Igen om Colombia

Vi tog för någon dag sedan upp den colombianska reaktionära arméns "lustiga" tilltag. Här finner ni en text som sätter det hela i perspektiv. "Roliga" massmördare!

Inte bara en "skandal"

Så var det dags igen. Den stora allmänheten uppmärksammas på hur det står till med moralen inom poliskåren. "Vanligt folk" bilr upprörda och det hela utreds. Sånt händer lite då och då. Vi behöver inte upplysas om att snutar är svin, det har vi lärt oss sedan vi var barn - genom det att vi haft det tveksamma nöjet att ständigt komma i kontakt med dem av lite olika orsaker.

Det som är viktigt är att det inte handlar om isolerade fall utan om en rasistisk och chavunistisk kultur som är helt dominerande inom polisen. Oavsett om det är kravallsnutar som kallar ungdomar för apor, eller om det är "elitsnutar" som sägs jaga organiserad kriminalitet, eller om det är SÄPO-män som våldtar eller höga polischefer som organiserar gruppvåldtäkter med småflickor. Eller om det "bara" handlar om att man mördar eller skjuter folk i vanlig ordning. Den rådande ordningens försvarare påstår, i de fall de helt enkelt inte avfärdar det hela som "enskilda rötägg" eller dylikt, att det handlar om en "kårmentalitet" som kan avhjälpas genom att man tar in mer snutar med "invandrarbakgrund" och kvinnor. Det är skitsnack, för den rådande kulturen inom polisen är ett uttryck för den rådande kulturen inom den stat som den försvarar.

Sverige är en imperialistisk makt. Den svenska staten är en borgerlig diktatur. Att den svenska polisen, som en del av denna stats ryggrad, skulle vägledas av en annan kultur, eller mer korrekt uttryckt ideologi, än den förhärskande inom staten är naturligtvis omjöligt. Polisen är ett redskap för det borgerliga klassherraväldet. Demokratin är en skärm, en kuliss, bakom vilken den borgerliga diktaturen döljs. Eftersom polisen just är en del av våldsapparaten kommer den självfallet i direkt kontakt med de som ska hållas nere, undertryckas, av den samma. Att den demokratiska masken därmed tenderar att spricka på den är inget konstigt.

Alla de initativ och kampanjer som polisen genomför för att framställa sig i annan dager, såsom om de verkligen var till gör att hjälpa och skydda befolkningen, syftar till att fixa till masken. Den "snälla polisen" är dock bara snäll så länge den rådande ordningen inte hotas, eller för den delen den heliga privategendomen. Och den ideologi som styr även den "snälla polisen" är samma ärkereaktionära smörja som kommer i ljuset med "avslöjandena". Det finns alltså ingen "snäll polis". Alla snutar är våra fiender och ska behandlas därefter.

I sammanhanget är det nödvändigt att påpeka att när vi bygger våra organisationer, särskillt när dessa är kapabla att ta sig an mer kvalificerade uppgifter, är det av största betydelse att vi bekämpar uppkomsten av en sådan kultur som råder inom borgarklassens våldsapparat. Chavunism i alla dess former måste bekämpas ideologiskt. Det får hos oss inte finnas utrymme för sådant. Vi måste följa de revolutionära diciplinära grundreglerna och ständigt hålla i sinnet arbetarklassens intressen. Endast så kan man vinna folkets förtroende och respekt.

Gerillaaktioner i Indien, Peru, Colombia, Kurdistan och Palestina

Indien: I distriktet Gajapati i delstaten Orissa saboterade natten till idag enheter ur Folkets Befrielsegerillaarmé fjorton fordon tillhörande ett byråkratkapitalistiskt företag och en mobiltelefonmast. I söndags likviderade maoistgerillan en tjallare i distriktet West Midnapore i delstaten Västbengalen.

Peru: Den 17 december dödades en sergant ur den reaktionära armén av en mina utlagd av Folkets Befrielsearmé i distriktet Pangoa i provinsen Satipo i departementet Junín. Den 15 december dödades en annan soldat ur den reaktionära armén i ett, av maoistgerillan genomfört, bakhåll i samma distrikt.

Kurdistan: I provinsen Mardin dödades en soldat ur den turkiska armén den 16 december i en vedergällningsattack genomförd av den PKK-ledda "Kurdistans Självförsvarsstyrkor" (HPG).

Colombia: Samtidigt som svensk borgarpress uppmärksammar den reaktionära arméns "roliga tilltag", genomför FARC-gerillan väpnade aktioner. I söndags dödades en soldat ur den reaktionära armén och åtta skadades i ett bakhåll i departementet La Guajira.

Palestina: Under slutet av november och början av december har PLFPs väpnade styrkor genomfört flera aktioner. Nedan en lista som publicerats på PLFPs hemsida.

"AAMB marks 43rd anniversary with resistance operations
The Abu Ali Mustafa Brigades, the armed wing of the Popular Front for the Liberation of Palestine, announced that it had engaged in a number of military actions marking the 43rd anniversary of the Front, saying that these actions represented the legitimate Palestinian right to resist the occupiers.

These actions included:

1. Exploding two roadside devices east of Gaza where Zionist military vehicles were infiltrating into the Gaza Strip on Thursday, November 25, 2010 at 9:15 PM.

2. Firing 80mm mortars at a Zionist military unit and firing on them east of Shujayeh in Gaza on Thursday, December 2, 2010 at 1:40 PM.

3. Firing 80mm mortar shells at surveillance vehicles of the Zionist military northeast of Khan Younis on Friday, December 3, 2010 at 7:19 AM.

4. Firing a Grad rocket toward occupied Asqelan, causing air raid sirens and interruptions throughout Asqelan on Monday, December 6, 2010 at 5:45 PM.

5. Firing three 90mm mortar shells at occupation military forces outside Gaza on Monday, December 6, 2010 at 9:00 PM.

6. Firing on occupation soldiers near the Karni crossing east of Gaza on Wednesday, December 8, 2010 at 8:50 AM.

7 Firing a rocket toward a military site in Kfar Azza settlement on Wednesday, December 8, 2010 at 12:45 PM.

8. Bombing military units with 100mm mortar shells and causing damage, on Wednesday, December 8, 2010 at 11:45 PM.

9. Firing on an occupation soldier entering Gaza from the north in a tank, Saturday, December 11, 2010 at 6:35 AM.

10. Firing on Zionist soldiers north of Beit Lahiya on Saturday, December 11 at 7:10 AM.

11. Launching a number of 100mm mortars toward Nativ Haasarah settlement on Saturday, December 11 at 10:20 AM.

12. Clashing with occupation soldiers entering Gaza north of Beit Hanoun on December 11, 2010 at 11:30 AM.

AAMB said in its statement that it adheres to continuing resistance to the occupation forces, which is the natural response to the ongoing crimes of the occupier against our people. AAMB pledged to the Palestinian people to remain loyal to the cause for which so many martyrs have fallen, and to remain watchful eyes to protect the homeland and the citizen."

Dumhuvuden spekulerar

Den peruanska reaktionära tidningen Correo skriver ofta om Perus Kommunistiska Partis förehavanden. En av huvudanledningarna är att tidningen har ett antal lokalredaktioner utspridda över landet och därför faktiskt ofta är mer välinformerad om vad som faktiskt händer utanför Lima än alla andra peruanska dagstidningar. Däröfr skriver man tex idag om om hur Folkets Befrielsearmé igår genomförde massarbete i byn Tuy Tuyi departementet Huanuco, genom att hålla möten med byborna och disskutera PKPs politik med dem -något som inte rapporteras i någon annan tidning.

Detta att redaktion på Correo är välinformerad gör den också ganska ofta anser sig utgöra expertis på PKP. Men oftast blir det dumma spekulationer. Uppenbarligen sitter man också och håller koll på vad som publiceras på websidan solrojo.org, där PKPs utlandsorganisation lägger ut sina texter. Nu har man sett att kamraterna publicerat en första rapport från den konferens som hölls i Hamburg den 4 december. Efter att ha sett den bild som läggs ut drar Correo den, för alla som är bekanta med hur "illegala" (i den bemärkelsen som Lenin använder begreppet) organisationer arbeter, helt absurda slutsatsen att konferensens "huvudorganisatiörer" sys på bilden! Som vanligt alltså: dumhuvuden spekulerar.

Björnen ryter till

Läs den här texten, rytande istället för brummande.

ATIK håller möte i Göteborg!

Genom kamrater i Tyskland har vi fått information om att ATIK (Confederation of Workers from Turkey in Europe) kommer att hålla ett offentligt möte i Göteborg på juldagen - den 25 december. Det föredrag som kommer att hållas kommer att behandla: "Det verkliga läget i de turkiska delarna av Kurdistan". Föredraget kommer att starta klockan 14.00. Lokal är (om våra turkiska kunskaper inte sviker oss): Göteborgs Alevitiska Kulturcentrum. Adressen är hursomhelst: Södra Hildedalsgatan 11, 417 05 Göteborg. Vi hoppas att alla som är intresserade av att höra turkiska/kurdiska revolutionärers syn på läget i Kurdistan tar sig till mötet. För de som vill veta mer om ATIK så hittar ni deras hemsida här (på engelska).

