Röda Verb

Förklaring

2012-01-29T14:47:00.002+01:00

Som de som regelbundet läser den här bloggen redan märkt har vi inte skött bloggandet som vanligt under en tid. Vi har lagt upp inlägg mer sällan och det har blivit allt mindre egenskrivna texter/översättningar. Anledningen är inte att vi inte längre har lust att blogga. Anledningen är akut tidspress. Eftersom bloggen alltid varit ett "sidoprojekt" för oss och inte vår huvudsakliga politiska verksamhet, har det endast varit särskilda arbetsförhållanden som gjort att vi trots allt kunnat hålla en relativ regelbundenhet i bloggandet. Men under den senaste månaderna har dess förhållanden ändrats och det ser ut som den nuvarande situationen kommer att råda under åtminstone de närmsta veckorna. Vilket innebär att vi inte kommer att kunna blogga i den omfattning som vi önskar. Hur det kommer bli med bloggandet i fortsättningen är alltså oklart. Vi kommer dock att anstränga oss för att hålla igång bloggen, även om det blir på spårlåga för en tid. Så fortsätt att titta in lite då och då så kommer ni säkert att hitta nyheter!

Gevärets tid

2012-01-23T18:37:00.001+01:00

På videon ovan spelas en av våra absoluta favoritlåtar, en sång vars politiska innehåll är mer aktuellt än någonsin, även om vi idag naturligtivs skulle ge andra exempel. Men, kärnfrågan som texten reser förblir högaktuell. Nedan har vi gjort en översättning av texten för att även de av våra läsare som inte förstår italienska ska kunna ta den till sig.

Vi ställer samma fråga som ställs i låten:

Så, vad behöver du mer, kamrat, för att fatta
att gevärets tid har kommit?

Gevärets tid

Hela världen expolderar
från Angola till Palestina
Latinamerika strider
den väpande kampen segrar i Indokina
folken världen över blir medvetna
och ner på torgen med det rättfärdiga våldet.

Så, vad behöver du mer, kamrat, för att fatta
att det som ljuder är gevärets tid?

Nixons, Agnews och Macnamaras Amerika
får sig en läxa av de Svarta Pantrarna
folken vill inte ha napalmenscivilisation
så länge det finns herrar kommer det aldrig att finnas fred
herrarnas fred är herrarna till gagn
samexistensen är en bluff för att få oss at känna oss väl till mods

Så, vad behöver du mer, kamrat, för att fatta
att det som ljuder är gevärets tid?

I Spanien och Polen visar arbetarna
att kampen aldrig har upphört
mot herrarna, mot kapitalismen
även när den har maskerat sig som falsk socialism
De strejkande polska arbetarna
skriker på demostrationen: Gestapo Polis!
De skrek: Gomulka för de kommer det inte att gå väl!
De marscherade sjungande Internationalen.

Så, vad behöver du mer, kamrat, för att fatta
att det som ljuder är gevärets tid?

Massorna, även i Europa, tittar inte längre på
kampen bryter ut överallt och kan inte stoppas,
barrikader överallt, från Burgos till Szczecin,
och även här från Avola till Turin
från Orgosolo till Marghera, från Battipaglia till Reggio,
den hård kampen rycker fram, det värsta väntar herrarna.

Så, vad behöver du mer, kamrat, för att fatta
att gevärets tid har kommit?

Manifestation i Stockholm

2012-01-20T17:19:00.004+01:00

Som de flesta av våra läsare redan vet så genomförs idagarna en internationell aktionsvecka till stöd för folkkriget i Indien. Vad vi vet genomförs endast en offentlig aktivitet i Sverige med anledning av detta. Ni finner information här nedan och här. Vi tycker parollen för Stockholmsmanifestationen är "lite märklig" men hoppas ändå att så många som möjligt sluter upp. Det står ingenting om att man inte får ta med sig egna bandroller med antiimperialistiska budskap.

Manifestation på Lördag
På lördag, den 21 januari, genomförs en mindre manifestation under parollen "Protestera mot den indiska statens brutalitet". Samling på trappan till Konserthuset på Hötorget i Stockholm kl 15.

Filippinerna: folkkriget i städerna!

2012-01-16T18:19:00.000+01:00

En mycket viktig utveckling pågår just nu i Filipinerna. Det ser ut som Filippinernas Kommunistiska Parti börjar utveckla den väpnade kampen även i städerna. En mycket spännanden utveckling som om den fortsätter kommer att vara helt avgörande för att föra folkkriget till en högre nivå. Här finner ni ett uttalande från filippinska ungmaoister som verkar i huvudstaden Manila.

"Intensifying mass struggles and campaigns is the breeding ground of the exponential advances, quantitatively and qualitatively, of the revolutionary urban mass movement. We have already entered the third year of our five-year plan and we have gained numerous achievements. Like how you dared not to be bound by the barricade in the demolition and bring the fight closer to the enemy, the people’s war has also advanced towards achieving the strategic stalemate. We are now bringing the people’s war closer to the enemy."

"We are officially declaring war against the brutality of the state. Every community will be a war zone against the ruling class."

Telefonjobb i Filippinerna

2012-01-11T18:16:00.000+01:00

Många är de av våra kamrater och bekanta som har direkterfarenhet av att expolateras i telefonjobbsindustrin. Alla som suttit som ett bihang till en telefon vet hur jävligt det är. Alla vet dessutom att lönen är extremt dålig. Men kapitalets herrar skickar iväg till och med dessa låglöne jobb till andra länder. Det land som idag är det till vilket flest av denna typen jobb förläggs är Filippinerna. Läs här vad Filippinernas Kommunistiska Parti har att säga om saken.

Frige Musa Dogan!

2012-01-10T18:14:00.003+01:00

Vi blev kontaktade av turkiska kamrater (som inte bor i Sverige) som bad oss att uppmärksamma att Musa Dogan gripits i Polen. När vi letade runt lite såg vi att andra redan skrivit om saken:

"Frige Musa Dogan

Musa Dogan (Pirsani Kopiszewski) är anhållen i Rzeszow i Polen sedan den 3 januari 2012.

1993 dömdes Musa Dogan till ”strängt fängelse på livstid” i Turkiet. Han dömdes av en nationell domstol där också militärer ingick, en instans som inte uppfyller grundläggande krav på rättssäkerhet enligt Europakonventionen.

Under sin tid i fängelset hungerstrejkade Dogan, vilket ledde till att han blev svårt sjuk. I december 2002, under en medicinsk permission, rymde han och sökte skydd i Sverige och 2007 fick han uppehållstillstånd. År 2009 anhölls han eftersom Turkiet begärde honom utlämnad. Han satt häktad i 9 månader i Sverige. Högsta domstolen beslutade sedan att Musa Dogan inte ska utlämnas till Turkiet. Därmed frigavs han. Dogans politiska identitet är känd och bekräftad av svenska myndigheter och 2007 beviljades han därför politisk asyl med flyktingstatus, alltså i enlighet med Genèvekonventionen från 1951.

Nu är han anhållen igen fast i Polen för att Turkiet vill honom utlämnad. Med tanke både på Dogans sjukdom och på behandlingen av politiska fångar i turkiska fängelser föreligger det en överhängande fara för hans liv om han utlämnas. Därför ber vi att Sverige ingriper för att han inte utlämnas till Turkiet.

Svensk Turkisk Solidaritet och Kultur Förening i Stockholm"

Vi understödjer ovanstående uttalande och vill mana alla våra läsare att sätta sig i kontakt med föreningen som gjort det och understödja deras aktiviteter för Musa Dogan.

Det är inte första gången som Musa riskerar utvisning till Turkiet. 2009 väckte hans fall stor uppmärksamhet då han satt häktad i nio månader i Sverige. Tidningarna som DN och Arbetaren skrev om fallet och solidaritetsaktioner genomfördes. Nu krävs aktivitet för att sätta press på den polska staten. Vi hoppas att alla de som då var aktiva än en gång ställer upp till Musas försvar - och att nya kamrater ansluter!

Här och här kan de av våra läsare som kan turkiska läsa mer.

Ett givet svar

2012-01-06T18:30:00.001+01:00

Den här artiklen är skriven av en person som uppenbarligen tycker att den svenska imperialiststaten borde agera mer självständigt från Förenta Staterna. Oavsett detta innehåller den relevanta uppgifter och bör läsas. Men det bästa med texten är att skrivaren förstår att nedanstående frågeställning är helt logisk:

"Vilket mål är mest rimligt: en taliban som misstänks ha ett granatgevär under sängen, eller ingenjörer på Uppsala universitet som misstänks samarbeta med ÅAC Microtec?"

För oss finns naturligtvis bara ett givet svar och det är inte talibanen. "Bring the war home!" är en mycket aktuell paroll.

Teori: rätten måste vara olik!

2012-01-05T18:12:00.000+01:00

"Det som vi här har att göra med, är inte ett kommunistiskt samhälle som utvecklats på sin egen grundval utan tvärtom, ett sådant som uppstår just ur det kapitalistiska samhället och som alltså i varje avseende, ekonomiskt, moraliskt, andligt, ännu bär märkena efter det gamla samhället, ur vars sköte det födes fram. I enlighet härmed erhåller den enskilde producenten - efter det att avdragen gjorts - exakt tillbaka, vad han ger samhället. Vad han givit det, är hans individuella arbetskvantum. Den samhälleliga arbetsdagen exempelvis består av de individuella arbetstimmarnas summa; den enskilde producentens individuella arbetstid är den av honom presterade delen av den samhälleliga arbetsdagen, hans andel därav. Han får av samhället ett kvitto på att han presterat så och så mycket arbete (med avdrag för den del av hans arbete som går till de gemensamma fonderna) och på detta kvitto hämtar han ur de samhälleliga förråden ut så mycket konsumtionsmedel som lika mycket arbete kostar. Samma kvantum arbete, som han givit samhället i en form, får han tillbaks i en annan.

Uppenbart råder här samma princip, som reglerar varuutbytet, såvitt detta är ett utbyte av lika värden. Innehåll och form har förändrats, emedan ingen under de förändrade omständigheterna kan ge något, utom sitt arbete, och emedan å andra sidan inget av egendomen utom individuella konsumtionsmedel kan övergå i den enskildes ägo. Men vad beträffar fördelningen av de senare bland de enskilda producenterna, så råder där samma princip som vid utbytet av varuekvivalenter, lika mycket arbete i en form bytes mot lika mycket arbete i en annan.

