Tyskland: kapitalismen mördar

Ofta när man talar med kamrater om hur kapitalismen bokstavligt talat suger livet ur arbetarklassen, även här i de "rika länderna", så tänker de flesta ofta på dödsfall på arbetsplatser. Men nu visar uppgifter från Tyskland hur folk med "låglönearbeten", dvs de lägsta skikten av arbetarklassen, faktiskt dör mycket tidigare än de som har det bättre ställt - som ett direkt reslutat av utsugningen. En sak att hålla i minnet här är att de "låglönearbetande" som det är tal om är personer som arbetar heltid, alltså inte arbetslösa.

I Tyskland har "låglönesektorn" ökat från 16% av de arbetande 1996 till 24% 2011. Det har fått mycket påtagliga konsekvenser i statistiken över levnadslängden i landet. Samtidigt som levendslängden i landet i allmänhet ökar, den ligger nu på 82,8 år i snitt, så sjunker den för "låginkomsttagarna". 2001 låg levnadslängden inom denna grupp på 77,5 år. 2010 var den 75,5 år. I de delstater som tidigare utgjorde DDR är utveckling ännu mer drastisk. Där uppnådde "låginkomstagarna" år 2001 i snitt 77,9 år. 2010 låg genomsnittslevnadslängden i denna grupp på 74,1 år!

Fattigdomsforskaren Christoph Butterwegge vid universitetet i Köln säger så här: "Genom den systematiska utbyggnaden av låglönesektorn leder till att människor lever osundare - de är rädda, de sover sämre, de psykosociala problemen ökar."

Tillägas ska att pensionsåldern, med början från 2013, i Tyskland ska ändras, från 65 år till 67. Med tummen kan man räkna ut att de som redan nu slitis ut i förtid naturligtvis kommer att dö av än snabbare. Kanske är det det som är tanken, så ligger gamla arbetare inte "välfärdssystemt" till last.

Borgarklassen tar död på vår klass. Det är hög tid att göra något åt saken.

Bonn: video från motdemostrationen

Så var den skamliga "Afghanistankonferensen" igång. Vi har precis komit tillbaka från lördagens demo. Vi lägger idag upp en video som visar vårt block på demostrationen. På det stora hela kan vi säga att vi är mycket nödja med dagen och den var mycket lärorik. Vi hoppas få tid under den närmsta dagarna att skriva ner lite om våra tankar kring det hela. För de av våra läsare som kan tyska finns här en kort rapport.

På väg...

Om en liten stund hoppar vi in i bilen. Sen bär det av söderut. Klicka på bilden.

Dyrt att vara antimilitarist i Tyskland

"När Tyskland för krig och som antikrigsaktioner Bundeswehr-utrustning sätts i brand, då rör det sig om legitma aktioner, samma sak gäller för sabotage på fabrikerna av rustningsmateriell. Vilda strejker, fabriks och husockupationer, militanta antifascistiska, självförsvar mot polisattacker, osv., likaså."

Så sa Inge Viett på årets Rosa Luxemburg-konferens i januari. För det dömdes hon idag till att böta 1.200 EURO av en domstol i Berlin. I domstolsbeslutet förklaras att:

"Legitimförklaring av angrepp på Bundeswehr-fordon ryms inte inom åsiktsfriheten"

"Brottet" klassas som "Billigung von Straftaten", ordagrant "godkännande av brott" (vilket kan sägas motsvara "apología del terrorismo" i tex. peruansk lagstiftning). Viett döms alltså inte fört att hon gjort något. Hon döms för att hysa en åsikt. I Tyskland är det helt ok att hysa åsikten att "Tysklands intressen försvaras vid Hindukush", som bland annat landets utrikesminister vräkt ur sig. Att hysa åsikten att det är legitimt att sabotera krigsutrustning, det är kriminellt. Så mycket för de borgerliga fri- och rättigheterna.

En stinkande hund...

