CIA i Somalia

Att Förenta Staterna är en aktiv parti i inbördeskriget i Somalia genom sina lokala lakejer är känt sedan länge. De etiopiska stridskrafternas direkta agrresion mot landet sker på uppdrag av de nordamerikanska imperialisterna är för alla bekant. Men, utöver deltagande av ockupationen av Somalias territorialvatten tillsammans med andra imperialistmakter (inklusive Sverige), har man efter att man 1993 kastades ut av det lokal motståndet officellt inte haft egen stridande trupp på marken i landet. Naturligtvis har alla nyktra beömmare dock utgått från att Förenta Staternas specialtrupper är verksamma i landet. Idag kommer en tydlig bekräftelse på att CIA har stridande trupp i Somalia.

I en artikel som publicerats i den spanska - ärkereaktionära - dagstidningen El País, framkommer det att en journalist vid namn Jon Sistiaga, som arbetar för TV-kanalen Canal Plus, under en resa i Somalia stött på legoknektar från CIA i huvudstaden Mogadishu. På stadens fotbollsstadion, som förvandlats till tillfälligt högkvarter för lakejregimens stridskrafter, träffade Sistiaga utöver massvis med legoknektar från Uganda och Burundi också på anställda på legoknektfirman Bancroft Global Development - som är direkt knuten till CIA. Under täckmantel av att vara en NGO förser Bancroft Global Development Förenta Staternas lydregimer med trupper som i verkligheten direkt leder de lokala trupperna. Man kallar sig "rådgivare" men leder förutom själva tränningen av lakejtrupperna, hela uppbyggnaden av de formellt självständiga ländernas väpnade styrkor och "säkerhetsorgan" samtidigt som man leder stridande trupp. Och nu är det alltså bekräftat att utom allt rimligt tvivel att Förenta Staterna direkt för kommandot över den somaliska lakejregimens stridskrafter. Allt stöd till regimen i Mogadishu är ett direkt stöd till Föenta Staterna - allt motstånd mot denna regim som sådan är legitimt.

Taxi

Idag upptäckte vi den här artiklen, läs den. Den så kallade "taxinäringen" är mycket intressant att studera eftersom så många aspekter av hur det ekonimiska systemet i Sverige fungerar så tylidgt kommer i dagen. Utsugningen, "den svarta ekonomin", förhållandet mellan småborgarna och arbetarklassens olika skikt, de mindre kapitalisternas förhållande till monopolen, kampen mellan monopolen och deras band till bankerna och bilindustrin, statens roll, osv. Vid ett annat tillfälle hoppas vi kunna ta upp det hela mer utförligt. Artiklen som vi hänvisar till gör det inte, annat än mycket kort, men kan trots det vara en del av en introduktion till ämnet.

Den svenska ondskan är aldrig riktigt svensk

Nedan ett utdrag ur en text som vi tycker ni bör läsa. Vi håller inte med artikelförfattarinan om en hel massa saker, men i denna text tar hon upp viktiga poänger.

"Det finns en medial handfallenhet kring den svenska vapenexporten, en motvilja mot att se det våld den skapar i vitögat. När populärkulturen tar sig an problemet skrivs det in i fiktionens kod, där det på samma gång normaliseras och avdramatiseras. Deckarpseudonymen Lars Keplers "Paganinikontraktet är ett exempel. Där är problemet inte den svenska vapenexporten som sådan, utan att en ondskefull utlänning tvingar svenska myndigheter att låta oetiska affärer drivas igenom.

Den svenska ondskan är aldrig riktigt svensk."

Solidaritet med Internationella Röda Hjälpen!

