Krig i vår tid

I samband med den ryske presidentens Sverigebesök kommer det naturligtivs en del uppgifter i pressen. De gamla karolinervurmarna upptäcker, till sin illa dolda förtjusning, att Sverige inte är neutralt. Rysskräcken underbyggs genom de gamla (o)hederliga männskorättsargumenten. Men nu handlar det inte om att "ryssarna är onda". Motsättningen mellan de svenska imperialisterna och de ryska arvtagarna till den socialimperialistiska supermakten, är högst verklig. Den svenska imperialismen har avancerat kraftigt i Baltikum, vars länder är det närmaste halvkolonier som Sverige haft. Det har naturligtvis skett på den ryska imperialismens bekostnad. När denna nu alltmer försöker återta sitt gamla välde, efter att ha uppnått viss inre stabilitet, är det naturligt att den svenska imperialismen rustar sig till försvar av sina erövringar. Att det hela längre fram kommer resultera i krig är inte alls omöjligt utan snarare högst troligt. Världen är uppdelad mellan de imperialistiska makterna, endast med våld är en verklig omfördelning möjlig. Imperialismen betyder krig och reaktion över hela linjen. Den svenska imperialismens krigsföring i Afghanistan är direkt riktad mot Ryssland. Revisionismens bankrutt gjorde att socialimperialsimen tappade väldigt mycket av sin makt, och vi vet alla hur fort det gick. Det krävs inte mycket historikst kunnande för att veta att internationella maktrelationer kan förändras väldigt fort. Den världordning som uppstod efter det andra världskriget kommer inte att vara för evigt. Tyskland är ingen naturlig allierad till Förenta Staterna och EU är inget projekt som kommer att hålla för evigt. Vissa analytiker brukar hävda att Sovjet gick unde pga dess ekonomi, om det innehåller en viss sanning; vad gäller då för Förenta Staterna? Ett interimperialistisk krig i norra Europa inom några år är inte alls orimligt ur ettt historiematerialistiskt perspektiv. Imperialisterna talar som bekant alltid med kluven tunga, ju mer de talar om fred, desstu mer förberreder de sig för krig ("Peace in our time"). Arbetarklassens kämpar måste inse detta och vara berreda, medvetna om att antingen hindrar revolutionen kriget eller så är det vår uppgift att förvandla det imperialistiska kriget till ett revolutionärt inbördeskrig. Vår paroll är: KRIG MOT KRIGET!