Fredagsmusik

Idag blir det internationalistisk musik för hela slanten. Bra musik med bra texter. Mycket nöje.

Asian Dub Foundation - Naxalite



Banda Bassotti - Arbetloser Marsch



Grup Munzur - "Ibrahim Yoldas"



FLOR DE RETAMA

Socialismen lever i Palestinas folk

Vi tycker mycket illa om stora delar av PLFPs politiska linje och praktik. Men, att organisationen av den palestinska befolkningen uppfattas som det socialistiska alternativet är klart. Att PLFP - trots enormt tryck från reaktionärerna i Hamas och den israeliska ockupationsmakten - lyckas behålla en relevant massbas har man detta faktum att tacka. Titta på dessa bilder. Att det finns en grogrund för revolutionärer att arbeta med i Palestina är helt klart. Socialismen lever fortfarande i Palestinas folk - det behövs parti som verkligen tar tag i det hela.

Teori: viktiga lärdomar inför stundande tider

Det händer mycket i världen nu. Det torde vara få verkliga marxister som kan tvivla på att den revolutionära situationen världen över - med dess olika grader av utvecklig i olika länder och regioner - tilltar. Allt som händer i landet visar att vi går i samma riktning. Det är viktigt att vi är förberreda. Ett högst konkret sett att förberreda oss är att lära av vår klass tidigare erfarenhter. Nedan några utdrag ur Lenins verk som vi hoppas kan bidra till denna process.

"These tactics are the tactics of guerrilla warfare. The organisation required for such tactics is that of mobile and exceedingly small units, units of ten, three or even two persons. We often meet Social-Democrats now who scoff whenever units of five or three are mentioned. But scoffing is only a cheap way of ignoring the new question of tactics and organisation raised by street fighting under the conditions imposed by modern military technique. Study carefully the story of the Moscow uprising, gentlemen, and you will understand what connection exists between “units of five” and the question of “new barricade tactics”.
...
As hitherto, the basis and chief content of our work is to develop the political understanding of the masses. But let us not forget that, in addition to this general, constant and fundamental task, times like the present in Russia impose other, particular and special tasks. Let us not become pedants and philistines, let us not evade these special tasks of the moment, these special tasks of the given forms of struggle, by meaningless references to our permanent duties, which remain unchanged at all times and in all circumstances."

(Lessons of the Moscow Uprising, V. I. Lenin, 1906)

"Liquidationism in the narrow sense of the word, the liquidationism of the Mensheviks, consists ideologically in negation of the revolutionary class struggle of the socialist proletariat in general, and denial of the hegemony of the proletariat in our bourgeois-democratic revolution in particular. This denial of course takes various forms, and occurs more or less consciously, sharply and consistently.
....
In respect of organisation, liquidationism means denying the necessity for an illegal Social-Democratic Party, and consequently renouncing the Russian Social-Democratic Labour Party, leaving its ranks. It means fighting the Party in the columns of the legal press, in legal workers’ organisations, in the trade unions and co-operative societies, at congresses attended by working-class delegates, etc.
...
In order to fulfil this obligation to the proletariat, it was necessary to take patiently in hand and re-educate those who had been attracted to Social-Democracy by the days of liberty (there even appeared a type of “Social-Democrat of the days of liberty”), who were attracted chiefly by the vehemence, revolutionary spirit and “vividness” of our slogans, but, who, though militant enough to fight on revolutionary holidays, lacked the stamina for worka-day struggle under the reign of counter-revolution. Some of these elements were gradually drawn into proletarian activities and assimilated the Marxist world-outlook. The others only memorised a few slogans without grasping their meaning, could only repeat old phrases and were unable to adapt the old principles of revolutionary Social-Democratic tactics to the changed conditions.
...
Our Party can make no headway unless it decisively liquidates liquidationism. And liquidationism does not only mean the direct liquidationism of the Mensheviks and their opportunist tactics. It also includes Menshevism inside out."

(The Liquidation of Liquidationism, V. I. Lenin, 1909)

"The question here is not at all one of present-day organisational problems, which Potresov did not touch on, and could not touch on, in his article. It is a question of the fundamental ideas of the Social-Democratic programme and tactics, which are being “liquidated” by the collective Menshevik “work” issued under the collective Menshevik editor ship of Martov, Maslov and Potresov."

(The Liquidators Exposed, V. I. Lenin, 1909)

"But for the very reason that we uphold the party principle, in the interests of the broad masses, for the sake of freeing them from any kind of bourgeois influence, for the sake of the fullest clarity of class alignments, we must exert to the maximum our strength and vigilance to see that the Party principle is observed not in words merely, but in fact."

(Once More on Partyism and Non-Partyism, V. I. Lenin, 1909)

Gerillaaktioner i Peru och Filippinerna och en dålig artikel i DN

Peru: Igår besköt enheter ur Folkets Befrielsearmé en arméhelikopter i höjd med Canayre (i departementet Ayacucho). Tre reaktionärer sårades, bland annat piloten (kapten i den reaktionära armén. Ännu en framgångsrik luftvärnsaktion för de peruanska kamraterna!

Filippinerna: Svensk borgarmedia rapporterar idag om en gerillaktion som ska ha genomförts av Nya Folkarmén igår. Tio reaktionära soldater ska ha dödats. I skrivande stund finns igen rapport tillgänglig från filippinska maoisterna. Eftersom Filippinernas Kommunistiska Parti för tillfället utlyst vapenvila, är det nödvändigt att ta uppgifterna i media med en nypa salt.

På DNs hemsida publicerades idag en artikel med titlen "Maoistisk gerilla är tillbaka", för de som läser denna blogg borde det vara uppenbart hur mycket fel som texten innehåller. Bara det att artikelförfattaren säger att Perus Kommunistiska Partis ordförande Gonzalo skulle kallas för "comandante Gonzalo" visar hur lite koll han har på vad PKP är för något. Att det sedan i "faktarutan" står "...med en isande förvarning i form av döda hundar som hängdes från mängder av lyktstolpar", såsom om PKP innan aktionen mot Teng inte genomfört väpnade aktioner i Lima etc., är ytterligare ett bevis. Att Erik de la Reguera sedan spyr vidare om "Det förefaller ha övergett den fundamentalistiska maoism som präglat Sendero luminoso och agerar numera mer som ett slags självförsvarsgrupp för kokaodlare och narkotikahandlare" är alltså inget konstigt. Artiklen är värdelös ur informationssynpunkt då den endast baserar sig på en massa reaktionär proppaganda. Naturligtvis baserar sig texten på den artikel ur "El País" som vi tog upp igår. Den positiva aspekten av det hela är självfallet att folkkriget i Peru, bokstavligt talat, slår sig igenom imperialismens försök att tysta ner alla nyheter om dess utveckling.

Peru i Wikileaks

Som bekant har genom "Wikileaks" en stor mängd information offentliggjorts rörande Förenta Staternas förehavanden världen över. Bland annat har det med all tydlighet framkommit hur Förenta Staterna spela en aktiv roll i svensk inrikespolitik. problemet med dokumentens trovärdighet har Björnbrum (bland annat här) skrivit bra om. Man ska alltså ta dokumenten med en nypa salt. Att det dessutom inte är alls omöjligt att Förenta Staternas underrättelseorgan "planterat" in en massa falska uppgifter, gör att man ska vara än försiktigare. Därför har vi tidigare undvikit att kommentera det hela. Men, nu har det kommit fram en del dokument vars trovärdighet vi faktiskt är något så när kapabla att bedömma korrekt.

Den spanska dagstidningen "El País" i söndags en artikel i vilken man även länkar till flera dokument som rör Peru. I meddelandena som skickats från Förenta Staternas ambassad i Lima till cheferna i Washington kommer det fram saker som bekräftar det vi tidigare skrivit om här på bloggen: Förenta Staterna ökar sin intervention i Peru, folkkriget som leds av Perus Kommunistiska Parti (PKP) utvecklas kraftfullt och det är inte de peruanska maoisterna som sysslar med knarkhandel utan den peruanska reaktionen.

I detta meddelande, från februari 2006, rapporterar ambassaden om ett möte där man informerats av den peruanska reaktionens säkerhetstjänst. Sanning och dikt blandas friskt. I detta meddelanden från november 2009, är det mer av klarspråk, här talar sig ambassadören varm för ökad militära intervention från Förenta Staternas sida. I det här meddelandet, från mars 2009, från Förenta Staternas ambassadör till bossar i norr, pekas generaler ur den reaktionära armén som direkt inblandade i knarkhandel/smugglingen, bland de utpekade finns general Paul da Silva - som numera innehar posten som arméchef!

