Förklaring

Som de som regelbundet läser den här bloggen redan märkt har vi inte skött bloggandet som vanligt under en tid. Vi har lagt upp inlägg mer sällan och det har blivit allt mindre egenskrivna texter/översättningar. Anledningen är inte att vi inte längre har lust att blogga. Anledningen är akut tidspress. Eftersom bloggen alltid varit ett "sidoprojekt" för oss och inte vår huvudsakliga politiska verksamhet, har det endast varit särskilda arbetsförhållanden som gjort att vi trots allt kunnat hålla en relativ regelbundenhet i bloggandet. Men under den senaste månaderna har dess förhållanden ändrats och det ser ut som den nuvarande situationen kommer att råda under åtminstone de närmsta veckorna. Vilket innebär att vi inte kommer att kunna blogga i den omfattning som vi önskar. Hur det kommer bli med bloggandet i fortsättningen är alltså oklart. Vi kommer dock att anstränga oss för att hålla igång bloggen, även om det blir på spårlåga för en tid. Så fortsätt att titta in lite då och då så kommer ni säkert att hitta nyheter!

Gevärets tid

På videon ovan spelas en av våra absoluta favoritlåtar, en sång vars politiska innehåll är mer aktuellt än någonsin, även om vi idag naturligtivs skulle ge andra exempel. Men, kärnfrågan som texten reser förblir högaktuell. Nedan har vi gjort en översättning av texten för att även de av våra läsare som inte förstår italienska ska kunna ta den till sig.

Vi ställer samma fråga som ställs i låten:

Så, vad behöver du mer, kamrat, för att fatta
att gevärets tid har kommit?

Gevärets tid

Hela världen expolderar
från Angola till Palestina
Latinamerika strider
den väpande kampen segrar i Indokina
folken världen över blir medvetna
och ner på torgen med det rättfärdiga våldet.

Så, vad behöver du mer, kamrat, för att fatta
att det som ljuder är gevärets tid?

Nixons, Agnews och Macnamaras Amerika
får sig en läxa av de Svarta Pantrarna
folken vill inte ha napalmenscivilisation
så länge det finns herrar kommer det aldrig att finnas fred
herrarnas fred är herrarna till gagn
samexistensen är en bluff för att få oss at känna oss väl till mods

Så, vad behöver du mer, kamrat, för att fatta
att det som ljuder är gevärets tid?

I Spanien och Polen visar arbetarna
att kampen aldrig har upphört
mot herrarna, mot kapitalismen
även när den har maskerat sig som falsk socialism
De strejkande polska arbetarna
skriker på demostrationen: Gestapo Polis!
De skrek: Gomulka för de kommer det inte att gå väl!
De marscherade sjungande Internationalen.

Så, vad behöver du mer, kamrat, för att fatta
att det som ljuder är gevärets tid?

Massorna, även i Europa, tittar inte längre på
kampen bryter ut överallt och kan inte stoppas,
barrikader överallt, från Burgos till Szczecin,
och även här från Avola till Turin
från Orgosolo till Marghera, från Battipaglia till Reggio,
den hård kampen rycker fram, det värsta väntar herrarna.

Så, vad behöver du mer, kamrat, för att fatta
att gevärets tid har kommit?

Manifestation i Stockholm

Som de flesta av våra läsare redan vet så genomförs idagarna en internationell aktionsvecka till stöd för folkkriget i Indien. Vad vi vet genomförs endast en offentlig aktivitet i Sverige med anledning av detta. Ni finner information här nedan och här. Vi tycker parollen för Stockholmsmanifestationen är "lite märklig" men hoppas ändå att så många som möjligt sluter upp. Det står ingenting om att man inte får ta med sig egna bandroller med antiimperialistiska budskap.

Manifestation på Lördag
På lördag, den 21 januari, genomförs en mindre manifestation under parollen "Protestera mot den indiska statens brutalitet". Samling på trappan till Konserthuset på Hötorget i Stockholm kl 15.

Filippinerna: folkkriget i städerna!

En mycket viktig utveckling pågår just nu i Filipinerna. Det ser ut som Filippinernas Kommunistiska Parti börjar utveckla den väpnade kampen även i städerna. En mycket spännanden utveckling som om den fortsätter kommer att vara helt avgörande för att föra folkkriget till en högre nivå. Här finner ni ett uttalande från filippinska ungmaoister som verkar i huvudstaden Manila.

