20 år sedan segern den 30 november 1991

Idag firar vi 20-årsdagen av den viktiga segern som antifascister erövrade i Lund den 30 november 1991. Även borgarpressen uppmärksammar dagen. Vi hade tänkt skriva en lite längre sak men pga. att vår arbetsköpare fick toknoja så blev det inte tid till det. Vi lägger upp en länk till ett inlägg vi skrev förra året och hoppas kunna återkomma. Idag går våra lyckönskingar till kamraterna som deltog och till alla dem för vilket segern blev en impuls till att förvandla det revolutionära våldet från något som bara hör hemma i revolutionsromantiken till att bli en del av deras dagliga praktik.

1/12: SOLIDARITET MED MARTIN SCHIBBYE OCH JOHAN PERSSON

Läs här om en aktivitet i Stockholm till stöd för Schibbye och Persson. Här kan ni ladda ner en låt som den inte helt okända artisten Promoe gjort som behandlar skurken Bildt.

Maoister i kamp mot knarklangare

Läs den här mycket intressanta texten som ett exempel på hur kamraterna på Filippinerna bekämpar dorghandel och annan asocial verksamhet. För att underlätta förståelsen av texten kan det vara bra att veta att "subpoena" är ungefär samma sak som en häkningsorder och shabu är en typ av metamfetamin som är den kanske vanligaste (narkotika-)drogen i landet. Nedan ett kort utdrag.

"Under Revolutionary justice, the selling of dangerous and illegal drugs like shabu is a capital offense and is punishable by death. The Communist Party in its statements has included druglords being part of bad and anti-people elements as target of of punitive actions by the NPA."

Om Staten

"Vi kommer att förkasta alla de gamla fördomarna om att staten betyder allmän jämlikhet ty det är ett bedrägeri: så länge det finns utsugning kan det inte finnas jämlikhet. Godsägaren kan inte vara arbetarens like eller den hungrige den mättes like. Det maskineri som kallas stat, inför vilket människorna stannar upp i vidskeplig vördnad och tror på de gamla fablerna om att det är folkmakt - detta maskineri håller proletariatet på att vräka åt sidan och säger: det är en borgerlig lögn. Detta maskineri har vi berövat kapitalisterna och övertagit. Med detta maskineri eller denna påk skall vi krossa all utsugning, och när det i världen inte längre finns möjlighet att suga ut någon, inte längre finns kvar några jordägare eller fabriksägare, när inte längre några frossar medan andra svälter - först när några sådana möjligheter inte längre finns kvar kommer vi att låta skrota detta maskineri. Då kommer det inte att finnas någon stat, någon utsugning. Så ser vårt kommunistiska parti saken."

(V.I. Lenin, Om staten, 1919)

Dyrt att vara antimilitarist i Tyskland

"När Tyskland för krig och som antikrigsaktioner Bundeswehr-utrustning sätts i brand, då rör det sig om legitma aktioner, samma sak gäller för sabotage på fabrikerna av rustningsmateriell. Vilda strejker, fabriks och husockupationer, militanta antifascistiska, självförsvar mot polisattacker, osv., likaså."

Så sa Inge Viett på årets Rosa Luxemburg-konferens i januari. För det dömdes hon idag till att böta 1.200 EURO av en domstol i Berlin. I domstolsbeslutet förklaras att:

"Legitimförklaring av angrepp på Bundeswehr-fordon ryms inte inom åsiktsfriheten"

"Brottet" klassas som "Billigung von Straftaten", ordagrant "godkännande av brott" (vilket kan sägas motsvara "apología del terrorismo" i tex. peruansk lagstiftning). Viett döms alltså inte fört att hon gjort något. Hon döms för att hysa en åsikt. I Tyskland är det helt ok att hysa åsikten att "Tysklands intressen försvaras vid Hindukush", som bland annat landets utrikesminister vräkt ur sig. Att hysa åsikten att det är legitimt att sabotera krigsutrustning, det är kriminellt. Så mycket för de borgerliga fri- och rättigheterna.

A till D med kandensiska kommunister

I somras ska Revolutionära Kommunistiska Partiet i Kanada ha hållt kongress. Oss veterligen har tills nu inte mer utförliga rapporter därifrån än det som här redogörs för. Vi hoppas naturligtivs att kongressdokumenten blir tillgängliga även för utomstående inom en snar framtid. Att studera dem vore med all sannolikhet mycket lärorikt. Nedan ett kort utdrag ur den nyligen publicerade rapporten.

