Ibrahim Kaypakkaya

Vi brukar inte uppmärksamma kommunisters dödsdagar, när vi vill högtidlig hålla någon tycker vi det är bättre att fira när kamratens ifrågas födelsedag. Vi firar livet, inte döden. Våra turkiska kamrater har en annan tradition och i hela Europa genomförs i dagarna möten, med tusentals deltagare, där minnet av kamrat Ibrahim Kaypakkaya firas.

Arbetarsonen Ibrahim Kaypakkaya föddes 1949 i staden Corum. Redan som väldigt ung blev han involverad i kampen mot den turkiska staten och den nordamerikanska imperialismen. Efter att under några år ha varit medlem i olika revisionistiska partier, bildade han den 24 april 1972 Turkiets Kommunistiska Parti/Marxist-Leninisterna (TKP/ML), och han grundande även dess armé "Arbetarnas och Böndernas Befrielsearmé i Turkiet" (känd under förkortingen TIKKO). Kamrat Kaypakkaya var en varm anhängare och stark förkämpe för Mao Tsetung och han ledde försöket att inledda ett verkligt folkkrig i Turkiet. Den 25 januari 1973 sårades Kaypakkaya i strider med den reaktionära armén, han tog sin tillflykt i en by i Dersim. En reaktionär i byn förråde var Kaypakkaya uppehöll sig och han greps av reaktionens styrkor. Under fyra månader torterades och förhördes Kaypakkaya i Diyarbakir, men inget kunde knäcka honom, tvärtom vittnar alla de som satt fänglsade med honom att han höll moralen högt och stöttade de andra fångarna. Den 18 maj 1973 mördades han av reaktionens bödlar. Reaktionärern som angav honom skyddades länge av den turkiska staten men den 21 oktober 2000 likviderades han av turkiska maoister, som talesättet lyder "den revolutionära rättvisan kan dröja, men den kommer".



Ibrahim Kaypakkaya var inte bara en stor organisatör. Trots sin unga år författade han viktiga teoretiska artiklar och tillämpade Maos linje på den turkiska revolutionens konkreta förhållanden. Av stor vikt, även för kommunister i andra länder, är hans hans verk "The Roots and Development of Our Differences with Shefak Revisionism: General Criticism of the TIIKP" som han skrev färdigt i juni 1972, vi publicerar nedan ett kort uttdrag ur texten. Här finns en text om den kurdiska frågan. Vi hoppas längre fram kunna publicera svenska översättningar av Kaypakkayas verk.

Idag fortsätter TKP/ML och Maoistiska Kommunistiska Partiet (Turkiet och Norra Kurdistan) att göra anspråk på Kaypakkayas revolutionära linje, som vägledning för kampen för folkkriget i Turkiet. För oss lever Kaypakkaya som ett storartat exempel på vad en kommunist är och som en lärare i kampen för den proletära revolutionen.

Yoldas Ibrahim Kaypakkaya ölümsüzdür!

"In order to launch the armed struggle, the Shefak revisionists demand that the prairie be dry.

Before the advanced section of the basic worker-peasant masses are prepared for the armed struggle and before the idea of the armed struggle gains a certain popularity among the masses, the armed struggle cannot be started, even if directed against correct targets. For the spark to start a prairie fire, the prairie must be dry."

There is no room for forced interpretation or repudiation. In order to launch the armed struggle, our gentlemen demand that the prairie be dried. This is yet another theory invented for the purpose of postponing the armed struggle for years.

Against this rightist theory, the Marxist-Leninists upheld the following: The prairie must be set ablaze from those regions (we are not saying a region) which are dry. That is, in those regions where the conditions are favorable, the armed struggle must be launched and launched immediately. Those regions of the prairie which are not yet dry will be scorched by the fire of the armed struggle raging in other regions. And as our organization grows bigger and stronger, it will extend into those regions and undertake the armed struggle there. To first wait for the whole prairie to dry up is defective thinking. It does not comply with the truth that "the revolution will develop unevenly." Moreover, the armed struggle will be a hundred, a thousand times more effective than the work conducted through peaceful propaganda and education. Both Comrade Lenin and Comrade Mao Tsetung repeatedly pointed to how the armed struggle brings about leaps in the consciousness of the masses....

The Shefak revisionists' line is not a "Revolutionary Mass Line" but a line that hinders revolution.

The Shefak revisionists adapt themselves not to the people of the advanced regions but to those of the backward regions. Suppose that today in certain regions of Turkey the peasants are ready for the armed struggle, and in some others they are not yet ready for this. The revisionists' concept of mass line deems it necessary that they go along with the backward region and break away from the advanced region. This is yet another conclusion that the theory of drying the prairie arrives at. And in the regions where the peasants show impatience to take up arms, they lag behind the advanced peasants and adapt themselves to the backward elements. To hinder the peasants ready for the armed struggle with the logic of "first learn Marxism-Leninism, then you can join the armed struggle" will certainly lead to distancing oneself from these forces and, in the end, falling back to the level of the backward elements. In a rural region, we observed with our own eyes how the revisionists obstructed the advanced peasants. These traitorous bourgeois gentlemen were left behind by the peasants because they stood in the way of those peasants who wanted to immediately annihilate their class enemies."

(Ibrahim Kaypakkaya, The Roots and Development of Our Differences with Shefak Revisionism: General Criticism of the TIIKP, 1972)