Väntar på bättre tider?

Greklands arbetarklass och folk har fått nog. Miljoner strejkar och demonstrerar. Hela samhället skakas av en djup kris. "De där uppe" kan inte fortsätta som förut och "de där nere" varken vill eller kan det. Kommunisterna? I bästa fall deltar de i de militanta massaktionerna. Men de utmärkta förutsättningarna, de närmast övermogna objektiv förhållandena, för den revolutionära väpnade kampen kastas bort eftersom kommunisterna i Grekland inte förstått att ta till sig marxismens utveckling, istället för att förstå nödvändigheten av de långvariga kriget, folkkriget, drömer de om ett "uppror" som ska komma av sig själv någon gång i framtiden. Därmed kapitulerar de inför sitt ansvar. Frågan är inte hur många man är utan om man vill eller inte - som en inte helt obekant kommunistisk ledare slog fast. Därför blir det i slutändan, såsom en annan kommunist också påpekade, den ideologisk-politiska linjen avgörande; om den är riktig kan de kommunistiska styrkorna växa och utvecklas från små till stora, från svaga till starka. Då kommer det inte att saknas varken kämpar eller utrustning. Om linjen är felaktig går däremot allt man uppnått förlorat. De grekiska kommunisterna kommer säkert med tiden att rätta sitt misstag, om inte annat därför att nödvändigheten har en tendens att genomtvinga sin vilja. Att "vänta på bättre tider" för revolutionen i dagens Grekland är en politisk förbrytelse mot arbetarklassen.