Artiklen i "El País" och de publicerade dokumentent har skapat stor uppmärksamhet i Peru, natruligtivs förnekar alla generalerna allt. Naturligtivs är det ingen som tror dem - alla med lite kännedom om ämnet vet att det är precis så som det förhåller sig. Av detta kan vi än en gång dra slutsatsen att om man vill ha verklig information om vad som händer i Peru ska man inte lite på vad reaktionens megafoner skriker ut - man ska lita på PKP.

Kamraterna i Folkets Befrielsearmé låter sig dock inte störas av uppståndelsen utan fortsätter med sitt gedigna hantverk.

I helgen genomförde enheter ur FBA två bakhåll. I lördags attackerades en polispatrull i La Merced i departementet Junín; kamraterna besköt reaktionärerna med RPG-granatgevär och automatvapen, två poliser sårades svårt. I söndags attackerade maoisterna, för tredje gång på mindre än två månadet, en bas tillhörande det av Förenta Staterna CORAH-projektet i Guacamayo i provinsen Tocache i departementet San Martín; en kapten och två serganter ur den reaktionära armén blev svårt sårade.

Problemets orsak och lösning

Det finns en massa saker som man kan skriva om "terroristen från Tranås" och hans - synnerligen misslyckade - aktion i helgen. Framförallt kan man spekulera en hel del om vem som vinner på att aktionen genomfördes, hur det kommer sig att mannen var så sannslöst inkompetent, osv. Men, vi tror dock att det viktigaste är att ställa en del grundläggande frågor.

För det första, hur har Sveriges krigföring mot "terrorismen" i Afghanistan bidragit till att förhindra denna typ av aktioner?
För det andra, hur har den massivt ökade repressionen och övervakningen som riktas mot svenska medborgare, och andra människor bosatta här, bidragit till att förhindra denna typ av aktioner?
Hur har den systematiska hetsen mot muslimer bidragit till att förhindra denna typ av aktioner?
Varför är en "svartskalle" som spränger sig själv i luften en "terrorist", samtidigt som ett nazisvin som skjuter människor i parti och minut, och som dessutom faktiskt lyckats med att mörda minst en person, inte är det?

När man ställer sig dessa frågor blir det tydligt att det finns något i Sverige som är betydligt allvarligare än en desperat aktion som den som "terroristen från Tranås" genomförde. Vi har en statsmakt som för orättfärdigt aggressionskrig. Vi har en statsmakt som använder sig av "terrorhotet" för att kastrera den borgerliga demokratin. Vi har en statsmakt som medvetet driver rasistisk propagandakampanjer. Vi har en statsmakt som inte bryr sig en sekund om fattigt folk mördas men som slår bakut när den tror att dess makt ifrågasätts. Vi har en borgerlig stat, en imperialistisk stat som blir allt mer reaktionär.

Då är frågan hur revolutionärer ska förhålla sig till denna typ av aktioner som den i helgen i Stockholm. Till att börja med genom att peka ut de som bär huvudansvaret, dvs den borgerliga staten. Vidare genom att avfärda alla försök att framställa problematiken som ett problem med "religös fanatism", oavsett vad den kallas, och visa på att det rör sig om ett politisk problem, dvs ett problem som har sin grund i klasskampen. "Terroristen från Tranås" och hans eventuella bakgrund, egentliga motiv osv., är i sak oväsentligt. Att denna typ av aktioner genomförs i centrala Stockholm är inte arbetarklassens ansvar. Det är borgarklassens. Problemet löses genom att vi gör oss av med dem som orsakar det.

Vi måste visa vår solidaritet med de som nu än hårdare kommer att drabbas av den rasistiska hetsen och borgarstatens repression.

Slutigen, för idag, är det värt att påminna om att det som kunde ha inträffat, om nu uppgifterna i borgarpressen stämmer, att flera personer kunde ha dödats av "självmordsbombaren", faktiskt inträffar varje dag. Unga män spränger sig till döds, och tar otaliga andra med sig i döden, dagligen. Det sker i länder som Irak, Afghanistan, Somalia och Palestina. Alla dessa länder är offer för imperialismens aggression. Alla de som vill vara något annat än patetiska hycklare borde bli lika upprörda över detta som när det sker i Stockholm. Om inte, så hyser man den uppfattningen att "svenska" liv är värdefullare än andra.

Rapport på turkiska från en internationell konferens

Den 4 december organiserade Folkrörelsen Peru (MPP) en internationell konferens i Hamburg. MPP är en organisation som Perus Kommunistiska Parti skapat för att genom den genomföra sit utlandsarbete. På konferensen diskuterades olika problem inom den internationella kommunistiska rörelsen. Partier och organisationer från flera olika länder deltog. Här finns en rapport på turkiska från konferensen. Om ni kör den i googles översättningsmackapär så går det att förstå innehållet. Till våra turkiskspråkiga läsare säger vi: håll till godo!

Vardagshjältar

Det är inte sällan så att det finns en massa personer som har väldigt utstuderade "principer", men som inte gör ett skit för att förverkliga dem i praktiken. Denna hållning är synnerligen utbredd bland akademiker och andra bläcksuddare, som kan skriva tusentals sidor om vad "man egentligen borde göra". När denna typ av individer försöker klä sig i rött är de inte sena att förfasa sig av varje verkligt steg framåt som arbetarklassen tar. Det är aldrig respektablet nog. Lyckligtvis så har dessa uppblåsta och fisförnäma exsistenser i stort inget inflyttande över arbetarklassen. Klassens motstånd är konkret och handfast. När vi idag läser om hur två hjältar i Malmö visat ett praktexempel på proletär antifascism, blir vi varma i själen.

"Vi flyttar inte åt nazister"

Kort, koncist och så jävla bra. Att sen Malmö Stad än en gång visar vad man går för är inte alls överraskande.

Dumma utsugare

I dagens AB kommer Berns Salonger med ett motangrepp riktat mot SAC. Som vi alla vet för syndikalistfacket en kamp för att försvara rättigheterna hos arbetare som utnyttjats som i princip slavarbetare av "Berns". Berns text är så dum så man tar sig för pannan. Med de billigaste trix försöker de framställa SAC som ett gäng gangsters och med en mycket illa dold "söndra och härska"-teknik pekar man ut en person som minst sagt suspekt. SAC är visserligen knappast en revolutionär fackförening, och därför är vi följaktligen inte alls eniga med mycket av det man sysslar med, men gangsters är man inte. Den kamp som SAC för mot Berns är rättvis och förtjänar stöd. Att Berns tror att man ska nå framgång med texter av detta slag är bara korkat, man visar istället vad man är: inte bara utsugare utan riktigt dumma sådana. Vi är helt säkra på att texten i dagens AB endast kommer öka stödet till kampen som SAC för. Gott så.

En koloss på lerfötter

Expressen är inte en tidning som är känd för sina goda analyser. Snarare är tidningen känd för att producera oerhörda mängder dynga. Idag kommer man dock med en artikel som visar att tillochmed fördummade reaktionärer som de som jobbar på tidningens ledarredaktion fattar att Förenta Staterna har allvarliga problem. En koloss på lerfötter som dessutom satt sig i en situation den inte kommer ur. Läs här.

Reaktionen ska skörda vad den sår

Idag dömdes två svenska medborgare för "stämpling till terrorbrott". De dömda har inte gjort något som egentligen strider mot borgarstatens lag. Inte ens åklagaren har kunnat visa på något konkret brott. Myndigheterna kan inte ens lägga fram några bevis på att de planerat begå ett brott. Och de brott som myndigheterna tror att de dömda skulle begå, skulle äga rum i Somalia. SÄPO jublar.

De båda unga männen sägs vara sympatisörer till en organisation som gör motstånd mot den av Förenta Staterna organiserade aggressionen mot Somalia. Det räcker för att de ska sägas vara "terrorister". Konsekvenserna för alla sympatisörer till rörelser i Sverige som klassas som "terroristiska" är synnerligen långtgående. Revolutionärer kommer aldrig att vika sig inför den vita terrorn. Repression skapar motstånd. När vi kriminaliseras kan ingen förvänta sig att vi ska spela med i den "demokratiska" charaden. Man får skörda vad man sår.

