Vi är här för att ni förstör våra länder!

En kort notis i tidningarna om 16 personer som dött när det försökte ta sig till Europa. Inget särskillt upprörande nuförtiden, sådana notiser är vanliga. Varje år dör tusentals människor när de försöker söka sig ett människovärdigt liv i de rika länderna. För de som lyckas visar sig drömmen för de flesta vara en illusion. Skitjobb, överexpolatering och daglig förnedring är vad som väntar. Ändå är livet här bättre än det var i hemlandet, för de flesta. Imperalismen gör nämligen livet tredje världens länder till ett helvete för det stora flertalet. Imperialisternas lakejer håller folken nere i förtryck och misär. Krig som imperialisterna för, antingen genom direkt aggression eller genom sina ställföreträddare, dödar miljoner. Hungern orsakas av de medeltida förhållananden som tredjevärldens länder hålls nere i av imperialismen, samtidigt som de storföretagen från de imperialistiska länderna gör superprofiter genom sin expolatering av arbetskraften där. Och så vidare. De människor som invandrar till de europeiska länderna utsätts för rasism och förföljese. De utgör till stor del de mest undertryckta delarna av proletariatet här. Det finns ingen anledning för dom att be om ursäkt för att de är här. De bör resa parollen: Vi är här för att NI förstör våra länder!

Bandh i Indien och protester i Istanbul

Indien: I delstaterna Jharkhand, Västbengal, Orissa, Chhatisgarh och Bihar inleddes idag en bandh utlyst av Indiens Kommunistiska parti (maoisterna). Reaktionen har mobiliserat i stor skala för att fösöka hindra större manifestationer, vis av tidigare erfarnheter har man även ställt in en hel del tågtrafik. I Garhwa-dsitriktet rapporteras en reaktionär ha likviderats av maoistgerillan. I Bijapur-området i Chhatisgarh sårades sju regeringssoldater när en av gerillan utlagd mina expolderade.
I efterdyningarna av gårdagens magnifika bakhåll försöker reaktionen nu påstå att man lyckades tillfoga maoisterna förluster, femton kamrater uppges ha stupat i strid. Men, som vanligt kan man inte uppvisa några kroppar, och det hela slutar antagligen med att man skjuter ett antal bönder och sen visar upp dem som "stupade maoister".
Turkiet: I Turkiets huvudstad Istanbul, där European Social Forum snart påbörjas, genomfördes natten till idag flera aktioner. Brandbombsattacker genomfördes på åtta platser och två sprängladdningar expolderade. Enligt uppgifter från vanligtvis välinformerade källor, ska aktionerna ha genomförts i protest mot den turskia arméns framfrat. Högst troligen har aktionerna genomförts av kamrater från de olika revolutionära organisationer som har omfattande arbete i Istanbul.
Idag påmorgonen genomfördes en gerillaaktion i Norra Kurdistan, i den turkiska statens Van-provins, fyra armésoldater sårades.

Flera gerillaktioner i Chhattisgarh

I delstaten Chhattisgarh likviderade igår enheter ur Folkets Befrielsegerillaarmé tre polisspioner. Aktionen ägde rum i byn Pattegaon i Bastar-distriktet. Andra enheter ur den revolutionära armén likviderade ungefär samtidigt i Simdega-distriktet, i samma delstat, två medlemmar i en väpnad kontrarrevolutionär organisation.
Idag genomfördes ett stort bakhåll i Narayanpur-distriktet mot en styrka på 70 soldater ur den paramilitära styrkan Central Reserve Police Force, minst 26 dödades och flera sårades.


Vi glädjs åt dessa nya framgångar för folkkriget som förs under ledning av Indiens Kommunistiska Parti (Maoisterna)!

En bra text om de goda nyheterna från Afghanistan!

Vi tänkte idag skriva lite om de goda nyheterna från Afghanistan, men sen upptäckte vi att den gode Björnbrum redan gjort det. Läs han välskrivna text här.

Teori: Om den proletära milisen

"We need not only representation along democratic lines, but the building of the entire state administration from the bottom up by the masses themselves, their effective participation in all of life’s steps, their active role in the administration. Replacement of the old organs of oppression, the police, the bureaucracy, the standing army, by a universal arming of the people, by a really universal militia, is the only way to guarantee the country a maximum of security against the restoration of the monarchy and to enable it to go forward firmly, systematically and resolutely towards socialism, not by “introducing” it from above, but by raising the vast mass of proletarians and semi-proletarians to the art of state administration, to the use of the whole state power.

.........

Learn the methods of democracy by actual practice, right now, on your own, from the bottom up—rouse the masses to effective, immediate, universal participation in government—this and this alone will assure the full triumph of the revolution and its unswerving, purposeful and systematic advance."

(Lenin, A Proletarian Militia, 1917)

Myten Obama

Nedan korta utdrag av två viktiga artiklar som visar hur myten om Obama som den "gode" presidenten är bluff och båg; läs texterna i deras helhet!


"...det går inte längre att se Obama som ett godhjärtat offer för inhemska maktstrukturer; den föreställningen döljer att Obama är ett artigare och lömskare ansikte på det eviga globala krig som igångsattes av hans företrädare."

"Jeremy Scahill upptäckte nyligen att Obama har skickat elittrupper, under befäl av det Förenade Kommandot för Specialoperationer till Iran, Georgien, Ukraina, Bolivia, Paraguay, Ecuador, Peru, Jemen, Pakistan, Filipinerna, med flera länder."

Gerillaaktioner i Grekland och Turkiet

Grekland: En ledande företräddare för den grekiska statens våldsapparat dog igår i en aktion mot polisdepartementet. Den organisation som genomfört aktionen, vilken är för oss ännu oklart, har uppenbarligen gjort ett gediget arbete, eftersom man genomfört aktionen "i hjärtat av den grekiska säkerhetsapparaten" - för att citera borgarmedia.
Turkiet: Gerillasoldater, med största sannolikhet från PKK, attackerade sent igår en militärpostering och en armépatrull i Elazig-provinsen. Två av reaktionens soldater och en annan person (med största sannolikhet en "byvakt") dödades och sex sårades.

OBS! Vi har fixat en länken som var fel i inlägget "22 orsaker till varför arbetare i USA hatar staten", så ta en titt på det inlägget igen!

