Maoisternas officella ståndpunkt till den borgerliga parlamentarismen är att man anser parlamenten vara svinstior och man tillämpar valbojkott. Även inför valen i Västbengalen - och de övriga delstatsvalen som hölls samtidigt - har kamraternas officella linje varit valbojkott. Detta uttalande från partiets Centralkommitté redogör för IKP (maoisterna):s ståndpunkt. Som framgår av uttalandet har man inga illusioner kring partiet som heter Trinamool Congress (TMC) - vars ledare Mamata Banerjee är järvägsminister i den indiska centralregeringen. Olika reaktionärer, främst från CPI (Marxist), har sedan en tid tillbaka hävdat att det skulle finnas ett "förbund mellan maoisterna och TMC". Det påståendet är felaktigt. Trots detta föreligger när man tittar på valen i Västbengalen ett antal konkreta fakta. Maoistgerillan har varit anmärkningsvis passiv, det har knappt förekommit några offensiva aktioner att tala om (när man beaktar den kapacitet som man har i delstaten). Valdeltagande i områden där man har sådant inflyttande att man utan svårigheter kan få folk att inte gå och rösta, har varit högt. De olika proppagandakanaler man har har lagt i princip allt krut på att fördömma CPI (marxist) medans man inte alls lagt samma vikt på TMC. Och så vidare. Till detta ska läggas att kanditater som formellt inte tillhöra maoistpartiet, eller någon av dess organisationer, men som har olika typer av band till partiet har ställt upp i valet och dessa kandidater har IKP (maoisterna) inte nämnt eller, genom närstående personer, positivt omtalat. Det finns alltså all anledning att tro att maoisterna inte tillämpat sin officella linje i Västbengalen utan "låtit TMC vinna". Det skulle inte vara första gången man tillämpade en sådan politik - man har tidigare vid minst ett tillfälle gjort likadant i Andhra Pradesh (den gången intog uderstödde man de facto Kongresspartiet). Argumentet då var att en sådan "taktik" var passande inför de planer som maoisterna hade för att utveckla folkkriget. Att man nu gjort på samma sätt i Västbengalen verkar uppenbart.
De indiska kamraterna förhållningsätt är i våra ögon felaktigt och ett uttryck för de eklektiska ideologiska ståndpunkter som man har i flera viktiga frågor. Det finns flera viktiga aspekter av det hela, men det som vi här tycker är relevant att framhålla är problemet med att partiet har en officiell ståndpunkt men i praktiken tillämpar en helt annan politik. Detta problem är tyvärr mycket vanligt inom den internationella kommunistiska rörelsen. Konsekvensen av ett sådant förhållningssätt är att folk blir förvirrade, oenighet uppstår och i kritiska situationer blir skadorna mycket stora för den revolutionära rörelsen (exemplet med vad som hände i Andhra Pradesh är bevis nog). Eftersom man idag överhuvudtaget inte kan tala seriöst om den internationella kommunistiska rörelsen utan att ta IKP (maoisterna):s inflytande i beaktande, så måste man även förstå den skada som uppstår på internationell nivå när kamraterna uppträdder på detta sätt. Den proletära internationalismen betyder inte att okritiskt förhålla sig till "de stora partierna", en riktigt ståndpunkt betyder att kämpa för att hävda marxismens principer. Stödet för folkkriget i Indien, precis som det gäller för alla andra revolutionära rörelser, blir starkare av att kamrater världen över kämpar för bistå de indiska maoisterna med riktig kritik.
Avslutningsvis vill vi dock understryka att när vi idag skriver om detta ämne så gör vi det utan att ha sett någon officiell "valanalys" från IKP (maoisterna), möjligtvis finns det för oss okända aspekter även om lite tyder på det i detta fall.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.