The National Endowment for Democracy?

Vet du vad The National Endowment for Democracy (NED) är för något? Det visste inte vi tills helt nyligen. NED är ett av Förenta Staternas allra viktigaste vapen för att störta regeringar som uppfattas som störande av någon anledning. NED används även för att bekämpa progressiva och revolutionära rörelser i hela världen. Läs denna artikel, notera att även en svensk organisation nämns.

Stoppa kriget mot Indiens folk!

Just nu organiseras i flera länder i Europa solidaritetsaktioner till stöd för det indiska folkets kamp mot reaktionens "anti-maoistiska" fälttåg "Operation Greenhunt". Det som reaktionen försöker genomföra är en allomfattande offensiv mot det indiska folket, ett försök att krossa varje form av progressiv och verkligt demokratisk folkrörelse som vänder sig mot imperialismen och den inhemska reaktionen. Solidaritetsaktionerna är planerade till den 5 februari på förmiddagen mellan klockan 10.00 och 12.00. En drivande kraft bakom mobiliseringen i Europa är DEKÖP-A (De Demokratiska Massorganisationernas Plattform - Europa), vilket är en sammarbetesorganisation för flera olika turkiska revolutionära organisationer, deras upprop finner ni här. På denna hemsida hittar ni utförlig information om "Operation Greenhunt och motståndet mot denna. Vi hoppas att solidaritetsaktioner kommer att genomföras i olika svenska städer och vi återkommer med mer information här på bloggen när vi vet mer.

Vad hände med terroristerna?

Idag inleddes den så kallade "internationella Londonkonferensen kring Afghanistan", vilken det vore lämpligare att kallas "imperialisternas konferens för att besluta hur man ska bekämpa den nationella motståndsrörelsen i landet och hur man ska vända trenden i det krig som man håller på att förlora". Vi kommer att få hör hycklande fraser och lögner på löpande band. Vissa av de uttalande som görs av deltagarna i konferensen kan dock vara värda att tas upp eftersom hyckleriet ibland blir väldigt uppenbart. Med anledning av att en viktig del av imperialisternas gemmensam strategi nu blivit att "köpa över" vissa element ur de styrkor som nu på olika sätt är involverade i den afghanska motståndsrörelsen, kläcket Storbritanniens premiärminister Gordon Brown idag ur sig följande:

"- Men vad gäller de upprorsmän som vägrar att acceptera villkoren för integreringen så har vi inget annat val än att fortsätta förfölja dem militärt."

Märk ordvalet. Nu är de som gör motstånd i Afghanistan "upprorsmän". Tidigare var de "terrorister". Slutsatsen borde vara att termen "terrorist", såsom den används av imperialismens politiska företräddare, inte har något som helst att göra med en persons/organisations/rörelses verkliga praktik, utan är relativ i förhållande till vad som passar imperialismen för dagen. Det har vi vetat sedan innan, nu hoppas vi att fler uppmärksammar att det är så.

En mycket intressant notis

Den peruanska dagstidningen Expreso har idag en mycket intressant notis på sin websida. Notisen handlar om att politisk graffiti till stöd för Perus Kommunistiska Parti (även den utdöda gruppen MRTA nämns) i Lima. Tidningen skriver att:

"Även om det nu har kommit att bli en daglig företelse att man på några gator i Lima ser målningar som handlar om MRTA och Sendero Luminoso [vilket är det namn som reaktionen använder på PKP - ungefär som man använde Vietcong på FNL, översättarens anmärkning], så börjar detta få större omfattning i sil med 80-talet då denna typ av terroristiska budskap intensivierades"

Man skriver om det hela med anledning av olika slagord till stöd för PKP som målats på lokaler tillhörande det byråkratkapitalistiska företaget Alicorps lokaler i Callao (som är en hamnstad/stadsdel som ingår i "metropolitan-området Lima").

Detta är intressant framförallt av den anledningen att en av de viktigaste dagstidningarna i Peru med denna notis bekräftar att PKP genomför omfattande proppagandaaktioner i landets huvudstad. När PKP genomför denna typ av aktioner, oavsett var de äger rum, gör man det med beväpnade enheter, man gör dom som aktioner av typen "väpnad agitation och proppaganda" och som den del av folkkriget. När Expreso nu skriver att antalet sådana aktioner i Lima nu börjar närma sig den omfattning som de hade under 80-talet, då folkkriget var på mycket stark frammarsch, är ett tydligt tecken på att PKPs verksamhet i Lima verkligen ökar i omfattning och att de peruanska maoisterna nu har den typen av väpnade enheter i staden som genomför denna typ av proppaganda. Ett högst intressant och mycket glädjande besked!

Sabotageaktion i Indien

Ett kompani ur Folkets Befrielsegerillaarmé, som leds av Indiens Kommunistiska Parti (Maoisterna), genomförde natten till idag en stor sabotageaktion i Dantewada-distriket i delstaten Chhattisgarh. En gruvanläggning tillhörande det byråkratkapitalistiska företaget NMDC, som är det största "indiska" gruvbolaget, angreps och nitton lastbilar saboterades. De maoistiska gerillasoldaterna var - som vanligt - noga med att inga arbetare skadades i aktionen.

...i motsats till alla tidigare partier

"I sin kamp mot de besuttna klassernas samfällda makt, kan arbetarklassen bara uppträda som klass, såvida den konstituerar sig själv som ett särskilt politiskt parti, i motsats till alla tidigare partier bildade av de besuttna klasserna.

Detta organiserande av arbetarklassen till politiskt parti är oumbärlig för att säkra den sociala revolutionens triumf och dess slutgiltiga mål - klassernas avskaffande.

Föreningen av krafterna, som arbetarklassen redan uppnått genom den ekonomiska kampen, måste samtidigt tjäna som hävstång i dess kamp mot godsägarnas och kapitalisternas makt.

Då jordens och kapitalens herrar alltid använder sina politiska privilegier till att skydda och föreviga sina ekonomiska monopol och till att förslava arbetet, blir erövringen av den politiska makten proletariatets stora plikt."

(Ur "Allmänna stadgar för Den Internationella Arbetarassociationen", Marx, läs hela texten här)

"Där arbetarklassen ännu inte organiserats tillräckligt för att på allvar ta upp kampen mot de styrande klassernas politiska maktmedel, måste man i alla händelser genom en regelbunden agitation förbereda den för denna uppgift och uppmuntra den till en fientlig hållning mot de härskande klassernas politik.

(Ur "Från Marx till F. Bolte", Marx, läs hela texten här)

Det är skillnad på turister och vanligt folk

I Peru regnar det något fruktsvärt för tillfället, framförallt är det perunska höglandet svårt drabbat. Det ställer naturligtivs ofta till stora svårigheter för vanligt folk. Som ett resultat har massvis med människor dött av trafikolyckor, att deras hus störtat samman eller att de begravts i jordskred. Det de fattiga som drabbas. Människor som måste ge sig ut på undermåliga vägar i undermåliga fordon. Människor som bor i dåligt byggda hus, ofta byggda av lera. Människor som bor på sluttningar där de fattiga bor i kåkstäderna som omger alla större peruanska städer (till och med i kåkstaden Comas i Limas utkanter har folk dött på detta sätt). Bara under gårdagen dog fem människor (och trettio skadades) i trafikolyckor i departamentet Cusco; i en annan del av samma departement dog en kvinna och hennes barn som ett resultat av att deras bostad störtade samman. Om det rapporterar inte svensk press. Det är inget problem att fattiga människor dör. Däremot att några turister blir evakuerade är en nyhet. Det är en stor skillnad på rika vita turister och vanligt hederligt folk i Peru.

