onsdag 30 september 2009
Den svenska inkvisitionen
I den anti-kommunsitiska hetsjakten spelar "Forum för levande historia" en synnerligen ondsint roll. Man inte bara ljuger och förvrider sanningen i sin strävan att desinformera allmänheten. "FFLH"s företräddare ser sig som moderna inkvisitorer som kan anklaga och döma alla otrogna som har mod att sätta sig mot deras fantasifoster. Angreppen på svenska intellektuella, som det som Bosse Lindquist leverar i dagens Aftonbladet, visar hur reaktionen inte accepterar att någon säger emot. Det handlar om att tysta alla som inte oinskränt accepterar hur imperialismen skönmålas och folket framställs som förbrytare för att det vågat resa sig i uppror. En bra analys av denna vidriga ärkereaktionära institution egentligen sysslar med finner ni här.
Massmord på fattigbönder i Indien
På samma sätt som de tyska fascisterna under andra världskriget hämnades för partisanernas aktioner genom att mörda civila agerar reaktionärerna idag i Indien. Som vi tidgare rapporterat ägde intensiva strider rum i delstaten Chhattisgarh under september, mellan maoistisk gerilla och reaktionens specialstyrkor. Reaktionen har meddelat att över 30 "maoister" dödats i striderna men nu kommer det fram att det handlar om obeväpnade "adivasi" (ursrpungsbefolkning) fattigbönder. De som organisrar denna typ av massakrer är alltsom oftast de lokala bossarna i CPI (marxist) eller liknande partier som upprätthåller den feodala ordning på landsbygden genom paramilitära grupper och polisstyrkor som lyder deras minsta vink. Som en del i kampen mellan väpnad revolution och kontrarevolution har likviderade maoisterna tre CPI (marxist) gangstrar i byn Ranjia, i Lalgarh-området i West Midnapore distriktet i Västbengalen, igår kväll.
I New Delhi fördes kamrat Kobad Ghandy till sjukhus för läkarkontroll under onsdagen, han upprepade de uppgifter rörande hans gripande som vi tidigare rapporterat om. Efter läkarbesöket fördes kamraten tillbaka till häktet.
I New Delhi fördes kamrat Kobad Ghandy till sjukhus för läkarkontroll under onsdagen, han upprepade de uppgifter rörande hans gripande som vi tidigare rapporterat om. Efter läkarbesöket fördes kamraten tillbaka till häktet.
I vår fredliga värld...
I vår fredliga värld...
Vad många i Sverige kanske inte reflekterar över så ofta när man tänker på Brasilien, är att landet är en regional stormakt. Landet spelar rollen av den nordamerikanska imperialismens förman i sydamerika. Det är därför något som måste tas på största allvar när landets vice-president, som dessutom var försvarsminister mellan 2004 och 2006, lobbyar i media för att landet ska skaffa kärnvapen. Jose Alencar säger att kärnvapen skulle vara av största vikt i "avskräckningssyfte". Vem det är som ska avskräckas är oklart, men inte är det Förenta Staterna som är de som har sista ordet i Brasilien. Vem vet, kanske Bolivia behövs avskräckas från sina planer på att attackera Brasilien? Skämt åsido, denna typ av uttalanden är en del av en ökande militarisering av regimerna i sydamerika som är ett svar på det tryck som andra imperialistmakter, tex. Kina och Ryssland, utövar för att tränga sig in på det som jänkarna anser vara sina domäner. Framförallt är militariseringen också en del av hur reaktionärerna förberreder sig för att stå mot folken som alltmer orienterar sig i riktning mot revolutionen. Att yankee-lakejen Lula säger sig vara mot brasilianska kärnvapen spelar i sammanhanget ingen större roll, det som är väsentlig är utan tvekan den process som pågår.
Vad många i Sverige kanske inte reflekterar över så ofta när man tänker på Brasilien, är att landet är en regional stormakt. Landet spelar rollen av den nordamerikanska imperialismens förman i sydamerika. Det är därför något som måste tas på största allvar när landets vice-president, som dessutom var försvarsminister mellan 2004 och 2006, lobbyar i media för att landet ska skaffa kärnvapen. Jose Alencar säger att kärnvapen skulle vara av största vikt i "avskräckningssyfte". Vem det är som ska avskräckas är oklart, men inte är det Förenta Staterna som är de som har sista ordet i Brasilien. Vem vet, kanske Bolivia behövs avskräckas från sina planer på att attackera Brasilien? Skämt åsido, denna typ av uttalanden är en del av en ökande militarisering av regimerna i sydamerika som är ett svar på det tryck som andra imperialistmakter, tex. Kina och Ryssland, utövar för att tränga sig in på det som jänkarna anser vara sina domäner. Framförallt är militariseringen också en del av hur reaktionärerna förberreder sig för att stå mot folken som alltmer orienterar sig i riktning mot revolutionen. Att yankee-lakejen Lula säger sig vara mot brasilianska kärnvapen spelar i sammanhanget ingen större roll, det som är väsentlig är utan tvekan den process som pågår.
tisdag 29 september 2009
Yankee go home!
Den nordamerikanska imperialismens politiska överhuvud, Obama, kommer till Köpenhamn på fredag. Vi hoppas att denna de irakiska och afghanska folkens bödel får ett varmt mottagande. Vi hoppas att tusentals människor uttrycker sin avsky inför allt vad Förenta Staterna står för och låter Obama förstå att han inte är välkommen. Den paroll som människor överallt i hela världen förstår är: Yankee go home! En paroll som dessutom klart och tydlig visar att vi inte är motståndare till de nordamerikanska folket, utan till dess härskare. Alla aktioner mot Obamas besök är dessutom ett direkt stöd, politiskt och moraliskt, till de förtryckat folken som världen över kämpar och gör motstånd mot de imperialistiska mördarbanden.
Samtidigt läser vi att våra "egna" imperialister trappar upp i Afghanistan. Mer ockupationstrupper och mer vapen och utrustning. De svenska imperialisterna gör sig beredda för att slakta mer afghaner för att främja sina egna intressen. Mer människor ska dö för blodsugarna ska gödas fetare. Femhundra svenska legoknektar finns idag i Afghanistan. Vi stödjer det afghanska folkets motstånd och önskar det all framång i kampen mot ockupanterna.
Allt fler förkastar "demokratin" i Tyskland
I söndags hölls det val till den tyska riksdagen, Bundestag. Valet "segrare" var den nuvarande kanslern (motsvarar svensk statsminister) Merkel och hennes Union (CDU/CSU) och det i princip öppet arbetarfientliga FDP. Valet "förlorare" var de tyska sossarna som förlorade över tio procentenheter i jämförelse med förra valet. Den tyska motsvarigheten till vänsterpartiet (gamla moskvalakejer från PDS tillsammans med sossar som faktiskt är socialdemokrater) gick framåt och är det fjärde största partiet. Allt tyder på att CDU/CSU och FDP bildar en koalitionsregerning med Merkel i spetsen. Om allt detta kan man läsa utförligt i borgerlig press. Det finns dock saker som man inte talar så mycket om, tex varför den så kallade "stora koalitionen" kom till överhuvudtaget. Steinmeier, den misslyckade sossekandidaten och tidigare utrikesministern, förklarade det hela i väldigt tydliga ordalag i det tal han höll i söndagskväll på SPDs valvaka: partiet gick in i den stora koalitionen för att "rädda demokratin" och utan socialdemokratin skulle "den sociala balansen i Tyskland fullkomligt tippat över" (se samtliga tyska större TV-kanalers direktrapportering från SPDs valvaka). Notera vänligen att herr Steinmeier pratar om läget i Tyskland år 2005, alltså före den rådande världskrisen slog till. En kris som inte gått landet obemärkt förbi för att uttrycka sig milt. För att nämna några siffror:under det första halvåret 2009 sjönk BNP, i jämförelse med samma tidsperiod året före, med runt 7%, industriproduktionen med 20%, exporten med 25% och stålproduktionen med 35%.
Steinmeiers öppna tillgängagivande är viktigt, inte därför att revolutionärerna inte haft klarhet hur hela ligeer till utan därför att det visar så tydligt nivån på den politiska debatten i Tyskland. Det handlar för borgarklassen om deras diktaturs överlevnad. När den "stora koalitionen" upprättades 2005 hade klasskampen skärps till den grad där läger började gå borgarna ur händerna. Den ytterst arbetar- och folkfientliga politik som sossepartiet genomdrivit, med sitt förhatliga "Agenda 2010" projet, med Hartz IV och allt vad det inneburit med drastiskt försämrade levnadsförhållande för miljoner och åter miljoner tyskar, hade lett till ett synnerligen expolosivt läge.
Under de år som gått har man, trots omfattande strejket och folkprotester, genom att göra en enad front, kunnat hålla läget under kontroll. All viktig media har varit direkta språkrör för regeringen, alla störa organisationer likaså och den "opposition" som funnits har man effektivt kontrollerat genom allianser i delstatsparlamenten och större städer (tex. SPD med die Linke i Berlin, CDU och de Gröna i Hamburg). Det som funnits har varit en reaktionens enhetsfront. Men nu, då man fått läget under något så när kontroll och folk är livrädda för krisens verkningar, kan den enhetsfronten inte längre upprätthållas. Nu har den fraktion av den tyska imperialistklassen som förespråkar en ohämnad tillväxt av de privata monopolen gripit makten. De kommer utan tvivel att använda dessa fyra år som väntar för att genomdriva skoningslöa angrepp på arbetarklassen i landet. De kommer utan tvekan även "kasta handskarna". Även internationellt kommer de även att driva en mer agressiv interventionspolitik och de kommer inte att sky några medel för att öka den tyska imperialismens makt. Sedan kommer de troligtvis förlora valet 2013 och SPD kommer att komma till makten igen, och man kommer då igen försöka få "systemet i balans". Men frågan är om regeringen kommer hålla i den form den kommer anta som ett reslutat av det hållna valet. SPD och die Linke framförallt, men även till viss del de Gröna, kommer att driva en markant oppostitionspolitik. Strejker och masskamper kommer att öka. Fackföreningarna kommer att försöka absorbera arbetarklassens ökade hat mot utsugarna. Men även fackföreningsbossarna varnar för vad som komma skall, chefen för IG-Metall, Berthold Huber, sa i TV att om Merkelregerningen inte håller fast vid den politik som fördes under "den stora koalitionen" så är "bråk och kravaller att vänta". Att klasskampen skärps i Tyskland är det ingen tvekan om och en skärpning av klasskampen i den viktigaste ekonomi i Europa, huvudkraften i EU, kommer att skaka hela kontinenten och innebär bättre förutsättningar för den proletära revolutionen, även i Sverige. Och det är i detta sammanhang som det viktigaste resultatet av valet ska ses. Valdeltagande var endast 70,8% och då ska man komma ihåg att det utöver de valberättigade finns ca 20 miljoner människor i Tyskland som inte får delta i valen (underåriga, invandrare och utlänningar). Så nästan var tredje valberättigad gick inte och röstade överhuvudtaget. Dessutom var över en miljon röster ogiltiga eller blanka. Och ingen ska tro att det inte fanns alternativ: från nazisterna i NPD och DVU till revisionsterna i MLPD, och däremellan piratparti, lokalpartier och alla möjliga partier, ställde upp i valet. Det var inte avsaknade av alternativ inom systemet som saknade, det var systemet självt som inte dög. För var tredje tysk medborgare över arton år spelade det inge roll vem som vann valet, det var samma skit ändå. I detta uppstår ett brett fält för revolutionärerna att verka över och hela systemets legitimitet ställs ifråga; ett synnerligen gynsamt läge för de revolutionärerna, speciellt som "bråk och kravaller"är vad som är att vänta. Att bredda lager av masssorna allt mindre identifierar sig med imperialiststaten, att allt fler ser att deras intressen inte är de samma som de härskandes, att allt fler inte vill ha detta system; det är något som revolutionärerna måste uveckla och förmå utnyttja för att avsevärt flytta fram sina positioner. I detta läge, då die Linke och sossarna är i opposition, kommer naturligtvis de båda borgerliga arbetarpartierna, att framställa sig som radikala och så försöka neutralisera varje verklig form av arbetarkamp. De kommer säkert att lura många, men under kampens förlopp kan revolutionärerna, om de förmår utforma en riktig politisk linje, avslöja opportunisterna och främja arbetarklassens revolutionär organisering. Det är i sammhanget naturligtvis även synnerligen glädjande att även i Portugal endast 61% av de valberättigade deltog i valfarsen.
Avslutningsvis kan vi konstatera att den bojkottkampanj som drevs av några av våra kamrater i Tyskland, ett brett anti-imperialistiskt förbund bestående av partier, organisationer och grupper inte bara från Tyskland utan även från Iran, Palestina, Peru, Kolombia, Turkiet etc., väckte stor uppmärksamhet och livlig debatt inom den utomparlamentariska vänstern i de städer där den genomfördes. En glädjande effekt av kampanjen var att visa tyska grupper, som tidigare haft en oklar hållning, genom den debatt som uppstod, även de kom till klarhet och gav ut flygblad med uppmaningar till bojkott.
UPPROP FÖR LAGENA-ARBETARNAS SEGER!
Det pågår en namninsamlig till stöd för Lagena arbetarna, vi uppmannar alla att gå in här och skriva under. Nedan uppropstexten:
"DRA TILLBAKA STÄMNINGEN I ARBETSDOMSTOLEN!
Den 15 Juni gick arbetare på Lagena ut i vild strejk. Företagsledningen ville ersätta fast anställda med inhyrda som ett medel för att pressa fram sämre arbetsvillkor. Det har blivit en trend för arbetsgivarna att göra detta. Lagen om anställningsskydd (LAS) täcker inte den här utvecklingen. Nu är de strejkande stämda av företaget och frågan ska upp i arbetsdomstolen 3 november. Trots kampen och det stöd som frågan väckte fick 26 sluta.
Vi kräver att:
- Lagenas företagsledning drar tillbaka stämningen
- De avskedade återanställs
Tisdag 3 november startar Arbetsdomstolen (AD) förhandlingarna. I samband med detta anordnas en stödmanifestation från kl: 08:15 utanför AD (Riddarhustorget, Gamla Stan)."
"DRA TILLBAKA STÄMNINGEN I ARBETSDOMSTOLEN!