"The terror organization’s most significant aim is efficient propaganda"

vi har flera gånger tagit upp hur den turkiska staten prioriterar den psykologiska krigsföringen i sin kamp mot revolutionära och nationalistiska rörelser. Anledningen till att vi inisterar i denna punkt är, utöver den omedelbara betydelse det har för de olika kamperna i Turkiet, är att det visar hur den Förenta Staterna förädlade politken praktiskt implemnteras av dess lakejer. Samma politik tillämpas till exempel i Peru sedan länge, vilket resulterat i en oerhörd mängd desinformation samtidigt som det är väldigt besvärligt att få information om aktioner som genomförs av Folkets Befrielsearmé eller andra aktivteter leda av Perus Kommunistiska Parti. I Turkiet är dock disskutionen om den pyskologiska krigsföringen för tillfället närmast offentligt, vilket säkerligen har att göra med att den härskande klassen i Turkiet är avsevärt mer splittrad än den är i Peru. Den turkiske premiärministern Erdogan drar sig inte för att offentligt läxa upp pressen, som framgår tydligt av följande notis:

"Turkish media should revise its terror policy, minister says

The longer the media broadcasts terror events on television, the longer it makes propaganda for the terror organization, Interior Minister Besir Atalay said Wednesday after a meeting with media representatives.

On Tuesday, Prime Minister Recep Tayyip Erdogan criticized the media harshly for the way it broadcasts terror events. Atalay’s meeting with media representatives came after Erdogan’s statement. Along with Atalay, Public Order and Safety Secretary Muammer Güler participated in the meeting, which was organized by Turkey's media watchdog, the Supreme Board of Radio and Television, or RTÜK.

“Terror organizations aim to demoralize security forces and paralyze state authority. Media should broadcast regarding this main aim. Their biggest aim is to make the fear they created continuously visible and keep it on the agenda,” Atalay said. “The terror organization’s most significant aim is efficient propaganda. We urge media institutions to revise their policies on covering terror events and ask that they do not broadcast in a way that serves the aims of the terror organization even unintentionally.”

Naturligtvis är det dumheter att "terrororganisationernas" viktigaste mål är proppaganda, då denna är ett medel och inte mål i sig. Information av den typen som vi försöker sprida genom denna blogg är något som reaktionen uppfattar som ett hot, det framgår klart av den turkiske premiärministerns uttalanden. En intressant konsekvens av det blir frågeställningen: vem tjänar då de som känner till denna information, men som inte vill föra den vidare? En fråga som alla som anser sig vara framstegsvänner borde tänka över.

Gerillaaktion i Indien

I Dantewada-distriktet i delstaten Chhattisgarh genomförde enheter ur Folkets Befrielsegerillarmé igår ett eldöverfall. Tre poliser dödades. Inga förluster bland maoisterna.

Lästips: 22 orsaker till varför arbetare i USA hatar staten

Vi är som bekant välsignade med en ständig ström av nordamerikansk mediasmörja. I denna framställs "den typiske abetaren" i Förenta Staterna som en person som hatar "staten". Det ligger en viss sanning i det, om det finns goda skäl till det. Här finns en lista på 22 stycken.

Gerillaaktion på Filippinerna

I fredags, den 18 juni, genomförde enheter ur Nya Folkarmén ett anfall mot en tillfällig bas tillhörande de militariserade polisstyrkorna. Aktion ägde rum i Davao Oriental-provinsen på ön Mindanao. Tre reaktionärer dödades och fem sårades, inga förluster bland maoisterna.

Gästinlägg: Björnbrum om miljöpolitik!

Vi publicerar idag ett gästinlägg från vår bloggarkollega Björnbrum, vi tackar Björn för hans fyndiga text! Håll till godo!

MAOISTER BÄTTRE ÄN MODERATER PÅ MILJÖ?


Enligt en förmodligen inte särskilt vetenskaplig undersökning som refereras här tycker moderatsympatisörer i Sverige att de inte lever särskilt miljövänligt. Det kanske är någon sorts självinsikt?

Som en motpol mot dessa skräpnissar kan vi ta de indiska maoisterna som beskrivs i Arundhati Roys stora reportage från områden som de behärskar. En svensk översättning finns här. De tar hand om allt som går att använda och återanvända. Inget "slit och släng" där inte! När gerillan lämnar en lägerplats finns bara askan från deras eldar kvar, i övrigt är det rent.

Så här ser det inte ut när Folkets BefrielseGuerilla Armé i Indien har lämnat sitt läger!

Något för rikemännen och -kvinnorna i Stockholms mer välmående och moderata distrikt att lära av, verkar det. Kanske dags att skicka Proletariatets Stålhårda Bataljoner till Lidingö och Djursholm för att prata om det olämpliga i att slänga skräp på gatan (och skit i samhällsmaskineriet). Skulle någon ändå insistera på rätten till dåligt uppförande och bensinslukande bilar kan man hänvisa till vad Lenin 1917 skrev i Staten och revolutionen om folklig kontroll:

"Ty när alla lärt sig att leda och i själva verket självständigt leder den samhälleliga produktionen, självständigt genomför registreringen och kontrollen över parasiterna, herrskapssönerna, skojarna och andra som "bevarar kapitalismens traditioner", då kommer det oundgängligen att bli ytterst svårt att undandra sig den av hela folket genomförda registreringen och kontrollen, det kommer att utgöra ett så ytterst sällsynt undantag och kommer troligen att bli bestraffat så snabbt och så hårt (ty de beväpnade arbetarna är det praktiska livets män, inte sentimentala kammarstudenter, och tål inget skämt), att nödvändigheten att följa de föga invecklade grundreglerna för allt mänskligt samliv mycket snart blir en vana."

Lenin var ju inte maoist, men hans tänkande pekar fram emot maoismen, och jag tror att en god dos leninism skulle hålla nedskräpare, slösare och naturbovar i hälsosam skräck för stränga bestraffningar. Det vore nog bättre än "utsläppsrätter" och dagens ganska tandlösa miljölagstiftning. Och om många moderater faktiskt förstår att de inte lever på ett bra sätt kanske en känsla av skuld och dåligt samvete kan bidra till förbättring. Dessa känslor kan underlättas av att det står några resoluta rödgardister och trampar utanför dörren och kräver bot och bättring!

Krig i Turkiet

I de delar av Kurdistan (de norra) som ligger inom den turkiska statens gränser råder för tillfället krigstillstånd. Den kurdiska nationalistgerillan - led av PKK - har ökat sina militära aktioner. Den turkiska staten svarar med skonningslösa bombardemang mot kurdiska områden, även sådana som ligger inom den irakiska statens gränser. Nu ser det ut som om kurderna även kommer att genomföra mer aktioner i den turkiska reaktionens hjärtland. Den turkiska staten har, som vi tidigare skrivit, beslutat att i denna situation satsa på psykologisk krigsföring. Nyhetsbyrån Firat skriver idag bland annat, med anledning av offentliga deklarationer för representater från den turkiska staten, efter helgens framgångsrika gerillaattacker:

"The third point agreed related to some kind of solid psychological “war” to keep up the nation’s morale. In the statement released yesterday it's written that “the media should be more sensitive in informing the public opinion.”"

