70 år sedan överfallet på Sovjetunionen

Den 22 juni 1941 överföll hitlerfascisterna det socialistiska Sovjetunionen. Genom en klok politik hade de sovjetiska kommunisterna förmått splittra den imperialistiska fronten och förhindrat att de brittiska imperialisternas plan, vilken var att de tyska imperialisterna "endast" skulle kasta sig över den socialistiska staten, kunde genomföras. Så had man bättre förutsättningar att stå emot fascisternas angrepp. Trots detta led Sovjetunionen oerhörda förluster. 27 miljoner sovjetmedborgare, varav 14 miljoner civila, dog under de följande 4 åren. Ett ännu större antal sårades, torterades eller våldtogs av "herrefolket". Enorma skador tillfogades produktionsapparaten, infrastrukturen solgs sönder och tusentals byar och städer totalförstördes. Men, fascisterna kunder inte knäcka Sovjetstaten, därför att den hade en riktig ledning med Stalin i spetsen som kunde mobilisera arbetarklassen och folket till oerhörda uppoffringar till försvar för socialismen. Genom att besegra fascisterna befriade Sovjetunionen inte bara sitt eget territorium utan även stora delar av Europa tillsammans med antifascistiska motståndsrörelser.

Fascismens frontalangrepp på socialismen inledes den 22 juni 1941 och tills den 8 maj 1945 rasade det som kallades "det stora fosterländska kriget" till försvar för den socialistiska staten och folkens frihet. Världens arbetarklass förstod att angreppet mot Sovjetunionen var ett angrepp på all världens förtyckta och agerade i den anda som sången nedan är ett strålande uttryck för.

En intellektuell är död

Vi upptäckte idag att Ludo Martens avled i söndags. Vi har haft det tveksamma nöjet att ha kontakt med honom i en del sammanhang och kan endast säga att vi inte sörjer honom som politiker. Trots vad vi tycker om Ludo Martens livsverk i allmänhet så finns det även saker som han gjorde som faktiskt kan sägas vara den revolutionära rörelsen till tjänst. Den här boken är en viktig skrift för den som vill veta mer om hur socialismen byggdes i Sovjetunionen och vilken roll Stalin faktiskt spelade - såtill vida man förstår dess författare som en framstegsvänlig småborgerlig intellektuell. Det var nämligen precis det som Ludo Martens var i sina bästa stunder.