Dagens ämne

Idag har vi lagt tiden på att skriva ett längre inlägg på socialism.nu, så vi har inte riktigt haft tid att skriva för bloggen. Om ni går in i "tråden" om Tyskland på socialism.nu så hittar ni vad vi skrivit idag. För att inte missköta bloggen alltför grovt så lägger vi idag upp två låtar som vi gillar, och eftersom ämnet för dagen är Tyskland så blir det naturligtivs tyska låtar!

Repression och motstånd i Turkiet

Svensk borgarmedia uppmärksammar att en bomb sprängts i Istanbul. Sin vana trogen skriver man naturligtivs inte om den stenhårda repressionen som alla framstegsvänliga krafter i Turkiet utsätts för. Att runt 3000 personer gripits under de senaste månaderna tycker man inte det är värt att nämna.

Även om kurdiska nationaliströrelsens linje för närvarande, pga av dess uppenbara klassbegränsningar, är allt annat än tillfredställande, så finns det positiva aspekter. De verkligt revolutionära organisationerna och partierna fortsätter att utveckla sin verksamhet. Vi har vid flera tillfällen skrivit om hur även dessa kamrater, och i propotionerligt högre grad, har drabbats av den fascistoida repressionen. Igår var det dag igen. Den kurdiska nyhetsbyrån Firat skriver:

"Repression continued: 23 people detained in Adana
26 May 2011

Twenty three people have been detained in Adana yesterday


Twenty three people were taken into custody in the course of police operations carried out on Wednesday morning. The operations were carried out simultaneously at different places of Adana, a city on the south-eastern tip of the Mediterranean.

Police said the 23 detained people supposedly attended commemoration events held in Adana for Turkish leftist revolutionaries. On 18 May, it was the 38th anniversary of the death of Ibrahim Kaypakkaya, founder of the Communist Party of Turkey/Marxist Leninist (TKP/ML). Kaypakkaya died in 1973 in the Diyarbakir Prison after he had been tortured. The people taken into custody are also alleged of having attended an event on 6 May marking the 39th anniversary of the execution of Marxist-Leninist revolutionary Deniz Gezmis and his companions Hüseyin Inan and Yusuf Arslan in 1972.

Various non-governmental organizations and democratic mass organizations protested the operations in a press release issued in Adana the same day."

Just högtidlighållandet av Kaypakkayas dödsdag har i år varit särskillt framgångsrikt för kamraterna. Runt om i Turkiet har en massa olika aktiviteter genomförts. Den mest uppmärksammade var en demostration i Istanbul som gick till det berömda torget Taksim (se video nedan).

v

Även de militanta aktionerna fortsätter. Kring den 20 maj genomförde maoistisk milis, i aktionsenhet med kurdiska kämpar, aktioner i Istanbul. Bland annat bensinbombade man några banker. Videon nedan är från första maj förra året och visar en kampavdelning ur TIKKO-gerillan i ett av Istanbuls arbetarkvarter.


TKP/ML TIKKO 1 MAYIS MAHALLESINDE EYLEM YAPTI von direnis

Lenin: skjut dom på stället!

"We need young forces. I am for shooting on the spot any one who presumes to say that there are no people to be had. The people in Russia are legion; all we have to do is to recruit young people more widely and boldly, more boldly and widely, and again more widely and again more boldly, without fearing them. This is a time of war. The youth—the students, and still more so the young workers—will decide the issue of the whole struggle. Get rid of all the old habits of immobility, of respect for rank, and so on. Form hundreds of circles of Vperyod-ists from among the youth and encourage them to work at full blast. Enlarge the Committee threefold by accepting young people into it, set up half a dozen or a dozen subcommittees, “co-opt” any and every honest and energetic person. Allow every subcommittee to write and publish leaflets without any red tape (there is no harm if they do make a mistake; we on Vperyod will “gently” correct them). We must, with desperate speed, unite all people with revolutionary initiative and set them to work. Do not fear their lack of training, do not tremble at their inexperience and lack of development. In the first place, if you fail to organise them and spur them on to action, they will follow the Mensheviks and the Gapons, and this very inexperience of theirs will cause five times more harm. In the second place, events themselves will teach them in our spirit. Events are already teaching everyone precisely in the Vperyod spirit.