Därför är den lika rätten här ännu alltid - principiellt - den borgerliga rätten, ehuru princip och praxis inte längre strider mot varandra, under det att vid varuutbytet utbytet av ekvivalenter endast förekommer i genomsnittet och inte för det enskilda fallet.

Trots detta framsteg är denna lika rätt ännu alltid begränsad av en borgerlig skranka. Producenternas rätt står i proportion till deras arbetsprestationer; likheten består däri, att man mäter med samma måttstock, arbetet.

Den ene är emellertid den andre fysiskt eller andligt överlägsen, presterar alltså under samma tid mera arbete eller förmår arbeta under längre tid, och för att kunna fungera som mått måste arbetet bestämmas till sin utsträckning och sin intensitet, eljest upphör det att vara måttstock. Denna lika rätt är olika rätt för olika arbete. Den erkänner ingen klasskillnad, emedan den ene blott är arbetare liksom den andre, men den erkänner stillatigande såsom naturliga privilegier den olika individuella begåvningen och därmed prestationsförmågan. Den är därför till sitt innehåll en ojämlikhetens rätt, liksom all rätt. Rätten kan enligt sin natur blott bestå i användandet av samma måttstock, men de olika individerna (och de vore inte skilda individer, om de inte vore olika) kan blott mätas med samma måttstock, såvida man ser dem ur samma synvinkel, blott tar dem från en bestämd sida, exempelvis i detta fall betraktar dem blott som arbetare och för övrigt inte ser någonting i dem utan bortser från allt annat. Vidare: en arbetare är gift, den andre inte, en har flera barn än den andre o.s.v., o.s.v. Vid lika arbetsprestation och därmed lika andel i den samhälleliga konsumtionsfonden får sålunda den ene faktiskt mer än den andre, är den ene rikare än den andre o.s.v. För att undgå alla dessa missförhållanden måste rätten, i stället för att vara lika, vara olik.

Men dessa missförhållanden är oundvikliga under det kommunistiska samhällets första fas, sådant detta efter långa födslovåndor uppstått just ur det kapitalistiska samhället. Rätten kan aldrig stå högre än samhällets ekonomiska utformning och den därav betingade kulturutvecklingen.

I en högre fas av det kommunistiska samhället - när individernas förslavande underordnande under arbetsfördelningen försvunnit och därmed också motsättningen mellan andligt och kroppsligt arbete, när arbetet blivit inte blott ett medel för livsuppehälle utan rent av det viktigaste livsbehovet, när jämsides med individernas allsidiga utveckling också produktivkrafterna vuxit och alla den gemensamma kooperativa rikedomens källor flödar ymnigare - först då kan man helt överskrida den borgerliga rättens trånga horisont och samhället kan skriva på sina fanor: Av var och en efter hans förmåga, åt var och en efter hans behov!"

(Karl Marx, Kritik av Gothaprogrammet, 1875)

Nytt år: slå till proletär!

2011-12-31T13:46:00.003+01:00

På de österrikiska ungmaoisternas hemsida hittade vi ovanstående bild. Texten lyder:

"Ett nytt år!
Ett nytt år som alla andra? Nej! Så får det inte bli!
För att den nya världen ska resa sig ur nöd och kval: slå till proletär!"

En alldeles utmärkt nyårshälsning tycker vi och önskar alla våra läsare en dunderfest och all framgång i kampen 2012!

Satans mördare!

2011-12-29T18:38:00.004+01:00

Minst 36 unga kurder har massakrerats av den turkiska militären. Massakern är inget undantag utan en del av det systematiska folkmord som den turkiska staten bedriver mot kurderna. Den kurdiska nationalistiska rörelsen ska dränkas i blod. Kurderna ska terroriseras till underkastelse.

Den turkiska militärens påståenden om att det "kanske" skulle röra sig om att man "misstagit de döda för gerillasoldater" är rakt igenom falskt. En talesman för den kurdiska nationaliströrelsens väpnade styrkor klargör:

"In a statement to ANF about the air assault of the Turkish army which has killed at least 36 civilians on 28 December night, HPG (People’s Defense Forces) Command Member Bahoz Erdal contradicted the statement released by the Turkish General Staff.

Bahoz Erdal said that “There is a distance of at least 10 km between the real scene of the slaughter and the alleged Sinaht area of Haftanin. The slaughter was carried out in the border region of Serê Sas close to the Roboskî village.”

Remarking the impossibility of allegations which say that guerrilla camps were deployed in the area of the scene, Bahoz Erdal said that guerrillas would never perform an act or activity in this area which civilians and villagers always use as their passageway.

HPG Command Member defended that the slaughter was an organized and planned act rather than an accident or an involuntary action. Erdal also pointed out that it was not possible for the military and administrative authorities to be unaware of civilians who dealt with border trade. Erdal added that “Furthermore, unmanned air vehicles performed reconnaissance activities in the area on 28 December, between the hours of 17.00 and 21.30 when the slaughter was carried out by warplanes. There's not a scintilla of truth in the allegation that the civilians, who move unarmed on mules in this route every day, were mistaken for guerrillas."

När den kurdiska befolkningen protesterar mot massakern, då möts de av reppression:

"A demonstration in Diyarbakir organized to protest against the massacre carried out by Turkish warplanes in the province of Sirnak (village of Roboski) on Wednesday night has been heavily attached by police.

At least 10 thousand people took to the street in the main Kurdish city to protest at the latest massacre which claimed the life of 35 people, many very young.

Police attacked the crowd and BDP city co-chair Zübeyde Zümrüt has been wounded along many other people.

Police threw tear gas trying to disperse the crowd.

A demonstration in Yüksekova also was attacked by police. Thousands gather to protest against the massacre in Uludere and were met by police violence."

Än en gång visas att det finns inget annat hopp för kurderna än att förena sig med de verkligt revolutionära partier som kämpar för att krossa den reaktionära turkiska staten. Alla illusioner om en "fredsöverenskommelse" med de härskande klasserna i Turkiet måste kastas bort och ett allomfattande folkkrig utvecklas. Annars kommer händelser som den igår natt att upprepas igen och igen.

Reaktion och ett land som slits isär...

2011-12-28T18:21:00.002+01:00

Bort med värnpliktsarmén. Bort med nämndemännen . FRA-lagen. "Terroristlagar". Folkmordsministrar. Polisstat i förorten. Fascister i riksdagen. Aktivt deltagande i kolonialkrig.

Någon som sa "reaktion över hela linjen"?

Idag är tydligen tesbevisardagen. Hör bara på Borg:

"– Vi ska ha ett land som håller ihop och det är naturligtvis besvärande om man ser indikationer på motsatsen"

Indikationer var det ja. På en revolutionär situation i ojämlik utveckling.

Lägesrapport från Filippinerna

2011-12-27T18:25:00.001+01:00

Den 26 december varje år brukar Filippinernas Kommunistiska Parti (FKP) publicera ett dokument i vilket man summerar året som varit, ser över vilka framsteg man gjort, påtalar fel som bör rättas och kommande uppgifter. I år har man varit vanan trogen och här finns texten, nedan ett utdrag. Alla som sympatiserar med de filippinska maoisternas kamp bör läsa igenom texten.

"Since last year, we have seen significant achievements in our ideological, political and organizational work. We have scored major successes in fulfilling the political requirements for realizing the plan to advance from strategic defensive to strategic stalemate. We have strengthened the political foundation for intensifying the people’s war.

As a result, the NPA has been able to launch and win more and more tactical offensives despite prolonged large-scale military offensives by the fascist puppet state. It has delivered lethal blows on the enemy and captured weapons to form more fighting units. It has carried out extensive and intensive guerrilla warfare on the basis of an ever widening and deepening mass base.

The crisis conditions in the world capitalist system and in the Philippine ruling system are extremely favorable for waging the people’s democratic revolution and for realizing the medium-term plan to advance from strategic defensive to strategic stalemate. Let us take full advantage of the ever worsening and deepening crisis conditions."

Ung bostadspolitk...

2011-12-14T18:22:00.002+01:00

En bild säger mer än tusen ord...

Tyskland: kapitalismen mördar

2011-12-13T18:12:00.000+01:00

Ofta när man talar med kamrater om hur kapitalismen bokstavligt talat suger livet ur arbetarklassen, även här i de "rika länderna", så tänker de flesta ofta på dödsfall på arbetsplatser. Men nu visar uppgifter från Tyskland hur folk med "låglönearbeten", dvs de lägsta skikten av arbetarklassen, faktiskt dör mycket tidigare än de som har det bättre ställt - som ett direkt reslutat av utsugningen. En sak att hålla i minnet här är att de "låglönearbetande" som det är tal om är personer som arbetar heltid, alltså inte arbetslösa.

I Tyskland har "låglönesektorn" ökat från 16% av de arbetande 1996 till 24% 2011. Det har fått mycket påtagliga konsekvenser i statistiken över levnadslängden i landet. Samtidigt som levendslängden i landet i allmänhet ökar, den ligger nu på 82,8 år i snitt, så sjunker den för "låginkomsttagarna". 2001 låg levnadslängden inom denna grupp på 77,5 år. 2010 var den 75,5 år. I de delstater som tidigare utgjorde DDR är utveckling ännu mer drastisk. Där uppnådde "låginkomstagarna" år 2001 i snitt 77,9 år. 2010 låg genomsnittslevnadslängden i denna grupp på 74,1 år!

Fattigdomsforskaren Christoph Butterwegge vid universitetet i Köln säger så här: "Genom den systematiska utbyggnaden av låglönesektorn leder till att människor lever osundare - de är rädda, de sover sämre, de psykosociala problemen ökar."

Tillägas ska att pensionsåldern, med början från 2013, i Tyskland ska ändras, från 65 år till 67. Med tummen kan man räkna ut att de som redan nu slitis ut i förtid naturligtvis kommer att dö av än snabbare. Kanske är det det som är tanken, så ligger gamla arbetare inte "välfärdssystemt" till last.

Borgarklassen tar död på vår klass. Det är hög tid att göra något åt saken.

Kompisar från förr...

