Idag förnyar vi vårt löfte

Idag, nyårsafton, är för de flesta en dag av firande, en dag att glömma vardagens slit och för att hoppas att nästa år ska det bli bättre. Men för många kan inte ens idag vara en glädjens dag, oavsett hur mycket man försöker att kväva sin ångest i sprit och droger. Så är fallet för en av våra klassbröder vars hustru vi talade med idag. Hennens man ligger döende, läkarna har inte kunnat, eller inte arbetat hårt nog, för att hitta en diagnos. Han kan inte längre resa sig ur sängen och har kraftig diarré, hustrun orkar inte bära honom till toa så hon har köpt vuxenblöjer till honom. Så nu ligger han i sin egen skit, kan inte ta till sig någon näring och ingen kan säga varför. Vår broder är i början av femtioårsåldern. Han har sålt sin arbetskraft sedan tidiga tonåren. Under 40 år har han närt de kapitalistiska blodsugarna. Han har alltid varit en enkel man med enkla behov, rockmusik och kvinnor var hans passion. Han är inte kommunist och har inte varit politiskt organiserad. Han har dock vetat på vems sida han står, han har vetat vilken klass han tillhör. Den enda gång har engagerat sig var för att ta ställning mot fascisterna, för som han själv uttryckte det: "vi får inte ge fascisterna en chans". Han kunde aldrig förstå varför sossarna förått arbetarklassen och han söp för att fly från stressen och hetsen som han dagligen utsattes för, större delen av sitt liv jobbade han på en budfirma. Nu ligger han förnedrad och håller på att dö, fattig i en nedgången lägenhet i en arbetarförort. De som blivit feta på hans slit kommer däremot att leva länge till och de kommer få den bästa tänkbara läkarvård när de blir sjuka. Vi vet varför vår broder dör. Vi vet vem som har mördar honom, det är kapitalisterna och deras system. Direkta medbrottslingar är de som förått arbetarklassen - sossarna, facket och alla reformister och opportunister. För oss är därför idag en dag att förnya vårt löfte att göra slut på blodsugarna och alla deras lakejer, att fortsätta kämpa för proletära revolutionens seger, här och i hela världen. Vi ska hämnas vår broder.

Gerillaaktioner i Bihar

I den indiska delstaten Bihar har maoistisk gerilla idag på morgonen sprängt två polisförläggningar. Aktionerna ägde rum i Aurangabad-distriktet; 200 gerillasoldater omringade polisförläggningen i byn Chandaur och sprängde den med dynamit. Andra enheter ur den av Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) revolutionära armén genomförde en liknande aktion i byn Belowa. De indiska kamraterna avslutar 2009 i god stil.

Maoister i Peru genomför proppagandaaktioner

I departamentet Huánuco genomförde Folkets Befrielsearmé (FBA) igår tisdag omfattande proppagandaaktioner som en del av firandet av årsdagen av Mao Tsetungs födelse (26 december). Hela Leoncio Prado-provinsen fylldes med röda fannor med hammaren och skäran och enheter ur FBA agerade simultant i flera byar. Flygblad från Perus Kommunistiska Parti (PKP) delades ut och slagord målades på husväggarna, även i centralorten Tingo María. Reaktionär press informerar även om att revolutionärerna den 25 december likviderade en angivare i en by i den närliggande Monzón-dalen den 25 december. PKPs organisation för partiarbetet i utlandet har även i dagarna publicerat ett uttalande där man koncist summerar det årtionde som nu går mot sitt slut, den texten finner ni på spanska här.

Waiting for the Revolution...

I flera länder i Europa finns en tydlig revolutionära situation, läs här om läget i ett av dessa länder. I andra länder, som Sverige, kommer den revolutionära situationen inte lika tydligt till uttryck, men den finns där. Det som krävs är att kommunisterna och revolutionärerna i Europa slutar upp med att "vänta" och börjar utveckla en revolutionära offensiv. Den proletära revolution uppstår inte spontant eller oorganiserat. Revolutionen kräver revolutionärer som genomför den. Tingens tillstånd förändras genom aktivitet inte genom passivitet.

Den egyptiska regeringen avslöjar sig än en gång

Att den egyptiska regeringen är en regim som bekämpar det egna folket och tjänar imperialismen är känt av de flesta som har kunskap om förhållandena i landet. Att den egyptiska staten förått det palestinska folkets frihetskamp är känt av alla som vet något om kampen i Palestina. Att den egyptiska staten har ett direkt ansvar i det pågående folkmordet på befolkningen i Gaza genom att de är med och upprätthåller sionisternas blockad är också det känt, men inte lika uppmärksammat. Nu har dock den egyptiska regimen än en gång avslöjat sin sanna roll som medlöpare till den folkmördande israeliska ockupationsmakten. Människor från 42 länder, däribland flera av våra kamrater, har åkt till Egypten för att därifrån ta sig till Gaza medelst en fredsmarsch med anledning av att det gått ett år sedan det sionistiska mördarbandets fullskaliga angrepp. De internationalistiska deltagarna hindras nu av den egyptiska regimen att genomföra marschen. Vi kräver att marschen tillåts och uppmanar alla att, efter förmåga, utöva påtryckingnar på den egyptiska regimen och dess personal i Sverige.

Gerillaaktion i Indien

I delstaten Andhra Pradesh likviderade de revolutionära väpnade styrkorna under ledning av Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) två socialfascistiska kollaboratörer. Det var två feodala element i byn Komanapalli som bestraffades för att de angivit kamrater som tjänat revolutionen, och så skaffat sig en blodskuld till folket. Tre individer som försökte hindra gerillakämparna att genomföra sin uppgift, försattes ur stridbart skick.

Gerillaaktioner i Indien och Peru

Indien: I delstaten Orissa leder kamraterna från Indiens Kommunistiska Parti (Maoisterna) en så kallad Bandh ("allmän arbetsnedläggelse") och de revolutionära beväpnade styrkorna utför mängder av aktioner. I orten Raipanka satte gerillakämpar eld på fyra stycken statligt ägda bussar. Ett torn i mobiltelefonnätet tillhörande ett byråkratkapitalistiskt företag sprängdes i byn Balimela i Malkangiri-distriktet. Landsvägarna som förbinder huvudorterna i södra delstaten blockerades med fällda träd. I princip alla affärer och butiker i delstaten hölls stängd trots massiv närvaro av reaktionära styrkor.
Peru: Reaktionär press rapporterar om att enheter ur Folkets Befrielsearmé (FBA) genomfört såväl väpnad proppaganda och agitation som sabotage i byn Huancas i ditriktet Andarapa i Andahuaylas i departamentet Apurímac (ett departament motsvarar ungerfär ett svenskt län). De revolutionära kämparna sprängde i onsdags en minibuss tillhörande den gamla staten och genomförde ett massmöte på torget mitt i byn. Innan de drog sig tillbaka dekorerade kamraterna hela byn med röda fanor med hammaren och skäran och delade ut flygblad från Perus Kommunistiska Parti till byborna. Den reaktionäre borgmästaren och hans närmaste man varandes för att fortsätta med sina kontrarevolutionära verksamheter.

Pang!

Lästips: ledarnas plikt

Å ena sidan genom denna sin fördelaktiga ställning, å andra sidan genom de insulära säregenheterna hos den engelska och det våldsamma undertryckandet av den franska rörelsen har de tyska arbetarna för ögonblicket ställts i den proletära kampens förtrupp. Hur länge händelserna kommer att låta dem stanna kvar på denna hederspost, kan man inte förutsäga. Men så länge de intar den, må man hoppas att de kommer att sköta den som sig bör. Dit hör fördubblade ansträngningar på varje kampens och agitationens område. Det kommer särskilt att bli ledarnas plikt att allt mer och mer sätta sig in i alla teoretiska frågor, mer och mer befria sig från inflytandet av traditionella, den gamla världsåskådningen tillhöriga fraser och ständigt minnas, att socialismen sedan den blivit en vetenskap också vill bli driven som en vetenskap, d.v.s. studerad. Det kommer att gälla att med stegrad iver sprida den så vunna, alltmer upplysta insikten bland arbetarmassorna och alltjämt fastare sammansluta partiets såväl som fackföreningarnas organisation. Om också de i januari avgivna socialistiska rösterna redan representerar en vacker socialistisk armé, så utgör de dock ännu inte på långt när majoriteten av den tyska arbetarklassen; och hur uppmuntrande än framgångarna är i propagandan bland lantbefolkningen, så återstår dock just här ännu oändligt mycket att göra. Det gäller alltså att inte mattas i kampen, det gäller att frånrycka fienden den ena staden, den ena valkretsen efter den andra; men framför allt gäller det att bevara den äkta internationella andan, som inte tillåter någon patriotisk chauvinism att uppkomma och som med glädje hälsar varje nytt steg i den proletära rörelsen, likgiltigt från vilken nation det utgår. När de tyska arbetarna så går i främsta ledet, kommer de inte precis att marschera i spetsen för rörelsen - det är inte i rörelsens intresse, att arbetarna inom någon enskild nation marscherar i dess spets - men dock att inta en ärofull plats i slaglinjen; och de kommer att stå där rustade, om antingen oväntat svåra prövningar eller betydande händelser av dem kräver ökat mod, ökad beslutsamhet och dådkraft.