När den turkiska reaktionära pressen visar bilder på en döda civilist, som färdades i ett militärtfordon tillsammans med militär personal, och försöker framställa det som om PKK riktar in sig på civila, så ligger det helt i linje med den turkiska statens politik. Svensk borgarmedia går i ledband och skriver om att ett barn dödats (som råkar vara 17 år). Nu sägs dessutom en annan kurdisk grupp ha tagit ansvaret för dagens aktion. I denna situation blir den från staten oberoende pressens roll än viktigare för de som önskar veta vad som verkligen händer i Turkiet och Norra Kurdistan. Det är, bland annat, därför viktigt att försvara journalister som Suzan Zengin (vars fall vi tidigare rapporterat om). Sedan nio månader sitter Zengin fängslad utan rättegång, i vad som uppenbarligen är inget annat än ett försök att tysta en upprorisk röst. Kamraterna i ATIK driver en kampanj för att få henne frisläppt, om ni går in på denna sida finner ni en petition som ni kan underteckna och ett faxnummer ditt ni ska skicka era protester.

Dagens nyhet!

Av någon outgrundlig anledning tycker DN att det är värt att rapportera om kvaliteten på Mao-avbilder i Kina. Tydligen har Mao-bilder stort nyhetsvärde. Så vi lägger upp en Mao-bild som inte går av för hackor.

19 juni: De revolutionära fångarnas dag

Imorgon den 19 juni högtidlighåller Perus Kommunistiska Parti "Hjältemodets Dag" i åminnelse av de närmare 300 revoltionära fångar som massakrerades i tre fängelser i Lima den 19 juni 1986. Dessa 300 kamrater var medlemmar i Perus Kommunistiska Parti, kämpar i Folkets Gerillaarmé (som FBA då kallades) eller anslutna till olika PKP-ledda massorganisationer. De lät sig inte passivt slaktas utan gjorde hjältemodigt motstånd med sina bara händer och rundimitära vapen mot de tungt beväpnade militära mördarbanden (som även använda sig av tungt artilleri). Än idag sitter hundratals - om inte tusentals - peruanska maoister fängslade under extremt hårda förhållanden. PKPs ordförande Gonzalo sitter sedan september 1992 i isolering på en marinbas och reaktionen har försökt använda denna situation politiskt, genom att spridda allehanda lönghistorier. Dessa fångar har idag i princip inget organiserat internationellt stöd, vilket är en skam.

En organisation som försöker organisera internationellt stöd för revolutionära fångar världen över, är "Kommissionen för en Internationell Röda Hjälpen" som har avdelingar i olika länder. Vi publicerar nedan ett uttalande från denna organisation, vi har översatt texten från tyska (även om man får intrycket att orginalet skrivits på ett annat språk). Vi hoppas vi med detta kan bidra till att väcka ett intresse i Sverige för dessa frågor och organisationer av denna typ.

Idag vill vi även uppmärksamma att det även finns politiska fångar i Sverige, revolutionärer som fängslats för att de kämpat för vår klass. Några av dessa kamrater tillhör en organisation som heter "Revolutionära Fronten". Dessa kamrater är inte brottslingar utan revolutionärer som bör stödjas. Vi vill uppmana våra läsare att skicka brev och hälsningar till dessa kamrater, genom RF. Ni hittar information om hur ni ska göra på denna länk.

Frihet för alla revoltionära fångar!
"Ära åt stupade hjältarna, leve revolutionen!"

.................

"Hälsning med anledning av de revolutionära fångarnas dag, den 19 juni 2010

Den 19 juni 1986 stormade militära enheter, under Alan Garcías socialdemokratiska regering, de fångkollektiv som upprättats genom hård kamp och över 300 politiska fångar mördades. Sedan dess är denna dag en dag för internationell solidaritet med politiska fångar världen över.
Fångarna hade tillkämpat sig befriade zoner, i vilka de organiserade ett självbestämt liv. Där fanns biblotek, skolor, självförsörjning (genom att man sålde saker som man själva producerade i fängelset och genom inkomsterna ombesörjde saker från utsidan), föredrag, sportaktiviteter, medicinsk självhjälp och mycket mer.
Liknande situationer hade de politiska fångarna i den spanska staten (PCE r + GRAPO), i Baskien och Turkiet, tillkämpat sig och inom dessa organiserat sig. Även i Turkiet kunde dessa befriade zoner i olika fängelser av staten återerövras genom de massivaste militära medeln och mord.
Även de hade tillkämpat sig det som de på utsidan kämpat för, med alla dess konsekvenser.
Paragraferna 129 [de tyska "terrorparagraferna" a och b - övers.] riktar sig i grunden mot alla initiativ som önskar förbinda den grundläggande kapitalismkritiken med utvecklandet av revolutionära perspektiv i teori och praktik.
Organisering, kollektivitet är två centrala faktorer i denna process. Mot dessa organiserar sig nuförtiden även kontrarrevolutionen internationellt.
Den internationella klasssolidariteten blir till ett vapen när vi tillsammas organiserar oss och upprättar nätverk, och förbinder denna solidaritet med klasskampen i våra egna länder! Låt oss aktivt understödja fängelsekollektivet "Aurora" i Italien, "EPPK" i Baskien och överallt där det förs kamp för att liknande kollektiv uppstår!
Frihet för alla politiska fångar!"

Kommissionen för en Internationell Röda Hjälpen, i namn av de strukturer som inom denna organiserar sig i Italien, Tyskland, Spanien, Belgien och Schweiz."