Gerillaaktioner i Indien

Maoistisk gerilla likviderade i söndagskväll en lokal socialfascistisk boss i byn Kadukata i Lalgarh-området i delstaten Västbengalen. Kamraterna lämnade affischer på platsen där man förklarade orsakerna till varför kontrarevolutionären avrättades av folkrättvisan.
I delstaten Maharashtra genomförde andra enheter ur den av Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) ledda folkarmén en sabotageaktion mot motorvägen som förbinder Maharashtra med Chhattisgarh. Revolutionärerna saboterade vägen och stoppade sex lastbilar, ingen av chafförerna kom till skada.

Filippinernas Kommunistiska Parti fördömmer USA-intervention

Idag publicerar Filippinernas Kommunistiska Parti ett uttalande i vilket man visar hur Förenta Staterna utnyttjar läget i landet för att trappa upp sin militära intervention. De filippinska kommunisterna fördömmer även hur Förenta Staterna ökar sin militära dominans i Haiti. Läs hela uttalandet här.

Motstånd lönar sig!

Det är tydligt att det går riktigt dåligt för Förenta Staterna och dess allierade (däribland de svenska imperialisterna) i Afghanistan. Att man ökar antalet trupper spelar ingen roll. Imperialismens företräddare blir nu allt mer öppna med att man måste hitta någon form av förhandlingslösning med det afghanska moståndet, eller åtminstone med de delar av det som kallas "talibaner". Nu måste imperialisternas egna proppagandaorgan nu börja behandla frågan, därför kan vi idag läsa följande:

"Men just nu har talibanerna ingen anledning att förhandla, kriget går bra för dem. Det finns också krafter inom den afghanska staten — krigsherrar och korrupta ledare som berikar sig på pengarullningen i krigsekonomin — som inte har något som helst intresse av fred.

Att en fyrstjärnig amerikansk general som McChrystal talar öppet om fredsförhandlingar är ett tecken på situationens allvar, skriver Financial Times."

Att det afghanska motståndet, trots att dess ledning för tillfället ihuvudsak ligger i reaktionära krafters händer, kan tvinga supermakten USA och alla de med den allierade imperialistmakterna, till att öppet börja disskutera förhandlingar visar att det väpnade motståndet lönar sig. Det visar att imperialismen inte alls är så stark som klassfienden försöker ge sken av. Att kampen fortsätter i Irak, och även utvidgas till andra länder, visar även det att "förhandlingslösingar" (se Irak), inte heller det kan få stopp på den beväpnade moståndet och den nationella befrielsekampen. Det är mycket bra. Problemet för oss är att de nationella befrielserörelserna saknar en proletär ledning, därför är det viktigt att framhäva de kamper som idag förs under revolutionär ledning (Indien, Peru och Filippinerna, mfl.) för att de framstegsvänliga och mer avancerade elementen inom de nationella befrielserörelserna ska ta till sig deras exempel. Naturligtvis måste vi i detta fall framförallt stödja de krafter som arbetar, i de länder som utsätts för den imperialistiska aggressionen, för att skapa eller utveckla verligt revolutionära och kämpande partier/organisationer. Hursomhelst, det som kampen i Afghanistan med all tydlighet visar: motstånd lönar sig!

Haitis premiärminister talar klarspråk

I dagens DN läser vi följande:

"Haitis premiärminister Jean-Max Bellerive – under hård press från sin prövade befolkning –
skulle delta i endagskonferensen, rapporterade Reuters.

– Jag är mycket imponerad over folkets uthållighet. Man får höra mycket om våld på Haiti, men det stämmer inte. Människor väntar och bär på mycket frustration, det är uppenbart, men de gör det med mycket tålamod, sade han när han träffade sin kanadensiske kollega Stephen Harper på söndagskvällen.

Uttalandet från Bellerive, som inte är något annat än dräng i imperialismens tjänst, visar att till och med ett reaktionärt svin som han själv ibland kan komma med viktiga sanningar. Det råder inget tvivel om att Förenta Staternas massiva ockupationsstyrka i Haiti inte är där av någon annan anledning än att just ockupera landet. Som vanligt använder man sig av svepskäl och ursäkter, men dessa har nu vederlagts av en av imperialisternas egna tjänare.

Baskiska fångar inleder hungerstrejk

De Baskiska Politiska Fångarnas Kollektiv (EPPK) inledde idag en hungerstrejk. Samtliga fångar, i såväl spanska som franska fängelser, deltar i aktionen. Hungerstrejken är en fortsättning på de protester som vi tidigare skrivit om och det huvudkrav som EPPK reser är att dess medlemar ska erkännas status som politiska fångar. Den protestform som innebar att man stannade kvar i sina celler ("chapeo") avslutades den 22 januari. Den 18 januari genmómförde EPPK olika typer av aktiviter för att uppmärksama att Jon Anza nu varit "försvunnen" i nio månader; de politiska fångarna underströk i dessa aktioner att "Jon Anza har under 21 år varit en kamrat till EPPK". De uppmärksammade även Lorentxa Gimons fall; sedan den 2 januari genomför hon en hungerstrejk utan tidsbegränsing.
Vi finner hungerstrejk som politisk kampmetod olämplig - arbetarklassen ska inte likvidera sig själv för att vädja till "humanistisk" sympati, fängslade kamrater som behövs i kampen dör eller får bestående skador om aktionsformen förs till sin spets, vilket krävs för att få den politiska mobiliseringseffekt som eftersträvas. Dock finner vi det för riktigt att stödja de baskiska politiska fångarnas kamp, deras kamp och krav är rättfärdiga, och vi anser att kritiken av de kampmetoder, som de själva väljer, är sekundär i sammanhanget. Därför vill vi uppmana alla att uppmärksamma de baskiska politiska fångarnas kamp med kreativa metoder.

Gerillaaktioner i Indien och Peru

Indien: Idag genomförde gerillasoldater ur Folkets Befrielsegerillaarmé, som leds av Indiens Kommunistiska Parti (Maoisterna) ett framgångsrikt bakhåll nära byn Pallur, i distriktet Koraput i delstaten Orissa. Revolutionärerna sprängde en mina när en jeep full med poliser var på väg tillbaka till sitt läger, efter att varit ute och letat efter kamraterna (!). Fyra poliser dödades och åtta skadades, inga uppgifter finns om skadade kamrater.
Peru: Tidskriften Sol Rojo publicerade igår en lista med aktioner som publicerats i de reaktionära pressen under perioden juli- december 2009. Listan, som ni finner här på spanska, är inte komplett i den menningen att reaktionen ofta förtiger de aktioner som den maoistiska gerillan genomför i Peru, då man fattat att varje gerillaaktion som rapporteras i pressen är en politisk framgång för revolutionärerna. Men trots detta, visar Sol Rojos sammaställning tydligt att Folkets Befrielsearmé, som leds av Perus Kommunistiska Parti, är väldigt aktiv och bland aktionerna kan bland annat nämnas flera angrepp på militärbaser, flera bakhåll och nedskjutningar av militärhelikoptrar.

Nederlaget är segerns moder

must we allow
the bleeding knees to swell?
the mangled bodies
to slump?
the gasps of breath
to run out in final surrender
to absurdity-
"rise no more
that you may not fall?"
in falling, we learn
to rise firmly;
amid the dark,
the light is blinding;
in betrayal,
we recognize trust ever more

Läs hela dikten här.

