Med alla till buds stående medel

Nu verkar det som allt tyder på att det som vi fruktat är sant, än en gång härjar rasistiska terrorister med skjutvapen på jakt efter våra kamrater, vänner och släktingar. Vi har flera gånger under den senaste tiden talat med många i Malmö som misstänkt det som nu sägs vara fallet, oron har funits där. Osäkerheten och terrorn blir naturligtvis nu starkare. Vi har väldigt nära upplevt verkningarna av "Lasermannens" terror, en av hans offer - som blev invalidiserad för livet - hade vi daglig kontakt med under flera år. Nu är det återigen våra nära och kära som måste frukta för sina liv bara pga färgen på deras hud. Alla är vi dock på det klara med att det som är problemet är inte en "ensam galning" eller en mindre grupp nazistiska terrorister. Till och med de fördummade försvararna av den rådande ordningen är mycket väl medvetna om att frågan är större än så. Borgarstaten tar det hela som en ursäkt för att än mer förstärka sin repressiva apparat, och nya korporativa instutioner utvecklas. Men lösningen är inte att det inte finns nog med lagar eller snutar, det finns det mer än tillräckligt. Det hela är en fråga om klass, och den rasistiska politik som staten tillämpar för att hålla arbetarklassen splittrad. Tänk er att det ägt rum femton fall av "ouppklarade" skjutningar i Vellinge, Limhamn och Bellevue mot vita "medelklassare" och att misstankarna riktades mot "muslimska terrorister"; det skulle inte tagit två röda sekunder innan nationella insattsstyrkan satts in för husundersökningar hos alla som överhuvudtaget kunde tänkas ha något med det hela att göra, poliser hade skickats ut i hundratals i områdena för att garantera säkerhetern och så vidare, och detta inte efter 15 fall utan efter mindre än 5. Men nu är offern "invandrare" som skjuts i arbetarområden. Och gärningsmännen tros vara "vita". Alltså, är reaktionen helt annorlunda. Slutsatsen är att endast vi har oss själva att lita till, från borgarstaten kan vi inte räkna med adekvata åtgärder. Vi måste i så stor utsträckning som möjligt organisera oss för att se efter varandra. För att skydda oss från det som är ett direkt resultat av den politik som den härskande klassen och dess stat för. Vi måste i detta tänka på att med pistolmän disskuterar man inte. Man utövar sin rätt till nödvärn. De som kan bör dra den logiska konsekvensen. Det handlar om att att skydda våra kamrater, vänner och släktingar, i slutändan om att skydda våra klass mot direkta mordiska angrepp. Med alla till buds stående medel. Det handlar om att organisera oss i tjänst av vår klass. Malmös maoister har idag publicerat ett flygblad, som även om det inte direkt tar upp det aktuella terrordåden, visar var kamraterna står, ni finner texten här.