Carlos Palomino presente!

Idag är det fyra sedan den unge antifascisten Carlos Palomino knivmördades i Madrid. Mördaren var en fascist som Carlos hade modet att konfrontera när svinet trakasserade invandrare. Carlos vänner och kamrater har lagt ut en video som de gjort till minne av sin stupade kamrat.

Inget glömt - inget förlåtet!

Carlos Palomino presente!

Heja Malmö!

Fascisterna i Sverigedemokraterna ville sprida sitt rashat i en av Malmös fattigaste stadsdelar. En uppenbar provokation riktad mot de boende i ett arbetarområde som under den senaste tiden varit under närmast konstant angrepp från snuten - ivrigt påhejad av lokalpressen. De mötes av resolut motstånd av de boende och andra antifascister. Vi glädjer oss över kamraternas snabba agerande och framförallt över att de boende visar att fascistpacket inte är välkomna i våra områden. Malmö utmärker sig än en gång för sin militanta och folkliga antifascism. Heder åt Malmös arbetarklass och antifascistiska ungdom!

Antifa Gençlik International!

Runt om i Europa har kurder tillsammans med turkiska revolutionärer slagit tillbaka flera fascistiska angrepp. Genom blockader och i vissa fall även aktivt försvar har man lyckats förhindra att kurdiska lokaler vandaliseras, att kurder misshandlats i större omfattning osv.I Holland har sammanstöttningar ägt rum i Haag, i Frankrike i Paris, i Tyskland i München, Bielefeld (där en mycket framgångsrik blockad genomfördes) och Duisburg har militanta antifascistiska aktioner genomförts till försvar för kurderna. På vissa orter har även lokala kommunister slutit upp i de militanta aktionerna. Ett mycket föredömligt exempel är det som de unga maoisterna i Revolutionär-Kommunistischer Jugendverband (RKJV) [Revolutionära Kommunistiska Ungdomsförundet] i Österrike givit, som tillsammans med kurder och turkiska revolutionärer på Wiens gator slagit tillbaka de fascistiska horderna.



De turkiska fascisterna angrepp är del av turkiska statens folkmordspolitik. De nederlag som dess militära styrkor tillfogas av gerillan ska hämnas med prognomer. I Turkiet är fascismen inte ett hot i fjärran eller något som främst sociala randgrupper måste oroa sig för, fascismen är en dödlig kraft som slår mot arbetare och bönder, nationella minoriteter och inte minst mot varje revolutionär organisation. Att det idag utkämpas på Europas gator ett slag mellan fascismen och framstegs vänliga krafter är något som inte verkar intressera den så ljudligt "radikala" västeuropeiska vänstern så mycket. Vilket kanske man inte bör bli speciellt förvånad över. Den intresserar sig inte över särskillt mycket som har med klasskamp att göra. För oss andra är alternativet att sluta leden med de kämpande antifascisterna, eller vara lika historiskt överflödiga som de fantastiska världsförbättrarna som lever sina liv framför en dataskräm samtidgt som den gamla ordningen står i lågor.

Fascistiska angrepp mot kurder i Europa - och motstånd

Som vi skrev om igår har under den senaste tiden turkiska fascister attackerat kurder i olika länder runt om i Europa. Angreppen har ofta haft större demostrationer, organiserade av reaktionära turkiska krafter, mot "PKK-terrorn" som utgångspunkt. De öppet fascistiska elementen i de ökända "Grå Vargarna" har från demostrationer attackerat kurdiska inrättningar, föreningar och butiker. De har dock oftast möts av ordetligt motstånd. I städer som Stuttgart och Berlin organiserades motståndet av kurder, turkiska kommunister och andra antifascister. I rapporten som vi hänvisade till igår, skrevs med bland annat:

"Another racist group in Hamburg attempted to assault the Kurdish Association and shopkeepers in Hamburg. Clashes broke out when the group was blockaded by Kurdish young demonstrators who also prevented the police from entering the building."

Eftersom vi har kamrater i Hamburg så mailade vi dom och frågade om de visste något. Det gjorde de. Turkiska kommunister hade tillsammans med den lokala kurdiska föreningen organiserat skydd vid de lokaler som kunde komma att utsättas för fascisternas attacker. Firats beskrivning av vad som hände när fascisterna dök upp kan sägas vara något "tillrättalagd". Fascistpacket fick nämligen duktigt med stryk av kamraterna och det var knappast bara "unga kurdiska demostranter" som deltog i de antifascistiska aktiviteterna. Precis som det ska vara med andra ord.

