Tack för exemplet Papandreou!

Sicket cyniskt jävla svin Papandreou är. Det går antaligen att uttrycka samma sak på ett mycket bättre sätt, men vi tycker inte det är nödvändigt. Dock så ska man kanske vara lite tacksam över att han på ett så extremt övertydligt sätt visar hur de härskande skiter i "demokratin". Att använda "valboskapen" som ett medel i sina interna stridigheter, för att genomtvinga sina planer, det är inget som de drar sig för en sekund. Att Greklands kommuinister inte tar till högre former av kamp i den nuvarande situationen är kriminellt!

Tyska kommunister klargör - och en maoistisk borgmästare i Athen

Det finns en massa saker att säga om läget i den internationella kommunistiska rörelsen - vilket vi dock inte tänker göra idag. En sak som dock är helt säkert är att utvecklingen bland de proletära revolutionärerna i Tyskland är mycket spännande. En av de förhållandevis nya krafterna på banan skriver, med anledning av gårdagens händelser i Grekland, bland annat:

"Denna dag har främst stället en sak i blickfånget: kampen mot reformismen och revisionismen är i kamptider inte en intellektuell tvist mellan fraktioner, utan en fråga om vara eller icke-vara, en fråga om revolution eller undergång."

Läs hela texten här. Om ni inte kan tyska så funkar google-översättare ganska bra. Sen kan ni läsa den här historien om en maoistisk "borgmästare" i Athen som har fattat hur man bedriver massarbete.

"Kommunister" och kommunister

Borgarmedia skriver om "kommunister" som skyddar det grekiska parlamentet. Individerna som skyddar borgarstatens symbolinstitution nummer ett är dock knappast kommunister i ordets verkliga bemärkelse. Det är personer som tillhör att parti som heter KKE och/eller deras fackliga organisation PAME. KKE är inget kommunistiskt parti och PAME är ingen kommunistisk organisation. Det är två samanslutningar som tjänar den rådande ordningens försvar. De är inte revolutionära krafter utan kontrarevolutionära sådana. Riktiga kommunister har principen "det är rätt att göra uppror" som sin ledstjärna. Falska kommunister är de härskandes bästa försvarare. Grekland är redo för den socialistiska revolutionen, den som hävdar något annat har inte förstått ett uns av marxismens ABC. Problemet ligger i att de verkliga kommunisterna i Grekland inte är ideologiskt, politiskt och organisatoriskt i läge att ta tillvara de enorma möjligheter som finns. Vi måste på alla sätt stödja dem för att de, snabbt som det bara går, ska ta det nödvändiga språnget och inleda det revolutionära folkkriget för att förverkliga den socialistiska revolutionen i landet.

Att det idag blivit sammanstöttningar mellan olika grupper av demostranter är KKE:s direkta ansvar. Om de agerar som kontrarevolutionärer får de sannerligen finna sig att bli behandlade som sådana.

Väntar på bättre tider?

Greklands arbetarklass och folk har fått nog. Miljoner strejkar och demonstrerar. Hela samhället skakas av en djup kris. "De där uppe" kan inte fortsätta som förut och "de där nere" varken vill eller kan det. Kommunisterna? I bästa fall deltar de i de militanta massaktionerna. Men de utmärkta förutsättningarna, de närmast övermogna objektiv förhållandena, för den revolutionära väpnade kampen kastas bort eftersom kommunisterna i Grekland inte förstått att ta till sig marxismens utveckling, istället för att förstå nödvändigheten av de långvariga kriget, folkkriget, drömer de om ett "uppror" som ska komma av sig själv någon gång i framtiden. Därmed kapitulerar de inför sitt ansvar. Frågan är inte hur många man är utan om man vill eller inte - som en inte helt obekant kommunistisk ledare slog fast. Därför blir det i slutändan, såsom en annan kommunist också påpekade, den ideologisk-politiska linjen avgörande; om den är riktig kan de kommunistiska styrkorna växa och utvecklas från små till stora, från svaga till starka. Då kommer det inte att saknas varken kämpar eller utrustning. Om linjen är felaktig går däremot allt man uppnått förlorat. De grekiska kommunisterna kommer säkert med tiden att rätta sitt misstag, om inte annat därför att nödvändigheten har en tendens att genomtvinga sin vilja. Att "vänta på bättre tider" för revolutionen i dagens Grekland är en politisk förbrytelse mot arbetarklassen.

Klassolidaritet

Att varken "de där uppe" eller "de där nere" kan fortsätta som förut i Grekland är ganska uppenbart för de flesta. Det finns mycket goda forutsättningar för att utveckla en verkligt revolutionär kamp, vilket naturligtivs motarbetas med alla medel av partier som KKE. Det saknas ett verkligt kommunistiskt parti i landet och konsekvensen är att den revolutionära väpnade kampens inledande försenas. Än en gång bevisas lärdomen att om det ska bli en revolution behövs ett revolutionärt parti och att det i sammanhanget inte är avgörande vad det paritet kallar sig utan vilken ideologisk och politisk linje det verkligen följer. Det är därför som kommunister "tjatar" om principer och ideologins vikt. Odugliga "kommunistpartier" finns det väldigt gott om.

Att den svenska imperialismen hade en "rådgivare" som infiltrerar den grekiska statsledningen hade vi missat, men tydligen är det så. Man kan också att konstatera att det inte är något fel på den internationalistiska klassolidariteten - åtminstone inte bland finanskapitalisterna, vilka som vanligt fattar om att deras klass råkar illa ut på ett ställe så kommer det att drabbar dem alla - annars borde de här lirarna få betala för krisen. Nu gör folket det istället - och KKE satsar på parlamentarismen! Uppenbarligen finns det någon form av klassolidaritet även mellan KKEs ledning och finanskapitalisterna.