Den personlige fienden

En viktig del av klassfiendens proppaganda är att reducera varje yttring av revolutionärt våld, medvetet eller spontant, som ett övergrepp mot enskilda individer. Man försöker spela ett moraliskt sentimentalt spel för att kunna framställa de upproriska som ondsinta våldsverkare. Men problemet är inte moraliskt, problemet är politiskt. Om du i klasskampen tar ställning för en klass, så representerar du den klassen i konfontration med dess motståndare. Detta gäller för såväl borgare som arbetare. Om du tar ställning för den svenska imperialiststaten och försvarar den med vapen i hand är du ett legitimt mål. När våra barn attackeras, misshandlas och dödas, då heter det att de är kriminella som provocerat de stackars poliserna. När våra barn fösvarar sig och slår tillbaka, då ska vi ha medlidande med statens väpnade knektar. Det är inte en moralisk fråga, det är en politisk fråga. Sen kommer de dragande med ”oskyldiga” som drabbas. När imperialisterna dödar civila afghaner i hundratal, då är det en beklaglig bieffekt av kampen för ”demokrati”. När arbetare stupar på sina arbetsplatser är det ”olyckor”. När unga människor tar livet av sig eller knarkar ihjäl sig är det ”tragiskt”. Men när proletär ungdom, i avsaknad av högre politisk medvetenhet, spontant angripper allt som de ser som representivt för förtryckarstaten, då ska det fördömmas och alla opportunisterna skyndar sig att ta avstånd från det ”menningslösa våldet”. Inte vi. Vi är övertygade om att det behövs mer, bättre planlagt och systematiskt våld mot imperialiststaten och dess representanter, detta som en del av en långsiktigt strategi för att främja den proletära revolutionens utveckling. Revolutionen kräver att den borgerliga staten krossas och att arbetarklassen bygger sin egen, en ny revolutionär makt.

Goda nyheter från Irak!

Vi glädjs idag över goda nyheter från Irak. Vi stödjer det irakiska motståndet mot det utländska ockupanterna och den inhemska lakejregimen.

Förorten i kamp!

I dagens AB finns artiklar som tar upp hur kampen utvecklas i proletära förorter runt om i landet. Även i Malmö rapporteras nya incidenter. Vi har i samband med Reclaim Rosengård tagit upp några aspekter av hur vi anser revolutionärerna bör förhålla sig till denna typ av kamper. Vi anser även att följande rader är högst revlevanta.

”Av alla kamper i dagens Sverige är en som rasar i Rosengård i Malmö den viktigaste, den visar hur det proletariatets kamp höjts med det svenska samhället inträtt i en ny cykel. Den proletära ungdomens kamp mot inte bara polismakten utan allt som de uppfattar som representativt för imperialiststaten har sedan länge pågått i städernas arbetarförorter, i sig är det inget nytt; Ronna i Södertälje är ett synnerligen tydligt och viktigt exempel där denna kamp visade vad den kunde utvecklas till. Det som är nytt är den kvantitativa och kvalitativa nivå som kampen nått. Kampen pågick, när den inleddes på en ny nivå, i flera dagar och har nu med något mindre intensitet pågått i närmare ett halvår och har direkt involverat hundratals ungdomar, detta är en viktig kvantitativ utveckling av kampen. De systematiska angreppen mot polisen, den obrutna kampviljan och öppenheten att kämpa tillsammans med alla som skrider till direkt handling mot imperialiststaten, utgör viktig kvalitativ utveckling. Kamperna på Rosengård i Malmö har inneburit ett språng till en ny nivå i konfrontationen mellan bourgeoisien och proletariat i landet; från och med december 2008 utvecklar sig klasskampen utifrån förändrade förutsättningar. Reaktionen är mycket väl medveten om detta och krav reses på alltmer radikala repressiva åtgärder, man talar i termer som ligger närmast till militära åtgärder, moderater och Sverigedemokrater ropar efter utegångsförbud på Rosengård – dvs. konkret ett slags undantagstillstånd – den folkpartistiske riksdagsmannen Johan Pehrson menar att läget är så akut att det behövs en nationell polisstyrka med placering i Rosengård (Se, TV4 den 6maj 2009). Samtidigt som kravallpolis härjar på gatorna, försöker staten utveckla de korporativa organisationerna (som vi nämnt ovan) och mobilisera de reaktionära religiösa och revisionistiska grupper som är aktiva i området för att bringa läget under kontroll. Man uppträder efter samma principer som en främmande ockupationsmakt (jämför USA-imperialismens agerande i Irak under "the Surge"). Kampen kommer med största sannolikhet att matas av och hållas på en lägre nivå, på grund av dess spontana karaktär, eftersom den saknar proletär ledning, men den kommer oundvikligen att blossa upp igen. Om det är här den viktigaste aspekten av det hela kommer in: Rosengård är bara början på ett fenomen som kommer att normaliseras på nationell skala under den cykel som vi nyss trätt in i. Den typ av kamp som vi idag ser i ett arbetarområde i Malmö, kommer vi imorgon att se i Göteborg, Stockholm, eller vilken svensk stad som helst. Tendensen går mot att vi kommer ha ett läge som det som möjliggjorde massresningen i Frankrike 2005. Kommunisterna och revolutionärerna måste främja, stödja och kämpa för att utöva den ledande rollen, i alla kamper av denna typ; detta är en uppgift av strategisk betydelse som är direkt förbunden med att röja väg för den väpnade kampens inledande och, med den, upprättande av en ny revolutionär makt.“ Ur ett föredrag som hölls i Stockholm, den 9 maj 2009, hela texten finner ni här)