"After the discussion on the political report, the Congress passed several motions related to the development of a new international revolutionary movement. It reaffirmed our will “to contribute to such a regrouping of forces although we think it must be ruled by Maoist parties leading PW or seriously engaged in it. We think that such a movement must recognize: a) Peoples’ War as being universal; b) MLM as the current stage in the science of revolution; c) The idea of the pursuing of class struggle under socialism and the fact that the bourgeoisie could use the party in order to reinstall capitalism; d) The need for the two-line struggle so the revolutionary proletariat can triumph.”"

Valen i Spanien

Som väntat vann Francos arvtagare Partido Popular, med sin nuvarande gran caudillo Mariano Rajoy i spetsen, parlamentsvalen i Spanien. Socialfascisterna i PSOE och deras Mr. Bean har gjort sig så hatade av det spanska folket att det var omöjligt att de skulle kunna bibehållas som frontfigurer på den politiska teaterscenen. Inget konstigt i det hela alltså, och i sig egentligen inte särskillt intressant då oavsett vilken regering som tillsätts efter gårdagens show kommer att föra samma politik: nedskärningar, "besparingar" och en uppenbart arbetar- och folkfientlig politik. Det som är intressant är istället att i tider då imperialisterna gör allt i deras makt för att få folk att sätta sitt hopp till "politiska lösningar" inom systemet, inom den borgerliga diktaturens, inom den "parlametnariska demokratins", ramar, så ökar antalet människor som öppet förkastar hela skådespelet och istället bojkottar valen.

Procentantalet av de som bojkottade valen har ökat i förhållande till valen 2008, då bojkottade 26,15 procent spektaklet, denna gång gjorde 28.31 procent så. Även antalet som röstade blank eller gjorde sina röster ogiltiga har ökat (i såväl relativa som absoluta tal). När man lägger samman de icke-röstande med de ogilitiga och blanka rösterna (9710775+317886+333095) får man en summa av 10361756 personer som inte sätter sing förhoppning till det parlamentariska systemet eller något av dess partier. Det är endast en halvmiljon mindre än hur många röster som PP fick (10830693 röster) och långt över de 3 miljoner "röster" som socialfascisterna i PSOE fick (6973880 röster).

Att över tio miljoner spanska medborgare vänder det rådande systemet ryggen i en tid av akut kapitalistisk kris är mycket bra och ett tydligt tecken på hur den revolutionära situationen utvecklas i ökande (ojämlik) grad. De objektiva förutsättningarna för att utveckla den revolutionära kampen i Spanien blir bättre för varje dag. PP-regeringen kommer endast att kasta mer bränsle på elden. Precis som i så många andra länder är problemet i Spanien avsaknaden av ett kommunistiskt parti som förstår att åtaga sig rollen som åligger ett sådant.

Vad man dessutom kan notera i samband med valen i Spanien är att "den nationalistiska vänstern" - representerad av AMAIUR - blir största parti i Baskien. Efter att ETA fullkomligt kapitulerat och "den nya strategin" satts i fullt bruk, så är det inget konstigt. Det enda som är säkert är att det inte kommer föra kampen framåt för ett socialistiskt Baskien ett enda steg framåt. Precis som sina irländska förebilder (Garry Adamspacket) kommer man tvärtom att öppet bli aktiv kraft i att bekämpa varje revolutionär organisering.

Som kuriosa påtalar vi, med illa dold skadegäldje, att tengsiaopingisterna i "Unificación Comunista de España", parlamentariska kretiner par excellence, lyckades få hela 16148 röster! De borde fattat att det är tid att lägga ner...

Not: de tal vi använder oss av ovan gäller för valen till kongressen ("underhuset"), när man tittar på siffrorna till Senaten ("överhuset") blir tendensen ännu tydligare!

Imorgon Myrdal

"Jan Myrdal kommer att tala om Indien på Socialistiskt Forum lördag 19 november i ABF-huset i Stockholm. Du är välkommen att delta när han talar om Indiens glömda krig kl 10-11 i Zätasalen. Ta gärna med dig andra också, salen är ju ABF-husets största så många får plats.

Socialistiskt Forum genomförs för tionde året. Arrangörer är ABF Stockholm och LO-distriktet i Stockholms län. Indiens glömda krig är ett samarrangemang mellan den nystartade föreningen IndienSolidaritet och Leopard förlag. Naturligtvis kommer Myrdals två nya böcker "Röd stjärna över Indien" och "Vardagsord - tidningsmannen Charles Dickens" att finnas till försäljning.
Z-salens och Katasalens seminarier kommer att sändas via http://www.abflive.se/ på internet, så kan du inte komma går det att lyssna till och se Myrdal i direktsändning.
På denna länk finns alla hundra programpunkter under Socialistiskt Forum.

Möt upp!"