Mer om USAs tilltagande intervention i Latinamerika

Idag invigde Guatemalas president en ny USA-bas i landet. Som brukligt är sägs basen inte vara en militärbas utan en bas för "antidrog-operationer". Basen är betalad och byggd av Förenta Staterna och officelt ska den drivas av de lokal polismyndigheterna under Förenta Staternas Drug Enforcement Agency (DEA). Precis som i Peru och Colombia använder Förenta Staterna än en gång "kriget mot droger" som ett svepskäl för att intervenera i andra länder och upprätta baser på deras territorium.
I Aftonbladet finns idag en intressant artikel om Haiti, läs den här. Även DN har en läsvärd text, den finner ni här.

Dagens dåliga skämt

I Peru hölls idag en presskonferens där Abimael Guzmáns (mer känd under sitt nom de guerre ordförande Gonzalo) förre detta advokat Alfredo Crespo meddelade att han bildat ett parti som heter “Movimiento por Amnistía y Derechos Fundamentales” ("Rörelsen för amnesti och grundläggande rättigheter"). Enligt uppgift ska partiet bestå av "ledare för folkliga organisationer, intelektuella, anhöriga till subversiva fångar och artister" och partiet ska ställa upp i presidentvalet 2011. Det hela vore totalt ointressant om det inte vore för att Crespo et consortes framställer det hela som om partiet kommit till på uppmaning av Abimael Guzmán och skulle vara ett slags "legal frontorganisation" för Perus Kommunistiska Parti (PKP). Detta påstående är falskt och syftar till att spridda splittring och förvirring bland de som verkligen vill stödja det peruanska folkets kamp och folkkriget som PKP leder. PKPs Centralkommitté har gång på gång visat hur påståendet att Abimael Guzmán skulle ha kapitulerat är falskt, att det hela är en del av reaktionens psykologiska krigsföring och man kräver att han ska tillåtas uttala sig i direktsänd tv och att han ska få bli intervjuad av journalister. Inte sedan den 24 september 1992 har Guzmán kunnat tala med någon kontak med någon annan än sina fångvaktare eller sådana personer som är rena polisagenter. Det nya parti som nu bildas består av folk som övergett revolutionen och ställt sig på reaktionens sida, förrädare som inte på något sätt talar för PKP eller dess ordförande. Det mest positiva man kan säga om Crespos parti är att det på sin höjd är ett riktigt dåligt skämt.

Sabotage i Indien och reaktionär offensiv

Sabotage i Indien och reaktionär offensiv
Maoistiska gerillasoldater satte igår natt eld på tre stycken mobiltelefonmaster i byn Konwai, i Palamu-distriktet i delstaten Jharkhand. Sabotageaktionen riktade sig mot de tre byråkratkapitalistiska företagen BSNL, Airtel och Idea. Under den senaste tiden uppges att revolutionärerna saboterat mobiltelefonmaster i området vid ett femtontal tillfällen.
Den gamla statens inrikesminister, P Chidambaram, har uttalat sig i pressen angående den pågående kontrarevolutionära offensiven, som han personligen leder. Bland annat säger han:

"We want to drive them into a headless condition, so we will go after the leadership," he said, "but we don't want a Sri Lanka-type operation that could cause much collateral damage to innocent civilians.

"So we are specifically targeting the Maoist leadership and you will see a lot of special operations based on specific intelligence."

Uppenbart är att man tillämpar erfarenheterna från Peru i hur man bekämpar ett follkrig. Det är ingen tillfällighet att Indiens vice-utrikesminister sedan igår är i Lima med en stor delegation. Vi kan alltså förvänta oss att det snart kommer att dyka upp mediarapporter om att "maoister kapitulerar", och en hel massa med lönghistorier. Den psykoligiska krigsföringen är en viktigt beståndsdel i den "lågintensitetskrigsföring" strategi som utarbetats av Förenta Staterna och som tillämpas i Peru och som det nu verkar som om även den indiska reaktionen kommer att börja tillämpa mer konsekvent.

Haiti: Nu 16.000 yankee-soldater i landet

Samtidigt som ärkereaktionära krafter öppet, och fullständigt skamlöst, ropar efter att Förenta Staterna ska "ta sitt moraliska ansvar" och göra den formellt suveräna staten Haiti till ett protektorat, utökas yankeetruppernas antal till 16.000 soldater. Men, till dessa ska även räknas de nu närmare 15.000 FN-soldaterna/"specialpoliserna" som direkt eller indirekt står under Förenta Staternas befäl. När de nordamerikanska imperialisterna senast invaderade landet (1994) behövde de 20.000 soldater för att störta regerningen och sätta in en ny marionettregim. Nu har man alltså tillgång till mer än 50% fler soldater. Minst femton krigsfartyg, däribland ett hangarfartyg, ur Förenta Staternas flotta hindrar att flyktingar tar sig från Haiti. Jäkarna upprtädder så arrogant att de övriga imperialistmakterna har börjat besvära sig. Ett exempel är Frankrike vars sammarbetsminister, Alain Joyande, då han överlämnade en formell protest genom Förenta Staternas ambassad i Paris, sade att: "Det handlar om att hjälpa Haiti, inte om att ockupera landet". Att alla hjälpinsatser kontrolleras av Förenta Staterna innebära att jänkarna, väldigt konkret, blir herrar över liv och död på Haiti. Nordamerikansk press talar klarspråk:

"...the reality is that what materials and assistance are delivered to Haiti, how much, and when, will depend almost wholly on a network of relationships established on the ground between the U.S. military, a handful of disaster experts from USAID, and five or six of the biggest NGOs already working in Haiti".

Haitis regering är nickedockor styrda av Förenta Staterna och FN kommer inte att göra något som stör dess anspråk. Endast Haitis folk kan bygga upp landet igen, att ställa sitt hopp till imperialisterna är att döma landet till att bli en ren koloni.
All utländsk trupp måste snarast lämna landet. Alla skulder avskrivas. Allt bistånd måste vara fullständigt villkorslöst. Imperialistmakterna måste betala stora skadestånd för den agression som man utsatt landet för under århundraden. Det är åtgärder som skulle hjälpa Haitis folk.

Människor hungrar i USA

The Economist kan knappast anklagas för att vara ett kommunistisk proppagandaverktyg. Läs denna artikel. Över tre miljoner människor, bara i New York, har svårt att få pengarna att räcka till mat för dagen. I samma stad är över en miljon människor för sin överlevnad beroende av mat som delas ut gratis från sopkök. Så lever miljoner och åter miljoner i en stat som hävdar sig ha den moraliska rätten att påtvinga världens förtryckta folk sitt system.

Haiti: Uppgifter om Förenta Staternas ockupation av landet

Nu kommer allt mer rapporter om hur Förenta Staterna utnyttjar jordbävningskatastrofen på Haiti för att genomföra en fullskalig militär ockupation av landet. En artikel med en del nyttig bakgrundsinformation finns här. Här finns en länk till en intressant artikel på engelska och här finns flera mycket bra artiklar på spanska, läs dom och aktivera er i att avslöja imperialismens smutsiga trick och för att verkligen stödja Haitis folk. Det som människorna på Haiti behöver är villkorslöst bistånd, inte utländska ockupanter!

Haiti: Yankee go home!

Igår skrev vi om hur Förenta Staterna försöker utnyttja den ofattbara katastrofen på Haiti för sina egna imperialistsyften. Idag går massmördaren Obama själv ut och begär underkastelse av sin undersåtar. "Experter" världen över sjunger lovsånger. Den nordamerikanska imperialismens proppagandaagenter utmålas som hjältar. Den fullständiga ockupationen av Haiti ska genomföras och landets befolkning ska tacka och ta emot. Som man ville i Afghanistan och Irak. Vi hoppas att imperialistknektarna och deras herrar får samma svar som där; ni är inte välkomna! Haitis folk behöver vilkorslöst bistånd, inte utländska ockupationstrupper. Vi hoppas att det haitiska folket ska kunna värna sig, även om det idag går igenom ett helvete på jorden. Så kommer det haitiska folkets kamp, förhoppningsvis, att förena sig med den rörelse av motstånd mot imperialismen som utvecklar sig under slagordet: Yankee go home!