En salig röra

I mitten av oktober i år tillkännagavs bildandet av en organisation som kallar sig "International Coordination of Revolutionary Parties and Organizations (ICOR)". Nu finns organisationens hemsida tillgänglig, ni finner den här. Organisationen syftar till bildandet av ett "världsparti", och man tror sig genom en relativt lång förberedelseperiod kunna uppnå det målet. Ännu finns ingen fullständig lista med medlemsorganisationer tillgänglig, men när man tittar på vilka som är huvudorganisatörer av det hela ser man tydligt att den är dominerad av krafter som MLPD i Tyskland (som bland annat kallar Perus Kommunistiska Parti för "terrorister" och stödjer krafter inblandande i reaktionär paramilitär verksamhet) och CPI (ML) (Red Flag) som bekämpar Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) efter bästa förmåga. Dock finns det vissa mindre organisationer, som tex "Initiative to build a revolutionary communist party (IA.RKP)" från Österrike, som varit inblandade, som intar en god internationalistisk hållning till de folkkrig som förs av de verkligt revolutionära partierna.
Detta är ett initativ av flera som nu pågår i världen för att skapa nya sammarbetsformer bland kommunisterna. Det hela kan för den som inte verkligen satt sig in i situationen te sig som en salig röra. Det står dock klart att ICOR är fullständigt dominerat av opportunister; den som tittar närmare på de dokument som antogs på dess grundandekonferens, ser också klar att man gör pragmatisemen till princip.

Ännu ett rasistiskt överfall

Den person som sägs vara ansvarig för de rasistiska terrordåden i Malmö sitter häktad. Men det rasistiska våldet fortsätter. Barn misshandlas på öppen gata i byarna runt Malmö. Det enda skälet är att de är "svartskallar". Det är tid att den antifascistiska rörelsen i Skåne återupplivar aktionsformer från 90-talet, och utvecklar dessa vidare. Proletär internationalism i handling - slå bort nassepacket från gatorna!

I karolinernas fotspår

Sedan länge har svenskt finanskapital en dominerande ställning i Baltikum, främst genom Wallenbergarnas bank. Även i Polen och Ryssland har de skaffat sig ett stort inflytande. Nu ska även Nordea expandera. För den som vill förstå varför Sverige är med i EU och sammarbetar militärt med NATO, så är det här man ska börja. De svenska imperialisterna vill expandera österut - som de svenska härskande klasserna alltid gjort - därför går de igen i karolinernas fotspår.

Sydasiatiska kommunisters enhetsträvanden

Ett parti från Bangladesh och ett från Manipur (som ligger inom den indiska statens gränser) har i dagarna gjort ett gemmensamt uttalande. Man offentliggör att man tagit initativ till bildandet av ett nytt COMPOSA, som var ett forum för sammordning och disskution mellan de maoistiska partierna i regionen. Både Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) och Nepals Kommunistiska Parti (maoisterna) var medlemar, men efter att meningskiljaktigheterna mellan dessa båda partier blev för stora (pga NKP (m)s kapitulation och förräderi) så "dog" COMPOSA. Vi tycker det är ett mycket bra initativ som kamraterna nu tagit hoppas att det snart bär frukt. Nedan texten i uttalandet.

Join Statement

Proletarian Party of East Bengal (Maoist Unity Group) Bangladesh
Kangleipak Communist party (KCP) Manipur

Pave the Way for a new Coordination for the Maoist Parties and Organizations of South Asia

The revolution is the only answer to the present crisis in the South Asia. A revolution guided by the Marxism-Leninism-Maoism is required in the south Asia for a better future of the oppress masses of the region. Whether in a colonial country or an imperialist country, the strategy of Maoist Revolution includes the internationalization of the revolution. This is necessary both to defend what has been gained and to achieve the full potential of socialist society. The most effective form of defense is the spreading of the revolution to those countries through the mobilization of their own working classes both to oppose intervention and to pursue their own class interests. To be strong enough to mount a challenge to the political power of the colonial ruler, the working class and the oppressed must create their own popular People Army. Based on such fighting organs, the oppressed nation can take power via peoples’ war against the Colonial ruler.

We believe that correct tactics flow from correct strategies, which flow from a correct ideological and political line. We believe that the fight against imperialism, capitalism and colonial ruler hand in hand with the fight against revisionism, chauvinism, and opportunism. We believe that correct tactics flow from correct strategies, which flow from a correct ideological and political line. We believe that the fight against imperialism, capitalism and colonial ruler hand in hand with the fight against revisionism, chauvinism, and opportunism.

We believe that the ruling colonial bourgeoisie will never give up its power without a fight. Putting an end to the colonial ruler is only possible by building public opinion to seize power through armed struggle. We believe, however, that any armed insurrection on the territory of South Asia will be inevitably crushed until an arising of objective conditions for its mass support of the potentially revolutionary strata of the population.

Non existence of the Coordinating Committee of the Maoist party and Organization of South Asia has deeply impact to the new generation communist of South Asia. The New generation of South Asia communist has eagerly demanded to have a coordination of the oppress masses of the region. So the Proletarian Party of East Bengal (Maoist Unity Group) Bangladesh and Kangleipak Communist party (KCP) Manipur had a discussion on the matter and we firmly agreed to initiate a process to the formation of New coordinating committee of the Maoist party and organization of the South Asia. The meetings further institute a preparatory Committee to materialize the matter and Comrade Polas of Bangladesh and Comrade Yaibi-Len of Manipur has nominated as Convener and Co Convener respectively. We will include others in the committee as soon as possible we get their approval.

Long Live Revolution!

Long Live Maoism!

Long Live the Unity among Maoist Parties and Organizations of South Asia!

Vapenstillestånd i Filippinerna

Såväl reaktionära källor som de filippinska kamraterna har bekräftat att vapenstillestånd utlyst mellan den reaktionära armén och Nya Folkarmén. Filippineras Kommunistiska Parti fortsätter på "fredsförhandlingsvägen", en väg som erfarenheten visar skapar svåra problem för en revolutionär rörelse och som, om den följes konsekvent, leder till att rörelsen ifråga likvideras. Den filippinska reaktionära staten har redan visat att de absolut inte har för avsikt att anta det förslag till fredsuppgörelse som lagts fram av Nationella Demokratiska Fronten. "Fredsföhandlingarna" är en återvändsgränd och med all säkerhet kommer folkkriget i Filippinerna att fortsätta till den slutliga segerna, forhoppningsvis utan att lida alltför mycket skada av den felaktiga politik som FKP för tillfället tillämpar.

Texter om Indien och Peru

Idag lägger vi upp länkar till intressanta texter om Indien och Peru.

Här finner ni tre nya dokument från Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna).

Här finner ni det nya nummert att Sol Rojo.

Här finner ni en artikel ur Svenska Dagbladet som bekräftar att det ofta är lättare att få korrekt information från öppet reaktionära källor hycklande smygsossar.

Saker och ting reder ut sig i Peru

Svensk borgarmedia uppmärksammar idag att det varit en trafikolycka i Peru, anledning är att några turister strök med. Att denna typ av olyckor är en väldigt vanlig händelse i Peru uppmärkammar man inte och när det bara är lokalbefolkningen som stryker med så har det tydligen inget nyhetesvärde. Som vanligt är det en stor skillnad i värderingen av grisrosa människors liv och av de som har andra hudnyanser. Som vanligt informerar borgarmedia inte heller om det som verkligen är viktigt. Så vi gör det istället.

Under de senaste dagarna har personer knutna till en grupp renegater i det som kallas Alto Huallaga-regionen, gripits. Flera av de gripna är på olika sätt knutna till den reaktionära staten och dess partier. Det har även kommit fram en inspelning som gjorts med dold kamera i vilken renegatklickens ledare filmas under ett möte som ska ha hållts i mars i år. Huruvida han var medveten om att han filmades eller ej, därom tvistar för närvarande de peruanska reaktionärerna. Klart är dock att individen ifråga sedan länge spelat under täcket med reaktionen. Den skada som renegatklicken kunnat ställa till har varit stor. Men sedan en tid vet vi att Perus Kommunistiska Parti tagit väldigt resoluta åtgärder för att lösa problemet. En mängd rapporter, från såväl käller närstående PKP som direkt reaktionär, har bekräftat att PKP gjort mycket stora framsteg i området under senaste tid. Idag kommer en rapport i Limadagstidningen La República som även pekar på specifika områden där de av PKP utsända FBA-enheterna ska ha upprättat sin främsta operationsbas. Det ser ut som om det verkligen håller på att lösa sig det problem som funnits i Alto Huallaga. Goda nyheter alltså.

Så enkelt är det

När vi idag läser om hur ett svin till kvinnomisshandlare med ett väldigt enkelt trick lyckats spåra sin fru, så är det två tankar som kommer upp i vårt huvud. Den första är att vi naturligtivs innerligt önskar svinet all olycka. Den andra, och kanske mer relevanta, är hur lätt det är att dölja övervakningsutrustning/gps/kamror/mikrofoner. Tidigare var det bara mydnigheter eller andra med stora resurser som kunde fixa sånt. Nu kan vilken idiot som helst som lägger ner lite tankeverksamhet göra det. Det betyder att man måste vara extremt försiktig med vad man tar emot, om man nu tycker att man sysslar med något som är värt att skydda - eller om man helt enkelt vill skydda sig själv. Det handlar inte om paranoia utan om att fundamentalt säkerhetsmedvetande.