Hämtad här

FARC-EP: ny ledare, samma politik

Efter det att Alfonso Cano bombades ihälj den 4 november har det varit en del spekulationer om hans död skulle innebära någon förändring i FARC:s-linje. Nu har det blivit klargjort att så inte är fallet. I två färska uttalanden låter FARC-EP meddela att man utsett Timoleón Jiménez till Canos efterträddare som chef för Sekretariatet för FARC-EP:s Centrala Högkvarter, vilket är organisationens högsta organ. Man låter även meddela att:

"Vi, FARC-EP, förärar med djupaste känsla minnet av vår kommendant Alfonso Cano. Inför vårt folk och honom, lovar vi att framhärda i sökandet efter en politisk lösning för att uppnå en demokratisk fred med värdighet och social rättvisa."

Samma politik som alltid. FARC-EP fortsätter att vara en organisation som kämpar för en "värdig fred", inte för socialismen och kommunismen. Alltså, ny ledare samma politik.

Varning

Läs den här texten. Trots dess titel, så blir det tydligt att artikelförfattaren vill låta förstå att endast "svartskallar" kommer att bli de som kan drabbas av den lag han föreslår. I god svensk anda ska därför herrefolket inte hetsa upp sig. Men, av de tre kriterierna som ställs upp är det tredje det viktigaste ("Det gäller ett brott för vilket enligt svensk lag är föreskrivet fyra års fängelse eller mer). Eftersom straffsatsen i princip dubblas i samband med "terrorbrott" innebär det i princip att allt utom parkeringsböter kan ligga till grund för att begära en person utlämnad, och det oavsett om den drabbade ens varit i landet som begär personen i fråga utlämnad. Om man t.ex. bedriver proppagandaverksamhet tillstöd för en befrielserörelse i landet - dvs traditionellt solidaritetsarbete - kan man alltså komma att begäras utlämnad till landet i fråga. Eftersom stater inom vilkas territorium det pågår inbördeskrig i regel kvalificerar upprorssiden som "terrorister" betyder det att alla som tar parti för befrielserörelser, i ord och hadnling, därmed är illa ute om lagen går igenom. Brasklappen: "Utlämning av svenska medborgare för straffverkställighet skall dock bara kunna ske efter samtycke" ger vi inte mycket för. Om den reservationen tas med förhindrar den inte att andra stater kan trakassera svenska medborgare genom att begära dem utlämnade, men det sannolika är att den svenska staten finner sätt att kringgå sin egen lagstiftning. Lagförslaget måste avslöjas och bekämpas av alla som tror på internationell solidaritet. För antiimperialister utgör lagförslaget ett direkt hot, som om det sätts i verket kan få vittgående konsekvenser.

En stinkande hund...

I fallet med den grupp tyska nazistiska terrorister som nyligen avslöjats är det något som inte stämmer. Gruppen sägs, bland annat, ha genomfört:

- 10 mord
- 14 bankrån
- 2 bombangrepp (i det ena ska 33 personer ha sårats, flera allvarligt)

Till listan läggs hela tiden nya saker enligt den tyska pressen. I över tio år ska gruppen kunnat genomföra sin verksamhet utan att de tyska myndigheterna ska ha kommit dem på spåren. När sedan två av medlemmarna i terrorgruppen i samband med en banköverfall blir upptäckta och några vanliga poliser närmar sig husbilen de sitter och trycker i - då väljer det att utan att göra något sorts motstånd att helt sonika begv självmord. Ligans tredje - för närvarande - kända aktiva medlem väljer, när hon får kännedom om det inträffade, att sätta eld på gruppens tillflyktsort och lägga benen på ryggen, för att sedan självmant överlämna sig till polisen. Sen upptäcks hos en nordtysk nazist en video som sägs vara en "bekännelsevideo", en video som mer liknar något som en psykopat ur en dålig Hollywoodfilme skull ha gjort än militanta nazister. Allt detta ställer öppnarn för en hel del frågor.

För det första. Den tyska nazistscenen är genominfiltrerad av de statliga säkerhetsorganen så till den milda grad högsta domstolen motiverat sitt avslag på begäran om NPD-förbud med att det är omöjligt att avgöra om partiets politik är ett resultat av partimedlemarna egna övertygelser eller om de är dikterade av alla de statliga infilitratörer som kontrollerar partiledningen! Den nazistgrupp i delstaten Thüringen som medlemmarna i terrorgruppen började sin bana var organiserad av en polisagent (Tino Brandt). Det rör sig dessutom om tre kända personer - de blev kända inom den tyska naziscenen genom ett attentatsförsök i slutet av nittotalet (de fick i samband med det en nazistballad tillägnad sig!). Att de tre nazisterna i över tio år, samtidigt som de begår ett antal mycket grova brott (bland annat ett polismord), skulle kunna hålla sig undan den tyska statsapparaten, är snudd på otroligt. Om de nu inte har haft stöd av någon statlig myndighet. Man behöver inte vara konspirationsteoretiker för att komma till den slutsatsen, spekulationerna går rätt vilt till redan i tysk media och flera parlamentsledamöter har begärt att det hela ska utredas. Men, det leder till nästa fråga.

