Svenska hökar och 46 miljoner fattiga i Förenta Staterna

Läs den här texten. Den visar hur en väldigt stor del av den svenska befolkningen reservationslöst ställer upp på den svenska imperialismens krigspolitk. Självklart ska alla opinionsundersökningar tas med en väldigt stor nypa salt, men det finns i det här fallt ingen orsak att tvivla på slutsatserna som presenteras.

"Svenskarna har blivit ett folk av hökar och uppvisar det största stödet för den internationella militära aktionen i Libyen (69 procent) och toppar också när det gäller stöd för att störta Gaddafi (79 procent). Det finns också en optimism om vad som kan uppnås. 59 procent – högst bland de länder som omfattas i mätningen - ser ljust på möjligheterna att stabilisera läget i Libyen. Svenskarna är också mest positiva till den egna regeringens Libyenpolitik (65 procent).

Alla illusioner om att det skulle finnas något som helst positivt över "svenskheten" måste överges och bekämpas.

Samtidigt så läser vi idag ännu en bekräftelse på hur djup krisen är i Förenta Staterna. Notera att "Tröskeln för fattigdom ligger för en tvåbarnsfamilj på 22.000 dollar, ungefär 147.000 kronor."! Dvs, långt under svensk socialbidragsnivå. Som vanligt ingår inte alla miljoner "papperslösa", som i regel lever under långt sämre förhållanden, i undersökningen.

Nästan 20% arbetslösa i Förenta Staterna

Nedan ett utdrag ur en artikel som ger viktiga upplysningar om massornas verkliga läge i Förenta Staterna. Det man ska hålla i åtanke när man läser texten är att artikelförfattaren i sina beräkningar överhuvudtaget inte tar med i beräkningen den situation som miljoner och åter miljoner "papperslösa" invandrare lever under.

"In all, if you add up the 14.6 million people officially counted as unemployed, the 5.9 million who have given up trying to find a job, and the 8.5 million who are working part-time involuntarily, that gives us 30 million people who are desperate.

Remember, there are 310 million Americans, but many of them are under 18 or are in college or the military, are too disabled to work, or are over 65 and are no longer in the labor force. So that means that actually there are only 153 million in the labor force, so the real unemployment rate is is 19.6 percent, or approximately one in five working-age Americans.

No wonder that Gallup also found that 30 percent of Americans say that they are worried about becoming unemployed themselves. Remember, those worried people are folks who are still working, so they’re on top of the 20 percent who don’t have to worry about losing jobs because they are already out of work.

In other words, 50 percent of us are either out of work or worried about becoming jobless."

Koloss på lerfötter

Man behöver inte vara marxist för att förstå att Förenta Staterna har stora problem. Att frågan inte är "om" utan "när" den idag dominerande imperialistmaktens välde krackelerar är klart.

Revolution i Förenta Staterna?

För dom av oss som upplevde den ryska socialimperialismens undergång, som till synes ägde rum under en mycket kort tidsperiod, är det inte omöjligt att förställa sig betydelsen av en supermakts undergång. I dagens värld, där det endast finns en imperialistmakt som i alla avseenden kan betecknas som supermakt, skulle resultatet bli än mer omvälvande. Att Förenta Staterna verkligen har svåra problem är känt, men måga kamrater verkar inte riktigt förstå hur illa ställt det egentligen är. Det gör dock allt fler reaktionärer. Läs den här artikeln (två sidor) och begrunda dess innehåll. Att det finns objektiva förutsättningar, redan idag, för att utveckla en kraftfull revolutionär rörelse i Förenta Staterna är klart. Att det sen inte finns en enda verklig kommunistisk organisation, och än mindre ett kommunistiskt parti, i landet gör att enomra möjligheter går förlorade för tillfället. En situation som vi känner igen från allt för många länder.

Stöd det arabiska folket! Imperalisternas klor väck från Libyen!

Den senaste tidens folkliga uppror har väck stort bifall, många är de som blivit väldigt upprymda. Det intressanta är att bland de som ropat högst om "revolutionerna" är personer som annars vägrat se vikten av de förtryckta nationernas kamp. Men vi låter denna fråga vila för tillfället och vill istället ta upp fyra saker som vi, efter en längre disskution med palestinska kamrater som kunnat följa rapporeteringen även på arabiska, tror är en hyfsad sammanfattning av läget.