Det som ut som angreppen kommer att fortsätta. I städer som Duisburg och Amsterdam är det redan klart att demostrationer ska hållas, vilka med säkerhet kommer att tjäna som utgångspunkt för nya attacker. I Turkiet organiserar staten regelrätta progromer i de kurdiska områdena. Antifascister överallt måste sluta upp och slå tillbaka angreppen mot kurderna!

Helt rätt Sahlin!

Mona Sahlin skriver idag på Newsmill om behovet av att "ta avstånd" från de som med militanta medel bekämpar fascisterna i Sverigedemokraterna. Kärntesen i hennes resonemang är att "Politiskt våld och hot är en cancersvulst i vår demokrati". Rörande detta finns det främst tre saker som vi vil påtala:

1) Som alltid när försvarar av den rådande ordningen, som Sahlin, talar om "demokratin" så talar den om det rådande borgerliga demokratin, den demo-liberala styrande form som borgarklassen - för närvarande - tillämpar i Sverige. Denna "deokrati" är en skärv, en mask, bakom vilken statsformen, den borgerliga diktaturen, döljs. När Sahlin talar om "vår demokrati" är det inget annat än den borgerliga dktiaturen som det handlar om.

2) Allt våld som en stat utövar är egentligen politiskt våld; politiskt i den meningen att det syftar till att bevara ett politiskt system, ett klassvälde. Att tala om att ta avstånd från "politiskt våld", när stater existerar, är alltså i bästa fall struntprat - i Sahlins fall bedräglig demagogi. Om Sahlin vill ta avstånd från "politiskt våld" så kan hon börja med att ta avstånd från den svenska statens polis- och krigsmakt.

3) Den "cancersvulst" som Sahlin talar om existerar faktiskt. Det är dock inget dåligt, utan tvärtom mycket bra. Det är det nya som växer inom det gamla samhället. Det är de nya samhälleliga krfater som kommer att förinta den gamla ordningen. Att framstegsvänner idag tillgriper våld för att bekämpa fascismen är något positivt. Dessa krafter är, oavsett vilka "radikala strömmningar" som idag är politisk dominerande bland dessa, kommunisternas bundsförvanter. Militanta antifascister gör inte bara en mycket lovvärd insats i att försvara arbetarklassen mot fascismens angrepp - de ställer även borgarstatens våldsmonopol ifråga. I ett samhälle som präglas av reaktion över hela linjen (vilket imperialismen betyder) är de militanta antifascisterna, även om de själva i flera fall inte är kommunister, kämpar på samma sida av barrikanden som vi. Det är våra kamrater som behövs i kampen för den proletära revolutionen, idag och i framtiden.

Så, Mona Sahlin har helt rätt: vi är hennes fiender!

Men det är inte bara folk som Sahlin, som knappast kan "anklagas" för att kalla sig kommunist eller revolutionär, som sluter leden i försvar av borgarstaten och "demokratin". Revisonisterna och opportunisterna i Vänsterpartiet gör det som bekant också. Det är omöjligt att hålla räkning på hur många gånger som företrädare för detta skamliga parti och deras än mer skamliga ungdomsförbund, "tagit avstånd" från varje form av revolutionär kamp. Nu gör de det igen. De bedyrar sin oskuld och krälar inför fascisterna. Bra så, det gör saker och ting lättare för många att förstå. Det är inte "kamrater" som har en felaktig uppfattning. Det är folk som springer borgarstatesn ärnden och är dess trogna försvarare. Den dagen en något så när stark revolutionär rörelse utvecklas här i landet kommer spjutspetsen mot den att utgöras av just krafter som de som Vänsterpartiet (och alla de småpartier som hänger i dess svans) representerar. Exemplen världen över är otaliga, alla som känner till erfarenheterna från Indien eller Peru vet att det är så.