Det finns en organisation som heter Kommissionen för Internationella Röda Hjälpen som arbetar för att skapa en internationell solidaritetsorganisation inspirerad av den Internationella Röda hjälpen som leddes av den Tredje Internationalen. Idagsläget är organisationen verksam i främst Belgien, Italien, Schweiz och Spanien, men har även sympatisörer i flera andra länder (bland annat Frankrike och Tyskland). Tyvärr finns, oss veterligen ingen organisaerad verksamhet i Sverige som är knuten till IRH. Kamraterna som arbetar i IRH är kosekventa antiimperialister och har genom åren gjort omfattande solidaritetarbete med revolutionärah fångar världen över och till stöd för kamper under ledning av verkliga kommunistiska partier. Naturligtivs sitter inte imperialisterna stilla och tittar på, utan tvärtom försöker de på alla sätt att angripa de verkliga antiimperialisterna. Nedan publicerar vi ett uttalande som berör de senaste angreppen som IRH utsatts för och vi hoppas att folk i Sverige lyssnar på uppmaningen till solidaritet. De intresserade kan även läsa mer här (engelska) och här (tyska).

...



Solidarity with the attacked militants in Belgium, Switzerland and Spain!

In the last few years various legal attacks have been launched against the participating groups for the constitution of a Red Help International (RHI) in different countries. These attacks range from the simple interdiction of a Red Help (as in Spain where being a member of the Red Help is enough to be jailed) to police attacks against structures of the Red Help (as is the case in Belgium concerning the affair of the 5th of June or the process in Switzerland in Bellinzona).

In these cases the reasons for the attack are not directly linked to the Red Help: in Belgium the members of the Red Help are presumed to be linked with a clandestine revolutionary group in Italy and in Switzerland the comrade of the Red Help and member of the international secretariat of the RHI is processed for militant actions different than the RHI. But in these two cases the police work (for example the interrogations) and the work of the justice system (for example the files linked to the case) show clearly that the RHI is the main target of the repression system. The Belgian justice system demanded an inquiry (along with persecution and interrogation) against the comrade of the RHI in Switzerland (who is also persecuted by the Italian state) as the aforementioned attacks in Belgium and Italy are use to fill the files in the Swiss process.

To these attacks which explicitly target the RHI one must add approximately 10 attacks against members of the Red Help in Germany, Belgium, Switzerland, Spain and Italy for some kind or another of militant action separate from the RHI and which haven't been used to launch a legal attack against the RHI.

It is well known that capitalism has nothing else to offer than the increase of wars, the reduction of life and work quality and the consequently intensified class struggle from above. The current crisis does not only reflect economically, but also in political and cultural domains, conservative and reactionary values replace progressive ones. When the spiral of the economic crisis turns, the repressive state tends to turn slightly belated along with it against protest at the working place, in education, on the streets, against the destruction of the environment and for a revolutionary alternative to capitalism. For the various forms and positions of this resistance in general and especially against revolutionary organizations the repressive systems answers with different means. The international attacks which are partly coordinated have one thing in common: with the criminalization of militants they aim against the construction of international class-solidarity and concrete political projects in the different countries.

If the capitalist crisis and the politics of cutbacks, which accompany the crisis, generates a resistance; if this resistance is confronted by repression, then the repression must produce a solidarity which understands itself as part of the anti-capitalist struggle in its widest and most radical sense. It is in this struggle that the RHI places itself. International class-solidarity is not only a question of morality and self-defense, it is also a weapon against the organs of domination and exploitation of the capital.

In September the process against Andi (member of the international secretariat of the RHI) will take place in Bellinzona (Switzerland). Also in autumn the meeting in Brussels will take place which will decide whether a process will be held against Abdallah, Bertrand, Constant and Wahoub (the three members of the Red Help in Belgium), while in Spain the militants of the RHI Erlantz, Fernando, Manuel, Jose and Carlos await the date of their trial.

Let us defend the militants of the RHI in Switzerland, Belgium and Spain!
Let us construct international class-solidarity!
Let us construct the Red Help International!
Commission for a Red Help International (Brussels-Zürich), August 2011

Läs de indiska maoisternas dokument!

