Det gamla Peru

I Peru slaktas folk för sitt kroppsfetts skull. Det finns människor som är berreda tilll sådana handlingar. Över sextio människor kan försvinna utan att något händer (i vissa peruanska tidningar förekommer uppgifter om över tvåhundra offer). Vilket naturligtvis inte varit möjligt om inte den reaktionära peruanska statens representanter gett sitt medgivande, naturligtvis mot kontant betalning. Händelsen är inte heller huvudnyhet i peruansk media. De som slaktades för sitt fett var fattiga människor på landsbyggden. De dödades för nordamerikaners och européers skönhet. I sig är det inget nytt. Under de senaste femhundra åren har Amerikas befolkning mördats av kolonialmakterna och dess imperialistiska arvtagare. Lokala reaktionärer gör det värsta skitjobbet och vinsterna hamnar i de utländska utsugarnas fickor. Alla peruaner är inte "oskyldiga offer", ingen behöver slakta sina landsmän för imperialisternas vinning. I Peru finns nämligen ett alternativ. Det finns ett revolutionärt parti som leder folkets kamp. Perus Kommunistiska Parti leder sedan 1980 ett follkkrig medelst vilket det peruanska folkets kämpar bit för bit krossar den gamla ruttna staten och bygger en ny, en nydemokratisk stat som skyddar och tjänar folket. Den revolutionära armén, Folkets Befrielsearmé, utdelar hårda slag mot de reaktionära styrkorna; exempelvis angrepps igår morse den reaktionära arméns bas i Corazón Pata i distriktet Llochegua (Huanta, Ayacucho). Allehanda opportunister brukar anklaga de peruanska revolutionärerna för "terrorism". Men vem är det som de verkliga terroristerna? De som försvarar ett system där människor slaktas djur, eller de som slåss för en värld fri från utsugning och förtryck?