Ett annat exempel, som inte ligger alltför långt tillbaka i tiden, härifrån Västeuropa, är hur revisionismen i Italien bekämpade de Röda Brigaderna (RB). Det revisionistiska IKP mobiliserade miljontals arbetare "till försvar för den borgerliga demokratin" och man fördömde med all kraft revolutionärerna i RB*. Det var samma parti som avväpnade de antifascistiska partisanerna efter andra världskriget. Under röda fanor med hammaren och skäran marscherade "kommunisterna" mot revolutionen, mot den revolutionära rörelsen, till försvar för "demokratin". Naturligtvis angav man alla som sympatiserade med RB till den polisen, alla verkliga revolutionärer som haft illusioner om "kamraterna" i IKP fick betala dyrt för sin politiska naivitet. Det fanns medlemar i "IKP" som var verkliga kommunister - vissa av dessa var även gamla partisaner som istället för att lämna in vapnen, när partiledningen krävde det, grävde ner dom och sedan grävde upp dom igen för att ansluta sig till RB - men de var en försvinnande minoritet. Vi tror inte att det finns några kommunister i Vänsterpartiet, men om där finns folk som vill vara revolutionärer bör de omedelbart inse vilket parti de faktiskt är medlemar i och söka sig till kommunisterna. Att hysa förhoppningar till opportunismen är att hysa förhoppningar till reaktionen.



*För tydlighetens skull kan det vara värt att påpeka att vi är mycket kritiska till RB i stort och inte ser dem som ett exempel att följa i allmänhet.

Kreativa ungdommar

Det är viktigt det här med att vara kreativ, att hitta nya infallsvinklar och nya lösningar. De unga kamrater som desingat ovanstående bild är duktigt folk som vi ofta har träffat på när vi åkte söderöver. Hur mycket nya lösningar de kommit fram till låter vi vara osagt - men det är åtminstone mycket kreativa!

Bildtexten lyder:

"Ge inte nassarna en chans!

I västra Hamburg och överallt:

Organisera antifascistiskt motstånd och lurpassa på högertokar!"

Heja Norrköping!

Enligt kamrater på plats mobiliserades runt 500 antifascister i Norrköping för att protestera mot "Sverigedemokraternas" torgmöte. Protesterna var framgångsrika och Norrköpnings antifascister visade var skåpet ska stå. Så ska det vara överallt, fascistpacket ska bekämpas med alla medel.

Alla som angklagas för att ha begått "brott" i samband med protesterna måste räkna med allas vår solidaritet. De som agerar mot fascisterna är inte "brottslingar" utan föredömmen för arbetarungdommen!

Nazisten Ingvar Kamprad

Vissa av våra läsare har i samtal med oss uttryckt att det tvivlat på att Ingvar Kamprad verkligen är nazist. Om nu någon lyckats missa all uppmärksamhet som saken fått i andra medier, bör nedanstående citat vara tillräckligt för att alla ska förstå hur det ligger till:

"Men så hittade du hittills okända uppgifter om Ingvar Kamprad. Vad är det som är nytt?

- Jag hittade en akt med rubriken "nazist" som föregångaren till Säpo upprättat om Kamprad och jag hittade hans medlemsnummer i Svensk socialistisk samling, ett grovt nazistiskt parti. Där han var aktiv och väldigt engagerad. Men det mest anmärkningsvärda tycker jag är att han för ett år sedan när jag intervjuade honom hyllade Per Engdahl som "en stor människa". Engdahl var en centralgestalt inom extremhögern i Sverige och Europa efter kriget. Ingvar Kamprad har beskrivit sitt nazistiska förflutna som en ungdomsförvillelse. Men när han 2010 säger att Engdahl är en stor man som han beundrar kan han inte förklara bort det som en förvillelse i ungdomen."

Antifa - gamla skolan!

"Links, links, links, links,
Ein Lump wer kapituliert.
Links, links, links, link!
Der rote Wedding marschiert!
Sie schlagen uns die genossen tot,
Doch der Wedding lebt und Berlin bleibt rot.
Es wächst unser heimliches Heer
Und holt das Volk seine Freiheit zurück,
Dann spürt der Faschist unsere Faust im Genick.
Wir entreissen ihm Dolch und Gewehr."

"People of every color
Marching side to side
Marching ‘cross these fields
Where a million fascists dies
You’re bound to lose
You fascists bound to lose!"

