Engelsköversättning

Det viktiga dokument som publicerades den 3 oktober av föreningen Nydemokrati, i Tyskland, rörande det Perus Kommunistiska Parti och folkkriget, finns nu tillgängligt på engelska här. Vi uppmanar alla våra läsare att läsa igenom texten ordentligt, då den klargöra flera brännande frågor rörande den peruanska revolutionen. Den engelska översättningen är inte perfekt, och kamraterna påtalar själva att texten är i behov av rättning, men till skillnad från så mycket annan skit som idag sprids på diverse hemsidor, så motsvarar texten, i form och innehåll, den linje som faställdes officiellt på PKPs första kongress.

Tysköversättning

Kamraterna från Föreningen Nydemokrati i Tyskland har idag lagt upp en tysk översättning av det viktiga dokument som man publicerade den 3 oktober i år. De av våra läsare som inte kan spanska men som har kunskaper i tyska har alltså nu en möjlighet att få korrekt information om det läge som de peruanska kommunisterna nu befinner sig i. Kamraterna är noga med att påpeka att den översättning som de idag publicerar är av preliminär karraktär. När vi får kännedom om översättningar till andra språk blivit klara kommer vi att informera om det.

Själva ska vi ni hitta på hyss och återkommer först efter helgen.

Perus Kommunistiska Parti 83 år

Idag är det den 83-årsdagen sedan José Carlos Mariátegui grundande Perus Kommunistiska Parti (PKP). Som vi tog upp tidagare i veckan finns det flera saker som just nu diskuteras bland PKPs anhängare, i Peru och i utlandet, och det finns en massa förvirring som spridds av diverse patrask. Dokumentet som vi länkade till i tisdags är nyttigt inte bara därför att det beskriver hur läget ser ut utan även för att det visar att det finns all anledning till optimism när det gäller PKPs och folkkrigets framtida utveckling. Kamraterna i Tyskland ger bland annat exempel från den internationella kommunistiska rörelsens moderna historia på hur kommunister i andra länder löst de mycket svåra situationer som de stått inför. Vi delar kamraterna optismims och är säkra på att PKP kommer att övervinna de svårigheter man nu upplever och att det de peruanska kommunisterna kommer att fullgöra sin roll i den proletära världsrevolutionens tjänst föredömmligt. Nedan ett översatt utdrag ur dokumentet från kamraterna i Tyskland.

"När det gäller Indien, kan vi se hur kamrater i början av 80-talet var sridda i ett stort antal fraktioner, i flera fall hade dessa fraktioner upprättas med utgångspunkt från de olika regionalkommitterna. Det dröjde mer än 20 år för att de skulle uppnå partienighet, men genom gå igenom en lång och komplicerad kamp, under vilken de fanns en hel rad av blodiga incidenter, kapitulationer och förädderi; men, trots allt, genom att insistera på att kämpa för enheten, utan att lämna ifrån sig vapnen, kunde kommunisterna upprätta partienheten. På Filippinerna förlorade de kommunistiska partiet sin viktigaste bas (Mindanao), de genomgick en intern process under vilken revisionisterna mördade mer än 1000 kamrater, men genom att sätta igång en stro korrigeringskampanj lyckades kommunisterna återta det som de förlorat. De turkiska kamraterna har förlorat ett stort antal ansvariga för sin Centralkommitté, en efter en, och kamraterna från MKP har till och med vid ett enda tillfälle förlorat inte bara generalsektreteraren och andresektreteraren utan huvudelen av själva Centralkommittén, men vid inget tillfälle har de lämnat ifrån sig sina vapen och de framhärdar längs folkkrigets väg. Om försonnarnas olycksbringande roll har vi en mycket klart negativt exempel i Nepal, där de som skulle utgöra vänstern är de som gatanterat kapitulationen och förorsakat en stro förvirring blande vissa avdelningar av den internationella kommunistiska rörelsen. Alla dessa erfarenheter bör hållas i minnet för att lösa den situation som vi måste bemöta. Genom att krossa revisionismen och kapitulatioen, utan att någonsin lämna ifrån oss våra vapen, genom att framhärda i folkkriget, genom att sätta enheten på principernas grund - vilka i vårt fall är, vilket är värt att upprepa, marxismen-leninismen-maoismen, gonzalos tänkande, huvudsakligen gonzalos tänkande - i första rummet, är det möjligt att övervinna svårigheterna och ta stora språng framåt i folkkriget."

Ett viktigt dokument om Perus Kommunistiska Parti

Under den senaste tiden har vi inte skrivit mycket om Perus Kommunistiska Parti (PKP) och folkkriget det leder. Det finns flera skäl därtill, men det viktigaste är den oklarhet som råder kring det verkliga läget som PKP befinner sig i. En oklarhet som har sin grund i det uppenbara faktumet - uppenbart för alla som är något så när insatta i läget Peru - att de websidor som PKP tidigare använt sig av för att klargöra sin ståndpunkter inte längre ger information som överenstämmer med verkligheten. Därför är det dokument som peruanska maoister i Tyskland, organiserade i Föreningen Nydemokrati, publicerade igår synnerligen viktigt. För första gången gör kamrater, som håller fast vid den linje som beslutades vid PKPs första kongress, en systematisk och grundlig kritik av den högeropportunistiska linje som under de senaste åren orsakat oerhörd skada för den peruanska revolutionen. Kamraterna visar även hur denna högeropportunistiska linje haft, och har, medlöpare som fullt medvetet har försökt slå dunster i folk i utlandet som sympatiserat med folkkriget. Men, kamraterna lägger inte bara fram kritik av opportunisterna och deras medlöpare utan ger även bidrag till förståelsen av hur PKP kan övervinna de svårigheter som partiet står inför. Det som kamraterna i Tyskland inisterar på är framförallt att understödja de kamrater i PKP som faktiskt följer den officiellt fastslagna partilinjen. Tyvärr finns dokumentet endast tillgängligt på spanska, men det lär dyka upp översättningar till andra språk i framtiden. Vi återkommer absolut i ämnet.