1) Folkupproren visar att folkens vilja till revolution är stark. Den rasistiska myten om de arabiska massorna som dumma får som behöver en herde, har än en gång vederlagts. Det arabiska folket vill ha revolution, en bekräftelse av att revolutionen faktiskt är den politiska huvudtendensen i världen. Folket har gjort viktiga erfarenheter som säkert kommer att utgöra grundstenar i kommande, verkliga, revolutioner.

2) Folkupproren har på intet sätt varit demokratiska revolutioner - i marxistisk menning. De har inte i något fall medfört något annat än förändringar på regim-nivå, statstrukturen i sig är i intakt och det har överhuvudtaget inte skett några förändringar i den ekonomiska basen. Att försöka likställa folkupproren som vi nu ser med det borgerliga revolutionsåret 1948 är i grunden felaktigt. Det har inte heller ägt rum någon relevant förändring i Tunisiens eller Egyptens förhållanden till imperialismen. Libyen tar vi upp längre fram.

3) Det har saknats ett revolutionärt parti som kunnat ställa sig i ledningen för folkupproren. Därför har olika reaktionära grupperingar kunnat dra fördel av folkets kamp. Tills det framkommer revolutionära partier i de aktuella länderna kommer inga verkligt revolutionära förändringar genomföras.

4) En möjlig positiv aspekt av folkupproren är att de nya regimerna sannolikt kommer att ha svårt att bedriva en lika öppet Israelvänlig politik som de förutvarande. En sådan utveckling kan ge den palestinska frihetskampen vissa taktiska fördelar som kan bidra till att den kampen utvecklas bättre.

Fallet Libyen kräver särskild vaksamhet. Att Gaddafi-regimen varit en reaktionär regim är det inget snack om. Att den störtas begråter vi absolut inte. Men, de som viftar med Libyens flagga från perioden för 1969 kan knappast ses som revolutionärer. Det som man hittills kunnat avgöra utifrån rapporteringen från Libyen är att att massornas vilja till revolution, som är uppenbar, kanaliseras av krafter som i grunden är av samma kaliber som Gaddafi. Att de är smarta nog att fatta att en imperialistisk intervention kan vara kontraproduktiv för dem betyder inte att de kommer att ägna sig åt någon verklig motståndskamp. Vår solidaritet måste riktas till folkets massor och de framstegsvänliga elementen, inte till en "upprorisk" fraktion av de härskande klasserna.

Det som vi här i Sverige måste vara redo för är att imperialistmakterna, med Förenta Staterna i spetsen, däribland Sverige, förberreder en intervention i Libyen. Antagligen under liknande täckmantel som vid angreppet mot Jugoslavien och den följande ockupationen av Kosovo. Oavsett vad man tycker om Gaddafi så finns det överhuvudtaget ingenting som rättfärdigar att imperialisterna blandar sig i Libyens interna angelägenhter. En eventuell imperialistisk intervention kommer inte innebära någon förbättring för folket i Libyen och kommer endast att föra till att en annan marionett-regim sätts i Gaddafis ställe. En effekt av en imperialistintevention kommer naturligtivs bli att det arabiska folket än mer kommer att kämpa för sin rätt till oberoende, men att önska ett blodbad för att uppnå en sådan effekt, snabbare än annars, kan endast reaktionära cyniker. Vi måste resa paroller mot en imperialistisk intervention i Libyen och till stöd för det arabiska folkets kamp. Samtidigt måste vi med ljus och lyckta söka de krafter som verkar för skapandet av verkligt revolutionära partier och ge dem allt stöd vi kan.

Förenta Staterna i smuggelskandal i Argentina

Att Förenta Staterna sysslar med en massa svinaktigheter världen över torde vara allmänt bekant. Att imperialistmakten Nr. 1 systematiskt bryter mot internationella överenskommelser och ignorerar den så kallade "folkrätten" är klart för alla som satt sig in i dess utrikespolitik. Aggressionskrig och inblandning i andra staters inre angelägenheter är dess kännetecken. Men, ofta finns det en tendens hos "vänsterfolk" att betrakta redogörelser om Förenta Staternas direkta inblandning i vapen och droghandel som "konspirationsteorier" eller som något som hör historien till. I det sammanhanget är en incident som nyligen inträffat i Argentina mycket klargörande.

