Den enda rätta vägen...

"The specific nature of the Indian revolution, like that of the Chinese revolution, is armed revolution fighting against armed counter-revolution; Armed struggle is the only correct road for the Indian revolution; there is no other road whatsoever. Such trash as “Gandhi-ism”, “parliamentary road” and the like are opium used by the Indian ruling classes to paralyse the Indian people. Only by relying on violent revolution and taking the road of armed struggle can India be saved and the Indian people achieve complete liberation. Specifically, this is to arouse the peasant masses boldly, build up and expand the revolutionary armed forces, deal blows at the armed suppression of the imperialists and reactionaries, who are temporarily stronger than the revolutionary forces, by using the whole set of the flexible strategy and tactics of people’s war personally worked out by Chairman Mao, and to persist in protracted armed struggle and seize victory of the revolution step by step."

(People’s Daily, organ of the Central Committee of the Communist Party of China, 5 July 1967)

En mot tio och tio mot en

I tider då procentsatser som 99 och 1 flyger i luften och diverse "vänsterfolk" hetsar upp sig, är det på plats att påminna om vissa grundläggande saker. Parollen "vi är de 99 procenten" är allt annat en revolutionär. Det är en paroll som är lika genomreaktionär i dagens Sverige som parollen om "folket mot monopolkapitalet". Inte ens i förtryckta länder utgörs folket av 99 procent av befolkningen. Parollen "vi är de 99 procenten" är en paroll för enhet med en del av utsugarna - imperialisterna - mot andra dito. Det är en paroll som ställer den revolutionära rörelsen åt sidan, det är en ekonomistisk paroll som hör högeropportunisterna (revisionisterna) till och inte de proletära revolutionärerna. Huvudmotsättningen i Sverige står mellan proletariat och bourgeoisie. Vad som krävs för att utveckla de revolutionära krafterna i Sverige idag är att kommunisterna koncentrerar sin uppmärksamhet på att bygg upp proletariatets egna organisationer, genom att basera sig på massornas djupaste och bredaste lager, och gör så inte genom att svansa efter småborgare vars högsta "realpolitiska" målsättning är att socialfascisternas "folkhem" återuppstår. För det krävs att man använder sig av en verklig marxistisk analys, och syntesiserar denna i politiska paroller som tydligt klargor en verkligt revolutionär politik.

Man behöver vara kommunist för att fatta att det är något som inte stämmer med parollen om de "99 procenten":

"De senaste 12 åren har den rikaste tiondelen av Sveriges befolkning ökat sina inkomster med 50 procent. Under samma tid har den fattigaste tiondelens inkomster bara ökat med 5 procent. Dessutom har andelen fattiga, enligt SCB:s definition, ökat till en sjättedel av befolkningen. SCB:s utredare säger att det är den ekonomiska politiken som ligger bakom.

Den rikaste tiondelen är onekligen många fler än en procent, och inte nödvändigtvis del av den yttersta ekonomisk-politiska elit som Occupy Wall Street vänder sig mot."

(Se: efterarbetet.etc.se/ledare/vinnare-de-redan-rika)

Paroller som "vi är de 99 procenten" är endast vilseledande och tjänar till att likvidera varje verkligt revolutionär ansats. Italienska maoister skrev, nyligen i mycket intressant text om krisen, följande:

"Slagordsmässig oppportunism, parlamentarisk/val kretinism, reformism, pacifism, spontanism, är alla hinder för klassautonomin. Alla dessa tendenser negerar den verkliga processen för klassens autonoma organisering, hindrar att proletariatet formerar sig som ett ideologiskt och organisatoriskt oberoende subjekt."

(Davanzo Alfredo och Sisi Vincenzo, oktober 2011, se: www.rhi-sri.org/newsdetail.php?id=427&language=it)

Vi tror kamraternas anmärkning är viktig. Utan ett kommunistiskt parti, utan proletariatets organiserade förtrupp, kan det inte bli tal om en revolution. Varken i Sverige eller någon annanstans. Att kämpa för revolutionen, i länder där det ännu inte finns kommunistiska partier, blir därför idagsläget att koncentrera sig på uppgiften att skapa sådana. Allt annat är sekundärt. Märkvärdigt hur folk som säger sig göra anspråk på att vara marxister kan glöma sådana självklarheter.

Frågan om strategi och taktik för revolutionen måste debatteras - av dem som faktiskt deltar i den revolutionära kampen och inte av internetgeneralerna kanske bör tilläggas. I samtal med kamrater framkommer ofta väldigt märkliga uppfattningar om hur maoister ser på förhållande mellan strategi och taktik. Det är i sig inte konstigt, speciellt inte i ett land som Sverige där det inte har funnits något parti som tillämpat en maoistisk linje [KfML/SKP var inte maoister i ordets egentliga/marxistiska mening, inte ens enligt sina egna dokument]. Vi tror att det skulle vara nyttigt för de som är verkligt intresserade av ämnet att studera texten som ni hittar på: www.aworldtowin.org/back_issues/1991-16/strategy_One_Against_Ten_Tactics.htm . Nedan ett utdrag som verkligen förtjänar att tänkas över.

"The method of concentrating a superior force to destroy the enemy forces one by one also embodies the idea of despising the enemy strategically. For only by strategically despising the enemy and displaying a revolutionary and militant spirit of "pitting one against ten" can we remain cool-headed in face of a powerful enemy and not be overawed by his truculence or confused by a complex situation; only in this way will we dare to concentrate our forces and deal the enemy blows. On the other hand, victories won in a succession of campaigns and battles -- by the use of this method -- will further educate the people and their army and enable them to see clearly through their own experience that the enemy can be defeated and that it is entirely correct to despise him strategically. This will inevitably increase the confidence of the people and their army in their struggle against the enemy and encourage them to fight and win still greater victories...."