2011-12-12T18:48:00.004+01:00

Den maoistiska rörelsen i Bangladesh har en ganska komplicerad historia med flera olika partier som gjort anspråk på att förträdda Mao Tsetugs linje i landet. De olika partierna har sedan i olika ordning splittrats och i flera fall har det komit till blodiga sammanstöttningar mellan olika partier som kallar sig maoister. Till viss del kan situationen liknas vid den som tidigare rådde i Indien. Under de senaste åren har det dock varit ganska tunt med information rörande hur läget utvecklats bland maoistern i landet. Den enda "fraktion" som publicerat artiklar som har nått fram till en större publik (åtminostne i Europa) är Proletarian Party of East Bengal (Maoist Unity Group). Men med anledning av den mordet på en ledande medlem i Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) har nu ytterligare en "fraktion" gjort ett uttalande - vilket publicerats på en hemsida som är att betrakta som tillförlitlig - kamraterna i Maoist Bolshevik Reorganization Movement of the Proletarian Party of East Bengal (PBSP)[PBSP (MBRM)]. Dessa kamrater förde åtminstone under början/mitten av förra årtiondet intensiv väpnad kamp i delar av landet. Att de nu låter höra av sig, hoppas vi är en indikator på att de fortsatt är aktiva och vi hoppas att de även kommer att mer aktivt ta del av debatten inom den internationella kommunistiska rörelsen. Här hittar ni kamraternas uttalande.

Tid för offensiv

2011-12-08T19:27:00.003+01:00

Statens byråkrater spår ökad arbetslöshet. Hårdast drabbas idustriarbetarklassen (vilket öppnar intressanta perspektiv). Samtidigt kommer nya "arbetstillfällen skapas" i företag som är ökanda för vanvård och genomusla arbetsförhållanden. Lotidningen skriver om det hela, märk denna sats:

"Arbetsförmedlingen utgår från att euroländerna klarar av att hantera krisen"

lotidningen.se/2011/12/07/flest-jobb-bort-i-industrin/

Svd skriver, märk följande sats:

"Wall Street Journals källor påpekar att centralbankernas planering är preliminär, och det innebär inte någon prognos om att euroområdet verkligen skulle vara på väg att bryta ihop. Men det faktum att centralbankerna ens studerar tidigare otänkbara utfall understryker hur snabbt förhållandena har försämrats."

svd.se/naringsliv/nu-dammar-landerna-av-sina-sedelpressar_6693728.svd

DN och SkD:

”Situationen är allvarlig. Euron kan explodera och Europa spåra ur, varnar Frankrikes EU-minister Jean Leonetti i en tv-intervju i dag”

dn.se/ekonomi/euron-kan-explodera-och-europa-spara-ur

skanskan.se/article/20111208/TTEKONOMI/312089937/1176/-/leonetti-europa-kan-sparingra-ur

Sen ser vi vad svenska finanskapitalister tror:

"Handelsbankens ekonomer spår, liksom Svenskt Näringsliv och konjunkturinstitutet, att den svenska tillväxten bromsar rejält nästa år"

gp.se/ekonomi/1.794206-tillvaxten-bromsas-enligt-ny-prognos

Sammantaget får vi en bild av ökande arbetslöshet, en fördjupad ekonomisk kris och allt hårdare utsugningsförhållanden för de som kan sälja sin arbetskraft. Och det i "bästa fall" (dvs om tyskarna klarar av att behålla EURO-systemet). Det finns alltså all anledning för att utveckla det revolutionära arbetet offensivt - annars lär kommunisterna än en gång hamna på efterkälken.

Not: det j-vla länkeriet strular så det blir som det blir

Sverige världsmästare i dödsbringande export

2011-12-07T18:16:00.000+01:00

Sverige säljer mest vapen i världen om man räknar per capita. Det "fredsälskande" landet ligger före Israel och Ryssland. De svenska imperialisterna skor sig hutlöst på krig världen över.

"– Många svenskar lever i tanken att Sverige alltid har varit ett fredligt land och är det. Men det är vi inte. Vi beväpnar krig."

Den "goda" svenska imperialismen är världens värsta försäljare av mordredskap. Med svenska vapen dödas fattiga världen över. En nödvändig del av varje anständigt revolutionärt arbete i Sverige måste vara militant antimilitarism. Krig mot krig.

Lenin mot doktrinens förnedring

2011-12-06T18:18:00.000+01:00

Trottesidan marxistarkiv.se lägger upp en massa onyttiga saker. Men ibland händer det att en del synnerligen nyttiga saker publiceras där. Läs den här texten. Har ni läst den innan så läs den igen. De principer som Lenin slår fast i dokumentet måste tilämpas konskvent för att man ska kunna ge en korrekt orientering i dagens kompelexa situation i klasskampen. Nedan ett kort utdrag.

"...när jag ser en socialdemokratisk teoretiker eller publicist, som inte känner sorg över denna oförbereddhet, utan visar högfärdig självbelåtenhet och med narkissistisk hänförelse upprepar i den tidiga ungdomen inlärda fraser om anarkism, blanquism och terrorism, så känner jag mig kränkt av att den mest revolutionära doktrinen i världen på detta sätt förnedras."

Bonn: video från motdemostrationen

2011-12-05T18:14:00.000+01:00

Så var den skamliga "Afghanistankonferensen" igång. Vi har precis komit tillbaka från lördagens demo. Vi lägger idag upp en video som visar vårt block på demostrationen. På det stora hela kan vi säga att vi är mycket nödja med dagen och den var mycket lärorik. Vi hoppas få tid under den närmsta dagarna att skriva ner lite om våra tankar kring det hela. För de av våra läsare som kan tyska finns här en kort rapport.

På väg...

2011-12-02T18:26:00.003+01:00

Om en liten stund hoppar vi in i bilen. Sen bär det av söderut. Klicka på bilden.

Blir det krig nu?

2011-12-01T18:32:00.003+01:00

Nu ska ryssarna öka sitt militära "sammarbete" med Kuba. Man har sedan tidigare ett mycket välutvecklat sådan med Venzuela. Tillsammans med de kinesiska socialimperialsiterna har Ryssland upprättat Shanghai Cooperation Organisation - som inte är något annat än en militärpakt med tydlig udd mot Förenta Staterna. Man skickar sjöstridskrafter till medelhavet för att värna sina intressen i Syrien. Rysslands ökande inflytande i Iran är bakgrunden till västimperialisternas hets mot landet. Huvudkällan till krig i dagens värld fortsätter att vara Förenta Staterna, men i tider då USamerikanerna endast har vapenmakten att stödja sig på och de ryska imperialisterna tar sig ton, är det uppenbart att krigsrisken ökar. Till detta ska ett flertal saker läggas, men det räcker med att peka på det senaste intermezzot i den kinesiska sjön mellan Förenta Staternas och Kinas respektive krigsflottor. Huvudmotsättningen i världen fortsätter var den mellan imperialismen och de förtryckta nationerna - men imperialismens kris innebär att alla grundläggande motsättningar i dagens värld skräps, även den interimperialistiska motsättningen. Krigsrisken ökar i hela världen. Det är hög tid att kommunisterna fattar det och vidtar de nödvändiga åtgärderna. Antingen hindrar revolutionen kriget eller så måste kriget omvandlas i revolutionärt inbördeskrig, det är den enda riktiga linjen i ett imperialistiskt land.

Att sedan de svenska imperialisterna tjänar storkovan på upprustning och krigsförberedelser torde vara en grund god som någon att ta tag i det hela.

20 år sedan segern den 30 november 1991

2011-11-30T18:21:00.000+01:00

Idag firar vi 20-årsdagen av den viktiga segern som antifascister erövrade i Lund den 30 november 1991. Även borgarpressen uppmärksammar dagen. Vi hade tänkt skriva en lite längre sak men pga. att vår arbetsköpare fick toknoja så blev det inte tid till det. Vi lägger upp en länk till ett inlägg vi skrev förra året och hoppas kunna återkomma. Idag går våra lyckönskingar till kamraterna som deltog och till alla dem för vilket segern blev en impuls till att förvandla det revolutionära våldet från något som bara hör hemma i revolutionsromantiken till att bli en del av deras dagliga praktik.

1/12: SOLIDARITET MED MARTIN SCHIBBYE OCH JOHAN PERSSON

2011-11-30T18:20:00.000+01:00

Läs här om en aktivitet i Stockholm till stöd för Schibbye och Persson. Här kan ni ladda ner en låt som den inte helt okända artisten Promoe gjort som behandlar skurken Bildt.

Maoister i kamp mot knarklangare

2011-11-29T18:31:00.001+01:00

Läs den här mycket intressanta texten som ett exempel på hur kamraterna på Filippinerna bekämpar dorghandel och annan asocial verksamhet. För att underlätta förståelsen av texten kan det vara bra att veta att "subpoena" är ungefär samma sak som en häkningsorder och shabu är en typ av metamfetamin som är den kanske vanligaste (narkotika-)drogen i landet. Nedan ett kort utdrag.

"Under Revolutionary justice, the selling of dangerous and illegal drugs like shabu is a capital offense and is punishable by death. The Communist Party in its statements has included druglords being part of bad and anti-people elements as target of of punitive actions by the NPA."

Om Staten

2011-11-25T19:09:00.002+01:00

"Vi kommer att förkasta alla de gamla fördomarna om att staten betyder allmän jämlikhet ty det är ett bedrägeri: så länge det finns utsugning kan det inte finnas jämlikhet. Godsägaren kan inte vara arbetarens like eller den hungrige den mättes like. Det maskineri som kallas stat, inför vilket människorna stannar upp i vidskeplig vördnad och tror på de gamla fablerna om att det är folkmakt - detta maskineri håller proletariatet på att vräka åt sidan och säger: det är en borgerlig lögn. Detta maskineri har vi berövat kapitalisterna och övertagit. Med detta maskineri eller denna påk skall vi krossa all utsugning, och när det i världen inte längre finns möjlighet att suga ut någon, inte längre finns kvar några jordägare eller fabriksägare, när inte längre några frossar medan andra svälter - först när några sådana möjligheter inte längre finns kvar kommer vi att låta skrota detta maskineri. Då kommer det inte att finnas någon stat, någon utsugning. Så ser vårt kommunistiska parti saken."

(V.I. Lenin, Om staten, 1919)

Dyrt att vara antimilitarist i Tyskland

2011-11-23T18:27:00.001+01:00

"När Tyskland för krig och som antikrigsaktioner Bundeswehr-utrustning sätts i brand, då rör det sig om legitma aktioner, samma sak gäller för sabotage på fabrikerna av rustningsmateriell. Vilda strejker, fabriks och husockupationer, militanta antifascistiska, självförsvar mot polisattacker, osv., likaså."

