Teori: För att förstå Sverige

Igår länkade vi till en artikel, skriven av en reaktionär, som innehöll upplysningar som vi tror kan bidra till att öka folks förståelse av den indiska revolutionens uppgifter. Idag publicerar vi några korta utdrag ur texter skrivna av Lenin, som vi tror kan vara till hjälp för de som verkligen vill förstå Sverige och dess arbetarklass.

"Det romerska proletariatet levde på samhällets bekostnad. Det moderna samhället lever på proletariatets bekostnad. Denna djupsinniga anmärkning av Sismondi har Marx särskilt understrukit. Imperialismen har i någon mån förändrat saken. Det privilegierade skiktet av de imperialistiska makternas proletariat lever delvis på bekostnad av de icke civiliserade folkens hundratals miljoner människor."

....


"Å ena sidan har vi bourgeoisins och opportunisternas tendens att förvandla de få rikaste och privilegierade nationerna till "eviga" parasiter på den övriga mänsklighetens kropp, att "vila på lagrarna" av negrernas, indiernas och andra folks utsugning och hålla dessa i schack med hjälp av den med en storartad förstörelseteknik utrustade moderna militarismen. Å andra sidan har vi tendensen hos massorna, som förtrycks starkare än någonsin och bär de imperialistiska krigens alla lidanden, att kasta av sig detta ok, att störta bourgeoisin. Arbetarrörelsens historia kommer nu oundvikligt att utveckla sig i kampen mellan dessa båda tendenser. Ty den första tendensen är inte tillfällig, den är ekonomiskt "grundad". Bourgeoisin har redan i alla länder gett upphov till, uppammat och säkrat sig "borgerliga arbetarpartier" av socialchauvinister. Skillnaderna mellan ett definitivt utformat parti, exempelvis Bissolatis i Italien, ett helt socialimperialistiskt parti, och exempelvis herrar Potresovs, Gvozdevs, Bulkins, Tjcheidzes, Skobelev & Co:s till hälften utformade kvasiparti är oväsentliga. Viktigt är att den ekonomiska övergången av arbetararistokratins skikt till bourgeoisin mognat och blivit ett fullbordat faktum, och att detta ekonomiska faktum, denna förskjutning i klassrelationerna utan särskild "möda" kommer att finna en politisk form av ett eller annat slag.

På nämnda ekonomiska grundval har den modernaste kapitalismens politiska institutioner - press, parlament, sammanslutningar, kongresser o.s.v. - för de underdåniga, ödmjuka, reformistiska och patriotiska tjänstemännen och arbetarna skapat politiska privilegier och allmosor, vilka överensstämmer med de ekonomiska privilegierna och allmosorna. Inkomstbringande och lugna poster i ett departement eller i en krigsindustrikommitté, i parlamentet och i olika kommissioner, i de "solida", legala tidningarnas redaktioner eller i de inte mindre solida och "borgerligt lydiga" arbetarfackföreningarnas styrelser - det är med detta som den imperialistiska bourgeoisin lockar och belönar de "borgerliga arbetarpartiernas" representanter och anhängare.

Den politiska demokratins mekanik verkar i samma riktning. Ingenting kan i vår tidsålder uträttas utan val, ingenting kan göras utan massorna, men i boktryckarkonstens och parlamentarismens epok går det inte att leda massorna utan ett vittförgrenat, systematiskt genomfört, solitt uppbyggt system av smicker, lögn, bedrägeri, utan jonglerande med populära slagord som är på modet, utan löften till höger och till vänster om alla möjliga reformer och alla möjliga förmåner åt arbetarna - bara för att de skall avstå från revolutionär kamp för att störta bourgeoisin. Jag skulle vilja kalla detta system för lloyd-georgeism efter en av de mest framstående och skickliga representanterna för detta system i det "borgerliga arbetarpartiets" klassiska land, den engelske ministern Lloyd George. Lloyd George är en förstklassig borgerlig geschäftmakare och politisk skojare, en populär talare som förstår att tala om vad som helst, t.o.m.; att hålla ultrarevolutionära tal för en arbetarpublik, han är i stånd att driva igenom rejäla allmosor åt servila arbetare i form av sociala reformer (försäkring o.s.v.), och därigenom tjänar han på ett glänsande sätt bourgeoisin och tjänar den just bland arbetarna, för in dess inflytande just bland proletariatet, just där det är nödvändigast och där det är svårast att moraliskt få massorna underordnade."


............