En kanske inte helt oviktig bas

Vi har vid tidigare tillfällen skrivit om Förenta Staternas militära närvaro i Peru. att de offentliga uppgifterna om denna är ytterst begränsade är klart - helt uppenbart i avsikt att Förenta Staternas deltagande i den kontrarevolutionära krigsföringen inte ska uppmärksammas. Det är därför inget konstigt att man på hemsidor som denna inte hittar information. Men, titta närmare vad man skriver om Peru. Man skriver nämligen om en bas som vi inte tidigare uppärksammat, nämligen "Naval Medical Research Unit N° 6, Lima - Peru (NAMRU-6)", en medicinsk bas underställd den USamerikanska flottan. Som en händelse råkade basen upprättas 1983, samma år som reaktionen massivt trappade upp sin kamp mot det av Perus Kommunistiska Parti (PKP) ledda folkkriget. När man läser runt lite ser man att basens huvudplacering ska vara på Centro Medico Naval tillhörande den peruanska flottan och belägget på ett sjukhus som ligget precis brevid det välkända universitetet San Marcos (det äldsta i hela Amerika). Den peruanska flottans huvudbas, Base Naval del Callao, ligger ungefär en halvmil bort (fågelvägen). Nu sysslar Förenta Staternas militära/medicinska personal i Lima ificiellt inte med något som överhuvudtaget kan tänkas ha med bekämpandet av den revolutionära rörelsen i landet. Man kan självklart tro att det naturligtivs var så att det var en ren tillfällighet att Förenta Staterna 1983 tyckte att det var viktigt att skicka militärer till Peru för att studera tropiska sjukdommar. Men, om man är lagd åt det hållet att man misstänker att Förenta Staterna inte alltid riktigt beskriver verkligheten såsom den är, särskillt inte när det gäller dess militära verksamhet, så bör man nog tänka över det hela. PKP:s ordförande Gonzalo sitter fängslad just på Base Naval del Callao, under kontroll av den peruanska flottan. PKP påtalade vid ett flertal tillfällen under 90-talet att medicinsk personal var inblandad i "hanteringen" (d.v.s. tortyr m.m.) av partiordföranden. NAMRU-6 kanske förtjänar att uppmärksammas mycket mer än vad som tidigare gjorts - vi kommer säkert att återkomma i ämnet!

Varning!

Den peruanska reaktionära statens polis har en enhet för "högteknologiska brott" som heter División de Investigación de Delitos de Alta Tecnología (Divindat). Denna enhet genomför i sammarbete med "anti-terrorist polisen" - la Dirección Contra el Terrorismo (Dircote) - systematisk övervakning av olika internet-sidor som man anser sysslar med "apologi för terrorismen", d.v.s alla sidor som spridder en positiv bild av Perus Kommunistiska Parti (PKP). "Apologi för terrorism" är ett brott enligt den peruanska reaktionen och de som sysslar med sådan verksamhet riskera långa fängelsestraff i Peru. Vi har tidigare skrivit om hur Divindat och Dircote övervakar över 100 websidor. Idag skriver den reaktionära Limatidningen Expreso om det hela. Man understryker att fleratalet av de aktuella hemsidorna finns i Europa och man nämner bland annat Danmark och Sverige som "värdländer" för dessa hemsidor. Huruvida dagens notis är en indikation på att något konkret faktiskt kommer att hända, att de aktuella hemsidorna kan komma att stängas ner av reaktionen inom en närmre framtid, vet vi inte. Men, vi måste vara beredda på allt. Ingen kan säga att vi inte blivit varnade.

Barnövergrepp?

Det ser ut som våra misstankar var riktiga rörande att hela teatern med Albetro Fujimoris sjukhus besök bara var en del av planen för att få honom benådad. Att svensk borgarmedia nu skriver att det skulle vara en nyhet att Humala skulle vara redo att benåda massmördaren Fujimori är inte mer än ett bevis för dess allmäna kasshet. Argumenten om att Fujimori skulle vara av en annan kaliber än de som begått sexuella övergrepp mot barn är helt absurda. Fujimori är personligen ansvarig för tvångssteriliseringen av tiotusentals, om inte hudnratusentals, bondekvinnor - vara flera var minderåriga. Han är personligen direkt ansvarig för att ha beordrat tusentals mord och våldtäkter på tiotusentals barn under 90-talet som en del av kriget mot Perus Kommunistiska Parti och folkkriget som det leder. Vår personliga uppfattning är att kräk som begår övergrepp mot barn bör skjutas. Att Fujimori skulle vara bättre än vilket pedofilsvin som helst är dock en grov lögn. Fujimori förtjänar det värsta av öden. Att Humala, som under Fujimoris presidenttid personligen mördade dussitals personer och organiserade tortyr och våldtäkter i massomfatting, är redo att benåda honom visar ännu en gång att det inte finns ett spår av "vänster" i honom.

För övrigt genomförde enheter ur Folkets Befrielsearmé en propagandaaktion i Huallaga-området i fredags. Samma region som Humala som "kapten Carlos" försökte "pacificera" med blod och eld under 90-talet.

Goda nyheter från Indien - och kanske från Peru

Borgarmedia rapporterar idag om ett framgångsrikt bakhåll genomfört av Folkets Befrielsegerillaarmé i delstaten Chhattisgarh. Vi glädjer oss över våra indiska kamraters framgångar. Vi har idag även anledning att glädjas tillsammans med våra peruanska kamrater. Den fascistiske massmördaren Alberto Fujimori har förts till sjukhus och vi hoppas innerligt att han inte mår bra och att det hela inte bara är ett trick. Det är nämligen fullt möjligt att det är en del av Fujimoris strategi för att bli benådad, en möjlighet som den Huamala (som korats till segrare i presidentvalet) öppnat upp för (bland annat i en intervju med spanskspråkiga CNN).

