Läsarartikel: Massans Makt

Vårt blogginlägg från i söndags har väckt en del debatt och vi har fått kommentarer från olika håll. En av våra läsare skickade in nedanstående kommentar och en text av Axel Danielsson. Bland kommentarerna vi fått finns det de som spinner vidare på olika aspekter av vårt blogginlägg, vi kommer längre fram i mån av tid besvara dessa här.

De senaste åren har proletärungdom utkämpat strider med borgarstatens våldsapparat bl.a. på följande platser:


STOCKHOLM
-Rinkeby
-Tensta
-Vårby
-Fittja

SÖDERTÄLJE
-Ronna

GÖTEBORG
-Tynnered
-Biskopsgården
-Backa
-Partille
-Angered
-Kungälv

UPPSALA
-Gottsunda
-Stenhagen
-Gränby


MALMÖ
-Rosengård


TROLLHÄTTAN
-Kronogården


FALKENBERG
-Falkagård

JÖNKÖPING
-Centrum

LANDSKRONA
-Stormning av socialförvaltningen

KRISTIANSTAD
-Charlottenberg

Det är svårt att tro att dessa strider är ett uttryck för "enstaka opponerande våldsmän".

Axel Danieslsson: Massans makt, den 5 juni 1890:

Man vet icke vad massan är, förrän man sett en gatukravall. Och det man kallar jäsning, har man ingen aningen om, innan man hör jäsningen mumla och sjuda omkring en brutal polismakt, som slår åt alla håll, arresterar och skriker och det oaktat ej förmår tysta detta dova, ödesdigra knot, vilket i ett enda ögonblick kan förvandla sig i vilt rytande.

Massan, pöbeln, dräggen, man må man kalla det vad som helst, så är det ett underbart väsen, finkänsligare, ömtåligare, modigare, med säkrare instinkter än den fullkomligaste individ. Och dessa, som gå i spetsen under hästhovarna och batongerna och riva upp gatstenarna, dessa så kallade busar, som ingenting har att förlora och icke värdera sitt liv en vitten, emedan det är så fattigt och eländigt -må vi befria oss från gamla fördomar och ta hatten av för dem! De synas icke under vanliga förhållanden, utan komma fram i jäsningstider och bilda revolutionens ursinnigt tappra förtrupp. Och är äro de så dåliga som spetsborgaren gärna tror? Vi, som tryckt deras händer i mörka bakgator och sett dem i de svarta ögonen, kunna ej tro på deras onda natur. De äro tillgängliga för alla mänskliga känslor och kunna mer än skolade socialister gripas av entusiasm för ett högt mål. Möta de en inbrytande polisstyrka med stenar och förbannelser, så ser det ej snyggt ut, men det är icke ett utbrott av deras råhet, utan av deras berättigade hat till ett samhälle, som de ej känna annat än av dess våldsamma tryck mot deras skuldror. Dessa oorganiserade, okända, ovänliga kunna dock behärskas av ett ord, en lösen, fullkomligare än de organiserade. För en Marat som i källarvalv och svalt för att slippa sälja sig, gingo de i döden. Och de äro alldeles lika i Malmö som i Paris.