Indiska armén görs redo för strid mot maoisterna

Vi har tidigare skrivit om hur den indiska reaktionen varit relativt splittrad i frågan om att sätta in militär i direkta strider mot maoisterna. Till och med chefen för det indiska flygvapnet har uttalat sig mot det. Man har ansett att de stridskrafter som man förfogar över genom inrikesministeriets militariserade förband (Black COBRAS, CRPF mfl) vairt nog. Men nu kommer detaljerade uppgifter i reaktionär press om hur den indiska armén förberreds för insatts för att bekämpa folkkriget. Olika enskilda aktioner anges ofta som skäl till denna eskalering i den reaktionära krigsföringen, men huvudorsaken är att de indiska maoisterna, efter årtiondens kamp, nu lyckats etablera en Ny Makt, med hundratals om inte tusentals revoltionära folkommittéer, vilket utgör ett kvalitativt språng av avgörande strategisk betydelse i det indiska folkkrigets utveckling. Att den reaktionära armén nu görs redo för insatts är inte alls konstigt. Det visar att folkkriget i Indien följer en utveckling som - trots flera uppenbara skillander - liknar den som folkkriget i Peru följt. Det var när Perus Kommunistiska Parti började etablera folkkommittéer i stor omfattning som den reaktionära armén sattes in. Och precis som var i Peru kommer det säkerligen att bli i Indien, när så sker. Ett oerhört blodbad är att vänta, den reaktionära armén kommer att försöka dränka den nyvunna folkmakten i blod. Precis som i Peru kommer detta att vara den verkliga prövningen för maoisterna och folkkriget de leder, endast genom att hålla fast i sina principer och skonningslöst slå tillbaka fiendens angrepp kan de leda försvaret av folket. Vi kan inom en snar framtid vänta omskakande nyheter från Indien.

Lästips: Gramsci, "postmodernismen" och den filippinska revolutionen

Vi vill rekomendera våra läsare att ta sig tid att läsa denna mycket intressanta artikel. Även om vi inte håller med artikelförfattaren i hans slutsatser i flera centrala politiska frågor, så finns det i texten flera mycket grundläggande problemställningar som får adekvata svar.

Hårda strider i Kurdistan

Striderna melan PKK-gerillan och den turkiska armén fortsätter. Igår dödades två turkiska soldater, sex andra soldater och en "byvakt" sårades, i Sirnak-provinsen i två olika incidenter, reaktionen påstår att tre gerillasoldater dödades. I Mardin-provinsen rapporteras två soldater ur turkiska specialförband ha sårats i strider med den kurdiska gerillan. Idag har den turkiska armén gått in på irakisk mark för att attackera gerillaförband.

I samband med de tilltagande striderna satsar den turkiska staten nu på att utveckla dess psykologiska krigsföring. I en intervju som genomfördes i måndags berättar chefen för säkerhetsministeriets så kallade "civila antiterrorenhet", Muammer Güler, hur man ser på det hela:

“We will be working more on the strategic type of intelligence. We will be working with problem solvers, tacticians, psychologists, sociologists, retired generals, ambassadors and terror experts. Psychological operations are vital, but [you cannot perform them] in uniform,”

Som sig bör i reaktionär press kommenteras det hela av en "antiterrorexpert":

"...Ercan Çitlioglu said there are three main reasons to develop this new structure. “There is envy and reluctance to share information among the institutions collecting intelligence. The new undersecretary will comprise a pool for intelligence ... According to Çitlioglu, Turkey is analyzing the patterns and models of the Irish Republican Army, or IRA, in Britain and the Basque Fatherland and Liberty, or ETA, group in Spain in order to bring about the “transformation of the PKK.” He said the undersecretariat would work on the strategy of keeping the PKK away from violence and close to the political dialogue track."

Nu följer som bekant PKK-ledningen en kapitulationistisk linje i grunden, så att "omvandla PKK" bör inte vara särskillt svårt för den turkiska staten. Det som är intressant är att man öppet framhåller erfarenheterna med att få IRA och ETA till att kapitulera, dvs hur "fredsöverenskommelse-linjen" är en synnerligen medveten och utstuderade del av reaktionens krigsföring. Mönstret känns igen från Peru och Nepal. Naturligvis kommer även den turkiska statens nya "satsning" att rikta sig även mot de verkligt revolutionära partier och organisationer som finns i Turkiet. Vi tycker det är klok att hålla iåtanke när vi hör nyheter från Turkiet i fortsättningen.

Artikel av Arundhati Roy

"Now that Operation Green Hunt has begun to knock on the doors of people like myself, imagine what's happening to activists and political workers who are not well known. To the hundreds that are being jailed, tortured and eliminated. June 26th is the thirty-fifth anniversary of the Emergency. Perhaps the Indian people should declare (because the government certainly won't) that this country is in a state of Emergency. (On second thoughts, did it ever go away?) This time censorship is not the only problem. The manufacture of news is an even more serious one."

Läs hela texten här.

Gerillaaktioner i Indien och Norra Kurdistan

Indien: Sedan igår leder Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) en tvådagars Bandh i delstaterna Bihar och Jharkhand. Utöver en omfattande massmobilisering genomförs även militära aktioner. Natten till idag satte gerillasoldater ur den revolutionära armén, i Bihar, eld på järnvägsstationen i Ismailpur i Gaya-distriktet, andra enheter brände ner ett bankkontor (där skuldsedlar osv förvaras) i Jamui-distriktet och i Rohta-distriktet attackerade ett kompani maoister en polisstation. Igår dog en av reaktionens soldater och sex sårades i strider med maoistgerillan; i den reaktionära pressen florerar rykten om omfattande förluster bland maoisterna, men inga stupade har kunnats uppvisas (så som är reaktionens sedvanliga praktik), vilket tyder på att det hela är rena lögner.
Norra Kurdistan: I Hakkari-provisen som ligger inom den turkiska statens gränser dog en turkisk soldat och fyra sårades i söndags, när enheter ur den turkiska armén drabbade samman med PKK-gerilla. Ungefär samtidigt sårades en turkisk soldat och en annan reaktionär av en mina i Siirt-provinsen. Dessa strider är de senaste i en intensiv period av sammanstötningar mellan den turkiska armén och PKK-gerillan, som nyligen avslutat ännu en av sina - närmast oräknerliga - "vapenvilor".

Teori: "Marx' lära är allsmäktig"

"Marx' lära är allsmäktig, därför att den är sann. Den är helgjuten och harmonisk och ger människorna en enhetlig världsåskådning, som är oförsonlig gentemot all vidskepelse, all reaktion och allt försvar av det borgerliga förtrycket. Den är den rättmätiga arvtagaren till det bästa, som mänskligheten under det 19:e århundradet skapat i den tyska filosofins, den engelska politiska ekonomins och den franska socialismens gestalt.

................

Människorna har alltid varit naiva offer för bedrägeri och självbedrägeri i politiken, och det kommer de alltid att vara, så länge de inte lär sig att bakom alla slags moraliska, religiösa, politiska och sociala fraser, förklaringar och löften söka den ena eller andra klassens intressen. Anhängare av reformer och förbättringar kommer alltid att bli lurade av det gamlas försvarare, så länge de inte inser, att varje gammal institution, hur barbarisk och rutten den än må synas, upprätthålles genom den ena eller andra härskande klassens krafter. Men för att bryta dessa klassers motstånd finns det endast ett medel: att inom det oss omgivande samhället självt finna samt upplysa och för kampen organisera sådana krafter, som är i stånd att - och till följd av sitt samhälleliga läge måste - bilda den makt, vilken förmår sopa bort det gamla och frambringa det nya."