En första kommentar

Vi ska försöka snickra ihop en lite längre text om valen i Peru, men pga tidsbrist kan det ta några dagar. Det som vi nu kan konstatera, vilket även var klart redan tidigare, är att den reaktionära staten med all säkerhet kommer att trappa upp "kampen mot terrorismen", dvs hårdare repression mot den revolutionära rörelsen. I den samlingsregering som Humala har utlovat kommer en mängd strömningar att ingå. At den legala "vänstern" kommer att ge sitt stöd till hans regim är klart. En reaktionär offensiv med understöd av klassförrädarna är alltså att vänta. Vi kan redan nu föreställa oss klagosångerna från den svenska "vänstern" när revolutionärerna ställer opportunisterna till svars för sina handlingar.

När det gäller Perus Kommunistiska Partis bojkottkampanj så kommer vi, som sagt, ta upp den mer ingående längre fram. En aktion som fått uppmärksamhet i Peru är det bakhåll som maoistgerillan genomförde i lördags i norra delen av Cusco, i vilket fem av reaktionens soldater dödades och flera sårades. Enligt rapporter i reaktionär press fortsätter striderna i området mellan enheter ur den reaktionära armén och Folkets Befrielsearmé.

Borgarmedia visar framfötterna!

Idag kör borgarmedia notiser med anledning av presidentvalen i Peru på söndag. Denna gång visar de verkligen hur fullkomligt värdelösa de är som informationskällor. Den som vill veta lite mer om vad som verkligen händer i Peru bör söka sin information någon annanstans, och till att börja med bör man läsa denna text. Det är fascinerande att man vågar komma med påståenden av typen:

"I den röda hörnan står vänstermannen Ollanta Humala, med bakgrund som militär revoltledare. Han går till val med löften om att höja skatterna och öka den statliga kontrollen."

Just att INTE HÖJA SKATTERNA för att finansiera sina programm är ett av Humalas viktigaste vallöften! Den som inte tror på oss kan läsa själva i hans "Hoja de ruta" som ni hittar här. Man tar sig för pannan.

Peruläsning

Svensk borgarmedia har idag notiser om en bussolycka i Peru. Antalet döda har nu stigit till 21 och det kommer säkert att bli ännu fler. Olyckan är ytterligare ett uttryck för landets elände. I den pågående presidentsvalet lovar de båda kandidaterna satsninger på infrastrukturen, men om någon sådan blir av kommer den endast att gynna de byråkratkapitalistiska exportföretagen. Lösningen på problemt ligger i det folkkrig som leds av Perus Kommunistiska Parti.

Ett nytt dokument från PKP har publicerats av partiets utlandsorganisation, ni hittar det här. Vi kommer säkert återkomma till texten längre fram.

Folkkriget i Peru 31 år

Den 17 maj 1980 inledde Perus Kommunistiska Parti folkkriget. Med anledning av årsdagen av denna viktiga händelse har partiets utlandsorganisation publicerat ett uttalande. Denna gång har kamraterna varit snabba med översättningen så därför hittar ni för första gången på länge en officell engelsk översättning här. Även kamraterna i Vänskapsföreningen Sverige - det Nya Peru har varit kvicka, så det finns en svensk översättning här. Uttalandet bör läsas av alla som intresserar sig för hur kamraterna ser på flera viktiga frågor.

Vad vi tycker är av särskillt intrese är att utlandsorganisationen, bland annat, framhåller att: 1) man själva liksom världens kommunister bör ha grepp om situationen i PKP, och kampen inom partiet, före folkkriget inleddes, en situation och kamp som alltså har relevans idag, och; 2) man skriver "Partiet fortsätter att leda Folkkriget på dess ohejdbara marsch, genom att tillämpa gonzalos tänkande för att lösa varje problem som dyker upp på revolutionens väg – såsom frågan om ledningen, som bara kan lösas i hård tvålinjerskamp liksom Ordförande Gonzalo lär oss" - en mening i vilken tempusformen är mycket viktig.

Även andra kamrater uppmärksammar årsdagen av att folkkriget inleddes i Peru. Här hittar ni uttalanden från kamrater i Ecuador, Spanien och Panama. Kamraterna i det italienska Maoistiska Kommunistiska Partiet uppmärksammar dagen, de gör det genom att publicera MPPs uttlande - men lägger samtidigt till en not vilken med all tydlighet visar att man känner sig förnärmade av vad kamraterna skriver.

Helt oavsett vad folk i utlandet skriver eller inte är dock det avgörande vad som faktiskt händer i Peru. Proklamtioner som inte backas upp av en praktik är relativt värdelösa. I natten till söndags genomförde enheter ur Folkets Befrielsearmé proppagandaaktioner i fyra byar i departementet Lambayeque. I söndags morse dödades en reaktionära soldat vid ett maoistgerillan genomfört eldöverfall riktat mot armébasen “Unión Mantaro” i provinsen Huanta i departementet Ayacucho. Armébasen "Unión Mantaro" borde för övrigt vara den farligaste platsen i Peru för reaktionärer, med tank på hur ofta just den basen attackerats sedan den upprättades.

Vi, för vår del, firar dagen tillsammans med peruanska kamrater och är helt och fullt övertygade om att folkkriget i Peru kommer att segra och att ju mer PKP tillämpar sin Enhetsbas och håller fast vid sitt Enighetscentrum (ordförande Gonzalo) - ju mer och bättre kommer den peruanska revolutionen utvecklas som en del av världsrevolutionen.

