Igen om anti-deutsche

Den debatt som vi deltar i på socialism.nu fortsatte igår, vi gjorde även ett antal mindre förtydligande där. Även idag skriver vi ett längre inlägg som vi publicerar nedan.

„röda verb: du tycker inte att du reducerar en spretig tendens till vad en liten grupp inom tendensen står för?“

Nej, anti-deutsche som trend handlar inte om en sådan vars huvudpunkt är att de är mot STATEN TYSKLAND i sig. Det vet jag väldigt många som är som inte tillhör anti-deutsche, våra kamrater i Tyskland brukar till exempel bränna tyska flaggor vid manifestationerna den 3 oktober („Den Tyska Enhetens Dag“). Att hata BRD är inte huvudpunkten i anti-deutsches agenda, om det så vore skulle de inte vara ett problem. Problemet är att de hävdar att „tyskheten“ i sig är felet, att det tyska folket inte bör existera. Men nu existera det människor som uppfattar sig som tyskar, i runda slängar ungefär 80 miljoner, varav en majoritet är arbetare. Kommunister är anhängare av parollen: „arbetarklassen har inget fosterland“ och, åtminstone i teorin, kommer nationer och folk som vi känner dom att upphöra att existera i kommunismen. Nu är det dock en bit kvar tillsdess, och vi får så länge ta med i beräkningen att människor uppfattar sig tillhöra en viss nation.

Att tala om för arbetarklassen i Tyskland, eller var det än må vara, att den förevigt kommer att vara anti-semistisk, rasistisk och förhatlig i allmänhet, är ett uttryck för överhetens förakt mot arbetarklassen.

Om någon är „anti-nationell“ eller ej, och huruvida det är bra eller dåligt, är en annan disskution. Anti-deutsche är nämligen inte mot varken USA eller, framföralt, Israel. Tvärtom anser man dessa nationer och stater vara överlägsna alla andra. Man stödjer aktivit den israeliska militären, man använder sig av britisk och nordamerikansk militärs symboler och uttryck.

Men, du har naturligtvis en poäng. Alla människor som uppfattar att vissa av anti-deutsches positioner är riktiga, är INTE pro-imperialistiska krigshetsare, om det hade varit så hade de naturligtvis inte kunnat skaffa sig ett sådant inflytande som de har. Problemet är att de arbetar väldigt planmässigt med att skjuta fram sina positioner och de gör det genom att spela på „Tysklands särskillda ansvar gentemot Israel“.

Borgarklassen i BRD kör stenhårt med att nazismen var „alla tyskars ansvar“; det var i korthet, enligt borgarnas historieskrivning, „pöblens“, dvs arbetarklassens, fel att 6 miljoner judar mördades i koncentrationslägren (alla andra som också mördades där, romer, homosexuella, kommunister mfl. ges ingen större betydelse – man har tex inget „särskilt ansvar“ för romerna). Anti-deutsche spinner vidare på exakt samma koncept men tar det till att det var „tyskhetens fel“, inte nazismen eller borgarklassens; det fanns enligt dom inget anti-fascistiskt motstånd i Tyskland (utöver kanske någon studentgrupp som spionerade för britternas räkning).

På grund av detta „särskillda ansvar“ är väldigt många människor i Tyskland fullständigt livrädda för att säga eller göra något som ens kan uppfattas som en antydan till antisemistism. Och krigshetsarna i Tyskland arbetar precis som krigshetsarna i Sverige - om du kritiserar Israel är du anti-semit, om du fördömmer Israels folkmord på palestinier är du terroristkramare, osv. – enda skillnaden är att de kan göra det mycket hårdare och effektivare på grund av „det särskillda ansvaret“. Att ifrågasätta den „judiska statens“ rätt att existera eller att vara anti-sionist är, enligt detta sätt att se det, samma sak som att inta samma ståndpunkt som nazisterna och man bör följaktligen bekämpas på samma sätt. Anti-deutsche för det hela ännu längre, om du talar om att monopolkapitalet styr världen är du nazist, eftersom nazisterna talar om „ZOG“; traditionell marxistisk „kapitalism-kritik“ är anti-semistisk och måste ersättas av en ny „kapitalism-kritik“ (som inte alls är kritisk) . Utan USA kan Israel inte existera alltså måste USA vara starkt och mäktigt. Iran är fiende till Israel, alltså måste Iran bombas. Saddam besköt Israel med raketer, alltså var det rätt att invadera Irak. Och så vidare.
.
Anti-deutsche arbetar med en massa olika „täckorganisationer“, som tex. gruppen „kritikmaximierung“ i Hamburg. Formellt är det inte en „hardcore“ anti-deutsche gruppering, de gör ett betydligt sundare intryck (för „vänstermänniskor“) än hetsarna på Bahamas; problemet är att det visar sig att de ledande krafterna inom „kritikmaximierung“ arbetar med Bahamas-redaktionen. De använder sig av olika organisationer eller publikationer för att föra ut samma budskap, fast på olika sätt. Klassisk proppagandaarbete med andra ord. Alltså kan man inte börja „dissikera“ varje grupp in i minsta detalj, precis som det är menningslöst, för att använda en liknelse, att börja disskutera „vem är mest rasistiskt, SD eller SMR“, båda är rasistiska organisationer och bör därför bekämpas. Sen måste man naturligtvis skilja på en människan som av politisk dumhet sympatiserar med SD och en övertygad nazist, den ena bör man försöka övertyga, den andre kan man inte disskutera med.

