Lu Hsün nu i svensk översättning

I onsdags publicerade vi en text av Lu Hsün, idag har vi genom en flitig kamrat fått tillgång svensk översättning av samma tex som vi publicerar nedan.

"Stridskämpen och flugan.

Schopenhauer har sagt följande: vill man uppskatta en människas
storhet, gäller helt motsatta regler för hennes själsliga storhet och
hennes kroppsliga. Den senare blir allt mindre ju längre avståndet
är, medan den förra tycks bli allt större.

Just därför att närheten förminskar, och vi desto tydligare kan
urskilja skavanker och sår, framstår personen likadan som vi, och
varken såsom gudom, demon eller främmande väsen. Han är fortfarande
en människa, och blott det. Men också att han enbart är
det, gör honom därför framstående såsom människa.

När en stridskämpe har dött i striden, är det först av allt hans
skavanker och ärr som upptäcks av flugorna, vilka slickande, summande
och surrande, tror sig märkvärdiga och ännu mer hjältemodiga
än den döde stridskämpen. Men kämpen har redan dött
i striden och schasar inte undan dem mer. När flugsvärmen då summar
och surrar desto mer, menar den dock själv att det är ett ljud
av odödlighet, ty dess egen fullkomning är fjärran höjd över stridskämpen.

Faktiskt har ingen heller upptäckt flugornas skavanker och ärr.
Dock är en stridskämpe som har skavanker ändå alltid en stridskämpe,
och en fulländat skön fluga ändå alltid blott en fluga.

Flyg, flugor! Om ni så också har fått vingar och därtill även kan
surra, kommer ni aldrig att kunna höja er över stridskämpen. Era
kräk!

21 mars 1925"

Lu Hsün: kämpar och flugor

Lu Hsün var den kinesiska revolutionens viktigast författare. Här finner ni flera texter skrivna av honom. Nedan publicerar vi en text som han skrev redan 1925.

"Fighters and Flies

Schopenhauer has said that, in estimating men's greatness, the taws governing spiritual stature and physical size are the reverse of each other. For the further they are from us, the smaller men's bodies and the greater their spirit appear.

Because a man seems less of a hero at close quarters, where his blemishes and wounds stand out clearly, he appears like one of us, not a god, a supernatural being or a creature of a strange new species. He is simply a man. But this precisely is where his greatness lies. When a fighter has fallen in battle, the first thing flies notice is his blemishes and wounds. They suck them, humming, very pleased to think that they are greater heroes than the fallen fighter. And since the fighter is dead and does not drive them away, the flies buzz even more loudly, and imagine they are making immortal music, since they are so much more whrlc and perfect then he is.

True, no one pays any attention to the blemishes and wounds of flies.

Yet the fighter for all his blemishes is a fighter, while the most whole and perfect flies are only flies.

Buzz off, flies! You may have wings and you may be able to hum, but you will never surpass a fighter, you insects!"

Om förföljelsen av Arundhati Roy

Aftonbladet uppmärksammar idag hur Arundhati Roy trakasseras av den indiska staten. Läs vad hon själv säger här.

En självklarhet

Att det formella valtekniska sammarbetet mellan de "rödgröna" skulle ta slut efter valet behövde man inte vara ett geni för att räkna ut. Om det inte skulle gjort det kunde man i princip lägga ner de tre partierna och skapa ett "enhetsparti". Att valsammarbetet "tar paus" och att vi säkerligen kommer att få se en teater i vilken de tre "rödgröna" partierna försöker visa att de står "självständigt till varandra", är inget konstigt. Men, det ändrar inte det politiska faktum att de tre partierna, under socialdemokratisk hegemoni, är väsentligt mycket nämare varandra idag än tidigare. Det kommer inte att förändras. Det viktiga är det politiska innehållet som de tre partierna står för, där har de ett fortsatt behov av att stå varandra nära och det kommer att göra det. De tre partierna representerar intressena hos sociala skikt i Sverige som kommer att behöva hålla ihop - oavsett om man håller sammarbetet "formellt" eller bara som ett de facto sådant. Sakens innehåll ändras inte av att formen gör det.
Samtidigt, hånar snuten offern för terroristen/terroristerna som härjar i Malmö.