I fallet med den grupp tyska nazistiska terrorister som nyligen avslöjats är det något som inte stämmer. Gruppen sägs, bland annat, ha genomfört:

- 10 mord
- 14 bankrån
- 2 bombangrepp (i det ena ska 33 personer ha sårats, flera allvarligt)

Till listan läggs hela tiden nya saker enligt den tyska pressen. I över tio år ska gruppen kunnat genomföra sin verksamhet utan att de tyska myndigheterna ska ha kommit dem på spåren. När sedan två av medlemmarna i terrorgruppen i samband med en banköverfall blir upptäckta och några vanliga poliser närmar sig husbilen de sitter och trycker i - då väljer det att utan att göra något sorts motstånd att helt sonika begv självmord. Ligans tredje - för närvarande - kända aktiva medlem väljer, när hon får kännedom om det inträffade, att sätta eld på gruppens tillflyktsort och lägga benen på ryggen, för att sedan självmant överlämna sig till polisen. Sen upptäcks hos en nordtysk nazist en video som sägs vara en "bekännelsevideo", en video som mer liknar något som en psykopat ur en dålig Hollywoodfilme skull ha gjort än militanta nazister. Allt detta ställer öppnarn för en hel del frågor.

För det första. Den tyska nazistscenen är genominfiltrerad av de statliga säkerhetsorganen så till den milda grad högsta domstolen motiverat sitt avslag på begäran om NPD-förbud med att det är omöjligt att avgöra om partiets politik är ett resultat av partimedlemarna egna övertygelser eller om de är dikterade av alla de statliga infilitratörer som kontrollerar partiledningen! Den nazistgrupp i delstaten Thüringen som medlemmarna i terrorgruppen började sin bana var organiserad av en polisagent (Tino Brandt). Det rör sig dessutom om tre kända personer - de blev kända inom den tyska naziscenen genom ett attentatsförsök i slutet av nittotalet (de fick i samband med det en nazistballad tillägnad sig!). Att de tre nazisterna i över tio år, samtidigt som de begår ett antal mycket grova brott (bland annat ett polismord), skulle kunna hålla sig undan den tyska statsapparaten, är snudd på otroligt. Om de nu inte har haft stöd av någon statlig myndighet. Man behöver inte vara konspirationsteoretiker för att komma till den slutsatsen, spekulationerna går rätt vilt till redan i tysk media och flera parlamentsledamöter har begärt att det hela ska utredas. Men, det leder till nästa fråga.

En grupp politiskt motiverade terrorister sysslar i över tio år med extremt högprofilerade "aktioner". De uppvisar en höggrad av tekniskt kunnande, organisationsförmåga och intiativkraft. Men, de gör inte ett enda uttalande i vilket de tar på sig ansvaret för sina aktioner. Mordserien som i Tyskland kallas "Dönner-morden" (efter som flera av de skjutna jobbade på kebabställen) har polisen hela tiden hävdat var en del av "konflikter i undre världen". De politiska terroristerna skulle alltså under mer än ett årtionde ha verkat utan att vilja göra politik av sina handlingar? När sedan det mycket lägligt dyker en "bekännelsevideo" så är den inte något slags politiskt manifest utan snarare extremt "opolitisk" - i det att den snarare verkar vara skapad av morbida knarkande smånassar än av kallblodiga massmördande yrkesnazister. Om nu de tyska säkerhetstjänsterna, eller någon avdelning inom dessa, skulle organisera politiska terrorhandlingar så skulle det vara för att uppnå vissa målsättningar (allt från att själva få mer resurser till mer omfattande politiska förändringar). Om gruppen är okänd är den i det sammanhanget totalt onyttig. Att den tyska säkerhetstjänsten skulle behöva hålla sig med en nazistisk terrorgrupp för att ta kål på några småföretagare verkar dessutom väldigt långsökt.

Det är alltså något i det hela som inte stämmer. Hur det hela ligger till vet vi inte - och vi har alldeles för lite information för att överhuvudtaget komma med någon form av kvalificerad gissning. Ju mer "information" som framkommer i media, desstu märkligare blir det hela. Någonstans ligger det här en hund begraven - och den stinker.

Tyska kommunister klargör - och en maoistisk borgmästare i Athen

Det finns en massa saker att säga om läget i den internationella kommunistiska rörelsen - vilket vi dock inte tänker göra idag. En sak som dock är helt säkert är att utvecklingen bland de proletära revolutionärerna i Tyskland är mycket spännande. En av de förhållandevis nya krafterna på banan skriver, med anledning av gårdagens händelser i Grekland, bland annat:

"Denna dag har främst stället en sak i blickfånget: kampen mot reformismen och revisionismen är i kamptider inte en intellektuell tvist mellan fraktioner, utan en fråga om vara eller icke-vara, en fråga om revolution eller undergång."