Kashmir-frågan sekundär i sammanhanget

Daniel Suhonen skriver idag igen om hur den indiska reaktionen förföljer Arundhati Roy, det ska han ha all heder för. Vi väntar dock på att Suhonen ska ha modet att säga vad det egentligen handlar om, nämligen att Roy ofta framhållt att folkkriget som leds av Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) är en rättfärdig kamp. Att reaktionen använder sig av Roys uttalande i Kashmir-frågan för att "komma åt" henne är uppenbart. Det borde "yttrande-frihetsvänner" uppmärksamma.

30 november 1991: en dag som förändrade Sverige

Nitton år har passerat sedan den 30 november 1991, en dag vars betydelse är avgörande för att förstå den så kallade "utomparlamentariska vänsterns" utveckling under de efterföljande åren. För de som är något så när insatta i frågan är det framförallt händelserna i Lund som är intressanta, även om händelserna i Stockholm fått mer uppmärksamhet. Vi har inte möjlighet att idag publicera en längre utläggning om det hela. Det kommer vi att göra vid ett senare tillfälle. Det som dock måste sägas här, och varje gång saken ta upp, är att segern den 30 november 1991 tillhör de som åren tidigare kämpat för att genomföra militanta blockader och som kämpade. Den 30 november 1991 tillhör INTE den drös med opportunister som efteråt hoppade på vagnen, men som tidigare gjort allt - inklusive direkt sammarbete med snuten - för att bekämpa de konsekventa antifascisterna. Att sådana individer framställer det som om de var delaktiga i kampen 1991 visar hur patetiska de är, och de kan endast lura folk som inte var med på den tiden.

Idag lägger vi upp två filmer, som ger en inblick i hur kampen fördes. Speciellt är filmen med scenerna från kampen utan för Dackegården intressanta, för även om de bara visar ett kort utdrag av vad som faktiskt hände så framgår det tydligt hur polisen faktiskt blev besegrad. Vid blockaden försvarade antifascisterna sig framgångsrikt, men det var vid Dackegården som den hårdaste kampen stod. Och vi vann.

Italienska feminister om "Män som hatar kvinnor"

I Italien finns en organisation som heter "Proletära Revolutionära Feministiska Rörelsen". Det är en organisation knuten till ett parti som heter "Maoistiska Kommunistiska Partiet", vilket är en av flera maoistiska organistioner/partier som finns i landet. Med anledning av "FN:s internationella dag mot våld mot kvinnor", den 25 november, publicerade kamraterna ett dokument som vi publicerar nedan. Vi tycker dokumentet är relevant som ett bidrag till debatten även i Sverige, men vi delar inte alla uppfattningar som där förs fram och vi tycker även dokumentet utelämnar viktiga frågor. Intressant är också hur italienska maoister inte verkar se särskillt kritiskt på vad svenska trotskister skriver eller säger. På olika platser i Italien genomförde kamraterna också manifestationer med anledning av den 25 november, de bilder som vi idag publicerar är från Palermo. Översättning av dokumentet har kamraterna själva gjort.

KILLING OF WOMEN TODAY

It serves to frame the political climate, ideological, and social environment in which they occur today, the killings of women, demonstrating that there is no a question of isolated cases, to be seen on it’s own, but it is a trend that will unfortunately more pronounced and can be answered only as a direct mobilization of women.
The fact that the killings of women are assuming alarming proportions, a "low intensity war" against women, makes the same case you start talking about femicide.
We have used the title of a book to talk about the new level of relationship between man and woman. The "Men Who Hate Women" expressed - albeit within the limits of a title of the novel - these relationships at the stage of modern fascism.
The modern fascism is building a system of all that is reactionary, chauvinist.
In this sense, the killing will not stop, nor are there interventions by law to control that can slow down. The modern fascism feeds on a mass level: the killings have the characteristic of being repetitive, emulated - the more you talk, the more they are taken for example. The press, television, Berlusconi is a key tool in this: amplify or minimize or hide some of the events build up of obscene talk show, on the other they fall silent, so direct and / or divert attention, impose ideas, reviews, with the selection criteria / selection often racist, class or otherwise respond to the use of these killings and violence to strengthen political ideology, the "values" while hiding the dominant social causes, but where there are grounds This upsurge of killings of women are increasingly seen as an expression of the overall condition of women and social reality. Often we tend to motivate each other femicide as private, the result of jealousy, or a fit of madness. But focusing on a specific episode, we see that individuals who kill are the humus suitable, favorable, which in a sense makes them feel empowered, not at all guilty, in fact, almost allowed. This humus is the modern fascism, and this makes it different today, the issue of violence against women, particularly the killings.
Of course the killings, the violence there have also been in the past, because today is the problem. We must denounce and combat the current characteristics of the killings, sexual violence, internal: the political climate - humus sexist-racist - response to women who want to rebel, who want to break ties oppressive - the role of the family.
Today we face this war, that such land combat.

If the first women endured in silence a violence also continues, now as before the men can not rely on this silence. Today women tolerate less, break the relationship, they rebel, they hunt their boyfriends, husbands, etc.. "You have to be mine, or you're mine or not you are", this is what he said a man before killing his ex-girlfriend, is the breaking of this concept of possession of property that was there before but now by women is being questioned, not accepted.
These killings and violence as a reaction of men to women who want to break the previous links, the previous life crimes are fascists, because they moved from a conception of the fascist attack on every thrust of rebellion. As is often the fascist climate generated widespread complicity before and after the killings, in which men are considered respectable, and who knows does not speak and covers not only because it has an individualistic conception, but because it has the same concept sexist, fascist towards women .

The other issue that makes "new" femicide is the role of the family today. The family has always been the ground of oppression for women, the tomb of love, ghetto. We say "death in the family" because most of the killings take place within the family or family relationships. What is family? Because the family is dead? In social terms is the cell of society, which expresses in synthesis processes, and contradictions that occur across society. The problem is that now the family on the one hand is actually in crisis, can no longer keep, to be an element of conservation at the same time is hyper-excited by the Church, by the government, by the State. Once more, this makes it somewhat differently, the issue of killings of modern women.

The government, the State used instrumentally the killings of women to launch measures that do not help all women, but increase the climate of repression and control. The killing of women in 2007 in Rome of Giovanna Reggiani, the government of that day, center-set the stage for the security package as desired by Northern League mayors and sheriffs of right and left.
On that occasion we wrote: "... The security-climate, security measures, from public policy already adopted by the mayors in some cities such as Bologna, Florence, Rome itself, which have as their main target immigrants, who bring the city under control, desertified, are actually the best humus of the violence. There is a direct relationship between increased security measures and the increase in rapes and killings of women. "
Both in previous years, most recently, any measure of the Government against the killings, violence, etc., not really in a decrease of the same, but rather in a sense produced an opposite effect, both with the essentially repressive measures, and with those few measures that could be useful but for how they are managed are negative up to be counterproductive. The law on stalking Carfagna, for example. There are dozens and dozens of complaints from women, but were never taken into account, the bureaucratic processes that activate the police or the judiciary are complex and long and the whole apparatus deputy to enforce the law they are apathetic but it is especially designed to guide the police, the police who are investigating that is buggy at the start, impregnated, and it could not be, an ideology of male, macho, congenitally distant / contrary to women, their lives, and to their needs, rebellion.

Addressing the issue of violence with repressive measures, removing those elements of sociability, openness and solidarity to help us fight it, pointing instead to the closure, made fascist society, desertification of the city, promotes violence. In the cities they created a desert and 9 pm there is no more people on the street, and then are surprised that a woman who turns from alone in this condition is at risk? But who created this condition?
These measures create a climate obscurantist always ideal for the cultivation of ideas and practices fascist, sexist, or oppression, and then have an opposite effect of encouraging sexual violence at all levels, creating the city under control, uninhabitable, which are banned the normal freedom, sociability among young people, between people, the normal use of the city. And when this happens, more people from the cities desertification and become dangerous ground, especially for women, because they prevent, even criminalized, the collective sense, and the city's social problems, leading to a conception of individualism, anti-social companion of the oppression, ideology, however reactionary, racist and fascist, which against women is always expressed as sexism and violence.

Most murders occur in the north

Last year there was a massacre in the province of Varese, where a husband killed the night his wife and two children and then committed suicide. The context in which it occurred is typical: a small village, a closed reality, not only as a dwelling but as a concept and the "master of the house and the family." The man at the gate of the house had put a large sign that read: "Beware of the dog, the owner and the whole family" with a drawing of rifle, pistol and knife. A view from the master of life of his wife and children has led naturally to decide that they should not live without him (she wanted to separate).
EURES institute has analyzed that most of the murders of women by men and husbands is in the north, especially in Lombardy: 59.3% compared to 21-22% instead of 19% of the center and south. This is important data, in a sense unexpected, since it is the reality that the South is seen as backward and linked to patriarchal values. In fact, the most common complaint, even within feminist, is that the patriarchal sees the root cause of the murders of women.
If that were true, the result of the analysis should at least be reversed, because patriarchal attitudes and habits are most certainly in the south than the north. Then maybe this is not the main cause of feminicide!