Så sa Inge Viett på årets Rosa Luxemburg-konferens i januari. För det dömdes hon idag till att böta 1.200 EURO av en domstol i Berlin. I domstolsbeslutet förklaras att:

"Legitimförklaring av angrepp på Bundeswehr-fordon ryms inte inom åsiktsfriheten"

"Brottet" klassas som "Billigung von Straftaten", ordagrant "godkännande av brott" (vilket kan sägas motsvara "apología del terrorismo" i tex. peruansk lagstiftning). Viett döms alltså inte fört att hon gjort något. Hon döms för att hysa en åsikt. I Tyskland är det helt ok att hysa åsikten att "Tysklands intressen försvaras vid Hindukush", som bland annat landets utrikesminister vräkt ur sig. Att hysa åsikten att det är legitimt att sabotera krigsutrustning, det är kriminellt. Så mycket för de borgerliga fri- och rättigheterna.

A till D med kandensiska kommunister

2011-11-22T18:28:00.000+01:00

I somras ska Revolutionära Kommunistiska Partiet i Kanada ha hållt kongress. Oss veterligen har tills nu inte mer utförliga rapporter därifrån än det som här redogörs för. Vi hoppas naturligtivs att kongressdokumenten blir tillgängliga även för utomstående inom en snar framtid. Att studera dem vore med all sannolikhet mycket lärorikt. Nedan ett kort utdrag ur den nyligen publicerade rapporten.

"After the discussion on the political report, the Congress passed several motions related to the development of a new international revolutionary movement. It reaffirmed our will “to contribute to such a regrouping of forces although we think it must be ruled by Maoist parties leading PW or seriously engaged in it. We think that such a movement must recognize: a) Peoples’ War as being universal; b) MLM as the current stage in the science of revolution; c) The idea of the pursuing of class struggle under socialism and the fact that the bourgeoisie could use the party in order to reinstall capitalism; d) The need for the two-line struggle so the revolutionary proletariat can triumph.”"

Valen i Spanien

2011-11-21T18:51:00.001+01:00

Som väntat vann Francos arvtagare Partido Popular, med sin nuvarande gran caudillo Mariano Rajoy i spetsen, parlamentsvalen i Spanien. Socialfascisterna i PSOE och deras Mr. Bean har gjort sig så hatade av det spanska folket att det var omöjligt att de skulle kunna bibehållas som frontfigurer på den politiska teaterscenen. Inget konstigt i det hela alltså, och i sig egentligen inte särskillt intressant då oavsett vilken regering som tillsätts efter gårdagens show kommer att föra samma politik: nedskärningar, "besparingar" och en uppenbart arbetar- och folkfientlig politik. Det som är intressant är istället att i tider då imperialisterna gör allt i deras makt för att få folk att sätta sitt hopp till "politiska lösningar" inom systemet, inom den borgerliga diktaturens, inom den "parlametnariska demokratins", ramar, så ökar antalet människor som öppet förkastar hela skådespelet och istället bojkottar valen.

Procentantalet av de som bojkottade valen har ökat i förhållande till valen 2008, då bojkottade 26,15 procent spektaklet, denna gång gjorde 28.31 procent så. Även antalet som röstade blank eller gjorde sina röster ogiltiga har ökat (i såväl relativa som absoluta tal). När man lägger samman de icke-röstande med de ogilitiga och blanka rösterna (9710775+317886+333095) får man en summa av 10361756 personer som inte sätter sing förhoppning till det parlamentariska systemet eller något av dess partier. Det är endast en halvmiljon mindre än hur många röster som PP fick (10830693 röster) och långt över de 3 miljoner "röster" som socialfascisterna i PSOE fick (6973880 röster).

Att över tio miljoner spanska medborgare vänder det rådande systemet ryggen i en tid av akut kapitalistisk kris är mycket bra och ett tydligt tecken på hur den revolutionära situationen utvecklas i ökande (ojämlik) grad. De objektiva förutsättningarna för att utveckla den revolutionära kampen i Spanien blir bättre för varje dag. PP-regeringen kommer endast att kasta mer bränsle på elden. Precis som i så många andra länder är problemet i Spanien avsaknaden av ett kommunistiskt parti som förstår att åtaga sig rollen som åligger ett sådant.

Vad man dessutom kan notera i samband med valen i Spanien är att "den nationalistiska vänstern" - representerad av AMAIUR - blir största parti i Baskien. Efter att ETA fullkomligt kapitulerat och "den nya strategin" satts i fullt bruk, så är det inget konstigt. Det enda som är säkert är att det inte kommer föra kampen framåt för ett socialistiskt Baskien ett enda steg framåt. Precis som sina irländska förebilder (Garry Adamspacket) kommer man tvärtom att öppet bli aktiv kraft i att bekämpa varje revolutionär organisering.

Som kuriosa påtalar vi, med illa dold skadegäldje, att tengsiaopingisterna i "Unificación Comunista de España", parlamentariska kretiner par excellence, lyckades få hela 16148 röster! De borde fattat att det är tid att lägga ner...

Not: de tal vi använder oss av ovan gäller för valen till kongressen ("underhuset"), när man tittar på siffrorna till Senaten ("överhuset") blir tendensen ännu tydligare!

Imorgon Myrdal

2011-11-18T18:57:00.000+01:00

"Jan Myrdal kommer att tala om Indien på Socialistiskt Forum lördag 19 november i ABF-huset i Stockholm. Du är välkommen att delta när han talar om Indiens glömda krig kl 10-11 i Zätasalen. Ta gärna med dig andra också, salen är ju ABF-husets största så många får plats.

Socialistiskt Forum genomförs för tionde året. Arrangörer är ABF Stockholm och LO-distriktet i Stockholms län. Indiens glömda krig är ett samarrangemang mellan den nystartade föreningen IndienSolidaritet och Leopard förlag. Naturligtvis kommer Myrdals två nya böcker "Röd stjärna över Indien" och "Vardagsord - tidningsmannen Charles Dickens" att finnas till försäljning.
Z-salens och Katasalens seminarier kommer att sändas via http://www.abflive.se/ på internet, så kan du inte komma går det att lyssna till och se Myrdal i direktsändning.
På denna länk finns alla hundra programpunkter under Socialistiskt Forum.

Möt upp!"

Hämtad här

FARC-EP: ny ledare, samma politik

2011-11-17T19:06:00.001+01:00

Efter det att Alfonso Cano bombades ihälj den 4 november har det varit en del spekulationer om hans död skulle innebära någon förändring i FARC:s-linje. Nu har det blivit klargjort att så inte är fallet. I två färska uttalanden låter FARC-EP meddela att man utsett Timoleón Jiménez till Canos efterträddare som chef för Sekretariatet för FARC-EP:s Centrala Högkvarter, vilket är organisationens högsta organ. Man låter även meddela att:

"Vi, FARC-EP, förärar med djupaste känsla minnet av vår kommendant Alfonso Cano. Inför vårt folk och honom, lovar vi att framhärda i sökandet efter en politisk lösning för att uppnå en demokratisk fred med värdighet och social rättvisa."

Samma politik som alltid. FARC-EP fortsätter att vara en organisation som kämpar för en "värdig fred", inte för socialismen och kommunismen. Alltså, ny ledare samma politik.

Varning

2011-11-15T20:32:00.000+01:00

Läs den här texten. Trots dess titel, så blir det tydligt att artikelförfattaren vill låta förstå att endast "svartskallar" kommer att bli de som kan drabbas av den lag han föreslår. I god svensk anda ska därför herrefolket inte hetsa upp sig. Men, av de tre kriterierna som ställs upp är det tredje det viktigaste ("Det gäller ett brott för vilket enligt svensk lag är föreskrivet fyra års fängelse eller mer). Eftersom straffsatsen i princip dubblas i samband med "terrorbrott" innebär det i princip att allt utom parkeringsböter kan ligga till grund för att begära en person utlämnad, och det oavsett om den drabbade ens varit i landet som begär personen i fråga utlämnad. Om man t.ex. bedriver proppagandaverksamhet tillstöd för en befrielserörelse i landet - dvs traditionellt solidaritetsarbete - kan man alltså komma att begäras utlämnad till landet i fråga. Eftersom stater inom vilkas territorium det pågår inbördeskrig i regel kvalificerar upprorssiden som "terrorister" betyder det att alla som tar parti för befrielserörelser, i ord och hadnling, därmed är illa ute om lagen går igenom. Brasklappen: "Utlämning av svenska medborgare för straffverkställighet skall dock bara kunna ske efter samtycke" ger vi inte mycket för. Om den reservationen tas med förhindrar den inte att andra stater kan trakassera svenska medborgare genom att begära dem utlämnade, men det sannolika är att den svenska staten finner sätt att kringgå sin egen lagstiftning. Lagförslaget måste avslöjas och bekämpas av alla som tror på internationell solidaritet. För antiimperialister utgör lagförslaget ett direkt hot, som om det sätts i verket kan få vittgående konsekvenser.

En stinkande hund...

2011-11-14T18:33:00.000+01:00

I fallet med den grupp tyska nazistiska terrorister som nyligen avslöjats är det något som inte stämmer. Gruppen sägs, bland annat, ha genomfört:

- 10 mord
- 14 bankrån
- 2 bombangrepp (i det ena ska 33 personer ha sårats, flera allvarligt)

Till listan läggs hela tiden nya saker enligt den tyska pressen. I över tio år ska gruppen kunnat genomföra sin verksamhet utan att de tyska myndigheterna ska ha kommit dem på spåren. När sedan två av medlemmarna i terrorgruppen i samband med en banköverfall blir upptäckta och några vanliga poliser närmar sig husbilen de sitter och trycker i - då väljer det att utan att göra något sorts motstånd att helt sonika begv självmord. Ligans tredje - för närvarande - kända aktiva medlem väljer, när hon får kännedom om det inträffade, att sätta eld på gruppens tillflyktsort och lägga benen på ryggen, för att sedan självmant överlämna sig till polisen. Sen upptäcks hos en nordtysk nazist en video som sägs vara en "bekännelsevideo", en video som mer liknar något som en psykopat ur en dålig Hollywoodfilme skull ha gjort än militanta nazister. Allt detta ställer öppnarn för en hel del frågor.