Läs hela texten här. Om ni inte kan tyska så funkar google-översättare ganska bra. Sen kan ni läsa den här historien om en maoistisk "borgmästare" i Athen som har fattat hur man bedriver massarbete.

Rapport från ARAB

Idag har vi översatt ett utdrag ur en text av ARAB i vilken de informerar om en antifademo i Berlin. För att bättre förstå sammanhanget, se denna blogpost.

"Flera hundra människor samlades idag vid Heinrich-Platz (Berlin-Kreuzberg) till en snabbsammankallad antifascistisk protestdemostration. Anledningen till demonstrationen var en serie fascistiska mordbrandsangrepp mot olika vänster bostads-, info- och kulturprojket natten mellan den 26 och den 27 juni. Bland annat försökte mordbrännarna sätta fyr på bostadshus, vilket visar hur lätt de tar på människoliv. Utanför Tommy-Weisbecker-Haus (Kreuzberg) sattes två parkerade bilar i brand. Vid bostads- och kulturprojektet Kastanie 85 (Prenzlberg), Bandito Rosso (Mitte) och den antifascistiska infoshopen Red Stuff (Kreuzberg) misslyckades, lyckligtvis, försöken att sätta respektive ställen i brand. Ett barn och ungdomscentrum tillhörande „Sozialistischen Jugend Deutschlands – die Falken“ [kan sägas vara en något "radikalare" variant av Unga Örnar, övers.] i Rudow fick mycket omfattande brandskador. Som en första reaktion på de nazistiska attackerna, som bara utgör kulmen på en serie attacker mot anti-fascistiska- och vänsterstrukturer i huvudstaden, mobiliserade antifascistiska grupper snabbt till en demonstration från Heinrichplatz till Tommy-Weissbecker-Haus i Kreuzberg. Man tillkännagav att fler aktioner i nazisternas "närområden" kommer att genomföras. Olika talare kritiserade skarpt polisens, medias och de borgerliga partiernas förhållningssätt till serien av nazistiska attacker. De framställer händelserna under de senaste dagarna som en eskalerande våldspiral mellan vänster-och högerextremister, där båda sidor är lika "avskyvärda". Den som än en gång utmärkt sig är Berlins "inrikesminister" Eckhardt Körting som i huvudstadspressen idag uttalar sig och säger att det när det handlar om vänster-och högerextremister rör sig om "samma typ av dumskallar". Antifascistiska talar sade att han därmed avpolitiserar konflikten och framställer det nazistiska våldet som harmlöst. Alla talare var dock säskillt upprörda över att representanter för die Linke och de Gröna, ställda inför mordbärnder riktade mot vänstern, inte vet bättre än att ta avstånd från "vänstervåld". Nazisternas angrepp på bostadshus framställs som en reaktion på att några NPD-politiker under helgen fått stryck av pigga antifascister. Skillnaden mellan en blåtira och ett brinnande bostadshus är tydligen en sak som politiker från demokratiska partier tydligen har svårt att greppa rent intellektuellt. En representant för die Linkes lokalavdelning i Kreuzberg höll trots detta ett tal i vilket han motsatte sig att man delar upp antifascister i "våldsamma" och "fredliga" och uttryckte sin solidaritet med att som - med olika medel - är aktiva mot fascismen. I liknande termer uttryckte sig även representanter för Ver.di-Jugend [fackförbundet Ver.dis ungdomsorganisation, övers.] och VVN-BdA [De under naziregimen förföljdas förening - antifascisternas förbund, övers.]. En annan talare påtalade sammanhanget mellan kapitalistiskt försammhälligande och fascistiska "krislösningar". I detta sammanhang gick man in på de aktuella händelserna i Grekland, där fascistiska grupper försöker använda sig av den oron i samhället för att skapa progromstämmingar mot invandrare och vänsteraktivister. Det bästa medlet mot fascistiska strävanden är dock inte demokratiska "toleransinitiativ" utan en proggresiv vänsterrörelse som utifrån antifascistiska och antikapitalistiska grundvalar kämpar mot den härskande samhällsordningen, vilken alltid bär fröet till fascismen inom sig. I samband med detta gjordes solidaritetsförklaringar med dagens generalstrejk i Grekland och morgondagens massportester mot antagandet av åtstramningspaket och för en internationell kamp för en värld där alla människor har sin plats och rasism och kapitalism övervunnits. Berlinpolisen orsakade viss irritation genom att den helt spontant klurade ut att helt vanliga kapuschonger skulle vara maskering och ville därför inte låta demostrationen sätta igång. Efter ett par minuter lungande dock den överdrivna ordningshetsen ner sig och demostrationen satte - med slagord och och bra musik - kurs mot Tommy-Weissbecker-Haus. Längs marschvägen slöt sig hundratals människor an så deltagarantalet svällde till över tvåtusen. Demon gick Adalberstrasse, över Kottbusser Tor längs Skalitzer Strasse i riktning Tommy-Weisbecker-Haus. I korta tal som hölls omväxlande mellan slagord och hög musik, upprepades syftet med protesttåget. Kort före att demon kom till platsen där den skulle avslutas, gick den förbi, det av polisen välskyddade, SPD-högkvarteret; slagord riktades där mot SPD som fortfarande har den rasbiologiske hatpredikanten Thilo Sarrazin och den fullkomligt blindgalne "inrikesministern" Körting (han med "våldspiralen mellan höger och vänster") i sina led. Vid Tommy-Weisbecker-Haus hälsades demostrationen av husets invånare med flaggor och banderoller, det fanns ett obekräftat rykte om att polisen före demon hade stormat huset och stulit banderoller. Efter ett tal av VVN-BDA, informerades det om kommande aktiviteter: t.ex.protester mot Pro-Deutschland framför stadsdelskontoret i Kreuzberg den 30 juni, den 8 juli mot den nazistiska puben "„Henker“ ["Henker" betyder "bödel", övers.] i Schöneweide och den 16 juli till minne av den av polisen i Genua mördade globaliseringenskritikern Carlo Guilani och andra åtgärder mot Schmidtke och vänner under sommaren."