Visst, om någon tycker att man „bör se båda sidor av konflikten“ när det gäller läget i Palestina, ok, då kan väl personen göra det utan att behöva stämplas som reaktionär (även om argumentet i sig är felaktigt). Men den som viftar med USA fana viftar med en imperialistmakts fana och den som viftar med Israels fana viftar med fanan som tillhör en stat som bedriver en apartheidpolitik och begår systemastisk folkkmord. Den som solidariserar sig med den som viftar med dessa fanor solidariserar sig naturligtvis också med vad fanorna i fråga representerar. I sådana frågor går det inte att vara „pragmatisk“ utan att ställa sig på fel sida.

Vill någon samarbeta med anti-deutsche i „andra frågor“ så lycka till. Det finns nämligen inga andra frågor för anti-deutsche än kampen mot vad de anser vara anti-semitism. Eftersom all kamp som vänder sig mot kapitalismen som sådan, enligt anti-deutsche, utgår från en anti-semitisk världsbild, blir det naturligtvis inte möjligt att samarbeta smärtfritt i sådana frågor. Om man skulle vilja föra en kampanj mot att ett företag som tex. McDonalds etablerar sig på en ort, vilket tex. just nu sker i Sternschanze, kan man inte göra det med anti-deutsche för de anser en sådan kamp för anti-semitisk (jag lägger ingen värdering om en sådan kamp i sig skulle vara meningsfull, här handlar det om möjligheten att samarbete med anti-deutsche). Att göra antifa arbete med människor som hävdar att du är „vänster-nazist“ - därför att du protesterar mot pro-israeliska manifestationer, eller rent allmänt tycker att det Israel gör i Palestina är förjävligt – är ganska svårt, för att inte säga omöjligt. "Ingen fred med Israels fiender" är en central paroll bland anti-deutsche "antifas". Och så vidare.

Bahamas är en raktigenom reaktionär tidskrift. De uppmanar till exempel till att man ska använda polisen för att stänga ner B5 i Hamburg (i ett tidigare inlägg tog jag upp vilka grupper som är aktiva där), se denna länk. Det är uppenbart, och helt förståligt, att många på grund av språksvårigheter inte kan sätta sig in i anti-deutsches texter - här är dock ett exempel på engelska (sättet att argumentera, tonen och stilen är mer sansad än det brukar vara på tyska) – vilket medför att man har svårt att djupare analysera fenomenet. Men den hållning som Bahamas-redaktionen tar till den spanska tidningen (se länken ovan) är precis samma som anti-deutsche tog till folk som demostrerade mot folkmordet i Gaza. Och de gör allt som de kan för att förhindra och försvåra allt politiskt arbete inom vänstern (såväl den autonoma som den som organiserar sig i partier), som inte följer deras diktat. Det är en offensiv kraft, inte en grupp „offer för våldsamma autonoma anitimperialister“ som de försöker framställa sig. Naturligtvis har jag en „ganska fet vinkel“ när det gäller anti-deutsche, det har jag när det gäller alla reaktionärer.

För tydlighetens skull upprepar jag: problemet med anti-deutsche är inte att de är mot BRD, eller stater och nationer i övrigt. Problemet med anti-deutsche är att de är reaktionärer.