Gula fackföreningarna+imperialismen=sant

När Sveriges främsta regeringsorgan skriver om hur fackföreningarna tjänar enorma pengar på börsuppgången kommer ett viktigt förhållande idagen. Sveriges industriarbetare, kommunantställda, lärare och tjänstemänn mfl., organiserars i korporativa organisationer vars öde är ouplösligt förbundet med den svenska imperialismens välstånd. Dessa gula fackföreningar är inte ens organisationer som tar tillvara de arbetandes ekonomiska intresse; hela deras existens är beroende av börsen såsom vilka företag som helst. Från att en gång kommit till världen som arbetarklassens kamporganisationer har de perverterats till vertyg i borgarklassens händer. En förutsättning för en revolutionära arbetarpolitik är kamp mot de gula fackföreningarna, en kamp som kan föras såväl inom som utom dessa men vars syte alltid måste vara att arebtarklassen i kamp ska skapa sina egna, från borgarklassen autonoma, organisationer. En fackföreningsrörelse som återigen hämtar sin styrka från medlemarna och inte från de smulor som utsugarna kastar till den, det är en sådan faackföreningsrörelse som landets arbetare behöver.