Lenin, A Letter to A. A. Bogdanov and S. I. Gusev, 1905 (Markeringarna är våra)

Dikt: Politisk Sommarmiddag

Idag publicerar vi en dikt, som vi hämtat ur Marxistiskt Forum Nr 1-2/1977, som ska vara skriven av en Johanna Schwartz.

POLITISK SOMMARMIDDAG

Så här lagar vi pasta revisionista italiana.

Om pasta vill vi nu sjunga en visa.
Det är den italienarna helst vill spisa.

För dess utseende finns det inga normer.
Den finns i de mest fantastiska former .

Trekantig, fyrkantig, smal eller bred,
blomformad, stjärnformad - allt slinker ned.

Fyllning kan lagas av olika saker
för skilda intressen och växlande smaker.

Tomatsåsen häller vi över till slut.
Nu ser det rött och aptitligt ut.

Och om du nu en extra krydda behöver:
strö lite påvlig förbannelse över!

Bra för marqui'er med goda dagar.
Skadligt för ärliga arbetarmagar.

Bra så

Snuten angriper folk i ett proletärt bostadsområde. Folk organiserar snabbt motstånd. Reaktionen talar om "upprorsmakare". Bra så.

Endast de som aktivt arbetar för att organisera kampen i våra områden, som förstår att gå till "de djupaste och bredaste lagern" kan sägas tillämpa en riktigt politisk linje. De som hävdar att politik framförallt görs i "centrum" står för något helt annat; de som hävdar att de tillämpar den riktiga linjen, men vars praktik ser helt annorlunda ut, de är endast opportunister.

Folkkriget i Peru 31 år

Den 17 maj 1980 inledde Perus Kommunistiska Parti folkkriget. Med anledning av årsdagen av denna viktiga händelse har partiets utlandsorganisation publicerat ett uttalande. Denna gång har kamraterna varit snabba med översättningen så därför hittar ni för första gången på länge en officell engelsk översättning här. Även kamraterna i Vänskapsföreningen Sverige - det Nya Peru har varit kvicka, så det finns en svensk översättning här. Uttalandet bör läsas av alla som intresserar sig för hur kamraterna ser på flera viktiga frågor.

Vad vi tycker är av särskillt intrese är att utlandsorganisationen, bland annat, framhåller att: 1) man själva liksom världens kommunister bör ha grepp om situationen i PKP, och kampen inom partiet, före folkkriget inleddes, en situation och kamp som alltså har relevans idag, och; 2) man skriver "Partiet fortsätter att leda Folkkriget på dess ohejdbara marsch, genom att tillämpa gonzalos tänkande för att lösa varje problem som dyker upp på revolutionens väg – såsom frågan om ledningen, som bara kan lösas i hård tvålinjerskamp liksom Ordförande Gonzalo lär oss" - en mening i vilken tempusformen är mycket viktig.

Även andra kamrater uppmärksammar årsdagen av att folkkriget inleddes i Peru. Här hittar ni uttalanden från kamrater i Ecuador, Spanien och Panama. Kamraterna i det italienska Maoistiska Kommunistiska Partiet uppmärksammar dagen, de gör det genom att publicera MPPs uttlande - men lägger samtidigt till en not vilken med all tydlighet visar att man känner sig förnärmade av vad kamraterna skriver.

Helt oavsett vad folk i utlandet skriver eller inte är dock det avgörande vad som faktiskt händer i Peru. Proklamtioner som inte backas upp av en praktik är relativt värdelösa. I natten till söndags genomförde enheter ur Folkets Befrielsearmé proppagandaaktioner i fyra byar i departementet Lambayeque. I söndags morse dödades en reaktionära soldat vid ett maoistgerillan genomfört eldöverfall riktat mot armébasen “Unión Mantaro” i provinsen Huanta i departementet Ayacucho. Armébasen "Unión Mantaro" borde för övrigt vara den farligaste platsen i Peru för reaktionärer, med tank på hur ofta just den basen attackerats sedan den upprättades.

Vi, för vår del, firar dagen tillsammans med peruanska kamrater och är helt och fullt övertygade om att folkkriget i Peru kommer att segra och att ju mer PKP tillämpar sin Enhetsbas och håller fast vid sitt Enighetscentrum (ordförande Gonzalo) - ju mer och bättre kommer den peruanska revolutionen utvecklas som en del av världsrevolutionen.