En grupp politiskt motiverade terrorister sysslar i över tio år med extremt högprofilerade "aktioner". De uppvisar en höggrad av tekniskt kunnande, organisationsförmåga och intiativkraft. Men, de gör inte ett enda uttalande i vilket de tar på sig ansvaret för sina aktioner. Mordserien som i Tyskland kallas "Dönner-morden" (efter som flera av de skjutna jobbade på kebabställen) har polisen hela tiden hävdat var en del av "konflikter i undre världen". De politiska terroristerna skulle alltså under mer än ett årtionde ha verkat utan att vilja göra politik av sina handlingar? När sedan det mycket lägligt dyker en "bekännelsevideo" så är den inte något slags politiskt manifest utan snarare extremt "opolitisk" - i det att den snarare verkar vara skapad av morbida knarkande smånassar än av kallblodiga massmördande yrkesnazister. Om nu de tyska säkerhetstjänsterna, eller någon avdelning inom dessa, skulle organisera politiska terrorhandlingar så skulle det vara för att uppnå vissa målsättningar (allt från att själva få mer resurser till mer omfattande politiska förändringar). Om gruppen är okänd är den i det sammanhanget totalt onyttig. Att den tyska säkerhetstjänsten skulle behöva hålla sig med en nazistisk terrorgrupp för att ta kål på några småföretagare verkar dessutom väldigt långsökt.

Det är alltså något i det hela som inte stämmer. Hur det hela ligger till vet vi inte - och vi har alldeles för lite information för att överhuvudtaget komma med någon form av kvalificerad gissning. Ju mer "information" som framkommer i media, desstu märkligare blir det hela. Någonstans ligger det här en hund begraven - och den stinker.

Carlos Palomino presente!

Idag är det fyra sedan den unge antifascisten Carlos Palomino knivmördades i Madrid. Mördaren var en fascist som Carlos hade modet att konfrontera när svinet trakasserade invandrare. Carlos vänner och kamrater har lagt ut en video som de gjort till minne av sin stupade kamrat.

Inget glömt - inget förlåtet!

Carlos Palomino presente!

Den enda rätta vägen...

"The specific nature of the Indian revolution, like that of the Chinese revolution, is armed revolution fighting against armed counter-revolution; Armed struggle is the only correct road for the Indian revolution; there is no other road whatsoever. Such trash as “Gandhi-ism”, “parliamentary road” and the like are opium used by the Indian ruling classes to paralyse the Indian people. Only by relying on violent revolution and taking the road of armed struggle can India be saved and the Indian people achieve complete liberation. Specifically, this is to arouse the peasant masses boldly, build up and expand the revolutionary armed forces, deal blows at the armed suppression of the imperialists and reactionaries, who are temporarily stronger than the revolutionary forces, by using the whole set of the flexible strategy and tactics of people’s war personally worked out by Chairman Mao, and to persist in protracted armed struggle and seize victory of the revolution step by step."

(People’s Daily, organ of the Central Committee of the Communist Party of China, 5 July 1967)

Teori: Mao om oktoberrevolutionens betydelse

REVOLUTIONÄRER I HELA VÄRLDEN, FÖRENA ER TILL KAMP MOT IMPERIALISTISK AGGRESSION!

Vid denna tid, då de klassmedvetna arbetarna och alla verkliga revolutionärer i hela världen jublande firar den stora socialistiska Oktoberrevolutionens 31-årsdag, erinrar jag mig en välbekant artikel av Stalin som skrevs på denna revolutions första årsdag i november 1918. I denna artikel sade Stalin:

Oktoberomvälvningens väldiga, världsomfattande betydelse består ju huvudsakligen däri, att den:

1. utvidgat den nationella frågans ram genom att förvandla den från en särfråga om kampen mot det nationella förtrycket till den allmänna frågan om de förtryckta folkens, koloniernas och halvkoloniernas befrielse från imperialismen;

2. öppnat breda möjligheter och verkliga vägar för denna befrielse, varigenom den i betydande grad underlättat befrielseverket för Orientens och västerlandets folk genom att dra in dem i den allmänna strömfåran av den segerrika kampen mot imperialismen;

3. härigenom slagit en bro mellan det socialistiska västerlandet och den förslavade Orienten och skapat en ny revolutionsfront från västerlandets proletärer över revolutionen i Ryssland till Orientens förtryckta folk mot världsimperialismen.

