Otack...

Islamiska förbundet är en sammanslutning som leds av vad Malcom X kallade "house-niggers". Harmlösa typer som uppmanar sina medlemmar att vara EXTRA NOGA med att följa den svenska statens lagar. När förbundets ordförande berättar om hur man svartmålas och kallas för det ena och det andra är det inte en radikal röst som kommer till uttryck, snarare en reaktionärs klagan över att han behandlas som en hund av sina herrar. Vi tar upp det hela för texten som idag publicerats på kloaksidan Newsmill visar tydligt att det spelar ingen roll hur mycket du svansar inför rasisterna, en svartskalle är alltid en svartskalle i herrarnas ögon.

Krigspartiet

Unga personer som söker efter ett revolutionärt alternativ kommer oftast i första hand kontakt med Vänsterpartiet, genom dess ungdomsförbund Ung Vänster. Läget kan naturligtvis variera lite efter hur det ser ut på olika orter, men i allmänhet är det så. Vänsterpartiet har därigenom spelat en viktig roll i att neutralisera tusentals ungdommar som faktiskt haft för avsikt att kämpa för en bättre, socialistisk, värld. Att Vänsterpartiet nu fullständigt kastar masken och öppet tar ställning för att den svenska imperialismens krigsmakt ska delta i angreppen mot Libyen, gör det förhoppningsvis svårare för dem att lura folk. vänsterpartiet är ett borgerligt parti. Ett parti i imperialismens tjänst. Vi har ingenting gemmensamt med Vänsterpartiet. Vi är inte en del av samma "rörelse". Vänsterpartiet har sedan länge inte stött någon revolutionär kraft i världen, nu stödjer man öppet imperialisternas framfart. Vänsterpartiet är ett blodbesudlat krigsparti. Alla som vill kämpa mot imperialismen måste ta konsekvens av partiets ställningstagande och vända det ryggen.

Skjut ner dom!

Så ska de svenska imperialisterna delta i ännu ett aggressionskrig mot en förtryckt nation. Sällan har det funnits så uppenbart vulgära skäl som denna gång.

Aldrig någonsin ska Vänsterpartiet kunna tvätta bort det blod som man har på sina händer. Oavsett hur man ställer sig i Riksdagen så är man de facto medskyldiga genom sitt stöd till det imperialistiska kriget.

Vi hoppas av hela vårt hjärta att de libyer som står upp för sin nations rätt till självbestämmande, får in åtminstone några goda träffar på de svenska stridsplanen. Varje nedskjutet plan är en seger för oss!

Så, vår maning till Libyens folk är: skjut ner dom!

Kolonialismens ideal

Av att läsa borgarmedia blir man lätt lite cynisk, de skriver sådana kopiösa mängder dynga att det blir svårt att bry sig. Idag lyckas man dock få oss att reagera.

DN publicerar en artikel i vilken den turkiska chauvinismen hyllas. Inte ett ord om att den turkiska staten är byggd på folkmord på nationella minoriteter. Inte ett ord om det systematiska förtrycket av kurderna. Inte ett ord om kemalismens fascistisk drag. Tydligen en helt ok text att publiceras på Sveriges största dagstidnings hemsida.

På Sydsvenskans (Malmö/Skånes största tidning) hemsida finns en artikel om New Delhi. Texten för tankarna till ett resereportage från det brittiska kolonialväldets glansdagar. En underrubrik lyder: "slumområdet man trivs i"! Kommentarer till det känns överflödiga. Men, fanskapet som skriver artiklen förnekar sig inte heller i de andra delarna av texten, cykelrickshaw rekomenderas bland annat. Att en indisk kulie ska slita ihjäl sig för att transportera runt vänsterländska turister är tydligen väldigt romantiskt. När Connaught Place beskrivs utelämnar artikel ´författaren naturligtivs de tiggarbarn som med amputerade armar och ben sitter utplacerade på olika platser runt platsen - att det är vanligt att föräldrar i tiggarfamiljer i Indien själva amputerar sina spädbarns lemmar, för att så öka deras möjligheter att få allmosor från de bättre ställda, är kanske inte ett lika pittorsekt ämne att skriva om. Tydligen lever kolonialismens anda väl på Sydsvenskans redaktion.

För att verkligen göra vår dag komplett publicerar borgarmedia en notis med den imbecilla titlen "'Inka-vänstern' framåt i Peru". Att man utser Ollanta Humala till vänster är i sig självt naturligtivs fel; Huamala är en före detta arméofficer som personligen lett dödskvadroner i Huallaga-dalen i början av nittiotalet, en blodbesudlad massmördare med andra ord. Han är ungefär lika mycket "vänster" som Benito Mussolini var det. Att man sen påstår att han skulle ha stöd av fattigbönder gör det hela skrattretande. Uttrycket "inka-vänster" andas dock rasism så det räcker och blir över. Att benämna Perus ursprungsbefolkning, vilken består till största delen av quechua- och aymaratalande människor, för "inkaindianer" var kanske gångbart för femttio år sedan. Att reaktionärer använder sig av sådanabegrepp visar än en gång hur den koloniala inställningen lever vidare.

År 2011 lever kolonialismens ideal i svensk borgarmedia, så framstegsvänlig är vår bourgeoisie.

Peruanska generaler: "maoistgerillan starkare"

Den 21 mars genomförde sju generaler ur de reaktionära väpnade styrkorna, under ledning av överbefälhavaren general Luis Howell, till det området som kallas VRAE (El valle del rio APURIMAC y ENE - floddalen mellan floderna Apurimac och Ene), vilket är ett särskillt militärområdet inom de reaktionära styrkornas struktur. VRAE är ett område där Perus Kommunistiska Parti organiserat flera folkkomittér och revolutionära stödbaser. Den reaktionäre journalisten Gustavo Gorriti var med på resan och har nu publicerat ett reportage om det hela. I Gorritis text finns bland annat flera citat från generalerna, några av dem ger viktiga inblicka i de verkliga förhållandena i i området och hur folkkriget utvecklas.

Generaler säger bland annat:

"Senderisternas basstyrkor har ökat"

- dvs., de lokala miliserna som utgör basstyrkorna i Folkets Befrielsearmé har ökat.

"De (dvs PKP) agerar mycket i höglandet under regnperioden"

"De (dvs PKP) har de små byarnas stöd"

"De (dvs PKP) behandlar befolkningen väl, de är bättre beväpnade nu. De vet hur man för krig"

Enligt den peruanska reaktionens högsta militära befälhavare har PKP stöd bland bybefolkningen i VRAE, man har överlag en god kontakt med befolkningen, man rör sig inte bara i djungelområdena utan även på höglandet och man utökar folkmilisstyrkorna. I samma intervju uppskattar generalerna Folkets Befrielsearmés huvudstyrkor i VRAE till 500 heltidsgerillasoldater. Det är viktigt att komma ihåg att sedan 2008 genomför den peruanska reaktionen under ledning av elitenheter ur Förenta Staternas stridskrafter, och med dessas direkta deltagande, omfattande operationer i VRAE. Trots detta växer alltså PKPs stöd i området, massorna deltar i större antal i folkkriget och FBAs slagkraft ökar. Sen ska vi inte glömma att VRAE bara är ett av flera områden där de peruanska maoisterna utvecklar folkkriget.