(Engels, 1874, läs hela texten här)

Lästips: Om ni vill lära känna revolutionens teori

"Om ni vill ha direkt kännedom om ett visst ting eller en viss klass av ting, måste ni personligen deltaga i den praktiska kampen för att förändra verkligheten, för att förändra detta ting eller denna klass av ting, ty endast på detta sätt kan ni komma i kontakt med dem som företeelser; endast genom personligt deltagande i den praktiska kampen för att förändra verkligheten kan ni blottlägga detta tings eller denna klass' av ting väsen och förstå dem. Detta är den väg till kunskap som varje människa faktiskt går, ehuru vissa människor, som medvetet förvränger saker, påstår motsatsen. Den löjligaste varelsen i världen är "allvetaren", som plockar upp en smula kunskap genom hörsägen och proklamerar sig såsom "världens främste auktoritet", vilket visar endast att han icke tagit ett riktigt mått på sig själv. Kunskap är en fråga om vetenskap, inte minsta grand av oärlighet eller högmod är tillåtet. Vad som krävs är avgjort raka motsatsen - ärlighet och blygsamhet. Om ni vill förvärva kunskap, måste ni deltaga i praktiken för att förändra verkligheten. Om ni vill veta hur ett päron smakar, måste ni förändra päronet genom att själv äta det. Om ni vill lära känna atomens struktur och egenskaper, måste ni utföra fysiska och kemiska experiment för att förändra atomens tillstånd. Om ni vill lära känna revolutionens teori och metoder, måste ni deltaga i revolution." (Mao Tsetung, 1937, läs hela texten här)

Indien: Maoister mobiliserar 2000 beväpnade fattigbönder

I delstaten Väsbengalen organiserade igår en revolutionär massorganisation ett stormöte med över 2000 beväpnade deltagare. Fattigbönderna angrepp efter mötet ett kontor tillhörande det socialfascistiska IKP (marxist) och en hjortfarm. Händelserna ägde rum i West Midnapore-distriktet.
I delstaten Orissa enomförde maoistisk gerilla en sabotageaktion mot ett vattenkraftverk i Malkangiri distriktet. Kamraterna beslagtog egendom tillhörande byråkratkapitaliserna som driver kraftverket och saboterade viss utrustning. Kamraterna satte även upp affischer med revolutionära budskap i området.

Brasilien: fattigbönder i kamp mot godsägare

I Rondônia i norra Brasilien pågår en intensiv klasskamp. Fattigbönderna har organiserat sig i en revolutionär massorganisation som heter ”Fattigböndernas Liga”. Flera av deras medlemmar och ledare har sadistiskt mördats av godsägarnas privatarméer och polis, men fattigbönderna fortsätter beslutsamt sin kamp. Vi publicerar nedan ett uttalande från kamraterna, översatt till, engelska. Socialfascisten Lulas regim försöker framställa sig som radikal och framstegsvänlig, men i klasskampen visar den sitt sanna ansikte, den står i spetsen för godsägarnas och byråkratkapitalisternas stat. Brasiliens fattigbönder börjar organisera sig i verkligt revolutionära organisationer och reser den agrara revolutionens slagord, goda nyheter för världens förtryckta!

PEASANTS TORTURED AND MURDERED IN RONDÔNIA, BRAZIL
The National Commission of Poor Peasants League
Poor Peasants League of Rondônia and western Amazon

Jaru, Rondônia, December 10th, 2009

On December 9, at 2 o’clock pm, two coordinators of the Poor Peasants League of Rondônia, northern Brazil (LCP / RO) were kidnapped by paramilitaries in the service of landowners, on the road linking the peasant camp called Rio Alto and the city Buritis, in the state of Rondônia. The coordinators Elcio Machado (called Sabiá) and Gilson Gonçalves were tortured with refinements of cruelty. They had their fingernails torn out and also pieces of skin were torn from their bodies, then both were killed. On the morning of the same day two peasants had been brutalized on the same road.
Gilson had been interviewed in 2008 by a delegation of the International Association of People’s Lawyers - IAPL, which held a mission to investigate the facts, abuse and violence of the Brazilian State and landowners against the poor peasants of Rondônia.
The camp Rio Alto is located on lands that were supposed to be reserved for the Settlement Project of peasants from Rio Alto. But by the connivance of officials of the Incra National Institute of Agrarian Reform, an agency of the federal government, those lands were illegally taken by the landowner Edilson Cadalto. Since last year more than 45 families have been camped in that area and have been resisting the attacks of armed gangs of paramilitaries in the service of the landowner.
In July 2008, other peasants were kidnapped and had their hands tied and were beaten. Before this the police went through the camp with the excuse of searching and seizing weapons in order to prepare the attacks of landowners. The peasants recognized that several police officers were working together with the paramilitaries of the landowners.
The police had no legal authorization to make the search for weapons and their action was totally illegal. But they did take action to protect the interests of landowner Edilson Cadalto who negotiated more than 800 thousand dollars for wood through timber management plans with the vice mayor of Buritis, Rondônia.
Márcia Pereira do Nascimento, an agrarian ombudsman of the federal government, openly said that if the families who are in Rio Alto are murdered by paramilitaries she wouldn’t mind at all. We of LCP-RO denounce the authorities in Porto Velho for all of these actions. But nothing was done!
At a meeting held on December 3 in the office of Incra in Porto Velho, capital of Rondônia, attended by the commander of the Policie of Buritis, officials of Incra, the landowner Edilson Cadalto and Nacional Agrarian Ombudsman Gercino, the death warrant of the peasants was signed. Gercino José da Silva Filho warned that peasants will be punished for alleged illegalities, called for police action, and defended the security of property. The commander of the Police of Buritis, Maj. Antônio Matias de Alcantara has false accusations that have been debunked that the LCP uses guerrilla tactics. But he hid the fact that officers under his command train armed groups of landowners and receive money to escort the wood cut by the landowners of the area.
This same meeting was attended by 4 paramilitaries of the landowner. They were at the meeting in order to identify the peasant Sabiá, coordinator of the LCP. This is an old trick used by Incra to play its dirty role as the police servant of the landowners.
Gercino Filho again shows the true role of the National Agrarian Ombudsman and the National Commission for Fighting Violence in the Countryside, which is to criminalize the people's fight for the land while the bandits and murdererous landowners are treated as “good people”. The murder of the coordinators of the LCP is the responsibility of Ombudsman Gercino and the Incra of Rondônia.
The National Commission of Poor Peasants League denounces the cowardly attitude of Incra and the Nacional Agrarian Ombudsman, demands a full investigation ant that all those responsible be punished.
We call on all true democrats, supporters and sympathizers of the peasant struggle in Brazil to denounce this new crime against the peasants of Rondônia.
Punish Dilson Caldato, the landowner and his gangs!
The people want land, not repression!
Death to landlordism!
Long live the Agrarian Revolution!

5723 politiska fångar i Turkiet

Flera olika organisationer som arbetar till stöd för de revolutionära politiska fångarna har gått samman och bildat en samarbetsorganisation, som heter DETUDAK (turkisk förkortning av ”Solidaritetskommittén för de revolutionära fångarna”). I sin första kommuniké uppger de att det finns 5723 politiska fångar i Turkiet. Vi gläder oss att flera turkiska revolutionära organisationer kunnat överkomma sina meningsskiljaktigheter och bildat en gemensam organisation med det höga syftet att understödja de klassens barn som fortsätter kämpa i reaktionens fängelsehålor. Vi hoppas även att de turkiska kamraternas exempel kan, åtminstone, verka som en tankeställare för revolutionärer hör i Sverige, där vi inte har någon relevant organisation som verkar till stöd för revolutionärer som hamnat i reaktionens klor. Nedan följer DETUDAKs kommuniké på engelska.

Inside, Outside Tear Down the Prisons!



6 December 2009

DETUDAK | 06 – 12 – 2009 | The price of the most recent economic crisis of the imperialist capitalist system once again cut to workers and toiling masses in the form of increased militarization, state terror and intensified imperialist aggression against the oppressed peoples of the world.

The number of prisons increase as the conflict between capital and labour intensifies and the most advanced and organized sections of the workers and toiling masses are filling up the prisons.

From Stammheim to Meza dungeons, F type prisons to Guantanamo, Abu Garib to secret CIA prisons borderless imperialist aggression wants to turn the whole world into a “global” prison for the toiling masses.

The history of prisons in Turkey is also the history of torture and cruelty, history of brutality and barbarism under the September 12 fascist military coup and history of Buca, Umraniye, Diyarbakir and Ulucanlar massacres.

F type prisons operated based on the principle of isolation treatment opened up with raids carried out simultaneously in 22 prisons between the dates of December 19 to 22 2000.

In these raids, ironically named “Return to Life” by the fascist Turkish state, 28 revolutionary prisoners were massacred and many others were transferred to F type prisons after brutally tortured and disabled.

Death Fast and Indefinite Hunger Strike Struggles in prisons in which revolutionary prisoners build barricades of resistance from their bodies and set an unprecedented example of heroic resistance left behind 122 martyrs and more than 600 disabled.

Attacks against the workers and the toiling masses, Kurdish people and progressive revolutionary sections of society continues increasingly alongside the supposedly “democratization” of the Turkish state.

According to the records of the Justice Ministry there are more than 115 thousand inmates and prisoners held in prisons with capacity to hold 97 thousand. While 5723 of these are political prisoners, 2814 of these are children and youth.

Prisoners are held in cells for 1 or 3 persons in F type prisons. Today, thousands of political prisoners are held especially in F type prisons under solitary confinement and conditions of isolation.

Solitary confinement and isolation treatment are intended to suppress the character and identity of prisoners, force them to renounce their thoughts and believes and eventually surrender.
The practice of solitary confinement and isolation is reinforced by rigid disciplinary codes and punishments outlined under the Punishment Enforcement Laws. In addition, physical attacks and torture are intensely used. Guler Zere, Erol Zavar and 21 other prisoners are facing serious health problems and counting days to death as a result of arbitrary disciplinary actions (visitors, letters, telephone etc), unhealthy conditions, malnourishment, brutal tortures, hunger strikes and long years of imprisonment.

Revolutionary prisoners struggling against the F-type aggression with courage, commitment and persistence have established the Centralized Platform of Prisons with an understanding that in order to beat back the attacks of the state and advance the struggle for rights “a strong centralized organization and common action” is an urgent necessity.

The urgent task of upholding and advancing this heroic resistance carried out by the revolutionary prisoners for the last nine years is front of us. In fact, on behalf of the prisoners it is their opinions and believes that is wanted to be isolated from society. On behalf of the prisoners it is the whole society that is wanted to be kept imprisoned and surrender.

Thus, removal of isolation treatment, providing needs and demands of the political prisoners are not only their but whole society’s problem.

Therefore, we the undersigned have began our activities as DETUDAK in order to advance the united organized struggle for abolishment of isolation treatment which is a crime against humanity, to build an international solidarity network with prisoners and campaign for release of sick and disabled prisoners wherever we are.

We, call on everyone to join and advance the struggle against isolation treatment, defend the political prisoners struggling for a free future of humanity and be their voice “outside” and tear down the prisons build inside and outside, all over our lives.