Gerillaktioner i Indien och Peru

Indien: Igår genomförde enheter ur Folkets Befrielsegerillaarmé ett framgångsrikt bakhåll Lohardaga distriktet i delstaten Jharkhand i vilket elva av reaktionens soldater dödades och minst ett tjugotal sårades.

Peru: I måndags likviderade en kampavdelning ur Folkets Befrielsearmé en tjallare i byn Camitio y departementet Huánuco.

Ollanta Humala - "Kapten Carlos"

Resultatet av den först omgången av presidentvalet i Peru visar att Ollanta Humala går vidare till den andra omgången. Vem som blir hans motståndare kommer antagligen inte bli helt klart förrän i slutet av veckan, men det står mellan Pedro Pablo Kuczynski eller Keiko Fujimori. Den förstnämde står för en traditionell "högerpolitik" och det mest utmärkt hans valkampanj är att han har bråkat med Toledo (förre detta president och även han kandidat i detta val) om vem av de båda som egentligen är mest "yankee". Keiko Fujimori är dotter till den ökände Alberto Fujimori och hennes valrörelse har bestått i att lova att hon ska föra precis samma politik som sin farsa och se till att han kommer ut ur finkan. Som rösträkningen står i skrivande stund så ser det ut som om det blir dottern Fujimori som vinner av de båda, vilket skulle innebär i praktiken att i den andra omgången av presidentvalet skulle det stå mellan två fascistoida kandidater.

Det finns naturligtivs massvis av saker som man kan och bör skriva om presidentvalet, men vi eftersom det verkar finnas en del framstegsvänliga personer i Sverige som tror att Ollanta Humala är "vänster", "nationalist" eller "vänsternationalist", så skriver vi idag lite om vem Humala är och vad han står för.

En aspekt som kan vara svår att riktigt förstå, för oss som lever i ett land som Sverige, är att Peru är ett land där det knappt finns politiska partier. Det enda peruanska parti som kan sägas fungera något sånär som ett europeiskt parti är APRA, men även det har alltmer upplösts som parti. Istället finns det i Peru "rörelser" eller olika valallianser, som leds av en, i varierande grad, karismatisk ledare, "caudillo". Det viktiga i den peruanska politiken, vilket varit synnerligen uppenbart i den valkampanj som varit och även i förra årets regionalval, är inte ett partis politiska linje, eller än mindre någon bakomliggande ideologi, utan ledarens person. Kandidaterna går i den meningen inte till val på sitt program utan sin person.

Korruptionen är så extremt utbredd att alla vet att oavsett vilken kanidat som vinner valet, så kommer den framtida presidenten att ta mutor och berika sig på folkets bekostnad. I Peru är det ingen som tror att någon av kanditaterna kommer att vara "hederlig", det som många utgår från, om de nu röstar, är att de lägger sin röst på den som "stjäl minst".

Därför, medan vi i fallet Sverige, i samband med valen, hade skrivit om det ena eller det andra partiet blir det när vi skriver om Peru relevant att lägga vikt vid personerna som kandiderar.

Ollanta Humala är först och främst officer, överstelöjtnant, och inte vilken militär som helst utan en militär som begått fruktansvärda övergrepp mot civilbefolkningen och som personligen organiserat massmord. 1992 var han chef för den "kontrasubversiva"-armébasen i Madre Mía departementet San Martín (Huallaga), och begick ledde bekämpande av den revolutionära rörelsen i området. Tortyr, våldtäkter, nedbrännande av grödor och hela byar samt massmord, var vad han sysslade med. Undernamnet "kapten Carlos" blev Ollanta Humala känd som en grym bödel bland fattigbödnerna i Huallagaregionen. De brott som han begick har passarat ostraffat, inte därför att vittnesmål saknats, utan därför att hela den tjänsteakt som den peruanska armén haft om honom, mycket lämpligt "försvann" och därmed ska det, enligt den peruanska "rättvisan", inte vara möjligt att veta vad Ollanta Humala verkligen sysslade med. Den arméofficer som såg till att Humalas akt försvann var arméöversten Luis Humberto Pereira Briceño, som varit personalchef i Humalas kampanjstab.

Under den senare hälften av 90-talet var Humala ansvarig för den peruanska arméns "reservister". När man i Sverige talar om "reservister" så tänker antagligen de flesta på reserv-officerare, vilket, i samhället i stort, är en relativt liten grupp. I Peru betyder dock "reservister" alla som överhuvudtaget tjänstgjort i de väpnade styrkorna, alltså miljoner personer. Det som var Humalas uppgift var att hålla reda på dessa och sköta kontakterna med dem. Denna post utnyttjade han till att bygga upp den "Etnocaceristiska Rörelsen" ["ento" för etnocitet och "cacerista" efter en peruansk "krigshjälte" och president vid namn Cáceres] som skulle bli grunden för hans nuvarande parti. "Ideologen" för "rörelsen" är Ollanta Humalas far (om vilken vi skulle kunna skriva ett par artiklar men som egentligen endast är av sekundärt intresse) men Ollanta själv var alltid den faktiske ledaren. Denna process skedde under tiden som Fujimori var president och den pågick med den högsta militärledningens kännedom och stöd. Redan från början är uppstod alltså Humala som politiskt fenomen oupplösligt förbunden med den peruanska militären.

När det stod klart att Fujimoriregimen skulle gå under, efter att det framkommit att Montesinos sålt tiotusentals Ak-47:or till FARC, så inledde Ollanta, tillsammans med sin bror Antauro, ett "uppror" som gick ut på att man trampade runt i Tacnaregionen, ställde till med lite uppståndelse och sedan kapitulerade inför militärledningen. Så skapade man myten om Humala som "motståndare till diktaturen". Humalas "uppror" var en cynisk manöver, ingenting annat.

