Peruanisering av Indien

Ett av José Carlos Mariáteguis mest kända verk heter "Peruanicemos al Perú" vilket direktöversatt blir "låt oss peruanisera Perú, en bättre översättning borde vara "låt oss göra Peru peruanskt". I detta verk ingår bland annat den superba artikeln "Lo nacional y lo exótico", som vi hoppas kunna översätta lite längre fram, i vilken JCM, bland annat, påvisar hur en nationalism som framhäver efterblivenheten som något positivt är reaktionär. När vi nu läser om hur läget utvecklas i Indien fick vi denna titel i tankarna, för det ser ut som det pågår en "peruanisering" av läget i det landet. Inte i den meningen att indierna börjat spela huaynos eller dansa marinera, utan i det att läget i kampen mellan revolution och kontrarevolution i Indien alltmer börja likna det som råder i Peru.

Vi har tidigare informerat om att det indiska flygvapnet har fått klartecken att bistå de så kallade paramilitära styrkorna, ännu ej med direkta bombningar men vägen för sådana har i praktiken öppnats. Den indiska armén har börjat etablera en bas i delstaten Chhattisgarh, vilket oundvikligen kommer att medföra direkta strider mellan Folkets Befrielsegerillaarmé (FBGA) och den reaktionära armén. Indiska generaler har redan börjat förberreda den allmäna opinionen på att massmord är att vänta (när de stackars soldaterna blir utsatta för bakhåll.

Även om det är paramilitära trupper, utrustade som lätta infanteritrupper, som de indiska maoisterna tills nu har haft att göra med i störst utsträckning, så är det viktigt att förstå att den indiska reguljära armén är en helt annan femma, både när det gäller utrustning och militär kapacitet och hur man går fram. De paramilitära trupperna är till för att hålla befolkningen i schack, en uppgift som de fullgör med nog så brutala metoder. Den reguljära arméns uppgift är att förinta sina fiender med största möjliga effektivitet. För att göra det tydligare gör vi ett exempel, utifrån hur reaktionen gått till väga i Peru (vilket är det mest relevanta exemplet att jämnföra med eftersom det i båda fallen handlar om maoistledda folkkrig).

När de paramilitära styrkorna får i uppgift att neutralisera den subversiva verksamheten i en by, går de in i byn, torterar, misshandlar, våldtar och mördar eller för bort ett antal bybor. När den reguljära armén får samma uppgift, förintar de helt enkelt byn.

Den som tror att exemplet är överdrivet bör titta närmare på hur de reaktionära väpnade styrkorna gick fram i Peru under början av 1980-talet. Den tror att den indiska reaktionära armén skulle vara annorlund kan, för att ta ett exempel i högen, kolla upp hur man gick fram när man intervenerade i Sri Lanka/Ceylon (för att bekämpa de tamilska tigrarna).

Våra indiska kamrater har ännu inte behövt möta massiva bombardemang från flygvapnet, vilket i Peru är mycket ofta förekommande (senaste dokumenterade fallet är från december 2010). Våra indiska kamrater har ännu inte behövt möta massiv raketbesjutning från attackheilikoptrar, vilket är vardagsmat för Folkets Befrielsearmé (FBA) i Peru. Men som läget utvecklas råder det ingen tvekan om att de indiska maoisterna snart kommer att få lära sig denna typ av kamp.

En annan viktig aspekt är imperialismens direkta intervention i det kontrarevolutionära kriget. I Peru strider FBA direkt mot trupper ur Förenta Staternas stridskrafter. I Indien finns imperialisterna närvarande, men ännu inte med stridande trupp. När nu den indiska reaktionen har börjat använda sig av lögnhistorien om att maoisterna skulle vara inblandade i droghandeln, vilket är en direkt kopia av de proppagandalögner som man spridder om Perus Kommunistiska Parti (PKP), öppnas en möjlighet som inte förut var för handen. Förenta Staterna inledde sin militära intervention i Peru just under täckmantel av "kriget mot droger" och i ett Indien där reaktionen ännu inte förmått att deklarera att maoisterna skulle vara "terrorister" (vilket säkerligen kommer lite längre fram), passar dessa lögner som en utmärkt ursäkt för att låta DEA-agenter verka öppet i landet. Precis så började det i Peru. Det kan även påpekas att FBI sedan flera år tillbaka har ett kontor i New Delhi.

För de som följer det indiska folkkrigets utveckling är det uppenbart att maoisterna lyckats göra "Operation Greenhunt" till ett fiasko för reaktionen. Genom de förkrossande bakhållen och anfallen mot de paramilitära förbandens baser, har kamraterna visat reaktionen på ett mycket tydligt sätt att den måste ta till andra medel. Att den indiska reaktionen nu förberreder en ny offensiv är klart, den senaste tidens avsaknad av större bakhåll visar att man är mycket försiktiga med att gå in i gerillazonerna. Att reaktionen även börjat gå hårdare åt framstegsvänliga intellektuella är en viktig föreberredelse för folkmord. Det är nämligen det som vi måste räkna med: ett gigantiskt folkmord. När de reguljära stridskrafterna går in, dörren för imperialistisk intervention står vidöppen och en polisstat börjar ta form i städerna, då är inget annat att vänta. Frågan är när det kommer, inte om det kommer.

Detta kommer naturligtivs vara en svår prövning för det indiska folket och Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna). Det kommer att flyta floder av blod. Det är konsekvensen av att reaktionen "peruaniserar" det kontrarevolutionära kriget. PKP och det peruanska folket har visat sig vara kapabla att fortsätta hålla folkkrigets fana högt under de svåraste förhållanden. Vi hoppas och tror att även de indiska maoisterna ska visa samma styrka, men kanske behöver de också "peruaniseras" för att klara av det. Det blir nog så för eller senare, nödvändigheten har en tendens att genomtvinga sin vilja.

Vi ser för övrigt att svensk borgarmedia idag skriver en del om Indien.