För det första. Den tyska nazistscenen är genominfiltrerad av de statliga säkerhetsorganen så till den milda grad högsta domstolen motiverat sitt avslag på begäran om NPD-förbud med att det är omöjligt att avgöra om partiets politik är ett resultat av partimedlemarna egna övertygelser eller om de är dikterade av alla de statliga infilitratörer som kontrollerar partiledningen! Den nazistgrupp i delstaten Thüringen som medlemmarna i terrorgruppen började sin bana var organiserad av en polisagent (Tino Brandt). Det rör sig dessutom om tre kända personer - de blev kända inom den tyska naziscenen genom ett attentatsförsök i slutet av nittotalet (de fick i samband med det en nazistballad tillägnad sig!). Att de tre nazisterna i över tio år, samtidigt som de begår ett antal mycket grova brott (bland annat ett polismord), skulle kunna hålla sig undan den tyska statsapparaten, är snudd på otroligt. Om de nu inte har haft stöd av någon statlig myndighet. Man behöver inte vara konspirationsteoretiker för att komma till den slutsatsen, spekulationerna går rätt vilt till redan i tysk media och flera parlamentsledamöter har begärt att det hela ska utredas. Men, det leder till nästa fråga.

En grupp politiskt motiverade terrorister sysslar i över tio år med extremt högprofilerade "aktioner". De uppvisar en höggrad av tekniskt kunnande, organisationsförmåga och intiativkraft. Men, de gör inte ett enda uttalande i vilket de tar på sig ansvaret för sina aktioner. Mordserien som i Tyskland kallas "Dönner-morden" (efter som flera av de skjutna jobbade på kebabställen) har polisen hela tiden hävdat var en del av "konflikter i undre världen". De politiska terroristerna skulle alltså under mer än ett årtionde ha verkat utan att vilja göra politik av sina handlingar? När sedan det mycket lägligt dyker en "bekännelsevideo" så är den inte något slags politiskt manifest utan snarare extremt "opolitisk" - i det att den snarare verkar vara skapad av morbida knarkande smånassar än av kallblodiga massmördande yrkesnazister. Om nu de tyska säkerhetstjänsterna, eller någon avdelning inom dessa, skulle organisera politiska terrorhandlingar så skulle det vara för att uppnå vissa målsättningar (allt från att själva få mer resurser till mer omfattande politiska förändringar). Om gruppen är okänd är den i det sammanhanget totalt onyttig. Att den tyska säkerhetstjänsten skulle behöva hålla sig med en nazistisk terrorgrupp för att ta kål på några småföretagare verkar dessutom väldigt långsökt.

Det är alltså något i det hela som inte stämmer. Hur det hela ligger till vet vi inte - och vi har alldeles för lite information för att överhuvudtaget komma med någon form av kvalificerad gissning. Ju mer "information" som framkommer i media, desstu märkligare blir det hela. Någonstans ligger det här en hund begraven - och den stinker.

Carlos Palomino presente!

2011-11-11T18:54:00.000+01:00

Idag är det fyra sedan den unge antifascisten Carlos Palomino knivmördades i Madrid. Mördaren var en fascist som Carlos hade modet att konfrontera när svinet trakasserade invandrare. Carlos vänner och kamrater har lagt ut en video som de gjort till minne av sin stupade kamrat.

Inget glömt - inget förlåtet!

Carlos Palomino presente!

Den enda rätta vägen...

2011-11-10T18:36:00.000+01:00

"The specific nature of the Indian revolution, like that of the Chinese revolution, is armed revolution fighting against armed counter-revolution; Armed struggle is the only correct road for the Indian revolution; there is no other road whatsoever. Such trash as “Gandhi-ism”, “parliamentary road” and the like are opium used by the Indian ruling classes to paralyse the Indian people. Only by relying on violent revolution and taking the road of armed struggle can India be saved and the Indian people achieve complete liberation. Specifically, this is to arouse the peasant masses boldly, build up and expand the revolutionary armed forces, deal blows at the armed suppression of the imperialists and reactionaries, who are temporarily stronger than the revolutionary forces, by using the whole set of the flexible strategy and tactics of people’s war personally worked out by Chairman Mao, and to persist in protracted armed struggle and seize victory of the revolution step by step."

(People’s Daily, organ of the Central Committee of the Communist Party of China, 5 July 1967)

Teori: Mao om oktoberrevolutionens betydelse

2011-11-07T18:26:00.002+01:00

REVOLUTIONÄRER I HELA VÄRLDEN, FÖRENA ER TILL KAMP MOT IMPERIALISTISK AGGRESSION!

Vid denna tid, då de klassmedvetna arbetarna och alla verkliga revolutionärer i hela världen jublande firar den stora socialistiska Oktoberrevolutionens 31-årsdag, erinrar jag mig en välbekant artikel av Stalin som skrevs på denna revolutions första årsdag i november 1918. I denna artikel sade Stalin:

Oktoberomvälvningens väldiga, världsomfattande betydelse består ju huvudsakligen däri, att den:

1. utvidgat den nationella frågans ram genom att förvandla den från en särfråga om kampen mot det nationella förtrycket till den allmänna frågan om de förtryckta folkens, koloniernas och halvkoloniernas befrielse från imperialismen;

2. öppnat breda möjligheter och verkliga vägar för denna befrielse, varigenom den i betydande grad underlättat befrielseverket för Orientens och västerlandets folk genom att dra in dem i den allmänna strömfåran av den segerrika kampen mot imperialismen;

3. härigenom slagit en bro mellan det socialistiska västerlandet och den förslavade Orienten och skapat en ny revolutionsfront från västerlandets proletärer över revolutionen i Ryssland till Orientens förtryckta folk mot världsimperialismen.

Historien har utvecklats i den av Stalin angivna riktningen. Oktoberrevolutionen har öppnat breda möjligheter för folkens befrielse i hela världen och öppnat de verkliga vägarna till den. Den har skapat en ny revolutionsfront mot världsimperialismen vilken sträcker sig från proletärerna i väster över den ryska revolutionen till de förtryckta folken i öster. Denna revolutionsfront har skapats och utvecklats under Lenins och, efter hans död, Stalins lysande vägledning.

Om det skall bli en revolution måste det finnas ett revolutionärt parti. Utan ett revolutionärt parti, utan ett parti byggt på marxismen-leninismens revolutionära teori, är det omöjligt att leda arbetarklassen och folkets breda massor till seger över imperialismen och dess hejdukar. Mer än etthundra år har förflutit sedan marxismen föddes, men det var först till följd av de exempel de ryska bolsjevikerna gav, såsom ledare för Oktoberrevolutionen, det socialistiska uppbygget och krossandet av den fascistiska aggressionen, som revolutionära partier av ny typ bildades och utvecklades i världen. Med tillkomsten av revolutionära partier av ny typ har världsrevolutionen ändrat ansikte. Förändringen har varit så stor att omvandlingar, som för den äldre generationens människor är fullständigt ofattbara, kommit till stånd under eld och dån. Kinas kommunistiska parti är ett parti som byggts och utvecklats med Sovjetunionens kommunistiska parti som förebild. Med tillkomsten av Kinas kommunistiska parti fick den kinesiska revolutionen en helt ny inriktning. Är inte detta faktum klart nog?

Den revolutionära enhetsfronten i världen med Sovjetunionen i spetsen besegrade fasciststaterna Tyskland, Italien och Japan. Detta var ett resultat av Oktoberrevolutionen. Om det inte hade förekommit någon Oktoberrevolution, om Sovjetunionens kommunistiska parti inte hade existerat och om Sovjetunionen och den av Sovjetunionen ledda antiimperia-listiska revolutionära enhetsfronten i öster och väster inte funnits till, skulle man då kunnat föreställa sig seger över de fascistiska staterna Tyskland, Italien och Japan jämte deras hejdukar? Om Oktoberrevolutionen öppnade breda möjligheter till befrielse av arbetarklassen och de förtryckta folken i världen samt öppnade verkliga vägar för denna, så har segern i det antifascistiska Andra världskriget öppnat ännu bredare möjligheter till befrielse av arbetarklassen och de förtryckta folken i världen och har öppnat ännu mera verkliga vägar för den. Det skulle vara ett stort misstag att underskatta betydelsen av segern i Andra världskriget.

Efter segern i Andra världskriget har den amerikanska imperialismen och dess hejdukar i olika länder intagit de fascistiska Tysklands, Italiens och Japans plats och förbereder febrilt ett nytt världskrig och hotar hela världen. Detta återspeglar den kapitalistiska världens ytterliga förfall och dess fruktan för sin förestående undergång. Denna fiende är fortfarande stark, därför måste alla de revolutionära krafterna i varje land förena sig, och de revolutionära krafterna i samtliga länder måste likaledes förena sig, måste skapa en antiimperialistisk enhetsfront med Sovjetunionen i spetsen och föra en riktig politik. I annat fall blir det omöjligt att segra.

Denna fiende står på en svag och bräcklig grund, han befinner sig i inre upplösning, han har fjärmat sig från folket, han står inför ekonomiska kriser, som han inte kan ta sig ur. Därför kan han besegras. Det skulle vara ett mycket stort misstag att överskatta fiendens styrka och underskatta styrkan hos de revolutionära krafterna.

Under Kinas kommunistiska partis ledning har nu väldiga segrar vunnits i det kinesiska folkets stora demokratiska revolution, som riktar sig mot den amerikanska imperialismens ursinniga aggression i Kina och mot den förrädiska, diktatoriska och reaktionära kuomintangregeringen som har slaktat det kinesiska folket i inbördeskrig. Under de två åren från juli 1946 till juni 1948 har Folkets Befrielsearmé, som leds av Kinas kommunistiska parti, slagit tillbaka angreppen från den reaktionära kuomintangregeringens 4.300.000 soldater och gått över från defensiven till offensiven. Under dessa två års strider (utvecklingen sedan juli 1948 ej medräknad) har Folkets Befrielsearmé tillfångatagit och utplånat 2.640.000 man av Kuomintangs trupper. Kinas befriade områden omfattar nu över 2.350.000 kvadratkilometer, eller 24,5 procent av landets alla 9.597.000 kvadratkilometer. De har en befolkning av 168 miljoner eller 35,3 procent av landets 475 miljoner invånare, och de innesluter 586 större och mindre städer eller 29 procent av landets samtliga 2.009 städer. Till följd av att vårt parti beslutsamt lett bönderna till att genomföra reformen av jordsystemet har jordfrågan blivit grundligt löst i områden med en befolkning på omkring 100 miljoner, och jord tillhörande godsägare och rika bönder av den gamla typen har blivit mer eller mindre lika fördelad bland bönderna, i första hand bland de fattiga bönderna och lantarbetarna. Medlemsantalet i Kinas kommunistiska parti har ökat från 1.210.000 år 1945 till 3.000.000 i dag. Kinas kommunistiska partis uppgift är att förena de revolutionära krafterna i hela landet till att driva ut den amerikanska imperialismens aggressionsstyrkor, störta Kuomintangs reaktionära välde och upprätta en enad, demokratisk folkrepublik. Vi vet att vi alltjämt har många svårigheter framför oss. Men vi är inte rädda för dem. Vi tror att svårigheterna kan och ska övervinnas.

