En lysande beskrivning...

av småborgarens våndor ger Åsa Linderborg i denna text. Hon förklarar hur småborgaren hoppfylld går till riksdagen för att så "stora samhälleliga och mänskliga värden stod på spel" när man skulle disskutera hur mycket borgarstaten skulle finansiera "kulturarbetarnas" verksamhet. Till sin förvåning upptäcker småborgaren att det som pågår i riksdagen är en fars. Då visar småborgaren förståelse för den inviduella terrorn, men hon lugnar ner sig. För det här så småborgaren reagerar, intensivt hat när man själv upplever sig drabbad, för att sedan ta "sitt förnuft tillfånga" och anpassa sig till systemt. För vissa tar det ett par år, för andra, som i sekvensen som Linderborg skildrar, tar det några sekunder. Vårt proletära klasshat är däremot konstant. Det är en av de viktigaste anlendningarna till varför proletariatet aldrig får tillåta att småborgare griper ledningen för den revolutionära rörelsen. Vi proletärer vill skjuta av borgarna varje dag.