VIVE LA COMMUNE!

Idag är det den 139-årsdagen av Pariskommunen, det arbetaruppror som kan sägas vara det som inledde ett nytt skede i mänsklighetens historia: den proletära världsrevolutionen. Vi högtidlighåller det hela genom att publicera utdrag ur några viktiga texter som behanldar Pariskommunen och dess betydelse, om vi vill veta mer rekomenderar vi att ni läser de dokument som utdragen är hämtade ur.

"... If you look at the last chapter of my Eighteenth Brumaire you will find that I say that the next attempt of the French revolution will be no longer, as before, to transfer the bureaucratic-military machine from one hand to another, but to smash it, and this is essential for every real people's revolution on the Continent. And this is what our heroic Party comrades in Paris are attempting. What elasticity, what historical initiative, what a capacity for sacrifice in these Parisians! After six months of hunger and ruin, caused rather by internal treachery than by the external enemy, they rise, beneath Prussian bayonets, as if there had never been a war between France and Germany and the enemy were not at the gates of Paris. History has no like example of a like greatness. If they are defeated only their “good nature” will be to blame. They should have marched at once on Versailles, after first Vinoy and then the reactionary section of the Paris National Guard had themselves retreated. The right moment was missed because of conscientious scruples. They did not want to start the civil war, as if that mischievous abortion Thiers had not already started the civil war with his attempt to disarm Paris. Second mistake: The Central Committee surrendered its power too soon, to make way for the Commune. Again from a too “honorable” scrupulosity! However that may be, the present rising in Paris – even if it be crushed by the wolves, swine and vile curs of the old society – is the most glorious deed of our Party since the June insurrection in Paris. Compare these Parisians, storming heaven, with the slave to heaven of the German-Prussian Holy Roman Empire, with its posthumous masquerades reeking of the barracks, the Church, cabbage-junkerdom and above all, of the philistine....

................

World history would indeed be very easy to make, if the struggle were taken up only on condition of infallibly favorable chances. It would, on the other hand, be a very mystical nature, if “accidents” played no part. These accidents themselves fall naturally into the general course of development and are compensated again by other accidents. But acceleration and delay are very dependent upon such “accidents,” which included the "accident" of the character of those who at first stand at the head of the movement.

The decisive, unfavorable “accident” this time is by no means to be found in the general conditions of French society, but in the presence of the Prussians in France and their position right before Paris. Of this the Parisians were well aware. But of this, the bourgeois canaille of Versailles were also well aware. Precisely for that reason they presented the Parisians with the alternative of taking up the fight of succumbing without a struggle. In the latter case, the demoralization of the working class against the capitalist class and its state has entered upon a new phase with the struggle in paris. Whatever the immediate results may be, a new point of departure of world-historic importance has been gained."

(Marx to Dr Kugelmann, Concerning the Paris Commune, April, 1871)

"Kommunen måste genast från första början erkänna att arbetarklassen, sedan den en gång kommit till makten, inte kunde regera i fortsättningen med det gamla statsmaskineriet, att denna arbetarklass, för att inte gå förlustig sin egen nyss erövrade maktställning, å ena sidan måste undanröja hela det gamla mot den själv utnyttjade förtryckarmaskineriet, men å andra sidan måste säkerställa sig mot sina egna förtroendemän och ämbetsmän genom att förklara dessa undantagslöst och vid vilken tidpunkt som helst avsättliga...Den tyske kälkborgaren har ånyo råkat i en hälsosam skräck vid ordet: proletariatets diktatur. Nåväl, mina herrar, vill ni veta hur denna diktatur ser ut? Betrakta Pariskommunen. Den var proletariatets diktatur."

(Engels ur förordet till Karl Marx, Pariskommunen)

"Kommunens idé är den sociala revolutionens idé, idén om de arbetandes fullständiga politiska och ekonomiska befrielse, det internationella proletariatets idé. Och i denna betydelse är den odödlig."

(V.I. Lenin, Till minnet av kommunen, 1911)

"Våldsam revolution är den proletära revolutionens allmängiltiga princip. Ett marxist-leninistiskt parti måste hålla sig till denna allmängiltiga princip och tillämpa den på sitt eget lands konkreta praktik. Historisk erfarenhet visar att proletariatets och det förtryckta folkets gripande av den politiska makten i ett land och gripandet av segern i deras revolution utan undantag genomförs med vapenmakt; det genomförs under ledning av ett proletärt parti, genom att man handlar i överensstämmelse med detta lands särskilda betingelser, genom att man gradvis bygger upp folkets väpnade styrkor och utkämpar ett folkkrig på grundval av att resa de breda massorna till handling och genom att man för upprepade strider mot imperialisterna och reaktionärerna. Detta är sant beträffande den ryska revolutionen, den kinesiska revolutionen och revolutionerna i Albanien, Vietnam, Korea och andra länder och det finns inga undantag...Under de sista årtiondena har många kommunistpartier deltagit i val och parlament, men ingen har upprättat en proletariatets diktatur med sådana medel. Även om ett kommunistiskt parti skulle vinna en majoritet i parlamentet eller delta i regeringen, skulle detta inte innebära någon förändring av den borgerliga politiska maktens karaktär, ännu mindre krossandet av den gamla statsapparaten. De reaktionära härskande klasserna kan förklara valet vara av noll och intet värde, upplösa parlamentet eller direkt använda våld för att sparka ut kommunistpartiet. Om ett proletärt parti inte utför massarbete, om det förkastar väpnad kamp och gör parlamentsval till föremål för dyrkan, kommer partiet bara att söva massorna och korrumpera sig självt. Att bourgeoisien köper över ett kommunistiskt parti genom parlamentariska val och förvandlar det till ett revisionistisk parti, ett borgerligt parti - är sådana fall sällsynta i historien?"

(Av ledaravdelningarna vid Folkets Dagblad, Röda Fanan och Befrielsearméns Dagblad, LEVE SEGERN FÖR PROLETARIATETS DIKTATUR! TILL HUNDRAÅRSMINNET AV PARISKOMMUNEN, 1971)