Gerillaaktioner i Indien, Filippinerna och Peru

Indien: Maoistisk gerilla genomförde idag på morgon en omfattande sabotageaktion mot järnvägsnätet i delstaten Bihar. Revolutionärerna intog järnvägsstationen i orten Nadaul och satte personalen i säkerhet, varefter man sprängde rälsen. All järnvägstrafik på den viktiga linjen Patna-Jehanabad-Gaya låg nere under flera timmar.
Filippinerna: En före detta gerillasoldat, som förrått revolutionen, tagit tjänst i den reaktionära armén och där aktivt arbetat som spejare, likviderades igår av gerillasoldater ur Nya Folkarmén (NFA) som leds av Filippinernas Kommunistiska Parti. Aktionen ägde rum i Brgy. Pandapan, Tagum City på ön Mindanao. Förrädaren hade massvis med fattigbönders blod på sina händer och NFA understryker att aktionen ska ses som en varning till de som vänder sig mot folket som instrument för reaktionen.
En talesman för NFA, har med anledning av en text publicerade i en reaktionär tidining (Philippine Daily Inquirer) gjort ett uttalande där han klargöra hur det ligger till med revolutionärernas påstådda inblanding i droghandel. Alla sådan påståenden tillbakavisa exemplariskt och kategoriskt. Som vanligt är den reaktionära armén och polisen däremot djup inblandande. Ni finner den intressanta texten här.
Peru: Enheter ur Folkets Befrielsearmé likviderade igår söndag en polisspion i byn Pucayacu, i distriktet José Crespo y Castillo i den norra delen av provinsen Leoncio Prado (Huanuco). Revolutionärerna hade under hela helgen genomfört en mängd aktiviter i området.

Förenta Staterna ockuperar Haiti

Naturligtvis är alla tidningar fulla med berättelser om jordbävningen på Haiti, TV har visat inslag efter inslag och till viss del har den högst väsentliga kärnfrågan, att fattigdomen är orsaken till att katastrofen fått en sådan ofattbar omfattning, kommit fram. Andra har skrivit om det och vi ser inget större behov att nu utveckla det hela mer. Det som dock är absolut nödvändigt är att avslöja och fördömma hur Förenta Staterna med en fruktansvärd cynism utnyttjar katastrofen för sina egna syften, och här är det två saker som vi vill betona: för det första, Förenta Staterna är den imperialistmakt som håller Haiti som sin halvkoloni, det är Förenta Staterna som är ansvarigt för att landets befolkning hålls nere i den djupaste misär, och; för det andra, Förenta Staterna har, dels på egen hand och dels under täckmantel av Förenta Nationerna, hållt rena ockupationstrupper i landet och nu passar man på att mer än fördubbla dessas antal. Sedan före jordbävningen finns redan tiotusen soldater under FN-flagg i landet (vilka skyddar imperialismens intressen) och nu skickar Förenta Staterna trettontusen soldater. Uppgifter om plundring förstoras för att "rättfärdiga" invasionen. Det Haitis folk behöver är inte mer ockupationsstyrkor, det som de behöver är humanitär hjälp. Om Förenta Staterna nu vill "hjälpa", varför skickar de inte några tusen läkare och sjukvårdare? Om Förenta Staterna vill "hjälpa" varför skickar man då inte ner ett par hundra mobila sjukhus (vilket man förfogar över)? Om Förenta Staterna nu vill "hjälpa" varför börjar man inte med att omedelbart deklarerar att man avskriver alla landets "skulder"? Och så vidare. Förenta Staterna vill inte "hjälpa", de utnyttjar situationen, den ofattbara katastrofen och det ändlösa mänskilga lidandet, för att ytterligare driva fram sin plan av militarisering och ockupation av hela den västa hemisfären. Sådan är imperialismen.

En drängs liv är slut

Vi har skrivit om vår hur en arbetare nyligen gick bort. Att hans liv tog slut var det ingen uppståndelse om och det stod inget att läsa om det i någon tidning. När vi så idag ögar igenom dagstidningarna möts vi av en artikel som talar om en "kommunistlederares" död i Indien. Det är tydligen viktigt. Jyoti Basu var en slaktare. En förrädare som in kallades sig kommunist men som utmärkt sig för att beordra massmord på arbetar och bönder i Västbengalen, samtidigt som han försökt göra delstaten till ett paradis för imperialistiska företag. En socialfascist i ordets verkliga betydelse. Att han är död rör oss inte ryggen. Indiens förtryckta glädjer sig. Basu var en revisionist och ingen kommunist, han tjänade förtryckarna och utsugarna, han var godsägarnas och byråkratkapitalisternas dräng. Indiens kommunister är organiserade i Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) som leder ett folkkrig som är de förtrycktas hopp. Just att Basu hyllas av borgarpressen bevisar vår poäng. Arbetarklassen mördas i tysthet, imperialisternas gunstlingar hyllas.

Till JS minne

Igår dog vår broder JS. Vi skrev om honom på nyårsafton. Läkarna säger att han dog av lunginflammation. JS kommer alltid att leva i vårt minne och i vår kamp. En arbetarbroder som inte ens blev sextio år, mördad av kapitalisterna som sög själva livet ur honom. Han efterlämnar en vuxen dotter och en sambo som inte kommer klara av betala hyran i hyreslägenheten där de båda bodde. Idag känner vi en sådan sorg och ett sådant hat att vi har svårt att formulera oss. I varje kamp, i varje demostration, i varje aktion, i varje slag som vi slår mot arbetarklassens fiender, kommer vår vrede näras av det vårt mot dom som mördade vår broder.

Denna dikt av Dan Andersson läser vi idag till JS minne:

Gengångare
Är du ensam vid din mila i din koja i kväll,
håll öppen, håll öppen din dörr!
Under glittrande stjärnor över snötäckta fjäll
komma vi, komma vi som förr.

Vi ha sovit redan länge i vår kyrkogårdsvrå
och vilat våra gammalmansben -
vi ha vakat för att skönja om himlen är blå,
för att värma oss i månens sken.

Under stjärnornas ögon må vi samlas till ting
medan nordvinden härjar hård,
må vi bänka oss ned i en domarering
på din fridlysta kolaregård.

Ty vi vandra, vi vandra och hava ej ro
i de gravar som svälten har grävt,
och fast friden var djup i vårt jordbyggda bo,
vårt hat har den aldrig kvävt.

Och vårt hat är ett vandrande dödmanshat
som skall spöka tiderna ut,
och vår sorg är en tårlös sorg, kamrat,
och vår jämmer är utan slut.

Men ve oss, för sent ha vi gått ur vår grav
för att krämares domare bli -
de män som skuro vår plågas stav
äro döda och vandra som vi.