Peruansk reaktionär media rapporterar för övrigt om ett bakhåll genomfört av FBA i fredags, den 25 mars. En sergeant i den peruanska armén dödades när patrullen han var en del av överfölls av gerillasoldater i provinsen Satipo i departementet Junín. Satipo är inte en del av VRAE.

Läs „radikal“!

Idag fick vi ett mail från kamrater i Tyskland. Bland revolutionära kretsar cirkulerar för närvarande ett uttalande från gruppen som kallar sig ”Revolutionära Vänstern” (RL) och vilken ger ut den illegala tidskriften ”radikal”. RL är en grupp som utvecklats ur det som tidigare var ”militante gruppe” som under närmare tio år genomförde olika militanta aktioner, bland annat omfattande sabotageaktioner mot den tyska krigsmakten (man satte en massa krigfordon i brand) och företag knutna till den, som ett konkret stöd till det kämpande folket i Afghanistan. I det uttalande som nu cirkulerar uppmanar kamraterna till ”Sabotera statsapparaten – skydda vänsterns strukturer!” och man diskuterar hur de i det nuvarande läget skärpta angreppen på kommunistiska och revolutionära grupper bör mötas med offensiva åtgärder av olika typer, från demonstrationer till direkta angrepp på statsapparaten. Tillsammans med uttalandet cirkulerar ett pressmeddelande från en cell tillhörande en militant organisation som kallar sig ”Revolutionära aktionscellerna”, vilka sysslar med olika typer av beväpnad propaganda. ”Cellen Georg von Rauch” berättar om hur man i protest mot den statliga repressionen skickat pistolammunition till den federala inrikesministern, biträdande riksåklagaren och till två reaktionära akademiker som varit drivande i att utarbeta ”extremistteorin” (att allt som inte är borgerlig demokrati är ”extremism” och måste bekämpas) i Tyskland.

RL är en synnerligen eklektisk gruppering, och det finns en massa ståndpunkter hos kamraterna som vi inte delar. Men som det ser ut får de genuint kommunistiska krafterna mer inflyttande inom organisationen med tiden. Hursomhelst, det hela är mycket intressant och ytterligare ett bevis på hur den väpnade kampen står på dagordningen i Europa. Oavsett om man delar RL:s ståndpunkter eller inte är ”radikal” en tidskrift med sådant inflytande att alla som vill veta hur landet ligger inom den ”utomparlamentariska vänstern” i Tyskland, så måste man läsa den. Kamraterna har för tillfället en hemsida uppe, den kommer säkert att försvinna snart igen, passa på och läs här.

Italienska maoister i gatukamp!

I Italien finns flera olika partier, organisationer och grupper som kallar sig maoister. Av de organisationer som har en landsomfattande struktur, brukar Maoistiska Kommunist Partiet (Italien) sägas vara det som står närmast Perus och Indiens kommunistiska partier. Partiet är även medlem i den Revolutionära Internationalistiska Rörelsen. Kamraterna har en kvinnorganisation, flera lokala fackliga enheter (i SLAI-COBAS) och en ungdomsorganisation som heter Red Block. Det något - i vårt tycke - egenartade namnet uppstod efter händelserna i Genua 2001, då kamraterna kom till slutsatsen att de behövde skapa ett revolutionärt alternativ till det så kallade "svarta blocket".

Ett av dessa kamraternas starkaste fästen är Palermo på Sicilien. Där har man mycket aktiv lokalavdelning.

I onsdags genomförde kamraterna en antifascistisk manifestation som slutade i omfattande gatukamper. Det är intressant hur kamraterna gick till väga, vilket visas tydligt på videon som ni kan titta på nedan [kanske främst för de av våra läsare som är bekanta med några av kamraterna]. Kvinnoroganistationen styrde upp den legala protesten med understöd av de fackligt aktiva. Ungdomsorganisationen styrde upp de militanta protesterna tillsammans med andra lokala antifascister. Allt under den lokala partikommitténs ledning. I det stora hela intressant och lärorikt att studera. Sen kan man konstatera att kamraterna i ungdomsorganisationen i den följande utvärderingen av aktionen säkerligen kommer att komma till slutsatsen att det var ett fatalt fel att stanna upp (se 2.30 minuter in i filmen); men man genomförde i sin helhet en väldigt lyckad aktion. Vi glädjer oss över kamraternas framgångar och tror att man säkert kommer kunna bygga vidare på det hela och dra viktiga lärdommar av onsdagens aktion.

Politiska fångar under attack i Indien

Vi har tidigare skrivit om hur utvecklingen av folkkriget i Indien leder till att kampen mellan revoluion och kontrarevolution börjar likna den situation som rådet i Peru. Nu kommer uppgifter om att fänglsade indiska kamrater har utsatts för attcker, som kan vara ett förspel till vad som komma skall. I Peru har reaktion vi olika tillfällen genomfört massmord i fängelserna, där man mördat mängder med kamrater (det mest omfattande massmordet genomfördes den 19 juni 1986 då trehundra fängslade maoister mördades). Att kamraterna i Indien står inför en utveckling som kan gå åt samma håll är uppenbart. Läs mer om händelsen här.

Reaktionär terror i Indien - gerillaaktioner i Filippinerna och Peru

Indien: Den reaktionära dagstidningen The Hindu publicerar idag en artikel i vilken men berättar om hur reaktionens paramilitärastyrkor i "bästa" SS-stil våldtagit kvinnor, dödat fattigbönder och bränt ner hela byar i delstaten Chhattisgarh. händelser av denna typ är ofta förekommande, men det är sällan som den reaktionära pressen skriver om det. Läs texten här.

Filippinerna: På ön Mindanao genomförde Nya Folkarmén den 19 mars en attack mot en polisstation i Panabo City, i distriktet Davao del Norte. Kamraterna stormade polisstationen, dödade två poliser och sårade två andra. Kamraterna kunde även konfiskera en automatkarbin.

Peru: I departementet Huánuco genomförde i måndags, den 21 mars, enheter ur Folkets Befrielsearmé flera proppagandaaktioner. Aktionerna genomfördes simultant i provinserna Dos de Mayo och Ripán. Även den verksamhet som Perus Kommunistiska Partis utlandsorganisation sysslar med har uppmärksammats av reaktionär media, här en artikel i vilken man uppmärksammar den kallelse till valbojkott (av de stundande presidente och parlamentsvalen) som vi tidigare länkat till.