Den 15 Juni gick arbetare på Lagena ut i vild strejk. Företagsledningen ville ersätta fast anställda med inhyrda som ett medel för att pressa fram sämre arbetsvillkor. Det har blivit en trend för arbetsgivarna att göra detta. Lagen om anställningsskydd (LAS) täcker inte den här utvecklingen. Nu är de strejkande stämda av företaget och frågan ska upp i arbetsdomstolen 3 november. Trots kampen och det stöd som frågan väckte fick 26 sluta.
Vi kräver att:
- Lagenas företagsledning drar tillbaka stämningen
- De avskedade återanställs
Tisdag 3 november startar Arbetsdomstolen (AD) förhandlingarna. I samband med detta anordnas en stödmanifestation från kl: 08:15 utanför AD (Riddarhustorget, Gamla Stan)."
lördag 26 september 2009
Uppvärmning inför klimamötet?
Idag äger en viktig demostration rum i Köpenhamn. Demostrationen riktas mot det svenska imperialistföretaget Vattenfalls kolkraftverk på Amager. Nätverket Shut It Down har organiserats demon och man kan se det hela som en uppvärming för vad som komma skall i december då Förenta Nationernas klimakonferens ska hållas i staden. Pålitlig information finner ni här och här.
Gerillakamp i Peru
Idag kommer rapporter om att enheter ur Folkets Befrielsearmé genomfört en serie aktioner i departementet Ancash i Peru. I byn Rapayán, distritket Huacchis i Huari provinsen i nämnda departement, miste två reaktionärer livet och flera sabotageaktioner genomfördes. I samma veva genomförde även revoluitonärerna en mängd agitations- och proppagandaaktioner i området, bland annat genom att dela ut flygblad till bönderna och genom att måla mängder med slgord i omgivningarna. Det som är anmärkningsvärt i sammahnaget med dessa aktioner är att det under de senaste åren varit sparsamt med aktioner från just detta departement och man kan tolka aktioerna som om FBA åter har öppnat aktionspunter i området vilket skulle medföra ett ytterligare steg i folkkrigets utveckling.
Viktiga uppgifter om fallet Kobad Ghandy
Vid en presskonferens som hölls i Indiens huvudstad New Delhi av en grupp som heter Kommittéen för de Politiska Fångarnas Frisläppande (CRPP), igår kom nya viktiga uppgifter fram om gripandet av en viktig ledare för Indiens Kommunistiska Parti (maoist), Kobad Ghandy, som vi tidigare rapporterat om. Bland annat komm fram att han greps fyra dagar tidigare än vad som tidigare varit känt, alltså den 17 september och inte den 21 som vi tidigare rapporterat, och han torterades oavbrutet under tre dagar och tre nätter. Kamraten greps då han stod under sjukhusbehandling och lider av flera olika alvarliga hälsoproblem, under tiden han varit gripen har han inte fått ta sina medeciner och han har också lidit under svåra bröstsmärtor. Nedan föjer ett pressmedelande på engelska som vi uppmanar alla framstegsvänner att läsa och sprida. Vi understödjer den aktiviteter som CRPP genomför och uppmanar intresserade att höra av sig till oss.
Här finner ni en artikel som handlar om kamrat Kobad Ghandys hustru och kamrat, Anuradha Ghandy, som vid sin död var medlem i IKP (M)'s Centralkommittée; vi hoppas och tror att revolutionärer i Sverige ska dra lärdom och inspireras av hennes exempel.
"COMMITTEE FOR THE RELEASE OF POLITICAL PRISONERS
185/3, FOURTH FLOOR, ZAKIR NAGAR, NEW DELHI-25
25/09/09
PRESS Note
(Circulated to the media persons at a press conference held at Press Club, New Delhi)
The Committee for the Release of Political Prisoners (CRPP) after its Mulaakat with senior Maoist leader Kobad Ghandy in the Tihar jail would want to bring a few important facts, which are of vital significance for his life, before the democratic citizens of this country. Moreover, after the meeting of the lawyer Mr. Rajesh Tyagi on 24 /09/09 with Kobad Ghandy, the details of his arrest and mistreatment have come to light. Some of the important facts are as follows:
Hiding the exact date of arrest
Kobad Ghandy was arrested on the 17/09/09 at the Bhikaji Cama Place around 4 pm by the Intelligence Bureau. About 5-6 people who pulled up in a white sumo car pounced on him at the bus terminal near Bhikaji Cama where he was waiting for about 5-7 minutes. All the claims of the police that he was arrested on the 21/09/09 are patently false. He was kept under illegal detention for four days and interrogated torturing him for three days and three nights.
Kobad Ghandy was under medical treatment
Kobad Ghandy had visited the Sitaram Bhartia Hospital for a kidney problem. He had taken medical advice from the urologist there. Since 12/09/09 he has been going there for various tests till the date of his abduction by the intelligence officials. On 17/09/09 he had received the PSA report which showed the high possibility of prostrate cancer. He was advised to take a tablet for 14 days and return for further PSA tests and a possible biopsy. The time he was abducted by the intelligence agencies and kept under illegal detention he was having Veltam tablet as advised by the doctor.
Deteriorating health conditions
Chest pain and dizziness: Kobad Ghandy, while under illegal detention and then in the court of the Chief Metropolitan Magistrate (CMM) on 21/09/09 had persistently brought to the notice of the officials and the magistrate about his failing health. He was having severe chest pain and almost fainted while on the way to the CMM on 21/09/09. On that day under direction from the CMM who heard him in the court, Mr. Kobad Ghandy was taken to the Bara Hindu Rao Hospital where his BP and ECG were checked and later he was put on oxygen for about an hour. He was then shifted to a ward with 25 gun totting security personnel hovering around. He was having the life saving drug sorbitrate for acute chest pain and dizziness from 20/09/09. After being shifted to the Tihar jail he was not provided with this vital life saving drug.
He has been also taking medicines for high blood pressure for the last 10 years. He is having arthritic trouble (knee pain) and spondylytis.
Severe Diarrhoea /dysentery: He has been undergoing medical attention for years for Irritable Bowel Syndrome. He has been taking Digiplex, Neksium 40. Due to the severity of the problem, he has to have special food and safe/boiled water. Normally prescribed diet as the one provided in hospitals is to be provided to him, which is in practice for the inmates having severe health problems of Tihar prison. But all his pleas for such facilities have fallen on deaf ears in the prison. This is a matter of grave concern.
As has already been mentioned he has been taking Veltam tablets for prostrate cancer.
Callous attitude of the Jail doctor: When he took up the case of his ailing health with the prison officials he was referred to the jail doctor who casually called him to the OPD the following day. Kobad Ghandy had taken up the issue of overcrowding in the cell several times with the prison officials especially the Superintendent. In a cell where only one person can be kept, there were four. But the attitude of the Superintendent was that “why even 6 can stay in the cell”. Due to overcrowding on 23/09/09 night he had complained of severe breathing problems and demanded medical attention. The prison staff came twice but did nothing.
While under medical attention in Bara Hindu Rao Hospital the doctor on his discharge for production before the CMM court referred him to the Cardiac department of GB Pant Hospital or AIIMS.
The CRPP strongly condemn the callous, insensitive treatment being meted out to Kobad Ghandy, a political prisoner whose life is in danger due to his failing health. The jail officials and the authorities cannot play with his life for his political convictions as it is complete violation of law and all norms of guarantee to dignity and life for a political prisoner or for that matter any detainee as has been assured by the Constitution not to say the International Covenants on Civil and Political Rights to which India is also a signatory.
Kobad Ghandy is yet to get proper medical attention as he was taken to the GB Pant Hospital on 24/09/09. The GB Pant doctors have called him back again on 30/09/09 for further tests. Kobad Ghandy has asked the GB pant doctor to take his Sitaram Bharati records pertaining to prostrate cancer also.
No FIR furnished till date
Kobad Ghandy has not yet been given the FIR on him. He was not even provided a lawyer. In protest he had refused medicines and food while in the Bara Hindu Rao hospital. Only then the officials relented a bit. But he could only get access to a lawyer after the police made official his arrest on 21/09/09 and produced him before the duty magistrate. Later his judicial custody was confirmed and only then he could get access to a lawyer. And it took the CRPP and the lawyer to tell him about the charges on him! The police has systematically evaded all possibilities of the detainee to take recourse to legal remedies from any possibilities of being falsely implicated.
Torture under illegal confinement
Kobad Ghandy, after being abducted by 5-6 intelligence officials, was kept in illegal confinement for 3 days and 3 nights in a house in the outskirts of Delhi and was continuously questioned. They did not allow him to sleep. On 21/09/09 night they tied his hands and legs to a table and asked him to sleep! This is nothing but torture and all those responsible for such inhuman torture should be held responsible. Not allowing a detainee to sleep continuously for hours and days tantamount to physical and mental torture that is universally condemned by all civil and democratic rights bodies and the UN. This is a matter of grave concern particularly because of his failing health. The CRPP feels that these acts are deliberately being done to shorten his life.
Attempts by the police to take him under police remand
In these circumstances all democratic forces and civil rights organisations should raise their voice against the continuing attempts of the police to get him under police remand. They are systematically maintaining that as soon as his health condition improves he will be taken for further questioning. But from the details provided it is amply evident that the health problems of Kobad Ghandy need to be given more attention and ample time for treatment. He should not be handed over to the police.
Attempts to transfer him to other states
There are also reports in the press that the Jharkhand and other State police are preparing to move court to shift him to other states. There is also talk that they are preparing to put him under narco analysis tests. Already several medical experts and international bodies have unequivocally condemned narco-analysis as another form of inhuman torture which damages health of the person under subjection fatally. Given the seriousness of Kobad Ghandy’s failing health we strongly feel that such inhuman torture would only put his life in danger. And all efforts of other states to take him away can only endanger his life as he has still the possibility of getting medical care in Delhi. The efforts to shift him to Jharkhand and other states are to jeopardise any such attempt for proper medical care as well as protection from all forms of torture. CRPP strongly demand that all such efforts should immediately stop and his medical treatment on prostrate cancer should start henceforth.
The CRPP appeals to the media and through the media, to all people with a democratic conscience to join hands to stop these devious designs of the state to silence the life of a political prisoner who has given his flesh and blood for the cause of the poor and the oppressed. We cannot let such people to be silenced forever! The CRPP does neither endorse nor criticise the ideology or line of action Kobad Ghandy stands for. But it strongly feels that Kobad Ghandy does have the right, like all others, to hold and express his political conviction and methods of struggle.
The CRPP demands:
1. Provide immediate medical care to Kobad Ghandy for all his health problems including cardiac and prostrate cancer.
2. Allow him provision for prescribed diet as provided in the hospitals and either safe/boiled water.
3. Stop all attempts to transfer him to other states under false charges which will endanger his life.
4. Allow a team of specialist doctors to take immediate stock and continuous monitoring of his health.
5. Stop all attempts to put him under the illegal narco-analysis which would endanger his life.
6. Shift him to a cell which is not over crowded.
7. Provide him with materials to read and write.
8. Provide him the status of Political Prisoner.
Amit Bhattacharyya
Secretary General
S A R Geelani
Vice- President
Rona Wilson
Secretary, Public Relations"
Här finner ni en artikel som handlar om kamrat Kobad Ghandys hustru och kamrat, Anuradha Ghandy, som vid sin död var medlem i IKP (M)'s Centralkommittée; vi hoppas och tror att revolutionärer i Sverige ska dra lärdom och inspireras av hennes exempel.
"COMMITTEE FOR THE RELEASE OF POLITICAL PRISONERS
185/3, FOURTH FLOOR, ZAKIR NAGAR, NEW DELHI-25
25/09/09
PRESS Note
(Circulated to the media persons at a press conference held at Press Club, New Delhi)
The Committee for the Release of Political Prisoners (CRPP) after its Mulaakat with senior Maoist leader Kobad Ghandy in the Tihar jail would want to bring a few important facts, which are of vital significance for his life, before the democratic citizens of this country. Moreover, after the meeting of the lawyer Mr. Rajesh Tyagi on 24 /09/09 with Kobad Ghandy, the details of his arrest and mistreatment have come to light. Some of the important facts are as follows:
Hiding the exact date of arrest
Kobad Ghandy was arrested on the 17/09/09 at the Bhikaji Cama Place around 4 pm by the Intelligence Bureau. About 5-6 people who pulled up in a white sumo car pounced on him at the bus terminal near Bhikaji Cama where he was waiting for about 5-7 minutes. All the claims of the police that he was arrested on the 21/09/09 are patently false. He was kept under illegal detention for four days and interrogated torturing him for three days and three nights.
Kobad Ghandy was under medical treatment
Kobad Ghandy had visited the Sitaram Bhartia Hospital for a kidney problem. He had taken medical advice from the urologist there. Since 12/09/09 he has been going there for various tests till the date of his abduction by the intelligence officials. On 17/09/09 he had received the PSA report which showed the high possibility of prostrate cancer. He was advised to take a tablet for 14 days and return for further PSA tests and a possible biopsy. The time he was abducted by the intelligence agencies and kept under illegal detention he was having Veltam tablet as advised by the doctor.
Deteriorating health conditions
Chest pain and dizziness: Kobad Ghandy, while under illegal detention and then in the court of the Chief Metropolitan Magistrate (CMM) on 21/09/09 had persistently brought to the notice of the officials and the magistrate about his failing health. He was having severe chest pain and almost fainted while on the way to the CMM on 21/09/09. On that day under direction from the CMM who heard him in the court, Mr. Kobad Ghandy was taken to the Bara Hindu Rao Hospital where his BP and ECG were checked and later he was put on oxygen for about an hour. He was then shifted to a ward with 25 gun totting security personnel hovering around. He was having the life saving drug sorbitrate for acute chest pain and dizziness from 20/09/09. After being shifted to the Tihar jail he was not provided with this vital life saving drug.
He has been also taking medicines for high blood pressure for the last 10 years. He is having arthritic trouble (knee pain) and spondylytis.
Severe Diarrhoea /dysentery: He has been undergoing medical attention for years for Irritable Bowel Syndrome. He has been taking Digiplex, Neksium 40. Due to the severity of the problem, he has to have special food and safe/boiled water. Normally prescribed diet as the one provided in hospitals is to be provided to him, which is in practice for the inmates having severe health problems of Tihar prison. But all his pleas for such facilities have fallen on deaf ears in the prison. This is a matter of grave concern.
