Kort om "vänstern" i Nepal

Borgarpressen har notiser om Nepal. Naturligtvis är talat om "framsteg i fredsprocessen" rent dravel. Folkkriget avslutades för FEM år sedan. "Freden" är alltså redan sedan länge vunnen för den härskande ordningen. Att Nepals Förenande Kommunistiska Parti (Maoisterna) - eller "Maoist/maotsetungs tänkande" som det egentliga partinamnet lyder - sålt ut det heroiska folkkriget och begått det nattsvaraste förräderi mot de tusentals arbetare och bönder som gav sina liv för den nepalesiska revolutionen, är sedan länge klart för alla som har någerlunda koll på läget och inte själva är förhärdade opportunister. Vi finner därför ingen anledning att idag skriva mer om det, det har andra redan gjort och att vi ska spilla tid på att förklara självklarheter finner vi inte meningsfullt. En annan gång kan det dock vara på sin plats att göra en längre genomgång av hela processen. Men inte idag. Den som vill läsa den skamfulla "överenskommelsen" mellan revisionisterna i NFKP (M) och de övriga större reaktionära partierna kan läsa texten här.

Det som vi dock finner nödvändigt att idag påpeka är vikten av att inte hysa illusioner kring den så kallade "vänstern" inom NFKP (M). Denna "vänster" är för det första ingen fraktion i leninistisk mening - dvs kommunister som slutit sig samman för att genomdriva enhet på grund av marxismens principer i dess renaste form. "Vänstern" har ingen egen principell grund, inget eget program och utgörs av en hetrogen sammanslutning av olika partibossar som av högst olika skäl har differenser med de övriga bossarna. För det andra så ställer den så kallade "vänstern" på intet sätt kapitulationen från 2006 ifråga. Tvärtom har "vänstern" ständigt var de som rättfärdigat kapitulationen, de som varit revisionisternas radikala alibi. "Vänstern" har varit garanterna för genomförande av imperialismens plan för "fredsöverenskommelsen". Det är de fortfarande. Endast den ståndpunkt som sätter pånyttinledandet av folkkriget som omedelbar uppgift och under utvecklandet av folkkriget enar kommunisterna på principernas grund, och så med vapen i hand återbildar Nepals Kommunistiska parti som ett verkligt sådant, kan sägas vara vänster. Endast en sådan ståndpunkt förtjänar stöd från världens kommunister. Endast utifrån en sådan ståndpunkt kan vi stödja Nepals verkliga kommunister, revolutionärer och breda folkmassor.

Erfarenheterna från Nepal, såväl som den process som den peruanska revolutionen genomgår (se oktoberdokumentet från den peruanska maoisterna i Tyskland), visar med all tydlighet att revisioinismen är ett dödligt gift. Det är naturligtivs är det inget nytt, men i tider då så många kamrater verkar tror att principer är något av sekundär betydelse och att marxistisk ortodoxi är det samma som dogmatism,är det nödvändigt att understryka att revisionismen är huvudfaran för varje kommunistiskt parti. Den som inte bekämpar revisionismen, den som söker försonning mellan borgerlig och proletär ideologi, den tjänar inte revolutionen. Sådanan personer, oavsett vad de kan ha för avsikter, tjänar kontrarevolutionens planer. Precis som "vänstern" i Nepal eller de fähundar som sprider förvirring och desinformation kring Perus Kommunistiska Parti. Alla kommunister bör hålla det i minnet och tänka över sina ställningstagande i olika frågor. Kommunister ska dömas efter sina handlingar, sina konkreta ställningstagande i klasskampen, inte efter vad de föreger sig vara.

Vi är övertygade om att kommunisterna i Nepal kommer att inleda folkkriget igen och i spetsen för folkmassorna fullgöra sin roll inom den proletära världsrevolutionen. Det är endast en fråga om när det kommer att ske, inte en frågo om det kommer att ske.