Klassolidaritet

Att varken "de där uppe" eller "de där nere" kan fortsätta som förut i Grekland är ganska uppenbart för de flesta. Det finns mycket goda forutsättningar för att utveckla en verkligt revolutionär kamp, vilket naturligtivs motarbetas med alla medel av partier som KKE. Det saknas ett verkligt kommunistiskt parti i landet och konsekvensen är att den revolutionära väpnade kampens inledande försenas. Än en gång bevisas lärdomen att om det ska bli en revolution behövs ett revolutionärt parti och att det i sammanhanget inte är avgörande vad det paritet kallar sig utan vilken ideologisk och politisk linje det verkligen följer. Det är därför som kommunister "tjatar" om principer och ideologins vikt. Odugliga "kommunistpartier" finns det väldigt gott om.

Att den svenska imperialismen hade en "rådgivare" som infiltrerar den grekiska statsledningen hade vi missat, men tydligen är det så. Man kan också att konstatera att det inte är något fel på den internationalistiska klassolidariteten - åtminstone inte bland finanskapitalisterna, vilka som vanligt fattar om att deras klass råkar illa ut på ett ställe så kommer det att drabbar dem alla - annars borde de här lirarna få betala för krisen. Nu gör folket det istället - och KKE satsar på parlamentarismen! Uppenbarligen finns det någon form av klassolidaritet även mellan KKEs ledning och finanskapitalisterna.