Internationell aktionsvecka till stöd för folkkriget i Indien!

"Internationalism i handling innebär ett och endast ett: självuppoffrande arbete för att utveckla den revolutionära rörelsen och den revolutionära kampen i eget land, stöd (genom propaganda, sympati och materiella medel) åt samma kamp, samma kurs - och endast denna - i alla länder utan undantag."

(Lenin, 1917, Proletariatets uppgifter i vår revolution)

Sedan förra året existerar en internationell stödkommitté för folkkriget i Indien. Komittéen bildades på initiativ av maoistiska partier och organisationer i olika länder. Nu har man kallat till en första internationell aktionsvecka till stöd för folkkriget i Indien, mellan den 2 och den 9 april. Uppropet, som ni finner nedan på engelska, har redan väckt uppmärksamhet i indisk reaktionär press. Olika typer av aktioner kommer att genomföras, i Frankrike, Italien, Kanada, Spanien och Tyskland i flera olika städer. med största sannolikhet kommer aktioner även genomföras i andra länder. Vi hoppas att aktioner kommer att genomföras i Sverige och uppmanar alla våra läsare att ta egna initiativ och genomföra aktioner efter sina lokala förutsättningar. Allt från affischering, flybladsutdelning, sprayningar till möten och manifestationer. Det som är viktigt är dock att aktionerna dokumenteras, helst genom foton. Att det finns bilder från aktionerna är viktigt eftersom dessa kommer att nå de kämpande i Indien och utgöra ett viktigt moraliskt stöd för kamraterna. Och som vi tidigare nämnt, den indiska reaktion kommer säkert att uppmärksamma det hela. Om ni tar foton på personer ber vi er att redigera dem innan ni skickar dom till oss, så att personerna ifråga inte kan indentifieras (viktigt om man tex. någon gång har tänkt att resa till Indien). Vi hoppas kunna publicera insända rapporter om aktiviteter den 11 april.

LET’S SUSTAIN THE PEOPLE’S WAR IN INDIA
April 2-9, 2011 – INTERNATIONAL WEEK OF SUPPORT

In India the people’s war is intensifying day by day. Led by Maoist
Communist Party of India it involves and has the support of millions of poor farmers, women, masses of untouchables, and now controls about ten States of the Confederation of India.

That’s a people’s war against poverty, feudal capitalistic exploitation, in the regions where most acute are the contradictions produced by the turbulent development of plundering resources, caste oppression and exploitation, by the Indian capital linked to imperialism.

With the help and support of the imperialists and especially the American imperialists, the Indian reactionary ruling classes are trying to suffocate the revolutionary movement, carrying out huge atrocities, whose barbarism there is no precedent.

The Indian government on behalf of imperialism describes the People’s War as the greatest threat to internal security, and launched against it across the country an unprecedented offensive, under the name of “Operation Green Hunt” with a large deployment of ultra-armed troops, Police and paramilitary forces trying to sow terror and genocide in the peoples of India, through raids, indiscriminate destruction, rapes and mass murders, arrests and disappearances, trying to assassinate the leaders, as occurred with Comrade Azad, a top Maoist leaders of the CPI(M). All this with the illusion of drowning in blood the struggle of a people for liberation.

But the Indian popular masses unite in the People’s War, giving rise to large protests and strikes against rising prices, corruption and state terrorism.

The imperialist governments, the United States, Europe, Russia, and their mass media support the criminal action of the Indian government; but in these countries also grows complaint and solidarity.

The Indian masses, led by the Maoist Communist Party of India, are writing an historical page in the class struggle in the current world.

The development of people’s war in India confirms that the revolution today is the main trend in the world and that Maoism assumes the role of command and leadership in the new wave of world revolution against the imperialism in crisis.

The proletariat of the whole world realizes that the advancement of people’s war in India calls into question not only the balance of power in the south Asian region but also in the disposition of the imperialist world system.

The International Committee in support of the people’s war launches a great international campaign, to be conducted in all forms, in most number of countries as possible, through a week of action, from 2nd to 9th April 2011.

This campaign is and must be the expression of proletarian internationalism and advancement of the unity of the international proletariat, of revolutionaries, democratic forces and the oppressed nations and peoples around the world.

INTERNATIONAL COMMITTEE to SUPPORT the PEOPLE’S WAR in INDIA

Svenskt stål biter

Sverige för krig i Afghanistan. Sverige deltar i "fredsbevarandeinsatser", vilket i realiteten betyder imperialistisk agression och ockupation, i flera länder. Det är troligt att Sverige kommer att delta i angreppet på Libyen. Ändå lever många med en drömbild av det "fredliga" Sverige. Sverige är en agressiv imperialistmakt. För de som ännu inte fattat vilken roll Sverige spelar i världen så rekomenderas denna artikel. Inget land i världen har så omfattande vapenexport som Sverige om man ser till invånarantal. Den svenska imperialismen måste bekämpas, med alla medel.

"Svensk vapenexport:

År 2010 exporterade Sverige krigsmateriel för drygt 13,7 miljarder kronor. Det innebär att varje svensk i genomsnitt sålt krigsmateriel för 1500 kronor förra året, vilket gör Sverige till det land som sålt mest vapen i världen, räknat per capita. År 2009 sålde Sverige krigsmateriel för 13,5 miljarder kronor, en ökning med sju procent jämfört med 2008 då siffran låg på 12,7 miljarder kronor. Mellan år 2000-2004 ökade den svenska vapenexporten med över 60 procent. Några av de största mottagarna av svensk krigsmateriel är Sydafrika, USA, Indien och Pakistan."

Till dom som röstade på Vänsterpartiet

Att Vänsterpartiet inte är något annat än en i ord radikalare version av socialdemokraterna är inget nytt. Att Vänsterpartiet och dess självproklamerade "revolutionära" ungdomsförbund nu tar ställning för det imperialistiska angreppskriget mot Libyen är i sig inget förvånande. Alla som hyst någon form av förhoppningar till detta parti och dess ungdomsförbund bör ta konsekvensen av opportunisterna än en gång vissat sig vara imperialisternas drängar. Ett stöd till vänsterpartiet, eller någon av dess organisationer, är ett stöd till det imperialistiska systemet. Att stödja vänsterpartiet som ett "mindre dåligt " alternativ, är att stödja imperalismen. Alla de som röstat på partiet i olika val har gett detta parti sitt godkännande; alla de som röstat på det borgerliga "vänster"-alternativet har röstat för dess ställningstagande för imperialistiska angreppskrig. Vänsterpartiet är ett krigsaktivistiskt parti.
Det finns inget för en antiimperialistisk rörelse att hämta i vänsterpartiet, låt liket ruttna istället för att hysa förhoppningar till det!