SOLIDARITY COMMITTEE WITH REVOLUTIONARY PRISONERS (DETUDAK)
Solidarity Committee with Free Prisoners, Confederation of Democratic Rights in Europe, International Solidarity Committee with Political Prisoners, Solidarity Committee with Free Prisoners in Europe, Bir-Kar

Eldstrid i Indien

En militärpolis dödades och två sårades igår under en eldstrid med maoistist gerilla i Palamu distriktet i delstaten Jharkhand. Stiden varade under ungefär fyra timmar under fredags kvällen.
För de som är mer intresserade av den indiska revolutionen har de som kämpar för maoismen i Sverige översatt två viktiga texter, av Perus Kommunistiska Partis utlandsorganisation, till svenska, ni finner dem här och här. Vi kan också tipsa om att kamraterna i Vänskapsföreningen Sverige - det Nya Peru har uppdaterat sin lista på aktioner genomförda av den maoistiska gerillan i Peru, den finner ni här.

FARC-EP och ELN röker fredspipa

Colombias två aktiva "vänstergerillor", Columbias Revolutionära Väpnade Styrkor - Folkets Armé (FARC-EP) och Nationella Befrielsearmén (ELN) har publicerat ett gemmensammat uttalande där de förklarar att de ska förhindra alla väpnade sammanstötningar mellan sina repsektive enheter. Båda organisationerna förklarar att de anser den andra vara revolutionär och att deras "enda fiende är den nordamerikanska imperialismen och dess lakej oligarkin". Dokumentet är - olyckligtvis, men föga förvånande - fullt av trams om "politisk lösning på konflikten" och "fred", det vill säga samma kapitulationistiska linje som FARC-EP gör med i vanliga fall. Intressant blir det att se hur det hela utvecklar sig. Hela uttalandet finner ni här.

Valbojkotten i Jharkhand går mot sitt slut

Den sista fasen, av fem, av valen till delstatsparlamentet i Jharkhand avslutas idag och därmed lider även den av Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) ledda valbojkotten mot sitt slut. Under dagen har maoistisk gerilla genomfört olika aktioner, bland annat sprängde man en mina som resluterade i två sårade - varav en allvarligt - reaktionära soldater. Det ser utom som om runt 50% av de röstberrättigade i delstaten kommer att ha röstat när valen avslutas, detta enligt officiella källor. Detta kan inte ses som annat än en stor seger för IKP (M) vars bojkottkampanj möts av den samlade reaktionens enhetsfront. Att inte rösta är att tydligt ta ställning för det revolutionöra partiet och betyder att man ställer sig mot den vita terrorn med vilken den gamla indiska staten försökt tvinga folk till valurnorna.
I Västbengalen utvecklar sig det folkliga motståndet mot den drakoniska repression som reaktionen utövar i Lalgarh-området. Genom att mobilsera massor slår maoisterna tillbaka. Igår gick runt femhundra personer till angrepp i byarna Bandhgara och Chandra där man likviderade tre gangstrar, och sårade en, från det socialfascistiska IKP (Marxist); ett hus tillhörande en femte gangster brändes ner.

Jesuit vittnar om tortyr i Spanien

För över sju år sedan förbjöds en baskisk tidning som heter Egunkaria. Vid en rättsprocess i Madrid har det nu framkommit att det hela skedde under en rad av flera tveksamma omständigheter. Bland annat ska ordern att stänga ner tidningen kommit från en polis ur det paramilitära Guardia Civil - och inte från den Högsta Domstolen som är vad den spansk lagstiftning föreskriver.
Fler än dussinet medarbetare på tidningen står nu anklagade för att ha stött ETA, i två olika processer riskerar de nu upp till 24 års fängelse och närmare 30 miljoner EURO i skadestånd. Den första processen började i tisdags och riktar sig främst mot Egunkarias chefredaktör Martxelo Otamendi och hans ställföreträddare Xabier Oleaga. Till allas förvåning tillät domaren ett vittnesmål från jesuiten Txema Auzmendi - som suttit i styreslen för förlaget som gett ut tidningen och som var en av de gripna. I sitt vittnesmål berättade Auzmendi hur han hölls i total isolering under fem dagar och tvingades lyssna på hur hans olycksbröder och systrar skrek när de blev slagna av poliser i granncellerna. Trots att han var isolerad tvingades Auzmendi att ha en svart påse över huvudet och att sitta i framlutande ställning. Flera av de andra anklagade ska ha blivit svårt torterade, om deras vittnesmål kommer att tillåtas är dock oklart. Imorgon lördag hålls en stöddemostration i Bilbo (Bilbao) för tidningen Egunkaria och de anklagade. Rättegångarna kommer att fortsätta i januari.

En dag i Dubai

En undrande skriver till Svenska Dagbladet och undrar vad man kan göra en dag i Dubai. Vi vill tipsa om vad man kan göra:
1) räknar hur många fackföreningar som INTE finns,
2) kontrollera hur mycket, ens formell, demokrati som INTE finns,
3) diskutera hur landets kvinnor använder de rättigheter de INTE har,
4) ta sig ett snack med någon av alla de filippinska/nepalesiska/paktistanska "gästarbetarna" som arbetar som slavar i landet.

Allt detta och mycket mer är möjligt i det underbara Dubai.

Gamla tricks i Indien

I Indien utkämpas dagligen eldstrider mellan den maoistiska gerillan och den reaktionära statens våldsapparat. Just nu uppger reaktionär press att de hårdaste striderna står i Västbengalen. Samtidigt med reaktionens militära offensiv mot folket, spelar man nu ett gamalt lumpet trick. Man ger en mycket uppmärksamhet i media åt "reformerade maoister" som "övergivit den väpnade kampen" och deltar i valen, det vill säga en grupp sketna förrädare. För att knäcka revolutionära rörelser har herrarna alltid använt sig av en dubbelpolitik, skonningslös terror å ena sidan och mutor och amnesti å den andra. Av uppenbara skäl har det funkat bäst på de revolutionärer som sitter i fängelse. Det som reaktionen strävar efter att få fram är en grupp förrädare, helst tidigare ledare för den revolutionära rörelsen, som kapitulerat och träder in i den gamla statens led för att därifrån bekämpa sina forna kamrater. Därför är "kapitulanternas triologi" ofta följande: amnesti, inskrivning i reaktionens led och bekämpning av revolutionen. Det är detta trick som reaktionen använt sig av i Peru är man använde sig av en grupp föräddare, förstärkt med infiltratörer, för att söka splittra den revolutionära rörelsen - vilket man dock misslyckades med, men man orsakade trots det stor skada. Nu försöker reaktionen i Indiens alltså samma sak, och vi är övertygade om att vi kommer att få höra mer om "maoister som övergett våldet" inom en snar framtid. Alla bör vara på sin vakt och inte låta sig luras av gamla tricks.

Mediauppgifter om attack mot Nya Folkarmén

Det har framkomit uppgifter i media om ett angrepp på en av Nya Folkarméns baser i närheten av staden Valencia på den filippinska ön Mindanao. Attacken ska ha genomförts av reaktionära arméstyrkor i tisdags. Enligt, högst tvivelaktiga, uppgifter från den reaktionära armén ska nio maoister ha dödats i striderna, men endast en reaktionär soldat ska ha stupat. Vi har dock ännu inga tillförlitliga uppgifter att gå på. Det som dock är klart är att andra enheter ur NFA, som leds av Filippinernas Kommunistiska Parti, den 8 december likviderade en beväpnad agent från reaktionens militäraunderrättelsetjänst.

En lysande beskrivning...

av småborgarens våndor ger Åsa Linderborg i denna text. Hon förklarar hur småborgaren hoppfylld går till riksdagen för att så "stora samhälleliga och mänskliga värden stod på spel" när man skulle disskutera hur mycket borgarstaten skulle finansiera "kulturarbetarnas" verksamhet. Till sin förvåning upptäcker småborgaren att det som pågår i riksdagen är en fars. Då visar småborgaren förståelse för den inviduella terrorn, men hon lugnar ner sig. För det här så småborgaren reagerar, intensivt hat när man själv upplever sig drabbad, för att sedan ta "sitt förnuft tillfånga" och anpassa sig till systemt. För vissa tar det ett par år, för andra, som i sekvensen som Linderborg skildrar, tar det några sekunder. Vårt proletära klasshat är däremot konstant. Det är en av de viktigaste anlendningarna till varför proletariatet aldrig får tillåta att småborgare griper ledningen för den revolutionära rörelsen. Vi proletärer vill skjuta av borgarna varje dag.

Internationalism

"Internationalism i handling innebär ett och endast ett: självuppoffrande arbete för att utveckla den revolutionära rörelsen och den revolutionära kampen i eget land, stöd (genom propaganda, sympati och materiella medel) åt samma kamp, samma kurs - och endast denna - i alla länder utan undantag." (Lenin, 1917, Proletariatets uppgifter i vår revolution) Läs hela den extremt viktiga texten här.

Nyheter från Asien och lögner i DN

Indien: I delstaten Jharkhand fortsätter Indiens Kommunistiska Parti (Maoisterna) sin mycket omfattande och framgångsrika bojkottkampanj mot valen till delstatsparlamentet; i Palamau-distriktet brände man igår först upp valproppaganda från tre kandidater och sen sprängde man deras respektive kontor i luften. Speciellt glädjande är att kamraterna visat att man sätter hårt mot hårt mot kapitulanter som gått över till fienden och bekämpar revolutionen, en av kandidaternas vars kontro sprängdes var nämligen en före detta partimedlem som nu skrivit in sig hos reaktionen och nu bekämpar revolutionen (precis som reaktionen avser göra i Peru med att registera föräddare som ett parti som ska delta i valen). Från delstaten Västbengalen rapporteras att den maoistiska gerillan likviderat ytterligare en tjallare, denna gång i byn Salgeria i Salboni området. Från delstaten Chhattisgarh rapporterar borgerlig press om att sju kamrater ska ha dödats "i strid" med polisen, men hela historien stinker "fake encounter" dvs. det är snarare vanliga bönder som mördats av reaktionen för att de sympatiserat med gerillan. Att revolutionärerna skulle ha genomfört ett eldöverfall, men inte en enda polis blivit skadad samtidigt som om sju gerillakämpar skulle ha dödats (inga sårade eller tillfångatagna, alla döda) låter lite väl osannolikt för att de ska vara sant.
Lögner för att dölja massmord, inget annat kan man säga om den artikel som idag publiceras i det statliga proppagandorganet Dagens Nyheter. Artiklen är full av fakta felsom vem som helst kan se som följt vår rapportering eller själv läst på om saken. Ett uppenbart är exemplet att man talar om "sprängda skolor" när det handlar om att den indiska staten använder dessa som MILITÄRFÖRLÄGGNINGAR och vallokaler (vilket vi tidigare skrivit om).