[Not: nåt strular så länkeriet funkar inte som det ska, så därför ser det ut som det gör]

För att förstå Teng

Vid flera tillfällen har vi fått frågor om hur de kunde komma sig att Kina växlade färg, hur landet förvandlades från en bastion för världsrevolutionen till en socialimpieralistisk makt. Vi lägger idag upp en artikel som vi hoppas kan bidra till förståelsen av hur personer av Tengs typ kunde få framträdande roller inom KKP.

"The deepening of the revolutionary mass debate has raised a number of thought-provoking questions: Why is it that some people who were revolutionaries in the period of the new-democratic revolution have become capitalist-roaders in the period of the socialist revolution? Why does the capitalist-reader who refuses to mend his ways deny the existence of classes, class contradictions and class struggle in socialist society, oppose taking class struggle as the key link and run counter to the basic line formulated by Chairman Mao for our Party?"

(Peking Review, #13, March 26, 1976)

Lärdomar...

"What are the main lessons of the successful proletarian revolutions in the countries extending from China to Cuba after World War II?

1. Violent revolution is a universal law of proletarian revolution. To realize the transition to socialism, the proletariat must wage armed struggle, smash the old state machine and establish the dictatorship of the proletariat.

2. The peasants are the most dependable allies of the proletariat. The proletariat must closely rely on the peasants, establish a broad united front based on the worker-peasant alliance, and insist upon proletarian leadership in the revolution.


3. U.S. imperialism is the arch enemy of people's revolution in all countries. The proletariat must hold high the national banner of opposition to U.S. imperialism and have the courage to fight with firm resolve against the U.S. imperialists and their lackeys in its own country.

4. The revolution of the oppressed nations is an indispensable ally of the proletarian revolution. The workers of all countries must unite, and they must unite with all the oppressed nations and all the forces opposed to imperialism and its lackeys to form a broad international united front.

5. To make a revolution, it is essential to have a revolutionary party. The triumph of the proletarian revolution and the triumph of the dictatorship of the proletariat are impossible without a revolutionary proletarian party established in accordance with the revolutionary theory and style of Marxism-Leninism, a party which is irreconcilable towards revisionism and opportunism and which takes a revolutionary attitude towards the reactionary ruling classes and their state power.

To insist on revolutionary armed struggle is of primary importance not only to the proletarian revolution but also to the national-democratic revolution of the oppressed nations. The victory of the Algerian national liberation war has set a good example in this respect.

The whole history of the proletarian parties since the War has shown that those parties which have followed the line of revolution, adopted the correct strategy and tactics and actively led the masses in revolutionary struggle are able to lead the revolutionary cause forward step by step to victory and grow vigorously in strength. Conversely, all those parties which have adopted a non-revolutionary opportunist line and accepted Khrushchov's line of "peaceful transition" are doing serious damage to the revolutionary cause and turning themselves into lifeless and reformist parties, or becoming completely degenerate and serving as tools of the bourgeoisie against the proletariat."

(THE PROLETARIAN REVOLUTION AND KHRUSHCHOV'S REVISIONISM, 1964, Communist Party of China)

Teori: Att gå mot strömmen

Vi fick en fråga rörande vad maoister menar när man talar om att "gå mot strömmen" som en viktig princip. Nedan ett utdrag från ett dokument från Kinas Kommunistiska Partis 10. kongress som förklarar det hela på ett utmärkt sätt.

"We must have the revolutionary spirit of daring to go against the tide. Chairman Mao pointed out: Going against the tide is a Marxist-Leninist principle. During the discussions on the revision of the Party Constitution, many comrades, reviewing the Party's history and their own experiences, held that this was most important in the two-line struggle within the Party. In the early period of the democratic revolution, there were several occasions when wrong lines held sway in our Party. In the later period of the democratic revolution and in the period of socialist revolution, when the correct line represented by Chairman Mao has been predominant, there have also been lessons in that certain wrong lines or wrong views were taken as correct for a time by many people and supported as such. The correct line represented by Chairman Mao has waged resolute struggles against those errors and won out. When confronted with issues that concern the line and the overall situation, a true Communist must act without any selfish considerations and dare to go against the tide, fearing neither removal from his post, expulsion from the Party, imprisonment, divorce nor guillotine.

Of course, in the face of an erroneous trend there is not only the question of whether one dares go against it but also that of whether one is able to distinguish it. Class struggle and the two-line struggle in the historical period of socialism are extremely complex. When one tendency is covered by another, many comrades often fall to note it. Moreover, those who intrigue and conspire deliberately put up false fronts, which makes it all the more difficult to discern. Through discussion, many comrades have come to realise that according to the dialectic materialist point of view, all objective things are knowable. "The naked eye is not enough, we must have the aid of the telescope and the microscope. The Marxist method is our telescope and microscope in political and military matters." So long as one diligently studies the works of Marx, Engels, Lenin and Stalin and those of Chairman Mao, takes an active part in the actual struggle and works hard to remould one's world outlook, one can constantly raise the ability to distinguish genuine from sham Marxism and differentiate between correct and wrong lines and views.

In waging struggle, we must study Chairman Mao's theory concerning the struggle between the two lines and learn from his practice; we must not only be firm in principle, but also carry out correct policies, draw a clear distinction between the two types of contradictions of different nature, make sure to unite with the vast majority and observe Party discipline."

(WANG HUNG-WEN, REPORT ON THE REVISION OF THE PARTY CONSTITUTION, 1973)