Foton från demon här och här.

Antifa betyder angrepp!

I Berlin har antifascister under fyra dagar attackerat lika många nazister. De fyra nazisterna är alla funktionärer i nazistpartiet NPDs lokalorganisation.

Natten mellan den 22 och den 23 juni angrepps Jan Sturm, medlem i stadsdelnämnden i Neukölln för NPD, på öppen gata av maskerade antifascister. Svinet fick sig en rejäl omgång.

Fredagen den 24 juni konfiskerade en beslutsam antifascist en NPD:ares hetsproppaganda när den sistnämde samlade underskrifter i Friedenau. Nazisten blev olyckligtivs inte fysiskt skadad.

Lördagen den 25 juni blev nazisten Sebastian Thom nerslagen och misshandlad av en grupp antifascister när han delade ut NPD-flygblad på förmiddagen. Thom är ordförande för NPD:s lokalorganisation i Neukölln. Samma dag attackerades vid lunchtid ordföranden i NPD:s berlindistrikt, Uwe Meenen, när han var på väg till ett nassejippo. Meenen fick duktigt med stryk och dessutom ögonen sparayde med tårgas. Han kunde inte framträdda på nassejippot såsom var tänkt.


Vi känner inte till exakt vad det är som ligger bakom att aktionerna genomförs just nu. Ett skäl kan vara att Berlins antifascister vill störa NPD:s valkampanj inför lokalvalen i september. Ett annat kan vara den eskalerande situationen efter att nazisterna genomförde, i koordination med polisen, en mycket våldsam demostration i Kreuzberg den 14 maj i år. Nazisterna talar om en "serie av fega bolsjevistiska överfall", "röd terror" o.s.v. Vi för egen del tycker att sådant - bolsjevistiska angrepp och röd terror - är alldeles lysande och kan bara hoppas att antifascisterna fortsätter på samma spår.

Dagens ämne

Idag har vi lagt tiden på att skriva ett längre inlägg på socialism.nu, så vi har inte riktigt haft tid att skriva för bloggen. Om ni går in i "tråden" om Tyskland på socialism.nu så hittar ni vad vi skrivit idag. För att inte missköta bloggen alltför grovt så lägger vi idag upp två låtar som vi gillar, och eftersom ämnet för dagen är Tyskland så blir det naturligtivs tyska låtar!