"Varken vi eller någon annan kan räkna ut hur stor del av proletariatet, som följer och kommer att följa socialchauvinisterna och opportunisterna. Det kommer först kampen att visa, det kommer först den socialistiska revolutionen att slutgiltigt avgöra. Men vi vet bestämt, att de som är för "fosterlandsförsvaret" i det imperialistiska kriget, endast representerar en minoritet. Och därför är det vår plikt, om vi vill förbli socialister, att stiga längre och djupare ned, till de verkliga massorna: häri ligger hela betydelsen av kampen mot opportunismen och hela innehållet i denna kamp. Genom att avslöja att opportunisterna och socialchauvinisterna i verkligheten förråder och säljer massornas intressen, att de försvarar de temporära privilegier, som en minoritet av arbetarna åtnjuter, att de är bärare av bourgeoisins idéer och inflytande, att de i verkligheten är bourgeoisins bundsförvanter och agenter, lär vi massorna att inse sina verkliga politiska intressen, att kämpa för socialismen och revolutionen genom de imperialistiska krigens och imperialistiska vapenstilleståndens alla långa och kvalfulla skeden.

Att klargöra för massorna det oundvikliga och nödvändiga i att bryta med opportunismen, att skola dem till revolutionen genom skoningslös kamp mot opportunismen, att dra lärdom av krigserfarenheterna för att avslöja den nationalliberala arbetarpolitikens alla nedrigheter och inte att maskera dem - det är den enda marxistiska linjen inom världens arbetarrörelse."

(V.I. Lenin, Imperialismen och splittringen inom socialismen, 1916)

"Why is this opportunism stronger in Western Europe than in our country? It is because the culture of the advanced countries has been, and still is, the result of their being able to live at the expense of a thousand million oppressed people. It is because the capitalists of these countries obtain a great deal more in this way than they could obtain as profits by plundering the workers in their own countries."

.........

"Then Crispien went on to speak of high wages. The position in Germany, he said, is that the workers are quite well off compared with the workers in Russia or in general, in the East of Europe. A revolution, as he sees it, can be made only if it does not worsen the workers' conditions "too much". Is it permissible, in a Communist Party, to speak in a tone like this, I ask? This is the language of counter-revolution. The standard of living in Russia is undoubtedly lower than in Germany, and when we established the dictatorship, this led to the workers beginning to go more hungry and to their conditions becoming even worse. The workers' victory cannot be achieved without sacrifices, without a temporary deterioration of their conditions. We must tell the workers the very opposite of what Crispien has said. If, in desiring to prepare the workers for the dictatorship, one tells them that their conditions will not be worsened "too much", one is losing sight of the main thing, namely, that it was by helping their "own" bourgeoisie to conquer and strangle the whole world by imperialist methods, with the aim of thereby ensuring better pay for themselves, that the labour aristocracy developed. If the German workers now want to work for the revolution they must make sacrifices, and not be afraid to do so.

In the general and world-historical sense, it is true that in a backward country like China, the coolie cannot bring about a proletarian revolution; however, to tell the workers in the handful of rich countries where life is easier, thanks to imperialist pillage, that they must be afraid of "too great" impoverishment, is counter-revolutionary. It is the reverse that they should be told. The labour aristocracy that is afraid of sacrifices, afraid of "too great" impoverishment during the revolutionary struggle, cannot belong to the Party. Otherwise the dictatorship is impossible, especially in West-European countries."

(V. I. Lenin, THE SECOND CONGRESS OF THE COMMUNIST INTERNATIONAL, JULY 19-AUGUST 7, 1920)

"Is the actual condition of the workers in the oppressor and in the oppressed nations the same, from the standpoint of the national question?

No, it is not the same.

(1) Economically, the difference is that sections of the working class in the oppressor nations receive crumbs from the superprofits the bourgeoisie of these nations obtains by extra exploitation of the workers of the oppressed nations. Besides, economic statistics show that here a larger percentage of the workers become "straw bosses" than is the case in the oppressed nations, a larger percentage rise to the labour aristocracy. That is a fact. To a certain degree the workers of the oppressor nations are partners of their own bourgeoisie in plundering the workers (and the mass of the population) of the oppressed nations.

(2) Politically, the difference is that, compared with the workers of the oppressed nations, they occupy a privileged position in many spheres of political life.

(3) Ideologically, or spiritually, the difference is that they are taught, at school and in life, disdain and contempt for the workers of the oppressed nations. This has been experienced, for example, by every Great Russian who has been brought up or who has lived among Great Russians.

Thus, all along the line there are differences in objective reality, i.e., "dualism" in the objective world that is independent of the will and consciousness of individuals."

................

"Does it mean that we advise the labouring masses of the colonies to "separate" from the class-conscious European proletariat? Nothing of the kind. Now, as always, we stand and shall continue to stand for the closest association and merging of the class-conscious workers of the advanced countries with the workers, peasants and slaves of all the oppressed countries. We have always advised and shall continue to advise all the oppressed classes in all the oppressed countries, the colonies included, not to separate from us, but to form the closest possible ties and merge with us."

(V. I. Lenin, A CARICATURE OF MARXISM AND IMPERIALIST ECONOMISM, Written August-October 1916 First published in the magazine Zvezda Nos. 1 and 2, 1924)

"Our slogan is: against the chauvinists, even if they are revolutionary and republican -- against them and for an alliance of the international proletariat for the socialist revolution."

(V. I. Lenin, LETTERS FROM AFAR, March 7-26, 1917)