Lite om ekonomi

De imperialistiska stormakterna gör grova pengar på Greklands kris, samtidigt som det grekiska folket drabbas hårt av arbetslöshet, ökad utsugning och förtryck. Det svenska finanskapitalet sätter sitt hopp till marknader i Sydamerika och Asien. I fallet Sydamerika är dessa marknaders tillväxt intimt förbunden med de höga råvaruprisern. Länder som Peru har en hög tillväxt, som dock inte kommer befolkningen till godo, som är helt baserad på de höga mineralpriserna. Länder som parguay är numera beroende av soyapriset. Idagarna har silverpriset rasat och flera borgerliga ekonomer ser det som en varning, en indikator, för att att mineralpriserna kommer att falla drastiskt. I allmänhet talar samma ekonomer om en "råvaru-bubbla". Vi är inte tillräckligt informerade om de här sakerna för att skriva någon djupsinnig analys, men en sak verkar uppenbar: det förhållningsätt som imperialismen nu intar för att övervinna - den rådande - krisen, om det så må vara genom att kapitalisera på andra länders elände eller genom att skapa nya "bubblor", så är det enda de gör att skapa förutsättningar för en än djupare kris. Än en gång bekräftar således de faktiska kändelserna marxismens sanning. I flera länder visade sig kommunisterna sig vara fullkomligt oförmögna att utnyttja de förbättrade objektiva förutsättningarna för revolutionen som uppstod kring 2008. Vi hoppas att kommunisterna förstår att snabbt förbereda sig för det som komma skall.

Hur gick valen i Västbengalen egentligen till?

Svensk borgarmedia publicerar idag notiser om hur "kommunisterna" förlorade valen i Västbengalen. Som våra läsare vid det här lagat - om inte tidigare - är på det klara med så är CPI (Marxist" inte ett kommunistiskt parti utan ett socialfascistiskt missfoster som med drakonisk terror bekämpar den revolutionära rörelsen som leds av Indiens Kommunistiska parti (maoisterna). Det är alltså inte "kommunisterna" som förlorade valet i Västbengalen utan socialfascisterna.



Maoisternas officella ståndpunkt till den borgerliga parlamentarismen är att man anser parlamenten vara svinstior och man tillämpar valbojkott. Även inför valen i Västbengalen - och de övriga delstatsvalen som hölls samtidigt - har kamraternas officella linje varit valbojkott. Detta uttalande från partiets Centralkommitté redogör för IKP (maoisterna):s ståndpunkt. Som framgår av uttalandet har man inga illusioner kring partiet som heter Trinamool Congress (TMC) - vars ledare Mamata Banerjee är järvägsminister i den indiska centralregeringen. Olika reaktionärer, främst från CPI (Marxist), har sedan en tid tillbaka hävdat att det skulle finnas ett "förbund mellan maoisterna och TMC". Det påståendet är felaktigt. Trots detta föreligger när man tittar på valen i Västbengalen ett antal konkreta fakta. Maoistgerillan har varit anmärkningsvis passiv, det har knappt förekommit några offensiva aktioner att tala om (när man beaktar den kapacitet som man har i delstaten). Valdeltagande i områden där man har sådant inflyttande att man utan svårigheter kan få folk att inte gå och rösta, har varit högt. De olika proppagandakanaler man har har lagt i princip allt krut på att fördömma CPI (marxist) medans man inte alls lagt samma vikt på TMC. Och så vidare. Till detta ska läggas att kanditater som formellt inte tillhöra maoistpartiet, eller någon av dess organisationer, men som har olika typer av band till partiet har ställt upp i valet och dessa kandidater har IKP (maoisterna) inte nämnt eller, genom närstående personer, positivt omtalat. Det finns alltså all anledning att tro att maoisterna inte tillämpat sin officella linje i Västbengalen utan "låtit TMC vinna". Det skulle inte vara första gången man tillämpade en sådan politik - man har tidigare vid minst ett tillfälle gjort likadant i Andhra Pradesh (den gången intog uderstödde man de facto Kongresspartiet). Argumentet då var att en sådan "taktik" var passande inför de planer som maoisterna hade för att utveckla folkkriget. Att man nu gjort på samma sätt i Västbengalen verkar uppenbart.