Vårt stöd till det arabiska folkets kamp är orubbat, alla krafter i Libyen som vill tjäna landets utveckling i framstegsvänlig riktning måste vända sina vapen mot de imperialistiska angriparna. Om, eller snarare när, Sverige deltar i angreppen hoppas vi att de arabiska motståndskämparna orsakar de svenska imperialisttrupperna förkrossande nederlag. Varje nerskjutet JAS-plan kommer vi att fira som en seger för oss!

Stöd det arabiska folket!
Imperialisternas klor väck från Libyen!

"En kamp mot imperialismen, som inte är oupplösligt förbunden med kampen mot opportunismen, är en tom fras eller ett bedrägeri."

(Lenin)

Här och här kan ni läsa intressanta kommentarer i ämnet.

Pariskommunen 140 år!

Idag är det 140 år sedan Pariskommunen utropades. En viktig milstolpe i den proletära världsrevolutionen. Kommunen besegrades - över 30.000 mäniskor mördades och än fler fänglsades och förvisades - men dess principer lever än. Den som vill veta mer hittar utförlig information här.

"Enligt den filosofiska föreställningen är staten "idéns förverkligande" eller det till filosofspråk översatta gudsriket på jorden, det område, inom vilket den eviga sanningen och rättvisan förverkligas eller skall förverkligas. Och därav följer så en vidskeplig vördnad för staten och allt som sammanhänger med staten, och denna vördnad inställer sig så mycket lättare som man från barnsben har vant sig vid inbillningen att de för hela samhället gemensamma affärerna och intressena inte kunde skötas på annat sätt än de hittills skötts, nämligen genom staten och dess välbeställda myndigheter. Och man tror sig ha tagit ett alldeles vådligt djärvt steg när man frigjort sig från tron på den ärftliga monarkin och i stället svär på den demokratiska republiken. Men i verkligheten är staten ingenting annat än en maskin för att den ena klassen skall kunna förtrycka den andra och det inte mindre i den demokratiska republiken än i monarkin. Och i bästa fall är det ett ont som det i kampen om klassherraväldet segrande proletariatet får i arv och vars sämsta sidor det, lika litet som kommunen, kan låta bli att så snart som möjligt beskära, till dess att ett under nya fria samhällsförhållanden uppväxt släkte skall bli i stånd att kasta av sig hela den statliga bråten.

Den tyske kälkborgaren har ånyo råkat i en hälsosam skräck vid ordet: proletariatets diktatur. Nåväl, mina herrar, vill ni veta hur denna diktatur ser ut? Betrakta Pariskommunen. Den var proletariatets diktatur."

(Engels, den 18 mars 1891, ur inledningen till Marx "Pariskommunen")

Bangladesh: revolutionär kvinnoorganisation bildad!

Som vi tidigare tagit upp har den revolutionära rörelsen i Bangladesh starka traditioner. Det finns flera olika maoistiska partier i landet som har en rik erfrenhet av revolutionär väpnad kamp. Vi har nu mottagit ett uttalande från kamrater om att en ny revolutionär kvinnoorganisation bildats. Exakt vilket av de maoistiska partierna som organisationen är knuten till vet vi inte ännu. Hursomhelst, goda nyheter från Bangladesh!

Call of international Women’s Day:

New Democracy-Socialism-Communism is the path to women’s liberation

March 8 is the International Women’s Day. In this day in 1908, women workers in Chicago city in USA finally came up to the street in demand of reducing working hour, women’s right to vote, develop factory environment, maternity leave etc,.
What is the real condition of our women?
Regardless of rural or urban area, women of workers, peasants and middle class are bound to give birth of children, bring them up and all sorts of house hold work. In Garment prison [It’s like a prison] they use to work hard. Neither there is minimum wage nor working environment. In every step, calling names and discrimination. Many times, workers are burnt to death by being locked the main gate by the authority. They are working with less wage than a male worker socially get only because they are women.
What is this outlook?
This is male chauvinist outlook. This is a special method of exploitation of human by human in exploitative society. Its origin lies in imperialist world system and semi-feudal semi-colonial society. This outlook lies in each and every arteries of this society. Male domination over women started since the origin of class. When there was no class in primitive communist society, women were equal to men. Agriculture was women’s invention. Its work availability was more than hunting. On the other side, continuing human generation by giving birth to children was an honorable task. Later, when a few people who were clan chiefs, they, by exploiting the different opportunities, seized ownership of property and riches, then they made the mass majority people slave, class society emerged since then. After the invention of plough, men captured agriculture. Men started to keep male chauvinist system by establishing ownership over children. As consequence, women went under men all the way. This male chauvinist system was sustained in slave society, feudal society and present capitalist stage. Karl Marx and Frederick Engels first showed that the exploited class of society the proletariat will destroy this capitalist society and construct socialist and communist society. In Russia, under Lenin’s leadership, first socialist society was established what continued under Stalin’s leadership. In China, the systematic trend of new democracy-socialism-communism was initiated by overthrowing feudalism and imperialism. The trend of women’s liberation is closely linked with that trend of Great Marx, Lenin and Mao. There will be no exploitation in communist society, so male chauvinism too will be wiped out.
In Bangladesh, the imperialist collaborator bureaucrat bourgeoisie is dragging women to factories and confining them in over working to get maximum profit by giving fewer wages. Major portion of profit goes to imperialist buying house, shopping mall and big shops. In those garment industries, women workers don’t have any fixed working hour. They are bound to work overtime, sometimes whole night. Many times, those extra working hours have no payment or if they have that are very little while they are the one who are giving the country the major part of foreign currency.
On the other side, religious fascism is carrying absolute feudal repression over women. Still many women in rural area and smaller towns are subjected to repressive veil system. Every now and then women are being murdered by Fotwabaji [Fotwa is a so called Islamic rule in which the Mullah give the verdict]. Recently in South Bengal, a minor girl, Hena was killed by being target of Fotwa. The killing of Felani named handicapped minor girl by Indian BSF is an example of imperialist oppression over women.
A lot of women are working as housemaid with negligible wage. That work neither has any respect nor fixed wage. Actually, they are subjected to unpaid labor with very little return. Many times, they die by torture of house members. Many women work as cooker in hotel. A lot of women work in brick breaking (for building construction), soil digging (for road construction) and that types of various work.
Despite carrying great responsibility as nurse and maid in hospitals, women are being brutally discriminated.
Men use to take dowry for marrying women. Innumerable women are subjected to dowry system.
Apart from that, many women lead a discriminated life as divorced.
A lot of women, driven by poverty, or are forced to take the profession of a prostitute. There too, the owners grab the major portion of income.
Bourgeoisie is using women in Television, Cinema, and Theatre as commodity.
In cottage industry, in long days, women make very special commodities only to give big profit to capitalists and big markets while they themselves hardly can survive in daily life by too little payment.
Grameen bank, brac etc NGOs are exploiting and cheating rural women by taking compound interest. Many women commit suicide when they can’t pay back debt.
In the nineteenth century, Begum Rokeya dreamed of emancipation of women. She wanted to break the then restriction over women.
Priti Lata, Kalpana Dutt, erstwhile Ila Mitra and Shikha (of Payarabagan) are pride for Bengalee women.
Taslima Nasrin is a rebel but not useful for women because of her surrender to imperialism. Bourgeoisie feminists don’t want to join revolutionary movement as they don’t want revolutionary transformation of society. On the other hand, bourgeoisie reformists of women movement despite saying about some reform like female education and job are nothing useful to women because they want to protect the rotten semi feudal semi colonial society. But progressive part of these two trends should be convinced or swept to revolutionary women movement.
This is why, we have to commemorate Great women leader Klara Zetkin, Rosa Luxemburg and Chiang Ching who said about communist society where there will be no exploitation. There will be no capitalist upon our head. So, male chauvinism will vanish.