Gerillaaktion i Peru

Tidigt på morgonen igår attackerade enheter ur Folkets Befrielsearmé en bas tillhörande den reaktionära peruanska armén i Merced de Locros i Leoncio Prado provinsen i departementet Huánuco. En av reaktionens soldater dödades, inga förluster bland kamraterna.

Låt er inte skrämmas - organisera er!

Nu ägnas massvis med mediauppmärksamhet åt den terror som arbetarbefolkningen med "invandararbakgrund" i Malmö utsätts för. Att terroristen/terroristerna som utför dåden vill skapa rädsla är uppenbart. Det enda riktiga sättet att bemöta den vita terrorn är genom att organisera oss, genom att ta hand om varandra. Hyckleri hjälper ingen. Borgarstaten har visat vad den går för, den bryr sig inte om oss. Överallt bör vi därför uppmana folk att organisera sig. De som pga av sin hudfärg inte tillhör "riskgruppen" bör ta ett speciellt ansvar och understödja de som är mest utsatta. Dessa vidriga terrorangrepp riktar sig mot oss som klass. Låt oss i handling visa vår klassolidaritet. Ingen tilltro till borgarstaten! All tilltro till arbetarklassen!

Cykler?

Vi fick en förfrågan rörande anävnadet av ordet "cykler", i sammanhang av hur kapitalismens kriser utvecklas och dess relevans för den politiska situationen i Sverige idag, med anledning av en text vi nyligen hänvisade till. Här finner ni en text som förklarar det hela.

Med alla till buds stående medel

Nu verkar det som allt tyder på att det som vi fruktat är sant, än en gång härjar rasistiska terrorister med skjutvapen på jakt efter våra kamrater, vänner och släktingar. Vi har flera gånger under den senaste tiden talat med många i Malmö som misstänkt det som nu sägs vara fallet, oron har funits där. Osäkerheten och terrorn blir naturligtvis nu starkare. Vi har väldigt nära upplevt verkningarna av "Lasermannens" terror, en av hans offer - som blev invalidiserad för livet - hade vi daglig kontakt med under flera år. Nu är det återigen våra nära och kära som måste frukta för sina liv bara pga färgen på deras hud. Alla är vi dock på det klara med att det som är problemet är inte en "ensam galning" eller en mindre grupp nazistiska terrorister. Till och med de fördummade försvararna av den rådande ordningen är mycket väl medvetna om att frågan är större än så. Borgarstaten tar det hela som en ursäkt för att än mer förstärka sin repressiva apparat, och nya korporativa instutioner utvecklas. Men lösningen är inte att det inte finns nog med lagar eller snutar, det finns det mer än tillräckligt. Det hela är en fråga om klass, och den rasistiska politik som staten tillämpar för att hålla arbetarklassen splittrad. Tänk er att det ägt rum femton fall av "ouppklarade" skjutningar i Vellinge, Limhamn och Bellevue mot vita "medelklassare" och att misstankarna riktades mot "muslimska terrorister"; det skulle inte tagit två röda sekunder innan nationella insattsstyrkan satts in för husundersökningar hos alla som överhuvudtaget kunde tänkas ha något med det hela att göra, poliser hade skickats ut i hundratals i områdena för att garantera säkerhetern och så vidare, och detta inte efter 15 fall utan efter mindre än 5. Men nu är offern "invandrare" som skjuts i arbetarområden. Och gärningsmännen tros vara "vita". Alltså, är reaktionen helt annorlunda. Slutsatsen är att endast vi har oss själva att lita till, från borgarstaten kan vi inte räkna med adekvata åtgärder. Vi måste i så stor utsträckning som möjligt organisera oss för att se efter varandra. För att skydda oss från det som är ett direkt resultat av den politik som den härskande klassen och dess stat för. Vi måste i detta tänka på att med pistolmän disskuterar man inte. Man utövar sin rätt till nödvärn. De som kan bör dra den logiska konsekvensen. Det handlar om att att skydda våra kamrater, vänner och släktingar, i slutändan om att skydda våra klass mot direkta mordiska angrepp. Med alla till buds stående medel. Det handlar om att organisera oss i tjänst av vår klass. Malmös maoister har idag publicerat ett flygblad, som även om det inte direkt tar upp det aktuella terrordåden, visar var kamraterna står, ni finner texten här.