As has already been mentioned he has been taking Veltam tablets for prostrate cancer.
Callous attitude of the Jail doctor: When he took up the case of his ailing health with the prison officials he was referred to the jail doctor who casually called him to the OPD the following day. Kobad Ghandy had taken up the issue of overcrowding in the cell several times with the prison officials especially the Superintendent. In a cell where only one person can be kept, there were four. But the attitude of the Superintendent was that “why even 6 can stay in the cell”. Due to overcrowding on 23/09/09 night he had complained of severe breathing problems and demanded medical attention. The prison staff came twice but did nothing.
While under medical attention in Bara Hindu Rao Hospital the doctor on his discharge for production before the CMM court referred him to the Cardiac department of GB Pant Hospital or AIIMS.
The CRPP strongly condemn the callous, insensitive treatment being meted out to Kobad Ghandy, a political prisoner whose life is in danger due to his failing health. The jail officials and the authorities cannot play with his life for his political convictions as it is complete violation of law and all norms of guarantee to dignity and life for a political prisoner or for that matter any detainee as has been assured by the Constitution not to say the International Covenants on Civil and Political Rights to which India is also a signatory.
Kobad Ghandy is yet to get proper medical attention as he was taken to the GB Pant Hospital on 24/09/09. The GB Pant doctors have called him back again on 30/09/09 for further tests. Kobad Ghandy has asked the GB pant doctor to take his Sitaram Bharati records pertaining to prostrate cancer also.
No FIR furnished till date
Kobad Ghandy has not yet been given the FIR on him. He was not even provided a lawyer. In protest he had refused medicines and food while in the Bara Hindu Rao hospital. Only then the officials relented a bit. But he could only get access to a lawyer after the police made official his arrest on 21/09/09 and produced him before the duty magistrate. Later his judicial custody was confirmed and only then he could get access to a lawyer. And it took the CRPP and the lawyer to tell him about the charges on him! The police has systematically evaded all possibilities of the detainee to take recourse to legal remedies from any possibilities of being falsely implicated.
Torture under illegal confinement
Kobad Ghandy, after being abducted by 5-6 intelligence officials, was kept in illegal confinement for 3 days and 3 nights in a house in the outskirts of Delhi and was continuously questioned. They did not allow him to sleep. On 21/09/09 night they tied his hands and legs to a table and asked him to sleep! This is nothing but torture and all those responsible for such inhuman torture should be held responsible. Not allowing a detainee to sleep continuously for hours and days tantamount to physical and mental torture that is universally condemned by all civil and democratic rights bodies and the UN. This is a matter of grave concern particularly because of his failing health. The CRPP feels that these acts are deliberately being done to shorten his life.
Attempts by the police to take him under police remand
In these circumstances all democratic forces and civil rights organisations should raise their voice against the continuing attempts of the police to get him under police remand. They are systematically maintaining that as soon as his health condition improves he will be taken for further questioning. But from the details provided it is amply evident that the health problems of Kobad Ghandy need to be given more attention and ample time for treatment. He should not be handed over to the police.
Attempts to transfer him to other states
There are also reports in the press that the Jharkhand and other State police are preparing to move court to shift him to other states. There is also talk that they are preparing to put him under narco analysis tests. Already several medical experts and international bodies have unequivocally condemned narco-analysis as another form of inhuman torture which damages health of the person under subjection fatally. Given the seriousness of Kobad Ghandy’s failing health we strongly feel that such inhuman torture would only put his life in danger. And all efforts of other states to take him away can only endanger his life as he has still the possibility of getting medical care in Delhi. The efforts to shift him to Jharkhand and other states are to jeopardise any such attempt for proper medical care as well as protection from all forms of torture. CRPP strongly demand that all such efforts should immediately stop and his medical treatment on prostrate cancer should start henceforth.
The CRPP appeals to the media and through the media, to all people with a democratic conscience to join hands to stop these devious designs of the state to silence the life of a political prisoner who has given his flesh and blood for the cause of the poor and the oppressed. We cannot let such people to be silenced forever! The CRPP does neither endorse nor criticise the ideology or line of action Kobad Ghandy stands for. But it strongly feels that Kobad Ghandy does have the right, like all others, to hold and express his political conviction and methods of struggle.
The CRPP demands:
1. Provide immediate medical care to Kobad Ghandy for all his health problems including cardiac and prostrate cancer.
2. Allow him provision for prescribed diet as provided in the hospitals and either safe/boiled water.
3. Stop all attempts to transfer him to other states under false charges which will endanger his life.
4. Allow a team of specialist doctors to take immediate stock and continuous monitoring of his health.
5. Stop all attempts to put him under the illegal narco-analysis which would endanger his life.
6. Shift him to a cell which is not over crowded.
7. Provide him with materials to read and write.
8. Provide him the status of Political Prisoner.
Amit Bhattacharyya
Secretary General
S A R Geelani
Vice- President
Rona Wilson
Secretary, Public Relations"
fredag 25 september 2009
Gatukamp i USA och i Grekland
Media rapporterar om militanta protester mot G-20 mötet Pittsburgh i USA. Grisarna, som det så fint heter i Förenta Staterna, sköt tårgas och gummikulor. Även om protesterna verkar vara helt dominerade av vita medelklassungdomar, så är de ett uttryck för en skärpning av klasskampen i världens mäktigaste imperialistmakt. Att en del av småborgarskapet radikaliseras och går i konfrontation med staten leder att statens klasskaraktär tydligt uppenbaras. Men en sådan rörelse, hur radikal och militant den än är, kan aldrig leda en revolution. Endast arbetarklassen, genom sitt parti, kan leda den socialistiska revolution som behövs i Förenta Staterna. Nu är problemet i USA, som i så många andra länder, att det inte finns ett verkligt parti som kan leda denna typ av rörelser. Men vi är övertygade om att bland de som nu slåss på Pittsburghs gator mot imperialistknektarna finns det kamrater som genom sitt deltagande i kampen får en djupare förståelse för kampens behov.
Vi läser också om gatukamper i Grekland. Efter att ett antal personer gripits anklagade för "terrorism" så gick progressiva ungdomar ut på Athens gator och protesterade. Huruvida de gripna har gjort det som de anklagats för eller ej har vi ingen aning om, men det är inte heller det viktiga. Det som vi måste understryka är de starka protesterna mot att snuten griper folk; något vi här i landet måste lära av. I andra länder får angrepp på revolutionärer ofta den positiva effekten att folk går ut på gatorna och protesterar. I Tyskland blev det omedelbart starka reaktioner från de framstegsvänliga krafterna när mötesplatser för radikala stormades och kamrater greps inför G-8 mötet i Heiligendamm 2007. I Sverige sker massgripanden av arbetarungdomar som stora delar av den radikala vänster hyllat, men inte en jäkel protesterar. Vi har påtalat det tidigare och gör det igen: en fungera organisation för att bekämpa repressionens och bistå fänglsade kamrater är en nödvändighet i Sverige.
Vi läser också om gatukamper i Grekland. Efter att ett antal personer gripits anklagade för "terrorism" så gick progressiva ungdomar ut på Athens gator och protesterade. Huruvida de gripna har gjort det som de anklagats för eller ej har vi ingen aning om, men det är inte heller det viktiga. Det som vi måste understryka är de starka protesterna mot att snuten griper folk; något vi här i landet måste lära av. I andra länder får angrepp på revolutionärer ofta den positiva effekten att folk går ut på gatorna och protesterar. I Tyskland blev det omedelbart starka reaktioner från de framstegsvänliga krafterna när mötesplatser för radikala stormades och kamrater greps inför G-8 mötet i Heiligendamm 2007. I Sverige sker massgripanden av arbetarungdomar som stora delar av den radikala vänster hyllat, men inte en jäkel protesterar. Vi har påtalat det tidigare och gör det igen: en fungera organisation för att bekämpa repressionens och bistå fänglsade kamrater är en nödvändighet i Sverige.
Goda nyheter från Afghanistan och Irak!
De afghanska moståndsstyrkorna fortsätter att slå till mot de imperialistiska ockupationsstyrkorna. I tre olika gerillaangrepp dödades sammanlagt fem stycken nordamerikanska knetkar och flera skadades. Augusti månad i år har varit den under vilken Förenta Staterna lidit de svåraste förlusterna hittills i Afghanistan. Vi hoppas och tror att afghanerna ska ta tillvara de dagar som återstår av september för att se till att statistiken blir ännu bättre för denna månad!
Även från Irak kommer det positiva nyheter. Den irakiska quisling-regimens mlitär har genom sin inkompetens lyckats eliminera femton av sina soldater. Vad vi kan förstå tackar den irakiska motståndsrörelsen så mycket för hjälpen.
Även från Irak kommer det positiva nyheter. Den irakiska quisling-regimens mlitär har genom sin inkompetens lyckats eliminera femton av sina soldater. Vad vi kan förstå tackar den irakiska motståndsrörelsen så mycket för hjälpen.
250-kilos bomber mot maoistgerilla i Peru
I en artikel i den reatkionära dagstidningen La Republica, som ges ut i Lima Peru, avslöjas idag att de reaktionära peruanska stridskrafterna använder sig av 250-kilos bomber för att bombardera maoistgerillan. Reaktionärernas modus operandi är att bomba terrängen, där man tror att enheterna ur Folkets befrielsearmé befinner sig, sönder och samman innan man sätter in markstridskrafter. I detta har man tills nu i huvudsak använt sig av raketer från attackhelikoptrar, även om man under en period på 90-talet använde bombflyg mot de revolutionära stödbaserna. Men även om man använt sig av massiv racketbeskjuting har varje raket en effektiv dödlig radie på 7 meter, men de bomber man nu har börjat använda har en effektiv dödlig radie på 150 meter. Det är en markant ökning av vad man sätter och det är även klart att här är det inte tal om någon urskiljning alls, befinner du dig i området som reaktionen bombar så dör du om du inte befinner dig i någon sorts skyddsrum, oavsett om du är civil eller kombattant. Reaktionen tillämpar det totala kriget.
Kors i taket!
Vi gör kors i taket för har minsann en moderat lyckats att göra något som inte är dåligt! I en debattartikel i AB visar moderaten Stefan Olsson hur sverigedemokraternas retorik är i princip samma som nazisternas. En text som är behjälplig för att avslöja fascisterna i sd inför arbetarklassens politiskt sett mindre medvetena delar. En text som visar att även en blind höna kan hitta ett guldkorn ibland.
torsdag 24 september 2009
Kampen fortsätter i Lalgarh
I Lalgarh-regionen i delstaten Västbengalen i Indien, fortsätter de hård striderna mellan maoistisk gerillla och socialfascisterna i CPI (marxist). Igårkväll likviderade revolutionärerna två socialfascistiska gangstrar i byn Harimara.
De indiska reaktionärerna har på senaste tiden lyckats gripa vad man påstår är högt uppsatta ledare i Indiens Kommunistiska Parti (maoistern). En av de kamrater som gripits är Kobad Ghandy, som pekas ut som den medlem i IKP (maoisterna)'s Centralkommittés Politiska Byrå som ansvrig bland annat för partiets internationella kontakterna, bland annat kontakterna med partierna i Turkiet och Peru. Dock tyder ingenting på att maoisterna skulle ha påverkats nämnvärt av gripandena.
De indiska reaktionärerna har på senaste tiden lyckats gripa vad man påstår är högt uppsatta ledare i Indiens Kommunistiska Parti (maoistern). En av de kamrater som gripits är Kobad Ghandy, som pekas ut som den medlem i IKP (maoisterna)'s Centralkommittés Politiska Byrå som ansvrig bland annat för partiets internationella kontakterna, bland annat kontakterna med partierna i Turkiet och Peru. Dock tyder ingenting på att maoisterna skulle ha påverkats nämnvärt av gripandena.
En årsdag värd att uppmäksamma
Idag har precis sjutton år passerat sedan ledaren för Perus Kommunistiska Parti av den peruanska reaktionen presenterades iklädd en svartvitrandig fångdräkt innuti i stålbur. Den reaktionära staten hade lyckats fånga sin värsta fiende och man ville dra maximal politisk vinning av det hela. Tanke var att förödmjuka ordförande Gonzalo och att knäckta revolutionärernas stridsmoral. Men det hela förvandlades istället till ett svidande moraliskt och politiskt nederlag för reaktionen. Tvärtemot vad klassfienden hade räknat med lät PKPs ordförande sig inte förnedras utan han höll ett tal i vilket han visade prov på ett politiskt skarpsinne av stora mått i det han sammanfattade PKPs politik och hur denna skulle genomföras. Reaktionen ville att det skulle framstå som att man med hans gripande ”huggit huvudet” av rörelsen, men ordförande Gonzalo sammanfattade koncist läget med att hans gripande endast borde ses en krök på revolutionens väg till seger. Man kan säga att med detta tal tillfogade han även reaktionen ett militärt nederlag, för dess militära strategi, utarbetad och led av Förenta Staterna, hade baserats på att besegra PKP genom att slå ut dess centrala ledning. Det svar de fick av ordförande Gonzalo var, ordagrant, ”dröm vidare!”.
Talet var även viktigt för PKPs interna utveckling. Det var inte bara partiordföranden som greps under 1992 utan även flera andra medlemmar i Centralkommitteén och dess Politiska Byrå, samtidigt som en stora militära offensiver släpptes lösa mot de revolutionära stödbaserna på landsbyggden och den vita terrorn rasade som värst i städerna. Att PKPs ledare i det läget klart och tydligt slog fast att för hans del var kapitulation inte att tänka på, var synnerligen viktigt för att partimedlemarna, kämparna i den revolutionära armén och alla de som på olika sätt organiserades i massorganisationer skulle kunna hålla ihop och fortsätta folkkriget under de svåraste omständigheter. Det fanns naturligtvis en massa personer, såväl inom som utom partiet, som försökte passa på och få igenom sina egna personliga planer, men ordförande Gonzalos tal blev ett veritabelt vapen i revolutionärernas händer att bruka för att bekämpa denna typ av individer. I varje revolution dyker det upp alla typer av konstiga figurer som försöker dra personliga fördelar av revolutionen, redan gamle Marx tog upp detta. Det som revolutionärerna måste göra är att under de svåraste omständigheter bita ihop och fortsätta kämpa. Reaktionärerna försöker alltid isolera revolutionärerna, få dem att ge upp och kapitulera. Det som ordförande Gonzalos tal visar är att det som revolutionärerna måste göra under sådana omständigheter är att fortsätta göra revolution, fortsätta kämpa och om reaktionärerna försöker likvidera de revolutionära organisationerna så försvarar man dessa genom att utveckla dem och inte genom att låta sig kuvas. Om de gamla spåren stängs finner revolutionärerna nya.