De indiska kamraterna förhållningsätt är i våra ögon felaktigt och ett uttryck för de eklektiska ideologiska ståndpunkter som man har i flera viktiga frågor. Det finns flera viktiga aspekter av det hela, men det som vi här tycker är relevant att framhålla är problemet med att partiet har en officiell ståndpunkt men i praktiken tillämpar en helt annan politik. Detta problem är tyvärr mycket vanligt inom den internationella kommunistiska rörelsen. Konsekvensen av ett sådant förhållningssätt är att folk blir förvirrade, oenighet uppstår och i kritiska situationer blir skadorna mycket stora för den revolutionära rörelsen (exemplet med vad som hände i Andhra Pradesh är bevis nog). Eftersom man idag överhuvudtaget inte kan tala seriöst om den internationella kommunistiska rörelsen utan att ta IKP (maoisterna):s inflytande i beaktande, så måste man även förstå den skada som uppstår på internationell nivå när kamraterna uppträdder på detta sätt. Den proletära internationalismen betyder inte att okritiskt förhålla sig till "de stora partierna", en riktigt ståndpunkt betyder att kämpa för att hävda marxismens principer. Stödet för folkkriget i Indien, precis som det gäller för alla andra revolutionära rörelser, blir starkare av att kamrater världen över kämpar för bistå de indiska maoisterna med riktig kritik.

Avslutningsvis vill vi dock understryka att när vi idag skriver om detta ämne så gör vi det utan att ha sett någon officiell "valanalys" från IKP (maoisterna), möjligtvis finns det för oss okända aspekter även om lite tyder på det i detta fall.

Humoristisk antifascism

Det finns ett spanskt naziband som heter "Division 250", som i sina sånger rashat och annat skit som nazister vanligtvis gillar. Antifascister i Spanien har bildat bandet "Division 251" som jälvas med nassepacket. Nedanstående video är ett bra exempel på hur även humorn är att vapen i kampen mot fascismen.

Det som däremot inte är alls roligt är hur lindrigt det här svinet kommer undan.

Tre medlemmar i "Grup Yorum" gripna

Natten till igår greps tre medlemmar ur musikgruppen "Grup Yorum" i en stor polisrazzia i Istanbul, ytterligare 33 andra personer greps också. Samtliga gripna anklagas för medlemskap i den guevaristiska gerillaorganisationen Revolutionära Folksbefrielse Partiet-Fronten (DHKP-C, tidigare DEV-SOL). Grup Yorum är ett mycket känt musikband inom den turkiska "vänstern" och brukar ofta spela i Europa inför tusentals personer. De tre gripna bandmedlemmarna är Ali Araci, Ali Papur and Caner Bozkurt. Inför de stundande valen har den turkiska staten trappat upp repressionen mot alla framstegsvänliga krafter, och enligt tillförlitliga uppgifter ska den kurdiska nationaliströrelsen har drabbats av ungefär tusen gripanden. Vi solidariserar oss självfallet med de gripna och hoppas att fler i Sverige ska få upp ögonen för den kamp som våra kamrater för i Turkiet. Nedan Grup Yorums version av en inte helt okänd låt - den som söker på youtube hittar många fina bitar som bandet spelat in!

Gerillaaktioner i Filippinerna och Indien - och en svensk artikel

Indien: Igår dödades en paramilitär soldat i delstaten Chhattisgarh i en aktion genomförd av Folkets Befrielsegerillarmé i distriktet Dantewada. På flera orter förhindrade maoisterna att den pågående fyllnadsvalen till det lokala parlamentet kunde genomföras. På en del ställen behövde man inte ens genomföra några offensiva aktioner för att genomföra valbojkotten, ingen gick och röstade ändå!

Filippinerna. I torsdags, den 5 maj, genomförde enheter ur Nya Folkarmén på ön Luzon ett framgångsrikt bakhåll i provinsen Rizal. Sex soldater, inklusive en löjtnant, ur den reaktionära armén sårades svårt.