Of course, the fact that in the south of violence and killings is less than in the north, is also the result of increased oppression, the fact that more women are still suffering in silence, who rebel against oppression less (but not in large cities in the south), which do not separate problems of lack of work, why would not bear to live alone, especially with children, while women in the north separate more easily, break family ties (but also in the south today are more and more women, especially working women);
Of course, in the south fundamentally social relationships with their families, kinship work more, and for better or for worse, the family is wider and there is a sort of generalized control. In the north there is a greater autonomy from the family of origin, and the separations especially for men upset the chances of survival, there is a very tight weave than the material difficulties of the people, the difficulties of living with a single salary facing the higher cost of living in the north. Many men are unable to fend for themselves, they have the ability to create another life, they want to dictate, and when the toy "family" is broken, do not accept it.

But then, why the North women are killed for? Because to understand the modern killings must look above all to the north? Because it is in fact more "advanced" that we understand the "new", here is the new "honor killing" that today we call "crime of property." Because there is some greater harmony between the living conditions on the one hand and fascist ideas, sexist, reactionary, general climate, on the other.
"Beware of the dog, the owner, the whole family” ... we're going to see in so many areas of the Lega Nord, closed in the areas of Brianza, of Bergamo, Veneto, there are many signs like this one!?
This is a fascist concept, modern fundamentalist, a concept which is to write the sign warning you that everything is "mine" and anyone who breaks this private property, from home to family, to keep off or be killed, if his own wife. A reactionary view, closed, so everything can be done in the family and anyone who dares to intrude, and the thief, both immigrants and those who break the unity of the family is the outsider, to be kicked out / deleted.
A full product design and in harmony with the League's ideology, modern clerical-fascist, racist, and now more and more present reality of the agent especially in the north, but also carried out organically from the main representatives of government, the church, their mass media, and widespread in areas of the masses, especially the lower middle class or upper layer of workers, but not all.
It 's the concept against the other, then that is the view against the immigrant, the security-first. Sometimes also the result of the condition today of greater economic insecurity of life and so on., Which, as saying a woman, to the south are more "used", then there is also an element of defence, "but it is clear in terms racist, closing, etc. against the other. Then the women who rebel are something that come to break a "balance" that rests on the oppression of women, private property for humans, safety nets for the capitalist society.

But the killings in the south must be analyzed within the current situation

The murder of Sarah Scazzi at the end of August 2010 in the province of Taranto is emblematic.
It sinks into reality and concept of family, close, oppressive, patriarchal family, to defend against the outside even when it is barbarism and death. A family is a chain, where within which if one falls all fall and that’ why must remain united to hold her, to defend its 'integrity’.

A family, especially for women, but also for young people, that is an unacceptable modern middle ages, which takes prisoners, diverts energies that should instead be free. But this is only possible if women, young peolple rebel and fight against the real culprits of the modern Middle Ages, State, Government, church, masters.
It’s the result of life of many girls in the south, sometimes made of vacuum, but also suppression often divert the desires of a different world, free, rich, in order to impose false, deviant individual needs, instead of finding the common reasons rebellion and struggle.
Although in this case it is possible that the murder of Sarah was also made by her cousin, then another woman, this speech does not change the background and shows a more raw, however, the condition of the girls made of oppression both life, but also ideological, that behind all violence and killing, there are social conditions in which the patriarchal / male (in its various forms), with its false values and feelings individualistic ideology is fundamental and constitutive for this and even dominant deviant and sometimes the conscience of those girls / women.

But today is primarily the drive by girls, women, especially women, entering objectively, though often not yet subjectively, in contrast to the patriarchal and causes breakage. Here the contrast between men and women appear more similar to the apparent contradiction between relations of production and development of productive forces: the forces of production (the need for women's "emancipation") growing increasingly come into open conflict, antagonistic relations with existing production (patriarchal / capitalist). But until they break those relations, are the productive forces that are destroyed or suppressed.

This reality and above this need to break / revolution also applies even more so for women / girls killed inside their immigrant families, and that must come to terms with a triple oppression: the patriarchal / feudal origin, men and women, imperialist country.

Important is the link between all this and politics, legitimated general humus

If in Varese an idiot in office puts out the sign "Beware of the dog, the owner, the whole family," can be only an idiot, but when Bossi or Maroni say these things, these conceptions, then they become rules and everyone feels entitled to do anything! Like: If Berlusconi exploits women and prostitution, why couldn’t do the same the idiot in office! It is now a general thing, this is the message that is passed.
Among other things, an article on the newspaper La Repubblica, titled "Italy at gunpoint," reported about a significant increase in the number of Italians, especially men and especially in the north, who buy guns and go shooting at the shooting range, as if this now becomes the means necessary to increase their perception of security, and economic too. The latest killings in the summer, took place with firearms at the hands of "good people" with firearms.

And these are almost all "normal" or even "decent" people, as said the employer of a coachbuilder who murdered two women. They are the "good" police officers and servants of the order and the rule, it is the "good" people who carry firearms because they like safety or for sport.
Most of these murders of women occur in the northern provinces, where good people grow and are encouraged to grow, as good representatives of parties and government, as mayors of each political side, by priests as police, an ideology of ownership, conservation, as well as objectively sexist ideology, fascist, and who call into question all this, whether women or immigrants, must be deleted.

In those same days when these murders of women occurred, July 2, a verdict of the Supreme Court were issued, which says that "if the wife is a strong woman it is not a crime to manhandle her." In the same period in the newspapers come out several articles on sex tourism, where the first are the Italians: "Italy holds the record of sex tourism mainly pedophile. First in Europe, 80,000 are males, of which almost 1 / 3 and over 80% of heterosexual pedophiles. In Kenya, Brazil, Thailand, Cuba, S. Domingo. For Brazil and Thailand in certain seasons charter flights are constant. In two weeks the predator is capable of having relationships with 20 different partners. You can find all kind of man, from family man to the priest. A pedophile is fully integrated in society: is the normal husband, he does not looks like the ogre." Who handles all this? Normally authorized travel agencies, which do this mainly.

With Berlusconi, prostitution for the purpose of political-electoral-show career is practiced and legitimized; the pornography of the show, a sort of renovated and modern fascist jus primae noctis for the pleasure of the emperor, mean culture and practice of rape and pedophilia that become "normal."

We are faced with the fact that the curriculum of women candidates and then also member of the largest parliamentary party in Italy should be formed passing through the Berlusconi’s villa or the "Big Brother"; we face the fact also that laws that will shape, ill-treated the lives of millions of people, of women, are determined by soubrettes/clown.

The concept of Berlusconi and his court, including women, on women, the consideration of their role in society, are in fact a litmus test, the tip of the iceberg of ideology and the degree of incivility of a caste that can not more hide and lie, now publicly claim as a legitimate expression of a feeling of mass that way of life and concept by openly stating that the design of their system is what we call synthetically modern middle ages, one in which "God, Motherland, Family " applies to others, must be even through the law applied to others, but does not apply to him.

Violence against women does nothing but continue the discrimination, injustice, double exploitation and oppression of which we are victims in capitalist society

Eva Gabrielsson, companion of the writer Stieg Larsson author of "Men Who Hate Women", faced with the question of a journalist who asked what were the roots of this hatred against women, he replied: "As Von Clausewitz said, war is not merely a continuation of politics by other means. The same applies to violence against women, which does nothing but continue on a different ground, discrimination and injustice of which we are victims in our society. That’s why violence against women is violence against all citizens, it is not a private matter between individuals. "

***

The employers, the government act to drive back home the women. Many in our country in recent months have been hit in the workforce, women workers have been laid off, more and more precarious, unemployed fighting for the labor charged by the police and fined, super-exploited women almost to the conditions modern slavery. The state directly with the attack on the school is conducting the largest mass layoff in a sector overwhelmingly female. At the same time, with a speech really hypocritical, that at the same time is a first step in a general attack, it raised the retirement age for women workers. All this has done nothing but worsen the already heavy and discriminatory working conditions and wages of women, and Italy is among the last countries in the employment rate of women.

On women are discharged the cuts and worsening social services, management of the crisis in the family. And it is women and children that pay cuts to health services and its productivity and purely utilitarian logic, with the return of the deaths in childbirth.
As the ideological bombing and practical attack by the government and the Vatican retakes against the freedom of choice for women, against their right to decide on the subject of motherhood; the recent attempts to block the use of the pill RU486 in our country represent a new attack yet against women accused of killing, to practice violence by abortion.
This policy made by the Government, employers, Government, Church against women, for women has increased as an inevitable consequence of the oppression of fascist machismo, sexual violence against women.