"Intensifying mass struggles and campaigns is the breeding ground of the exponential advances, quantitatively and qualitatively, of the revolutionary urban mass movement. We have already entered the third year of our five-year plan and we have gained numerous achievements. Like how you dared not to be bound by the barricade in the demolition and bring the fight closer to the enemy, the people’s war has also advanced towards achieving the strategic stalemate. We are now bringing the people’s war closer to the enemy."

"We are officially declaring war against the brutality of the state. Every community will be a war zone against the ruling class."

Telefonjobb i Filippinerna

Många är de av våra kamrater och bekanta som har direkterfarenhet av att expolateras i telefonjobbsindustrin. Alla som suttit som ett bihang till en telefon vet hur jävligt det är. Alla vet dessutom att lönen är extremt dålig. Men kapitalets herrar skickar iväg till och med dessa låglöne jobb till andra länder. Det land som idag är det till vilket flest av denna typen jobb förläggs är Filippinerna. Läs här vad Filippinernas Kommunistiska Parti har att säga om saken.

Frige Musa Dogan!

Vi blev kontaktade av turkiska kamrater (som inte bor i Sverige) som bad oss att uppmärksamma att Musa Dogan gripits i Polen. När vi letade runt lite såg vi att andra redan skrivit om saken:

"Frige Musa Dogan

Musa Dogan (Pirsani Kopiszewski) är anhållen i Rzeszow i Polen sedan den 3 januari 2012.

1993 dömdes Musa Dogan till ”strängt fängelse på livstid” i Turkiet. Han dömdes av en nationell domstol där också militärer ingick, en instans som inte uppfyller grundläggande krav på rättssäkerhet enligt Europakonventionen.

Under sin tid i fängelset hungerstrejkade Dogan, vilket ledde till att han blev svårt sjuk. I december 2002, under en medicinsk permission, rymde han och sökte skydd i Sverige och 2007 fick han uppehållstillstånd. År 2009 anhölls han eftersom Turkiet begärde honom utlämnad. Han satt häktad i 9 månader i Sverige. Högsta domstolen beslutade sedan att Musa Dogan inte ska utlämnas till Turkiet. Därmed frigavs han. Dogans politiska identitet är känd och bekräftad av svenska myndigheter och 2007 beviljades han därför politisk asyl med flyktingstatus, alltså i enlighet med Genèvekonventionen från 1951.

Nu är han anhållen igen fast i Polen för att Turkiet vill honom utlämnad. Med tanke både på Dogans sjukdom och på behandlingen av politiska fångar i turkiska fängelser föreligger det en överhängande fara för hans liv om han utlämnas. Därför ber vi att Sverige ingriper för att han inte utlämnas till Turkiet.

Svensk Turkisk Solidaritet och Kultur Förening i Stockholm"

Vi understödjer ovanstående uttalande och vill mana alla våra läsare att sätta sig i kontakt med föreningen som gjort det och understödja deras aktiviteter för Musa Dogan.

Det är inte första gången som Musa riskerar utvisning till Turkiet. 2009 väckte hans fall stor uppmärksamhet då han satt häktad i nio månader i Sverige. Tidningarna som DN och Arbetaren skrev om fallet och solidaritetsaktioner genomfördes. Nu krävs aktivitet för att sätta press på den polska staten. Vi hoppas att alla de som då var aktiva än en gång ställer upp till Musas försvar - och att nya kamrater ansluter!

Här och här kan de av våra läsare som kan turkiska läsa mer.

Ett givet svar

Den här artiklen är skriven av en person som uppenbarligen tycker att den svenska imperialiststaten borde agera mer självständigt från Förenta Staterna. Oavsett detta innehåller den relevanta uppgifter och bör läsas. Men det bästa med texten är att skrivaren förstår att nedanstående frågeställning är helt logisk:

"Vilket mål är mest rimligt: en taliban som misstänks ha ett granatgevär under sängen, eller ingenjörer på Uppsala universitet som misstänks samarbeta med ÅAC Microtec?"

För oss finns naturligtvis bara ett givet svar och det är inte talibanen. "Bring the war home!" är en mycket aktuell paroll.

Teori: rätten måste vara olik!