Den syndikalistiska tidningen Arbetaren har publicerat ett reportage om Nya Folkarmén. Artiklen är egentligen torftig, men ändå försiktigt positiv till kamraternas kamp. Vi tycker det är mycket bra att en tidning av Arbetarens typ har en sådan artikel och hoppas att redaktörerna även framöver publicerar liknande artiklar!

Den verdervärdige på Hildelund

Det finns få levande varelser som är så vedervärdiga som Carl P Herslow. Alla som på något sätt komit i kontakt med fanskapet eller bara är bekanta med hans verksamhet kan intyga att det är så. Han symboliserar allt det sämsta i Skåne, en fascistisk hetsare som inte viker för några medel att sprida sitt hat. Det är därför med glädje som vi läser om att Herslow inte kan bo kvar i Malmö. Han har nu flyttat till gården Hildelund utanför Svedala. Vår spontana reaktion är tvåfaldid: för det första tycker vi synd om de grisarna på gården som fått ett sådant kräk på halsen, och för det andra så verkar det inte så smart att offentligt meddela var man bor om man är CP Herslow - det är så lätt att det kommer objudna på besök.

Eftersom vi till helgen firar årsdagen av Berlins befrielse lägger vi upp en fin video.

Massans vikt

Idag publicerar borgarpressen notiser om hur reaktionen i god malthusiansk anda oroar sig över befolkningsökningen. Nu är dravlet om "överbefolkningen" vederlagt av marxismen sedan runt 150 år, men det bryr sig naturligtvis inte svensk borgarmedia om. Vi gläds åt nyheten, befolkningsökningen betyder att tredje välrdens länder, där redan den förkrossande majoriteten av jordens befolkning lever, ökar i vikt. Befolkningsökningen betyder att behovet av revolution blir allt mer uppenbart. Det är just det, nödvändigheten av revolutionen för att tillgodose mänsklighetens behov, som reaktionen fruktar. Miljardmassorna vill inte leva under förhållanden som hör 1800-talet till, samtidigt som parisiterna i de imperialistiska länderna lever i överflöd.

Gerillaktioner i Indien och Peru

Indien: Igår genomförde enheter ur Folkets Befrielsegerillaarmé ett framgångsrikt bakhåll Lohardaga distriktet i delstaten Jharkhand i vilket elva av reaktionens soldater dödades och minst ett tjugotal sårades.

Peru: I måndags likviderade en kampavdelning ur Folkets Befrielsearmé en tjallare i byn Camitio y departementet Huánuco.

Om första maj 2011

Som vi skrev igår har första maj i år varit en salig röra, inte så mycket för vår egen del som för den internationella kommunistiska rörelsen i stort. Å ena sidan ser vi att det finns ett stort antal partier, organisationer och grupper som utvecklar sitt revolutionära arbete världen över. Men, splittringen är idag ytterst påtaglig bland världens kommunister. Situationen har blivt allt värre sedan den Revolutionära Internationalistiska Rörelsen (RIM) helt slutat att fungera.
Idagsläget finns det bland det bland de partier som är/var medlemmar av RIM tre tydliga antagonistiska positioner, som representeras av Perus Kommunistiska Parti (PKP), Revolutionära Kommunistiska Partiet/USA (RCP) och Nepals Förendade Kommunistiska Parti (maoisterna). PKP håller fast vid den linje som man gjort sedan RIM grundades (1984), men efter vad man kan utläsa av dess utlandsorganisations första maj uttalande verkar man för tillfället lägga mest vikt vid att tydliggöra sin ståndpunkt i frågor som mer berör situationen i Peru och partiet självt. RCP har övergett maoismen och anser (hur galet det än låter) att världens kommunister ska enas på grundval av Avakians "nya syntes". Det nepalesiska partiet har i sin kapitulation gått så långt, ideologiskt, att man likställer "maoismen" med "maotsetungs tänkande" vilket innebär att man övergett de ideologiska ståndpunkter som var avgörande för att man bröt med revisionismen under början av nittiotalet och inledde folkkriget, man håller fast vid "fredsavtalet" och försvaret av den reaktionära staten i Nepal. Till dessa tre ståndpunkter, som kring sig i samlar olika krafter inom den internationella kommunistiska rörelsen, ska läggas den roll som Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) spelar och Filippinernas Kommunistiska Parti. Det sistnämnda partiets roll är den samma som den spelat under de senaste årtioendena, man utgår från ett mycket pragmatiskt kriterium och sammarbetar med alla möjliga krafter - man anstänger sig definitivt inte för att ena världens kommunister på en tydlig ideologisk och politisk grund.