"And so we learn from history generations have to fight
And those who crave for mastery
Must be faced down on sight
And if that means by words, by fists, by stones or by the gun"

Rapport från ARAB

Idag har vi översatt ett utdrag ur en text av ARAB i vilken de informerar om en antifademo i Berlin. För att bättre förstå sammanhanget, se denna blogpost.

"Flera hundra människor samlades idag vid Heinrich-Platz (Berlin-Kreuzberg) till en snabbsammankallad antifascistisk protestdemostration. Anledningen till demonstrationen var en serie fascistiska mordbrandsangrepp mot olika vänster bostads-, info- och kulturprojket natten mellan den 26 och den 27 juni. Bland annat försökte mordbrännarna sätta fyr på bostadshus, vilket visar hur lätt de tar på människoliv. Utanför Tommy-Weisbecker-Haus (Kreuzberg) sattes två parkerade bilar i brand. Vid bostads- och kulturprojektet Kastanie 85 (Prenzlberg), Bandito Rosso (Mitte) och den antifascistiska infoshopen Red Stuff (Kreuzberg) misslyckades, lyckligtvis, försöken att sätta respektive ställen i brand. Ett barn och ungdomscentrum tillhörande „Sozialistischen Jugend Deutschlands – die Falken“ [kan sägas vara en något "radikalare" variant av Unga Örnar, övers.] i Rudow fick mycket omfattande brandskador. Som en första reaktion på de nazistiska attackerna, som bara utgör kulmen på en serie attacker mot anti-fascistiska- och vänsterstrukturer i huvudstaden, mobiliserade antifascistiska grupper snabbt till en demonstration från Heinrichplatz till Tommy-Weissbecker-Haus i Kreuzberg. Man tillkännagav att fler aktioner i nazisternas "närområden" kommer att genomföras. Olika talare kritiserade skarpt polisens, medias och de borgerliga partiernas förhållningssätt till serien av nazistiska attacker. De framställer händelserna under de senaste dagarna som en eskalerande våldspiral mellan vänster-och högerextremister, där båda sidor är lika "avskyvärda". Den som än en gång utmärkt sig är Berlins "inrikesminister" Eckhardt Körting som i huvudstadspressen idag uttalar sig och säger att det när det handlar om vänster-och högerextremister rör sig om "samma typ av dumskallar". Antifascistiska talar sade att han därmed avpolitiserar konflikten och framställer det nazistiska våldet som harmlöst. Alla talare var dock säskillt upprörda över att representanter för die Linke och de Gröna, ställda inför mordbärnder riktade mot vänstern, inte vet bättre än att ta avstånd från "vänstervåld". Nazisternas angrepp på bostadshus framställs som en reaktion på att några NPD-politiker under helgen fått stryck av pigga antifascister. Skillnaden mellan en blåtira och ett brinnande bostadshus är tydligen en sak som politiker från demokratiska partier tydligen har svårt att greppa rent intellektuellt. En representant för die Linkes lokalavdelning i Kreuzberg höll trots detta ett tal i vilket han motsatte sig att man delar upp antifascister i "våldsamma" och "fredliga" och uttryckte sin solidaritet med att som - med olika medel - är aktiva mot fascismen. I liknande termer uttryckte sig även representanter för Ver.di-Jugend [fackförbundet Ver.dis ungdomsorganisation, övers.] och VVN-BdA [De under naziregimen förföljdas förening - antifascisternas förbund, övers.]. En annan talare påtalade sammanhanget mellan kapitalistiskt försammhälligande och fascistiska "krislösningar". I detta sammanhang gick man in på de aktuella händelserna i Grekland, där fascistiska grupper försöker använda sig av den oron i samhället för att skapa progromstämmingar mot invandrare och vänsteraktivister. Det bästa medlet mot fascistiska strävanden är dock inte demokratiska "toleransinitiativ" utan en proggresiv vänsterrörelse som utifrån antifascistiska och antikapitalistiska grundvalar kämpar mot den härskande samhällsordningen, vilken alltid bär fröet till fascismen inom sig. I samband med detta gjordes solidaritetsförklaringar med dagens generalstrejk i Grekland och morgondagens massportester mot antagandet av åtstramningspaket och för en internationell kamp för en värld där alla människor har sin plats och rasism och kapitalism övervunnits. Berlinpolisen orsakade viss irritation genom att den helt spontant klurade ut att helt vanliga kapuschonger skulle vara maskering och ville därför inte låta demostrationen sätta igång. Efter ett par minuter lungande dock den överdrivna ordningshetsen ner sig och demostrationen satte - med slagord och och bra musik - kurs mot Tommy-Weissbecker-Haus. Längs marschvägen slöt sig hundratals människor an så deltagarantalet svällde till över tvåtusen. Demon gick Adalberstrasse, över Kottbusser Tor längs Skalitzer Strasse i riktning Tommy-Weisbecker-Haus. I korta tal som hölls omväxlande mellan slagord och hög musik, upprepades syftet med protesttåget. Kort före att demon kom till platsen där den skulle avslutas, gick den förbi, det av polisen välskyddade, SPD-högkvarteret; slagord riktades där mot SPD som fortfarande har den rasbiologiske hatpredikanten Thilo Sarrazin och den fullkomligt blindgalne "inrikesministern" Körting (han med "våldspiralen mellan höger och vänster") i sina led. Vid Tommy-Weisbecker-Haus hälsades demostrationen av husets invånare med flaggor och banderoller, det fanns ett obekräftat rykte om att polisen före demon hade stormat huset och stulit banderoller. Efter ett tal av VVN-BDA, informerades det om kommande aktiviteter: t.ex.protester mot Pro-Deutschland framför stadsdelskontoret i Kreuzberg den 30 juni, den 8 juli mot den nazistiska puben "„Henker“ ["Henker" betyder "bödel", övers.] i Schöneweide och den 16 juli till minne av den av polisen i Genua mördade globaliseringenskritikern Carlo Guilani och andra åtgärder mot Schmidtke och vänner under sommaren."