Redan någon dag efter att ordförande Gonzalo hade arresterats i Lima, blidades världen över olika kommittéer aiom verka för att se till att han inte mördades i fängelset, som skett med revolutionära ledare som tex Charu Mazumdar, Ibrahim Kaypakkaya eller Steven Biko. Dessa kommittéer kom att kallas nödkommittéer och de slogs ihop och blev Internationella Nödkommittéen för att försvara Abimael Guzmans liv (Abimael Gúzaman är PKPs ordförandes ”civila” namn, ordförande Gonzalo är hans nom de guerre) som kallades IEC efter dess förkortning på engelska. Även i Sverige bildades lokalavdelningar till IEC, bland annat i Stockholm, Malmö och Lund. I Stockholm och Malmö genomfördes demostrationer med hundratals deletagare; det var inte bara exil-peruaner som deltog, i Stockholm deltog mycket kurder och i Malmö även många autonoma anti-imperialister. Det var en väldig aktivtet och man fick tex. även Jan Myrdal till att göra ett uttalande till försvar för ordförande Gonzalos liv (vilket faktiskt fick rätt mycket uppmärksamhet utomlands). Det arbete som utvecklades med IEC kom att bli föregångare till det mer övergripande och omfattande arbete som sedan dess bedrivs härilandet till stöd för folkkriget i Peru. Ett viktigt drag i detta arbete var redan från början att man vände sig direkt till arbetarbefolkningen för att mobilisera stöd. Det arbete som peruanska revolutionärer även sedan tidigare genomfört blev mer omfattande och som ett exempel kan nämnas att samtliga hushåll i områden som Rosengård, Lindängen, Holma och Krocksbäck i Malmö och Östra Torn och Norra Fäladen i Lund, fick flygblad direkt i sina brevlådor när IEC hade sina internationella aktionsdagar och offentliga aktiviter genomfördes i områdena. I Stockholm genomfördes i mängd aktivteter i framförallt de södra förorterna men även i västerort. Och över allt i detta var det ordförande Gonzalos tal som var det viktigaste vapnet för att få folk intresserade. När sen Rage Against the Machine gjorde videon till Bombtrack innuti en stålbur med direkt referens till ordförande Gonzalo och med uttalat stöd till folkkriget i Peru, fick det naturligtvis även det en stor effekt (videon förbjöds av MTV).
Idag sitter ordförande Gonzalo fortfarande i isolationscell på den peruanska marinbasen El Callo (ligger utanför Lima) och en massa dynga sprids av allehanda reaktionärer och revisionister som försöker utmåla honom som kapitulant. Men PKP fortsätter folkkriget och använder sin ordförandes tal av den 24 september 1992 som ett vapen i striden för att besegra alla klassfiendens försök att dra politiska fördelar av att de har hans person i sina klor.
För de som är intresserade av att vet mer finns talet tillgängligt på spanska och engelska. Ett uttalande på spanska av den organisation som representerar PKP i utlandet finner ni här.
Talet var även viktigt för PKPs interna utveckling. Det var inte bara partiordföranden som greps under 1992 utan även flera andra medlemmar i Centralkommitteén och dess Politiska Byrå, samtidigt som en stora militära offensiver släpptes lösa mot de revolutionära stödbaserna på landsbyggden och den vita terrorn rasade som värst i städerna. Att PKPs ledare i det läget klart och tydligt slog fast att för hans del var kapitulation inte att tänka på, var synnerligen viktigt för att partimedlemarna, kämparna i den revolutionära armén och alla de som på olika sätt organiserades i massorganisationer skulle kunna hålla ihop och fortsätta folkkriget under de svåraste omständigheter. Det fanns naturligtvis en massa personer, såväl inom som utom partiet, som försökte passa på och få igenom sina egna personliga planer, men ordförande Gonzalos tal blev ett veritabelt vapen i revolutionärernas händer att bruka för att bekämpa denna typ av individer. I varje revolution dyker det upp alla typer av konstiga figurer som försöker dra personliga fördelar av revolutionen, redan gamle Marx tog upp detta. Det som revolutionärerna måste göra är att under de svåraste omständigheter bita ihop och fortsätta kämpa. Reaktionärerna försöker alltid isolera revolutionärerna, få dem att ge upp och kapitulera. Det som ordförande Gonzalos tal visar är att det som revolutionärerna måste göra under sådana omständigheter är att fortsätta göra revolution, fortsätta kämpa och om reaktionärerna försöker likvidera de revolutionära organisationerna så försvarar man dessa genom att utveckla dem och inte genom att låta sig kuvas. Om de gamla spåren stängs finner revolutionärerna nya.
Redan någon dag efter att ordförande Gonzalo hade arresterats i Lima, blidades världen över olika kommittéer aiom verka för att se till att han inte mördades i fängelset, som skett med revolutionära ledare som tex Charu Mazumdar, Ibrahim Kaypakkaya eller Steven Biko. Dessa kommittéer kom att kallas nödkommittéer och de slogs ihop och blev Internationella Nödkommittéen för att försvara Abimael Guzmans liv (Abimael Gúzaman är PKPs ordförandes ”civila” namn, ordförande Gonzalo är hans nom de guerre) som kallades IEC efter dess förkortning på engelska. Även i Sverige bildades lokalavdelningar till IEC, bland annat i Stockholm, Malmö och Lund. I Stockholm och Malmö genomfördes demostrationer med hundratals deletagare; det var inte bara exil-peruaner som deltog, i Stockholm deltog mycket kurder och i Malmö även många autonoma anti-imperialister. Det var en väldig aktivtet och man fick tex. även Jan Myrdal till att göra ett uttalande till försvar för ordförande Gonzalos liv (vilket faktiskt fick rätt mycket uppmärksamhet utomlands). Det arbete som utvecklades med IEC kom att bli föregångare till det mer övergripande och omfattande arbete som sedan dess bedrivs härilandet till stöd för folkkriget i Peru. Ett viktigt drag i detta arbete var redan från början att man vände sig direkt till arbetarbefolkningen för att mobilisera stöd. Det arbete som peruanska revolutionärer även sedan tidigare genomfört blev mer omfattande och som ett exempel kan nämnas att samtliga hushåll i områden som Rosengård, Lindängen, Holma och Krocksbäck i Malmö och Östra Torn och Norra Fäladen i Lund, fick flygblad direkt i sina brevlådor när IEC hade sina internationella aktionsdagar och offentliga aktiviter genomfördes i områdena. I Stockholm genomfördes i mängd aktivteter i framförallt de södra förorterna men även i västerort. Och över allt i detta var det ordförande Gonzalos tal som var det viktigaste vapnet för att få folk intresserade. När sen Rage Against the Machine gjorde videon till Bombtrack innuti en stålbur med direkt referens till ordförande Gonzalo och med uttalat stöd till folkkriget i Peru, fick det naturligtvis även det en stor effekt (videon förbjöds av MTV).
Idag sitter ordförande Gonzalo fortfarande i isolationscell på den peruanska marinbasen El Callo (ligger utanför Lima) och en massa dynga sprids av allehanda reaktionärer och revisionister som försöker utmåla honom som kapitulant. Men PKP fortsätter folkkriget och använder sin ordförandes tal av den 24 september 1992 som ett vapen i striden för att besegra alla klassfiendens försök att dra politiska fördelar av att de har hans person i sina klor.
För de som är intresserade av att vet mer finns talet tillgängligt på spanska och engelska. Ett uttalande på spanska av den organisation som representerar PKP i utlandet finner ni här.
onsdag 23 september 2009
Några komplementerande tips!
Vi läser i Aftonbladt hur man blir en "toppchef". Precis vad vi arbetare behöver, äntligen kan nån av vår ungar bli en högt uppsatt utsugare! Men vi tycker det saknas några kvaliteter i AS's beskrivning, så vi hjälper till lite. För att bli en "toppchef" måste du även:
- göra allt du kan för att suga ut arbetarklassen och de förtryckta folken
- slicka uppått och sparka neråt
- vara ett cyniskt praktsvin i största allmänhet
Dessutom hjälper du om är vit, man och från borgerlig bakgrund.
- göra allt du kan för att suga ut arbetarklassen och de förtryckta folken
- slicka uppått och sparka neråt
- vara ett cyniskt praktsvin i största allmänhet
Dessutom hjälper du om är vit, man och från borgerlig bakgrund.
Läs och lär!
Det är viktigt att vara duktig på att lära. För revolutionärer är det avgörande att ha ett öppet sinne och inte vara trögtänkta. I revolutionära situation har nämligen trögtänkta en tendens att dö eller åka i finkan ganska fort. Det är naturligtvis så att man måste lära av allt som sker i samhället, inte bara utifrån sin egen direkta erfarenhet utan även att studera andras. Just i detta syfte uppmanar vi våra läsare att läsa denna artikel.
Beväpnade bönder skyddar maoisternas kader
Alla som sysslar med anti-imperialistiskt arbete är vana att se igenom imperialisternas och deras lakejers lönger. Precis som bolsjevikerna kallades för "mördarband" och de kinesiska kommunisterna sades vara "isolerade banditband i bergen" så kallas dagens revolutionärer för "terrorister". Därför är det alltid lite extra roligt när fienden själv erkänner att revolutionärerna faktiskt har ett betydligt folkligt stöd. Av denna anledning publicerar vi nedan ett översatt utdrag ur en artikel ur en reaktionär indisk dagstidning (hela artiklen finner ni här).
"Nästan alla byborna i Singhanmadgu och fyra närliggande byar - Burglanka, Pamlur, Palachalma och Aitrajpada - hade fått vapen från maoisterna.
Det var beväpnade bybor i Singhanmadgu som först gjorde motstånd mot polisen och de paramilitära styrkorna, och gav en säker passage till de högre maoistiska ledarna."
"Nästan alla byborna i Singhanmadgu och fyra närliggande byar - Burglanka, Pamlur, Palachalma och Aitrajpada - hade fått vapen från maoisterna.
Det var beväpnade bybor i Singhanmadgu som först gjorde motstånd mot polisen och de paramilitära styrkorna, och gav en säker passage till de högre maoistiska ledarna."
tisdag 22 september 2009
Gula fackföreningarna+imperialismen=sant
När Sveriges främsta regeringsorgan skriver om hur fackföreningarna tjänar enorma pengar på börsuppgången kommer ett viktigt förhållande idagen. Sveriges industriarbetare, kommunantställda, lärare och tjänstemänn mfl., organiserars i korporativa organisationer vars öde är ouplösligt förbundet med den svenska imperialismens välstånd. Dessa gula fackföreningar är inte ens organisationer som tar tillvara de arbetandes ekonomiska intresse; hela deras existens är beroende av börsen såsom vilka företag som helst. Från att en gång kommit till världen som arbetarklassens kamporganisationer har de perverterats till vertyg i borgarklassens händer. En förutsättning för en revolutionära arbetarpolitik är kamp mot de gula fackföreningarna, en kamp som kan föras såväl inom som utom dessa men vars syte alltid måste vara att arebtarklassen i kamp ska skapa sina egna, från borgarklassen autonoma, organisationer. En fackföreningsrörelse som återigen hämtar sin styrka från medlemarna och inte från de smulor som utsugarna kastar till den, det är en sådan faackföreningsrörelse som landets arbetare behöver.
Maoister i kamp mot socialfascister i Indien
Efter att beväpnade gangstrar från det socialfascistiska partiet CPI (marxist) mördat två fattiga kvinnor angrepp igår kväll bybor med stöd av maoistiskagerillakämpar deras högkvarter i byn Inayatpur nära Lalgarh, ungefär 25 mil från Kolkata (tidigare kallad Calcutta). Efter en mer än sex timmar lång eldstrid var tio av socialfascisterna döda, men ännu har inga stupade repporterats på folkets sida. CPI (marxist) är ett revisionistiskt parti som i olika indiska delstater, som tex. Västbengalen och Kerala, har, eller har haft, regeringsmakten och gjort sig ökänt som de fattigas värsta fiende. Det är ett parti som är själva sinnesbilden för socialfascister: socialister i ord men fascister i handling. Detta är ett parti som är innerligt hatat bland Indiens fattiga och av alla framstegsvänner som är närmare bekanta med förhållandena i landet. Att de fattiga massorna sluter upp kring IKP (maoist) bekräftas ytterligare med denna aktion, trots att den Indiska staten skickat tusentals militärer och specialpoliser till området, som en reaktionär tidning skrev: "Men händelsen visade återigen hur trots förekomsten av en sådan enorm truppstyrka maoisterna faktiskt är de som bestämmer i skogarna som omger områdena i West Midnapore-distriktet".
I en annan aktion som ägde rum på söndagskvällen, likviderade gerillakämpar en organisatör av paramilitära förband, även han knuten till CPI (marxist). Även denna aktion skedde i West Midnapore-distriktet, men i byn Kalapathar.
För de som vill veta lite mer om CPI (Marxist) kan vi tipsa om den delvis självbiografiska romanen De små tingens gud (engelsk originaltitel The God of Small Things) av Arundhati Roy.
I en annan aktion som ägde rum på söndagskvällen, likviderade gerillakämpar en organisatör av paramilitära förband, även han knuten till CPI (marxist). Även denna aktion skedde i West Midnapore-distriktet, men i byn Kalapathar.
För de som vill veta lite mer om CPI (Marxist) kan vi tipsa om den delvis självbiografiska romanen De små tingens gud (engelsk originaltitel The God of Small Things) av Arundhati Roy.
Baskien: var är Jon?
I lördags hölls en demostration, med tusentals deltagere, vars marchväg gick från de spanska delarna av Baskien över gränsen till huvudstaden i den nordbaskiska provinsen Lapurdi (Labourd), som är en del av det franska Departements des Pyrénées Atlantiques. Huvudparollen för demostrationen var: "Var är Jon?"