En tradition går i graven?

I den här artikeln informeras den berlinska allmänheten om att den revolutionära första maj-demon, som sedan 25 år genomförts med start klockan 13.00 på Oranienplatz, i år kommer att ställas in. En tradition ser därmed ut att gå i graven. Flera kamrater boende i Sverige har under åren deltagit i demon och där lärt sig mycket, att nu demon ställs in tycker vi därför är tråkigt. TAZ-texten tar upp flera saker som är helt korrekta angående anledningarna till varför demon ställs in, men den viktigaste nämner de inte: att Revolutionären KommunistInnen (RK) genom sitt svansande inför avakianisterna i princip likviderat sig själva som organisation; det som en gång var en stark organisation i Berlin och med lokalavdelningar i ett antal städer, är nu reducerat till en knapp handfull aktivster vars enda sysselsättning är att sälja Avakians skrifter. Ytterligare ett bevis för att frågan om den politiska linjens riktighet eller ej avgöra allt. Det som också är felaktigt i rapporteringen är att "maoisterna ställer in sitt första maj firande". Såväl de turkiska maoistiska organisationerna som de peruanska maoister i Tyskland är mycket aktiva i förberredandet av första maj i olika typer av aktionsförbund och över hela landet. Att RK i princip upphört att existera har inte medfört att de maoistiska krafterna försvagats i Tyskland, snarare har det gjort kamraternas arbete lättare och de är på frammarsch. Vi kommer efter första maj säkerligen kunna rapportera om hur maoisterna i Tyskland framgångsrikt firat det internationella proletariatets högtidsdag.

Läs „radikal“!

Idag fick vi ett mail från kamrater i Tyskland. Bland revolutionära kretsar cirkulerar för närvarande ett uttalande från gruppen som kallar sig ”Revolutionära Vänstern” (RL) och vilken ger ut den illegala tidskriften ”radikal”. RL är en grupp som utvecklats ur det som tidigare var ”militante gruppe” som under närmare tio år genomförde olika militanta aktioner, bland annat omfattande sabotageaktioner mot den tyska krigsmakten (man satte en massa krigfordon i brand) och företag knutna till den, som ett konkret stöd till det kämpande folket i Afghanistan. I det uttalande som nu cirkulerar uppmanar kamraterna till ”Sabotera statsapparaten – skydda vänsterns strukturer!” och man diskuterar hur de i det nuvarande läget skärpta angreppen på kommunistiska och revolutionära grupper bör mötas med offensiva åtgärder av olika typer, från demonstrationer till direkta angrepp på statsapparaten. Tillsammans med uttalandet cirkulerar ett pressmeddelande från en cell tillhörande en militant organisation som kallar sig ”Revolutionära aktionscellerna”, vilka sysslar med olika typer av beväpnad propaganda. ”Cellen Georg von Rauch” berättar om hur man i protest mot den statliga repressionen skickat pistolammunition till den federala inrikesministern, biträdande riksåklagaren och till två reaktionära akademiker som varit drivande i att utarbeta ”extremistteorin” (att allt som inte är borgerlig demokrati är ”extremism” och måste bekämpas) i Tyskland.

RL är en synnerligen eklektisk gruppering, och det finns en massa ståndpunkter hos kamraterna som vi inte delar. Men som det ser ut får de genuint kommunistiska krafterna mer inflyttande inom organisationen med tiden. Hursomhelst, det hela är mycket intressant och ytterligare ett bevis på hur den väpnade kampen står på dagordningen i Europa. Oavsett om man delar RL:s ståndpunkter eller inte är ”radikal” en tidskrift med sådant inflytande att alla som vill veta hur landet ligger inom den ”utomparlamentariska vänstern” i Tyskland, så måste man läsa den. Kamraterna har för tillfället en hemsida uppe, den kommer säkert att försvinna snart igen, passa på och läs här.

