Gatukamp i USA och i Grekland

Media rapporterar om militanta protester mot G-20 mötet Pittsburgh i USA. Grisarna, som det så fint heter i Förenta Staterna, sköt tårgas och gummikulor. Även om protesterna verkar vara helt dominerade av vita medelklassungdomar, så är de ett uttryck för en skärpning av klasskampen i världens mäktigaste imperialistmakt. Att en del av småborgarskapet radikaliseras och går i konfrontation med staten leder att statens klasskaraktär tydligt uppenbaras. Men en sådan rörelse, hur radikal och militant den än är, kan aldrig leda en revolution. Endast arbetarklassen, genom sitt parti, kan leda den socialistiska revolution som behövs i Förenta Staterna. Nu är problemet i USA, som i så många andra länder, att det inte finns ett verkligt parti som kan leda denna typ av rörelser. Men vi är övertygade om att bland de som nu slåss på Pittsburghs gator mot imperialistknektarna finns det kamrater som genom sitt deltagande i kampen får en djupare förståelse för kampens behov.
Vi läser också om gatukamper i Grekland. Efter att ett antal personer gripits anklagade för "terrorism" så gick progressiva ungdomar ut på Athens gator och protesterade. Huruvida de gripna har gjort det som de anklagats för eller ej har vi ingen aning om, men det är inte heller det viktiga. Det som vi måste understryka är de starka protesterna mot att snuten griper folk; något vi här i landet måste lära av. I andra länder får angrepp på revolutionärer ofta den positiva effekten att folk går ut på gatorna och protesterar. I Tyskland blev det omedelbart starka reaktioner från de framstegsvänliga krafterna när mötesplatser för radikala stormades och kamrater greps inför G-8 mötet i Heiligendamm 2007. I Sverige sker massgripanden av arbetarungdomar som stora delar av den radikala vänster hyllat, men inte en jäkel protesterar. Vi har påtalat det tidigare och gör det igen: en fungera organisation för att bekämpa repressionens och bistå fänglsade kamrater är en nödvändighet i Sverige.