Det handlar om en baskisk aktivist, Jon Anza, som meddelades försvunnen av sin familj 15 maj i år. Enligt tidningsuppgifter har hans mor uppgett att han senast sågs när han var på väg till ett "ETA-möte", men ETA har uppgett att han aldrig dök upp. Nu kräver baskiska aktivister klarhet och anklagar regeringarna i Spanien och Frankrike för att ligga bakom, dessa förnekar naturligtvis all kännedom. Den spanska staten har fört ett "smutsigt krig" mot ETA, även långt efter Franco-regimens fall. Felipe González socialdemokratiska regering (1982–1996) organiserade bland annat dödskvadronen "GAL" vilken mellan 1983 och 1987 mördade 27 baskiska vänstermänniskor i Frankrike. Nyligen har också Frankrike börjat sammarbeta mer med Spanien i "kampen mot terrorismen" och nyligen utlämnades en person, som anklagas för att vara en högt uppsatt medlem av ETA, direkt till Spanien. Att Jon Anza mördats av den spanska staten är inte bara troligt utan högst sannolikt. Välkommen till Europa år 2009, här försvinnner vänstermänniskor spårlöst.
Det handlar om en baskisk aktivist, Jon Anza, som meddelades försvunnen av sin familj 15 maj i år. Enligt tidningsuppgifter har hans mor uppgett att han senast sågs när han var på väg till ett "ETA-möte", men ETA har uppgett att han aldrig dök upp. Nu kräver baskiska aktivister klarhet och anklagar regeringarna i Spanien och Frankrike för att ligga bakom, dessa förnekar naturligtvis all kännedom. Den spanska staten har fört ett "smutsigt krig" mot ETA, även långt efter Franco-regimens fall. Felipe González socialdemokratiska regering (1982–1996) organiserade bland annat dödskvadronen "GAL" vilken mellan 1983 och 1987 mördade 27 baskiska vänstermänniskor i Frankrike. Nyligen har också Frankrike börjat sammarbeta mer med Spanien i "kampen mot terrorismen" och nyligen utlämnades en person, som anklagas för att vara en högt uppsatt medlem av ETA, direkt till Spanien. Att Jon Anza mördats av den spanska staten är inte bara troligt utan högst sannolikt. Välkommen till Europa år 2009, här försvinnner vänstermänniskor spårlöst.
måndag 21 september 2009
Antifascist svartlistad!
En ung kvinna som anklagats för att ha gjort en synnerligen hedersvärd handling och handgrippligen bekämpat fascistpacket har nu utsats för en nedrig avstängning från sina studier. Det är ett samma sak som på trettiotalet då antifascister svartlistades på såväl utblidningsinstutioner som arbetsplatser. Om den unga kvinna har genomfört den handling som hon dömts för av utsugarnas domstol, så är hon ett föredömme för alla unga kvinnor i landet. Vi uppmanar alla att stödja personen ifråga och alla studerandeorganisationer värda namnet som vill stå mot fascismen måste omedelbart protestera!
Svensk legoknekt beskjuten
Den svenska imperialismens miltär anger att en av deras knektar, tillsammans med dito finländare, beskjutits i väster om Mazar-e-Sharif i Afghanistan. Olyckligtvis missade de afghanska motståndsstyrkorna målet, vi önskar dom bättre lycka nästa gång!
Stupade när de sökte efter ett bättre liv
Minst åtta människor dog i lördags när de försökte ta sig från Marocko till Europa. Deras skepp gick under och ett ännu större antal än de döda är saknade till havs. Tusentals flyktingar dör årligen när de försöker ta sig till Europa. Ett Europa som de hoppas ska ge dem möjlighet att leva ett liv värdigt människor i det tjugoförsta århundradet. Men detta Europa som de drömmer om är samma Europa som förstört deras ursprungsländer och när flyktingarna kommer hit väntar utsugning och förnedring. Men ändå har imperialismen gjort de förtryckta länderna till sådana eländiga platser att männsikor föredrar att riskera sina liv på rangliga småbåtar på öppet hav, utsata för risken att sänkas av fästning Europas gränsvakter. Samtidigt "klarar" invånarna i de vita småborgerliga vilaghettona "inte av" att uppfylla sina avtalade förpliktelser när det gäller flyktingmottagningen. Människor dör för att få leva som människor och de cyniska småborgarna som framställer sig som "humanister" skiter högst högaktningsfullt i det.
Videoklipp med maoistgerilla i Bihar
Här är en länk till en kort video som innehåller en mycket kort interjuv med maoistiska gerillasoldater i den indiska delstaten Bihar. Videon har publicerats av en reaktionär tidning men vad vi kan se är det kamrater som uttalar sig.
Regimen i Peru tar kontrollen över radiosändingar
Igår kväll deltog chefen för den reaktionära peruanska armén, en general vid namn Otto Guibovich, i ett peruanskt tv-program som heter “Cuarto poder”. I programet tog han upp olika delar av reaktionärernas strategi och försökte blåsa liv i reaktionärernas moral genom att i sin vanliga triunfalistiska stil lova segrar i kampen mot PKP och det peruanska folket. Av de tre "nya" åtgärder som han sades skulle genomföra vill vi påkalla uppmärksamhet speciellt till den tredje. Som en del av den militära strategin för att besegra PKP ska nämligen den staliga peruanska radion inrätta speciella radiostationer i de områden där kampen är som hårdast för att genom dessa militären ska kunna kontrollera nyhetsflödet. Han när han svamlade på om hur reaktionärerna ska "besegra" PKP så påtalade han specifikt att de väpnade styrkorna inte skulle klara av det själva utan att de "behöver allas hjälp, även journalisternas". Och sen finns det de som tjockskaligt hävdar att den peruanska militären inte för även ett psykologiskt krig mot PKP... En artikel ur reaktionär press om det hela finner ni här.
söndag 20 september 2009
De fattiga hungriga de rika rädda
Texten på bilden lyder "De fattiga sover inte för att de är hungriga. De rika sover inte för de är rädda"
Israelisk massmördare rådgivare till den peruanska regimen!
Det är sedan länge känt att Förenta Staterna leder det kontrarevolutionära kriget i Peru, att man är så till den milda grad involverad att man har stridande trupper ur den reguljära nordamerikanska armén i landet, flera militära baser osv. Tidigare har den peruanska regimen inhämtat utländsk experthjälp, från så olika länder som Nordkorea som Västtyskland, i sin kamp mot det peruanska folket och dess revolution. Ställda inför de svidande nederlag som lidit på slagfältet mot den revolutionära armén, har man nu trappat upp sitt "hjälpsökande" till en ny nivå. Nu rekryterar man en israelisk före detta general som "konsult" i regimens krig mot folket. Brigadgeneral B. Ziv är ägaren till "säkerhetsfirman" Global SCT med sätte i Tel Aviv, vilken bland annat tränade upp de georgiska styrkor som nyligen krigade mot Ryssland. Hans senaste misson var i Columbia där han organiserade angrepp på FARC-gerillan. Denna vedervärdige individ har en hel serie massmord på sitt samvete, bland annat lede han den israeliska arméns Givati-brigad som 2002 överföll flyktinglägret Al Amal i Gaza (Palestina). Vid angreppet slaktades mängder av obeväpande kvinnor och barn av de sionistiska mördarna under general Ziv. Detta praktsvin ska nu bistå sina massmördar kollegor i Peru. Här finner ni en artikel om det hela ur en reaktionär peruansk tidning. Samtidigt skriver den reaktionära pressen om det omfattande stöd som Perus Kommunistiska Parit räknar med på landet universitet. I en artikel kan man bland annat läsa om hur sydamerikas äldste univeristet, San Marcos universitetet i Lima, är skådeplats för omfattande politiska kampanjer som, sägs, ledas av PKP. Vi vill i detta sammanhang uppmana alla som intresserar sig för folkets rättigheter att vara uppmärksama på vad som sker i Peru. Det råder ingen tvekan om att nya massmord är på gång, utöver de som pågår nästintill städnigt på landsbygden. Den peruanska regimen har en lång historia av att mörda radikala studenter, ett känt exempel är massakern vid Cantuta unviersitetet, även det i Lima, där nio studenter och en lärare mördades av regimens dödsskvadroner.
lördag 19 september 2009
Ockupera mera!
I går gjordes ett ockupationsförsök i Lund. Dock blev de glada ockupanterna tyvärr ganska snabbt avvisade av snuten. Vi publicerar deras pressmedelande nedan. Även i Göteborg har enbyggnad ockuperats, du finner mer info här.
"Under fredagskvällen så har ett tomt hus på Högevallsvägen 2 vid Högevallsvadet ockuperats i Lund. Ockupanterna kräver bostad åt alla och rätten att bruka tomma hus. Huset ägs av Lunds kommun och är fullt fungerande med många rum, vatten och el.
Bostadsbristen i Lund är den värsta på 40 år. Varje terminsstart är det samma visa, men Lunds kommun vägrar agera, så vi måste göra det själva. säger Carl från ockupanterna.
Under året sedan Smultronstället, den första ockupationen i Lund i november 2008, har många hus ockuperats i staden. Det senaste huset, döpt till Muraren, ockuperas av såväl gamla som nya ockupanter.
Folk har ingenstans att bo. Man tvingas hyra rum på vandrarhem, hänvisas till att bo i tält eller i husvagnar. Man kan inte flytta hemifrån eller hitta ett boende man har råd med. Det är helt enkelt inte acceptabelt, speciellt inte när det finns fullt dugliga hus som står tomma i stan.
/ Ockupanterna på Muraren"
Relevanta frågor
När den antikommunistiska hetsjaktens drägglande blodhundar drar fram måste varje nykter röst lytas fram. En kommentar i dagens Aftonbladet står att finna här.
Hårda strider i Indien
Sedan två dagar tillbaka rasar hårda strider i delstaten Chhattisgarh i Indien. I skogsområdet Bastar i södra Chhattisgarh har minst 6 poliser dött i striderna mot maoisterna. Reaktion på står sig ha dödat 30 gerillakämpar, men det är ännu obekräftat från pålitliga källor. I normala fall brukar reaktionens mördar band samla ihop obeväpnade fattigbönder och avrätta dem som hämnd för revolutionärernas aktioner, precis som de tyska fascisterna gjorde med partisanerna under andra världskriget.
fredag 18 september 2009
Tolv arbetare mördade av profithungern
Idag dog tolv polska arbetare, ytterligare femton befinner sig i "allvarligt tillstånd". Tolv arbetare har mördats för att någon blivit fet på deras blod. Tolv arbetare har mördats för profiten. Kapitalism är utsugning, död och förtryck.
Indiens premiärminister: "Vi förlorar striden mot maoisterna"
BBC rapporterar att Indiens premiärminister, Manmohan Singh, på en konferens med polischefer deklarerat att hans regerings strategi inte fungerat och att revolutionärerna avancerar. Han erkände även att maoisterna alltmer tilltalar en allt större del av det indiska samhället, bland annat de fattiga på landsbygden, ursprungsbefolkningarna, de intellektuela och ungdomen. Hela artiklen finner ni här.
Samtdigt kan vi informera att de första nummert - efter att utgivningsförbudet hävts - av People's March nu utkommit. I tidningen kan man bland annat läsa om de hur svår torka hotar landet på grund av regimens politik, om de omfattande militära aktioner som genomförts av den IKP (M) ledda Folkets Befrielse Gerillaarmén (FBGA), om den heroiska kampen i Lalgarh och internationella nyheter. Hela nummert finner ni här.
Samtdigt kan vi informera att de första nummert - efter att utgivningsförbudet hävts - av People's March nu utkommit. I tidningen kan man bland annat läsa om de hur svår torka hotar landet på grund av regimens politik, om de omfattande militära aktioner som genomförts av den IKP (M) ledda Folkets Befrielse Gerillaarmén (FBGA), om den heroiska kampen i Lalgarh och internationella nyheter. Hela nummert finner ni här.
Ledarartikel ur Sol Rojo tillgänglig
Som ett smakprov på det kommande nummert av tidskiften Sol Rojo har dess ledarartikel publicerats, du finner den här på spanska. I artiklen avslöjas reaktionens intriger och PKPs lednings syn på den politiska situationen förklaras.
torsdag 17 september 2009
Hårt slag mot ockupationstrupperna i Somalia!
Vid angreppet idag mot den Afrikanska unionens militärbas i Mogadishu dödades minst nio soldater, bland dem vice befälhavaren för ockupanterna. Enligt uppgifter i borgerlig press genomfördes attacken av islamister. Ockupanternas blodigahämd var att beskjuta bostadsområden i staden med missiler vilka orsakade 7 helt oskyldiga personers död. Vi stödjer varje form av motstånd mot imperialisterna och deras lakejer. Det är nödvändigt att vi som anti-imperialister stödjer de avancerade revolutionära kamperna i länder som Indien och Peru, för att dessa ska kunna tjäna som en inspirationskälla för människor som kämpar för nationellt oberoende i länder som Somalia. Men även om vi inte delar motståndskämparnas ideologiska övertygelse, som i fallet med Somalia, så är deras kamp rättfärdig i det den vänder sig mot imperialismen.
Chávez är en jäkel på procenten!
Först gav han 40% av oljan i Orinocoregionen till den ryska imperialismen (som vi tog upp för några dagar sedan), och då lovade han att 60% skulle stanna i den venezulanska statens händer. Men nu har Hugo Chávez gjort ännu en deal, nu med de kinesiska socialimperialsiterna. Avtalet är värt 16 miljarder dollar och precis som avtalet med ryssarna ska det ske i samarbete med Venezuelas statliga oljebolag. Vi undrar nu naturligtvis hur Chávez får procenten att gå ihop, hur mycket är nu formellt kvar i hans händer?
80 civila mördade i Jemen
Igen har en massaker skett i det världsomspännande kriget mot friheten en som USA-imperialismen och dess hejdukar utkämpar. Obeväpnade flyktingar mördades från luften av den jemenistiska lakejregimen. Det handlar inte om någon konstig konflikt långt borta, konflikten i Jemen är ett direkt reslutat av den nordamerikanska inblandningen. Saken är så uppenbar att till och med en borgerlig organisation som Amnesty reagerar, vi citerar en rapport från 2007:
"På en dammig gata som leder till en av Sana’as tungt trafikerade huvudgator ligger den engelskspråkiga dagstidningen, Yemen Times.Chefredaktören, Nadia Al Saqqaf, svarar snabbt när jag undrar hur Jemen har påverkats av samarbetet med USA i kampen mot terror.