So, struggling women,
Let us unite to break the chain.
Let us unite under the banner of Revolutionary Women’s Movement to overthrow the semi feudal semi colonial society with goal of a communist society.

Revolutionary Women’s Movement

March 8, 2011

Tortyr mot baskiska fångar: ett vittnesmål

Den kurdiska nyhetsbyrån Firat News publicerade i söndags en text som innehåller vittnesmål från Beatriz Etxebarria, en ung baskisk kvinna. I texten beskriver Etxebarria hur hon torterats av den spanska statens agenter. Det som hon beskriver är standardförfarande mot basiska fångar i Spanien. Samtidigt ska man komma ihåg att Etxebarria, till viss del kan sägas ha haft tur: hon lever nämligen fortfarande. Den spanska staten har inte upphört med att mörda folk, fallt Jon Anza som vi tidigare skrivit om är ett bevis bland många. Läs Beatriz Etxebarrias vittnesmål här.

Gerillaaktioner i Peru, Indien och Filippinerna

Peru: I fredags, den 11 mars, var chefen för de peruanska reaktionära väpnade styrkornas särskilda stab för det område som kallas "VRAE" (där maoisterna har flera stödbaser), kontraamiralen (motsvarar en armégeneral) Carlos Tello Aliaga, ute på flygtur för att inspektera de olika militärbaserna i området. Det visade sig vara en dålig idé. Enheter ur Folkets Befrielsearmé (FBA) besköt flygvapenhelikoptern som kontraamiralen färdades i, och det reaktionära högdjuret blev allvarligt sårade tillsammans med en arméofficer. Helikoptern tvingades nödlanda på en närliggande armébas. Än en gång visar FBA att man besitter en välutvecklad kapacitet att bemöta fiendens helikoptrar, denna gången var det inte den vanliga reaktionära kanonmaten som råkade illa ut utan en av reaktiones högsta militära chefer. Luftvärnsaktionen ägde rum vid Huachocolpa, i departementet Huancavelica.
Den 6 mars likviderade andra enheter ur FBA en polisspion 3 mil utanför staden Tingo María i departementet Huánuco, kamraterna genomförde även proppagandaktioner i samma område.

Indien: Idag genomförde enheter ur Folkets Befrielsegerillaarmé ett bakhåll, i Dantewada distriktet i delstaten Chhattisgarh, i vilket 3 paramilitärer dödades och nio sårades. Reaktionen uppger att 30 kamrater ska ha dödats i dess motattack, men ännu finns inga uppgifter som styrker det påstående. Det är naturligtivs inte alls otroligt att reaktionen helt enkelt slaktar ett antal fattigbönder och sedan påstår att dessa är supade maoistiska gerillasoldater.

Filippinerna: På ön Mindanaos södra delar genomförde enheter ur Nya Folkarmén tillsammans med lokal folkmilis flera aktioner med skarpskyttar mot reaktionära arméstyrkor som skyddar ett byråkratkapitalistisk gruvföretag i området. Den 2 mars led de reaktionära styrkorna fyra förluster. Den 3 mars ska aktioner ha genomförts men det finns inga uppgifter om reaktionära förluster. Den 9 mars led reaktionen två förluster. Inga kamrater ska ha sårats eller dödats i samband med aktionerna.
Den 11 mars genomförde andra enheter ur NFA ett framgångsrikt bakhåll i ett närliggande distrikt, minst fyra av reaktionen soldater, inklusive en löjtnant, dödades och 12 sårades. Igår besköt samma enheter ur NFA en reaktionär patrull och träffade en sergant ur fiendens elitförband. Mars månad ser ut att bli en god månad för de filippinska kamraterna.

Fem länkar

Idag publicerar vi fem nya länkar, fyra till intressanta hemsidor/bloggar och en till en mycket bra dokumentärfilm.

Den första nya länken går till en blogg som drivs av en kamrat i norra Sverige. Kamraten skriver utifrån sin synvinkel om hur han anser kommunisterna i Sverige bör ta till sig maoismen. Vi rekommenderar bloggen varmt och hoppas kamraten som driver den fortsätter att bidra till den debatt som pågår bland kommunisterna här i landet och hur de faktiskt ska kunna föra den revolutionära rörelsen framåt. Vi tror att det är av stor vikt att kamrater runt om i landet förstår behovet av konstruktiva meningsutbyten och kamratens blogg kanske kan inspirerar andra till att ägna denna fråga mer uppmärksamhet.

De tre andra nya länkarna till hemsidor som vi idag lägger upp är till spanskspråkiga sidor. Det är länkar till två partier i Ecuador (PCR-SR och PCE-MLM) och ett ”Folkets Studiecenter” i Bolivia. Utöver att kamraterna som driver sidorna bidrar med intressanta erfarenheter om partibyggande, konkreta erfarenheter från revolutionärerna i deras respektive länder och detta även av väpnad kamp (särskilt PCE-SR), bidrar de med klara analyser av Correas och Morales regimer som man annars sällan kan läsa i Västeuropa. Påpekas bör att dessa tre partier/organisationer i allra högsta grad är verkliga sådana och inte ”Internet”-partier, som det tyvärr finns allt för gott om. Kamraterna i Ecuador och Bolivia tar sina revolutionära uppgifter på allra största allvar och inspirerade av Perus Kommunistiska Parti (PKP) förbereder de inledandet av folkkrig i sina respektive länder. En stor källa till hopp alltså. I sammanhanget ska man också komma ihåg att våra chilenska kamrater fortsätter med ett intensifierat partibyggande, att man dragit ner på Internetaktiviteten är just för att man koncentrerar sig på att bygga upp den typen av organisationer som krävs för att kunna inleda folkkriget. Till detta ska läggas att vi har kamrater i Brasilien och Colombia. Ett folkkrig i Peru och allt mer utvecklade maoistiska krafter i dess samtliga grannländer – onekligen har världsrevolutionen goda perspektiv i Sydamerika, och för var dag blir det allt mer uppenbart. Om ni inte kan spanska så titta in på sidorna då och då vilket fall som helst, kopiera in texterna som läggs upp där i googles översättningsprogram och ni får en glimt av vad kamraterna sysslar med. Ett tips när det gäller googleöversättningar från spanska är att det oftast blir ett mycket bättre resultat om man gör översättningen från spanska till engelska, än från spanska till svenska.