Historien har utvecklats i den av Stalin angivna riktningen. Oktoberrevolutionen har öppnat breda möjligheter för folkens befrielse i hela världen och öppnat de verkliga vägarna till den. Den har skapat en ny revolutionsfront mot världsimperialismen vilken sträcker sig från proletärerna i väster över den ryska revolutionen till de förtryckta folken i öster. Denna revolutionsfront har skapats och utvecklats under Lenins och, efter hans död, Stalins lysande vägledning.

Om det skall bli en revolution måste det finnas ett revolutionärt parti. Utan ett revolutionärt parti, utan ett parti byggt på marxismen-leninismens revolutionära teori, är det omöjligt att leda arbetarklassen och folkets breda massor till seger över imperialismen och dess hejdukar. Mer än etthundra år har förflutit sedan marxismen föddes, men det var först till följd av de exempel de ryska bolsjevikerna gav, såsom ledare för Oktoberrevolutionen, det socialistiska uppbygget och krossandet av den fascistiska aggressionen, som revolutionära partier av ny typ bildades och utvecklades i världen. Med tillkomsten av revolutionära partier av ny typ har världsrevolutionen ändrat ansikte. Förändringen har varit så stor att omvandlingar, som för den äldre generationens människor är fullständigt ofattbara, kommit till stånd under eld och dån. Kinas kommunistiska parti är ett parti som byggts och utvecklats med Sovjetunionens kommunistiska parti som förebild. Med tillkomsten av Kinas kommunistiska parti fick den kinesiska revolutionen en helt ny inriktning. Är inte detta faktum klart nog?

Den revolutionära enhetsfronten i världen med Sovjetunionen i spetsen besegrade fasciststaterna Tyskland, Italien och Japan. Detta var ett resultat av Oktoberrevolutionen. Om det inte hade förekommit någon Oktoberrevolution, om Sovjetunionens kommunistiska parti inte hade existerat och om Sovjetunionen och den av Sovjetunionen ledda antiimperia-listiska revolutionära enhetsfronten i öster och väster inte funnits till, skulle man då kunnat föreställa sig seger över de fascistiska staterna Tyskland, Italien och Japan jämte deras hejdukar? Om Oktoberrevolutionen öppnade breda möjligheter till befrielse av arbetarklassen och de förtryckta folken i världen samt öppnade verkliga vägar för denna, så har segern i det antifascistiska Andra världskriget öppnat ännu bredare möjligheter till befrielse av arbetarklassen och de förtryckta folken i världen och har öppnat ännu mera verkliga vägar för den. Det skulle vara ett stort misstag att underskatta betydelsen av segern i Andra världskriget.

Efter segern i Andra världskriget har den amerikanska imperialismen och dess hejdukar i olika länder intagit de fascistiska Tysklands, Italiens och Japans plats och förbereder febrilt ett nytt världskrig och hotar hela världen. Detta återspeglar den kapitalistiska världens ytterliga förfall och dess fruktan för sin förestående undergång. Denna fiende är fortfarande stark, därför måste alla de revolutionära krafterna i varje land förena sig, och de revolutionära krafterna i samtliga länder måste likaledes förena sig, måste skapa en antiimperialistisk enhetsfront med Sovjetunionen i spetsen och föra en riktig politik. I annat fall blir det omöjligt att segra.

Denna fiende står på en svag och bräcklig grund, han befinner sig i inre upplösning, han har fjärmat sig från folket, han står inför ekonomiska kriser, som han inte kan ta sig ur. Därför kan han besegras. Det skulle vara ett mycket stort misstag att överskatta fiendens styrka och underskatta styrkan hos de revolutionära krafterna.

Under Kinas kommunistiska partis ledning har nu väldiga segrar vunnits i det kinesiska folkets stora demokratiska revolution, som riktar sig mot den amerikanska imperialismens ursinniga aggression i Kina och mot den förrädiska, diktatoriska och reaktionära kuomintangregeringen som har slaktat det kinesiska folket i inbördeskrig. Under de två åren från juli 1946 till juni 1948 har Folkets Befrielsearmé, som leds av Kinas kommunistiska parti, slagit tillbaka angreppen från den reaktionära kuomintangregeringens 4.300.000 soldater och gått över från defensiven till offensiven. Under dessa två års strider (utvecklingen sedan juli 1948 ej medräknad) har Folkets Befrielsearmé tillfångatagit och utplånat 2.640.000 man av Kuomintangs trupper. Kinas befriade områden omfattar nu över 2.350.000 kvadratkilometer, eller 24,5 procent av landets alla 9.597.000 kvadratkilometer. De har en befolkning av 168 miljoner eller 35,3 procent av landets 475 miljoner invånare, och de innesluter 586 större och mindre städer eller 29 procent av landets samtliga 2.009 städer. Till följd av att vårt parti beslutsamt lett bönderna till att genomföra reformen av jordsystemet har jordfrågan blivit grundligt löst i områden med en befolkning på omkring 100 miljoner, och jord tillhörande godsägare och rika bönder av den gamla typen har blivit mer eller mindre lika fördelad bland bönderna, i första hand bland de fattiga bönderna och lantarbetarna. Medlemsantalet i Kinas kommunistiska parti har ökat från 1.210.000 år 1945 till 3.000.000 i dag. Kinas kommunistiska partis uppgift är att förena de revolutionära krafterna i hela landet till att driva ut den amerikanska imperialismens aggressionsstyrkor, störta Kuomintangs reaktionära välde och upprätta en enad, demokratisk folkrepublik. Vi vet att vi alltjämt har många svårigheter framför oss. Men vi är inte rädda för dem. Vi tror att svårigheterna kan och ska övervinnas.