Filippinerna: Med anledning av årsdagen av undertecknandet av Förenta Nationernas deklaration om de männskliga rättigheterna, som var igår, har Nationella Demokratiska Fronten, Filippinernas Kommunistiska Partis övergripande frontorganisation som organiserar miljoner människor, genom sin avdelning på ön Mindanao gjort ett viktigt uttalande. På punkt efter punkt påvisar kamraterna hur Förenta Staternas marionettregim, som leds av Gloria Macapagal-Arroyo, är en folkmördande regim. Dokumenter räknar upp hur reaktionen organiserat flera olika paramilitära förband som tillsammans med armén genomfört massmord efter massmord, hur man systematiskt fördriver bönderna från jorden de brukar och tortyr och våldtäkter är vardagsmat. Läs hela dokumentet här.

Bangladesh: Vi publicerar nedan ledarartiklen ur Anubad Sahitya Potro, internationellt organ för Östbengalens Proletära Partis Maoistiska Enhetsgrupp. Artiklen är på engelska och därför kommer vi inte här göra någon längre sammanfattning, vi kommenterar två saker: 1) innehållet i artiklen beskriver kort mycket viktiga händelser i ett land vars revolutionära rörelse är istort okänd fast den har en mycket stolt historia och fortfarande är en mycket viktiga kraft för revolutionen i världen, därför hoppas vi att alla noggrant ska läsa artiklen och försöka sätta sig in i ämnet, och; 2) tyvärr berättar kamraterna att detta är sista nummert av Anubad Sahitya Potro som publiceras och därför kommer vi inte, uppenbarligen, kunna publicera fler nummer, vi hoppas och tror dock att vi snart kan återkomma med mer nyheter från Bangladeshs kommunister.

"Editorial of the international document publishing journal Anubad Sahityo Potro, issue no. 10 of the Maoist Unity Group (MUG) of the Proletarian Party of East Bengal (PBSP)/Bangladesh
The 10th issue of the Anubad Sahitya Potro is the last issue of the journal. We have published such unpublished documents through this journal that are principally important to give theoretical assistance to the reconstruction of our domestic communist movement.
Then starts our new departure. We have been able to initiate a line struggle in this country.
Our party is the main Maoist party of this country. The other party CPEB [Communist party of East Bengal (ML)] despite claiming themselves as Maoist have almost been collapsed because of the process of their practice of Guevarist trend since long. Chairman Siraj Sikder established proletarian Maoist party, the PBSP. He made socio economic analysis of the society of East Bengal, broke the chain of the old and new revisionism by carrying a hard ideological struggle against those, initiated people’s war, for the first time in East Bengal established armed force led by the class proletariat and established Base Area twice: once in Payarabagan in 71 and then in Chittagong Hill tact during 72-75.
The line and thought of Chairman is closely intermingled with chairman himself and PBSP.
After the death of Chairman, despite party was able to resurrect again in the 80s under the leadership of Anwar Kabir, could not enter the stage of Base Area. Anwar Kabir led that struggle by cutting short the guiding thought of Siraj Sikder, that is why that couldn’t take the shape of comprehensive people’s war. He, during the last of 80s to first of 90s forged a right opportunist line (ROL) by exploiting party’s military set back what’s main essence was to totally abandon Guiding Thought of Siraj Sikder. What Ziauddin did after the death of Siraj Sikder, he (AK) did the same with totality. In the Third congress of party in 92, he passed the right opportunist line with the help of his central comrade-in-arms. The main component part of the line was: 1) to pretend adoption of Maoism by changing the term Mao Thought what was Maoism without essence, later what has been seen is that they pretended of adopting Maoism by opposing Mao Thought as the base of Maoism 2) to brand Siraj Sikder line as nationalist viz., to abandon guiding thought of Siraj Sikder, adopt so called classist line and oppose national liberation war 3) by abandoning the evaluation semi-feudalism and colony (or semi-colony), adoption of baseless evaluation of so called distorted capitalism and abandon agrarian revolution 4) by abandoning people’s war, adoption of so called war line (what has been exposed later). In synthesis, they abandoned Maoism and guiding thought of Siraj Sikder Thought that is the a valuable teaching achieved by application of Maoism in East Bengal society. Therefore, this Right Opportunist Line of AK was a comprehensive line. While taking it to practice, there arose contradiction among three leaders and they divided party into three on their behalf. AK invented a stage theory of armed struggle below war and got degenerated by carrying very limited roving armed activities by a few mercenary squads. Motin, by false proclaiming as big war proponent did some armed seizure action and could be able to confuse genuine revolutionaries. At last he got degenerated by carrying very limited armed activities with a few mercenary squads. Sultan, by disguising himself as a big theoretician, with dogmatic preaching confused genuine revolutionaries for a certain period and at last liquidated organization. Sultan died recently.
As a result, at the beginning years of 21st century, the PBSP in reality went ahead towards liquidation.
In such a tough moment, the lower rank cadres realized the necessity to defend party, the party that was developed by Siraj Sikder. So, absolutely with new generation cadres, they formed MUG. The aim of MUG was to define Siraj Sikder Thought, define people’s war and reestablish PBSP through making preparation for People’s war. From the beginning MUG was militarized, so it had to confront state force on the one hand and revisionist attack on the other. Number of comrades of MUG had to sacrifice their life.
In the midst of that, the work of Anubad Sahityo Potro was accomplished. Through that, preparation for theoretical construction was carried and the line construction is going on bit by bit. Now we are going to enter in the main phase of line construction, reestablish party in a higher center, going to enter in defining people’s war too, from where we will go on to the preparation of people’s war.
We don’t believe in any empty theory. We have published such documents that are tested by the touchstone of people’s war.
In this number of issue, Chairman Mao’s Talk on Philosophy of August, 1964 has been published where he had made the most developed formulation of dialectics. He showed that the main law of contradiction is the law of unity of opposites. He explained transformation of quantity into quality by the law of unity of opposites. And he said that negation of negation does not exist as a law. What exists is that the unity of the opposite of affirmation and negation. He established monism by discarding the triplist doctrine of development what presented three law side by side with equal importance. So, this is comrade Mao who established dialectics on a comprehensive basis. He by correcting Engel’s formulation regarding freedom showed that freedom is not only understanding necessity but its transformation too. This is a precious philosophical talk. Here he enriched dialectics in multi dimension.
In this number of issue we have published two very important document of the basis of party unity of the Communist party of Peru: 1) Line of construction of three instrument of revolution 2) Mass line. The two documents were adopted in PCP congress in 1988. In the first one, line of construction of three instrument of revolution: party, army and front of President Gonzallo has been established. President Gonzallo also forged conception of militarization of party. In the Mass line document, the concrete thesis of President Gonzallo has been established that shows how party develops various created organizations for the sake of people’s war.
Published: December 3, 2009
Content:
1) Talk on Philosophy by Mao Tse Tung
2) Line of Construction of the Three Instrument of Revolution by Communist Party of Peru
3) Mass Line by Communist party of Peru"

Lästips: Nu börjar slakten!

Läs den här artikeln som ger mycket nyttig information.

Nu tar vi dom!

När SÄPOs språkrör nummer 1, Expressen, har en artikel som ska föreställa sympatisk "till protesterande aktivister" är det så man vill spy. Denna av lögner fullproppade högerextrema snuskblaska vill att "aktivisterna" ska ta "revansch" genom att vara snälla kor som låter sig fösas runt i rödpölsans förlovade land, alternativt hänger sig åt "aktivt icke-våld" eller liknande pajaskonster. Expressens proppagandister skriver: "Det kan bli upplopp, gatstenar, krossade skyltfönster, våldsamma konfrontationer med den danska polisen - ännu ett allvarligt bakslag för proteströrelsen", så drar vi följande slutsats: efter som dom är mot upplopp så är vi för det. Vi behöver inte reformistiska påtryckare eller några hippies/mulitkultifenomen/opportunister. Det är imperialismen som förstör världen. För att rädda världen måste man förstöra imperialismen, slag för slag. Vi ser fram emot att se de röda fannor med hammaren och skäran som kommer att vaja mitt i stridens mitt. Bara på dem kamrater!

Vad maoister gör och vad maoister inte gör

I Indien leder kamraterna i Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) ett revolutionärt folkkrig. Idagsläget utvecklar sig det främst som ett gerillakrig. Som en del av detta gerillakrig likviderades i natt, i Midnapore West-distriktet i delstaten Västbengalen, tre stycken tjallare. I en annan del av samma delstat, närmare bestämt i Jhitka i Lalgarh-området, sprängde maoisterna en byggnad tillhörande det indiska skogsverket. Sånt gör maoister, för revolutionärt krig för att krossa utsugarnas stat. Vad maoister inte sysslar med är kidnappning av bönder. När borgarpressen försökte ge sken av att kamrater ur den av Filippinernas Kommunistiska Parti ledda Nya Folkarmén var inblandade i kidnappning av bybor så visste vi att det var något som inte stämde. När det sen blev uppenbart att maoisterna inte var inblandade så gjorde man dock inget riktigt klargörande, underförstått "kunde det varit" Nya Folkarmén. Det som borgarpressen dock effektivt döljer är att det är den reaktionära filippinska armén som beväpnat och kontrollerat storgodsägaren Ampatuans privatarmé och att han varit den filippinska statens främste representant i Maguindanao och där för det är staten och dess armé som är ansvariga för de tvåhundra människor som mördats av Ampatuans män. I sammanhanget är det intressant hur det hela i borgarpressen framställs som en fråga om ett problem med en "klan", återigen spelas det på rasistiska fördommar för att dölja huvudproblemet som är att Filippinerna är en halvkoloni till Förenta Staterna och där råder halvfeodalism och byråkratkapitalism. Problemt är därför att utveckla ett revolutionärt krig, ett folkkrig, för att krossa den gamla staten och driva ut imperialisterna, och det sysslar maoisterna med, inte med att kidnappa bönder. De som är intresserade av att läsa vad de filippinska kamraterna står för, rekomenderas att titta in på denna sida.