Bild - ett "legitimt mål"

Den tyska dagstidningen är Europas största dagstidning. I dag publicerades en intressant kommentar på Aftonbladets kultursida, i vilken det påtalas hur Bild är en agressiv pådrivare av rasismen i Tyskland. Det som man dock bör hålla i minnet när man talar om Bild är att trots det rör sig om en tidning som i sig själv har ett enormt genomslag, så är det endast en del av ett helt mediaimperium - Springerkoncernen. Springer är en mediakoncern med radio och tv-stationer, bokförlag, tidskrifter och dagstidningar i minst 35 länder. Dess dominerande ställning i den tyska debatten är solklar. Springer nöjer sig inte med att vara allmänt reaktionär eller kalla sig "oberoende", koncernen har en egen fastlagen politisk agenda som sammanfattas i fem programatiska punkter, vilka i korthet kan sägas vara:

- kamp för Förbundsrepubliken Tyskland (BRD) som en en del av Västeuropa
- stöd till Israel
- stöd till Nato och Förenta Staterna
- kamp mot "varje form av totalitärism"
- försvar av "den fria sociala marknadsekonomi" (den korporativa modell av kapitalism som tillämpas i BRD)

Att Springerkoncernen därför ser det som sin heliga plikt att bekämpa varje framstegsvänlig rörelse är inget konstigt, man är notoriska antikommunister. Boken "Katharina Blums förlorade heder" av Heinrich Böll rekomenderas varmt för den som vill veta hur koncernen jobbar. Att man är krigshetsare och försvarare av alla övergrepp som imperialsimen begår är inget konstigt. Att man sprider rasismens gift är alltså inget att förvåna sig över. Springerkoncernen är en kraftfull krigsmaskin för psykologisk krigsföring i mpieralismens tjänst. Att de väpnade grupperna i BRD såg Springerkoncernen som ett fullt legitimt mål kan vi förstå.

För att förstå Thilo Sarrazin

Svensk borgarmedia publicerar artiklar om hur "migrationen blir allt hetare i Tyskland", med anledning av Thilo Sarrazins nya bok. I själva Tyskland får fanskapet oerhört mycket uppmärksamhet och han har snart varit med i varenda debattprogram som finns, såväl i TV som i Radio, och "alla" snackar om hans bok. Till och med revolutionära organisationer har sett sig tvingade att göra uttalanden i frågan. Här finns en läsvärd artikel i ämnet Sarrazin. Men som historiematerialister ser vi naturligtvis inte uppståndelsen kring Sarrazin som huvudsakligen en fråga om huruvida ett sådan rassistisk hetsare ska få vara medlem i de tyska socialdemokraterna eller om han ska sitta i den tyska riksbankens styrelse eller ej. Problemet är viktigare än så. Att Sarrazin ges det oerhörda uttrymme som han får, att hans "argument" måste disskuteras till höger och vänster, är ett uttryck för hur den härskande klassen i Tyskland allt mer driver fram rasismen och vill ge "muslimerna" skulden för de omfattande sociala problemen i landet. För i Tyskland har klassmotsättningarna skärps kraftigt under de senaste åren. För att nämna några siffror: mellan 1998 0ch 2008 ökade andelen lågavlönade från 16% till 21,5%, och; 33% av anställningarna är tillfälliga sådana. En expert på OECD, Herwig Immervol, uttrycker det så här: "Ojämlikheten har ökat i Tyskland. Vi har sett samma sak i andra länder, men ingen annanstans har den ökat så mycket som i Tyskland". I en rapport från universitet i Duisburg sägs det: "inget annat land har sett en sådan ökning av låglönesektorn". Att den härskande klassen i Tyskland och dess lakejer vill vända befolkningens vrede mot "muslimerna" är därför inte konstigt, de vet att tricket funkar - det har det som bekant gjort förut i Tyskland.

