Historia: "Manouchian-gruppen"

Från allehanda småborgare får vi ofta höra klagosånger om hur fruktansvärda dagens revolutionärer är, hur hemskt det är att de skjuter sammarbetsmän, bränner ner hus, saboterar infrastruktur, osv, osv utan ände. Att småborgare gnäller när den rådande ordningen hamras sönder är i sig inget konstigt, de gör det för att det är deras förhoppningar om en framtid i denna gamla ordning som raseras. Typiskt för småborgaren är att han är en moralisk hycklare och politisk opportunist. Så det är inte konstigt att småborgaren ofta önskar framställa sig själv som "vänster" eller dylikt. Då talar han gärna om tidigare revolutioner, om oktoberrevolutionen, om spanska inbördeskriget, om kampen i Vietnam och vad tusan som helst. Så länge revolutionen inte är en kännbar verklighet utan något som man kan disskutera på tryggt avstånd från det verkliga händelseförloppet är det mesta underbart. Men när revolutionen tränger sig på för mycket, då kommer reservationerna, gnället, "kritiken" och avståndstagandena. För att avslöja dessa opportunister är det viktigt att vi känner till inte bara revolutionens omedelbara praktik utan även vår historia, för den tillhör de som kämpar idag och inte den hycklande småborgaren. I detta syfte vill vi göra våra läsare uppmärksamma på den så kallade "Manouchian-gruppen", som var en avdelning kämpande kommunister i den franska motståndsrörelsen under andra världskriget. En grupp "invandrare" som gav prov på en proletär internationalism som inte står någon efter - speciellt om man betänker de ståndpunkter som under denna period var dominerande i Frankrikes Kommunistiska Parti. De "dödade oskyldiga" och "förstörde för det civila samhället" enligt nazisterna och deras sammarbetsmän som utnämde dem till "brottets armé". De sysslade alltså med exakt samma saker som dagens väpnade revolutionära rörelser. För oss är "Manouchian-gruppen" hjältar i den proletära revolutionens historia, precis som de som idag följer i deras fotspår i nuet. Läs om dessa våra kamrater här och här (klicka även på de andra kämparnas namn). De gav sin liv för friheten och de förstod att dö som revolutionärer. Nedan ett utdrag ur Missak Manouchians sista brev.

"I will soon die with 23 of my comrades, with the courage and the serenity of a man with a peaceful conscience; for, personally, I've done no one ill, and if I have, it was without hatred. Today is sunny. It’s in looking at the sun and the beauties of nature that I loved so much that I will say farewell to life and to all of you, my beloved wife, and my beloved friends. I forgive all those who did me evil, or who wanted to do so, with the exception of he who betrayed us to redeem his skin, and those who sold us out. I ardently kiss you, as well as your sister and all those who know me, near and far; I hold you all against my heart. Farewell. Your friend, your comrade, your husband.

Manouchian Michel"