Lästips: "Vredens druvor"

Vi har under den senaste dagarna inte haft möjlighet att blogga eller hålla på med internet överhuvudtaget. Men, vi har för ovanlighetens skull haft tid att läsa en hel del. Vi läste därför en bok och eftersom vi är förhållandevis litterärt obildade tyckte vi det skulle vara en god idé att läsa en "klassiker". Så vi läste "Vredens druvor" av John Steinbeck (finns som pocket för 79 kronor). Nu är vi inte kvalificerade att göra någon djupare analys, eller en tänkvärd recension för den delen, men vi vill ändå rekomendera boken varmt. Författaren var inte marxist och det märks, boken är full med illusioner kring småegendomen och eggen riktas inte mot den borgerliga diktaturen som sådan utan mot "systemets avarter". Personbeskrivningarna är schablonmässiga och visar tydligt hur författaren är en utomstående till de förhållanden som han skildrar. Dock finns det vissa stycken i boken som är helt lysande och mycket inspirerande. Om ni har tid så läs boken!

Nedan ett kort utdrag och längst ner en video med en låt som inspirerats av boken ("huvudpersonen" heter Tom Joad).

"...till skillnad från allt annat i universum, organiskt eller oorganiskt, växer människan utöver sin gärning, stiger uppför sina abstraktioners trappa, skyndar före sina resultat. Så mycket kan man säga om människan - när teorier omformas och störtar samman, när skolor och filosofem, när trånga mörka tankebanor, nationella,religösa, ekonomiska, växer och löses upp - att människan strävar framåt, stapplar framåt, ibland vilsegången och tyngd av smärta. När hon tagit ett steg framåt, glider hon kanske tillbaka, men bara ett halvt steg, aldrig hela steget tillbaka. Så mycket kan man säga och känna att det är sant och veta det. Detta kan man veta när bomberna ur svarta flygplan faller i kärvar över torget,när fångar sticks ner som grisar, när lemlästade kroppar ligger i smutsen och ger ifrån sig sitt blod. På detta sätt kan man veta det: om steget inte togs, om den svidande längtan efter att få försöka kämpa sig fram inte fanns, då skulle bomberna inte falla och stuparna inte uppslitas. Frukta den tid då bomberna upphör att falla fast bombflygarna lever - ty varje bomb är ett bevis på att anden inte är död. OCh frukta den tid då strejkerna upphör fast storkapitalisterna lever - ty varje litet strejkförsök är ett bevis för att ett steg har tagits. Och detta kan man veta - hys fruktan för den tid då Människan inte vill lida och dö för en idé, ty denna egenskap är Människans kännemärke, som skiljer henne från hela det övriga universum"

(Vredens druvor sid. 251, John Steinbeck)