Heja Malmö!

Fascisterna i Sverigedemokraterna ville sprida sitt rashat i en av Malmös fattigaste stadsdelar. En uppenbar provokation riktad mot de boende i ett arbetarområde som under den senaste tiden varit under närmast konstant angrepp från snuten - ivrigt påhejad av lokalpressen. De mötes av resolut motstånd av de boende och andra antifascister. Vi glädjer oss över kamraternas snabba agerande och framförallt över att de boende visar att fascistpacket inte är välkomna i våra områden. Malmö utmärker sig än en gång för sin militanta och folkliga antifascism. Heder åt Malmös arbetarklass och antifascistiska ungdom!

Bra så

Snuten angriper folk i ett proletärt bostadsområde. Folk organiserar snabbt motstånd. Reaktionen talar om "upprorsmakare". Bra så.

Endast de som aktivt arbetar för att organisera kampen i våra områden, som förstår att gå till "de djupaste och bredaste lagern" kan sägas tillämpa en riktigt politisk linje. De som hävdar att politik framförallt görs i "centrum" står för något helt annat; de som hävdar att de tillämpar den riktiga linjen, men vars praktik ser helt annorlunda ut, de är endast opportunister.

Bostadssituationen i Skåne och vräkta barn i Malmö

Att det finns en massa mäniskor som tvingas leva under infrahumana omständigheter i Malmö är vid det här laget, om inte har den kämpande arbetarungdommen gjort att många som tidigare inte känt till verkligheten i våra kvarter, nu fått upp ögonen. men bostadssituationen är outhärdlig även på många andra platser i Skåne. Att sen flest barn vräks i Malmö är inte precis en överraskning. Läs de här tre artiklarna - 1,2,3. Sådan äro kapitalismen.

Vardagshjältar

Det är inte sällan så att det finns en massa personer som har väldigt utstuderade "principer", men som inte gör ett skit för att förverkliga dem i praktiken. Denna hållning är synnerligen utbredd bland akademiker och andra bläcksuddare, som kan skriva tusentals sidor om vad "man egentligen borde göra". När denna typ av individer försöker klä sig i rött är de inte sena att förfasa sig av varje verkligt steg framåt som arbetarklassen tar. Det är aldrig respektablet nog. Lyckligtvis så har dessa uppblåsta och fisförnäma exsistenser i stort inget inflyttande över arbetarklassen. Klassens motstånd är konkret och handfast. När vi idag läser om hur två hjältar i Malmö visat ett praktexempel på proletär antifascism, blir vi varma i själen.

"Vi flyttar inte åt nazister"

Kort, koncist och så jävla bra. Att sen Malmö Stad än en gång visar vad man går för är inte alls överraskande.

De vise

Vi har otaliga gånger påtalat hur de kamper som rasar i våra bostadsområden, med arbetarungdomen som spjutspets, är politiska kamper. Att det handlar om en kamp mot ett system som förlorat sin legitimtet. Nu har några visa personer kommit fram till en liknande slutsats:

"De framhåller i pressmeddelandet att polisen blir måltavla för aggressioner mot ett samhälle och myndigheter som de unga männen saknar förtroende för."

Alltså en för tydlighetens skulle: kamp mot representanterna för den statliga makten, mot det rådande samhället och mot myndigheterna. Om inte det är en politisk kamp så är ingenting det. Att sen akademikerna har nollkoll på procenten är en annan sak.

Cyniska svin

Först låter staten en mördare härja i Malmö under minst ett år utan att befolkningen varnas, antagligen av det enkla skälet att man skiter i offern eftersom dessa inte var "svenskar". Det är inte omöjligt att de som tagit beslut om mörkläggningen faktiskt sett det som en positiv sak att invandrare utsätts för denna typ av terror. Sen drar man igång en stor teater, och utnyttjar befolknings skräck för att försöka höja snutens anseende. Sen griper man en person som man säger är gärningsmannen. Men man utnyttjar situationen för att vidmakthålla en polisär ockupationsmakt i våra bostadsområdena, av större omfattning än tidigare. Det hela är så cyniskt så att man vill spy. Än en gång har borgarstaten visat att de skiter i om vi lever eller dör, det viktigaste är att den rådande ordningen inte ifrågasätts.