Krav och krav

I en debattartikel i Aftonbladet idag skriver ordföranden i LO, den ökända fifflaren Wanja Lundby-Wedin, om de gula fackföreningarnas "krav" på regeringen. Om detta vill vi påpeka tre saker. För det första om "kraven" överhuvudtaget ska ha något rättfärdigande måste man ställa kraft bakom dem; fackföreningarnas vapen är strejken och därför är det enda rimliga, om man nu hade menat allvar med sina "krav", att man genomtvingar dem medlest generalstrejk. För det andra så måste "kraven" ställas till regeringen oavsett dess partitillhörighet; nu ställer man "kraven" till en "borgerlig" regering, för sosseregeringarna viftar man alltid på svansen; att utspelet är en del av sossarnas valkampanj är det inget tvivel om. För det tredje, att "kräva" att a-kasseavgiften ska vara "lika för samtliga yrkesgrupper" är thatcherism; om avgiften inte är progressiv i förhållanden till inkomsten är den i högsta grad orättvis.
Än en gång visar de gula fackföreningarnas ledningar att de är en del av sossemaffian. Arbetarklassen här i landet behöver en verkligt revolutionär fackföreningsrörelse, fri från borgarstaten och genomkorruperade reformistpartier. En sådan rörelse måste byggas från arbetsplatserna, den kan inte uppstå som en skrivbordskonstruktion. En revolutionär fackförening måste föra den ekonomiska kampen som ett gerillakrig; med initativ och flexibilitet angrippa fienden med offensiva aktioner och inte hänfalla åt passivt försvar. När den ekonomiska kampen förs på ett sådant sätt kan den förbindas med den politiska kampen, dvs kampen om vem som har makten i samhällen, vilket är en nödvändighet för att genomdriva löneslaveriets avskaffande.

Revolutionera alla idéer!

Med undantag för några få kapitel bär varje mera betydande avsnitt av 1848-1850 års revolutionshistoria överskriften: "Nederlag för revolutionen!"
Det som gick under i dessa nederlag, var inte revolutionen. Det var det förrevolutionära, traditionsbundna kvarlevorna, resultatet av samhällsförhållanden, som ännu inte hade tillspetsats i skarpa klassmotsättningar - personer, illusioner, föreställningar, projekt, från vilka det revolutionära partiet före februarirevolutionen inte var fritt, från vilka inte en februariseger utan endast en rad nederlag kunde befria det.
Kort sagt: Det revolutionära framåtskridandet bröt inte fram genom sina omedelbara tragikomiska följder utan tvärtom genom att driva fram en samlad, mäktig kontrarevolution, genom att frambringa en motståndare, och först genom kampen mot denne mognade omstörtarpartiet till ett verkligt revolutionärt parti.

(Ur, "Klasstriderna i Frankrike 1848-1850", Karl Marx, 1850)

Denna socialism förklarar att revolutionen är permanent, att proletariatets klassdiktatur är ett nödvändigt genomgångsstadium för klasskillnadernas fullständiga avskaffande, för att avskaffa alla de produktionsförhållanden som de är beroende av, för att avskaffa alla sociala förhållanden som hör i hop med dessa produktionsförhållanden, för att revolutionera alla idéer, som har vuxit fram ur dessa sociala förhållanden.

(Ur, "Klasstriderna i Frankrike 1848-1850", Karl Marx, 1850)

In The Class Struggles in France, 1848-1850, Marx deals in more specific terms with this dictatorship of the proletariat as the necessary transit point to the abolition of class distinctions generally, to the abolition of all the relations of production on which they rest, to the abolition of all the social relations that correspond to these relations of production, and to the revolutionizing of all the ideas that result from these social relations. In all the four cases, Marx means all. Not a part, a greater part, or even the greatest part, but all! This is nothing surprising, for only by emancipating all mankind can the proletariat achieve its own final emancipation. The only way to attain this goal is to exercise all-round dictatorship over the bourgeoisie and carry the continued revolution under the dictatorship of the proletariat through to the end, until the above-mentioned four alls are banished from the earth so that it will be impossible for the bourgeoisie and all other exploiting classes to exist or for new ones to arise; we definitely must not call a halt along the path of the transition. In our view, only those who understand the matter this way can be deemed to have grasped the essence of Marx's teaching on the state.

(Ur "On Exercising All-Round Dictatorship Over the Bourgeoisie", Chang Chun-chaio, 1975)

Kurdistan-demo i Stockholm

Med anledning av den turkiska statens nya angrepp på den kurdiska nationella rörelsen arrangerar kurder i Sverige en protestmanifestation. Klicka på bilden ovan för mer information. Även om vi är synnerligen kritiska till de ställningstagande som kurdernas främsta politiska ledare gjort är kurdernas sak en rättfärdig sak som bör stödjas.

Gerillaaktioner i Indien och Peru

Indien: I delstaten Bihar genomförde enheter ur maoist gerillan natten till idag sabotageaktioner. Ett kompani ur den revolutionära armén saboterade en mängd byggmaskiner tillhörande ett byråkratkapitalistisk företag. Aktionen ägde rum i närheten av orten Chamotola i East Champaran-distriktet. Kamraterna ska ha visat särskilld omsorg om att inga arbetare blev skadade i aktionen.
Peru: Igår morse genomförde en pluton ur Folkets Befrielsearmé ett bakhåll i distriktet Comas, i provinsen Concepción i departamentet Junín, inte långt i från staden Huancayo på det peruanska höglandet. Ett underbefäl dödades och en officer skottskadades, tillhörande det reaktionära flygvapnets elitförband (motsvarande fallskärmsjägare). De revolutionära styrkorna led inga förluster. Efter den framgångsrika gerillaaktionen tog reaktionen hämd på obeväpnade lokalbefolkningen. I samma stil som de nazityska ockupationsstyrkorna gjorde i Europa under andra världskriget straffar man civilbefolkningen för motståndskämparnas rättfärdiga aktioner. Minst femton bybor greps av den reaktionära arméns styrkor och förklarades vara skyldiga till attacken av de militära myndigheterna. Att det dock är ställt utom allt tvivel att de anklagade "terroristerna" inte deltog i attacken framgår dock av att den lokale, civile, åklagaren gått ut i pressen och meddelat att den reaktionära arméns påståenden är helt tagna ur luften. Men, att den civila myndigheten skulle hävda sig över den militära är minst sagt otroligt i Peru.

Baskiska politiska fångar i kamp

Det nätverk som upprättats av de politiska fångar som tillhör den nationella befrielserörelsen i Baskien - De Baskiska Politiska Fångarnas Kollektiv (EPPK) - har vidtagit en ny kampåtgärd. Sedan igår tillämpar man vad man kallar "chapeos", vilket innebär att man vägrar gå ut ur sina celler, dvs man arbetar inte i fängelset verkstäder, man går inte ut på gården osv., vilket innebär att man bryter mot fängelsereglementet. Denna stridsåtgärd följer på den kampanj som man sedan en vecka drivit för att föra ut sina krav, som i korthet går ut på att man kräver att deras status som politiska fångar erkännes av de spanska och franska staterna och att kränkningen av de politiska fångarnas rättigheter upphör. I ett uttalande meddelar EPPK att man anser att en stor del av de fångar som är en del av nätverket är kidnappade, av den spanska respektive franska staten, då de inte fått en riktig rättegången eller deras strafftid gått ut. Vidare kräver man att de fångar som är dödligt sjuka ska släppas fria, minst sju stycken av de politiska fångarna är döende. Det råder inget tvivel om att de baskiska politiska fångarna kommer att höja sin kamp till nya höjder under den närmaste tiden. Här hittar ni en artikel i ämnet ur den baskiska tidningen Gara.