(Lenin, Marxismens tre källor och tre beståndsdelar, 1913)

Det var inte vi som sa det...

De flesta av borgarnas "vetenskapsmän" är dumma i huvudet, inte därför att de egentligen har några mentala brister, utan därför att de är så fulla av borgerliga fördomar att de inte kan prestera något annat än skitsnack. I dagens DN finns en text som är intressant. Undantagsvis lyckas två borgare komma med en del saker som faktiskt överenstämmer med verkligheten, efter som många tycks ha svårt att tro på vad revolutionärer vittnar om, kanske det kan vara på sin plats att påpeka att det inte var vi som sade det som följer nedan.

"Ronna, Gottsunda, Angered och nu sist Rosengård, Tynnered och Tensta-Rinkeby. Det är inte bara geografiska namn på kollektivtrafikens närliggande slutstationer, utan också på de senare årens återkommande oroligheter.

De två kriminologerna Felipe Estrada och Jerzy Sanecki är överens om att orsaken handlar om allvarliga strukturella problem i samhället, mer än rena pojkstreck av typen bränna julbocken i Gävle...


– Ja, det börjar bli ett fenomen, men det handlar också om socialpsykologiska aspekter, säger Jerzy Sarnecki och hänvisar till att ungdomarna hämtar sin näring i sociala skillnader och den frustrerande situation som råder i särskilt utsatta förorter.

Kännetecknande för sådana här gärningsmän är att de inte upplever sig ha någon framtid, menar Jerzy Sarnecki som också hänvisar till internationell forskning på området.

– Här ser vi en upplösning av den vertikala kontrollen i samhället, den uppifrån och ner och en kraftigt ökad betydelse i den horisontella kontrollen. Alltså att samhället, skolan, politiker, polis betyder ingenting medan jämnårigas värderingar betyder allt.

– Ungdomarnas referensram är så att säga på tvärs mot det övriga samhället.

...

– I de här skikten av befolkningen är arbetslösheten som störst och framtidsutsikterna som lägst. De känner att de har förlorat, att de är dömda.

– För dem har skolan varit en källa till ständig förnedring. Ingenting som man lär sig där är viktigt i deras liv på gatan.

...

– Det kulturella rastret leder fel. Inte heller handlar det om absoluta skillnader i välfärd i samhället, utan snarare relativa skillnader, säger Felipe Estrada.

– Det är en etablerad sanning. Människor över hela världen klarar mycket svåra levnadsomständigheter, men människan har mycket svårt att acceptera uppenbara eller upplevda orättvisor."

Lästips: Vad ligger bakom ett skämt?

Läs denna text, den handlar om vad som ligger bakom skämt om kommunalarbetare. Allt vi gör bär en klassprägel, även våra skämt.

Mer ideologier än händelser...

"Den bolsjevikiska revolutionen utgörs mer av ideologier än av händelser. (Och således behöver vi, i grunden, inte veta mer än vad vi vet.) Det här är revolutionen mot Karl Marx bok Kapitalet. I Ryssland var Kapitalet mer bourgeoisins bok än proletariatets. Den stod som det grundläggande beviset för att händelserna skulle följa en förutbestämd väg: hur det var tvunget att en bourgeoisie utvecklades i Ryssland, och en kapitalistisk era inledas, med upprättandet av en västeuropeisk civilisation, innan proletariatet ens kunde tänka i termer av sin egen revolt, sina egna klasskrav, sin egen revolution. Men händelserna har slagit ideologierna. Händelserna har sprängt det grundläggande schema som bestämde hur Rysslands historia skulle utveckla sig enligt den historiska materialismens präster. Bolsjevikerna förkastar Karl Marx. Deras uttryckliga handlingar och erövringar vittnar om att historiematerialismens präster inte är så pålitliga som de kan ha varit och som man har trott.

Och likväl är även dessa händelser, till viss del, ödesbestämda. Även om bolsjevikerna avfärdar vissa av teserna i Kapitalet, så avfärdar de inte dess livgivande, genomgripande tanke. Dessa människor är inte "marxister", det är det enda; de har inte använt Mästarens verk för att samla ihop en rigid doktrin av dogmatiska yttranden, som aldrig får ifrågasättas. De lever ut den marxistiska tanken - den tanke som är evig, som är ett arv från tysk och italiensk idealism, och som i Marx fall nedsmutsades av positivistiska och naturalistiska idéer. Denna tanke ser inte råa ekonomiska fakta som den dominanta kraften i historien, utan människan, människor i samhällen, människor i relation till varandra, som uppnår avtal med varandra, som genom dessa kontakter (civilisation) utvecklar en kollektiv, social vilja; människor som lär sig förstå ekonomiska fakta, bedömer dem och förändrar dem enligt sin vilja tills detta blir drivkraften i ekonomin och som formar den objektiva verkligheten, som lever och förflyttar sig och till slut liknar en ström av vulkanisk lava som kan kanaliseras var som helst och på vilket sätt människans vilja än behagar."

(Antonio Gramsci,Revolutionen mot Kapitalet, 1917)

I behov av en tro...

Kampen fortsätter i Rinkeby. En rättvis kamp som riktar sig mot borgarstaten och dess försvararer. Vi stödjer den helhjärtat. Vi stödjer de kämpande arbetarungdommarna och manar alla som kan att på alla sätt understödja deras kamp. Ingen ska tala om vad folk som bor i Rinkeby tänker och tycker, det vet vi själva i allra högsta grad. Snutsvinen, som städnigt trakasserar arbetarungdommen, drar vapen mot barn, tro fan att folk vill slå tillbaka.
En person aktiv i området, utan band till oss eller någon revolutionär organisation, förklarar det hela mycket bra:

"– De som gjorde det här är ungdomar som inte verkar tro på något. De är sura på samhället, de har inget jobb och de är fattiga säger han.

Enligt Hussein var i princip alla ungdomarna själva från Rinkeby och många var äldre.

– Många av dem har inget jobb, inget att göra, ingen framtid."

Det är kommunisternas och revolutionärernas plikt att ge arbetarungdomen en tro på en framtid. Om de inte gör det, fullgör de inte sin plikt. Den proletära revolutionen är en nödvändighet och en oundviklighet, låt oss verkar för att sprida övertygelsen om det. Låt oss ge de kämpande ungdomarna den tro de behöver.