Nyårsdagen 2005 ockuperade Antauro Humala, tillsammans med ett hundratal resverister ur broderns rörelse, polisstationen i Andahuaylas. Under tre dagar hölls han hov och visade sin "upprorsanda". Efter att 4 poliser och 2 reservister dödats, kapitulerade han "ärofyllt" inför militärledningen. För detta dömdes Antauro senare till livstidsfängelse. Han hävdade först att han genomfört det hela på eget begåv, men på senare tid har dock Antauro sagt det som alla hela tiden vetat: Ollanta Humala var den som gav order om aktionen. Det hela var en del av planen för att framställa Honom som det "radikala" alternativet i preisdentvalen 2006. Det hela funkade dock inte tillräckligt bra och Humala vann inte valet 2006.

Viktig del i Humalas "nationalistiska" image är att han ska vara motståndare till Förenta Staterna. Att så inte är fallet ser man om man tittar närmare på den politik han står för. Men, det finns även mer handfasta bevis. Precis som i fallet med så många andra länder har det framkommit en hel del om Peru i "Wikileaks"-dokumenten. Enligt rapporter från Förenta Staternas ambassad i Lima ska Ollanta Humala ha besökt ambassaden fyra gånger under perioden 2006-2009. Under de samtal som där förts mellan Humala och representanter för Förenta Staternas regering har Humala bland annat hävdat att han inte alls är radikal utan en "pragmatiker" och kunde rädda Peru "från de antisystem radikaler som kan komma att hota Statens stabilitet". Humala har inte förnekat att han varit på flitiga besök på Förenta Staternas ambassad, och han har offentligt sagt sig vara väldig mån om att bevara goda relationer med herrarna i Washington.

Även om nu Humalas förhistoria skulle var ointressant, och hela hans livsverk tills nu skulle vara oväsentligt (vilket endast kan vara fallet i en "postmodernistisk" dröm), så räcker det tillräckligt med att titta på de vallöften han ger för att förstå att han inte alls är varken "nationalist" eller "vänster".

Det dokument som kan sägas utgöra Humalas program heter "Den stora förändringen - regeringsplan för 2011-2016" och publicerades i december 2010. För den som tar sig tid att ordentligt läsa igenom den nästan 200 sidor långa texten blir det uppenbart att det finns inget i det som Humala lovar son på något sätt kan sägas vara i närheten av socialism eller någon form av folkmakt. Till och med regimerna i Venzuela och Boliva, som överhuvudtaget inte är socialistiska, har mer "radikala" program än det som Humala står för. Hel Humalas program går ut på en samling byråkratiska reformer för att stärka den reaktionära staten, så att staten ska förvandlas till "en stat för alla" och peruanska interna marknaden ska stärkas. Man skriver bland annat:

"...man [Humalas regering] kommer att driva fram en pakt mellan de arbetande och företagen för att utrota fattigdomen och arbetsbristen ["subempleo" som inte är samma sak som arbetslöshet, övers not], genom att skapa arbetstillfällen, och inte genom program för socialhjälp, för arbetet ger inte bara oberoende och inkomster, utan ger även social fred, inviduell värdighet och möjlighet för personlig utveckling".

"Staten planerar den landets ekonomiska och sociala utveckling i samförstånd med repsektive aktörer"

"Staten garanterar alla egendomsformer, såväl privat och offentlig som kooperativ och kommunal."

Samtidigt som man säger sig ta ställning för keynesanismen lovar Humalisterna:

"Det kommer att råda en regim av låg inflation och växelkurs stabilitet"

"Vi kommer att se till att inflationen hålls på nivåer utan föregångare i landets moderna historia"

Och detta ska garanteras av en "självständig centralbank"!

Man lovar betala av utlandsskulden:

"Minska [utlands-] skulden i löpande och fast värde"

När man talar om "nationaliseringar" av landets rikedommar, så ger man inte - på närmare 200 sidor - ett enda exempel på ett förtag som ska förstatligas, det enda som man talar om är utveckling av de nuvarande statliga företagen (36 stycken) och utvecklande av nya. Samtidigt lovar man att verka för "en god behandling av investeringar från utlandet". Orden "konfiskation" eller "expropiering" existerar överhuvudtaget i texten.

Det mest "radikala" i Humalas text från december 2010 är att att frihandelsavtalet, som Garcia-regimen undertecknat, med Förenta Staterna "ska omförhandlas". Det är det mest "nationalistiska" man kan hitta på nästan 200 sidor. Men kort före valet, mars 2001, har han dragit tillbaka det hela med följande sats ur sin deklaration "Ollanta Humalas löfte till det peruanska folket":

"Den ekonomiska politik som jag lovar att tillämpa kommer att respekter de internationella överenskommelserna, oberoende av vilka känslor dessa olika överenskommelser och avtal framkallade hos oss tidigare. Från och med de undertecknades, kan de inte ensidigt ifrågasättas eller revideras, utom när det handlar om särskilda klasuler som tillåter det eller när en uppenbar olaglighet har försigått deras tillkomst".

Hans understryker igen sitt förkastande av klasskampen:

"Min avsikt är en verklig förändring, som ger prioritet åt nationens intresse och vårt folks välstånd, höjt över de småaktiga motiven, karriärmakeriet och bristen på politiskt vilja"

Vi skulle kunna fortsätta ge exempel efter exempel men vi tror att det räcker med ovanstående för att påvisa att det inte finns, ens på den "ekonomiska sidan", något som helst "vänster" eller "nationalistiskt" i Humalas politik, och som kan ses bör inte ens de saker som han stod för i december förra året överhuvudtaget ses som bindande för honom. I samma text lovar Humala samtidigt att stärka polisen, utveckla en rymdavdelning för den reaktionär krigsmakten och att fortsatt bekämpa den revolutionära rörelsen under täckmantel av "kriget mot droger" vilket i klartext betyder att Förenta Staterna även fortsättningsvis kommer att sköte kriget mot PKP och det peruanska folket. Föga förvånande hyllar han även "hjältemodet, hängivelsen, uppoffringen och bidragen till pacificeringen som civila och militära män och kvinnor gav till lösningen av den väpnade konflikten" - d.v.s. han hyllar de peruanska reaktionära väpnade styrkor som, även enligt borgerliga organisationer som Amnesty, är ökända för massmord, tortyr o.s.v.