Let’s return to the question of the family

We say "In Death of the Family" in a provocative way of saying that the family is a key ring of the march towards the modern fascism of the government and the state. The modern fascism can not be achieved without making the family one of its main base, both in the sense of its subordination, to be folded, functional to the choices of the government and the State, and in the sense of active supporter, fighter in terms of ideological symbols and propaganda values of those policy choices.

The family, especially the proletarian one, is the central place where you manage an increasingly poor social economy, the administration of increasingly low wages or no wages at all, you manage the cost of living increases. The working-class family during the attack, the crisis, guarantees to mitigate the devastating impact of these policies. Assistance from family members, normal relationship based on emotional ties between people becomes an obligation, it becomes an unbearable slavery for women, and often leads to crisis and depression. In the family come back displaced workers, remain for years unemployed children. The family, however, guarantees their livelihood and limits the most serious and dangerous consequences for the social system.

The family, for this system, must be a parachute to the frustrations, to the putting in crisis for positions of privilege of men in the family. The family then is a sort of social safety net.
But the family, particularly the average-, and sometimes even petty bourgeois family, influencing also areas of working-class families, plays in the march towards the modern fascism also a function of active supporter of reactionary values, like the defence of safety, children to the homeland, control over young people, etc... There is no escape for women, the bonds of family become closer even though they are sometimes gilded. For the proletarian women, for the women of popular masses this family is more of a return to a modern middle ages, showed signs of degradation, violence and the apparent return to the past, especially in male-female relationships, which find their most striking manifestation precisely in feminicide.

For women, no progress can be lasting and definitive without revolution and the revolution in the revolution

This fact shows that in bourgeois society no progress for women can be lasting and definitive, that only a revolutionary struggle, in which the rebellion and the struggle of women is a vital and powerful force; only a new proletarian power based on the principles and practice by law of the full emancipation and liberation of women, and the ideological struggle of mass education, can make those final achievements definitive. For that it is not enough to establish a socialist government, or think that the revolution can immediately resolve all the sexist ideas. The experience of the communist movement has shown, and developed with the Proletarian Cultural Revolution in China, that it is necessary a revolution in the revolution, a period in which you combine the law to prevent practices and sexist ideas and imposes other kind of practices, and education, the conviction at the mass level.

Bebel writes on "The emancipation of women" that the existing form of the family at a time determined can not be separated from the existing social conditions. Marx writes that the family contains within itself in miniature all the antagonisms which later develop widely in society and in his state. Engels said that the monogamous family was the cellular form of civil society and in it we can already study the nature of the antagonisms and contradictions in a culture that unfold in its fullness.

In today social condition in which the bourgeoisie can only produce destruction, wars with the horrors that are the negation of humanity, in which sex, also made by women American soldiers hyenas ridens, is used to commit the most brutal torture of Iraqi prisoners, where the government, the state is marching towards a modern fascism, a social system where women are worth less than an embryo, in which science is used against science, not to advance the welfare of humanity and therefore, health, but to build monstrosities, family and male/female relations change in relation and functionally to this modern medieval age and at the same time it contains in embryo all the contradictions. In this sense it is not a “backward” family compared to an advanced society, it is not male / female relationships that could appear inconceivable in relation to the progress of women, as is sometimes said, but it is a completely modern family, in the sense that it is appropriate to what is now the existing capitalist social system, and needed by this.

You can not fight against this family without upsetting this social system that produces it and of which he is shore. This fight has nothing to do (and indeed must unmask) with the politics of petty bourgeois feminism that wants to free himself from the family in an individualistic logic, nor it can be reduced to a mere struggle against men.

In the family, even in the proletarian one, men are privileged compared to the condition of women, but as these privileges are miserable! The family is a chain and it is unbearable for the workers, for young people too, who remain at home downloading their weight on women, who often use the family, but can not wait to escape from this prison coming to hate it.

This fight, surely must be done primarily in first person by women, who suffer all the chains, however, is interest not only of women but of all the proletarians, because it is a struggle for a new humanity, new social relations.
For us, Communists, “in death of the family" means to make the family, rather than prop of the capitalist system and today's march towards the modern fascism, a lever for women's rebellion to overthrow the system.

We hate "Men Who Hate Women."

We said "we hate ‘men who hate women’." We have taken these words from the novel by Stieg Larsson, who has some aspects of study:

It is set in Sweden, a society where women have made some achievements, are emancipated, but incidentally, in the last 2-3 years there have appeared many writers and women writers of detective stories set in Sweden, many of which have to centre women: raped women, killed women and so on. (In reality and not only in the novels). They are books about modern killings, killings that take place in most advanced capitalist societies, not those lagging behind, and that's why deny that violence today is only the result of a backward society, showing the decay of imperialism came to its end, which can not lead to anything progressive, but only in a modern Middle Ages.

The main character, Lisbeth Salander, is a rebel at any attempt to "normalize" / considered different for excellence, she tried to kill her father because he used to rape her mother, and so on. Lisbeth is rebellious to every rule and this rebellion is unbearable for others, particularly men who must "tame" her, till to rape her and groped to kill her.

But who are these men? They are great managers of industry, fascist, Nazi-hating women.
Lisbeth at some point, in discussion with the other book's protagonist, a journalist who also tries to justify the rapist / murderess, making a psychological analysis, exclaimed, "Damn, this man hates women." "Bullshit!" precisely, because we reject the interpretations / explanations that are often made after killings because they only serve to put a hat on, something different is to collect some of these interpretations,to show their entirely social character, common to thousands of men and explainable only with social, class and gender analysis.

This novel, also independently of the will of the writer, it helps to understand what we're saying. Today there is actually a kind of "hatred" toward women as toward immigrants, toward homosexuals and so on. This outright hatred toward women, because women think, act, decide, is a Fascist hatred. This hatred raises the bar, sets in motion the violence.
"Men Who Hate Women" expresses the image of the capitalist system in its phase of crisis, imperialist decay, a system that no longer has anything constructive, but it is only destruction. And so it must be destroyed. And women have double reason to do it!

feminist proletarian revolutionary mouvement italy
25 november 2010

Bovar i Bihar

Det är inte sällan som man hör anklagelser om att revolutionärer skulle vara inblandade i "kriminell" verksamhet - inblanding i droghandel osv. I allmänhet är sådant prat endast dåligt dolt rättfärdigande av drakonisk repression, en del av reaktionens psykologiska krigsföring. Naturligtvis är varje verkligt revolutionär verksamhet "kriminell" i det att man knappast kan göra revolution om man respekterar den härskande klassens lagar. Att revolutionärer bryter mot lagen hör så att säga till arbetsbeskrivningen. Att den gamla ordningens försvarare även de i parti och minut bryter mot sina egna lagar är även det klart för de flesta, särskillt när det gäller säkerhetsorganen. Dock brukar det bli viss uppmärksamhet och ståhej om tex parlamentariker blir påkomna med uppenbart brottsliga aktiviteter. I Indien är dock förhållandet lite annorlunda. Som vi tidigare nämt har det nyligen hållts delstatsval i Bihar. Nu när valresultater börjar bli klart, kommer också lite upplysningar om vad det är för demokratiska förebilder som ska stifta lagarna i delstaten. Det visar sig att 59% av de invalda ledamöterna till delstatsparlamentet har "kriminell bakgrund", dvs 141 av 241 ledamoter. 85 av de 141 är iblandade i mord, kidnappningar och annat smått och gott. Snygga förebilder! När vi satt och skrev det här, drog vi oss en textrad till minnes:

"Do I look like a mutha fuckin role model?
To a kid lookin' up ta me
Life ain't nothin but bitches and money."

Vi tror NWAs text ganska bra beskriver världsåskådningen hos de nyvalda parlamentsledamoterna i Bihar. Vi lägger ned upp videon - även om smågangsters i Förenta Staternas storstadsgetton är väsentligt mer sympatiska för oss är storgangsterna i Bihar, så vil vi påtala att vi inte har något till övers för någon typ av gangsters. Men, det är fredag och vi vill vara lite nostalgiska idag.

Gerillaktioner i Peru

I tisdags förra veckan, den 17 november likviderade enheter ur Folkets Befrielsearmé en tjallare i byn Campo Grande, i distriktet i José Crespo y Castillo i departementet Huánuco. Igår, den 24 november, dödades en löjtnant och en underofficer ur den reaktionära arméns "antiterrorist styrkor" när Folkets Befrielsearmé utlöste en mina i distriktet San Martín de Pangoa i departementet Junín, fem andra av reaktionens soldater sårades allvarligt. I samband med aktionerna rapporteras inga förluster bland kamraterna.

Föredrag med Jan Myrdal i Stockholm!

"RÖD STJÄRNA ÖVER INDIEN?
19 november 2010

Om att gå med naxaliterna.

