Gerillaaktioner i Indien och Peru

Indien: I distriktet Dantewada i delstaten Chhattisgarh sprängde idag maoistgerillan ett nybyggt kommunkontor. I samma distrikt satte man sex lastbilar i brand natten till lördagen. I i byn Manyamkonda, i distriket Malkangiri i delstaten Orissa, sprängde gerillasoldater i lördags en nybyggd skola/polispostering.
Peru: I de norra delarna av provinsen La Mar i departementet Ayacucho har enheter ur Folkets Befrielsearmé under de senaste dagarna genomfört omfattande massarbete, man har arrangerat möten i flera byar och delat ut flygblad från Perus Kommunistiska Parti. Som vanligt försöker reaktionen spridda förvirring genom en fantasihistoria om att kamraterna skulle ha "kidnappat barn".

Gerillaaktioner i Indien, Peru, Filippinerna och Norra Kurdistan

Under det att vi haft uppehåll i bloggandet har en mängd gerillaaktioner genomförts av revolutionärar rörelser världen över, nedan endast en kort redogörelse för de som ägdt rum under de senaste dagarna.

Indien: I byn Kanda i Palamau-distriktet i delstaten Jharkhand sprängde maoistgerillan i lördagskväll en byggnad som använts som temporär bas för de reaktionära väpnade styrkorna.
Peru: I departementet Huánuco ägde i torsdags en strid rum mellan enheter ur den reaktionära armén och enheter ur Folkets Befrielsearmé i distriktet José crespo y Castillo i Leoncio Prado-provninsen. En sergant ur de reaktionära styrkorna skottskadades.
Filippinerna: I enlighet med ett beslut av den lokala folkdomstolen likviderade Nya Folkarmén på ön Mindanao i onsdags en reaktionär agent. Den förhatlige individen hade förått den revolutionära rörelsen och aktivt deltagit i reaktionens mördarkampanjer.
Norra Kurdistan: I den turkiska statens Mardin-provins dödades i lördags tre soldater ur den turkiska armén av en fjärrutlöst mina. I en annan aktion, som även den ägde rum i söndags, beskötsi den turkiska provinsen Bitlis en polispostering med granatkastare, inga förluster bland reaktionärerna rapporteras. Även i söndags ska en militärkonvoj ha attackerats i Mardin, men även här ska reaktionens trupper ha komit oskadda undan. Samtliga aktioner ska ha genomförts av nationalistgerillan PKKs väpnade styrkor.

Nästa gång i Stockholm?

Som vi alla vet genomfördes det protester mot "Operation Greenhunt" i Stockholm såväl som i andra länder för en tid sedan. De aktioner som genomfördes i Europa karaktäriserades väl främst av den "europeiska vänsterns" letargiska tillstånd - åtminstone vad det gäller proletär internationalism. I Brasilen har man också protesterat, där genomfördes aktionen av fattigböndernas organisation. Titta på videon, låt oss hoppas att vi får se likande bilder i Stockholm i framtiden.

Revolutionärer i aktion i Tyskland och Grekland

Igår natt angrepp revolutionärer polisstationer i Berlin och Hamburg, även fordon tillhörande den tyska tullen sattes i brand. I Berlin attackerades en station tillhörande den federala kriminalpolisen (Bundeskriminalamt) med bland annat molotovcocktail. I Hamburg attackerades snuthäcken i Sternschanze med molotovcocktails och stenar, en polisbil blev helt utbränd, en fick rutorna krossade och ingången till stationen demolerades, för att säkra reträtten spred man ut "spanska ryttare". I en förort till Hamburg sattes även två civilabilar tillhörande tullverket i brand. Inga personskador rapporteras och alla aktivisterna kunde dra sig tillbaka utan problem trots ett enormt pådrag från snuten. Ordföranden för det tyska polisfacket har uttalat sig med anledning av angreppen och förklarat att han anser det vara "en krigsförklaring mot rättsstaten" (vi hppas han har rätt!). Klart är att de militanta aktionerna ökar i antal, i Hamburg har mer än 150 bilar bränts i år och flera symboliska angrepp har gjorts mot företräddare för staten. I Berlin har 125 bilar bränts av "politiska orsaker". Polisen talar om "en renässans för vänster-terrorismen". Enligt uppgifter som blivit offentliga är mer liknande aktioner att vänta i Tyskland under den kommande månaden.
I Grekland är det i helgen ett år sedan mordet på Alexandros Grigoropoulos som utlöste de massiva folkliga protester som skadade om den gamla grekiska staten och som gav genklang långt utanför landets gränser. Omfattande aktioner är att vänta och som en en del av statens motoffensiv har fascistiska element genomfört attentat mot företräddare för partier och fackförbund som solidariserat sig med folkets protester, bland annat har en aktivist hem attackerats med brandbomber; bland Greklands arbetare talas det nu om "boss-terrorism", dvs om kapitalisternas direkta terroristiska angrepp mot arbetarklassen. De revolutionära krafterna fortsätter dock sina aktioner, i tisdagskväll angrepps flera banker i en Aten förort med molotovcocktails och en serie attacker med små sprängsatser vid domare, polisers och redaktörers (för borgerliga proppagandaorgan) hbostäder har genomförts i Thessaloníki. Och helgen har inte ens börjat....
Vi glädjer oss över dessa revolutionära aktioner och hoppas de ska vara en inspirationskälla för alla, de bevisar än en gång att den väpnade kampen står på dagordningen i Europa.