Vi kan längre fram återkomma till Humala, det finns en hel mängd mer att skriva men idag får det vara nog med det ovanstående.

Det som verkligen intresserar oss är hur Perus Kommunistiska Partis bojkottkampanj har utfallit, man har genomfört proppagandaaktioner på landsbygden men i städerna ser det ut som man hållt lägre profil - kanske för att man planerar mer omfattande aktioner inför den andra omgången (man brukar göra så). Hursomhelst, att en uppenbarligen fascistoid kanidat som Humala går vidare till andra omgången, och där möjligtivs ställs mot en annan fascistod kandidat som dottern Fujimori, är i sig ett erkänande av att PKP fortsätter att utveckla sitt arbete framgångsrikt (se bl.a denna text) -annars skulle reaktionen inte ha ett behov av att släppa fram denna typ av kandidater.

Kolonialismens ideal

Av att läsa borgarmedia blir man lätt lite cynisk, de skriver sådana kopiösa mängder dynga att det blir svårt att bry sig. Idag lyckas man dock få oss att reagera.

DN publicerar en artikel i vilken den turkiska chauvinismen hyllas. Inte ett ord om att den turkiska staten är byggd på folkmord på nationella minoriteter. Inte ett ord om det systematiska förtrycket av kurderna. Inte ett ord om kemalismens fascistisk drag. Tydligen en helt ok text att publiceras på Sveriges största dagstidnings hemsida.

På Sydsvenskans (Malmö/Skånes största tidning) hemsida finns en artikel om New Delhi. Texten för tankarna till ett resereportage från det brittiska kolonialväldets glansdagar. En underrubrik lyder: "slumområdet man trivs i"! Kommentarer till det känns överflödiga. Men, fanskapet som skriver artiklen förnekar sig inte heller i de andra delarna av texten, cykelrickshaw rekomenderas bland annat. Att en indisk kulie ska slita ihjäl sig för att transportera runt vänsterländska turister är tydligen väldigt romantiskt. När Connaught Place beskrivs utelämnar artikel ´författaren naturligtivs de tiggarbarn som med amputerade armar och ben sitter utplacerade på olika platser runt platsen - att det är vanligt att föräldrar i tiggarfamiljer i Indien själva amputerar sina spädbarns lemmar, för att så öka deras möjligheter att få allmosor från de bättre ställda, är kanske inte ett lika pittorsekt ämne att skriva om. Tydligen lever kolonialismens anda väl på Sydsvenskans redaktion.

För att verkligen göra vår dag komplett publicerar borgarmedia en notis med den imbecilla titlen "'Inka-vänstern' framåt i Peru". Att man utser Ollanta Humala till vänster är i sig självt naturligtivs fel; Huamala är en före detta arméofficer som personligen lett dödskvadroner i Huallaga-dalen i början av nittiotalet, en blodbesudlad massmördare med andra ord. Han är ungefär lika mycket "vänster" som Benito Mussolini var det. Att man sen påstår att han skulle ha stöd av fattigbönder gör det hela skrattretande. Uttrycket "inka-vänster" andas dock rasism så det räcker och blir över. Att benämna Perus ursprungsbefolkning, vilken består till största delen av quechua- och aymaratalande människor, för "inkaindianer" var kanske gångbart för femttio år sedan. Att reaktionärer använder sig av sådanabegrepp visar än en gång hur den koloniala inställningen lever vidare.

År 2011 lever kolonialismens ideal i svensk borgarmedia, så framstegsvänlig är vår bourgeoisie.

Peruanska generaler: "maoistgerillan starkare"

Den 21 mars genomförde sju generaler ur de reaktionära väpnade styrkorna, under ledning av överbefälhavaren general Luis Howell, till det området som kallas VRAE (El valle del rio APURIMAC y ENE - floddalen mellan floderna Apurimac och Ene), vilket är ett särskillt militärområdet inom de reaktionära styrkornas struktur. VRAE är ett område där Perus Kommunistiska Parti organiserat flera folkkomittér och revolutionära stödbaser. Den reaktionäre journalisten Gustavo Gorriti var med på resan och har nu publicerat ett reportage om det hela. I Gorritis text finns bland annat flera citat från generalerna, några av dem ger viktiga inblicka i de verkliga förhållandena i i området och hur folkkriget utvecklas.

Generaler säger bland annat:

"Senderisternas basstyrkor har ökat"

- dvs., de lokala miliserna som utgör basstyrkorna i Folkets Befrielsearmé har ökat.

"De (dvs PKP) agerar mycket i höglandet under regnperioden"

"De (dvs PKP) har de små byarnas stöd"

"De (dvs PKP) behandlar befolkningen väl, de är bättre beväpnade nu. De vet hur man för krig"

Enligt den peruanska reaktionens högsta militära befälhavare har PKP stöd bland bybefolkningen i VRAE, man har överlag en god kontakt med befolkningen, man rör sig inte bara i djungelområdena utan även på höglandet och man utökar folkmilisstyrkorna. I samma intervju uppskattar generalerna Folkets Befrielsearmés huvudstyrkor i VRAE till 500 heltidsgerillasoldater. Det är viktigt att komma ihåg att sedan 2008 genomför den peruanska reaktionen under ledning av elitenheter ur Förenta Staternas stridskrafter, och med dessas direkta deltagande, omfattande operationer i VRAE. Trots detta växer alltså PKPs stöd i området, massorna deltar i större antal i folkkriget och FBAs slagkraft ökar. Sen ska vi inte glömma att VRAE bara är ett av flera områden där de peruanska maoisterna utvecklar folkkriget.