– Samarbetet legitimerar enorma utgifter för den militära verksamheten, uppåt 40 procent av landets budget går till detta. Jemens suveränitet har mer eller mindre upphävts. Vi bedriver amerikansk säkerhetspolitik och misstänkta terrorister behandlas enligt amerikanska instruktioner, säger Nadia Al Saqqaf och hänvisar till de jemeniter som släppts från Guantánamolägret." (Hela rapporten finner ni här.)
"På en dammig gata som leder till en av Sana’as tungt trafikerade huvudgator ligger den engelskspråkiga dagstidningen, Yemen Times.Chefredaktören, Nadia Al Saqqaf, svarar snabbt när jag undrar hur Jemen har påverkats av samarbetet med USA i kampen mot terror.
– Samarbetet legitimerar enorma utgifter för den militära verksamheten, uppåt 40 procent av landets budget går till detta. Jemens suveränitet har mer eller mindre upphävts. Vi bedriver amerikansk säkerhetspolitik och misstänkta terrorister behandlas enligt amerikanska instruktioner, säger Nadia Al Saqqaf och hänvisar till de jemeniter som släppts från Guantánamolägret." (Hela rapporten finner ni här.)
Lyckad Lagena-demo!
Närmare 2500 människor deltog den 15 september i en demostration i Stockholm med huvudparollen: "Vi vägrar betala kapitalismens kris". Den demo som arrangerades av Lagenaarbetarna och deras kamrater, i vilken vi uppmannat alla att delta, anslöt till den stora demon. Mer information finner ni här.
onsdag 16 september 2009
Kackerlackor till svin
Finanskapitalisterna och deras underhuggare brukar yttest sällan åka på något personligt ansvar för sin vidriga och människofientliga verksamhet. Därför tycker vi det är bra när de konfronteras och lite indirekt påminns om vad som komma skall. Därför applåderar vi den aktion som ett glatt gäng i huvudstaden genomfört. Deras presmeddelande kan ni läsa här. Vi hoppas nu inte alltför många småborgare ska börja tjata om att döda djur använts i aktionen.
USA ökar sin intervention i Filippinerna
USA-imperialismen är idag den enda imperialistmakten som kan sägas ha en hegemonistisk roll i världen. Naturligtvis har även andra imperialister sina så kallade intressesfärer, men ingen når idagsläget upp till Förenta Staternas totala nivå. Därför är det inget konstigt att Förenta Staterna världen över intervenerar för att bekämpa alla försök till revolutionär befrielsekamp. När det gäller de länder som in princip är nordamerikanska kolonier så agerar de naturligtvis med ännu större kraft. De intervenerar med militär trupp direkt i striderna i tex. Kolombia och Peru. En annan nordamerikansk defacto koloni är Filipinerna, att de också intervenerar där är känt sedan länge. Ofta är dock formerna för interventionen döljda i dunkel och ibland är det därför inte så svårt för reaktionärer att förneka det. Därför är det viktigt att avslöja detaljer rörande interventionen så ofta som möjligt. En officer i den filippinska krigsflottan, Nancy Gadian, avslöjade på en presskonferens som hölls de 25 agusti i år, vid University of the Philippines i Manila, att femhundra nordamerikanska elitsoldater deltar i hemlighet i strider mot NFA på södra Mindanao. Vi stödjer naturligtvis det filipinska folkets kamp mot de imperialismen och uppmanar alla att sprida information om hur USA-imperialismens intervention i tredje världen för att bekämpa revolutionära rörelser inte är något som hör dåtiden till utan är en högst konkret verklighet idag. Mer information om läget i Filippinerna och om den imperialistiska intervnetionen där, finner ni här.
Nyheter från Chiles kommunister
I det senaste nummert av månadstidskriften Nueva Democracia informerar chilenska kamrater om hur Mapuches kamp tilltar, hur hyresgäster kämpar mot vräkningar, hur universitetsstudenterna kämpar för sina studievilkor och hur kamraterna knyter ihop sitt deltagande i dessa, och andra folkkamper, med en omfattande bojkottkampanj av de kommande valen. Tidskriften innefattar även viktiga analyser av den nordamerikanska imperialismens ökande intervention i latinamerika och andra internationella nyheter. Ett måste att läsa för alla som intresserar sig för den revolutionära rörelsens utveckling i latinamerika, här är länken.
tisdag 15 september 2009
Bud på böteshöjning i Danmark
Inför det stundande Klimat-toppmöte som ska hållas i Köpenhamn i december i år, höjer nu danska reaktionärer rösten och kräver hårdare bötesstraff för deltagande i protester. Det danska partiet Venstre, närmast jämförbart med folkpartiet i Sverige, vill att man ska få punga ut med upp till 47.000 danska kronor (ungefär en miljon skånepesetas) om man deltar i mer aktiva protester och är maskerad. Detta naturligtvis utöver allt vad fängelsestraff heter. Reaktionen har börjat förbredda sig ordentligt för att möta de mycket omfattande protester som är att räkna med i december.
Tidskriften People's March vinner tryckfrihetsmål!
Vi har tagit del av ett meddelande från den ansvarige utgivare av den indiska revolutionära tidskriften People's March. Tidskriften, som anklagats för att vara språkrör för Indiens Kommunistiska Parti (Maoisterna), som leder ett folkkrig som idagsläget utkämpas i mer än en tredjedel av landet, har varit förbjuden och den ansvarige utgivare satt fänglsad i 21 månader. Nu är han sedan en tid släppt och har överklagat förbudet mot tidskriften och dess websida, vunnit och meddelat att People's March å det snaraste kommer att börja utges igen. Vi kommer naturligtvis att fortsätta informera i ärendet. Nedan följer, på engelska, meddelandet från People's March ansvarige utgivare.
People's March is Coming Back
On 7th August 2009 the Hon'ble Press & Registration Appellate Board, New Delhi set aside the order dated 15-01-2009 of the District Collector, Ernakulam canceling the Declaration furnished by People's March which was forwarded to The Registrar of Newspapers for India , New Delhi . It showed the utter vindictiveness of the Government/State to suppress the views hostile to it. People's March has uncompromisingly stood on the side of the oppressed, exploited masses and the middle classes of our country who comprise an overwhelming 90% of our population. The Government/State represents the mere microscopic moneybags of this country and their agents and hangers-on who comprise barely 5% of the population. Both stand in direct conflict to each other. But the interests of the country must and always be the interests of its bulk population. Before the Appelate Board stood a lawyer paid by the Government. On the other side stood me the Editor without any lawyer. The Government/State has no answer for the arguments and grounds put forth by me in my appeal as to under which clause under Section 8 B of the Press and Registration of Books Act 1867 the Declaration furnished by me was cancelled. After a few minutes of silence by the Government advocate The Press & Registration appellate Board set aside the order of the Collector, Ernakulam. A copy of the order is awaited.
Likewise after my illegal & arbitrary arrest and release on bail even after 21 months the Government/State charge sheets were not filed. But the cases foisted on me are pending as a form of threat.
It is clear that both the arrest and the banning of the non publishing magazine while I was under custody together with the earlier banning of the website www.peoplesmarch. com was nothing but a crude attempt by the Government/State to stifle the freedom of speech in this fake democratic setup. It sought to muffle the revolutionary voice of the oppressed masses, their cries of agony and their call for liberation. People's March represented the truth and stood on the side of justice. The moneybags and their government/State could not tolerate this, so they resorted to suppressive measures.
People's March will never be cowed down by these efforts of the Government/state to muffle its voice. It will continue to stand up for the truth, will forever be on the side of justice and will never bow down before any fascist authority.
We apologize to our readers for this gap, but we thank you for your unstinting support in this period of trial. We request you to fight this conspiracy of silence by the Government/State by supporting People's March in all possible ways and propagating widely this victory of People's March to renew publication. You can do by renewing your subscription and each reader making personal attempts to get at least 10 subscribers. We request you to propagate widely in the media and the net this victory of People's March fraternity of patriotic, democratic and revolutionary people can grow and grow, both in India and abroad. We also request you to donate your mite with all your material and financial support in our attempts to change the world. We once again thank you for your unstinted support in our period of difficulty.
With revolutionary greetings.
Editor
People's March is Coming Back
On 7th August 2009 the Hon'ble Press & Registration Appellate Board, New Delhi set aside the order dated 15-01-2009 of the District Collector, Ernakulam canceling the Declaration furnished by People's March which was forwarded to The Registrar of Newspapers for India , New Delhi . It showed the utter vindictiveness of the Government/State to suppress the views hostile to it. People's March has uncompromisingly stood on the side of the oppressed, exploited masses and the middle classes of our country who comprise an overwhelming 90% of our population. The Government/State represents the mere microscopic moneybags of this country and their agents and hangers-on who comprise barely 5% of the population. Both stand in direct conflict to each other. But the interests of the country must and always be the interests of its bulk population. Before the Appelate Board stood a lawyer paid by the Government. On the other side stood me the Editor without any lawyer. The Government/State has no answer for the arguments and grounds put forth by me in my appeal as to under which clause under Section 8 B of the Press and Registration of Books Act 1867 the Declaration furnished by me was cancelled. After a few minutes of silence by the Government advocate The Press & Registration appellate Board set aside the order of the Collector, Ernakulam. A copy of the order is awaited.
Likewise after my illegal & arbitrary arrest and release on bail even after 21 months the Government/State charge sheets were not filed. But the cases foisted on me are pending as a form of threat.
It is clear that both the arrest and the banning of the non publishing magazine while I was under custody together with the earlier banning of the website www.peoplesmarch. com was nothing but a crude attempt by the Government/State to stifle the freedom of speech in this fake democratic setup. It sought to muffle the revolutionary voice of the oppressed masses, their cries of agony and their call for liberation. People's March represented the truth and stood on the side of justice. The moneybags and their government/State could not tolerate this, so they resorted to suppressive measures.
People's March will never be cowed down by these efforts of the Government/state to muffle its voice. It will continue to stand up for the truth, will forever be on the side of justice and will never bow down before any fascist authority.
We apologize to our readers for this gap, but we thank you for your unstinting support in this period of trial. We request you to fight this conspiracy of silence by the Government/State by supporting People's March in all possible ways and propagating widely this victory of People's March to renew publication. You can do by renewing your subscription and each reader making personal attempts to get at least 10 subscribers. We request you to propagate widely in the media and the net this victory of People's March fraternity of patriotic, democratic and revolutionary people can grow and grow, both in India and abroad. We also request you to donate your mite with all your material and financial support in our attempts to change the world. We once again thank you for your unstinted support in our period of difficulty.
With revolutionary greetings.
Editor
Gerillaangrepp i Fillipinerna
Gerillasoldater ur Nya Folkarmén genomförde den 9 september ett framgångsrikt bakhåll på den filipinska ön Mindanao. Fyra av reaktionens soldater dödades och flera sårades. Kamraterna i NFA har skickat pressmeddelande som vi publicerar på engelska nedan.
Front 54 Operations Command
New People's Army-Southern Mindanao
September 9, 2009
The Front 54 Operations Command of the New People's Army ambushed the fascist elements of the 69th Infantry Battalion of the AFP yesterday, Sept. 8, killing four troops and wounding several others. The NPA ambush at sitio Malikongkong, Brgy. Suawan, Marilog district, was third in a series of punitive actions against the 69th IB-AFP by the NPA since last month. Red fighters belonging to the 1st Pulang Bagani Company of the NPA ambushed the same military battalion in Brgy. Dalagdag in Calinan district last August 30, and harassed its detachment in Brgy. Paquibato last Sept.5. True to its form, the AFP is quick to twist truths and subvert facts to save face when they are in the losing end. As the AFP suffered these blows, 69th IB Commanding Officer Lt. Col. Cesar De Mesa was quick to spread outrageous lies by saying that a civilian, habal-habal (motorcycle) driver Ronald Sayan, was hit by the command-detonated explosive (CDX) set-up by the Red fighters. Sayan was not hit by the CDX but by the military's retaliatory fire. For being unable to fight back against the Red fighters, the military, as usual, inflicted its brutality against civilians. This time, it vented its ire against Sayan who happened to pass by three minutes after the CDX was detonated. It is the NPA's standard operating procedure to ensure the safety of civilian/s or civilian vehicle/s in the area before, during and after the switching of the CDX. The NPA Red fighters operating in the hinterlands of Davao City will continue to launch offensives against the 69th IB-AFP and other military units as punitive actions for the military's continuous violations of human rights. Examples of the atrocities committed by the 69th IB-AFP are the damages it caused recently against the livelihood and properties of residents in barangay Dalagdag:
1. Burning of a hut owned by a civilian, Ronie Gilaran. His goat and six ducks were also divested;
2. Burning of a hut owned by a civilian, Joel Tangub;
3. Divestment of two goats, a pig, rope, cooking pot, knife and corn seedlings owned by Lourdes Nawal;
4. Divestment of two goats and 20 chickens owned by Daniel Pableo. He was also accused by the military as NPA's bomb-maker upon finding concrete nails when soldiers searched his house;
5. Resident-farmers were not able to harvest their crops.
(Sgd) Ka Sandawa
Spokesperson
Front 54 Operations Command
New People's Army--Southern Mindanao
Front 54 Operations Command
New People's Army-Southern Mindanao
September 9, 2009
The Front 54 Operations Command of the New People's Army ambushed the fascist elements of the 69th Infantry Battalion of the AFP yesterday, Sept. 8, killing four troops and wounding several others. The NPA ambush at sitio Malikongkong, Brgy. Suawan, Marilog district, was third in a series of punitive actions against the 69th IB-AFP by the NPA since last month. Red fighters belonging to the 1st Pulang Bagani Company of the NPA ambushed the same military battalion in Brgy. Dalagdag in Calinan district last August 30, and harassed its detachment in Brgy. Paquibato last Sept.5. True to its form, the AFP is quick to twist truths and subvert facts to save face when they are in the losing end. As the AFP suffered these blows, 69th IB Commanding Officer Lt. Col. Cesar De Mesa was quick to spread outrageous lies by saying that a civilian, habal-habal (motorcycle) driver Ronald Sayan, was hit by the command-detonated explosive (CDX) set-up by the Red fighters. Sayan was not hit by the CDX but by the military's retaliatory fire. For being unable to fight back against the Red fighters, the military, as usual, inflicted its brutality against civilians. This time, it vented its ire against Sayan who happened to pass by three minutes after the CDX was detonated. It is the NPA's standard operating procedure to ensure the safety of civilian/s or civilian vehicle/s in the area before, during and after the switching of the CDX. The NPA Red fighters operating in the hinterlands of Davao City will continue to launch offensives against the 69th IB-AFP and other military units as punitive actions for the military's continuous violations of human rights. Examples of the atrocities committed by the 69th IB-AFP are the damages it caused recently against the livelihood and properties of residents in barangay Dalagdag:
1. Burning of a hut owned by a civilian, Ronie Gilaran. His goat and six ducks were also divested;
2. Burning of a hut owned by a civilian, Joel Tangub;
3. Divestment of two goats, a pig, rope, cooking pot, knife and corn seedlings owned by Lourdes Nawal;
4. Divestment of two goats and 20 chickens owned by Daniel Pableo. He was also accused by the military as NPA's bomb-maker upon finding concrete nails when soldiers searched his house;
5. Resident-farmers were not able to harvest their crops.
(Sgd) Ka Sandawa
Spokesperson
Front 54 Operations Command
New People's Army--Southern Mindanao
måndag 14 september 2009
Chávez i den ryska björnens famn
Den teatraliska Hugo Chávez ska köpa ännu mer vapen från sina ryska vänner, bla. 92 stycken totalt omoderna stridsvagnar av model T-72 (den typ som amerikanerna sköt sönder i parti och minut i Irak). Eftersom Chávezregimen är totalt beroende av de inkomster man får av oljeförsäljningen, och nu affärerena tydligen går så lysande, kommer man att låna av ryssarna för vapenköpet. Vapen på kredit hos den ryska imperialismen alltså. Men, Chávez är inte sämre att han ger för vad han får. För den i sammanhanget löjlig låga summan av en miljard dollar får ryssarna 40% av Orinoco, en av världens rikaste oljereserver. Chávez, som även fortsätter att låta USA-imperialismen suga ut landet, visar än en gång att hans ”boliviarianska revolution” är en bluff. Hans visar att han är en gammal överstelöjtnant som spelar revolutionär, precis som så många andra imperialistlakejer gjort tidigare i tredje världen.