Det är många som hävdar att de vet vad kamraterna i Indiens Kommunistiska Parti (Maoisterna) faktiskt står för. Eftersom det finns ett relativt stort antal dokument från partiet som är tillgängliga så borde det logiska vara att de som är intresserade av kamraternas kamp faktiskt läser vad kamraterna skriver. Men det är naturligtivs bekvämmare att någon annan berättar det för en. Nedan ett kort utdrag ur två av IKP (M)´s grunddokument. Läs dom och de andra grundläggande partidokumenten. Så blir det lite svårare att för folk med andra politiska motiv att framställa det som om de talar för kamraterna.

"The unfolding of revolutionary struggles by the proletariat in the advanced capitalist countries will be of great significance in the worldwide militant people’s struggle against imperialism. Genuine proletarian parties based on MLM have already emerged, and are emerging, in several capitalist countries and it is certain that these parties and the working class parties in the oppressed countries that are spearheading the revolutionary struggles against imperialism and local reaction will unite and also forge a worldwide united front against imperialism and their lackeys."

(“Party Programme”, by the Central Committee (Provisional) of the CPI(Maoist), Sept. 21, 2004.)

"Com. Mao taught that the communist party plays the primary and vanguard role in all matters before, during and after the revolution in leading the proletariat and the masses in the historic struggle leading toward communism."

(“Hold High the Bright Red Banner of Marxism-Leninism-Maoism”, by the Central Committee (P) of the CPI(Maoist), Sept. 21, 2004.)

Svenska hökar och 46 miljoner fattiga i Förenta Staterna

Läs den här texten. Den visar hur en väldigt stor del av den svenska befolkningen reservationslöst ställer upp på den svenska imperialismens krigspolitk. Självklart ska alla opinionsundersökningar tas med en väldigt stor nypa salt, men det finns i det här fallt ingen orsak att tvivla på slutsatserna som presenteras.

"Svenskarna har blivit ett folk av hökar och uppvisar det största stödet för den internationella militära aktionen i Libyen (69 procent) och toppar också när det gäller stöd för att störta Gaddafi (79 procent). Det finns också en optimism om vad som kan uppnås. 59 procent – högst bland de länder som omfattas i mätningen - ser ljust på möjligheterna att stabilisera läget i Libyen. Svenskarna är också mest positiva till den egna regeringens Libyenpolitik (65 procent).

Alla illusioner om att det skulle finnas något som helst positivt över "svenskheten" måste överges och bekämpas.

Samtidigt så läser vi idag ännu en bekräftelse på hur djup krisen är i Förenta Staterna. Notera att "Tröskeln för fattigdom ligger för en tvåbarnsfamilj på 22.000 dollar, ungefär 147.000 kronor."! Dvs, långt under svensk socialbidragsnivå. Som vanligt ingår inte alla miljoner "papperslösa", som i regel lever under långt sämre förhållanden, i undersökningen.

Avslöjande om den svenska staten

Här kan ni läsa en mycket avslöjande text av Kerstin Lundell. Det är uppenbart att Martin Schibbye och Johan Persson sitter fängslade därför att svenska imperialisters intressen ska skyddas. Den svenska staten är imperialisternas stat, inte "medborgarnas". Fallet med de fänglsade journalisterna visar på ett tydligt sätt statens klasskarraktär, vilka intressen de verkligen skyddar. Redan från början har vi påtalat nödvändigheten av att inte lita på borgarstaten. Kampanjen för att få journalisterna frigivna är i förlängningen ett kampanj mot den svenska imperialismen själv. Bildt, oavsett hur avskyvärd han är som person, är i sig inte problemet. Staters politik dikteras inte av enskillda personers intressen, utan av klassers. Utan tvekan hade en socialdemokratisk regering agerat på samma skandalösa sätt som den moderatledda. Endast kraftfulla folkliga protester kan ge resultat, från borgarstaten kan vi inte förvänta annat än att den agerar i enlighet med imperialismens intressen.