Den femte länken går till en engelsk dokumentärfilm från 1992, ”The People of the Shinning Path”. Filen visades på engelsk TV, på ”Channel 4” och är på intet sätt gjord av kommunister. Trots det ger filmen en relativt bra skildring av PKP och folkkriget det leder. Av uppenbara skäl behandlar filmen inte perioden efter 1992, under vilken mycket förändras, men PKPs arbetsmetoder och politik är i principiell avsikt de samma och därför har filmen ännu en hög grad av aktualitet. Det finns vissa faktafel i filmen, men de är, om man beaktar att den inte är gjord av kommunister, högst sekundära. Vissa saker som framhävs i filmen spelar i realiteten inte en så dominerande roll i partiarbetet, men borgerliga journalister lägger naturligtvis sin vinkel på det hela. Hursomhelst, filmen är en utmärkt utgångspunkt för en vidare diskussion om PKP och folkkriget i Peru: har ni inte sett den så se den, om ni har sett den så se den igen tillsammans med era kamrater och vänner!

Bild - ett "legitimt mål"

Den tyska dagstidningen är Europas största dagstidning. I dag publicerades en intressant kommentar på Aftonbladets kultursida, i vilken det påtalas hur Bild är en agressiv pådrivare av rasismen i Tyskland. Det som man dock bör hålla i minnet när man talar om Bild är att trots det rör sig om en tidning som i sig själv har ett enormt genomslag, så är det endast en del av ett helt mediaimperium - Springerkoncernen. Springer är en mediakoncern med radio och tv-stationer, bokförlag, tidskrifter och dagstidningar i minst 35 länder. Dess dominerande ställning i den tyska debatten är solklar. Springer nöjer sig inte med att vara allmänt reaktionär eller kalla sig "oberoende", koncernen har en egen fastlagen politisk agenda som sammanfattas i fem programatiska punkter, vilka i korthet kan sägas vara:

- kamp för Förbundsrepubliken Tyskland (BRD) som en en del av Västeuropa
- stöd till Israel
- stöd till Nato och Förenta Staterna
- kamp mot "varje form av totalitärism"
- försvar av "den fria sociala marknadsekonomi" (den korporativa modell av kapitalism som tillämpas i BRD)

Att Springerkoncernen därför ser det som sin heliga plikt att bekämpa varje framstegsvänlig rörelse är inget konstigt, man är notoriska antikommunister. Boken "Katharina Blums förlorade heder" av Heinrich Böll rekomenderas varmt för den som vill veta hur koncernen jobbar. Att man är krigshetsare och försvarare av alla övergrepp som imperialsimen begår är inget konstigt. Att man sprider rasismens gift är alltså inget att förvåna sig över. Springerkoncernen är en kraftfull krigsmaskin för psykologisk krigsföring i mpieralismens tjänst. Att de väpnade grupperna i BRD såg Springerkoncernen som ett fullt legitimt mål kan vi förstå.

Teori: Ett steg framåt, två steg tillbaka

Lenins text "Ett steg framåt, två steg tillbaka" bör läsas av alla som vill syssla med revolutionär verksamhet, ni finner den här. Nedan ett par utdrag.

"När man talar om kampen mot opportunismen, får man aldrig glömma det karakteristiska draget hos hela den nuvarande opportunismen på alla områden: dess obestämdhet, dess konturlöshet, dess ogripbarhet. På grund av själva sin natur undviker opportunisten alltid en bestämd och oåterkallelig frågeställning, han söker en medelväg, snor sig som en ål mellan synpunkter, som ömsesidigt utesluter varandra, försöker att "vara ense" med både den ena och den andra, reducerar sina meningsskiljaktigheter till små ändringsförslag, till tvivel, fromma och oskyldiga önskningar o.s.v., o.s.v."

...


"...den stora hegelska dialektiken, som marxismen har övertagit och ställt på fötterna, får aldrig förväxlas med den vulgära metoden att rättfärdiga sicksackkursen hos politiker, som löper över från den revolutionära till den opportunistiska flygeln i partiet, med det vulgära maneret att skära enskilda förklaringar, enskilda moment i de olika utvecklingsstadierna i en enhetlig process över en kam. Den sanna dialektiken rättfärdigar inte personliga fel, utan den studerar de oundvikliga vändningarna, bevisar deras oundviklighet på basis av det mest ingående studium av utvecklingen i hela dess konkretion. Dialektikens grundsats är: det finns ingen abstrakt sanning, sanningen är alltid konkret ..."

...


"Man måste veta, om det var den revolutionära eller den opportunistiska flygeln i partiet som var den reella kraft som genomförde omvälvningen, man måste veta, om det var revolutionära eller opportunistiska principer, som besjälade kämparna, för att man skall kunna bestämma om den eller den konkreta revolutionen har drivit "världen" (vårt parti) framåt eller tillbaka."

...

"För första gången lyckades vi frigöra oss från traditionerna av cirkelväsendets disciplinlöshet och den revolutionära kälkborgerligheten och samla tiotals av de mest olika grupper, som ofta hade legat i en förbittrad inbördes kamp, som uteslutande var förknippade med varandra genom idéns makt och var beredda (beredda i princip) att offra varje gruppmässig särställning och gruppmässig självständighet för den stora helhet, som vi i verkligheten höll på att skapa för första gången: partiet. Men i politiken fås inga offer till skänks, de måste erövras i kamp. Kampen om organisationernas upplösning blev oundvikligen fruktansvärt förbittrad. Den öppna, fria kampens friska vind förvandlades till en virvelvind. Denna virvelvind fejade bort - och det är mycket bra att den gjorde det! - alla slags rester av cirkelintressen, cirkelkänslor och cirkeltraditioner utan undantag och skapade för första gången verkliga partiinstitutioner."

...