Foton från demon här och här.

Antifa betyder angrepp!

I Berlin har antifascister under fyra dagar attackerat lika många nazister. De fyra nazisterna är alla funktionärer i nazistpartiet NPDs lokalorganisation.

Natten mellan den 22 och den 23 juni angrepps Jan Sturm, medlem i stadsdelnämnden i Neukölln för NPD, på öppen gata av maskerade antifascister. Svinet fick sig en rejäl omgång.

Fredagen den 24 juni konfiskerade en beslutsam antifascist en NPD:ares hetsproppaganda när den sistnämde samlade underskrifter i Friedenau. Nazisten blev olyckligtivs inte fysiskt skadad.

Lördagen den 25 juni blev nazisten Sebastian Thom nerslagen och misshandlad av en grupp antifascister när han delade ut NPD-flygblad på förmiddagen. Thom är ordförande för NPD:s lokalorganisation i Neukölln. Samma dag attackerades vid lunchtid ordföranden i NPD:s berlindistrikt, Uwe Meenen, när han var på väg till ett nassejippo. Meenen fick duktigt med stryk och dessutom ögonen sparayde med tårgas. Han kunde inte framträdda på nassejippot såsom var tänkt.


Vi känner inte till exakt vad det är som ligger bakom att aktionerna genomförs just nu. Ett skäl kan vara att Berlins antifascister vill störa NPD:s valkampanj inför lokalvalen i september. Ett annat kan vara den eskalerande situationen efter att nazisterna genomförde, i koordination med polisen, en mycket våldsam demostration i Kreuzberg den 14 maj i år. Nazisterna talar om en "serie av fega bolsjevistiska överfall", "röd terror" o.s.v. Vi för egen del tycker att sådant - bolsjevistiska angrepp och röd terror - är alldeles lysande och kan bara hoppas att antifascisterna fortsätter på samma spår.

70 år sedan överfallet på Sovjetunionen

Den 22 juni 1941 överföll hitlerfascisterna det socialistiska Sovjetunionen. Genom en klok politik hade de sovjetiska kommunisterna förmått splittra den imperialistiska fronten och förhindrat att de brittiska imperialisternas plan, vilken var att de tyska imperialisterna "endast" skulle kasta sig över den socialistiska staten, kunde genomföras. Så had man bättre förutsättningar att stå emot fascisternas angrepp. Trots detta led Sovjetunionen oerhörda förluster. 27 miljoner sovjetmedborgare, varav 14 miljoner civila, dog under de följande 4 åren. Ett ännu större antal sårades, torterades eller våldtogs av "herrefolket". Enorma skador tillfogades produktionsapparaten, infrastrukturen solgs sönder och tusentals byar och städer totalförstördes. Men, fascisterna kunder inte knäcka Sovjetstaten, därför att den hade en riktig ledning med Stalin i spetsen som kunde mobilisera arbetarklassen och folket till oerhörda uppoffringar till försvar för socialismen. Genom att besegra fascisterna befriade Sovjetunionen inte bara sitt eget territorium utan även stora delar av Europa tillsammans med antifascistiska motståndsrörelser.