Denna fråga handlar inte om en tillfällig taktisk övervägning för revolutionärerna, det är en avgörande fråga för den svenska revolutionens strategiska utveckling. Reaktionen är medveten om vad som komma skall, de gör allt vad de kan för att förhindra det, men bland revolutionärerna finns det ännu inte tillräcklig klarhet.

Gerillaaktioner

Tidskriften Sol Rojo har publicerat en lista med gerillaaktioner som genomförts i Peru under perioden november 2008 till juni 2009 i Peru. Alla aktionerna på listan är sådana som publicerats i den reaktionära peruanska pressen. Hela listan finns här på spanska.

Död åt ockupanterna!

Under ovanstående rubrik skriver Jan Myrdal en intressant krönika i Folket i Bild Kulturfront, den finner du här. Efter gårdagens massaker i Afghanistan blir parollen än mer aktuell. De svenska imperialisternas legoknektar deltar i ett djupt orättfärdigt krig, de sprider död och förstörelse i ”demokratins” namn. Vår plikt som revolutionärer är att på alla sätt bekämpa imperialisternas krig i Afghanistan, stödja det afghanska motståndet genom att med alla medel påskynda ”våra” imperialisters nederlag.

Mer info om nedskjutningen av militärhelikopter i Peru

Igår informerade vi om att enheter ur Folkets befrielsearmé i Peru skjutit ner en helikopter från det peruanska flygvapnet i deparetemente Junin. Nu kommer mer uppgifter fram. För det första visar det sig att det inte var två raktionärer som omkom, utan tre. Utöver de två majorerna som vi nämde igår omkom även vapentekniker vid flygvapnet. Utöver den sårade armékommendanten, sårades även en armékapten, två underofficerare från flygvapnet och en mening från samma institution. För det andra så konfiskerade de revolutionära kombattanterna fyra stycken kulsprutor av rysktillverkad PKM modell. Denna typ av kulsprutor är synnerligen lämpad för den typen av luftvärn som FBAs enheter behöver och att fyra stycken nya sådana nu införskaffats höjer naturligtvis revolutionärarnas militära kapacitet. Dessutom konfiskerades fyratusen patroner kaliber 7.62 och ett halvt dussin skottsäkravästar. Efter att revolutionärerna beslagtagit det som man ansåg mödan värt, sprängde man hela den nedskjutna helikoptern i småbitar.
Enligt tidningsuppgifter förekom under gårdagen minst tre sammanstöttningar i området mellan enheter ur FBA respektive de reaktionära armén, ännu finns inga uppgifter om döda eller sårade enderasidan.

Offentligt möte om Irland

Den 26 september klockan 17.00 arrangerar Föreningen Irland Information ett offentligt möte med två representanter för 32 County Sovereignity Movement, Gary Donnelly och Martin O´Neil. Mötet äger rum på Kafé Marx, Kungsholmen i Stockholm. Vi uppmanar alla som är intresserade av hur situationen i Nordirland utvecklas i allmänhet, och den revolutionära republikanska rörelsen i synnerhet, att besöka mötet. Mer information finns här.