Ett nytt nummer av våra favoritchilenares tidning finner ni här. Som vanligt har kamraterna knivskarpa analyser av det aktuella politiska läget i Chile och internationellt. I detta nummer finner man även en artikel som handlar om den revolutionära pressen i Brasilen, ett gemmensamt uttalande från kommunistiska partier i Bolivia, Brasilien, Ecuador och Chile i vilket man gemmensamt fördömmer kapitulationen i Nepal, rapporter från strejker och andra kamper som kamraterna deltar i osv. Den politiska huvudvikten lägger kamraterna vid att fortsätta sin mycket framgångsrika valbojkott, inför den andra omgången i de chilenska presidentvalen.
I ledarartiklen skriver kamraterna:

"Att i det tjugoförstaårhundradet stödja taktiken att delta i val är inte bara en anakronism, utan även ett tydligt uttryck för en högeropportunistisk linje hos de revolutionära sektorer som härbärgerar denna illusion. Tillsammans med vänsteropportunismen, dvs den anarkistiska aktionen och/eller den insurrektionalistiska, utgör de två sidor av samma mynt. I det första fallet saknar man reskept för massorna och i det andra skiljer man sig från dessa genom att försöka gå iförväg. Med dessa sektorer anser vi det nödvändigt att debattera och föra en polemik.
Annorlunda är fallet med revisionismen och opportunsimen i Tellier-Carmona klicken, såsom den flagranta opportunismen av PS-PPD [sossarna - övers. anmärk.] missfostert, eller PDC [kristdemokraterna, ö.a] och PRSD [de "radikla" sossarna, ö.a] och andra tveksamma mindre revisionistgrupperingar (särskilt i deras ledande organ), oavsett de socialkorporativistiska och socialfascistiska tendenser som dominerar dessa partier idag. När det gäller alla dessa råder det ingen tvekan om att de hör hemma i det kontrarevolutionära lägret, taktiken att deltaga i valen har hos dem förvandlats till deras strategi för att ackumulera styrkor inom rammen av att försvara de gamla chilenska staten (som är storborgarnas och godsägarnas diktatur)."

Kan ni läsa spanska så läs Nueva Democracia!

Klasskamp och progromer i Italien

De invandrade lantarbetarnas kamp i södra Italien har bemöts med rena progromer. Nu tvingas de angripna att fly. En konfederation av turkiska arbetare i Europa har gjort ett viktigt uttalande som ni finner här. Italiens kommunister och revolutionärer, om de vill göra skäl för att kalla sig så, måste omedelbart organisera försvaret av de angripna lantarbetarna, ett försvar som uppenbarligen måste ske på plats och inte från "säker ort" långt därifrån. De beväpnade självsförsvars grupper som kommunisterna i USA organiserade bland de afroamerikanska småbrukarna och lantarbetarna i Förenta Staternas södra delar på 20- och 30-talet är ett, bland flera, goda exempel som kommunisterna bör tillämpa. Vikten av en här typen av kamper kommer att öka alltmer. Den utveckling som sker i Förenta Staterna visar tydligt hur den tredje världen "flyttar in" i de imperialistiska länderna. USA av idag är inte samma land som tex. de svenska eller irländska invandrarna kom till, utan ett land på nedgång med ett samhällssystem som är i döende.
Vi här finns ett uttalande i ämnet från en organisation av turkiska arbetare i Europa.

LL-demo i Berlin

Vi reste i helgen till Berlin för att delta i den årliga demostrationen till minne av Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht, den tyska revolutionens ledare som i januari 1919 mördades av reaktionen i sammarbete med socialdemokratins ledare. Normalt är det cirka 80.000 människor som söker sig till Luxemburgs och Liebknechts gravar på Friedrichsfelde-kyrkogården i Berlin då deras död högtidlighålls; endast en minoritet deltar dock i själva demostrationen. I år uppskattas deltagarantalet till ca 8000, trots att oväder hindrade många från andra delar av Tyskland att komma. Demostrationen var en manifestation för hur revolutionen lever i den tyska arbetarklassens minne och hur den, med Rosa Luxemburgs ord, säger: "Jag var, jag är och jag kommer!" (Ich war, ich bin, ich werde sein!).
Luxemburg och Liebknecht var framstående kommunistiska ledare och de gav inte bara ett ovärderligt praktiskt bidrag till den proletära revolutionen, för vilken de gav sina liv, de gav även teoretiska bidrag. Texter författade av dem finner ni här och här, de bör läsas av alla som önskar studera närmare den revolutionära proletära rörelsens utveckling; Lenins kritik av Luxemburg bör man dock hålla i minnet för att bättre sätta in hennes texter i sitt rätta sammanhang.
På bilden ovan är den banderoll som några av våra turkiska kamrater bar under demon.

En fundamentalist yrar

En medlem i ett religöst parti yrar idag loss på Aftonbladets debattsida. problemt är inte klassamhället, usugning och förtryck. Nej, enligt fundamentalisten blir allt bättre om det kommer till fler "boendeformer" i förorterna. Vilket ganska konkret betyder att hyrorna ska höjas, vilket i "bästa fall" får till resultat att de fattiga flyttar till andra områden. Att det hela är en del av en strategi för de kommande riksdagsvalen är det inget tvivel om. Regeringen måste desperat prestera "lösningar", detta utspel från fundamentalisten som fungerar som "kommun- och finansmarknads- minister" är en del av detta. Men, "förortsproblematiken" kommer inte att "lösas" så länge dagens Sverige består, så länge Sverige kommer att fortsätta vara ett imperialistiskt land. Proletariatet kommer att lösa frågan. Genom att de som idag bor i fattiga arbetarförorter fritt kommer att få ta över borgarklassens slott och herresäten, och därifrån planerar hur det ska bygga det socialistiska Sverige. Borgarklassen kan få flytta fart den vill, vi behöver inte parasiterna.

Oury Jalloh uppdatering

Igår skrev vi om fallet Oury Jalloh och som vi då påpekade meddelades även igår den tyska högsta domstolen sitt beslut, om huruvida processen skulle återupptas eller inte. Det beslut som fattades var att processen ska tas om. Motiveringen var att det fanns brister i förundersökningen, som tex. att ingen ordentlig undersökning gjorts om hur madrassen antändes, och att saker som helt enkelt inte var trovärdiga, som tex. att polisens uppgifter om att Oury Jalloh skulle ha bränts till döds utan att ha skrikit, osv. Naturligtvis är det en framgång för det omfattande opinonbildandearbete som aktivisterna drivit, som bland annat gjort att frågan får uppmärksamhet i alla rikstäckande media av vikt (igårkväll var det tex. andra nyhet på ZDF-kvällsnyheter). Men, som vi även påpekade igår, vi har inga illusioner om att en domstol, i dagens Tyskland, ska skipa rättvisa i fallet Oury Jalloh. Poliserna som dödade honom ska straffas för mord och det rasistiska imperialistiska systemet som är orsaken till hans död ska krossas, det kommer proletariatet inom sin tid göra. Allt som den tyska borgarstaten kommer göra är att försöka leda fri dagens Tyskland frågan in på, för den, ofarliga sidospår.
Titta på bilden ovan, det är en rekonstruktion av dödsfallet och var en del av rättegången mot poliserna som frikändes på alla punkter (frn anklagelserna om "tjänstefel"!). Så var Oury Jalloh fastspänd när han brändes till döds av tysk polis.
De klasstrider som borgarmedia rapporterar om från Italien är även de förbundna med problematiken som vi tog upp i gårdagens text. Ett italienskt parti värt att kalla sig kommunistisk måste omedelbart ta sig an att organisera de superexploaterade lantbruksarbetarna och förvandla deras rättmättiga vrede i mäktig kraft för den socialistiska revolutionen i landet.

Lästips!

Den här artiklen innehåller nyttig information. Läs den!

En talande bild

Bildtexten lyder: "Ursäkta mig jag måste stiga in och leta efter Osama Bin-laden". Det är vår kommentar till denna artikel.