Rika oppportunister

I Tyskland finns det ett parti som heter "Tysklands Marxist-Leninistiska Parti" (förkortat MLPD). Detta parti är ungefär r-arnas motsvarighet i Tyskland, dvs sossepraktik men med en retorik som säger att de någon gång i framtiden ska göra något slags revolution. Den enda egentliga skillnaden som finns mellan MLPD och de svenska r-arna är att de förstnämda säger sig stå på, vad de kallar, "maotsetungstänkandets" grund, medan de sistnämda mer föredragit Hoxha och Brezjnev som inspriationskällor. MLPD flirtar också hejvilt med turkiska maoistiska partier i Tyskland i syfte att vinna deras medlemars röst i valen - vilka MLPD som goda opportunisterna naturligtvis deltar i. Man kan skriva en hel bok om vilket skitparti MLPD är, men det är inte syftet med denna notis. Det som vi vill uppmärksamma våra läsare på är att detta minst sak suspekta gäng av politiska bluffmakare har samlat på sig en sjuhelvetes massa kapital. Bakgrunden till att detta kommit fram är att MLPD haft en del strul med sina bankkonton på senaste tiden (bara det att man har bankkonton i partiets namn säger allt om vad det är för en typ av parti), eftersom deras bank inte ville förknippas med "rödingar". Men nu har man fått rätt i domstol att fortsätta vara bankkunder. Det är i samband med denna process som det framkommit att MLPD sitter på tillgångar på 15 miljoner EURO, i runda slängar 150 miljoner svenska kronor. Tro tusan att MLPDs ledning inte behöver bry sig speciellt mycket om att faktiskt föra den revolutionära rörelsen framåt, de har sitt på det torra.

Ett viktigt domslut i Tyskland

Igår dömdes två turkiska anti-imperialister till fängelse i Tyskland. Den 36-årige Devrim G. dömdes till 4 år och tio månaders fängelse, av vilka han redan suttit av 3 år och åtta månader. Den 48-årige Ahmet Düzgün Y. dömdes till fem år och fyra månadet, även han har redan suttit av 3 år och åtta månader. De dömdes enligt den tyska strafflagens paragraf 129b, vilken gäller brottet "medlemskap i utländsk terroristsammanslutning" - paragraf 129a gäller inhemska dito. De båda dömdes för medlemskap i Revolutionära Folkbefrielsepartiet-Fronten (DHKP-C), vilket är en organisation som har Che Guevara som huvudinspriationskälla och som då och då genomför väpnade aktioner i Turkiet. De båda döms för att tillhöra organisationens "bakfront", dvs dess utlandsorganisation. Domslutet kom efter en process som varat i närmare två och ett halvt år och de båda dömda ska även betala rättegångskostnaderna på motsvarande ungefär 25 miljoner kronor. Efter de båda suttit av sina fängelsestraff riskerar båda utvisning till Turkiet. DHKP-C är uppsatt på Europeiska Unionens "terrorlista".

I domslutet sägs Devrim G. ha varit "regionsansvarig" för ett bestämt geografiskt område i Tyskland och Ahmet Düzgün Y. sägs ha varit juristiskrådgivare och "områdesansvarige" (ett mindre geografiskt område i Tyskland). Den "kriminella verksamhet" som de båda ska ha bedrivt ska ha bestått i att de sålt tidningar (legala sådana), hållt föredrag om de politiska situationen i Turkiet och om de politiska fångarnas situation där, och samlat in pengar. Rörande det sistnämda är det viktigt att beakta att det i sägs ha samlat in pengar till verksamheter i Tyskland (lokalkostnader och liknande) och till olika legala projket i Turkiet, dessa pengar ska - enligt domstolen - ha kommit DHKP-C till goda. Devrim G. ska även ha haft kännedom om vapensmuggling, men döms inte för att ha deltagit i någon sådan. Ahmet Düzgün Y. ska ha begått "brottet" att leda interna studieträffar för politiskt skolning (notera att det ej rör sig om militärträning eller dylikt) och att som jurist ha företrätt DHKP-Cs generalsekreterare.

Som "bevis" för dessa påståenden har huvudsakligen två vittensmål använts. Det ena har kommit från Hüseyin Hiram, som är en pysikiskt sjuk - av domstolen erkänt - turkisk medborgare som arbetat som dubbelagent för den turkiska säkerhetstjänsten MIT inom det tyska "Författningsskyddets" (motsvarar ungefär svenska SÄPO) avdelning i Rheinland-Pfalz. Det andra kommer från Serdar Bayraktutan, som är chef för Istanbulspolisens särskillda avdelning för DHKP-C, som i Turkiet är inblandad i otaliga förundersökningar rörande misstankar om polistortyr. Även andra vittnesmål från säkerhetstjänst folk har förekommit, men de har huvudsakligen bestått av att ge trovärdighet åt de båda huvudvittnena.