IKP (m)´s roll är mer uppenbart vacklande. Att sammanslagningen mellan CPI (ML) (PG) och MCCI även medförde att det i det nya partiet kom två olika ståndpunkter angående den internationella kommunistiska rörelsen, är klart för alla som är något så när insatta i frågan. Den indiska kommunistiska rörelsens enhet har medfört att folkkriget i som IKP (m) leder kunnat utvecklas till nya höjder, vilket medfört att partiets prestige ökat avsevärt. Men när man tittar på de ideologiska och politiska ställningstaganden som de indiska kamraterna gör ser man tydligt att man inte alls har en ideologisk soliditet som motsvarar denna prestige. Att man för några år sedan gick ut och kritisterade det nepalesiska partiet kraftfullt var bra och medförde att många kamrater världen över satte hopp till de indiska kamraterna. Denna första maj har man dock publicerat ett gemensamt uttalande från flera partier, däribland det nepalesiska, i vilket men helt försonnar sig med kapitulationen. Bland de partier som undertecknat samma uttalande finns bland annat Maoistiska Kommunistiska Partiet Turkiet och Norra Kurdistan och Maoistiska Kommunistiska Partiet Italien. Men, det finns även minst två andra uttalanden från olika konstelationer av partier i främst Latinamerika. I dessa båda uttalanden sluter de latinamerikanska partierna upp kring i vad som - något generaliserat - kan sägas vara PKPs ståndpunkt. I vissa länder råder det även stor splittring bland de olika kommunistiska grupperingarna, som i t.ex. Spanien och Frankrike. Ovanpå alltihopa finns det ett antal partier var hållning är vacklande eller inte helt klar i dessa frågor, däribland viktiga partier som Turkiets Kommunistiska Parti/Marxist-Leninisterna, kamraterna i Bangladesh m.fl. Som om det hela inte vore nog så innebär det faktum att tre kamrater ur IKP (m)s Centralkommitté nyligen gripits ett problem, särskillt eftersom det verkar vara fallet att bland dessa tre finns den kamrat som är/var ansvarig för partiets internationella arbete.

Undantag från denna situation kan man se bland annat i Österike där en lokal organisation tillsammans med turkiska kamrater gjort ett intressant uttalande. Även i Tyskland finns det tydliga tecken på att kamraterna, de peruanska såväl som de turkiska, förmår att ena sig med lokala grupper. Vi deltog i det mycket lyckade första maj firandet i Hamburg och kunde konstatera att kamraterna där inte bara lyckats producera ett intressant flygblad som delades ut i stort antal utan även spelade en mycket aktiv roll i på den demo som hölls på förmiddagen - kamraterna var de som handgripligen löste situationen med socialfascisterna som försökte blockera det internationalistiska blockets deltagande i demon - och på den av snuten ytterst hårt bevakade demon på kvällen (två tusen demostranter, mestadels ungdommar, mot 2000 extremt agressiva kravallpoliser, bl.a. specialenheter från Bayern). Vi deltog även dagen innan i demon som hölls till försvar för Rote Flora, som hade som höjdpunkt att ett fordon tillhörande den tyska krigsmakten, som någon smart typ parkerat längs marschvägen, sattes i brand av kamrater. En vidare rapport om dessa tre demostrationer återkommer vi med i mån av tid.

Sammanfattningsvis kan man säga att årets första maj visat att det råder en mycket stor oordning inom den internationella kommunistiska rörelsen, och de försök som gjorts till gemensamma uttalanden har snarare orsakat än mer oenighet. Kampen för kommunisternas enhet på världsnivå befinner sig i ett mycket komplicerat läge och utan tvekan är det ett gyllene tillfälle för likvidatoriska element att ställa till med skada. Det viktiga för de som vill kämpa för kommunisternas enhet blir därför att sätta marxismens principer i första hand och ingenting annat.

En salig röra

Så här dagen efter första maj kan vi konstatera att den internationella arbetarklassens dag i år varit en salig röra. Vi utvecklar det hela imorgon!