Ett viktigt domslut i Tyskland

Igår dömdes två turkiska anti-imperialister till fängelse i Tyskland. Den 36-årige Devrim G. dömdes till 4 år och tio månaders fängelse, av vilka han redan suttit av 3 år och åtta månader. Den 48-årige Ahmet Düzgün Y. dömdes till fem år och fyra månadet, även han har redan suttit av 3 år och åtta månader. De dömdes enligt den tyska strafflagens paragraf 129b, vilken gäller brottet "medlemskap i utländsk terroristsammanslutning" - paragraf 129a gäller inhemska dito. De båda dömdes för medlemskap i Revolutionära Folkbefrielsepartiet-Fronten (DHKP-C), vilket är en organisation som har Che Guevara som huvudinspriationskälla och som då och då genomför väpnade aktioner i Turkiet. De båda döms för att tillhöra organisationens "bakfront", dvs dess utlandsorganisation. Domslutet kom efter en process som varat i närmare två och ett halvt år och de båda dömda ska även betala rättegångskostnaderna på motsvarande ungefär 25 miljoner kronor. Efter de båda suttit av sina fängelsestraff riskerar båda utvisning till Turkiet. DHKP-C är uppsatt på Europeiska Unionens "terrorlista".

I domslutet sägs Devrim G. ha varit "regionsansvarig" för ett bestämt geografiskt område i Tyskland och Ahmet Düzgün Y. sägs ha varit juristiskrådgivare och "områdesansvarige" (ett mindre geografiskt område i Tyskland). Den "kriminella verksamhet" som de båda ska ha bedrivt ska ha bestått i att de sålt tidningar (legala sådana), hållt föredrag om de politiska situationen i Turkiet och om de politiska fångarnas situation där, och samlat in pengar. Rörande det sistnämda är det viktigt att beakta att det i sägs ha samlat in pengar till verksamheter i Tyskland (lokalkostnader och liknande) och till olika legala projket i Turkiet, dessa pengar ska - enligt domstolen - ha kommit DHKP-C till goda. Devrim G. ska även ha haft kännedom om vapensmuggling, men döms inte för att ha deltagit i någon sådan. Ahmet Düzgün Y. ska ha begått "brottet" att leda interna studieträffar för politiskt skolning (notera att det ej rör sig om militärträning eller dylikt) och att som jurist ha företrätt DHKP-Cs generalsekreterare.

Som "bevis" för dessa påståenden har huvudsakligen två vittensmål använts. Det ena har kommit från Hüseyin Hiram, som är en pysikiskt sjuk - av domstolen erkänt - turkisk medborgare som arbetat som dubbelagent för den turkiska säkerhetstjänsten MIT inom det tyska "Författningsskyddets" (motsvarar ungefär svenska SÄPO) avdelning i Rheinland-Pfalz. Det andra kommer från Serdar Bayraktutan, som är chef för Istanbulspolisens särskillda avdelning för DHKP-C, som i Turkiet är inblandad i otaliga förundersökningar rörande misstankar om polistortyr. Även andra vittnesmål från säkerhetstjänst folk har förekommit, men de har huvudsakligen bestått av att ge trovärdighet åt de båda huvudvittnena.

Rättegången hölls i det ökända Stammheim-fängelset i Stuttgart, det fängelse i vilket ledningen för RAFs "första generation" mördades av den tyska staten. Processen kan närmast liknas vid en skenrättegång. Utöver den absurda bevisföringen så har domaren konstant givit åklagarsidan fördelar och uppträtt öppet partiskt, de anklagades advokater har förolämpats och vittnes som vittnat till förmån har direkt hotats av domaren ("du riskerar att utvisas om du ljuger") osv.

I domslutet näms den "Anatoliska Federationen", och till den flera anslutna föreningar som en "täckorganisation" för DHKP-C. Den "Anatoliska Federationen" är en helt legal, registrerad, förening som får föreningsbidrag från tyska myndigheter.

Det är inte första gången som folk döms i Tykland för påstått medlemskap i DHKP-C, förra året dömdes tre andra till mellan 2 år och elva månader och fem års fängelse för samma brott. I Düsseldorf pågår en annan rättegång mot ytterligare tre. I början av nuvarande vecka utlämandes en påstådd ledare för DHKP-C från Frankrike till Tyskland för att stå tillsvars för samma "brott".

Varför är detta viktigt?

Innebörden i domslutet är att om du är medlem i vad som - av tyska myndigheter - klassas som en utlandsorganisation tillhörande en organisation somär uppstatt på EUs terrorlista, så ska du dömmas till fängelse. Och detta utan att du har begått någon handling som i sig är olaglig i Tyskland. Det betyder att allt solidarietsarbete som genomförs med en sådan organisation helt enkelt kriminaliseras. Att Tyskland dessutom på denna grundval begär folk utlämnade från andra europeiska länder visar att det inte bara innebär ett hot mot personer bosatta i landet. Det är viktigt att komma ihåg att de dömda inte döms i Turkiet eller av turkiska myndigheter utan i Tyskland, för saker de gjort i Tyskland - hållt föredrag, lett studiecirklar, sålt legala tidningar osv. Med denna typ av dommar öppnas vägen upp för att kasta alla de i fängelse som på något sätt organiserat stödjer tex. Filippinernas Kommunistiska Parti, Perus Kommunistiska Parti, FARC, ETA eller IRA.

Nu är det dock inte bara paragraf 129 som är ett problem för de som bedriver anti-imperialistiskt arbete i landet. Tyskland har nämligen en ännu vär lag: paragraf 34 i utrikeshandelslagen. Enligt denna paragraf är det brottsligt att på något sätt ens försöka ställa ekonomiska medel til förfogande som kan anses vara till gagn för en "terroristorganisation". Och det här med till gagn är otroligt brett. För visa hur lagen är tillämpar gör vi ett teoretiskt exempel. En grupp framstegsvänner i Berlin anser att kampen i Nordirland är viktig och vill arrangera ett föredrag. För detta hyr de en lokal för att annordna en fest för att samla in pengar så att de kan betala en biljett för en person ur den republikanska rörelse så att denna kan resa till Berlin och berätta vad som händer i Nordirland. Festen blir dock ett misslyckande och de berlinska framstegsvännerna går rent av med förlust, ingen biljett köpes och inget föredrag hålls. Enligt paragraf 34 i den tyska utrikeshandelslagen kan de ändå dömmas till upp til femton års fängelse om den tyska staten anser att berlinarna haft för avsikt att samla pengar till ett ändamål som kunde vara till gagn för IRA.

Ännu en aspekt av det hela är att varje ansökan om politisk asyl som gjorts innan "terrorlistan" upprättades av medlemmar och sympatisörer till någon av de där uppsatta organisationerna, i praktiken blir en självangivelse. En person som sagts sig tex. varit medlem av en organisation med någon form av anknytning till tex PKK måste kunna bevisa att den inte längre är medlem i organisationen i fråga.

Sådant är rättsläget för anti-imperialister att beakta när man gör solidaritetsarbete i Tyskland. Som nämnts tidigare, Tyskland har redan fått en person utlämmnad från ett annat EU-land för att dömmas enligt paragraf 129b; det är inte alls omöjligt att man i framtiden vill få folk utlämnade från Sverige. Om likande lagar gällt i Sverige under 60 och 70-talen skulle hela den svenska Vietnam-röreslen ha kastats i fängels. Välkommen till Eu år 2010.