Antifascister i gatukamp i Tyskland
Det tyska nazistpartiet NPD genomförde i fredags, den 11 september, en manifestation i Hamburg. Ungefär 90 nassesvin skyddades av 2300 kravallpoliser. Systematiska försökt genomfördes av antifascister att slå sig fram till nazisterna för att lära dessa en läxa, men snuten satte hårt mot hårt och det blev omfattande gatukamp. Enligt kamrater på plats var det genombrottsförsök som var närmast att lyckas organiserades av en grupp bestående av ”röda antifa” (den tyska ”antifa-scenen” är ganska komplicerad), unga tyska revolutionärer och peruanska och turkiska maoister. I samband med detta blev kampen så hård att snuten sköt varningsskott med sina pistoler. Barrikader upprättades och under flera timmar rasade striderna på Hamburgs gator. För antifascisterna var det hela i stort väldigt lyckat och nazisternas förödmujkelse visades upp på alla tv-kanaler som huvudnyhet.
Dagen efter höll NPD-packet en manifestation i Hannover, även där var antifascister på plats och organiserade motaktioner.
Men dagen huvudaktivtet var den som skedde i samband med den gatufest som organiserades i Sternschanze i Hamburg. Den traditonella festen organiseras årligen av stadesdelens invånare och är verkligen en stadsdelsfest med bland annat loppmarknad och en stor scen med liveband osv. Varje år brukar det komma till sammanstöttningar mellan festdeltagare och snuten, men i juli i år angrepps festen urskillningslöst av polisen. Hela statsdelen reste sig till motstånd och under timmar pågick de mest omfattande kravaller som inträffat på över tio år (isamband med denna fest). För att visa påvisa det löngaktiga i reaktionens proppaganda om att det var festdeltagarna som provocerat fram kravallerna, bestämda stadsdelens befolkning att organisera ännu en fest. Denna hölls i lördags. Och festen var fredlig, från morgonens tidiga timmar till sent på natten festade tusentals människor utan våldsincidenter och snuten höll en väldigt låg profil. Först framåt tvåtiden på söndagsmorgonen lyckades ett gäng tillresta anarkister, halvfascistiska fotbollshuliganer (HSV) och berusade lokala punkare få igång lite kravall. På det stora hela visades dock med all tydlighet det som festarrangörerna ville visa: utan snutens provokationer klarar stadsdelens befolkning hålla sin gatufest utan några större problem.
Kamrater som var på plats rapportera i övrigt att man funnit helgen synnerligen lyckad och att man knutit närmare band med olika antifa-grupper och revolutionärer från Tyskland.
Lite bilder från de olika aktiviterna i Hamburg finner ni här, här och här.
Dagen efter höll NPD-packet en manifestation i Hannover, även där var antifascister på plats och organiserade motaktioner.
Men dagen huvudaktivtet var den som skedde i samband med den gatufest som organiserades i Sternschanze i Hamburg. Den traditonella festen organiseras årligen av stadesdelens invånare och är verkligen en stadsdelsfest med bland annat loppmarknad och en stor scen med liveband osv. Varje år brukar det komma till sammanstöttningar mellan festdeltagare och snuten, men i juli i år angrepps festen urskillningslöst av polisen. Hela statsdelen reste sig till motstånd och under timmar pågick de mest omfattande kravaller som inträffat på över tio år (isamband med denna fest). För att visa påvisa det löngaktiga i reaktionens proppaganda om att det var festdeltagarna som provocerat fram kravallerna, bestämda stadsdelens befolkning att organisera ännu en fest. Denna hölls i lördags. Och festen var fredlig, från morgonens tidiga timmar till sent på natten festade tusentals människor utan våldsincidenter och snuten höll en väldigt låg profil. Först framåt tvåtiden på söndagsmorgonen lyckades ett gäng tillresta anarkister, halvfascistiska fotbollshuliganer (HSV) och berusade lokala punkare få igång lite kravall. På det stora hela visades dock med all tydlighet det som festarrangörerna ville visa: utan snutens provokationer klarar stadsdelens befolkning hålla sin gatufest utan några större problem.
Kamrater som var på plats rapportera i övrigt att man funnit helgen synnerligen lyckad och att man knutit närmare band med olika antifa-grupper och revolutionärer från Tyskland.
Lite bilder från de olika aktiviterna i Hamburg finner ni här, här och här.
Svensk hemsida pekas ut i peruansk press
Den svenska hemsidan www.maoistisktforum.se pekades nyligen ut i Perus största dagstidning, El Comercio, som ett språkrör för Perus Kommunistiska Parti (av reaktionärerna kallat "den lysande stigen", "sendero luminoso"). Det har tidigare förekommit att hemsidan ifråga nämts indirekt av peruansk reaktionär press men nu kommer, enligt vad vi vet, för första gången ett direkt utpekande. De peruanska myndighterna har försökt stänga andra websidor tidigare, och det är högst troligt att man inom en närme framtid avser vidta "rättsliga åtgärder" även mot maoistiskforum.se. Vi vill varna alla för detta troligtvis förestående angrepp på den anti-imperialistiska rörelsen här i landet.
fredag 11 september 2009
Idag tänker vi på reaktionens offer i Guatemala
I Guatemala dog 250.000 människor i inbördeskriget mellan gerillan och den USA-trogna staten. De flesta av de döda slaktades av de reaktionära trupperna. De flesta var fattigbönder. I det perversa system som imperialismen påtvingar jordens befolkning blev de mördades barn en handelsvara. På denna tragedi tänker vi idag den 11 september.
torsdag 10 september 2009
Imperialismens brott mot mänskligheten
Enligt reaktionära källor dör varje år dör 8,8 miljoner barn i de förtryckta ländera som ett reslutat av svält och fattigdom. Att kämpa för att krossa imperialismen är varje framstegsvänlig persons plikt. De mördar 8,8 MILJONER BARN om året och sen har kräken mage att kalla oss för terrorister när vi försöker sätta stopp för dem.
För Lagenaarbetarnas seger!
Demonstration mot uppsägningarna på Lagena!
15 september 2009 Stockholm
Samling Slussplan, Gamla Stan
Tid 16:30, avmarsch 17:15
Demonstrationsväg: Skeppsbron, Strömbron, Kungsträdgårdsgatan, Hamngatan upp till Sergels torg.
Mer info finner ni här.
15 september 2009 Stockholm
Samling Slussplan, Gamla Stan
Tid 16:30, avmarsch 17:15
Demonstrationsväg: Skeppsbron, Strömbron, Kungsträdgårdsgatan, Hamngatan upp till Sergels torg.
Mer info finner ni här.
Rasistsvin attackerar ungdomar
I Nacka utanför Stockholm angreps i förgår två ungdomar av en rasistisk mobb. De båda ynglingarna blev misshandlade och kränkta. Ingen av de människor som ropar efter mer poliser för att ockupera förorten, har krävt mer krafttag mot det rasistiska våldet.
Gerillaaktioner i Indien
onsdag 9 september 2009
Fänglsade revolutionärer måste stödjas!
Idag började en rättegång mot en person i Lund som bland annat anklagas för att ha deltagit i den i mycket föredömliga ockupationen av Romano Trajo. I sammband med olika aktioner anklagas personen i fråga för en hel del saker som borgarstaten anser vara brottsligt men som vi anser vara synnerligen bejakansvärda handlingar. Vi vet inte om den anklagade personen har hanldat på det sätt som han aklagas för. Om han har gjort det förtjänar han vårt stöd i sin egenskap av radikal aktivist. Om han inte har gjort det är han utsatt för ett rättsövergrepp och förtjänar därför vårt stöd. Vi solidariserar oss med den anklagade och uppmanar alla att understödja personen ifråga. Vi anser även att det är nödvändigt att utveckla stödet för det kamrater som drabbas av imperialiststatens repression. Det finns i Sverige inte en fungerande organisation som tex Röda Hjälpen i andra länder (RHI i Tyskland mfl.). Vi anser att en sådan organisation är nödvändig i Sverige idag, och behovet av den ökar i takt med att klasskampen skärps. De kamrater som fängslas måste veta att de kan räkna med konkret understöd.
Nyheter från revolutionärerna i Indien
Ett nytt nummer av tidskriften Peoples Truth har publicerats, du finner det här. Peoples Truth har ersatt den förbjudna tidskriften Peoples Marsch som står Indiens Kommunistiska Parti (Maoist) nära. IKP (M) kallas ofta i borgarpressen för ”naxaliterna” då den revolutionära väpnade kamp de leder har sitt ursprung i de folkliga resning som började i byn Naxalbari i Västbengalen 1967. Idag leder partiet ett folkkrig som omfattar mer än en tredjedel av alla distrikt (motsvarar ungefär en svensk kommun) i landet. Folkkriget är ett tydligt bevis på att kommunismen lever och kämpar i världen. Alla som är verkligt intresserade av världsrevolutionens utveckling måste studera de indiska kamraternas erfarenheter och stödja deras rättfärdiga kamp.
Fördöm angreppen på den revolutionära pressen i Turkiet!
Den revolutionära journalisten Suzan Zengin greps i slutet av augusti i Turkiet. Detta är bara ett i raden av angrepp som ägt rum under den senaste tiden mot den revolutionära pressen i Turkiet. Suzan Zengin är en journalist som fängslats på rent politiska grunder. Om det nu finns någon som helst ärlig avsikt att försvara pressfriheten hos dem som driver kampanjen för Dawit Isaak, så förväntar vi oss att de nu även uttalar sig för Suzan Zengin. Så länge publicerar vi här nedan ett uttalande (på engelska) från den tidning där hon arbetade när hon greps.
Imprisonment against Journalist of progressive-revolutionary socialist Paper
ISCI KOYLU!
Conspiracy and arrestment against our journalist worker
Suzan Zengin
The massive attacks, arrests and the censoring of the media, closings of oppositional revolutionary and progressive papers in Turkey have recently increased. All of these attacks happen in a time in where Turkey talks about “Kurdish solution” and “democracy solution”. But in reality it’s the other way around, with repression, false scenarios and all other kinds of repressive measures the democratic, patriotic, revolutionary, socialist movement and its activists are under permanent attack. The recent example shows the real character of the Turkish fascist state. This time the attack was against our reporter and journalist Suzan Zengin from our office in Kartal/Istanbul. Suzan Zengin has been working for Umut Publications for more than 7 years. She was also a representative of ILPS Turkey (International League of Peoples’ Struggle. On August 28th at 06:15 am her house was raided by police forces of the anti-terror department, without showing any real and legitimate reason. Suzan Zengin was taken under custody and brought to the main police headquarters in Istanbul. Her lawyer wasn’t allowed to take a look into her file under the pretext that there has been a secret decision. Suzan and three other persons were held under custody for three days and brought to the State Security Court in Besiktas/Istanbul on August 31st. Suzan is protesting against this unjust and illegitimate decision by starting a hunger strike. When they were brought to the court Suzan was chanting protest slogans like “oppression, conspiracy cannot intimidate us”, “Down with fascism” etc. Afterwards Suzan and the other three persons were imprisoned. She was detained and brought to the prison in Bakirkoy/Istanbul and the others were brought to the prison in Metris.
This case is nothing else than a conspiracy, the indictment says that Suzan Zengin was making “suspicious phone calls” with one of the three persons that have also been imprisoned. They have been under surveillance by the police because of some other case. This claim is ridiculous; since Suzan was working in the office in Kartal she was answering the phone calls at the office. Such false claims are already enough to arrest our worker and imprison her. Just a while ago state police forces held operations in Erzincan and arrested and imprisoned two of our journalists and other activists. This shows the illegitimate and hostile attitude of the state towards the revolutionary-socialist press. Attacks, arrests, imprisonments and conspiracy cannot stop the struggle of the revolutionary and socialist press, a struggle that we are waging with honor.
We call upon all revolutionary, democratic, socialist and progressive organisations and individuals to be in solidarity with the imprisoned workers of our paper and all political prisoners and to condemn these unjust and illegitimate measures of the Turkish state.
Long Live International Solidarity!
The revolutionary and socialist Press cannot be silenced!
İŞÇİ KÖYLÜ (PEASENT-WORKER)
September 2009
Imprisonment against Journalist of progressive-revolutionary socialist Paper
ISCI KOYLU!