Oury Jalloh: DAS WAR MORD!

Idag är det den femte årsdagen sedan Oury Jalloh mördades av tysk polis. Även om mordet ägde rum i ett av våra grannländer är det relevant för oss i Sverige att känna till, av två skäl: för det första därför att det visar verkligheten i det "demokratiska" Europa, hur de mest "demokratiska" staterna i världen inte är något annat än en fortsättning på de gamla kolonialmakterna, och; för det andra, hur motstånd mot rasism och polisövergrepp kan sättas in i sitt sammanhang och ta sin rättmättiga plats i arbetarklassens kamp.

Oury Jalloh var en asylsökande från Sierra Leone som bodde i Dessau i den tyska delstaten Sachsen-Anhalt. Den 7 januari 2005 gick han efter att hans flickvän avslutat deras förhållande gick han på krogen, han blev berusad och gav utlopp för sin sorg genom uttrycka sig olämpligt om kvinnor i allmänhet och sin före detta flickvän i synnerhet. Då dyker polisen upp, att en afrikansk man uttalar sig om tyska kvinnor är nämligen inte speciellt accepterat - milt uttryckt. Inför över 50 vittnen slår polisen Oury Jalloh sönder och samman. Efter den grova misshandeln griper de honom och tar honom till polisstationen. Där visiteras han och kastas i en cell. Som alla som någon gång tagits i tillfälligt förvar av polisen vet, så blir man grundligt visisterad innan man sätts i en cell; ofta får man inte ens mer än en tröja på sig efter som en andra tröja, enligt snuten, skulle kunna användas till att begå självmord. Man får definitivt INTE ha med sig cigarettändare eller dylikt. Även Oury Jalloh blev visiterad innan han låstes in. I cellen spändes han, svårt misshandlad, fast i britsen: han fjättrades till händer och fötter. Om detta råder inget tvivel, även i polisrapporten framgår detta. Sedan brändes Oury Jalloh till döds. Inne på polisstationen. Fjättrad till händer och fötter. Efter att ha blivt grundligt visiterad. Naturligtvis fanns det ett brandlarm i cellen, men efter att brandlarmet gått tog det, enligt polisen, flera minuter innan någon kontrollerade vad som skedde i cellen. Det enda bännbara i cellen var en skumgummimadrass. De enda som hade tillträdde till cellen var poliser. Efteråt har dessa hävdat att, den till nästintill medvetslöshet misshandlade, Oury Jalloh skulle ha lyckats smuggla in en tändare i cellen och trots att han låg fastspänd och inte kunde röra varken händer eller fötter på något sätt skulle ha lyckats sätta eld på madrassen och så begått något slags självmord. Att polisens historia är ohållbara förstår vem som helst: de enda som kunnat bränna Oury Jalloh till döds var tyska poliser. Naturligtvis blev det en rättegång om det hela, och den tyska "rättvisan" fann att INGEN gjort något fel. De som borde dömts för mord, om en afrikansk mans liv är lika mycket värt för den tyska staten som en tysk, ansågs inte ens ha begått tjänstefel. Domen har överklagats och idag meddelar - den tyska motsvarigheten till - högsta domstolen om fallet kommer att tas till prövning igen.

Om Oury Jalloh varit ett enskillt fall, om Dessau varit ett undantag hade det varit en enskilld skandal. Men fallet Oury Jalloh är inte ett undantag. Laye Alame Konde, Dominique Koumadio, Maryama Sarr och Halim Dener är några namn på invandrare som under de senaste åren mördats av tysk polis; det finns många fler. Otaliga är fallen av människor med "utländskt" utseende som misshandlats på ett tortyrliknande av polisen, på ett sätt som sällan förekommer när det gäller "tyskar". Mordet på Oury Jalloh är en del av ett mönster, ett system. I Tyskland, och EU i allmänhet, råder ett rasistiskt system. Det är som en konsekvens av detta system som människor mördas; detta system är det imperialistiska systemet. För att bekämpa polisens våld mot invandrare måste men därför bekämpa det imperialistiska systemet. Detta är en slutsats som i många fall endast resulterar i pompösa ställningstaganden och tomma symbolhandlingar från olika partier och organisationer som kallar sig sälva för "revolutionära". I Tyskland finns det däremot folk som tagit ett verkligt revolutionärt grepp.

Våra kamrater i Tyskland deltar i ett nätverk som heter "Karavanen för flyktingars och invandrares rättigheter" som har lokalavdelingar i ett tiotal tyska städer; i detta nätverk deltar flera olika grupper/partier/organisationer men också privatpersoner, huvuddelen av de aktiva har själva invandrarbakgrund. Parollen "vi är här därför att ni förstör våra länder!" är central i nätverkets politiska arbete.
Genom att resa denna paroll sätter man frågan om varför flykting och invandrare kommer till de rika länderna i sitt sammanhang. Folken i Asien, Afrika och Latinamerika har under de senaste femhundra åren våldtagits och plundrats av kolonial- och imperialistmakter. Deras oberoende har kvävts med blod och eld. Än idag är det viktigaste draget i den rådande världsordningen uppdelningen mellan å ena sidan i länder som förtrycker andra (där en liten del av männskligheten lever) och å andra sidan förtryckta länder (där den överväldigande majoriteten lever). Under flera århundraden fördes befolkningen från de förtryckta länderna med våld till Amerika och Europa som slavar, idag kommer de till de rika länderna därför att försöka leva ett liv som hör det tjugoförsta århundradet till, för att slippa leva i elände och misär i stater som alltsom oftast styrs av öppet terroristiska regimer. Men för den stora majoriteten blir livet i Europa en tragedi av ständigt krossade illusioner och drömmar. Även här finns nämligen den imperialistiska/koloniala strukturen och det inte av en tillfällighet. Imperialismens som system är på fallrepet, det är döende; för var dag som går blir det allt nödvändigare för imperialismen, som system, att öka exploateringsgraden, såväl i det förtryckta nationerna som i de imperialistiska "hemländerna"/"metropolerna". Problemet för imperialisterna är att "den sociala freden" i deras respektive uppländer är avgörande för att undvika att hela systemet rasar samman, det är avsevärt mycket lättare att agera på annan ort om man har ordning och redan på hemmafronten. Därför är behandlingen av arbetarklassen i de imperialistiska länderna inte enformig; inte bara upprätthåller man ett korrumperat skickt av arbetararistokrati utan även proletariatets kärntrupper delas upp. Det patriakala systemet av kvinnoförtryck är ett exempel på detta (som vi kommer återkomma till vid andra tillfällen). Ett annat exempel är, vilket vi här behandlar, uppdeling i svenskar/tyskar/nationailteten av majoritetsbefolkningen i respektive imperialistland å den ena, och invandrade arbetare å den andra.
I alla imperialistiska länder genomförs de farligaste, tyngsta, sämst betalda och smutsigaste arbetena av i huvudsak invandrare. Det finns en hel "svart ekonomi" som för varje dag ökar i vikt för systemet och som drivs genom nästintill uteslutande invandrade arbetare. När dessa invandrare reser parollen "vi är här därför att ni förstör våra länder!" blir det en utmaning mot systemet, mot samhället som vi känner det; därför att "vårt" samhälle är ett imperialistisk samhälle. I länder som Sverige och Tyskland finns det inte en enda aspekt av det samhälliga livet som inte är direkt påverkat av att denna typ av länder, imperialistiska, är sådana som förtrycker andra. Det som vi idag uppfattar som "svenskt" är allt påverkat av att Sverige är ett imperialistiskt land. Genom att resa den provokativa parollen, där man säger "NI" istället för något mer allmänt och intetsägande, påtalar man direkt just denna verklighet. Om du är medborgare i ett imperialistiskt land drar du fördel av det imperialistiska förtrycket, må vara temporärt, må vara därför att imperialisterna försöker muta dig, må vara för att det ligger i förtryckarna intresse, men det är så. Det finns en anledning till varför det finns socialbidrag i Sverige men inte i Indien och det handlar INTE huvudsakligen om att "arbetarrörelsen" varit starkare här (se USA). Om du inte bekämpar imperialismen är du därför en del av problemet. Den del av arbetarklassen som består av invandrare och flyktingar har ingenting att be om ursäkt för, den behöver inte "assimilieras" eller "integreras" i det svenska samhället, därför att det svenska samhället, som vi känner det, bör, måste och ska förstöras av den proletära revolutionen. Därför är en "vi är här därför att ni förstör våra länder!" en revolutionär paroll. Det enda fundamentet för arbetarklassens enhet i världen är för oss den proletära internationalismen, vi vill inte ha fler "svenskar", vi vill ha fler proletära internationalister.