Sparka själv!

"Varje människa kommer att ställas inför valet: bli plundrad eller gör motstånd! Bli sparkad eller sparka själv. Och ur det motståndet kanske svåra politiska explosioner uppstår, som bilden överst visar. När väl det diktatoriska kapitalet och dess korrupta politiker sopats bort kommer folk att fråga sig hur detta kunde tillåtas pågå så länge."

Läs hela texten här!

"DET ÄR FÖRFÄRLIGT"

Igen förs kamp i en storstads förort, denna gång i riksbekanta Rinkeby. Vi har med många kamrater disskuterat frågan. Många läsare tycker det hela är "förfärligt", vi tycker det är mycket bra. Nedan följer ett utdrag ur en text som vi tycker förklarar vår hållning mycket bra och passande. Läs hela texten här.

" "DET ÄR FÖRFÄRLIGT" ELLER "DET ÄR BRA"

Böndernas revolt störde herrskapens ljuva drömmar. När nyheterna från landsbygden nådde städerna, framkallade de omedelbart uppståndelse bland herrskapen. Kort efter min ankomst till Changsha, träffade jag alla slags folk och fick höra rätt mycket skvaller. Från mellanskikten i samhället och upp till högerelementen i Kuomintang fanns det inte en enda som inte summerade hela affären i frasen: "Det är förfärligt!" Under trycket av "Det är förfärligt"-skolans åsikter, som då översvämmade staden, blev till och med ganska revolutionärt inställda människor nedslagna, när de i tankarna försökte göra sig en bild av händelserna på landsbygden; och de var ur stånd att bestrida ordet "förfärligt". Till och med ganska progressiva människor sade: "Fastän det är förfärligt, är det oundvikligt i en revolution." Kort sagt, ingen kunde helt bestrida ordet "förfärligt". Men, som redan nämnts, faktum är att de stora bondemassorna har rest sig för att fullgöra sin historiska uppgift och att demokratins krafter på landsbygden har rest sig för att störta feodalismens krafter där. De lokala tyrannernas, de elaka herrskapens och de laglösa godsägarnas patriarkaliskt-feodala klass har under tusentals år utgjort självhärskardömets grundval och är imperialismens, krigsherraväldets och den korrupta byråkratins hörnsten. Den nationella revolutionens verkliga mål är att störta dessa feodala krafter. På några få månader har bönderna uträttat vad dr Sun Yat-sen ville men inte lyckades uträtta under de fyrtio år han ägnade åt den nationella revolutionen. Detta är en underbar bragd som aldrig tidigare utförts, inte bara på fyrtio utan på tusentals år. Det är bra. Det är inte "förfärligt" alls. Det är allt annat än "förfärligt". "Det är förfärligt!" är uppenbarligen en teori för att i godsägarnas intresse bekämpa böndernas resning; det är uppenbarligen en godsägarklassens teori för att bevara den gamla feodala ordningen och hindra upprättandet av den nya demokratiska ordningen, det är uppenbarligen en kontrarevolutionär teori. Ingen revolutionär kamrat bör ge eko åt dylikt struntprat. Om era revolutionära åsikter är fasta och ni har besökt byarna och sett er omkring, känner ni er säkerligen hänförda som aldrig förr. Oräkneliga tusental av de förslavade - bönderna - är i färd med att slå de fiender som frossade på deras kött. Vad bönderna gör är fullkomligt rätt, vad de gör är bra. "Det är bra!" är böndernas och alla andra revolutionärers teori. Varje revolutionär kamrat bör veta att den nationella revolutionen kräver en stor förändring på landsbygden. Revolutionen år 1911[4] åstadkom inte denna förändring, därför misslyckades den. Denna förändring äger nu rum, och den är en viktig faktor för revolutionens fullbordan. Varje revolutionär kamrat måste stödja den, annars tar han ställning för kontrarevolutionen."

Skillanden mellan Sverige och Tyskland

SVTs inslag med Mattias Gardell har, med all rätt, väckt uppmärksamhet i Sverige. Dock hör sådant vanligtvis till undantagen. Annat är det i Tyskland. Idag publicera Der Spiegel, i sin engelska onlieutgåva, en intervju med Henning Mankell. Anledningen är Mankells roll som ögonvittne till sionisternas brott mot hjälpsändingarna till Gaza. Läs texten här, och beakta hur journalisterna formulerar sina frågor. Sedan ska ni veta att de journalister som genomför intervjun efter tyska förhållanden är synnerligen balanserade. Det säger något om skillanden mellan det politiska klimatet i Sverige och Tyskland, åtminstone när det gäller "Palestinafrågan".

En klassfråga...

Med en del av våra läsare har vi snackat klassanalys, här finner ni en text som visar på hur även "egenföretagare" kommer i konflikter med borgarstaten.

Den enda vägen för Palestinas folk

Den borgerliga pressen är full med allehanda texter om sionisternas massmord på fredsaktivister och de efterföljande händelserna. Protestaktioner genomförs. Det som dock för oss som revolutionärer är av störst vikt är att result stödja de krafter i Palestina som står för ett verkligt och konsekvent motstånd mot imperialism och reaktion. Tyvärr finns det inte numera sådana som samlar några större styrkor. Folkfronten för Palestinas Befrielse (PFLP) var redan under 80-talet ett redskap för den ryska socialimperialismen, och efter att den gick under har man bedrivit en slags ökenvandring. Dock hade man en gång i tiden en starkt progressiv roll. Ett tydligt tecken på hur PFLP ser på politik är att man säger att de olika kongressbeslut som man tagit under åren utgör den politiska grunden för deras verksamhet. Problemet är att dokumenten i mångt och mycket motsäger varandra. Nedan följer ett utdrag ur ett dokument från 1969, som vi finner relativt bra. Om ni surfar runt på PFLPs hemsida kommer ni att finna dokument som säger helt andra saker. Den enda vägen för frihet för palestinas folk är att föra ett revolutionärt folkkrig. I nu läget är PLFP varken i stånd eller intresserat av att leda ett sådant. Palestinas folk behöver ett verkligt revolutionärt parti.

"FACING IMPERIALIST TECHNOLOGICAL SUPERIORITY

How can weak peoples face imperialist technological superiority?