Gruvarbetare

Vi har inte tyckt det varit värt besväret att skriva om skådespelet med de gruvarbetare som var intstängda i en gruva i Chile; av den anledningen att vem som helst som har någon som helst realistisk verklighetsuppfattning fattar att det hela var just ett skådespel. Räddningsaktionen finansierades av Förenta Staterna i utbyte mot att man fick göra undersökningar på gruvarbetarna, man betalade för att använda dem som försöksdjur helt enkelt. Därför blev de räddade.

Idag finns en intressant artikel på SvDs hemsida om det hela. Man uppmärksammar även det faktum att massvis med gruvarbetare dör varje dag i världens gruvor. Sammanlagt sägs det enligt officiella vara 12.000 varje år, men antalet är sannolikt flerdubbelt högre. Tusentals och åter tusentals gruvarbetare slaktas varje år av parasiterna som lever på deras blod, imperialisterna och deras byråkratkapitalistiska lakejer. Det är inte bara gruvarbetare som mördas, samma sak gäller alla yrkeskategorier där människor exploateras. Sammanlagt stupar miljoner människor i "arbetsolyckor" ännu flera blir invalidiserade, och vi ska inte tala om alla som dör en förtidig död pga av arbetsrelaterade sjukdomar. Så är det år efter år. Imperialismen är ett system som mördar människor, som bokstavligt talat lever på arbetarklassens och de förtryckta folkens blod. Valet är inte krig eller fred, våld eller icke-våld; imperialisterna och deras lakejer dödar oss varje dag i tusental; kriget pågår redan. Hög tid att vi börjar slå tillbaka på riktigt. Överallt.

Frihet för våra marockanska kamrater!

I Marocko finns ett stadigt växande antal kamrater som kämpar för att förberreda inledandet av ett revolutionärt folkkrig i landet. Om ni kan läsa franska eller arabiska hittar ni intressanta texter här. Kommunisterna i Marocko utsätts naturligtvis för hård repression av den reaktionära staten. Nu har återigen en kamrat gripits. Nedan publicerar vi ett mail som vi mottagit:

"Comrade Ilham ALHASNONI was arrested on Tusday 12-10-2010 in her families house in the city of Souira. An arrest warrant was issued for her arrest after the events of 14/15th of May, the same events in which Zahra Boudkour’s group were sentenced. Our comrade is still under the security supervision in Jamaa El-fna police station, waiting to be presented to the prosecutor.



As for imprisoned comrade Youssef ALHAMDIYA, he was presented to the prosecutor who is charging him with armed assemblage, pelting with stones, and insulting a state official. The torture and interrogation sessions of our comrade were attended as usual, by the torturer dean of the School of Law , Mohammad ALAMRANI. The comrade was then tranfered to Boulmaharez Prison, awaiting his trail scheduled for next week on 20-10-2010.

These two imprisoned comrades are well known for their fervent struggle for the student masses in Martyred ALGADIRI Location."

Lästips: "maoisternas valanalys"

Vi vill tipsa om en analys av det politiska läget i Sverige som idagarna publicerats på maoistisktforum.se. Artiklen behandlar "den borgerliga demokratins kris och bojkotten; ”integrationspolitiken” och den proletära internationalismen, och; ”ekonomism” och gerillastrategi". Ni hittar hela texten här.

Seger åt Afghanistans folk!

Idag kommer igen rapporter om hur svenska legoknektar varit i strid med afghanska motståndskämpar. Två ur mördarbandet ska ha skadats allvarligt. Det är mycket bra. Vi har inget gemmensamt med dessa legoknektar. De försvarar den svenska imperialismens intressen. De representerar inte Sveriges arbetarklass utan dess dödsfiende. Vi hoppas att den svenska imperialisten och dess mördarband i Afghanistan tillfogas många förkrossande nederlag på slagfältet. Vi har mer gemmensamt med det afghanska folket. De slåss mot vår huvudfiende. Vi måste öka vårt stöd till denna rättfärdiga motståndskamp. Att svenska trupper är i landet har ingenting med "demokrati" att göra. De försvara inte "friheten". De försvarar det imperialistiska väldet och imperialismens fortbestånd som en blodsugande parasit på världsfolken. Arbetarklassen i Sverige och Afghanistans folk har samma intresse, den svenska imperialismens fullständiga nederlag. Seger åt Afghanistans folk!

