Fattar ni galoppen nu snutjävlar?

I lördags, den 17 oktober, angrepp proletär ungdom borgarstatens polisstyrkor i Husby. Snutarna övervakade en minneskonsert för Ahmed Ali och uppträdde aggresivt mot de närvarande, när ungdomarna tog saken i egna händer och försvarade sin förort. Naturligtivs är företelsen positiv, och en del av den allmäna trenden som vi upplever där så väl revolutionens krafter utvecklas som de härskande inte längre kan fortsätta regera som tidigare. Speciellt glädjande är det att läsa dagens DN där ett snutsvin gråter ut och förklarar hur uppgivna man känner sig efter att ha dragit vapen mot barn och ungdomar. Vi citerar:
"De attackerades av människor som de känner, av unga killar de hängt med, snackat med och försökt nå i ett par års tid.

–Det är svårt att beskriva känslan. Besvikelse, nästan sorg... Vi har lagt ner så oerhört mycket jobb på det vi kallar ”kontaktskapande arbete”, något vi verkligen tror på. Men nu känns det som vi måste börja ifrågasätta det vi gör. Leder det någon vart? Eller skapar det bara mer frustrerade poliser? Det är i alla fall uppenbart att det måste till någonting mer."

Det som måste till är att snuten håller sig borta från de proletära förorterna. Revolutionärerna måste där bygga upp basorganisationer och kämpa hård och tålmodigt för att erövra en verklig ledande roll. Att den proletära ungdomen inte går på borgarstatens trick visar att dess klassmedvetenhet ökar. Det visar att känslan av "vi mot dom" ökar, och det är precis det som det handlar om: klass mot klass.