"Det att massornas kamp på subkontinenten (dvs. sydamerika, övers.) har fört till att de reaktionära klasserna bildat regeringar av en typ som inte är ny i Latinamerika. I till exempel Bolivia, Venzuela och Ecuador, korporativiserar de reformistiska regeringarna massrörelsen och lurar och förvirrar de facto en viktig del av folket. Detta skedde tidigare med regeringar som Vargas i Brasilien, Perón i Argentina, Allende i Chile, Velasco i Peru, Paz Estenssoro i Bolivia, för att nämna några exempel. Utan att förstöra de gamla staterna (storgodsägarnas och storbourgeoisens gemensamma diktatur) med folkkrig, utan att kasta ut imperialismen, utan att besegra de reaktionära klasserna, kommer folket inte ha uppnå något annat än smulor och desilusionering."
..........
"Vårt gemensamma uttalande lägger en än gång fram nödvändigheten av världsproletariatets enhet och särskillt det sydamerikanska. Det har en djupgående betydelse att kommunisterna, marxist-leninist-maoisterna, har framförs sig uppgiften att ställa sig i spetsen för de förtryckta massorna, arbetarna och fattigbönderna, föra deras kamp till en ny etapp såsom den revolutionära rörelsen gör i Peru och i Indien.
De olika regimerna i Latinamerika har blivit allt mer reaktionära och de slår mot folkmassorna som är på ohejdbar frammarsch. Denna frammarsch uttrycker sig tillskärpning i Peru med folkkriget lett av PKP men dessutom kommer den till uttryck i vidmakthållna framsteg i de sydamerikanska proletariates uppgifter att återbilda militariserade Kommunistiska Partier."
Vi vill också passa på att informera om att ett nytt nummer av Nueva Democracia har publicerats, ni finner det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.