En "Buffalo" som förblir en buffel

Idag står det igen om Peru i DN, denna gång är "informationen" inte lika uppåt väggarna som den brukar. Men som vanligt utlämnas viktiga uppgifter och "informationen" är långt ifrån komplett. Idagens notis står det inget om att Alan Garcia är en massmördare som är personligt ansvarig bland annat för massakeren på 300 fänglsade revolutionärer i tre fängelser i Lima den 19 juni 1986. Att han leder ett synnerligen brutalt krig mot Perus Kommunistiska Parti nämns inte heller. Och så vidare.

När det gäller de uppgifter som kommer fram i texten i DN så kan flera saker påpekas. Den händelse som inträffade 2004, då Garcia sparkade ner en man i ett demostrationståg, var inte bara en anklagelse. Händelsen videofilmades och hela Perus befolkning har med egna ögon sett vad som hände. Mannen var inte heller "mentalsjuk" utöver det att han var medlem i Garcias APRA-parti och råkade komma i vägen för Garcia, vilket resulterade i att Perus nuvarande presidente helt sonika sparkade ner honom bakifrån.

När det gäller det nuvarande misshandelsfallet, så slog Garcia ner den unge volontärern på sjukhuset "Edgardo Rebagliati" i Lima. Anledningen var att Richard Gálvez, som volontären heter, kallat Garcia för en "korrupt bastard" - vilket Garcia är, han är dessutom en fascistisk massmördare som säljer ut sitt land till högstbjudande, så att säga "korrupt" om en person som honom är snarast en förmildrande beskrivning. Även i detta fall finns det en film, i vilken ögonvittnen omedelbart efter händelse beskriver hur Garcia misshandlade den unge mannen, och hur presidentens livvakter fortsatte misshandlen. En misshandel som var så omfattande att Garcia sagt att "han fick det straff som han förtjänat" och nöjer sig med det istället för anmäla honom för att ha "förolämpat presidenten" - naturligtvis för att han vill att fallet så snabbt som möjligt ska försvinna ur den allmänna uppmärksamheten. Värt att nämna är att även Garcias dotter, inför vilken händelsen ska ha ägt rum, "inte såg" vem som slog volontären. Den man som tagit på sig ansvaret - är sjukhusets städchef - och uppenbarligen en person som gärna - antagligen av ekonomiska motiv - "skyddar sin president".

Att Garcia uppträder på det här sättet är inte konstigt. Alan Garcia är nämligen en före detta "buffalo" eller "buffel" på svenska. "Bufflarna" är namnet på APRA-partiets paramilitära styrka, som kan liknas vid Hitlerfascisternas SA. De misshandlar meningsmotståndare och agerar som vakter och livakter. Deras särskillda specialitet är att slåss mot kommunister. Eftersom Garcia, efter peruanska mått, är en fysisk jätte, var han ganska framträdande som "buffel". Att han dessutom utförde en del tjänster av låt oss kalla det mer "intim" karraktär till sin föregångare som ledare för APRA, Haya de la Torre, påskyndade hans karriär.

Alan Garcia är en före detta slagskämpe i Perus motsvarighet till SA. Han var en "buffel" och på sådana går uppenbarligen inte ränderna ur.

Nedan filmen.

Nyheter från Peru

Det är inte ofta som svensk media "informerar" om vad som händer i Peru, och när det väl förekommer så är "informationen" bristfällig - om det inte handlar om ren desiformation. Om de aktioner som genomförs av Perus Kommunistiska Parti (PKP) kommer ytterst sällan någon information alls. Att det inte skrevs något om det bakhåll som genomfördes av de peruanska maoisterna i lördags (den 9 oktober) i Tintaypunco distriktet i Tayacaja provinsen i departementet Huancavelica, i vilket två elitsoldater ur de reaktionära väpnade styrkorna sårades, är därför inte konstig. När idag svensk borgarmedia "informerar" om att en påstådd ledare för PKP gripits tycker man att det borde vara en händelse av vikt, men icke. Den person som gripits är typ som tillhör ett gäng degenererade föräddare som sedan flera år tillbaka inte har något att göra med PKP. Svensk media bara upprepar den peruanska reaktionen triumfalistiska proppaganda. Som vanligt när det gäller nyheter från Peru.