Oktoberrevolutionens ljus strålar över oss. Det kinesiska folket, som lidit så länge, måste vinna sin befrielse och är fast övertygat om att det kan det. I det förflutna fördes Kinas revolutionära kamp alltid isolerat, men efter Oktoberrevolutionens seger är den inte längre isolerad. Vi åtnjuter stöd från de kommunistiska partierna och arbetarklassen i världen. Detta insåg dr Sun Yat-sen, den kinesiska revolutionens härold, som upprättade politiken att sluta förbund med Sovjetunionen mot imperialismen. På sin dödsbädd skrev han ett brev till Sovjetunionen såsom en del av sitt testamente. Det är Chiang Kai-sheks banditgäng i Kuomintang som förråder Sun Yat-sens politik, har ställt sig på den kontrarevolutionära imperialistiska frontens sida och bekämpar folket i sitt eget land. Men inom kort kommer folk att få bevittna hur det kinesiska folket fullständigt förintar hela Kuomintangs reaktionära regim. Det kinesiska folket är modigt och Kinas kommunistiska parti likaså, och de är beslutna att befria hela Kina.

Mao Tsetung, November 1948

En mot tio och tio mot en

2011-11-04T18:26:00.005+01:00

I tider då procentsatser som 99 och 1 flyger i luften och diverse "vänsterfolk" hetsar upp sig, är det på plats att påminna om vissa grundläggande saker. Parollen "vi är de 99 procenten" är allt annat en revolutionär. Det är en paroll som är lika genomreaktionär i dagens Sverige som parollen om "folket mot monopolkapitalet". Inte ens i förtryckta länder utgörs folket av 99 procent av befolkningen. Parollen "vi är de 99 procenten" är en paroll för enhet med en del av utsugarna - imperialisterna - mot andra dito. Det är en paroll som ställer den revolutionära rörelsen åt sidan, det är en ekonomistisk paroll som hör högeropportunisterna (revisionisterna) till och inte de proletära revolutionärerna. Huvudmotsättningen i Sverige står mellan proletariat och bourgeoisie. Vad som krävs för att utveckla de revolutionära krafterna i Sverige idag är att kommunisterna koncentrerar sin uppmärksamhet på att bygg upp proletariatets egna organisationer, genom att basera sig på massornas djupaste och bredaste lager, och gör så inte genom att svansa efter småborgare vars högsta "realpolitiska" målsättning är att socialfascisternas "folkhem" återuppstår. För det krävs att man använder sig av en verklig marxistisk analys, och syntesiserar denna i politiska paroller som tydligt klargor en verkligt revolutionär politik.

Man behöver vara kommunist för att fatta att det är något som inte stämmer med parollen om de "99 procenten":

"De senaste 12 åren har den rikaste tiondelen av Sveriges befolkning ökat sina inkomster med 50 procent. Under samma tid har den fattigaste tiondelens inkomster bara ökat med 5 procent. Dessutom har andelen fattiga, enligt SCB:s definition, ökat till en sjättedel av befolkningen. SCB:s utredare säger att det är den ekonomiska politiken som ligger bakom.

Den rikaste tiondelen är onekligen många fler än en procent, och inte nödvändigtvis del av den yttersta ekonomisk-politiska elit som Occupy Wall Street vänder sig mot."

(Se: efterarbetet.etc.se/ledare/vinnare-de-redan-rika)

Paroller som "vi är de 99 procenten" är endast vilseledande och tjänar till att likvidera varje verkligt revolutionär ansats. Italienska maoister skrev, nyligen i mycket intressant text om krisen, följande:

"Slagordsmässig oppportunism, parlamentarisk/val kretinism, reformism, pacifism, spontanism, är alla hinder för klassautonomin. Alla dessa tendenser negerar den verkliga processen för klassens autonoma organisering, hindrar att proletariatet formerar sig som ett ideologiskt och organisatoriskt oberoende subjekt."

(Davanzo Alfredo och Sisi Vincenzo, oktober 2011, se: www.rhi-sri.org/newsdetail.php?id=427&language=it)

Vi tror kamraternas anmärkning är viktig. Utan ett kommunistiskt parti, utan proletariatets organiserade förtrupp, kan det inte bli tal om en revolution. Varken i Sverige eller någon annanstans. Att kämpa för revolutionen, i länder där det ännu inte finns kommunistiska partier, blir därför idagsläget att koncentrera sig på uppgiften att skapa sådana. Allt annat är sekundärt. Märkvärdigt hur folk som säger sig göra anspråk på att vara marxister kan glöma sådana självklarheter.

Frågan om strategi och taktik för revolutionen måste debatteras - av dem som faktiskt deltar i den revolutionära kampen och inte av internetgeneralerna kanske bör tilläggas. I samtal med kamrater framkommer ofta väldigt märkliga uppfattningar om hur maoister ser på förhållande mellan strategi och taktik. Det är i sig inte konstigt, speciellt inte i ett land som Sverige där det inte har funnits något parti som tillämpat en maoistisk linje [KfML/SKP var inte maoister i ordets egentliga/marxistiska mening, inte ens enligt sina egna dokument]. Vi tror att det skulle vara nyttigt för de som är verkligt intresserade av ämnet att studera texten som ni hittar på: www.aworldtowin.org/back_issues/1991-16/strategy_One_Against_Ten_Tactics.htm . Nedan ett utdrag som verkligen förtjänar att tänkas över.

"The method of concentrating a superior force to destroy the enemy forces one by one also embodies the idea of despising the enemy strategically. For only by strategically despising the enemy and displaying a revolutionary and militant spirit of "pitting one against ten" can we remain cool-headed in face of a powerful enemy and not be overawed by his truculence or confused by a complex situation; only in this way will we dare to concentrate our forces and deal the enemy blows. On the other hand, victories won in a succession of campaigns and battles -- by the use of this method -- will further educate the people and their army and enable them to see clearly through their own experience that the enemy can be defeated and that it is entirely correct to despise him strategically. This will inevitably increase the confidence of the people and their army in their struggle against the enemy and encourage them to fight and win still greater victories...."

[Not: nåt strular så länkeriet funkar inte som det ska, så därför ser det ut som det gör]

Tack för exemplet Papandreou!

2011-11-03T18:50:00.003+01:00

Sicket cyniskt jävla svin Papandreou är. Det går antaligen att uttrycka samma sak på ett mycket bättre sätt, men vi tycker inte det är nödvändigt. Dock så ska man kanske vara lite tacksam över att han på ett så extremt övertydligt sätt visar hur de härskande skiter i "demokratin". Att använda "valboskapen" som ett medel i sina interna stridigheter, för att genomtvinga sina planer, det är inget som de drar sig för en sekund. Att Greklands kommuinister inte tar till högre former av kamp i den nuvarande situationen är kriminellt!

Kort om "vänstern" i Nepal

2011-11-02T20:19:00.002+01:00

Borgarpressen har notiser om Nepal. Naturligtvis är talat om "framsteg i fredsprocessen" rent dravel. Folkkriget avslutades för FEM år sedan. "Freden" är alltså redan sedan länge vunnen för den härskande ordningen. Att Nepals Förenande Kommunistiska Parti (Maoisterna) - eller "Maoist/maotsetungs tänkande" som det egentliga partinamnet lyder - sålt ut det heroiska folkkriget och begått det nattsvaraste förräderi mot de tusentals arbetare och bönder som gav sina liv för den nepalesiska revolutionen, är sedan länge klart för alla som har någerlunda koll på läget och inte själva är förhärdade opportunister. Vi finner därför ingen anledning att idag skriva mer om det, det har andra redan gjort och att vi ska spilla tid på att förklara självklarheter finner vi inte meningsfullt. En annan gång kan det dock vara på sin plats att göra en längre genomgång av hela processen. Men inte idag. Den som vill läsa den skamfulla "överenskommelsen" mellan revisionisterna i NFKP (M) och de övriga större reaktionära partierna kan läsa texten här.

Det som vi dock finner nödvändigt att idag påpeka är vikten av att inte hysa illusioner kring den så kallade "vänstern" inom NFKP (M). Denna "vänster" är för det första ingen fraktion i leninistisk mening - dvs kommunister som slutit sig samman för att genomdriva enhet på grund av marxismens principer i dess renaste form. "Vänstern" har ingen egen principell grund, inget eget program och utgörs av en hetrogen sammanslutning av olika partibossar som av högst olika skäl har differenser med de övriga bossarna. För det andra så ställer den så kallade "vänstern" på intet sätt kapitulationen från 2006 ifråga. Tvärtom har "vänstern" ständigt var de som rättfärdigat kapitulationen, de som varit revisionisternas radikala alibi. "Vänstern" har varit garanterna för genomförande av imperialismens plan för "fredsöverenskommelsen". Det är de fortfarande. Endast den ståndpunkt som sätter pånyttinledandet av folkkriget som omedelbar uppgift och under utvecklandet av folkkriget enar kommunisterna på principernas grund, och så med vapen i hand återbildar Nepals Kommunistiska parti som ett verkligt sådant, kan sägas vara vänster. Endast en sådan ståndpunkt förtjänar stöd från världens kommunister. Endast utifrån en sådan ståndpunkt kan vi stödja Nepals verkliga kommunister, revolutionärer och breda folkmassor.

Erfarenheterna från Nepal, såväl som den process som den peruanska revolutionen genomgår (se oktoberdokumentet från den peruanska maoisterna i Tyskland), visar med all tydlighet att revisioinismen är ett dödligt gift. Det är naturligtivs är det inget nytt, men i tider då så många kamrater verkar tror att principer är något av sekundär betydelse och att marxistisk ortodoxi är det samma som dogmatism,är det nödvändigt att understryka att revisionismen är huvudfaran för varje kommunistiskt parti. Den som inte bekämpar revisionismen, den som söker försonning mellan borgerlig och proletär ideologi, den tjänar inte revolutionen. Sådanan personer, oavsett vad de kan ha för avsikter, tjänar kontrarevolutionens planer. Precis som "vänstern" i Nepal eller de fähundar som sprider förvirring och desinformation kring Perus Kommunistiska Parti. Alla kommunister bör hålla det i minnet och tänka över sina ställningstagande i olika frågor. Kommunister ska dömas efter sina handlingar, sina konkreta ställningstagande i klasskampen, inte efter vad de föreger sig vara.