Peruansk reaktionär media rapporterar för övrigt om ett bakhåll genomfört av FBA i fredags, den 25 mars. En sergeant i den peruanska armén dödades när patrullen han var en del av överfölls av gerillasoldater i provinsen Satipo i departementet Junín. Satipo är inte en del av VRAE.

Reaktionär terror i Indien - gerillaaktioner i Filippinerna och Peru

Indien: Den reaktionära dagstidningen The Hindu publicerar idag en artikel i vilken men berättar om hur reaktionens paramilitärastyrkor i "bästa" SS-stil våldtagit kvinnor, dödat fattigbönder och bränt ner hela byar i delstaten Chhattisgarh. händelser av denna typ är ofta förekommande, men det är sällan som den reaktionära pressen skriver om det. Läs texten här.

Filippinerna: På ön Mindanao genomförde Nya Folkarmén den 19 mars en attack mot en polisstation i Panabo City, i distriktet Davao del Norte. Kamraterna stormade polisstationen, dödade två poliser och sårade två andra. Kamraterna kunde även konfiskera en automatkarbin.

Peru: I departementet Huánuco genomförde i måndags, den 21 mars, enheter ur Folkets Befrielsearmé flera proppagandaaktioner. Aktionerna genomfördes simultant i provinserna Dos de Mayo och Ripán. Även den verksamhet som Perus Kommunistiska Partis utlandsorganisation sysslar med har uppmärksammats av reaktionär media, här en artikel i vilken man uppmärksammar den kallelse till valbojkott (av de stundande presidente och parlamentsvalen) som vi tidigare länkat till.

Gerillaaktioner i Peru, Indien och Filippinerna

Peru: I fredags, den 11 mars, var chefen för de peruanska reaktionära väpnade styrkornas särskilda stab för det område som kallas "VRAE" (där maoisterna har flera stödbaser), kontraamiralen (motsvarar en armégeneral) Carlos Tello Aliaga, ute på flygtur för att inspektera de olika militärbaserna i området. Det visade sig vara en dålig idé. Enheter ur Folkets Befrielsearmé (FBA) besköt flygvapenhelikoptern som kontraamiralen färdades i, och det reaktionära högdjuret blev allvarligt sårade tillsammans med en arméofficer. Helikoptern tvingades nödlanda på en närliggande armébas. Än en gång visar FBA att man besitter en välutvecklad kapacitet att bemöta fiendens helikoptrar, denna gången var det inte den vanliga reaktionära kanonmaten som råkade illa ut utan en av reaktiones högsta militära chefer. Luftvärnsaktionen ägde rum vid Huachocolpa, i departementet Huancavelica.
Den 6 mars likviderade andra enheter ur FBA en polisspion 3 mil utanför staden Tingo María i departementet Huánuco, kamraterna genomförde även proppagandaktioner i samma område.

Indien: Idag genomförde enheter ur Folkets Befrielsegerillaarmé ett bakhåll, i Dantewada distriktet i delstaten Chhattisgarh, i vilket 3 paramilitärer dödades och nio sårades. Reaktionen uppger att 30 kamrater ska ha dödats i dess motattack, men ännu finns inga uppgifter som styrker det påstående. Det är naturligtivs inte alls otroligt att reaktionen helt enkelt slaktar ett antal fattigbönder och sedan påstår att dessa är supade maoistiska gerillasoldater.

Filippinerna: På ön Mindanaos södra delar genomförde enheter ur Nya Folkarmén tillsammans med lokal folkmilis flera aktioner med skarpskyttar mot reaktionära arméstyrkor som skyddar ett byråkratkapitalistisk gruvföretag i området. Den 2 mars led de reaktionära styrkorna fyra förluster. Den 3 mars ska aktioner ha genomförts men det finns inga uppgifter om reaktionära förluster. Den 9 mars led reaktionen två förluster. Inga kamrater ska ha sårats eller dödats i samband med aktionerna.
Den 11 mars genomförde andra enheter ur NFA ett framgångsrikt bakhåll i ett närliggande distrikt, minst fyra av reaktionen soldater, inklusive en löjtnant, dödades och 12 sårades. Igår besköt samma enheter ur NFA en reaktionär patrull och träffade en sergant ur fiendens elitförband. Mars månad ser ut att bli en god månad för de filippinska kamraterna.

Fem länkar

Idag publicerar vi fem nya länkar, fyra till intressanta hemsidor/bloggar och en till en mycket bra dokumentärfilm.

Den första nya länken går till en blogg som drivs av en kamrat i norra Sverige. Kamraten skriver utifrån sin synvinkel om hur han anser kommunisterna i Sverige bör ta till sig maoismen. Vi rekommenderar bloggen varmt och hoppas kamraten som driver den fortsätter att bidra till den debatt som pågår bland kommunisterna här i landet och hur de faktiskt ska kunna föra den revolutionära rörelsen framåt. Vi tror att det är av stor vikt att kamrater runt om i landet förstår behovet av konstruktiva meningsutbyten och kamratens blogg kanske kan inspirerar andra till att ägna denna fråga mer uppmärksamhet.