Our confrontation with the enemy camp represented by Israel, Zionism, imperialism and Arab reaction will be through a strategy aiming at the concentration of the forces of the Palestinian revolution on the Palestinian, Arab and world levels so as to face this enemy with a revolutionary camp that is superior to it in size and numbers, but this alone is not sufficient for victory. One of the enemy's basic points of strength is its scientific and technological superiority, and this superiority is reflected strongly in its military capabilities which we will face in our revolutionary war. How can we face and overcome this superiority?
The enemy's scientific, technological and cultural superiority is not a light matter nor is it of a secondary nature. On the military level, this superiority means quick mobilisation for the enemy, the volume of this mobilisation, the standard of training, the high quality of military leadership, surrprises in arms and plans during the fighting, overall superiority in arms and modern warfare and the ability to control and use them with shock-speed.

Any thorough scientific study of the 1948, 1956 and 1967 wars would clearly bring out the role played by the enemy's technological and cultural superiority and the reflection of this role in the military field in the enemy's triumph and our loss of these battles. It would be foolish to give our military defeats in three major confrontations an arbitrary superficial explanation that would mislead us into the belief that we could have won these battles had it not been for certain coincidences or certain errors. Our failure in facing Zionism and Israel during the past fifty years cannot be explained except on the basis of our weak and meagre political, economic, social and military structurein the face of a movement and a society that are scientifically, technologically and culturally superior to us, and our erroneous view of the battle and the confrontation strategy adopted by us until now. Our confrontation with Israel and imperialism cannot lead positively to victory if it consists of a classical military confrontation taking the form of a conventional war between the enemy's army and forces and our regular troops. Such a war would be won by Israel and imperialism because their superiority in arms and quality, their ability to use the modern war machine and move it with shock speed and flexibility, and their economic capabilities which sustain such a war, would enable them to triumph over us in such battles. Three experiences are a sufficient lesson for us. Conventional warfare which today takes an extremely speedy form is the manner in which the enemy exercises its overwhelming technological superiority, and is also the manner whereby all the points of weakness in an underdeveloped society are revealed. Our reliance on the Soviet Union does not suffice to close this gap at the scientific, technological and cultural level. It is not a matter of "modern arms and the procurement thereof". The basic requirement is the human element capable of thoroughly understanding the power of controlling them and using them in the most efficient manner and of utilising the modern war machine. This in turn depends on the technological and scientific standard of the humans carrying such arms. This is a factor which at present is not in our favour, with the result that we are not in a position to face Israel (and behind it the United States which would throw its own forces into the battle if the tide would turn in our favour) through a conventional military confrontation. The weapons of weak peoples in facing imperialist forces and their superiority have become well-known as a result of the experiences of peoples who have led liberation wars in this age and achieved victory over imperialism. The technological and military superiority of imperialism is faced by weak peoples with guerrilla warfare and popular liberation wars. Through guerrilla warfare we avoid direct confrontation with the enemy and consequently prevent it from exercising its full technological superiority against our forces and from crushing them with lightning speed. Guerrilla warfare aiming at the attacking enemy's weak points, quick withdrawal and avoidance of direct clashes can cause the enemy small losses which accumulate daily without allowing it to face our entire forces and crush them quickly with its extremely mobile and deadly war machine. In this way the enemy is made to feel that it has begun to lose its basic advantage, and the balance of power begins to shift -- slowly at first but accelerating with time -- in favour of the armed revolutionary forces. While the guerrilla war against tbe enemy is going on, our forces increase, gaining experience, strength and skill in the art of war, and attaining such numbers and quality as to render tbem capable of waging battles against units of the enemy forces. The cycle begins witb a combination of guerrilla war and the beginnings of the popular liberation war. With the escalation of the revolution, the growing harassment of enemy forces and the enemy's need to distribute its forces in every town and village and along the borders of all fronts, the image begins to shift towards large-scale and effective war.

We cannot completely eliminate the forces of the encmy or achieve full liberation through guerrilla war, but guerrilla war is the first stage in a protracted war. Tbe rcvolutionary army will be able to triumph over the enemy's superiority through the following conditions: be politically aware and coalesce with the organised masses tbat support it and supply it with its human and material requirements; ally itself with world revolutionary forces who will furnish it with support and reinforcements; gain experience and efficiency tbrough its struggle and coalesce with the revolutionary party which provides it with a clear view and an organic connection with all revolutionary forces at all levels. And with heroic determination engendered in it by years of oppression, humiliation, wretchedness and exploitation exercised by Israel and imperialism on our land, the revolutionary army will be able to triumph over the enemy's superiority.

We do not propose here to draw up a military plan for a long, extremely complicated war, but only refer in a general manner to the general form which this war will assume in the light of the fact that we are an underdeveloped people facing Israel, Zionism and world imperialism with all their capabilities and their scientific and technological superiority.

We propose the popular liberation war formula against the conventional war formula with which we faced the enemy in 1948, 1956 and 1967 and which led to our defeat in each of these rounds.

In his book "People's War, People's Army" General Giap says:

"The balance of forces decidedly showed up our weaknesses against the enemy's power. The Vietnamese people's war of liberation had, therefore, to be a hard and long-lasting war in order to succeed in creating conditions for victory. All the conceptions born of impatience and aimed at obtaining speedy victory could only be gross errors. It was necessary to firmly grasp tbe strategy of a long-term resistance, and to exalt tbe will to be self-supporting in order to maintain and gradually augment our forces, while nibbling at and progressivly destroying those of the enemy; it was necessary to accumulate thousands of small victories to turn them into great success, thus gradually altering the balance of forces, in transforming our weakness into power and carrying off final victory." - General Vo NGUYEN GlAP, People's War, People's Army, Foreign Languages Publishing House, Hanoi, 1961, p. 28.

In other passages of the same book General Giap says:

* "From the point of view of directing operations, our strategy and tactics had to be those of a People's War and of a long-term resistance." (p.29)

* "The Vietnamese People's War of Liberation proved that an insufficiently equipped people's army, but an army fighting for a just cause, can, with appropriate strategy and tactics, combine the conditions needed to conquer a modern army of agressive imperialism." (p. 30)

* "The War of Liberation of the Vietnamese people proves that, in the face of an enemy as powerful as he is cruel, victory is possible only by uniting the whole people within the bosom of a firm and wide national united front based on the worker - peasant a11iance." (p.33)


In an article entitled "People's Democratic Dictatorship", Mao Tse Tung says:
"A well-disciplined Party armed with the theory of Marxism - Leninism, using the method of self-criticism and linked with the masses of the people; an army under the leadership of such a Party; a united front of all revolutionary classes and all revolutionary groups under the leadership of such a Party."
es because they indicate

We have cited these these passages because they indicate the basic features of the political thought which today directs all the democratic national liberation revolutions that have stood or can stand firmly in the face of world imperialism.