"Ett steg framåt, två steg tillbaka ... Det förekommer både i individernas liv, i nationernas historia och i partiernas utveckling. Det skulle vara den mest brottsliga modlöshet att blott för ett ögonblick tvivla på den oundvikliga, fullständiga segern för den revolutionära socialdemokratins, den proletära organisationens och partidisciplinens principer. Vi har redan erövrat mycket, vi måste kämpa också i fortsättningen utan att förlora modet vid misslyckanden, kämpa disciplinerat, med förakt för cirkelkäbblets kälkborgarmetoder, intill sista möjlighet värna den enhetliga partiförbindelsen mellan alla socialdemokrater i Ryssland, som skapats med sådana ansträngningar, och genom ett hårdnackat och systematiskt arbete nå därhän, att alla partimedlemmar, i all synnerhet arbetarna, skall få en fullständig och medveten kännedom om partiplikterna, om kampen på andra partikongressen, om alla orsaker till och stadierna i meningsskiljaktigheterna mellan oss, om allt det fördärvliga i opportunismen, som också på organisationens område lika hjälplöst kapitulerar för den borgerliga mentaliteten, lika okritiskt övertar den borgerliga demokratins ståndpunkt och på samma sätt förslöar den proletära klasskampens vapen som i fråga om vårt program och vår taktik.

Proletariatet har inget annat vapen i kampen om makten än organisationen. Proletariatet, som splittras genom den anarkistiska konkurrensens herravälde i den borgerliga världen, undertrycks av tvångsarbetet för kapitalet och ständigt kastas ned "på botten" av största elände, förvildning och urartning, kan bli och blir oundvikligen en oövervinnlig makt endast genom att dess ideologiska enande enligt marxismens principer befästs genom den materiella enheten i organisationen, som sammansvetsar miljoner arbetande till arbetarklassens arme. Mot denna arme kommer varken det ryska självhärskardömets murkna eller det internationella kapitalets murknande makt att hålla stånd. Denna armé kommer att sluta sina led allt fastare samman, trots alla krokvägar och alla steg tillbaka, trots de opportunistiska fraserna från den moderna socialdemokratins girondister, trots det självbelåtna prisandet av det efterblivna cirkelväsendet, trots den intellektuella anarkismens glitter och krimskrams."

Feminismens färger

"Ingen bör förvåna sig över att inte alla kvinnor förenar sig i en enhetlig feministisk rörelse. Feminismen har, nödvädnigtvis, flera färger, skilda tendenser. Man kan feminismen urskilja tre grundströmmningar, tre tydliga färger: borgerlig feminism, småborgerlig feminism och proletär feminism. Borgarkvinnan solidariserar sin feminism med den konservativa klassens intressen. Proletärkvinnan förena sin feminism med tron på de revolutionära massorna i framtidssamhället. Klasskampen - historiskt faktum och inte ett teoretiskt påstående - återspeglas på det feministiska planet. Kvinnorna, såsom männen, är reaktionärer, centrister eller revolutionärer. Därför kan de inte kämpa tillsammans i samma strid. I det nuvarande mänskliga panoramat, sklijer klass mer än kön individerna åt."

(Las Reivindicaciones Feministas, José Carlos Mariátegui)

Peru: pirater, sammanfallande stat och ett föredrag!

Svensk borgarmedia har idag notiser om ett "piratöverfall" i Peru. Vi lämnar bristerna i rapporteringen i sidan för denna gång - och vill i stället påtala vad det hela är ett uttryck för.

Perus Kommunistiska Partis utlandsorganisation har idagarna publicerat ett flygblad där man manar till bojkott av de stundade valen. I flygbladet tar kamraterna upp bland annat hur den peruanska staten allt mer "faller samman", dels som ett uttryck för den reaktionära statens allmäna förruttnelse men även som ett reslutat av en vädligt medveten politik från Förenta Staternas sida. Det som imperialisterna gjort under de senaste åren, bland annat genom "frihandelsavtal", "öka regionalt självstyrelse" osv., är att man delat upp landet i vad som allt mer börjar likna små vasallstater direkt underställda de byråkratkapitalistiska och imperialistiska storföretagen. Allt mer börjar Peru likna länder som tex. Irak, fast utvecklingen där, naturligtvis, gått mycket längre idagsläget. Den enda kraft som egentligen håller den reaktionära staten uppe, som statsbildning, är de väpnade styrkorna. Men, inte ens dessa fungerar nämnvärt. "Piratöverfallet" är ett tecken på detta. överfallet ägde nämligen rum precis utanför Callao som är en del av storstadsregionen Lima. Och i Callao har den peruanska flottan sin huvudbas. Det enda som den peruanska flottan för tillfället prioriterar är kampen mot Folkets Befrielsearmé, enheter ur marinkårsinfanteriet (underställt flottan i Peru) och specialenheter (efter SEAL-modell) kämpar nämligen synnerligen aktivt mot maoisterna. Alla andra verksamheter, som tex upprätthålla skyddet av den "nationella suveräniteten" missköter den å det grövsta. Likandat ser det ut när man tittar på arméns och flyvapnets verksamheter - det enda de sysslar med är att bekämpa folkkriget, allt annat missköts. Detta samtidigt som Chile rustat sig till tänderna, och Alan García överlåtit kontrollen av peruanskt territorium till Bolivia, Colombia systemaiskt kränker sin grannländers gränser, Brasiliens stormaktsdrömmar är illa dolda, osv. De peruanska härskande klasserna - storgodsägarna och byråkratkapitalisterna - och deras stat intresserar det inte ett dugg att försöka försvara Perus existens som, formellt, självstädnig stat. Som grädde på moset kommer det nu rapporter i reaktionära press om att USAID nu ska ta hand om att valet i april ska "gå rätt till"! Tidigare har Förenta Staterna sköt det hela lite diskretare, men nu verkar det som man inte bryr sig ens om att bevara skenet.

En annan sak som är värd att anmärka är att den peruanska reaktionen systematiskt dödar de som protesterar mot dess politik. I början av denna månad sköt man ihjäl fyra gruvarbetare som protesterade i Madre de Dios (i departementet Cusco). Vid samma tillfälle skottskadades över tjugo andra gruvarbetare. Det kommer dock inte i svenska tidningar, kanske för att sådana incidenter inträffar regelbundet, eller därför at det inte låter lika intressant som "piratöverfall"

De som är intresserade av läget i Peru, och som har möjlighet att ta sig till Malmö den kommande helgen, bör passa på att gå på det här föredraget.

Uppdatering rörande de gripna den 23 februari

De kamrater tillhörande DHF som greps den 23 februari, och som nu sitter häktade, anklagas för "terroristverksamhet" av den turkiska staten. De manliga kamraterna har placerats i fängelse av så kallade "F-typ", vilket är en säkrskilld sorts "högsäkerhets"-fängelse, där revolutionärer hålls isolerade. I Frankrike, Schweiz, Tyskland och Österrike har kamrater genomfört protestaktioner, under den veckan som varit, utanför turkiska ambassader och konsulat (se bilderna här på bloggen). Även i Turkiet och Norra Kurdistan ska olika typer av protester genomförts.