Den 27 november, ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm, kl. 14:30-15:45. Jan Myrdal föreläser om sin senaste indienresa och kommande indienbok. Samtalsledare Joakim Boström.

Arrangör: Folket i Bild/Kulturfront, Stockholm."

De verkliga piraterna går fria!

Idag uppmärksammar svensk borgarmedia den "piraträttegång" som imorse inleddes i Hamburg. Inför domstol står en grupp fattiga människor från Somalia som sökt en utväg ur den människovidrig levnadsituation som råder i landet. En av den anklagade är 13 år, en annan 17. Deras land har förstörts av krig. Utländska fiskeriföretag har utnyttjat det faktum att det inte finns en somalisk regering som kan upprätthålla landets sjögränser för att med enorma trålare fiska ut landets territorialvatten. Resultatet har blivit att hundratusentals familjer som varit beroende av fisket nu står utan försörjningsmöjligheter. För att fly undan svältdöden har en del av dessa fiskare blivit inblandade i "pirat"-verksamhet. Att komma med moraliska fördömmanden över fattiga och desperata människor som försöker säkra sina familjers överlevnad kan bara skenheliga hycklare. Att ställa dessa människor inför rätta i de rika länderna, och påstå att de är brottslingar, samtidigt som de som orsakat situationen i Somalia - framförallt imperialistiska intressen - går fria, är en stor orätt. Imperialisternas marina stridskrafter patrullerar Somalias kuster och genomtvingar sin vilja med vapenmakt. Allt prat om "internationell rätt" är skitsnack, om de västeuropeiska staterna verkligen menade allvar med sin proklamationer skulle de i såfall ha slagit till mot de som verkligen sysslar med internationellt piratverksamhet: sionisterna i Israel. Nu ska fattiga människor från Afrika straffas och de verkliga förbrytarna i väst går fria. "Rättvisa" i kolonialstil. När media dessutom citerar en tyska som har den sannslösa fräckheten att påstå att sitta i fängelse är något som en somalisk ung man närmast borde se som ett smart karriärsdrag, då är det så man vill spy.



Vi är glada och stolta att vi har kamrater i Hamburg som imorse, direkt utanför domstolen, annordnade en protestaktion och krävde de fängslades frigivning.

Inte "We will Rock You" - men nästan!

Vi fick när vi läste dessa goda nyheter en låt på hjärnan, så natt rockar vi till nedanstående låt - och vi gillar egentligen inte ens Queen.

Chávez gör det igen

Svinpälsen Hugo Chávez ger än en gång ett ovedersägligt bevis på vad han går för och vad hans "bolivarianska revolution" är värd. Nilson Navarro Mojica och Priscila Ayala Mateus från ELN och Osvaldo Espinosa Varón från FARC överlämnas av Chávezregimen till massmördaren Santos regim i Colombia. Det är i sig inget nytt, till Santos föregångare och mentor Uribe lämnade den "bolivarianska republiken" ut inte mindre än 17 colombianska gerillasoldater. I fallet med de tre som nu utlämnas har det inte ens genomförts ett utlämningsförfarande i domstol, vilket venezulansk lag kräver; gerillakämparna blir helt enkelt deporterade. Samtidigt kan det vara värt att påpeka att Chávez skickat 15.000 soldater ur den "bolivarianska republikens" armé till gränsen till Colombia, för att dessa ska förhindra att enheter ur de colombianska vänstergerillorna ska söka tillflykt i Venezuela. Som grädde på moset har Chávez nyligen deklarerat att mördaren Santos är "hans nya bästakompis". Det sjuka i sammanhanget är att många sympatisörer till de colombianska gerillorna säkerligen kommer att försvara Chávezregimens politik. Sadomasochism skulle man väl kunna kalla det.

Föredrag i Jönköping

På lördag kommer det att hållas ett föredrag om situationen i Baskien i Jönköping. Intressant tycker vi och trots att vi inte själva kan delta uppmanar vi folk som kan att gå och lyssna. Mer information här.

Gott och blandat om Peru

Idag rapporteras det i lokal reaktionär press om hur fattigbönderna genomför effektivt motstånd mot reaktions försök att ta ifrån dem deras levebröd. När agenter från polisens "anti-narkotika" avdelning tillsammans med enheter ur den reaktionära arméns "antiterroriststyrkor" försökte ta sig in i bosättningen Juan Velasco Alvarado de Mollepata, i Ayacucho, hindrades av välförberreda bybor. Genom att fattigbönderna gick man ur huse beväpnade med påkar och stenar, tvingades reaktions blodhundar till "dialog" och de hindrades genomföra sitt smutsiga verk. Det som är intressant är att byborna uppenbarligen var mycket välorganiserade, när reaktionärerna närmade sig byn meddelades detta per megafon till befolknigen med följande ord:

"I detta ögonblick förklarar vi krig mot dessa fiender - armén och polisen - som kommer till våra hem. Alla tar fram sina slungor, jaktredskap och slangbellor"

Ett magnifikt exempel på folkligt motstånd, och vi skulle bli extremt förvånade om aktionen inte var organiserad av Perus Kommunistiska Parti.

Även kamraterna i Folkets Befrielsearmé har varit aktiva. I måndags besköt man en flygvapenhelikopter i distriktet San Martín de Pangoa, i provinsen Satipo i Junín. Helikoptern, som transporterade en pluton elitsoldater, skadades i sådan omfattning att den tvingades nödlanda. Olyckligtvis finns det inga uppgifter om personella förluster bland reaktionärerna, klart är dock att helikoptern inte lär komma att kunna användas på ett bra tag - om överhuvudtaget igen.

Samtidigt kan vi rapportera att den peruanska reaktionen börjat hetsa ordentligt mot den Konferens som Folkrörelsen peru (MPP) planerar genomföra den fjärde december i år i Hamburg. Den nionde november hade tex Limadagstidningen "La Razón" en artikel där man skriver om den planerade konferensen och ondgör sig över att PKP "tillåts härja fritt" i Europa. Det verkar för övrig som om reaktionen fått för sig att Hamburg är något slags central för PKPs-utlandsarbete, den inte helt obetydliga "Heritage Foundation" publicerade redan i mars en rapport där man skriver att PKP har en ambassad i staden! För att parafrasera en seriefigur som vi tyckte om i vår barndom: dom är inte riktigt kloka dom där reaktionärerna!

En framstegsvän?

Allt vi hört och läst om Aung San Suu Kyi har fram tills nu fått oss att tro att hon är en ren imperialistagent. Nu kommer dock Filippinernas Kommunistiska Parti med ett uttalande som motsäger den bilden. FKP är dock känt för att inta en i många fall mycket "pragmatisk" hållning, så hur man ska tolka det hela kan vi lämna öppet. Läs här vad kamraterna skriver.

Lyteskomik?

Om ni har för mycket fritid så ta en titt på det här. Vi vet inte riktigt hur vi ska beskriva det. Kanske lyteskomik? Storhetsvansinne, dumheter eller bara trams kan vara andra bregpp som kan användas. Vad som dock är djupt tragiskt är att dessa personer kunnat ställa till med så mycket skada som de faktiskt gjort.

Nya intervju med kamrat Ganapathy

Vi blev idag tipsade av en kamrat om att en ny intervju med kamrat Ganapathy, generalsekreterare för Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna), nu finns tillgänglig. Här finner ni texten som är ett måste att läsa för alla som är intresserade av den indiska revolutionen.

En organisation som växer

Igår hölls att stormöte i Satipo i departementet Junín Peru. Det organiserades av cheferna för de "självförsvarskommitter" (Rondas) som den reaktionära staten använder som kanonmat i kampen mot Perus Kommunistiska Parti (PKP) och folkkriget det leder. Utöver de sedvanliga hetsiga utfallen mot de peruanska revolutionärerna, kom även en del sanningar fram. Blas Yarasca Huamaní, som är boss för ""självförsvarskommittén" i distriktet San Martín de Pangoa, sa bland annat - åsyftande PKP och den nya makt som som partiet organiserar:

"Det handlar inte om isolerade "fickor" eller punkter, de har en organistion som växer och de är bättre beväpnade"

Detta uttalande är bara ett i raden av många under den senaste tiden som understryker att reaktionen är högst oroade för de framsteg som den revolutionära rörelsen gör i Peru. Ett annat exempel är denna artikel från den 15 oktober i år, i vilken den ledande peruanske "experten" på PKP, Gustavo Gorriti, påtalar hur PKP har ökat sitt inflyttande i Apurímac, Cusco, Huancavelica och Junín. I maj publicerade samme "expert" en rapport om hur PKP återtagit positioner i Huallaga som man tidigare förlorat som ett resultat av en förrädares verksamhet.


Bilden ovan är framsidan på Lima-tidningen "Peru 21" från igår. Mycket goda nyheter från Peru.