De tre andra nya länkarna till hemsidor som vi idag lägger upp är till spanskspråkiga sidor. Det är länkar till två partier i Ecuador (PCR-SR och PCE-MLM) och ett ”Folkets Studiecenter” i Bolivia. Utöver att kamraterna som driver sidorna bidrar med intressanta erfarenheter om partibyggande, konkreta erfarenheter från revolutionärerna i deras respektive länder och detta även av väpnad kamp (särskilt PCE-SR), bidrar de med klara analyser av Correas och Morales regimer som man annars sällan kan läsa i Västeuropa. Påpekas bör att dessa tre partier/organisationer i allra högsta grad är verkliga sådana och inte ”Internet”-partier, som det tyvärr finns allt för gott om. Kamraterna i Ecuador och Bolivia tar sina revolutionära uppgifter på allra största allvar och inspirerade av Perus Kommunistiska Parti (PKP) förbereder de inledandet av folkkrig i sina respektive länder. En stor källa till hopp alltså. I sammanhanget ska man också komma ihåg att våra chilenska kamrater fortsätter med ett intensifierat partibyggande, att man dragit ner på Internetaktiviteten är just för att man koncentrerar sig på att bygga upp den typen av organisationer som krävs för att kunna inleda folkkriget. Till detta ska läggas att vi har kamrater i Brasilien och Colombia. Ett folkkrig i Peru och allt mer utvecklade maoistiska krafter i dess samtliga grannländer – onekligen har världsrevolutionen goda perspektiv i Sydamerika, och för var dag blir det allt mer uppenbart. Om ni inte kan spanska så titta in på sidorna då och då vilket fall som helst, kopiera in texterna som läggs upp där i googles översättningsprogram och ni får en glimt av vad kamraterna sysslar med. Ett tips när det gäller googleöversättningar från spanska är att det oftast blir ett mycket bättre resultat om man gör översättningen från spanska till engelska, än från spanska till svenska.

Den femte länken går till en engelsk dokumentärfilm från 1992, ”The People of the Shinning Path”. Filen visades på engelsk TV, på ”Channel 4” och är på intet sätt gjord av kommunister. Trots det ger filmen en relativt bra skildring av PKP och folkkriget det leder. Av uppenbara skäl behandlar filmen inte perioden efter 1992, under vilken mycket förändras, men PKPs arbetsmetoder och politik är i principiell avsikt de samma och därför har filmen ännu en hög grad av aktualitet. Det finns vissa faktafel i filmen, men de är, om man beaktar att den inte är gjord av kommunister, högst sekundära. Vissa saker som framhävs i filmen spelar i realiteten inte en så dominerande roll i partiarbetet, men borgerliga journalister lägger naturligtvis sin vinkel på det hela. Hursomhelst, filmen är en utmärkt utgångspunkt för en vidare diskussion om PKP och folkkriget i Peru: har ni inte sett den så se den, om ni har sett den så se den igen tillsammans med era kamrater och vänner!

Peru: pirater, sammanfallande stat och ett föredrag!

Svensk borgarmedia har idag notiser om ett "piratöverfall" i Peru. Vi lämnar bristerna i rapporteringen i sidan för denna gång - och vill i stället påtala vad det hela är ett uttryck för.

Perus Kommunistiska Partis utlandsorganisation har idagarna publicerat ett flygblad där man manar till bojkott av de stundade valen. I flygbladet tar kamraterna upp bland annat hur den peruanska staten allt mer "faller samman", dels som ett uttryck för den reaktionära statens allmäna förruttnelse men även som ett reslutat av en vädligt medveten politik från Förenta Staternas sida. Det som imperialisterna gjort under de senaste åren, bland annat genom "frihandelsavtal", "öka regionalt självstyrelse" osv., är att man delat upp landet i vad som allt mer börjar likna små vasallstater direkt underställda de byråkratkapitalistiska och imperialistiska storföretagen. Allt mer börjar Peru likna länder som tex. Irak, fast utvecklingen där, naturligtvis, gått mycket längre idagsläget. Den enda kraft som egentligen håller den reaktionära staten uppe, som statsbildning, är de väpnade styrkorna. Men, inte ens dessa fungerar nämnvärt. "Piratöverfallet" är ett tecken på detta. överfallet ägde nämligen rum precis utanför Callao som är en del av storstadsregionen Lima. Och i Callao har den peruanska flottan sin huvudbas. Det enda som den peruanska flottan för tillfället prioriterar är kampen mot Folkets Befrielsearmé, enheter ur marinkårsinfanteriet (underställt flottan i Peru) och specialenheter (efter SEAL-modell) kämpar nämligen synnerligen aktivt mot maoisterna. Alla andra verksamheter, som tex upprätthålla skyddet av den "nationella suveräniteten" missköter den å det grövsta. Likandat ser det ut när man tittar på arméns och flyvapnets verksamheter - det enda de sysslar med är att bekämpa folkkriget, allt annat missköts. Detta samtidigt som Chile rustat sig till tänderna, och Alan García överlåtit kontrollen av peruanskt territorium till Bolivia, Colombia systemaiskt kränker sin grannländers gränser, Brasiliens stormaktsdrömmar är illa dolda, osv. De peruanska härskande klasserna - storgodsägarna och byråkratkapitalisterna - och deras stat intresserar det inte ett dugg att försöka försvara Perus existens som, formellt, självstädnig stat. Som grädde på moset kommer det nu rapporter i reaktionära press om att USAID nu ska ta hand om att valet i april ska "gå rätt till"! Tidigare har Förenta Staterna sköt det hela lite diskretare, men nu verkar det som man inte bryr sig ens om att bevara skenet.

En annan sak som är värd att anmärka är att den peruanska reaktionen systematiskt dödar de som protesterar mot dess politik. I början av denna månad sköt man ihjäl fyra gruvarbetare som protesterade i Madre de Dios (i departementet Cusco). Vid samma tillfälle skottskadades över tjugo andra gruvarbetare. Det kommer dock inte i svenska tidningar, kanske för att sådana incidenter inträffar regelbundet, eller därför at det inte låter lika intressant som "piratöverfall"

De som är intresserade av läget i Peru, och som har möjlighet att ta sig till Malmö den kommande helgen, bör passa på att gå på det här föredraget.