Oktoberrevolutionens ljus strålar över oss. Det kinesiska folket, som lidit så länge, måste vinna sin befrielse och är fast övertygat om att det kan det. I det förflutna fördes Kinas revolutionära kamp alltid isolerat, men efter Oktoberrevolutionens seger är den inte längre isolerad. Vi åtnjuter stöd från de kommunistiska partierna och arbetarklassen i världen. Detta insåg dr Sun Yat-sen, den kinesiska revolutionens härold, som upprättade politiken att sluta förbund med Sovjetunionen mot imperialismen. På sin dödsbädd skrev han ett brev till Sovjetunionen såsom en del av sitt testamente. Det är Chiang Kai-sheks banditgäng i Kuomintang som förråder Sun Yat-sens politik, har ställt sig på den kontrarevolutionära imperialistiska frontens sida och bekämpar folket i sitt eget land. Men inom kort kommer folk att få bevittna hur det kinesiska folket fullständigt förintar hela Kuomintangs reaktionära regim. Det kinesiska folket är modigt och Kinas kommunistiska parti likaså, och de är beslutna att befria hela Kina.

Mao Tsetung, November 1948

En mot tio och tio mot en

I tider då procentsatser som 99 och 1 flyger i luften och diverse "vänsterfolk" hetsar upp sig, är det på plats att påminna om vissa grundläggande saker. Parollen "vi är de 99 procenten" är allt annat en revolutionär. Det är en paroll som är lika genomreaktionär i dagens Sverige som parollen om "folket mot monopolkapitalet". Inte ens i förtryckta länder utgörs folket av 99 procent av befolkningen. Parollen "vi är de 99 procenten" är en paroll för enhet med en del av utsugarna - imperialisterna - mot andra dito. Det är en paroll som ställer den revolutionära rörelsen åt sidan, det är en ekonomistisk paroll som hör högeropportunisterna (revisionisterna) till och inte de proletära revolutionärerna. Huvudmotsättningen i Sverige står mellan proletariat och bourgeoisie. Vad som krävs för att utveckla de revolutionära krafterna i Sverige idag är att kommunisterna koncentrerar sin uppmärksamhet på att bygg upp proletariatets egna organisationer, genom att basera sig på massornas djupaste och bredaste lager, och gör så inte genom att svansa efter småborgare vars högsta "realpolitiska" målsättning är att socialfascisternas "folkhem" återuppstår. För det krävs att man använder sig av en verklig marxistisk analys, och syntesiserar denna i politiska paroller som tydligt klargor en verkligt revolutionär politik.

Man behöver vara kommunist för att fatta att det är något som inte stämmer med parollen om de "99 procenten":

"De senaste 12 åren har den rikaste tiondelen av Sveriges befolkning ökat sina inkomster med 50 procent. Under samma tid har den fattigaste tiondelens inkomster bara ökat med 5 procent. Dessutom har andelen fattiga, enligt SCB:s definition, ökat till en sjättedel av befolkningen. SCB:s utredare säger att det är den ekonomiska politiken som ligger bakom.

Den rikaste tiondelen är onekligen många fler än en procent, och inte nödvändigtvis del av den yttersta ekonomisk-politiska elit som Occupy Wall Street vänder sig mot."

(Se: efterarbetet.etc.se/ledare/vinnare-de-redan-rika)

Paroller som "vi är de 99 procenten" är endast vilseledande och tjänar till att likvidera varje verkligt revolutionär ansats. Italienska maoister skrev, nyligen i mycket intressant text om krisen, följande:

"Slagordsmässig oppportunism, parlamentarisk/val kretinism, reformism, pacifism, spontanism, är alla hinder för klassautonomin. Alla dessa tendenser negerar den verkliga processen för klassens autonoma organisering, hindrar att proletariatet formerar sig som ett ideologiskt och organisatoriskt oberoende subjekt."