Vi är övertygade om att kommunisterna i Nepal kommer att inleda folkkriget igen och i spetsen för folkmassorna fullgöra sin roll inom den proletära världsrevolutionen. Det är endast en fråga om när det kommer att ske, inte en frågo om det kommer att ske.

Heja Malmö!

2011-11-02T20:17:00.002+01:00

Fascisterna i Sverigedemokraterna ville sprida sitt rashat i en av Malmös fattigaste stadsdelar. En uppenbar provokation riktad mot de boende i ett arbetarområde som under den senaste tiden varit under närmast konstant angrepp från snuten - ivrigt påhejad av lokalpressen. De mötes av resolut motstånd av de boende och andra antifascister. Vi glädjer oss över kamraternas snabba agerande och framförallt över att de boende visar att fascistpacket inte är välkomna i våra områden. Malmö utmärker sig än en gång för sin militanta och folkliga antifascism. Heder åt Malmös arbetarklass och antifascistiska ungdom!

Antifa Gençlik International!

2011-11-01T18:55:00.004+01:00

Runt om i Europa har kurder tillsammans med turkiska revolutionärer slagit tillbaka flera fascistiska angrepp. Genom blockader och i vissa fall även aktivt försvar har man lyckats förhindra att kurdiska lokaler vandaliseras, att kurder misshandlats i större omfattning osv.I Holland har sammanstöttningar ägt rum i Haag, i Frankrike i Paris, i Tyskland i München, Bielefeld (där en mycket framgångsrik blockad genomfördes) och Duisburg har militanta antifascistiska aktioner genomförts till försvar för kurderna. På vissa orter har även lokala kommunister slutit upp i de militanta aktionerna. Ett mycket föredömligt exempel är det som de unga maoisterna i Revolutionär-Kommunistischer Jugendverband (RKJV) [Revolutionära Kommunistiska Ungdomsförundet] i Österrike givit, som tillsammans med kurder och turkiska revolutionärer på Wiens gator slagit tillbaka de fascistiska horderna.

De turkiska fascisterna angrepp är del av turkiska statens folkmordspolitik. De nederlag som dess militära styrkor tillfogas av gerillan ska hämnas med prognomer. I Turkiet är fascismen inte ett hot i fjärran eller något som främst sociala randgrupper måste oroa sig för, fascismen är en dödlig kraft som slår mot arbetare och bönder, nationella minoriteter och inte minst mot varje revolutionär organisation. Att det idag utkämpas på Europas gator ett slag mellan fascismen och framstegs vänliga krafter är något som inte verkar intressera den så ljudligt "radikala" västeuropeiska vänstern så mycket. Vilket kanske man inte bör bli speciellt förvånad över. Den intresserar sig inte över särskillt mycket som har med klasskamp att göra. För oss andra är alternativet att sluta leden med de kämpande antifascisterna, eller vara lika historiskt överflödiga som de fantastiska världsförbättrarna som lever sina liv framför en dataskräm samtidgt som den gamla ordningen står i lågor.

Miljarder

2011-10-31T18:24:00.001+01:00

Nu ska det finnas sju miljarder människor. Mycket bra. Den viktigaste av alla produktivkrafter är talrikare än någonsin. En starkare koncentration - en ökning av massans vikt - i den tredje världens länder. Det är massorna som skapar historien och ju fler människor ju bättre förutsättningar för att skapa, förvandla, revolutionera. Befolkningen i tredje världen kommer inte i all oändlighet se på hur de tvingas leva under förhållanden som hör 1800-talet till medan folk i de imperialistiska länderna lever i ett nytt årtusende. Revolutionen blir en allt mer trängande nödvändighet.

Engelsköversättning

2011-10-31T18:23:00.001+01:00

Det viktiga dokument som publicerades den 3 oktober av föreningen Nydemokrati, i Tyskland, rörande det Perus Kommunistiska Parti och folkkriget, finns nu tillgängligt på engelska här. Vi uppmanar alla våra läsare att läsa igenom texten ordentligt, då den klargöra flera brännande frågor rörande den peruanska revolutionen. Den engelska översättningen är inte perfekt, och kamraterna påtalar själva att texten är i behov av rättning, men till skillnad från så mycket annan skit som idag sprids på diverse hemsidor, så motsvarar texten, i form och innehåll, den linje som faställdes officiellt på PKPs första kongress.

Två texter

2011-10-28T19:02:00.001+02:00

Här kan ni läsa en arktiel ur en reaktionära tidning som är väldigt underhållande. Inte bara för det absurda i den turkiske talmannens påstående om att Tyskland inte sätter hårt åt anhängare till PKK och turkiska revolutionära organisationer - en massa påstådda PKK- och DHKP/C-aktivister sitter fängslade i landet - utan för att han bland annat kommer med pärlor som:

"Çiçek also lashed out at the German official when the latter said Turks and Germans had always acted in unison.

“We lost an empire because of that unity. I hope Germans are aware of that,” Çiçek said."

Referensen till första världskriget, och att dagens turkiska reaktionärer förstår det Ottmanska-väldet, som sitt "imperium" är helt lysande!

Här kan ni läsa om hur läget ser ut för arbetarna vid Volvo-lastvagnar i Umeå. En bra text skriven av en kamrat som är direkt involverad i händelserna. Just den typen av texter som vi behöver mer av! Det kamraten dock underlåter att ta upp är att den Jan-Olov Carlsson som han nämner inte bara är vilken fackpamp som helst, utan dessutom något så vidrigt som trotte.

Ny internationell aktionsvecka till stöd för folkkriget i Indien

2011-10-27T18:20:00.001+02:00

Den "internationella kommittén till stöd för folkkriget i Indien", vilken stod bakom den internationella aktionsveckan - till stöd för folkkriget i Indien - som genomfördes i april i år, kallar nu till en likanande aktion. Man uppmanar till en ny internationell aktionsvecka, som ska genomföras från den 14 till den 22 januari 2012. Man hoppas att aktionen ska vara en del av förberredelserna av en stor internationell konferens sommaren 2012. Vi hoppas att det även i Sverige kommer att genomföras aktioner och hoppas att de kamrater som mer systematiskt arbetar med solidaritetsarbete för folkkriget i Indien tar tag i det hela. Nedan uppropet från den internationella kommittén som idag har publicerats på diverse hemsidor.

Call for a new extraordinary week of support people'war in India!

The International Committee to support the people's war in India, that was born on the appeal launched at the International meeting in Paris on January 2010 and gained the participation of comrades from several countries, with the mobilization of the week 2 to 9 of April has shown an international extent and played a role in promoting information and taking side in support of the People's War in India, in the context of the more general situation of class struggle, imperialism and the struggle of the proletarians and oppressed people, decided, in the framework of the protracted campaign, handling the contradictions in the different countries, to launch a new international week of action from 14 to 22 January 2012 with the slogans:
“the repression by the Indian government does not stop but feeds the People's War”
“may the wind of the People's war reach the proletarian masses all-around the world”

The campaign opens the work that leads to the international conference of support planned for the summer 2012.
The campaign includes initiatives and meetings in different countries to collect signatures and organize the participation to the International Conference.
The Committee calls the Icawpi and all the committees of solidarity with the people's war and the Indian revolution to organize this activity together with us.
Adherence, internationally and in each country can be of any organization, political parties, committees that decide to participate, whether individually or as a group or platform of organizations.
The Committee calls on all the blogs and web-sites, that are giving a big contribution to the knowledge of people's war India, the exposure and strugle again st of the Operation Green Hunt, and to widespread the documents of the CPI(M), to play their important role in realizing the campaign and for the success of the International Conference in 2012.
The Committee, taking lessons from the previous campaign in 2-9 April 2011 is primarily aimed at the proletariat and the masses for a massive participation in initiatives.
The Committee invites all the adhering forces to consider that the support for People's War in India is the datum that unites and mobilizes.
The Committee, in particular in the imperialist countries, will mobilize particularly in a campaign against Indian transnationals companies that expand even in the imperialist countries.
The Committee reiterates that it supports in the form of solidarity all the people's wars and the anti-imperialist struggles ongoing in other countries in the world and considers all of them important and decisive in the tsruggle against imperialism.
The Committee will bring in all anti-imperialist demonstrations against the political and economic summit of imperialists and the imperialist war, the support to the PW in India, the propaganda and the invitation to attend the International Conference

International Committee to Support People's War in India
October 2011

Kanonaktion!

2011-10-26T18:24:00.002+02:00

En mycket bra aktion genomfördes idag av kurdiska aktivister i Stockholm. Med ett väldigt enkelt koncept fick de en massa uppmärksamhet i borgarmedia, inklusive bilder med PKK-flaggor och flaggor med Apos foto. Liknande aktioner har tidigare genomförts mot SVT i Sverige och i andra länder i Europa, bland annat knallade ett gäng kurder in på tyska RTLs redaktion och fick uppmärksamhet på bästa sändingstid. Denna typ av aktioner är synnerligen positiva och tjänar till att bryta borgarmedias tysnad om det pågående folkmordet som den turkiska staten genomför mot kurderna. Aktionskonceptet är enkelt och kunde mycket väl nyttjas mer av revolutionära krafter. För de som är intresserad av information om vad som händer i Kurdistan så är Firat News att rekomendera. I dessa dagar då turkiska fascister angripper kurder över hela Europa är det viktigt att visa på vilken sida vi står. Alla lyckönskningar till aktivisterna som genomförde dagens aktion!

Fascistiska angrepp mot kurder i Europa - och motstånd

2011-10-25T18:55:00.001+02:00

Som vi skrev om igår har under den senaste tiden turkiska fascister attackerat kurder i olika länder runt om i Europa. Angreppen har ofta haft större demostrationer, organiserade av reaktionära turkiska krafter, mot "PKK-terrorn" som utgångspunkt. De öppet fascistiska elementen i de ökända "Grå Vargarna" har från demostrationer attackerat kurdiska inrättningar, föreningar och butiker. De har dock oftast möts av ordetligt motstånd. I städer som Stuttgart och Berlin organiserades motståndet av kurder, turkiska kommunister och andra antifascister. I rapporten som vi hänvisade till igår, skrevs med bland annat:

"Another racist group in Hamburg attempted to assault the Kurdish Association and shopkeepers in Hamburg. Clashes broke out when the group was blockaded by Kurdish young demonstrators who also prevented the police from entering the building."