"Det som vi här har att göra med, är inte ett kommunistiskt samhälle som utvecklats på sin egen grundval utan tvärtom, ett sådant som uppstår just ur det kapitalistiska samhället och som alltså i varje avseende, ekonomiskt, moraliskt, andligt, ännu bär märkena efter det gamla samhället, ur vars sköte det födes fram. I enlighet härmed erhåller den enskilde producenten - efter det att avdragen gjorts - exakt tillbaka, vad han ger samhället. Vad han givit det, är hans individuella arbetskvantum. Den samhälleliga arbetsdagen exempelvis består av de individuella arbetstimmarnas summa; den enskilde producentens individuella arbetstid är den av honom presterade delen av den samhälleliga arbetsdagen, hans andel därav. Han får av samhället ett kvitto på att han presterat så och så mycket arbete (med avdrag för den del av hans arbete som går till de gemensamma fonderna) och på detta kvitto hämtar han ur de samhälleliga förråden ut så mycket konsumtionsmedel som lika mycket arbete kostar. Samma kvantum arbete, som han givit samhället i en form, får han tillbaks i en annan.

Uppenbart råder här samma princip, som reglerar varuutbytet, såvitt detta är ett utbyte av lika värden. Innehåll och form har förändrats, emedan ingen under de förändrade omständigheterna kan ge något, utom sitt arbete, och emedan å andra sidan inget av egendomen utom individuella konsumtionsmedel kan övergå i den enskildes ägo. Men vad beträffar fördelningen av de senare bland de enskilda producenterna, så råder där samma princip som vid utbytet av varuekvivalenter, lika mycket arbete i en form bytes mot lika mycket arbete i en annan.

Därför är den lika rätten här ännu alltid - principiellt - den borgerliga rätten, ehuru princip och praxis inte längre strider mot varandra, under det att vid varuutbytet utbytet av ekvivalenter endast förekommer i genomsnittet och inte för det enskilda fallet.

Trots detta framsteg är denna lika rätt ännu alltid begränsad av en borgerlig skranka. Producenternas rätt står i proportion till deras arbetsprestationer; likheten består däri, att man mäter med samma måttstock, arbetet.

Den ene är emellertid den andre fysiskt eller andligt överlägsen, presterar alltså under samma tid mera arbete eller förmår arbeta under längre tid, och för att kunna fungera som mått måste arbetet bestämmas till sin utsträckning och sin intensitet, eljest upphör det att vara måttstock. Denna lika rätt är olika rätt för olika arbete. Den erkänner ingen klasskillnad, emedan den ene blott är arbetare liksom den andre, men den erkänner stillatigande såsom naturliga privilegier den olika individuella begåvningen och därmed prestationsförmågan. Den är därför till sitt innehåll en ojämlikhetens rätt, liksom all rätt. Rätten kan enligt sin natur blott bestå i användandet av samma måttstock, men de olika individerna (och de vore inte skilda individer, om de inte vore olika) kan blott mätas med samma måttstock, såvida man ser dem ur samma synvinkel, blott tar dem från en bestämd sida, exempelvis i detta fall betraktar dem blott som arbetare och för övrigt inte ser någonting i dem utan bortser från allt annat. Vidare: en arbetare är gift, den andre inte, en har flera barn än den andre o.s.v., o.s.v. Vid lika arbetsprestation och därmed lika andel i den samhälleliga konsumtionsfonden får sålunda den ene faktiskt mer än den andre, är den ene rikare än den andre o.s.v. För att undgå alla dessa missförhållanden måste rätten, i stället för att vara lika, vara olik.

Men dessa missförhållanden är oundvikliga under det kommunistiska samhällets första fas, sådant detta efter långa födslovåndor uppstått just ur det kapitalistiska samhället. Rätten kan aldrig stå högre än samhällets ekonomiska utformning och den därav betingade kulturutvecklingen.

I en högre fas av det kommunistiska samhället - när individernas förslavande underordnande under arbetsfördelningen försvunnit och därmed också motsättningen mellan andligt och kroppsligt arbete, när arbetet blivit inte blott ett medel för livsuppehälle utan rent av det viktigaste livsbehovet, när jämsides med individernas allsidiga utveckling också produktivkrafterna vuxit och alla den gemensamma kooperativa rikedomens källor flödar ymnigare - först då kan man helt överskrida den borgerliga rättens trånga horisont och samhället kan skriva på sina fanor: Av var och en efter hans förmåga, åt var och en efter hans behov!"

(Karl Marx, Kritik av Gothaprogrammet, 1875)