(Davanzo Alfredo och Sisi Vincenzo, oktober 2011, se: www.rhi-sri.org/newsdetail.php?id=427&language=it)

Vi tror kamraternas anmärkning är viktig. Utan ett kommunistiskt parti, utan proletariatets organiserade förtrupp, kan det inte bli tal om en revolution. Varken i Sverige eller någon annanstans. Att kämpa för revolutionen, i länder där det ännu inte finns kommunistiska partier, blir därför idagsläget att koncentrera sig på uppgiften att skapa sådana. Allt annat är sekundärt. Märkvärdigt hur folk som säger sig göra anspråk på att vara marxister kan glöma sådana självklarheter.

Frågan om strategi och taktik för revolutionen måste debatteras - av dem som faktiskt deltar i den revolutionära kampen och inte av internetgeneralerna kanske bör tilläggas. I samtal med kamrater framkommer ofta väldigt märkliga uppfattningar om hur maoister ser på förhållande mellan strategi och taktik. Det är i sig inte konstigt, speciellt inte i ett land som Sverige där det inte har funnits något parti som tillämpat en maoistisk linje [KfML/SKP var inte maoister i ordets egentliga/marxistiska mening, inte ens enligt sina egna dokument]. Vi tror att det skulle vara nyttigt för de som är verkligt intresserade av ämnet att studera texten som ni hittar på: www.aworldtowin.org/back_issues/1991-16/strategy_One_Against_Ten_Tactics.htm . Nedan ett utdrag som verkligen förtjänar att tänkas över.

"The method of concentrating a superior force to destroy the enemy forces one by one also embodies the idea of despising the enemy strategically. For only by strategically despising the enemy and displaying a revolutionary and militant spirit of "pitting one against ten" can we remain cool-headed in face of a powerful enemy and not be overawed by his truculence or confused by a complex situation; only in this way will we dare to concentrate our forces and deal the enemy blows. On the other hand, victories won in a succession of campaigns and battles -- by the use of this method -- will further educate the people and their army and enable them to see clearly through their own experience that the enemy can be defeated and that it is entirely correct to despise him strategically. This will inevitably increase the confidence of the people and their army in their struggle against the enemy and encourage them to fight and win still greater victories...."

[Not: nåt strular så länkeriet funkar inte som det ska, så därför ser det ut som det gör]

Tack för exemplet Papandreou!

Sicket cyniskt jävla svin Papandreou är. Det går antaligen att uttrycka samma sak på ett mycket bättre sätt, men vi tycker inte det är nödvändigt. Dock så ska man kanske vara lite tacksam över att han på ett så extremt övertydligt sätt visar hur de härskande skiter i "demokratin". Att använda "valboskapen" som ett medel i sina interna stridigheter, för att genomtvinga sina planer, det är inget som de drar sig för en sekund. Att Greklands kommuinister inte tar till högre former av kamp i den nuvarande situationen är kriminellt!

Kort om "vänstern" i Nepal

Borgarpressen har notiser om Nepal. Naturligtvis är talat om "framsteg i fredsprocessen" rent dravel. Folkkriget avslutades för FEM år sedan. "Freden" är alltså redan sedan länge vunnen för den härskande ordningen. Att Nepals Förenande Kommunistiska Parti (Maoisterna) - eller "Maoist/maotsetungs tänkande" som det egentliga partinamnet lyder - sålt ut det heroiska folkkriget och begått det nattsvaraste förräderi mot de tusentals arbetare och bönder som gav sina liv för den nepalesiska revolutionen, är sedan länge klart för alla som har någerlunda koll på läget och inte själva är förhärdade opportunister. Vi finner därför ingen anledning att idag skriva mer om det, det har andra redan gjort och att vi ska spilla tid på att förklara självklarheter finner vi inte meningsfullt. En annan gång kan det dock vara på sin plats att göra en längre genomgång av hela processen. Men inte idag. Den som vill läsa den skamfulla "överenskommelsen" mellan revisionisterna i NFKP (M) och de övriga större reaktionära partierna kan läsa texten här.