Lästips!

Läs den här artikeln, bra för att avslöja idioter som talar om "den europeiska kulturens värderingar" (som eventuella sådana vore något positivt) och annat skitsnack.

Internationell aktionsdag: FREE MUMIA!

Den radikala aktivisten Mumia Abu-Jamal sitter sedan 28 år inlåst i Förenta Staterna. Han dömdes till döden, i en farsartad rättegång av en vit jury och en öppet rasistisk domare, för ett mord han inte begått. Mumia Abu-Jamal var poltistiskt aktiv innan han greps och han har fortsatt kämpa från "death-row". Idag är det internationell aktionsdag för hans sak. Vi förenar oss med de tusentals människor som världen över idag kräver denna politiske fånges frigivning. Frihet för Mumia!
Läs mer om Mumia Abu-Jamal och hans fall, här.

I sammanhanget vill vi även uppmärksamma en annan afroamerikansk radikal aktivist, Malcom X. Även om han inte var kommunist, och därför, bland annat, inte hade ett tydligt klassperspektiv, är hans texter läsvärda och tänkvärda. Nedan följer ett utdrag ur ett tal Malcom X höll i januari 1964, hela texten finner ni här.

"These are traps that he creates. If you speak in an angry way about what has happened to our people and what is happening to our people, what does he call it? Emotionalism. Pick up on that. Here the man has got a rope around his neck and because he screams, you know, the cracker that’s putting the rope around his neck accuses him of being emotional. You’re supposed to have the rope around your neck and holler politely, you know. You’re supposed to watch your diction, not shout and wake other people up – this is how you’re supposed to holler. You’re supposed to be respectable and responsible when you holler against what they’re doing to you. And you’ve got a lot of Afro-Americans who fall for that. They say, “No, you can’t do it like that, you’ve got to be responsible, you’ve got to be respectable.” And you’ll always be a slave as long as you’re trying to be responsible and respectable in the eyesight of your master; you’ll remain a slave. When you’re in the eyesight of your master, you’ve got to let him know you’re irresponsible and you’ll blow his irresponsible head off.

And again you’ve got another trap that he maneuvers you into. If you begin to talk about what he did to you, he’ll say that’s hate, you’re teaching hate. Pick up on that. He won’t say he didn’t do it, because he can’t. But he’ll accuse you of teaching hate just because you begin to spell out what he did to you. Which is an intellectual trap – because he knows we don’t want to be accused of hate. And the average black American who has been real brainwashed, he never wants to be accused of being emotional. You ever watched them? You ever watched one of them? Do that – watch them, watch the real bourgeois black Americans. He never wants to show any sign of emotion. He won’t even tap his feet. You can have some of that real soul music, and he’ll sit there, you know, like it doesn’t move him. I watch him, and I’m telling you. And the reason he tries to pretend like it doesn’t move him is that he knows it doesn’t move them. And it doesn’t move them because they can’t feel it, they’ve got no soul. And he’s got to pretend he has none just to make it with them. This is a shame, really.

And then you go a step farther, they get you again on this violence. They have another trap wherein they make it look criminal if any of us, who has a rope around his neck or one is being put around his neck – if you do anything to stop the man from putting that rope around your neck, that’s violence. And again this bourgeois Negro, who’s trying to be polite and respectable and all, he never wants to be identified with violence. So he lets them do anything to him, and he sits there submitting to it non-violently, just so he can keep his image of responsibility. He dies with a responsible image, he dies with a polite image, but he dies. The man who is irresponsible and impolite, he keeps his life. That responsible Negro, he’ll die every day, but the irresponsible one dies and takes some of those with him who were trying to make him die."

Vardagshjältar!

Det är få saker som får en att må så bra som när någon stiger fram och gör något bra så där helt plötsligt. Vardagshjältar får en att må bra. Idag mår vi skitbra, för det tackar vi vardagshjältarna i vårt gamla fina Södertälje. Nationaldemokratnazirövhålen uppger på sin hemsida att ingen ur deras SA-wannabe-trupp blev skadad, vilket vi naturligtvis beklagar (men å andra sidan brukar de ljuga så det stänker om det). Vi är stolta över de käcka antifascisterna som än en gång visar varför Södertälje är en så stad som vi håller högt!

Så här kan vi inte ha det...

En revolutionär situation karraktäriseras av att "de där uppe" inte kan fortsätta styra som det gör och de "där nere" inte längre kan fortsätta att leva som de gör. I delar av Sverige ser verkligheten ut så idag. Att arbetarförorter ockuperas av polis som en nödvändighet för att garantera att "de där uppe" behåller kontrollen, är ett tydligt exempel på att de inte kan fortsätta styra som tidigare. Att delar av arbetarklassen reser sig i revolt är ett uttryck för att "de där nere" inte kan leva som de gör. Uppenbarligen är denna situation inte likadan i hela landet, "problemet" har utvecklat sig ojämlikt och kommer koncentrerat till uttryck på vissa platser. En revolutionär situation i ojämnlik utveckling råder med andra ord. Att finanskapitalet, imperialisterna, driver upp utsugningen, samtidigt som man rånar folket på de rättigheter som det kämpat sig till, gör att förutsättningarna för den socialistiska revolutionen mognar än mer. Imperialismen och dess kris, som är en del av dess dödskamp, driver på revolutionen, gör den för var dag allt mer nödvändig och oundviklig. Men, det är inte ur imperialismen som revolutionen utgår, utan från revolutionärerna. När vi idag, återigen, kan läsa om hur "klyftorna ökar" - vilket är en sosseomskrivning för att inte säga att motsättningarna skärps - så handlar det för revolutionärerna om att dra de politiska slutsatserna därur, inte i syfte att utveckla sin "väljarbas" eller annat schakrande med massornas kamp och strävan, utan för att främja och påskynda den socialistiska revolutionens inledande, dvs den väpnade kampen för att störta borgarklassens herravälde och upprätta den proletära diktaturen. Det som händer är att "prärien torkar" på fler ställen, på vissa ställen är den, som redan påpekats, redan "torr"; det som revolutionärerna måste göra, för att tala med den turkiske kommunisten Ibrahim Kaypakkayas ord, är att tända elden på de platser där "prärien är torr" för att hettan från branden ska få hela "prärien att torka" för att sedan antändas. Det som även är intressant är att tänka över hur vi kan räkna med massornas understöd även på orter där det måhända kommer ta ett tag innan den väpnade kampen når, men det är en tankegång vi får återkomma till senare.

Gerillaaktioner i Indien

I delstaten Bihar förintades igår kväll två reaktionärer, och fyra skadades allvarligt, av maoistiska gerillakämpar. Händelserna ägde rum i byn Tariani Chapra i Sheohar-distriktet. Mer detaljer saknas för tillfället.
I delstaten Jharkhand sprängde revolutionärerna, som en del av den pågående bojkottkampanjen mot valen till delstatsparlamentet, en vallokal i luften. Inga personskader rapporteras av borgerlig press.

Nyheter från Latinamerika

Bolivia: Socialdemokraten och garanten för ordning och reda i Bolivia, Evo Morales och hans MAS, vinner valet i landet. Lyckligtvis för hans frasradikala image så ser det ut som han inte får den 70% majoritet som krävs för att kunna genomdriva omfattande i beslut parlamentet, dvs. han kan alltid hänvisa till att "oppositionen" lägger hinder i vägen för honom (samma trick som bondfångaren Chavez kör med i Venezuela). Fortsätta lova runt och hålla tunt, fortsätta spela revolutionär men på sin höjd genomföra en eller annan "strukturreform" som inte ändrar någonting alls, det är Morales melodi. Att Chavez vinner valet är den bästa utgången för Förenta Staterna. Tänker er en bonderörelse som känner sig politisk nedslagen och tillbakaträngd, samtidigt som bönderna i grannlandet Peru kämpar i ett revolutionärt folkkrig vars genklang i Bolivia är massivt; de nordamerikanska imperialisterna är mycket medvetna om hur expolosiv situation är och då är en "brandman" som Morales synnerligen praktisk. Valutgången i Bolivia är på intet sätt en framgång för landets arbetare och bönder, det är den utgång som imperialisterna önskat och Washington bestämt.

Chile: Den elfte december är det presidentval i Chile. Som vi tidigare informerat om driver landets kommunister en intensiv bojkottkampanj. I decembernummert av tidskriften Nueva Democracia publicerar våra chilenska kamrater en genomgång av de fyra huvudkanidaterna och avslöjar djupgående de politiska intressen som respektive kandidat företräder, samtidigt som man tydligt visar hur hela valprocessen är en reaktionär bluff. Kamraterna påvisar även hur visa, som kallar sig kommunister och utger sig för att vara revolutionära marxister spelar med, de skriver:

"Istället för ett systematiskt arbete för att förstå den vetenskapliga ideologin har skepticismen, sterotyperna, stigmerna, fördommarna, bluffmakeriet, dumheten och status quo förklätt till enighet, dominerat. Alla dessa är hållningar eller tendenser som inte alls bidrar till en ärlig och uppriktig debatt i syfte att skapa, på principernas grund, en järnfast enighet bland revolutionärerna och framförallt med folket. Det är därför som vi manar till att man ska studera och disktutera det Förslag till program för en Nydemokratisk Regering, som vi publicerat i vår tidning.
Taktiken att deltaga i val är kontra-revolutionär den är idagsläget en del av de olika imperialisternas (yankees, den europeiska, den japanska, den ryska, den kinesiska, etc.) agenda. Tveksamhet kring det blir likaledes kriminell. Vi kallar till att fortsätta och utöka aktionerna inom anti-val kampanjen som en del av förberredelserna för att inleda folkkriget. Det räcker inte med att kritisera valen och dess kandidater, samtidigt som vi kämpar mot dom, måste vi påtala dess kontra-revolutionära karraktär bland massorna genom att organisera, mobilisera och politisera de samma."