Det är, ännu ett, talande bevis för svensk borgarmedias hyckleri när man fullständigt ignorerar när den verkliga oppositionen i Turkiet attackeras, samtidigt som man uppmärksammar när journalister som ligger sked med militären grips.



Här hittar de intresserade mer information (sidan är är på turkiska men tryck på den svenska flaggan så får ni en automatisk översättning som åtminstone ger en uppfattning om vad respektive artiklel behandlar).

Teori: Att gå mot strömmen

Vi fick en fråga rörande vad maoister menar när man talar om att "gå mot strömmen" som en viktig princip. Nedan ett utdrag från ett dokument från Kinas Kommunistiska Partis 10. kongress som förklarar det hela på ett utmärkt sätt.

"We must have the revolutionary spirit of daring to go against the tide. Chairman Mao pointed out: Going against the tide is a Marxist-Leninist principle. During the discussions on the revision of the Party Constitution, many comrades, reviewing the Party's history and their own experiences, held that this was most important in the two-line struggle within the Party. In the early period of the democratic revolution, there were several occasions when wrong lines held sway in our Party. In the later period of the democratic revolution and in the period of socialist revolution, when the correct line represented by Chairman Mao has been predominant, there have also been lessons in that certain wrong lines or wrong views were taken as correct for a time by many people and supported as such. The correct line represented by Chairman Mao has waged resolute struggles against those errors and won out. When confronted with issues that concern the line and the overall situation, a true Communist must act without any selfish considerations and dare to go against the tide, fearing neither removal from his post, expulsion from the Party, imprisonment, divorce nor guillotine.

Of course, in the face of an erroneous trend there is not only the question of whether one dares go against it but also that of whether one is able to distinguish it. Class struggle and the two-line struggle in the historical period of socialism are extremely complex. When one tendency is covered by another, many comrades often fall to note it. Moreover, those who intrigue and conspire deliberately put up false fronts, which makes it all the more difficult to discern. Through discussion, many comrades have come to realise that according to the dialectic materialist point of view, all objective things are knowable. "The naked eye is not enough, we must have the aid of the telescope and the microscope. The Marxist method is our telescope and microscope in political and military matters." So long as one diligently studies the works of Marx, Engels, Lenin and Stalin and those of Chairman Mao, takes an active part in the actual struggle and works hard to remould one's world outlook, one can constantly raise the ability to distinguish genuine from sham Marxism and differentiate between correct and wrong lines and views.

In waging struggle, we must study Chairman Mao's theory concerning the struggle between the two lines and learn from his practice; we must not only be firm in principle, but also carry out correct policies, draw a clear distinction between the two types of contradictions of different nature, make sure to unite with the vast majority and observe Party discipline."

(WANG HUNG-WEN, REPORT ON THE REVISION OF THE PARTY CONSTITUTION, 1973)

Stöd det arabiska folket! Imperalisternas klor väck från Libyen!

Den senaste tidens folkliga uppror har väck stort bifall, många är de som blivit väldigt upprymda. Det intressanta är att bland de som ropat högst om "revolutionerna" är personer som annars vägrat se vikten av de förtryckta nationernas kamp. Men vi låter denna fråga vila för tillfället och vill istället ta upp fyra saker som vi, efter en längre disskution med palestinska kamrater som kunnat följa rapporeteringen även på arabiska, tror är en hyfsad sammanfattning av läget.

1) Folkupproren visar att folkens vilja till revolution är stark. Den rasistiska myten om de arabiska massorna som dumma får som behöver en herde, har än en gång vederlagts. Det arabiska folket vill ha revolution, en bekräftelse av att revolutionen faktiskt är den politiska huvudtendensen i världen. Folket har gjort viktiga erfarenheter som säkert kommer att utgöra grundstenar i kommande, verkliga, revolutioner.

2) Folkupproren har på intet sätt varit demokratiska revolutioner - i marxistisk menning. De har inte i något fall medfört något annat än förändringar på regim-nivå, statstrukturen i sig är i intakt och det har överhuvudtaget inte skett några förändringar i den ekonomiska basen. Att försöka likställa folkupproren som vi nu ser med det borgerliga revolutionsåret 1948 är i grunden felaktigt. Det har inte heller ägt rum någon relevant förändring i Tunisiens eller Egyptens förhållanden till imperialismen. Libyen tar vi upp längre fram.

3) Det har saknats ett revolutionärt parti som kunnat ställa sig i ledningen för folkupproren. Därför har olika reaktionära grupperingar kunnat dra fördel av folkets kamp. Tills det framkommer revolutionära partier i de aktuella länderna kommer inga verkligt revolutionära förändringar genomföras.

4) En möjlig positiv aspekt av folkupproren är att de nya regimerna sannolikt kommer att ha svårt att bedriva en lika öppet Israelvänlig politik som de förutvarande. En sådan utveckling kan ge den palestinska frihetskampen vissa taktiska fördelar som kan bidra till att den kampen utvecklas bättre.

Fallet Libyen kräver särskild vaksamhet. Att Gaddafi-regimen varit en reaktionär regim är det inget snack om. Att den störtas begråter vi absolut inte. Men, de som viftar med Libyens flagga från perioden för 1969 kan knappast ses som revolutionärer. Det som man hittills kunnat avgöra utifrån rapporteringen från Libyen är att att massornas vilja till revolution, som är uppenbar, kanaliseras av krafter som i grunden är av samma kaliber som Gaddafi. Att de är smarta nog att fatta att en imperialistisk intervention kan vara kontraproduktiv för dem betyder inte att de kommer att ägna sig åt någon verklig motståndskamp. Vår solidaritet måste riktas till folkets massor och de framstegsvänliga elementen, inte till en "upprorisk" fraktion av de härskande klasserna.

Det som vi här i Sverige måste vara redo för är att imperialistmakterna, med Förenta Staterna i spetsen, däribland Sverige, förberreder en intervention i Libyen. Antagligen under liknande täckmantel som vid angreppet mot Jugoslavien och den följande ockupationen av Kosovo. Oavsett vad man tycker om Gaddafi så finns det överhuvudtaget ingenting som rättfärdigar att imperialisterna blandar sig i Libyens interna angelägenhter. En eventuell imperialistisk intervention kommer inte innebära någon förbättring för folket i Libyen och kommer endast att föra till att en annan marionett-regim sätts i Gaddafis ställe. En effekt av en imperialistintevention kommer naturligtivs bli att det arabiska folket än mer kommer att kämpa för sin rätt till oberoende, men att önska ett blodbad för att uppnå en sådan effekt, snabbare än annars, kan endast reaktionära cyniker. Vi måste resa paroller mot en imperialistisk intervention i Libyen och till stöd för det arabiska folkets kamp. Samtidigt måste vi med ljus och lyckta söka de krafter som verkar för skapandet av verkligt revolutionära partier och ge dem allt stöd vi kan.