Meddelande för att lugna allmänheten

Oroa er inte. På torsdag bloggar vi igen!

Goda nyheter!

Idag läser vi att "varumärket Sverige" tydligen är det starkaste i världen. Skönt att höra! Då behöver vi inte bry oss om arbetslöshet, en likviderad "välfärd", totalangrepp på arbetsrätten, fascister i riksdagen, bostadsbrist eller att den svenska imperialismen för krig i vårt namn i Afghanistan! Allt är helt ok!

Fy fan för detta sjuka system .

Vargas Llosa - en reaktionens dräng

Som säkert de flesta redan vet meddelades det idag att årets Nobelpristagare i litteratur är den peruanske författaren Mario Vargas Llosa. Vi bestrider inte att Vargas Llosa är en synnerligen skicklig skribent, hans böcker håller mycket hög "teknisk" nivå - åtminstone de som vi har läst. Men motiveringen för att han tilldelas Nobelpriset är inte att han är en duktig hantverkare, utan motiveringen är "hans kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag". En motivering som ger bilden av att Vargas Llosa på något sett skulle vara "skeptisk mot makten", "en kritiker", en "frihetsvän" eller något liknande. Inget kunde vara mer falskt, Vargas Llosa är en ärkerektionär knähund och en de rådande imperialistiska ordningens försvarare. Det politiska innehållet i hans böcker står aldrig i motsättning till den peruanska borgarklassens och godsägarnas intressen, aldrig någonsin har han varit en motståndare till Förenta Staternas dominans över Peru. Tvärtom, Vargas Llosa har gjort utsugarna stora tjänster. För att ta två exempel:

- Den 26 januari 1983 mördades sex journalister, deras tolk och en byinvånare, i byn Uchuraccay i Huanta-provinsen i Ayacucho; de mördades av lokala reaktionära paramilitärer som misstog dem för sympatisörer till Perus Kommunistiska Parti (PKP). Efter som var journalister som mördades, varav några dessutom arbetade för några av de viktigaste tidningarna i Peru, fick det hela stor uppmärksamhet, till skillnad från alla de övriga massakrar som den peruanska reaktionen systematiskt genomförde på landsbyggden under den perioden. Regeringen tillsatte därför en "undersökningskommission". För att ledda denna kommission tillsatte man "en moraliskt högstående person" - Vargas Llosa. "Undersökningskommissionen" genomförde ett gediget arbete för att rentvå den peruanska militären för allt ansvar i massmordet, Vargas Llosa såg till att bevis försvann eller inte togs upp och all skuld lades på paramilitärerna. Dock var det hela ohållbart och - tvärtemot slutsatserna som Vargas Llosas kommission lade fram - dömdes general Clemente Noel Moral 1987 av en domstol i Lima för sitt ansvar i dådet, men det var definitivt inte "undersökningskommissionen" eller Vargas Llosas förtjänst.

- I presidentvalen 1990 ställde Vargas LLosa upp som kandidat för en valallians (Frente Democrático) som i huvudsak bestod av Partido Popular Cristiano (Lourdes Flores parti) och Acción Popular (vars dåvarande partiordförande Fernando Belaúnde var president mellan 1963-1968 och 1980-1985). Vargas Llosa gick till val på ett stenhårt "nyliberalt" program, som får Margaret Thatcher att framstå som socialliberal. Med sin hejdlöst proimperialistiska retorik öppnade han vägen för Alberto Fujimori, som med stöd av hela de legala "vänstern", kunde vinna valet genom att helt enkelt lova att inte genomföra den politik som Vargas Llosa stod för - vilket han dock ändå senare gjorde. vargas Llosa öppnade vägen för den diktator som nu sitter i fängelse i Peru.

Att Vargas LLosa är en svuren motståndare till det folkkrig som PKP leder är naturligtvis självklart. Att han gång på gång försvarat de reaktionära väpnade styrkorna är självklart. Vi skulle kunna fortsätta och ge exempel men de nämnda tror vi räcker.