Peru: Med anledning av den tredje december, som även vi uppmärksamade här på bloggen, har Folkrörelsen Peru (MPP), publicerat ett uttalande. I dokumentet tar man avstånd från den parlamentariska kretinismen, och med det allt prat om att Perus Kommunistiska Parti skulle deltaga i valen i landet. Vidare tar man bland annat upp hur PKPs arbete sprider sig i olika delar av landet och inte bara i den region som kallas VRAE av reaktionen. Hela texten finner ni här.

Indiskt firande

I delstaten Chhattisgarh genomförde enheter ur den revolutionära folkarmén igår ett bakhåll i vilket fyra reaktionärer strök med när den lastbil de färdades i sprängdes. Chhattisgarh är en delstat där kamraterna i Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) [IKP (M)] kommit mycket långt i upprättandet av Folkkommittéer och andra organ för den nya Makten, dvs den nya folkmakten som ersätter den gamla staten som slåss sönder medelst follkriget. Aktion är en del av firandet av årsdagen av grundandet av den av IKP (M) ledda Folkets Befrielsegerillaarmén.

En förtryckt klass, som inte strävar efter att lära sig använda vapen och att skaffa sig vapen, förtjänar endast att bli behandlad som slavar

"Socialisterna kan inte vara mot varje slags krig utan att upphöra att vara socialister.

För det första har socialisterna aldrig varit och kan aldrig bli motståndare till revolutionära krig. De "stora" imperialistiska makternas bourgeoisie har blivit reaktionär alltigenom, och det krig som denna bourgeoisie nu för betraktar vi som ett reaktionärt, brottsligt slavägarkrig. Hur är det då med ett krig mot denna bourgeoisie? Exempelvis ett krig, som av denna bourgeoisie förtryckta och avhängiga folk eller koloniala folk utkämpar för sin
befrielse? I de teser som antagits av gruppen "Intemationale" läser vi i paragraf 5: "Under denna era av tygellös imperialism kan det inte längre finnas några nationella krig." Detta är uppenbart oriktigt.

Det tjugonde seklets historia - detta "den tygellösa imperialismens" sekel - är fylld av kolonialkrig. Men det som vi européer, de imperialistiska förtryckarna av de flesta folk i världen, med vår inrotade nedriga europeiska chauvinism kallar "kolonialkrig", det är ofta nationella krig eller nationella uppror av dessa förtryckta folk. Ett av imperialismens huvuddrag är just att den påskyndar kapitalismens utveckling i de mest efterblivna länderna och därmed vidgar och skärper kampen mot det nationella förtrycket. Detta är ett faktum. Och därav följer oundvikligt, att imperialismen ofta måste ge upphov till nationella krig. Junius, som i sin broschyr försvarar de ovannämnda "teserna", säger att varje nationellt krig mot någon av de imperialistiska stormakterna under den imperialistiska epoken leder till att en annan, med den första konkurrerande och likaså imperialistisk stormakt ingriper, och att sålunda varje nationellt krig förvandlas till ett imperialistiskt. Men också detta argument är felaktigt. Det kan vara så, men det är inte alltid fallet. Många kolonialkrig under åren 1900-14 gick inte denna väg. Och det vore helt enkelt löjligt om vi t. ex. förklarade, att efter det nuvarande kriget, ifall det slutar med ytterlig utmattning av de krigförande länderna, det "inte kan" bli "några som helst" nationella, progressiva, revolutionära krig, som exempelvis Kina i förbund med Indien, Persien, Siam etc. skulle föra mot stormakterna.

Att förneka all möjlighet av nationella krig under imperialismen är teoretiskt oriktigt, historiskt sett uppenbart felaktigt och i praktiken liktydigt med den europeiska chauvinismen: vi som tillhör nationer, vilka förtrycker hundratals miljoner människor i Europa, Afrika, Asien etc., måste säga de förtryckta folken att det är "omöjligt" för dem att föra krig mot "våra" nationer!

För det andra är inbördeskrigen också krig. Den som erkänner klasskampen kan inte undgå att erkänna inbördeskrigen, som i varje klassamhälle utgör den naturliga och under vissa omständigheter oundvikliga fortsättningen, utvecklingen och skärpning en av klasskampen. Alla stora revolutioner bekräftar detta. Att förneka inbördeskrigen eller lämna dem utan avseende vore detsamma som att förfalla till extrem opportunism och att avstå från den socialistiska revolutionen.

För det tredje eliminerar socialismens seger i ett land ingalunda med en gång alla krig överhuvud taget. Tvärtom, den förutsätter dem. Kapitalismens utveckling försiggår ytterst olikmässigt i de skilda länderna. Annorlunda kan det inte heller vara under varuproduktionen. Härav följer den ofrånkomliga slutsatsen, att socialismen inte kan segra samtidigt i alla länder. Den kommer först att segra i ett eller i några länder, medan de övriga för en viss tid kommer att förbli borgerliga eller förborgerliga. Detta måste utlösa inte bara friktioner utan också en direkt strävan av bourgeoisien i andra länder att krossa den socialistiska statens segerrika proletariat. I sådana fall skulle ett krig från vår sida vara rättmätigt och rättvist. Det skulle vara ett krig för socialismen, för att befria andra folk från bourgeoisien. Engels hade alldeles rätt då han i sitt brev till Kautsky den 12 september 1882 direkt medgav möjligheten för en socialism som redan segrat att föra "försvarskrig". Vad han avsåg var just det segerrika proletariatets försvar mot bourgeoisien i andra länder.

....

Teoretiskt sett vore det alldeles felaktigt att glömma, att varje krig endast är en fortsättning på politiken med andra medel; det nuvarande imperialistiska kriget utgör fortsättningen på den imperialistiska politik som bedrivits av två stormaktsgrupper, och denna politik har alstrats och närts av samtliga förhållanden under imperialismens epok. Men denna epok måste också ofrånkomligt alstra och nära en politik, som går ut på en kamp mot nationellt förtryck och proletariatets kamp mot bourgeoisien, och därför också möjligheten och oundvikligheten av för det första revolutionära nationella uppror och krig, för det andra proletära krig och uppror mot bourgeoisien och för det tredje en förening av de båda slagen av revolutionära krig etc.
...

En förtryckt klass, som inte strävar efter att lära sig använda vapen och att skaffa sig vapen, förtjänar endast att bli behandlad som slavar. Om vi inte vill bli borgerliga pacifister eller opportunister, så kan vi ju inte glömma att vi lever i ett klassamhälle och att det inte finns och inte kan finnas någon väg därur annat än genom klasskamp. I varje klassamhälle - vare sig det är baserat på slaveri, livegenskap eller, såsom nu är fallet, på lönarbete - är den förtryckande klassen beväpnad. Inte endast den nutida stående hären utan också den nutida milisen innebär -även i de mest demokratiska borgerliga republikerna, exempelvis Schweiz - att bourgeoisien är beväpnad mot proletariatet. Detta är en så elementär sanning, att man knappast behöver dröja vid den. Det räcker med att erinra om hur militär sätts in mot strejkande i alla kapitalistiska länder.

Bourgeoisiens beväpning mot proletariatet är ett av de största, mest fundamentala och viktigaste sakförhållandena i det moderna kapitalistiska samhället. Och inför detta faktum föreslår man de revolutionära socialdemokraterna att ställa "krav" på "avväpning"! Det vore liktydigt med att fullständigt frångå klasskampens ståndpunkt, att uppge varje tanke på revolution. Vår paroll måste vara: proletariatets beväpning i syfte att besegra, expropriera och avväpna bourgeoisien. Detta är den enda möjliga taktiken för den revolutionära klassen, en taktik som logiskt följer av den kapitalistiska militarismens hela objektiva utveckling och som dikteras av denna utveckling. Först sedan proletariatet har avväpnat bourgeoisien kan det, utan att svika sin världshistoriska uppgift, kasta alla vapen överhuvudtaget på sophögen. Och det kommer proletariatet förvisso att göra, men först då detta villkor fullgjorts, ingalunda tidigare." (Ur "Den proletära revolutionens militärprogram", Lenin, 1916)

Hela texten finner ni här.

Årets julkapp!

Nu när det börjar närma sig julen kommer vi att, när lusten faller på, komma med lite julklappstips. Inte för att vi är för julen, den anser vi av principella grunder borde avskaffas som sådan, men att ge folk presenter är alltid trevligt. Idag rekomenderar vi att ni köper en mycket intressant bok som heter "Kapitalet.se" och ger den till någon som behöver lära sig lite om hur varför det svenska samhället funkar som det gör. Kolla denna hemsida. Idag recenserar för övrigt Mikeal Nyberg två böcker om IKEA, hans text är läsvärd och om ni vill (och har tillräckligt med pengar) så kan ni köpa dom också och ge dom till någon som vill fördjupa sin kunskap om nazisten Kamprads imperium.