Fascismens frontalangrepp på socialismen inledes den 22 juni 1941 och tills den 8 maj 1945 rasade det som kallades "det stora fosterländska kriget" till försvar för den socialistiska staten och folkens frihet. Världens arbetarklass förstod att angreppet mot Sovjetunionen var ett angrepp på all världens förtyckta och agerade i den anda som sången nedan är ett strålande uttryck för.

Humoristisk antifascism

Det finns ett spanskt naziband som heter "Division 250", som i sina sånger rashat och annat skit som nazister vanligtvis gillar. Antifascister i Spanien har bildat bandet "Division 251" som jälvas med nassepacket. Nedanstående video är ett bra exempel på hur även humorn är att vapen i kampen mot fascismen.

Det som däremot inte är alls roligt är hur lindrigt det här svinet kommer undan.

Den verdervärdige på Hildelund

Det finns få levande varelser som är så vedervärdiga som Carl P Herslow. Alla som på något sätt komit i kontakt med fanskapet eller bara är bekanta med hans verksamhet kan intyga att det är så. Han symboliserar allt det sämsta i Skåne, en fascistisk hetsare som inte viker för några medel att sprida sitt hat. Det är därför med glädje som vi läser om att Herslow inte kan bo kvar i Malmö. Han har nu flyttat till gården Hildelund utanför Svedala. Vår spontana reaktion är tvåfaldid: för det första tycker vi synd om de grisarna på gården som fått ett sådant kräk på halsen, och för det andra så verkar det inte så smart att offentligt meddela var man bor om man är CP Herslow - det är så lätt att det kommer objudna på besök.

Eftersom vi till helgen firar årsdagen av Berlins befrielse lägger vi upp en fin video.

Antifascism är inte ett brott!

Igår inleddes en rättegång mot antifascister i Västmanland. De handlingar som antifascisterna anklagas för är i våra ögon inte brottsliga utan snarare synnerligen hedersvärda. Naturligtvis vet vi inte om de åtalade begått dessa handlingar eller inte. Hursomhelst ska de inte stå inför domstol utan hyllas om så är fallet. Det är genom den beslutsamma, militanta, verksamhet som antifascister bedrivit på Sveriges gator och torg sedan 1990-talet som de öppet nazistiska stormtrupperna trots allt håller sig i skinnet på många orter i Sverige. En attack mot fascismen är en försvarshandling för arbetarklassen!

Vardagshjältar

Det är inte sällan så att det finns en massa personer som har väldigt utstuderade "principer", men som inte gör ett skit för att förverkliga dem i praktiken. Denna hållning är synnerligen utbredd bland akademiker och andra bläcksuddare, som kan skriva tusentals sidor om vad "man egentligen borde göra". När denna typ av individer försöker klä sig i rött är de inte sena att förfasa sig av varje verkligt steg framåt som arbetarklassen tar. Det är aldrig respektablet nog. Lyckligtvis så har dessa uppblåsta och fisförnäma exsistenser i stort inget inflyttande över arbetarklassen. Klassens motstånd är konkret och handfast. När vi idag läser om hur två hjältar i Malmö visat ett praktexempel på proletär antifascism, blir vi varma i själen.

"Vi flyttar inte åt nazister"

Kort, koncist och så jävla bra. Att sen Malmö Stad än en gång visar vad man går för är inte alls överraskande.

Ännu ett rasistiskt överfall

Den person som sägs vara ansvarig för de rasistiska terrordåden i Malmö sitter häktad. Men det rasistiska våldet fortsätter. Barn misshandlas på öppen gata i byarna runt Malmö. Det enda skälet är att de är "svartskallar". Det är tid att den antifascistiska rörelsen i Skåne återupplivar aktionsformer från 90-talet, och utvecklar dessa vidare. Proletär internationalism i handling - slå bort nassepacket från gatorna!