Rättegången hölls i det ökända Stammheim-fängelset i Stuttgart, det fängelse i vilket ledningen för RAFs "första generation" mördades av den tyska staten. Processen kan närmast liknas vid en skenrättegång. Utöver den absurda bevisföringen så har domaren konstant givit åklagarsidan fördelar och uppträtt öppet partiskt, de anklagades advokater har förolämpats och vittnes som vittnat till förmån har direkt hotats av domaren ("du riskerar att utvisas om du ljuger") osv.

I domslutet näms den "Anatoliska Federationen", och till den flera anslutna föreningar som en "täckorganisation" för DHKP-C. Den "Anatoliska Federationen" är en helt legal, registrerad, förening som får föreningsbidrag från tyska myndigheter.

Det är inte första gången som folk döms i Tykland för påstått medlemskap i DHKP-C, förra året dömdes tre andra till mellan 2 år och elva månader och fem års fängelse för samma brott. I Düsseldorf pågår en annan rättegång mot ytterligare tre. I början av nuvarande vecka utlämandes en påstådd ledare för DHKP-C från Frankrike till Tyskland för att stå tillsvars för samma "brott".

Varför är detta viktigt?

Innebörden i domslutet är att om du är medlem i vad som - av tyska myndigheter - klassas som en utlandsorganisation tillhörande en organisation somär uppstatt på EUs terrorlista, så ska du dömmas till fängelse. Och detta utan att du har begått någon handling som i sig är olaglig i Tyskland. Det betyder att allt solidarietsarbete som genomförs med en sådan organisation helt enkelt kriminaliseras. Att Tyskland dessutom på denna grundval begär folk utlämnade från andra europeiska länder visar att det inte bara innebär ett hot mot personer bosatta i landet. Det är viktigt att komma ihåg att de dömda inte döms i Turkiet eller av turkiska myndigheter utan i Tyskland, för saker de gjort i Tyskland - hållt föredrag, lett studiecirklar, sålt legala tidningar osv. Med denna typ av dommar öppnas vägen upp för att kasta alla de i fängelse som på något sätt organiserat stödjer tex. Filippinernas Kommunistiska Parti, Perus Kommunistiska Parti, FARC, ETA eller IRA.

Nu är det dock inte bara paragraf 129 som är ett problem för de som bedriver anti-imperialistiskt arbete i landet. Tyskland har nämligen en ännu vär lag: paragraf 34 i utrikeshandelslagen. Enligt denna paragraf är det brottsligt att på något sätt ens försöka ställa ekonomiska medel til förfogande som kan anses vara till gagn för en "terroristorganisation". Och det här med till gagn är otroligt brett. För visa hur lagen är tillämpar gör vi ett teoretiskt exempel. En grupp framstegsvänner i Berlin anser att kampen i Nordirland är viktig och vill arrangera ett föredrag. För detta hyr de en lokal för att annordna en fest för att samla in pengar så att de kan betala en biljett för en person ur den republikanska rörelse så att denna kan resa till Berlin och berätta vad som händer i Nordirland. Festen blir dock ett misslyckande och de berlinska framstegsvännerna går rent av med förlust, ingen biljett köpes och inget föredrag hålls. Enligt paragraf 34 i den tyska utrikeshandelslagen kan de ändå dömmas till upp til femton års fängelse om den tyska staten anser att berlinarna haft för avsikt att samla pengar till ett ändamål som kunde vara till gagn för IRA.

Ännu en aspekt av det hela är att varje ansökan om politisk asyl som gjorts innan "terrorlistan" upprättades av medlemmar och sympatisörer till någon av de där uppsatta organisationerna, i praktiken blir en självangivelse. En person som sagts sig tex. varit medlem av en organisation med någon form av anknytning till tex PKK måste kunna bevisa att den inte längre är medlem i organisationen i fråga.

Sådant är rättsläget för anti-imperialister att beakta när man gör solidaritetsarbete i Tyskland. Som nämnts tidigare, Tyskland har redan fått en person utlämmnad från ett annat EU-land för att dömmas enligt paragraf 129b; det är inte alls omöjligt att man i framtiden vill få folk utlämnade från Sverige. Om likande lagar gällt i Sverige under 60 och 70-talen skulle hela den svenska Vietnam-röreslen ha kastats i fängels. Välkommen till Eu år 2010.