Revolutionärer i aktion i Tyskland och Grekland

Igår natt angrepp revolutionärer polisstationer i Berlin och Hamburg, även fordon tillhörande den tyska tullen sattes i brand. I Berlin attackerades en station tillhörande den federala kriminalpolisen (Bundeskriminalamt) med bland annat molotovcocktail. I Hamburg attackerades snuthäcken i Sternschanze med molotovcocktails och stenar, en polisbil blev helt utbränd, en fick rutorna krossade och ingången till stationen demolerades, för att säkra reträtten spred man ut "spanska ryttare". I en förort till Hamburg sattes även två civilabilar tillhörande tullverket i brand. Inga personskador rapporteras och alla aktivisterna kunde dra sig tillbaka utan problem trots ett enormt pådrag från snuten. Ordföranden för det tyska polisfacket har uttalat sig med anledning av angreppen och förklarat att han anser det vara "en krigsförklaring mot rättsstaten" (vi hppas han har rätt!). Klart är att de militanta aktionerna ökar i antal, i Hamburg har mer än 150 bilar bränts i år och flera symboliska angrepp har gjorts mot företräddare för staten. I Berlin har 125 bilar bränts av "politiska orsaker". Polisen talar om "en renässans för vänster-terrorismen". Enligt uppgifter som blivit offentliga är mer liknande aktioner att vänta i Tyskland under den kommande månaden.
I Grekland är det i helgen ett år sedan mordet på Alexandros Grigoropoulos som utlöste de massiva folkliga protester som skadade om den gamla grekiska staten och som gav genklang långt utanför landets gränser. Omfattande aktioner är att vänta och som en en del av statens motoffensiv har fascistiska element genomfört attentat mot företräddare för partier och fackförbund som solidariserat sig med folkets protester, bland annat har en aktivist hem attackerats med brandbomber; bland Greklands arbetare talas det nu om "boss-terrorism", dvs om kapitalisternas direkta terroristiska angrepp mot arbetarklassen. De revolutionära krafterna fortsätter dock sina aktioner, i tisdagskväll angrepps flera banker i en Aten förort med molotovcocktails och en serie attacker med små sprängsatser vid domare, polisers och redaktörers (för borgerliga proppagandaorgan) hbostäder har genomförts i Thessaloníki. Och helgen har inte ens börjat....
Vi glädjer oss över dessa revolutionära aktioner och hoppas de ska vara en inspirationskälla för alla, de bevisar än en gång att den väpnade kampen står på dagordningen i Europa.

Gerillaaktioner i Indien

Indisk reaktionär press rapporterar idag om olika aktioner genomförda av den av Indiens Kommunistiska Parti (Maoisterna) ledda Folkets Befrielsegerillaarmén. Nära Goaltore i distriktet West Midnapore i delstaten i delstaten Jharkand ska en medlem i en kontrarevolutionär organisation ha likviderats av revolutionärerna. I samma område ska även en polis ha skottskadats i en eldstrid med gerrilakämparna.

En högtidsdag för Perus revolutionärer

Idag högtidlighåller Perus Kommunistiska Parti (PKP) årsdagen av Folkets Befrielearmés bildande, vilken även sammafaller med dagen för dess ordförande Gonzalos födelse. Runt om i Peru genomför alla PKP-ledda organisationer olika aktiviter för att fira tilldragelsen. Vi vill även vara med och fira och har därför översatt ett kort utdrag ur ett för Perus kommunister mycket viktigt tal, det avslutningsanförande som ordförande Gonzalo höll när PKPs Första Militära Skola avslutades mindre än en månad innan folkkriget inledes. De kamrater som deltog fick höra ett mycket gripande tal som blivit känt under namnet "Somos los iniciadores", vilket översatt till svenska blir "Vi är de som inleder" (dvs. de som inleder folkkriget). Talet är som sagt väldigt gripande och ordförande Gonzalo använder många målande liknelser och därför är det svårt att översätta på ett bra sätt. Vi har gjort vårt bästa. Det korta stycket vi har valt handlar om hur kommunisterna måste bryta med den gamla ordningen och hur det enda sättet som det är fullständigt möjligt är genom att delta i väpnade aktioner.

„Vi har alla ett problem, en motsättning: den stora brytningen. Tiden har kommit kamrater, tiden har kommit. Det är tid för den stora brytningen. Vi bryter med allt som binder osss till den gamla och ruttna ordningen, för att helt och fullständigt förstöra den samma, för att om vi har något som helst intresse i denna fallfärdiga värld så kan vi inte förstöra den. Vi människor kan vara svaga om man talar om oss som enskilda, var och en bör tänka över det ordentligt; som individ, som person kann man vara ömtålig och svag; men revolutionen är allsmäktig och än mer så den väpnade revolutionen därför att den stödjer sig på massorna som är kraften på jorden, därför att Partiet som är universums ljus leder den.
Kamrater, låt oss gå in i den stora brytningen. Vi har många gånger sagt att vi går in i en brytning och att vi måste klippa många band som binder oss vid den gamla ruttna ordningen och om vi inte gör det kann vi inte förstöra den. Kamrater, tiden har kommit, det finns inget att diskutera, debatten är över. Det är tid att handla, det är tid att bryta och vi kommer inte göra det genom långsam och dröjande meditation, inte heller i korridorer eller tysta rum, vi kommer att göra det i de våldsama aktionernas hetta, det kommer vara sättet att göra det, ett passande och riktigt sätt, det enda sättet att göra det. Där i aktionerna, såsom vi har studerat, människans medvetna kapacitet intensifieras, viljan spänns mer, passionen är starkare,energin blir djävulskt stark. Kamrater, där kommer vi att finna energin, kraften, den kapacitet som krävs för den stora brytningen. I detta har vi stigit in. Trumpeterna börjar ljuda, massornas stämma ökar i styrka och och den kommer att öka allt mer, den kommer att göra döva, den kommer att föra oss till en mätig malström, med en anärkning: vi kommer att vara historiens protagonister, medvetna, organiserade, beväpnade och så kommer den stora brytningen äga rum och vi kommer att vara de som skapar den definitiva gryningen.“

(ordförande Gonzalo, „Vi är de som inleder“, tal vid avslutningen av den Första Militära Skolan, 19 april 1980)

"Kroppsfettmord", dödspatruller och cover-ups i Peru

Den 20 november skrev vi om hur fattiga slaktats i Peru för sitt kroppsfett, vilket sålts till nordamerikanska och europeiska agenter för att används av kosmetika industrin. Vi skrev om hur det att fattiga människor slaktas i Peru för utländska intressen inte är något nytt. Nu kommer det uppgifter som "rentvår" alla eventulla utländska intressen, de sägs nu inte alls existera, allt har varit en bluff! Enligt den nordamerikanska tidskriften Time är allt en skenmanöver för att dölja att en dödspatrull verkat i staden Trujillo (den viktigaste staden i norra Peru). Man låter experter uttala sig om hur de "omedelbart förstod att det var bluff" och hur allting skulle vara en upprepning av "andinska folkmyter" osv. Det hela ha varit så befängt att ingen "som gått en grundkurs i biologi" skulle kunna tro på det (enligt den nordamerikanska tidskriftens expert). Men om det nu var så, hur kunde media världen över köra historien utan att ETT enda påpekande kommer om att det kan vara en bluff? Summan av Times artikel är: peruanerna är ett primitivt obildat folk som tror på myter, de blev lurade och natruligtvis kan inte någon nordamerikan eller europé lastas för det inträffade för det som det hela handlar om är peruanska poliser som skjuter av peruanska brottslingar. Vi vet att Perus folk varken är dumma eller primitiva och vi har inga illusioner om imperialisterna och deras hållning visavi det peruanska folkets välbefinnande; därför vill vi i sammanhanget påtala följande:
1) Det är inte alls otroligt att fattiga peruaner mördats för att deras kroppsfet skulle säljas till utländska intressen, allt tyder på att det verkligen förekommit. Den 20 november skrev vi att denna verksamhet "naturligtvis inte varit möjligt om inte den reaktionära peruanska statens representanter gett sitt medgivande, naturligtvis mot kontant betalning". Att historien avslöjas innebär att någon måste ställas till svars, speciellt när världspressen blivit inblandad.
2) Journalisten Ricardo Uceda (som bland annt skrivit den mycket intressanta reportageboken "Muerte en el Pentagonito") avslöjade den 16 november i år att det sedan 2007 existerat en dödspatrull i staden Trujillo och att denna under sin existens ska ha mördat närmare 50 stycken kriminella. Att det är sant att denna dödspatrull existerat är ställt utom allt tvivel, det enda som är oklart är om hur många av dess offer som varit "kriminella" och hur många som varit politiska aktivister. Minst 16 poliser är misstänkta för inblanding och den ska ha stått under befäl av polisöversten Elidio Espinoza, som idag är chef för kriminalpolisen i Trujillo, dvs direkt underställd Eusebio Felix Murga, som är chef för kriminalpolisen i hela landet, som idag har suspenderats. Men, chefen för Perus kriminalpolis supenderas inte därför att han är formellt ansvarig för att en dödspatrull som döda 50 personer organiserats inom hans avdelning, utan därför att han ljugit med anledning av "fettmorden"!
3) Allt tyder på att det hela är en omfattande "cover-up" mannöver för att skydda inrikesministern, dvs regeringen och i slutändan presidenten, Alan Garcia. Det är nämligen Alan Garcia som drivit igenom "Dekret 982" vilket innebär att poliser som "i fullgörande av sin plikt och användande reglementsenligt sitt vapen, orsakar kroppskador eller dödsfall" inte kan ställas inför rätta, dvs snuten i Peru har laglig rätt att skjuta för att döda. Trujillo är dessutom APRAs, president Garcias parti, främsta politiska bas: inget händer inom den trujillanska reaktionen utan att APRA vet om det. En dödspatrull i Trujillo, som dessutom använt sig av ett av Garcia själv genomdrivit Dekret som grund för sin verksamhet, kan omöjligen ha existerat utan presidentens vetskap och medgivande. Det vet folk i Peru. Att därför fallet med "kroppsfettsmorden" användts för att dra allmänhetens, och den internationella opinionens, uppmärksamhet från avslöjande om dödspatrullen i Trujillo är inte alls omöjligt snarare logiskt. Men, det ena utesluter inte det andra och det är det som är poängen: dödspatrullen har existerat och den är Alan Garcias ansvar OCH människor har mördats för sitt kroppsfett, det är det som är rimligt att anta. Naturligtvis vill de personer som ligger bakom handlen med kroppsfett, och eventuellt männskilga organ, framställa det som orimligt och de har kontakter inom den gamla peruanska staten som varit tillräckligt insatta för att känna till dödspatrullens existens och detaljer i ärendet. Tillsvidare kan vi dock inte säga med fullständig säkerhet, hur det hela ligger till; vi har ännu ingen direkt information från pålitliga lällor i Peru utan måste utgå från borgerliga källor.

Vad som dock är helt säkert är att den peruanska reaktionen gör allt den kan för att sätta stop för det internationella stödarbetet för Perus Kommunistiska Parti.