Låt er inte skrämmas - organisera er!

Nu ägnas massvis med mediauppmärksamhet åt den terror som arbetarbefolkningen med "invandararbakgrund" i Malmö utsätts för. Att terroristen/terroristerna som utför dåden vill skapa rädsla är uppenbart. Det enda riktiga sättet att bemöta den vita terrorn är genom att organisera oss, genom att ta hand om varandra. Hyckleri hjälper ingen. Borgarstaten har visat vad den går för, den bryr sig inte om oss. Överallt bör vi därför uppmana folk att organisera sig. De som pga av sin hudfärg inte tillhör "riskgruppen" bör ta ett speciellt ansvar och understödja de som är mest utsatta. Dessa vidriga terrorangrepp riktar sig mot oss som klass. Låt oss i handling visa vår klassolidaritet. Ingen tilltro till borgarstaten! All tilltro till arbetarklassen!

Med alla till buds stående medel

Nu verkar det som allt tyder på att det som vi fruktat är sant, än en gång härjar rasistiska terrorister med skjutvapen på jakt efter våra kamrater, vänner och släktingar. Vi har flera gånger under den senaste tiden talat med många i Malmö som misstänkt det som nu sägs vara fallet, oron har funits där. Osäkerheten och terrorn blir naturligtvis nu starkare. Vi har väldigt nära upplevt verkningarna av "Lasermannens" terror, en av hans offer - som blev invalidiserad för livet - hade vi daglig kontakt med under flera år. Nu är det återigen våra nära och kära som måste frukta för sina liv bara pga färgen på deras hud. Alla är vi dock på det klara med att det som är problemet är inte en "ensam galning" eller en mindre grupp nazistiska terrorister. Till och med de fördummade försvararna av den rådande ordningen är mycket väl medvetna om att frågan är större än så. Borgarstaten tar det hela som en ursäkt för att än mer förstärka sin repressiva apparat, och nya korporativa instutioner utvecklas. Men lösningen är inte att det inte finns nog med lagar eller snutar, det finns det mer än tillräckligt. Det hela är en fråga om klass, och den rasistiska politik som staten tillämpar för att hålla arbetarklassen splittrad. Tänk er att det ägt rum femton fall av "ouppklarade" skjutningar i Vellinge, Limhamn och Bellevue mot vita "medelklassare" och att misstankarna riktades mot "muslimska terrorister"; det skulle inte tagit två röda sekunder innan nationella insattsstyrkan satts in för husundersökningar hos alla som överhuvudtaget kunde tänkas ha något med det hela att göra, poliser hade skickats ut i hundratals i områdena för att garantera säkerhetern och så vidare, och detta inte efter 15 fall utan efter mindre än 5. Men nu är offern "invandrare" som skjuts i arbetarområden. Och gärningsmännen tros vara "vita". Alltså, är reaktionen helt annorlunda. Slutsatsen är att endast vi har oss själva att lita till, från borgarstaten kan vi inte räkna med adekvata åtgärder. Vi måste i så stor utsträckning som möjligt organisera oss för att se efter varandra. För att skydda oss från det som är ett direkt resultat av den politik som den härskande klassen och dess stat för. Vi måste i detta tänka på att med pistolmän disskuterar man inte. Man utövar sin rätt till nödvärn. De som kan bör dra den logiska konsekvensen. Det handlar om att att skydda våra kamrater, vänner och släktingar, i slutändan om att skydda våra klass mot direkta mordiska angrepp. Med alla till buds stående medel. Det handlar om att organisera oss i tjänst av vår klass. Malmös maoister har idag publicerat ett flygblad, som även om det inte direkt tar upp det aktuella terrordåden, visar var kamraterna står, ni finner texten här.