Den mest tongivande kraften inom "Karavanen" är en grupp flyktingar från, framförallt, Nigeria som kallar sig för The VOICE. De är också de som är mest aktiva i fallet Oury Jalloh. För detta får kamraterna utstå systematiska polistrakasserier, bland annat utsätt ett internetcafé som drivs av en aktivist och som ofta fungerar som mötesplats för systematiska husransakningarna - som "rättfärdigas" med "misstankar om droghandel" men någon sådan pågår inte där och har följaktilgen aldrig kunnat bevisas - senast den 16 december 2009. I ett dokument, med titlen "Om den koloniala orättvisan och barbariets fortsättning i Tyskland" tar kamraterna upp den verklighet som de tvingas leva under. Även om vi inte är eniga med alla saker som kamraterna skriver (och vad de utelämnar) så är texten ändå synnerligen läsvärd, ni finner den här på engelska.

Idag genomför våra kamrater en demostration i Dessau. Från olika delar av Tyskland kommer aktivister för att minnas Oury Jalloh och för att kräva rättvisa. De ställer det självklara kravet på en ny rättegång. Vi önskar dem all lycka och ger dem vårt fulla stöd, men ingen rättegång som helst i dagens Tyskland kommer att skippa rättvisa i fallet Oury Jalloh, det kan endast det stridande proletariatet. Som vi skrev i titlen på detta inlägg: Oury Jalloh: DET VAR MORD!

Om krigsherrar på Filippinerna

Med anledning av den massaker på journalister som i slutet av förra året ägde rum på Filippinerna har det stått en del i borgerlig press om att så kallade privatarméer existerar i landet. Här kan ni läsa ett mycket intressant uttalande från Filippinernas Nationella Demokratiska Fronts Mindanao-avdelning. Kamraterna avslöjar Arroyoregimens hyckleri och ger mängder med bevis för hur det är den reaktionära staten som själv ligger bakom krigsherrarna, då dessa i verkligheten är en del av statsapparaten.

Egyptens regering attackerar palestinasolidaritet

Idag kommer nya uppgifter i borgarpressen om hur den egyptiska regeringen fortsätter sina angrepp på den stora grupp palestinaaktivister från olika länder som befinner sig i landet. Aktivisterna är där med anledning av den solidaritetsmarsch som skulle ha genomförts för några dagar sedan, men där endast 80 aktivster tilläts delta. Nu fortsätter regimen att trakassera aktivisterna. Än en gång visar den står fast vid att upprätthålla blockaden mot Gaza. Egyptens regering är en lakejregim som springer Förenta Staternas ärenden, precis som regimerna i de andra arabländerna är Palestinas folk något som man endast använder sig av för egna syften. Palestinas verkliga vänner finns bland världens arbetare och förtryckta. Några av dem är de av våra kamrater som är på plats i Egypten.

Ett vidrigt idolporträtt

Den nordamerikanska tidskriften Vanity Fair har i sitt senaste nummer en artikel som närmast kan beskrivas som ett idolporträtt på mördaren Erik Prince, som är condottiere för legoknektarna i firman Blackwater (som nu bytt namn till "Xe").
Eftersom en cynisk massmördare framställs som en hygglig kille är det en vidrig text att läsa, men den innehåller en del information och har därför ett värde som referensmaterial. Bland annat berättar Prince om Förenta Staternas hemliga "find, fix, and finish"-projekt, med vilket dess underrättelseorgan, och legoknektarna i dess sold, skulle, i strid mot Förenta staternas författning, leta upp utländska medborgare ("terrorister"), kartlägga dom och mörda dem ("om nödvändigt"). En tysk medborgare skulle bland annat mördas i Hamburg 2004. Hela artikeln finner ni här.

Mycket bra mål!

Expressen meddelar idag att man öppnar upp en redaktion i det ockuperade Afghanistan. Tanken som spontant uppstår: ett bra mål! Det var nämligen så vi fick lära oss att det hette i det militära när en person/byggnad/fordon var lämpligt att beskjuta/spränga/angripa. Att borgarpressen skickar journalister som ska förhärliga den svenska imperalismens roll i landet - som varande en del av ockupationsstyrkorna - är inget nytt eller konstigt. Inte heller de vidriga "personporträtten" av legoknektarna. Vi hoppas och tror att Expressens utsände snart får anledning att rapportera om nya förluster för de svenska imperialisterna. Samtidigt ska Expressen, och dess utsände, veta att de som en del av ockupationsmaktens proppagandaappart är ett militärt mål. Vi hoppas och tror att de afghanska motståndskämparna ser det på samma sätt. Förhoppningsvis vidtar de även lämpliga åtgärder.
Precis samma tankar har vi om med anledning av kronparasitens besök hos det svenska mördargänget. Vore det inte alldeles, alldeles, underbart om några aghanska motståndskämpar kunde befria oss från denna plåga? Tänk RPG!

Faktafel efter faktafel

Genom segrar på slagfältet skaffar sig våra indiska kamrater mediautrymme även i Sverige. För inte så länge sedan publicerade DN en artikel och nu följer Svenska Dagbladet efter. Texten i Svd är bättre skriven än den i DN, dock är även den full med faktafel. Benämningen "naxaliter" kommer av det uppropr som inledes 1967 i byn Naxalbari (i delstaten Västbengalen), men ingen rörelse/organisation/parti grundades i Naxalbari. Vidare är påståendet om att "I indiska storstäder märks inga spår av den våldsamma konflikt som pågår ute i landets vidsträckta berg- och djungelområden" är i grunden felaktigt; ännu genomför maoisterna inte större militära aktioner i städerna, däremot har man ett omfattande massarbete och inflytande bland städernas fattiga. Och så vidare. Den som vill ha tillförlitlig information Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) bör, utöver denna blogg, läsa på den här sidan.

Leve det segerrika folkkriget!

Gerillaaktion på Filippinerna

Enheter ur Nya Folkarmén (NPA) genomförde den 17 december 2009 ett framgångsrikt bakhåll i vilket två soldater ur den reaktionära armén likviderades, uppger idag en talesman för NPA. Aktionen, under vilken även två automatkarbiner ska ha konfiskerats av den maoistiska gerillan, genomfördes på ön Samar. Samtidigt har Filippinernas Kommunistiska Parti, som leder NPA, avslöjat den filippinska reaktionens påstående om att 2500 gerillasoldater skulle ha kapitulerat under 2009 som en ren bluff. Även påståendet att NPA skulle ha bränt ner två skolor i samma område avfärdas som en del av fiendens psykologiska krigsföring.