Den som ändå tvivlar på vad Vargas Llosa är för en figur kan dock bara titta på vem som idag hyllat honom. Den vidrige "husnegern" Mauricio Rojas talar sig varm för honom i SvD. Den peruanske Kulturministern - fascisten Juan Ossio - hyllar honom. Den fascistiske svartrocken Juan Luis Cipriani, kardinal och ärkebiskop av Lima, som är ledare för Opus Dei i Peru hyllar honom som "en man som predikar frihet och demokrati, och som gör det med en modig och öppen anda".

Den som vill läsa bra peruansk litteratur bör läsa oerhört skickliga peruanska författare som César Vallejo, Manuel Scorza eller José María Arguedas. Det är författare som inte bara var nyskapande och begåvade, de stod även på det förtryckta folkets sida. Det har aldrig Vargas Llosa gjort, han har alltid varit en reaktionens dräng.

För övrigt så är det idag 82 år sedan PKP grundades. Det, till skillnad från årets Nobelpristagare i litteratur, är något att fira.

Sionisternas "moraliska" armé

Förenta Staternas främsta militära utpost i det området som brukar kallas "Mellanöstern", kolonialstaten Israel, brukar med sin sedvanliga cynism hävda att de sk "Israel Defence Forces" (IDF) är "världens mest moraliska armé". Vi tror inte på "moral" i allmänhet, "moral" har alltid en klasstämpel och det kan inte finnas någon allmängiltig "moral" förrän i det klasslösa samhället. Men vi hycklar därför inte heller om det. IDF är som imperialismen och dess sionistiska lakejers vertyg för att upprätthålla staten Israel och undertrycka Palestinas befolkning, en armé dränkt i de förtryckts blod. En vidrig mördarmaskin som upprätthåller blockaden av Gaza-ghettot. IDF är en i allra högsta grad politserad armé, den genomsyras helt och fullt av sionismens chavunism. Att det därför idag kommer ännu en film som visar hur IDF-soldater förnedrar palestinska fångar är inget förvånande. Det finns oräknerliga skäl till varför staten Israel måste förintas, filmen som ni kan se här är i sig själv ett fullgott argument.

Gerillaaktion i Peru

Igår genomförde enheter ur Folkets Befrielsearmé ett framgångsrikt bakhåll i distriktet Monobamba i Jauja-provinsen i departementet Junín. Det var en patrull bestående av 18 man ur militärens särskillda "kontrasubversiva" förband som utsattes för ett eldöverfall, patrullens chef, en kapten, dödades.

Gerillaaktioner i Indien, Peru, Filippinerna och Irland

Indien: Natten mellan fredagen och lördagen i förra veckan bestraffades fyra storbönder i delstaten Bihar av maoisterna för sitt sammarbete med en reaktionär "privatarmé"; kamraterna konfiskerades deras boskap och varande reaktionärerna att nästa gång skulle de ej komma så lindrigt undan. I delstaten Västbengalen likviderade maoistgerillan natten till igår tre polisspioner i byn Chirogora i Purulia-distriktet. I delstaten Maharashtra genomförde igår enheter ur Folkets Befrielsegerillaarmé ett framgångsrikt bakhåll, medelst fjärrutlöst mina, mot en paramilitär enhet ur reaktionens styrkor; fem soldater dödades i aktionen som ägde rum i Perimili-området i Gadchiroli distriktet, kamraterna kunde även konfiskera soldaternas vapen. I samma distrikt ägde idag ännu ett bakhåll rum, mot en reaktionär enhet som var på väg för att hämta liken av de soldater som dödades igårdagens aktion, även denna gång använde kamraterna minor, minst sex reaktionärer skadades.
Peru: I provinsen La Mar i departementet Ayacucho genomförde enheter ur Folkets Befrielsearmé ett bakhåll mot militariserade polisenheter som färdades på landsvägen som förbinder distrikten Pichari och San Francisco. Tre poliser sårades svårt. Kamraterna ska även ha lagt ut ett stort antal minor i området. Från hela Peru - inkulsive Lima - kommer även rapporter om hur människor i hundratal och till och med tusental attackerat vallokaler och bränt valurnor, i den reaktionära pressen framställs det hela som om det vora ett resultat av reaktionära politikers manipulationer och fylleri; men just denna typ av militanta massaktioner är det som Perus Kommunistiska Parti förordar, och vi finner det högst troligt att PKP har organiserat flertalet av dessa aktioner - men det är ännu inte bekräftat att så är fallet.
Filippinerna: På ön Mindanao har Nya Folkarmén beskjutit enheter ur den reaktionära armén, såväl den 30 september som idag. Aktionerna har ägt rum i Paquibato distriktet i provinsen Davao City. Inga rapporter om förluster.
Irland: I Derry i det ockuperade Nordirland sprängde enheter ur de väpnade republikanska grupperna en bilbomb natten till idag. Trots att republikanerna hade förvarnat om att bomben skulle smälla, lyckades två av ockupationsmaktens poliser att skadas.

