Det finns en massa saker som man kan skriva om "terroristen från Tranås" och hans - synnerligen misslyckade - aktion i helgen. Framförallt kan man spekulera en hel del om vem som vinner på att aktionen genomfördes, hur det kommer sig att mannen var så sannslöst inkompetent, osv. Men, vi tror dock att det viktigaste är att ställa en del grundläggande frågor.
För det första, hur har Sveriges krigföring mot "terrorismen" i Afghanistan bidragit till att förhindra denna typ av aktioner?
För det andra, hur har den massivt ökade repressionen och övervakningen som riktas mot svenska medborgare, och andra människor bosatta här, bidragit till att förhindra denna typ av aktioner?
Hur har den systematiska hetsen mot muslimer bidragit till att förhindra denna typ av aktioner?
Varför är en "svartskalle" som spränger sig själv i luften en "terrorist", samtidigt som ett nazisvin som skjuter människor i parti och minut, och som dessutom faktiskt lyckats med att mörda minst en person, inte är det?
När man ställer sig dessa frågor blir det tydligt att det finns något i Sverige som är betydligt allvarligare än en desperat aktion som den som "terroristen från Tranås" genomförde. Vi har en statsmakt som för orättfärdigt aggressionskrig. Vi har en statsmakt som använder sig av "terrorhotet" för att kastrera den borgerliga demokratin. Vi har en statsmakt som medvetet driver rasistisk propagandakampanjer. Vi har en statsmakt som inte bryr sig en sekund om fattigt folk mördas men som slår bakut när den tror att dess makt ifrågasätts. Vi har en borgerlig stat, en imperialistisk stat som blir allt mer reaktionär.
Då är frågan hur revolutionärer ska förhålla sig till denna typ av aktioner som den i helgen i Stockholm. Till att börja med genom att peka ut de som bär huvudansvaret, dvs den borgerliga staten. Vidare genom att avfärda alla försök att framställa problematiken som ett problem med "religös fanatism", oavsett vad den kallas, och visa på att det rör sig om ett politisk problem, dvs ett problem som har sin grund i klasskampen. "Terroristen från Tranås" och hans eventuella bakgrund, egentliga motiv osv., är i sak oväsentligt. Att denna typ av aktioner genomförs i centrala Stockholm är inte arbetarklassens ansvar. Det är borgarklassens. Problemet löses genom att vi gör oss av med dem som orsakar det.
Vi måste visa vår solidaritet med de som nu än hårdare kommer att drabbas av den rasistiska hetsen och borgarstatens repression.
Slutigen, för idag, är det värt att påminna om att det som kunde ha inträffat, om nu uppgifterna i borgarpressen stämmer, att flera personer kunde ha dödats av "självmordsbombaren", faktiskt inträffar varje dag. Unga män spränger sig till döds, och tar otaliga andra med sig i döden, dagligen. Det sker i länder som Irak, Afghanistan, Somalia och Palestina. Alla dessa länder är offer för imperialismens aggression. Alla de som vill vara något annat än patetiska hycklare borde bli lika upprörda över detta som när det sker i Stockholm. Om inte, så hyser man den uppfattningen att "svenska" liv är värdefullare än andra.
måndag 13 december 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.