Om Reclaim Rosengård

Den aktivitet som genomfördes den 22 augusti i Malmö under namnet ”Reclaim Rosengård” väckte stor uppmärksamhet lokalt och även inom den så kallade vänstern. Vi har väntat på en utförligare analys från organisatörernas sida, men hittills är det ändå som vi kunnat ta del av den presskonferens man organiserade efteråt. Vi har dock följt saken tillräckligt länge och har mångårig erfarenhet av politiskt arbete i Rosengård som grund för att kunna göra några allmänna kommentarer i visshet om att vi inte misstar oss i sakfrågan.

1) Kampen i Rosengård, såsom den utvecklats sedan december 2008, är ett uttryck för att klasskampen i landet i allmänhet skärps och att denna tar sig nya uttryck. Det handlar inte om ett isolerat fenomen, det är ett uttryck för hur förutsättningarna för den socialistiska revolutionen mognar.

2) Kampen visar på ett synnerligen tydligt sätt alla de motsättningar som finns i de proletära förorterna: religösa grupperingar, klaner, kriminella gäng, reaktionära politiska partier och organisationer, lokala småkapitalister, osv., finns alla med och står på samma sida som borgarstaten i kampen. Varje seriös revolutionär verksamhet i de proletära områdena måste beakta hur man isolerar,neutraliserar och, i slutändan, besegrar de kontrarevolutionära elementen. Att komma in på banan med småborgerliga fördommar om att ”alla invandrare är med oss” eller liknande dumheter, duger inte.

3) Endast ett långsiktigt och systematiskt arbete kan etablera oupplösliga band mellan revolutionärerna och arbetarklassen. Att de facto vara en förtrupp är en sak, att vara en erkänd förtrupp är något helt annat.

4) Revolutionärerna måste vara en del av arbetarklassen; sorry, men om du kommer till Rosengård, snackar en fisförnäm dialekt, spökar ut dig som en mupp och låsas att du ”är ghetto”, då är det du själv som isolerar dig, då visar du att det du sysslar med är turism och inte en verklig revolutionär ansats.

5) Opportunister och revisionister kommer alltid att attackera varje revolutionär rörelse och de kommer göra allt som står i deras makt att förhindra varje framsteg i arbetarklassens kamp för frigörelse. Varje revolutionär kamp måste därför också vara en kamp mot opportunismen och revisionismen.

6) Kampen visar att trots alla fel och brister i organiseringen av Reclaim Rosengård så vill den proletära befolkningen kämpa, de vill höja kampen. Problemet ligger alltså inte i att ”folk på Rosengård vill bara ha lung och ro” eller ”de vill ha polisen där”. Det ovärdiga liv som den proletära befolkningen påtvingas, är garanten för att upprorsviljan lever vidare.

Några kamrater som deltog i kampen den 22 augusti, och som bedrivit en systematisk verksamhet i Rosengård under nästan 20 år, ger sin syn på saken här.

En intressant text om den så kallade autonoma rörelsens problem, finns publicerad här.

Vi hoppas att debatten fortsätter, då vi är säkra på att vi kan gå framåt i utarbetandet av en riktig politisk linje om vi förmår höja klassens praktiska erfarenheter till teorins nivå.