Santa Rosa tar parti

Som vi tidigare tagit upp här på bloggen så var det regional- och kommunalval i Peru nu i helgen. Valresultaten är inte klara i skrivande stund, men det ser ut som om Alan Garcías APRA-parti har förlorat en viktiga poster, bland annat borgmästarposten i Trujillo som i vanliga fall är ett av partiets absolut starkaste fästen. Att det genomförts aktioner att störa och förhindra valen, i enlighet med Perus Kommunistiska Partis (PKP) politik av valbojkott är klart även om rapporteringen som vanligt inte är särskillt god. Valurnor ska bland annat ha bränts vid minst tre vallokaler i Cajamarca. Men det som vi tycker är mest intressant av det som hittills rapporterats från valdagen är en händelse som inträffade i departementet Ayacucho, i huvudorten i distriktet Santa Rosa. På valdagen, dvs igår, försökte polis, understöd av militär, gripa två invånare i byn när dessa skulle avlägga sina röster - nämnas i sammanhanget bör att det råder valplikt i den gamla staten i Peru och om man inte röstar får man del böta och dels anses man i myndigheternas ögon som möjligt "terrorist", åtminstone på landsbyggden. De två byinvånarna ska ha varit efterlysta för "terroristbrott", dvs vara på något sätt involverade i PKPs revolutionära arbete. Nu tyckte dock inte invånarna i Santa Rosa att folk anklagade för "terroristbrott" är brottslingar utan personer som är värda att försvara. Så hela by reste sig som en man för att försvara de båda gripna. Man bekämpade polisen med stenar, påkar och även skottlosning utbröt. Minst en reaktionär blev rejält blåslagen och en polisbil sattes i brand. Naturligtvis blev även valen inställda men det verkar ha varit en positiv sidoeffekt av befolkningens resoluta ingripande. Först efter att ett hlet kompani elitsoldater skickats till orten kunde "ordningen återupprättas" och valfarsen återinledas. Tyvärr, efter vad vi kan utläsa från reaktionär medias rapporter, verkar det inte som befolkningen i Santa Rosa lyckades befria de två gripna kamraterna. Men, i ett område som präglas av intensiva strider mellan Folkets Befrielsearmé och reaktionens väpnade styrkor, har Santa Rosas befolkning onekligen bevisat på vilken side de står.

Svenska hjältar

Borgarpressen går i taket efter "avslöjandet" om att unga från Sverige förberreder sig för att gå till strid mot imperialismen. Natruligtvis passar man även på att sprida påståenden om att olika "terroristgrupper" finasieras från Sverige, allt för att det ska tas "hårdare tag" mot alla former av solidaritetsarbete. Nu är vi inte islamister - tvärtom ligger vi nog ganska högt på deras "skjuta av lista" - men när svenska imperalistknektar hyllas som "frihetens" och "demokratins" försvarare, så är dessa ungdommar väldigt mycket mer sympatiska. De kämpar åtminstone mot imperialismen och inte för den. Men, de borde kämpa under den proleträa revolutionen röda fana och inte under den islamistiska reaktionens gröna dito.

Nya länkar!

Idag har vi lagt upp några nya länkar här på sidan. Flertalet av länkarna har vi fått tillskickade av våra läsare och vi tackar så mycket!

Två av de nya länkarna går till revolutionära studentorganisationer i Braslien respektive Ecuador. För att kunna läsa på dessa sidor krävs viss kunskap i spanska eller portugisiska.

En sida går till en revolutionär turkisk ungdomsorganisation. Här kan ni finna en hel del texter på tyska, eftersom kamraterna är verksamma i Tyskland.

En av sidorna går till en internationell advokatsammanslutning som vi tidigare skrivit om. Engelska.