I torsdags, den 10 februari, landade en Boeing Globmaster III (även benämd C17) tillhörande Förenta Staternas flygvapen på Buenos Aires internationella flygplats. Detta enorma militära transportflygplan skulle egentligen transportera en grupp nordamerikanska experter som, i enlighet med en överenskommelse mellan Argentina och Förenta Staternas repsektive regeringar, skulle utbilda argentiska polisiära specialenheter i hur man hanterar gisslansituationer. Expertgruppen skulle bestå av tolv personer. Att man använder ett enormt militärtransport flygplan för att transportera tolv personer är i sig märkligt, även om dessa skulle medföra viss utrustning. Vid denna typen av "utbyten" är det internationell standard att den stat som för in militär eller polisiär utrustning lämnar en lista med uppgifter om den samma till värdlandet. Så hade även Förenta Staterna gjort i det fall vi här behandlar. När sen transporten ankommer till värdlandet så görs en symbolisk kontroll av de lokala tullmyndigheterna vilka naturligtivs - åtminstone när det handlar om Förenta Staterna - inte brukar vara alltför noga. Men, i torsdags gick något fel - den argentiska tulltjänstemannen som inspekterade det aktuella flygplanets last gjorde nämligen sitt jobb.

Det visade sig att flygplanet var fullt med lådor märkta som tillhörande Förenta Staternas armés sjunde fallskärmsjägarbrigad och bland dessa en mycket stor behållare som bevakades mycket noga av besättningen. I lådorna fanns en stor mängd vapen - automatkarbiner, kulsprutor, osv. - och inga av de serienummer som Förenta Staternas representanter angivit till de argentinska myndigheterna stämde. Här fanns alltså en hel vapenarsenal som inte redovisats men som av någon anledning skulle leveras till Argentina. Den sotra behållaren vägrade bestättningen att öppna, när den argentiska tullaren - som nu hade tillkallat representanter från flera myndigheter - inisterade så sade man sig inte ha nycklen. Men tullaren gav sig inte och skaffade fram de verktyg som behövdes för att öppna den. Det visade sig att behållaren innehöll mängder av utrustning för krypterad kommunikation (datorer, software mm.) och dessutom ett stort parti droger. Drogerna var till en viss del utgången medicin (narkotiska prepparat), vilken alltså knappst skulle användas i vård av sårade soldater, men även vad som påstods vara morfin, vilket dock ej undersökts. Eftersom planet innan det ankom hade mellanlandat i Perus huvudstad Lima, behöver man inte vara superslug för att räkna ut att det med största sannolikhet rörde sig om kokain - en välgrundad spekulation. vad som dock är helt klart är att genom den argentiska tulltjänstemannens insats har det framkommit att Förenta Staterna haft för avsikt att föra in en hel vapenarsenal och droger i Argentina.

Då det hela nått offentlighetens ljus har den argentiska regeringen sett sig tvungen att officellt protestera. Förenta Staternas svar är illustrativt. Istället för att be om ursäkt eller försöka komma med någon typ av bortförklaring har landets utrikesdepartement protesterat mot att de argentiska myndigheterna faktiskt kontrollerade flygplanets last och att man inte skött det hela genom vad man kallar "de vanliga kanalerna"! Förenta Staterna anser sig alltså vara i sin fulla rätt att syssla med vapen och drogsmuggling - att Argentina för en gångs skull uppträtt som en suverän stat är något som man protesterar mot!

För vem vapen och drogerna egentligen var avsedda lär inte framkomma, men att de inte hade något med utblidning i hantering av gisslansituationer att göra är klart. Sanningen är naturligtivs att Förenta Staterna systematisk sysslar med denna typ av verksamheter, att denna operation avslöjats beror snarast på ett "olycksfall i arbetet". Förentas Staternas stridskrafters "Södra Kommando" har över tusen "experter" som är verksamma som "rådgivare" i Latinamerika. Man har tusentals soldater stationerade på baser över hela kontinenten. Under täckmantel av "kriget mot droger" har man tusentals militärt utbildade och utrustade agenter från DEA som verkar i olika länder - framförallt i Colombia och Peru. Till dessa ska läggas ett oredovisat antal "specialstyrkor" som aktivt strider mot "terrorister" över hela Latinamerika. Genom CIA styr Förenta Staterna i flera länder inhemska väpnade grupper som ser efter imperialisternas intressen. Att flygplanslasten var avsedd för någon av dessa "aktörer" är högst troligt.

En koloss på lerfötter

Expressen är inte en tidning som är känd för sina goda analyser. Snarare är tidningen känd för att producera oerhörda mängder dynga. Idag kommer man dock med en artikel som visar att tillochmed fördummade reaktionärer som de som jobbar på tidningens ledarredaktion fattar att Förenta Staterna har allvarliga problem. En koloss på lerfötter som dessutom satt sig i en situation den inte kommer ur. Läs här.