Det brådskar

När man beaktar det internationella läget idag så är det uppenbart hur viljan till revolution hos världens förtryckta tar sig allt starkare uttryck. De senaste dagarnas kamper i England bekräftar denna trend fullt ut. Även i de imperialistiska ländernas storstäder exploderar hatet mot utsugarna. Än en gång ser vi hur problemet är avsaknaden av medvetna proletära organiserade förtrupper, kommunistiska partier, som förmår att organisera och leda massornas kamp. Det är väldigt lätt att skriva om saker och ting någon av de otaliga websidor som finns, det är väldigt lätt att fördömma och förkasta från elfenbenstornen. Men det som kommunisterna måste göra är att leva, arbeta och kämpa med massorna. En teori som inte är förbunden med en revolutionär praktik är inget värd. Naturligtvis är det en fråga om att gå från det lilla till det stora. Att utveckla till början relativit svaga styrkor till starka. Problemet ligger i nuvarande läge, i det stora flertalet av världens länder, i att kommunisterna sysslar med tusen och en andra saker än att faktiskt kasta sig in i masskampen.En riktig politisk linje kan inte utvecklas utan att man konkret deltager i klasskampen. Kommunister härdas inte i växthus. Imperialismens kris fördjupas och att kampen även här i Sverige än mer kommer att tillspetsas står klart. Det brådskar - klassen kallar.