Igår godkände det peruanska parlamentets Kommission för Justitiefrågor och Männskilga Rättigheter (passande kombination i Peru!) ett lagförslag som innebär att den som "finansierar terroristaktiviteter eller samlar in pengar till fördel för dessa aktiviteter" ska straffas med upp till 35 års fängelse. Notera den ordagranna lydelsen "till fördel för sådana aktiviteter", dvs. om du samlar in pengar till något som den gamla peruanska staten ansver vara till fördel för PKP, tex en tidning eller till stöd för de revolutionära fångarna, så kan man straffas med upp till 35 års fängelse i Peru. Lagförslaget är mycket tydligt med att klargöra: "den som på något som helst sätt, direkt eller indirekt, inom eller utanför det nationella territoriet samlar in pengar för de nämnda målen (för "terroristaktiviteter" eller "till fördel för sådana", vår anmärkning) ska frihetsberövas för minst 15 år och högst 30 år. Den som medvetet förser de som begår eller avser begå terroristhandlingar med pengar, ekonomiska och finansiella medel, ska bestraffas på samma sätt med minst 20 år och högst 35 år". Det är peruansk lag: om du på något sätt, även omedvetet, bidrar med pengar till något som den peruanska staten anser vara "till fördel" för PKP så ska du straffas med minst 15 års fängelse även om du gjort det i Sverige ("utanför det nationella territoriet"), om du medvetet har stött PKP ska du straffas med upptill 35 års fängelse. Notera att peruansk lag gäller i Peru, det handlar inte om att du måste vara peruansk medborgare. Det som den peruanska lagen säger är att den som ger pengar till ett ändamål som är "till fördel" för PKP begår ett brott och ska straffas med, minst, 15 års fängelse även om personen ifråga begått "brottet" omedvetet. Har du någon gång skänkt pengar till kampanjen för att försvara Ordförande Gonzalos liv? Då ska du tänka dig för innan du sätter din fot i Peru. Det är den verklighet som gäller för dom som stödjer det rättfärdiga folkkriget i Peru.

Mer om bojkotten i Jharkhand

Kamraterna i Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) fortsätter sin framgångsrika bojkottkampanj. Idag på morgon (lokal tid) dog en polis när maoistisk gerilla sprängde en vägbomb. Samtidigt visar de officella uppgifterna från den reaktionära staten en massiv framgång för maoisterna. Delstatsvalet genomförs i fem etapper, i varje etapp röstas det om ett visst antal av platserna i delstatsparlamentet. I den första etappen, som gällde fjorton platser i delstatsparlamentet, deltog endast 52% av de röstberrättigade. Detta i ett läge där alla som bojkottar valet i praktiken räknas som "terrorister" av staten, väldigt många deltar alltså i valfarsen av rädsla för den statliga repressionen. Om ni tittar på bilden ovan så ser ni killarna som tar hand om rösträkningen, i detta fallet stämmer det att en bild säger mer än tusen ord.

Intressanta träffar i Lund

Klicka på bilden ovan. Lund är känt för att vara en stad där det produceras en farlig massa skitsnack, dravel och annat strunt, men de här kollegorna tar onekligen upp ett mycket viktigt och högaktuellt tema. Om vi hade varit i Lundaområdet hade vi gått dit. Eller det kanske vi gör i vilket fall som helst...

En Bandh slutar och en ny börjar

I Indien har kamraterna i Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) nu avslutat den Bandh ("allmäna arbetesnedläggelse") som man genomfört i delstaten Jharkhand. En mängd olika aktioner har genomförts, och den politiska genklangen har varit mycket stor i hela landet. Nu inledder kamraterna i de av maoisterna dominerade distrikten West Midnapore, Bankura och Purulia i delstaten Västbengalen en femdagars Bandh. Liknande aktioner som tidigare genomfört i området har fått total uppslutning från befolkningen. Ingen rast och ingen ro för reaktionen i Indien, revolutionärerna behåller initativet. Vi återkommer med mer rapporter de närmaste dagarna.

Rekordantal baskiska politiska fångar

Efter den senaste stora razzian mot ungdomar tillhörande den "nationalistiska vänstern" i Baskien, har ett rekord slagits: inte sedan Franco-tiden har så många baskiska självständighetesaktivister suttit fängslade. Sammanlagt sitter 762 personer fängslade för politisk aktiviteter, 164 i Frankrike och 598 i Spanien. Av de 34 ungdomar som greps nyligen har nu 31 skickats tll förvar på fängelseanstalter. Av de 762 som sitter fänglsade är nu fler än 100 ungdomar. Den spanska staten är känd för de grymma förhållanden som de politiska fångarna måste utstå, tortyr förekommer och de placeras på fängelser långt ifrån sina hemorter, vilket gör det mycket svårt för deras anhöriga och vänner att besöka dem regelbundet. Precis som fallet Colombia, som vi tog upp igår, finns det ingen organisation i Svergie som verkar aktivt för dessa fångar.
I sammanhanget är det även värt at anmärka: förtryck alstrar motstånd. Utan tvivel avser den spanska staten slå mot de radikalare delarna av den baskiska vänstern, och ge kapitulanterna som vill lägga ner vapnen, fria händer att likvidera rörelsen. Vi tror dock att gripandena kommer få rakt motsatt effekt.

Nita packet!

Nu visar det sig att snuten använder sin pepparspray på folk som redan är handbojade. No shit! Vilken nyhet! Snart kommer nån slug typ räkna ut att snuten även prylar folk med batonger. Teleskopbatong, hört talas om det? Det är liksom en del av tjänstebeskrivningen att gilla att använda våld på folk som är i underläge. Varför skulle annars nån vilja bli snut? Myten om "den snälla fabrorpolisen" är nått folk tror på som aldrig har varit i läge när snutarna försvarat något de verkligen tror på, sin egen "okränkbara" makt till exempel. När svinen dessutom ska utreda sig själv så händer natruligtvis aldrig något. Nä, det enda som funkar är att nita dem, och hela dera svinsystem!

Samhällets liv är inte förenligt med borgarklassens

Idag kommer en ny rapport om hur fattigdomen ökar. 23% fler mottog socialbidrag under tredjekvartalet i år, i jämförelse med samma period föra året. Alla vi som någon gång tvingats ansöka om socialbidrag vet att det är en ytterligt förnedrande process och de småpengar man mottar räcker endast till det absolut nödvändigaste. Att socialbidragstagarnas antal ökar är ett direkt uttryck för hur hela samhället kommit att stå i motsättning till imperialisterna. Redan Marx beskrev det hela i Manifestet:

Hela det hittillsvarande samhället vilade, som vi redan sett, på motsättningen mellan förtryckande och förtryckta klasser. Men för att kunna undertrycka en klass, måste man dock tillförsäkra den betingelser, inom vilka den åtminstone kan existera som träl. Den livegne har under livegenskapen arbetat sig upp till medlem av kommunen liksom småborgaren till borgare under den feodala absolutismens ok. I stället för att höja sig i och med industrins framsteg sjunker däremot den moderne arbetaren allt djupare ned under sin klass' levnadsvillkor. Arbetaren blir en fattiglapp, och fattigdomen utvecklar sig ännu fortare än befolkningen och rikedomen. Det framgår därav tydligt, att bourgeoisin är oförmögen att längre förbliva härskande klass i samhället och påtvinga samhället sin klass' levnadsbetingelser som reglerande lag. Den är ur stånd att härska, emedan den är ur stånd att tillförsäkra sin slav existens ens inom gränserna för hans slaveri, emedan den är tvungen att låta honom sjunka ned i ett läge, där bourgeoisin måste nära honom i stället för att näras av honom. Samhället kan icke längre leva under bourgeoisin, d.v.s. dess liv är icke längre förenligt med samhällets.

(Marx, Det kommunistiska partiets manifest)

Och de arbetare som fortfarande har ett jobb ska bokstavligt talat vara berreda på att gå i döden för profitens skull. Det skedde ENDAST 34 alvarliga olyckor i gruvorna i Kiruna och Malmberget, varav ett dödsoffer. Ett alvarligt olycksfall var tredje vecka ungefär. I sanning: låt oss sluta oss samman för att göra slut på bourgeoisin, deras liv är inte föenligt med våra!

7000 politiska fångar i Colombia

I Colombia sitter sjutusen personer fängslade för brotten "uppror" eller för att ha deltagit i den väpande konflikten som medlem i någon av insurgentgrupperingarna (FARC, EPL mfl.). Tortyr är daglig praxis. Fängleserna är ofta överfulla och liknar mer koncentrationsläger än fängelser, de är byggda, som en del av "Plan Colombia", under ledning av Förenta Staternas federala fängelsemyndighet. De flesta som är politiska fångar i Colombia är fattigbönder och inte intellektuella. Det borde finnas en organisation här i landet som gör något för dom, precis som för alla andra politiska fångar världen över som sitter inspärrade för att de bekämpa imperialismen och dess lakejer. Sen kan borgarsvinen fortsätta sitt hyckleri med Dawit Isaak.

Polisgeneral leder dödspatrull i Peru

I lördags genomförde enheter ur Folkets Befrielsearmé, den av Perus Kommunistiska Parti (PKP) ledda revolutionära armén i Peru, en omfattande proppagandakampanj i Alto Huallaga-regionen. I flera byar delades flygblad ut och slagord målades längs motorvägen "Fernando Belaúnde Terry" (som löper genom Alto Huallaga). I flygbladen avslöjar PKP att man vet att chefen för polisen i Alto Huallaga-regionen, polisgeneralen Luis Valencia Hirano, organiserar och leder en dödspatrull. Bruket av mördarkommandon är en del av lågintensitetskrigsstrategin som Förenta Staterna tillämpar i Peru, genom "hemliga" dödspatruller, bestående av medlemar ur de reaktionära väpnade styrkorna, underrättelsetjänsten och polisen, mördas systematiskt politiska motståndare till regimen. I Peru finns det massvis med exempel, men de två mest kända fallen på dödspatruller är "Comando Rodrigo Franco" och "Grupo Colina", som tillsammans är ansvariga för hundratals politiska mord. Det är bekant att döspatruller fortsätter att operera i Peru. Att PKP nu upptäckt hur en av dessa är organiserad och vem specifikt som står i spetsen för den, är bra och vi hoppas att den revolutionära rättvisan snabbt kommer ha sin gång. Vi har tillsvidare bara uppgifter från reaktionär media och hoppas kunna återkomma med mer information i ärendet från tillförlitliga källor.