Conspiracy and arrestment against our journalist worker
Suzan Zengin
The massive attacks, arrests and the censoring of the media, closings of oppositional revolutionary and progressive papers in Turkey have recently increased. All of these attacks happen in a time in where Turkey talks about “Kurdish solution” and “democracy solution”. But in reality it’s the other way around, with repression, false scenarios and all other kinds of repressive measures the democratic, patriotic, revolutionary, socialist movement and its activists are under permanent attack. The recent example shows the real character of the Turkish fascist state. This time the attack was against our reporter and journalist Suzan Zengin from our office in Kartal/Istanbul. Suzan Zengin has been working for Umut Publications for more than 7 years. She was also a representative of ILPS Turkey (International League of Peoples’ Struggle. On August 28th at 06:15 am her house was raided by police forces of the anti-terror department, without showing any real and legitimate reason. Suzan Zengin was taken under custody and brought to the main police headquarters in Istanbul. Her lawyer wasn’t allowed to take a look into her file under the pretext that there has been a secret decision. Suzan and three other persons were held under custody for three days and brought to the State Security Court in Besiktas/Istanbul on August 31st. Suzan is protesting against this unjust and illegitimate decision by starting a hunger strike. When they were brought to the court Suzan was chanting protest slogans like “oppression, conspiracy cannot intimidate us”, “Down with fascism” etc. Afterwards Suzan and the other three persons were imprisoned. She was detained and brought to the prison in Bakirkoy/Istanbul and the others were brought to the prison in Metris.
This case is nothing else than a conspiracy, the indictment says that Suzan Zengin was making “suspicious phone calls” with one of the three persons that have also been imprisoned. They have been under surveillance by the police because of some other case. This claim is ridiculous; since Suzan was working in the office in Kartal she was answering the phone calls at the office. Such false claims are already enough to arrest our worker and imprison her. Just a while ago state police forces held operations in Erzincan and arrested and imprisoned two of our journalists and other activists. This shows the illegitimate and hostile attitude of the state towards the revolutionary-socialist press. Attacks, arrests, imprisonments and conspiracy cannot stop the struggle of the revolutionary and socialist press, a struggle that we are waging with honor.
We call upon all revolutionary, democratic, socialist and progressive organisations and individuals to be in solidarity with the imprisoned workers of our paper and all political prisoners and to condemn these unjust and illegitimate measures of the Turkish state.
Long Live International Solidarity!
The revolutionary and socialist Press cannot be silenced!
İŞÇİ KÖYLÜ (PEASENT-WORKER)
September 2009
tisdag 8 september 2009
Den personlige fienden
En viktig del av klassfiendens proppaganda är att reducera varje yttring av revolutionärt våld, medvetet eller spontant, som ett övergrepp mot enskilda individer. Man försöker spela ett moraliskt sentimentalt spel för att kunna framställa de upproriska som ondsinta våldsverkare. Men problemet är inte moraliskt, problemet är politiskt. Om du i klasskampen tar ställning för en klass, så representerar du den klassen i konfontration med dess motståndare. Detta gäller för såväl borgare som arbetare. Om du tar ställning för den svenska imperialiststaten och försvarar den med vapen i hand är du ett legitimt mål. När våra barn attackeras, misshandlas och dödas, då heter det att de är kriminella som provocerat de stackars poliserna. När våra barn fösvarar sig och slår tillbaka, då ska vi ha medlidande med statens väpnade knektar. Det är inte en moralisk fråga, det är en politisk fråga. Sen kommer de dragande med ”oskyldiga” som drabbas. När imperialisterna dödar civila afghaner i hundratal, då är det en beklaglig bieffekt av kampen för ”demokrati”. När arbetare stupar på sina arbetsplatser är det ”olyckor”. När unga människor tar livet av sig eller knarkar ihjäl sig är det ”tragiskt”. Men när proletär ungdom, i avsaknad av högre politisk medvetenhet, spontant angripper allt som de ser som representivt för förtryckarstaten, då ska det fördömmas och alla opportunisterna skyndar sig att ta avstånd från det ”menningslösa våldet”. Inte vi. Vi är övertygade om att det behövs mer, bättre planlagt och systematiskt våld mot imperialiststaten och dess representanter, detta som en del av en långsiktigt strategi för att främja den proletära revolutionens utveckling. Revolutionen kräver att den borgerliga staten krossas och att arbetarklassen bygger sin egen, en ny revolutionär makt.
Goda nyheter från Irak!
Vi glädjs idag över goda nyheter från Irak. Vi stödjer det irakiska motståndet mot det utländska ockupanterna och den inhemska lakejregimen.
måndag 7 september 2009
Förorten i kamp!
I dagens AB finns artiklar som tar upp hur kampen utvecklas i proletära förorter runt om i landet. Även i Malmö rapporteras nya incidenter. Vi har i samband med Reclaim Rosengård tagit upp några aspekter av hur vi anser revolutionärerna bör förhålla sig till denna typ av kamper. Vi anser även att följande rader är högst revlevanta.
”Av alla kamper i dagens Sverige är en som rasar i Rosengård i Malmö den viktigaste, den visar hur det proletariatets kamp höjts med det svenska samhället inträtt i en ny cykel. Den proletära ungdomens kamp mot inte bara polismakten utan allt som de uppfattar som representativt för imperialiststaten har sedan länge pågått i städernas arbetarförorter, i sig är det inget nytt; Ronna i Södertälje är ett synnerligen tydligt och viktigt exempel där denna kamp visade vad den kunde utvecklas till. Det som är nytt är den kvantitativa och kvalitativa nivå som kampen nått. Kampen pågick, när den inleddes på en ny nivå, i flera dagar och har nu med något mindre intensitet pågått i närmare ett halvår och har direkt involverat hundratals ungdomar, detta är en viktig kvantitativ utveckling av kampen. De systematiska angreppen mot polisen, den obrutna kampviljan och öppenheten att kämpa tillsammans med alla som skrider till direkt handling mot imperialiststaten, utgör viktig kvalitativ utveckling. Kamperna på Rosengård i Malmö har inneburit ett språng till en ny nivå i konfrontationen mellan bourgeoisien och proletariat i landet; från och med december 2008 utvecklar sig klasskampen utifrån förändrade förutsättningar. Reaktionen är mycket väl medveten om detta och krav reses på alltmer radikala repressiva åtgärder, man talar i termer som ligger närmast till militära åtgärder, moderater och Sverigedemokrater ropar efter utegångsförbud på Rosengård – dvs. konkret ett slags undantagstillstånd – den folkpartistiske riksdagsmannen Johan Pehrson menar att läget är så akut att det behövs en nationell polisstyrka med placering i Rosengård (Se, TV4 den 6maj 2009). Samtidigt som kravallpolis härjar på gatorna, försöker staten utveckla de korporativa organisationerna (som vi nämnt ovan) och mobilisera de reaktionära religiösa och revisionistiska grupper som är aktiva i området för att bringa läget under kontroll. Man uppträder efter samma principer som en främmande ockupationsmakt (jämför USA-imperialismens agerande i Irak under "the Surge"). Kampen kommer med största sannolikhet att matas av och hållas på en lägre nivå, på grund av dess spontana karaktär, eftersom den saknar proletär ledning, men den kommer oundvikligen att blossa upp igen. Om det är här den viktigaste aspekten av det hela kommer in: Rosengård är bara början på ett fenomen som kommer att normaliseras på nationell skala under den cykel som vi nyss trätt in i. Den typ av kamp som vi idag ser i ett arbetarområde i Malmö, kommer vi imorgon att se i Göteborg, Stockholm, eller vilken svensk stad som helst. Tendensen går mot att vi kommer ha ett läge som det som möjliggjorde massresningen i Frankrike 2005. Kommunisterna och revolutionärerna måste främja, stödja och kämpa för att utöva den ledande rollen, i alla kamper av denna typ; detta är en uppgift av strategisk betydelse som är direkt förbunden med att röja väg för den väpnade kampens inledande och, med den, upprättande av en ny revolutionär makt.“ Ur ett föredrag som hölls i Stockholm, den 9 maj 2009, hela texten finner ni här)
Denna fråga handlar inte om en tillfällig taktisk övervägning för revolutionärerna, det är en avgörande fråga för den svenska revolutionens strategiska utveckling. Reaktionen är medveten om vad som komma skall, de gör allt vad de kan för att förhindra det, men bland revolutionärerna finns det ännu inte tillräcklig klarhet.
”Av alla kamper i dagens Sverige är en som rasar i Rosengård i Malmö den viktigaste, den visar hur det proletariatets kamp höjts med det svenska samhället inträtt i en ny cykel. Den proletära ungdomens kamp mot inte bara polismakten utan allt som de uppfattar som representativt för imperialiststaten har sedan länge pågått i städernas arbetarförorter, i sig är det inget nytt; Ronna i Södertälje är ett synnerligen tydligt och viktigt exempel där denna kamp visade vad den kunde utvecklas till. Det som är nytt är den kvantitativa och kvalitativa nivå som kampen nått. Kampen pågick, när den inleddes på en ny nivå, i flera dagar och har nu med något mindre intensitet pågått i närmare ett halvår och har direkt involverat hundratals ungdomar, detta är en viktig kvantitativ utveckling av kampen. De systematiska angreppen mot polisen, den obrutna kampviljan och öppenheten att kämpa tillsammans med alla som skrider till direkt handling mot imperialiststaten, utgör viktig kvalitativ utveckling. Kamperna på Rosengård i Malmö har inneburit ett språng till en ny nivå i konfrontationen mellan bourgeoisien och proletariat i landet; från och med december 2008 utvecklar sig klasskampen utifrån förändrade förutsättningar. Reaktionen är mycket väl medveten om detta och krav reses på alltmer radikala repressiva åtgärder, man talar i termer som ligger närmast till militära åtgärder, moderater och Sverigedemokrater ropar efter utegångsförbud på Rosengård – dvs. konkret ett slags undantagstillstånd – den folkpartistiske riksdagsmannen Johan Pehrson menar att läget är så akut att det behövs en nationell polisstyrka med placering i Rosengård (Se, TV4 den 6maj 2009). Samtidigt som kravallpolis härjar på gatorna, försöker staten utveckla de korporativa organisationerna (som vi nämnt ovan) och mobilisera de reaktionära religiösa och revisionistiska grupper som är aktiva i området för att bringa läget under kontroll. Man uppträder efter samma principer som en främmande ockupationsmakt (jämför USA-imperialismens agerande i Irak under "the Surge"). Kampen kommer med största sannolikhet att matas av och hållas på en lägre nivå, på grund av dess spontana karaktär, eftersom den saknar proletär ledning, men den kommer oundvikligen att blossa upp igen. Om det är här den viktigaste aspekten av det hela kommer in: Rosengård är bara början på ett fenomen som kommer att normaliseras på nationell skala under den cykel som vi nyss trätt in i. Den typ av kamp som vi idag ser i ett arbetarområde i Malmö, kommer vi imorgon att se i Göteborg, Stockholm, eller vilken svensk stad som helst. Tendensen går mot att vi kommer ha ett läge som det som möjliggjorde massresningen i Frankrike 2005. Kommunisterna och revolutionärerna måste främja, stödja och kämpa för att utöva den ledande rollen, i alla kamper av denna typ; detta är en uppgift av strategisk betydelse som är direkt förbunden med att röja väg för den väpnade kampens inledande och, med den, upprättande av en ny revolutionär makt.“ Ur ett föredrag som hölls i Stockholm, den 9 maj 2009, hela texten finner ni här)
Denna fråga handlar inte om en tillfällig taktisk övervägning för revolutionärerna, det är en avgörande fråga för den svenska revolutionens strategiska utveckling. Reaktionen är medveten om vad som komma skall, de gör allt vad de kan för att förhindra det, men bland revolutionärerna finns det ännu inte tillräcklig klarhet.
Gerillaaktioner
Tidskriften Sol Rojo har publicerat en lista med gerillaaktioner som genomförts i Peru under perioden november 2008 till juni 2009 i Peru. Alla aktionerna på listan är sådana som publicerats i den reaktionära peruanska pressen. Hela listan finns här på spanska.
fredag 4 september 2009
Död åt ockupanterna!
Under ovanstående rubrik skriver Jan Myrdal en intressant krönika i Folket i Bild Kulturfront, den finner du här. Efter gårdagens massaker i Afghanistan blir parollen än mer aktuell. De svenska imperialisternas legoknektar deltar i ett djupt orättfärdigt krig, de sprider död och förstörelse i ”demokratins” namn. Vår plikt som revolutionärer är att på alla sätt bekämpa imperialisternas krig i Afghanistan, stödja det afghanska motståndet genom att med alla medel påskynda ”våra” imperialisters nederlag.
Mer info om nedskjutningen av militärhelikopter i Peru
Igår informerade vi om att enheter ur Folkets befrielsearmé i Peru skjutit ner en helikopter från det peruanska flygvapnet i deparetemente Junin. Nu kommer mer uppgifter fram. För det första visar det sig att det inte var två raktionärer som omkom, utan tre. Utöver de två majorerna som vi nämde igår omkom även vapentekniker vid flygvapnet. Utöver den sårade armékommendanten, sårades även en armékapten, två underofficerare från flygvapnet och en mening från samma institution. För det andra så konfiskerade de revolutionära kombattanterna fyra stycken kulsprutor av rysktillverkad PKM modell. Denna typ av kulsprutor är synnerligen lämpad för den typen av luftvärn som FBAs enheter behöver och att fyra stycken nya sådana nu införskaffats höjer naturligtvis revolutionärarnas militära kapacitet. Dessutom konfiskerades fyratusen patroner kaliber 7.62 och ett halvt dussin skottsäkravästar. Efter att revolutionärerna beslagtagit det som man ansåg mödan värt, sprängde man hela den nedskjutna helikoptern i småbitar.
Enligt tidningsuppgifter förekom under gårdagen minst tre sammanstöttningar i området mellan enheter ur FBA respektive de reaktionära armén, ännu finns inga uppgifter om döda eller sårade enderasidan.
Offentligt möte om Irland
Den 26 september klockan 17.00 arrangerar Föreningen Irland Information ett offentligt möte med två representanter för 32 County Sovereignity Movement, Gary Donnelly och Martin O´Neil. Mötet äger rum på Kafé Marx, Kungsholmen i Stockholm. Vi uppmanar alla som är intresserade av hur situationen i Nordirland utvecklas i allmänhet, och den revolutionära republikanska rörelsen i synnerhet, att besöka mötet. Mer information finns här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