Tre länkar går till sidor som publicerar dokumentation om väpnade grupper som var verksamma i Västeuropa. Engelska och tyska.

Som vi tidigare påpekat innebär det av lägger upp en länk inte något annat än att vi tror att länken ifråga kan föra våra läsare vidare till information som de kan vara intresserade av.

En historisk seger

Idag är det 61 år sedan det kinesiska folkkriget segrade och Mao Tsetung utropade Folkrepubliken Kina. Det var en seger som ändrade styrkeförhållandena i världen tillfördel för socialismen och som verkligen kan sägas vara en milstolpe i den proletära världsrevolutionens utveckling. Folkrepubliken Kina var en stödbas för alla världens förtryckta. Kort efter Maos död kunde borgarklassen genom sina agenter inom Kinas Kommunistiska Parti tillvälva sig makten och med gripa, fängsla och mörda de konsekventa de som försvarade Maos revolutionära linje. Så återupprättades kapitalismen i Kina och landet blev till den socialimperialistiska makt som det är, arbetarklassens och böndernas stat blev till en borgerlig diktatur med en regim av fascistisk diktatur. Men, Maos och den kinesiska revolutionens arv lever vidare, inte bara i Kina där minnet av socialismen i allra högsta grad lever i folket och där revolutionärer kämpar för att återigen kunna storma himmlarna, utan i hela världen är maoismen en kämpande kraft. De viktigaste uttrycken för detta faktum är naturligtivs folkkrigen i Indien, Filippinerna, Turkiet och Peru. Med anledning av detta vill rekomendera de som intresserar sig för folkkrigens utveckling att läsa denna text av Mao, i vilken han med all tydlighet påvisar vad som ligger bakom imperialisternas tal om "fredsöverenskommelser". nedan publicerar vi ett utdrag ur den mycket berömda texten "Till minnet av Norman Bethune", som var ett av "de tre ständigt lästa" dokumenten under kulturrevolutionen. Vi hoppas det kan tjäna som en tankeställare för många.

"Vad slags anda är det som förmår en utlänning att osjälviskt göra det kinesiska folkets befrielse till sin egen sak? Det är internationalismens anda, kommunismens anda, av vilken varje kinesisk kommunist måste lära. Leninismen lär oss att världsrevolutionen kan lyckas endast om proletariatet i de kapitalistiska länderna stöder folkens befrielsekamp i de koloniala och halvkoloniala länderna och om proletariatet i dessa länder stöder proletariatets kamp i de kapitalistiska länderna. Kamrat Bethune omsatte denna leninistiska linje i praktiken.

...

Kamrat Bethunes anda, hans ytterliga hängivenhet mot andra, utan någon tanke på det egna jaget, kom till uttryck i den obegränsade ansvarskänsla han visade i sitt arbete och den gränslösa hjärtevärme han visade alla kamrater och folket. Varje kommunist måste lära av honom. Inte så få människor finns som är oansvariga i sitt arbete, de föredrar det lätta framför det tunga, de vältrar de tunga bördorna över på andra och väljer de lätta för egen del. De tänker vid varje tillfälle främst på sig själva. När de gör någon liten insats, sväller de av stolthet och skryter om det av fruktan för att andra inte ska få reda på det. De känner ingen värme gentemot kamraterna och folket, utan är kalla, likgiltiga och apatiska. Sådana människor är i verkligheten inte kommunister, eller kan åtminstone inte räknas såsom sanna kommunister."

Två intressanta texter

Läs denna artikel som beskriver att för oss väldigt välkänt fenomen. Speciellt nedanstående uttalande från en skånsk storbonde visar att även sådana har en väldigt god förståelse av vad Sverige är för land och i vilken typ av förhållande det står till andra länder. Synd att så få "revolutionärer" fattat det.

"Varför är det så få lantbrukare, och då speciellt grönsaksodlare, som har kollektivavtal?
– Nu har ju den frågan ingenting med mig att göra, men hela Europa använder sig av billig arbetskraft. Polacker tar in ukrainare, tyskar tar in turkar, och USA anställer mexikanare. Om ni inom facket tror att Sverige och svenskar kan leva sina egna liv så är ni ju inte kloka."

Även denna krönika förtjänar att läsas, om inte annat för att beskrivningen av hur 70-talets chilenare uppfattades av delar av svensk "vänster"!