Det som vi dock finner nödvändigt att idag påpeka är vikten av att inte hysa illusioner kring den så kallade "vänstern" inom NFKP (M). Denna "vänster" är för det första ingen fraktion i leninistisk mening - dvs kommunister som slutit sig samman för att genomdriva enhet på grund av marxismens principer i dess renaste form. "Vänstern" har ingen egen principell grund, inget eget program och utgörs av en hetrogen sammanslutning av olika partibossar som av högst olika skäl har differenser med de övriga bossarna. För det andra så ställer den så kallade "vänstern" på intet sätt kapitulationen från 2006 ifråga. Tvärtom har "vänstern" ständigt var de som rättfärdigat kapitulationen, de som varit revisionisternas radikala alibi. "Vänstern" har varit garanterna för genomförande av imperialismens plan för "fredsöverenskommelsen". Det är de fortfarande. Endast den ståndpunkt som sätter pånyttinledandet av folkkriget som omedelbar uppgift och under utvecklandet av folkkriget enar kommunisterna på principernas grund, och så med vapen i hand återbildar Nepals Kommunistiska parti som ett verkligt sådant, kan sägas vara vänster. Endast en sådan ståndpunkt förtjänar stöd från världens kommunister. Endast utifrån en sådan ståndpunkt kan vi stödja Nepals verkliga kommunister, revolutionärer och breda folkmassor.

Erfarenheterna från Nepal, såväl som den process som den peruanska revolutionen genomgår (se oktoberdokumentet från den peruanska maoisterna i Tyskland), visar med all tydlighet att revisioinismen är ett dödligt gift. Det är naturligtivs är det inget nytt, men i tider då så många kamrater verkar tror att principer är något av sekundär betydelse och att marxistisk ortodoxi är det samma som dogmatism,är det nödvändigt att understryka att revisionismen är huvudfaran för varje kommunistiskt parti. Den som inte bekämpar revisionismen, den som söker försonning mellan borgerlig och proletär ideologi, den tjänar inte revolutionen. Sådanan personer, oavsett vad de kan ha för avsikter, tjänar kontrarevolutionens planer. Precis som "vänstern" i Nepal eller de fähundar som sprider förvirring och desinformation kring Perus Kommunistiska Parti. Alla kommunister bör hålla det i minnet och tänka över sina ställningstagande i olika frågor. Kommunister ska dömas efter sina handlingar, sina konkreta ställningstagande i klasskampen, inte efter vad de föreger sig vara.

Vi är övertygade om att kommunisterna i Nepal kommer att inleda folkkriget igen och i spetsen för folkmassorna fullgöra sin roll inom den proletära världsrevolutionen. Det är endast en fråga om när det kommer att ske, inte en frågo om det kommer att ske.

Heja Malmö!

Fascisterna i Sverigedemokraterna ville sprida sitt rashat i en av Malmös fattigaste stadsdelar. En uppenbar provokation riktad mot de boende i ett arbetarområde som under den senaste tiden varit under närmast konstant angrepp från snuten - ivrigt påhejad av lokalpressen. De mötes av resolut motstånd av de boende och andra antifascister. Vi glädjer oss över kamraternas snabba agerande och framförallt över att de boende visar att fascistpacket inte är välkomna i våra områden. Malmö utmärker sig än en gång för sin militanta och folkliga antifascism. Heder åt Malmös arbetarklass och antifascistiska ungdom!

Antifa Gençlik International!

Runt om i Europa har kurder tillsammans med turkiska revolutionärer slagit tillbaka flera fascistiska angrepp. Genom blockader och i vissa fall även aktivt försvar har man lyckats förhindra att kurdiska lokaler vandaliseras, att kurder misshandlats i större omfattning osv.I Holland har sammanstöttningar ägt rum i Haag, i Frankrike i Paris, i Tyskland i München, Bielefeld (där en mycket framgångsrik blockad genomfördes) och Duisburg har militanta antifascistiska aktioner genomförts till försvar för kurderna. På vissa orter har även lokala kommunister slutit upp i de militanta aktionerna. Ett mycket föredömligt exempel är det som de unga maoisterna i Revolutionär-Kommunistischer Jugendverband (RKJV) [Revolutionära Kommunistiska Ungdomsförundet] i Österrike givit, som tillsammans med kurder och turkiska revolutionärer på Wiens gator slagit tillbaka de fascistiska horderna.



De turkiska fascisterna angrepp är del av turkiska statens folkmordspolitik. De nederlag som dess militära styrkor tillfogas av gerillan ska hämnas med prognomer. I Turkiet är fascismen inte ett hot i fjärran eller något som främst sociala randgrupper måste oroa sig för, fascismen är en dödlig kraft som slår mot arbetare och bönder, nationella minoriteter och inte minst mot varje revolutionär organisation. Att det idag utkämpas på Europas gator ett slag mellan fascismen och framstegs vänliga krafter är något som inte verkar intressera den så ljudligt "radikala" västeuropeiska vänstern så mycket. Vilket kanske man inte bör bli speciellt förvånad över. Den intresserar sig inte över särskillt mycket som har med klasskamp att göra. För oss andra är alternativet att sluta leden med de kämpande antifascisterna, eller vara lika historiskt överflödiga som de fantastiska världsförbättrarna som lever sina liv framför en dataskräm samtidgt som den gamla ordningen står i lågor.