"Revolutionary theory," "strongly-organized party," "leadership of the revolution by the workers and peasants," "wide, determined, united national front," "people's liberation war and long-term resistance," these are the political strategic headlines of national liberation movements and democratic national revolution in the present age of imperialism."

(Strategy for the Liberation of Palestine, Popular Front for the Liberation of Palestine, 1969)

Dikt av JOVALDO

Idag publicerar vi en dikt av den peruanske poeten och trubaduren José Valdivia Domínguez, känd som JOVALDO. Han var en varm anhängare av Perus Kommunistiska Parti och folkkriget det leder. Han var en av de närmare trehundra revolutionärer som mördades i den massaker som den reaktionära staten, då som nu med Alan Garcia som president, genomförde i de tre fängelserna Lurigancho, El Frontón och El Callao, den 18 till 19 juni 1986. JOVALDOs dikter är skrivna av en man som levde för revolution och som dog för den utan att böja sig för torterarna och bödlarna. Dikten vi här nedan publicerar är typisk för hans diktning och vi hoppas kunna publicera fler av hans dikter längre fram. Vi är inte poeter och vår översättning ger inte rättvisa åt det spanska originalet, därför publicerar vi även det för att våra läsare ska kunna jämföra.

För en grynvälling

Jag kan befinna mig i minoritet
eller sitta bakom galler;
men jag säljer inte mina principer
för en grynvälling.
Jag talar klarspråk
jag försonar mig inte med förrädare,
hellre skär jag tungan av mig
än har något att göra med förrädare.
Låt de "mogna" kalla mig
ultravänster eller barnslig
det bryr mig inte det minsta
för jag känner mig ungdomlig.


Ungdomlig i mina idéer
och i min ungdomliga längtan,
nu och för evigt ung
med penna och gevär.
De andra är krämare
prostituerade utan ära;
deras samvete
blottar vem de är
för en eländig fördel.
Jag kan inte göra samma sak
förnuftet hindrar;
hellre dö med värdighet av svält
än att tysta mitt hjärta.

Jag kan befinna mig i minoritet
eller sitta bakom galler;
men jag säljer inte mina principer
för en grynvälling.

………………………………………………………………………………………………

POR UN PLATO DE LENTEJAS

Puedo estar en minoría
encontrarme tras las rejas;
más no vendo mis principios
por un plato de lentejas.
Hablo claro sin tapujos
no concilio con traidores,
antes me corto la lengua
de un sólo tajo traidores.
Que me llamen los "maduros"
de ultraizquierda o infantil;
eso no me preocupa
yo me siento juvenil.

Juvenil en mis ideas
y en mis ansias juvenil,
juvenil ahora y siempre
con la pluma y el fusil.
Allá aquellos mercachifles
prostitutas sin honor;
la desnudan su conciencia
por un mísero favor.
Yo no puedo hacer lo mismo
me lo impide la razón;
antes muero en digna hambruna
que acallar mi corazón.
Puedo estar en minoría
encontrarme tras las rejas;
más no vendo mis principios
por un plato de lentejas.

Den krypande lakejen

Alan García Pérez heter Perus president. Han var även preisdent i landet under perioden 1985-1990, då oerhörda massmord genomfördes på landsbygden i ett försök att dränka den revolutionära rörelsen i blod. Det var även under denna period, den 19 juni 1986, som massakern i tre fängelser i Lima genomfördes i vilken närmare trehundra politiska fångar mördades. García är en bloddränkt folkmördare. I presidentvalen 2006 blev han åter "vald" - dvs tillsatt av Förenta Staterna genom den peruanska militären. Återigen har han visat vad han går för under sin nuvarande presidentperiod: massaker på närmare hundratalet fattigbönder i Bagua (juni 2009), dödspatrullen i Trujillo (som vi tidigare skrivit om), morden på fattigbönder som sagts stödja Perus Kommunistiska Parti (som vi tidigare skrivit om), morden på strejkande gruvarbetare i Arequipa (som vi tidigare skrivit om), osv. García är och förblir en bloddränkt fascistisk hund. I Peru uppträdder han som en arrogant feodalherre, han har bland annat, under valkampanjen 2005, på en offentlig demostration, sparkat ner en av hans egna sympatisörer som råkade komma i vägen för TV-kamrorna (vilket naturligtivs inte var så smart).
Nu har García varit i Washington och träffat sin högste chef, Barack Obama. Igår träffades de båda under 45 minuter i Vita Huset, på mötet deltog också de båda ländernas utrikesministrar. Här uppträdde minsann inte García speciellt kaxigt. Han uppträdde precis som den krypande lakej som han är. Den peruanske presidenten hyllade Förenta Staterna och uttalade sitt ovilkorliga stöd för dess politik i alla frågor. Naturligtvis fick den lydige hunden beröm av sin herre. Det frihandelsavtal som Förenta Staterna och Peru undertecknat framhölls som något som bringat välstånd till Peru, fast det i verkligheten endast inneburit än mer misär och utsugning för det peruanska folket. Det som är det egentliga huvudsyftet med besöket - hur man avser bekämpa det allt kraftfullare folkkriget som utvecklas under PKPs ledning - nämdes endast kort under presskonferensen. Bland annat kläckte García ur sig följande under presskonferensen:

"... I know that you are also helping us today in Latin America to secure our peace and our security by combating the illegal drug trade. And I thank you for all that you do, and I thank you, Mr. President, for this exchange of ideas we were able to have today."

Förenta Staternas intervention i Latinamerika, inkluderat Peru, är alltså enligt García något positivt som han är tacksam för. Så talar en lakej. Om det peruanska folket någonsin ska kunna leva i ett självständigt land, i en stat som ser tjänar dess intressen och inte imperialismen, ligger dess enda hopp i det PKP-ledda folkkriget.

Gerillaaktioner i Peru

Igår attackerade enheter ur Folkets Befrielsearmé (FBA) en bas tillhörande den reaktionära armén i orten Paocbamba i distriktet La Mar i departementet Ayacucho. Basen, som tillhör reaktionens specialstyrkor för "terroristbekämpning", beköts från avstånd i en aktion som uppenbarligen syftade till att störa reaktionärerna och inte var ett stormningsförsök.
För några dagar sedan, den 24 maj, utsatte andra enheter ur FBA en patrull ur den reaktionära armén för ett bakhåll i distriktet Monobamba, som ligger i Jauja provinsen i departementet Junín. I aktionen sJauja, sårades fyra reaktionärer: en fänrik och tre sergeanter. Inga förluster bland maoisterna.