Eftersom vi har kamrater i Hamburg så mailade vi dom och frågade om de visste något. Det gjorde de. Turkiska kommunister hade tillsammans med den lokala kurdiska föreningen organiserat skydd vid de lokaler som kunde komma att utsättas för fascisternas attacker. Firats beskrivning av vad som hände när fascisterna dök upp kan sägas vara något "tillrättalagd". Fascistpacket fick nämligen duktigt med stryk av kamraterna och det var knappast bara "unga kurdiska demostranter" som deltog i de antifascistiska aktiviteterna. Precis som det ska vara med andra ord.

Det som ut som angreppen kommer att fortsätta. I städer som Duisburg och Amsterdam är det redan klart att demostrationer ska hållas, vilka med säkerhet kommer att tjäna som utgångspunkt för nya attacker. I Turkiet organiserar staten regelrätta progromer i de kurdiska områdena. Antifascister överallt måste sluta upp och slå tillbaka angreppen mot kurderna!

Turkiska fascister attackerar kurder i Europa

2011-10-24T18:21:00.002+02:00

En serie fascistiska attacker har under den senaste dagarna riktas mot kurder i Europa. Nyhetsbyrån Firat rapporterar om några av angreppen här. De turkiska fascisternas angrepp är "hämdaktioner" för de nederlag som den turkiska statens väpnade styrkor under den senaste tiden tillfogats av den kurdiska nationalistgerillan. Alla antifascister måste sluta upp till försvar för kurderna och se till att inga liknande angrepp genomförs i Sverige!

Tyska kommunister klargör - och en maoistisk borgmästare i Athen

2011-10-21T18:27:00.000+02:00

Det finns en massa saker att säga om läget i den internationella kommunistiska rörelsen - vilket vi dock inte tänker göra idag. En sak som dock är helt säkert är att utvecklingen bland de proletära revolutionärerna i Tyskland är mycket spännande. En av de förhållandevis nya krafterna på banan skriver, med anledning av gårdagens händelser i Grekland, bland annat:

"Denna dag har främst stället en sak i blickfånget: kampen mot reformismen och revisionismen är i kamptider inte en intellektuell tvist mellan fraktioner, utan en fråga om vara eller icke-vara, en fråga om revolution eller undergång."

Läs hela texten här. Om ni inte kan tyska så funkar google-översättare ganska bra. Sen kan ni läsa den här historien om en maoistisk "borgmästare" i Athen som har fattat hur man bedriver massarbete.

"Kommunister" och kommunister

2011-10-20T19:01:00.000+02:00

Borgarmedia skriver om "kommunister" som skyddar det grekiska parlamentet. Individerna som skyddar borgarstatens symbolinstitution nummer ett är dock knappast kommunister i ordets verkliga bemärkelse. Det är personer som tillhör att parti som heter KKE och/eller deras fackliga organisation PAME. KKE är inget kommunistiskt parti och PAME är ingen kommunistisk organisation. Det är två samanslutningar som tjänar den rådande ordningens försvar. De är inte revolutionära krafter utan kontrarevolutionära sådana. Riktiga kommunister har principen "det är rätt att göra uppror" som sin ledstjärna. Falska kommunister är de härskandes bästa försvarare. Grekland är redo för den socialistiska revolutionen, den som hävdar något annat har inte förstått ett uns av marxismens ABC. Problemet ligger i att de verkliga kommunisterna i Grekland inte är ideologiskt, politiskt och organisatoriskt i läge att ta tillvara de enorma möjligheter som finns. Vi måste på alla sätt stödja dem för att de, snabbt som det bara går, ska ta det nödvändiga språnget och inleda det revolutionära folkkriget för att förverkliga den socialistiska revolutionen i landet.

Att det idag blivit sammanstöttningar mellan olika grupper av demostranter är KKE:s direkta ansvar. Om de agerar som kontrarevolutionärer får de sannerligen finna sig att bli behandlade som sådana.

Politikens konsekvenser...

2011-10-19T18:33:00.001+02:00

Läs den här artiklen. Den visar på ett högst konkret sätt hur politik är en fråga om liv och död. Även i dagens Sverige. Om nu någon av våra läsare ännu inte fattat det.

"Revolutionens martyrer är odödliga - Suzan Zengin lever!"

2011-10-18T19:20:00.004+02:00

Idag publicerar vi en rapport, från turkiska kamrater, om Suzan Zengins begravning. Vi är övertygade om att minnet av kamrat Zengin kommer att leva vidare och att hennes exempel kommer att inspirera många, även i Sverige.

Revolutionens martyrer är odödliga - Suzan Zengin lever!

Suzan Zengin was bid fare welled to immortality on the shoulders of her woman comrades in struggle!

16 October 2011
TURKEY | 16 – 10 – 2011 | As a result of a conspiracy filed against the journalist Suzan Zengin she was imprisoned in 2009 and send to the Bakirkoy woman Prison in Istanbul. She was working for the progressive-revolutionary paper Ozgur Gelecek (Free Future) after… she was released from prison she had to undergo a heart surgery but she did not recover and died on October 12th 2011. On October 14th 2011 Suzan Zengin was bid fare walled by her comrades, friends and her family..

The funeral ceremony took place at the Cemevi (Place oft he Alevits to pray and gather) in Tuzla Aydinli. Many press institutions and individuals joined the ceremony. Also a representative of ATIK, CHD (Contemporary Laywer’s Association), Ozgur Gelecek (the paper she worked for), DDSB (Revolutionary Democrat Trade Union), BDSP, Partizan, IHD (the human rights association), Yeni Demokrat Kadin (New Democrat Woman Organisation), DHF, TGDP, ESP and many other representatives of political parties and democratic mass organisations. Her woman comrades carried her coffin, they were marching next to the masses who were chanting slogans and who carried posters and banners. Banners writing „The Martyr’s oft he Revolution are Immortal- Suzan Zengin is Alive!“ was signed by the Magazine Partizan and another banner said, „Isolation-tretman policies continue to kill“. In front oft he banners there were wreathes from ATIK, Partizan and Ozgur Gelecek.

During the march slogans like “Human Honur will defeat Torture!”, “ The Socialist Press cannot be Silenced!”, “Long Live Revolutionary Solidarity!”, “Not to Isolation-Isolation Kills!” were chanted besides this, posters of communist leader Ibrahim Kaypakkaya were seen too.

A representative of Partizan said: „comrade Suzan was always shoulder on shoulder with her press identity her photo camera and her pen on the side with the striking and resisting workers and toiling masses. She wrote about their hopes and aspirations, she became the voice of those that struggle and demand a better tomorrow. Of course this situation was also „noticed“ by the state. On August 28th 2009 in the early morning hours the police special team forces raided her house and took her under arrest in front oft her sons eyes. During her imprisonment she was not allowed to get a regular check up from a doctor. After she was released she started to get heart pains, which she didn’t before entering prison. Suzan we will never forget you and will not let you be forgotten, we pledge.” Also it was said that the “real murder of Suzan was the state because he did provide the need health care for her.“

Also the husband of Suzan Bekir Zengin said that Suzan was arrested as a result of conspiracy and he said, „when my wife was imprisoned she had some health problems but not that big as it became during her imprisonment and the state did not allow her to get the needed treatment. Her health conditions got worse. When she came out from prison it was already to late. My wife was besides being a journalist a great human rights activist. What ever there was in live she became concerned with it, she had morality and ideals, we lost her to early“

Musician Pinar Sag also said that „revolutionaries are the travellers of the very superior tradition oft he idiom ‚don’t’ breath a word about it’ the struggle and resistance given by Suzan will be carried by the next generation under the name of a better tomorrow of a free future“.

After the ceremony she was brought tot he cemetery of Aydinli.
AHM-ATIK News Center

Suzan Zengin har gått bort

2011-10-17T19:04:00.002+02:00

Vi har tidigare skrivit om den turkiska journalisten Suzan Zengin. Idag har vi erfarit att hon har gått bort. Hennes död är ett direkt resultat av den förhållanden som den turkiska staten utsatte henne för under tiden hon satt fängslad. En journalist som tjänade folket har mördats av de turkiska fascisterna. Nedan en text från tidningen PARTIZAN (ofta utpekad som "organ för TKP/ML"). Vi behöver fler revolutionära journalister som Suzan Zengin, inte bara i Turkiet utan i hela världen. I sammanhanget är det naturligtivs nödvändigt att påpeka vikten av att försvara journalister som Martin Schibbye och Johan Persson, som även om dom inte är revolutionärer, gör ett mycket viktigt arbete i det att de helt enkelt är hederliga journalister. Att borgarpressen uppmärksammar deras fall är naturligtivs bra, även om vi inte har det minsta tvivel om att den önskar neutralisera varje framstegsvänlig potential som finns i kampanjen till de fängslade journalisternas försvar.

...

Comrade Suzan Zengin has passed away!

17 October 2011

ISTANBUL | 17 – 10 – 2011 | We are very sad to inform the international progressive public that our comrade Suzan Zengin has passed away on October 12th 2011 due to an heart damage. She had been on the emergency room since 17 days. Reason for her intense illness was the inhuman prison conditions that exist in Turkey’s prisons.

On October 2008 in the early morning hours Suzan Zengin’s house was raided by special police forces and she was arrested and later on imprisoned. For more than half and a year Suzan was held at the Bakirkoy women’s’ prison in Istanbul without any reason. During her imprisonment she suffered from chronic illness and was not allowed to receive any treatment or the needed medicine. Just like many other democratic-progressive political prisoner Suzan was eye to eye with death behind the dark prison walls every day.

Comrade Suzan, was with her revolutionary-socialist identity always shoulder on shoulder with the workers and the toiling masses and took side with them during mobilizations and resistances. With her photo camera and her pens she was a inseparable part of the workers and the toiling masses districts she wrote about their anger, their aspirations and hopes; she was the voice of those who organized the many occupations and strikes for a better live and free future.

She also was a great internationalist who participated in many international events and she translated a series of books and documents into Turkish in order to inform the people in Turkey about the national and social liberation struggles all over the World.

With her 52 years she many times faced oppressed, inequality but also struggled against it she was arrested and tortured many times but she never bowed down to the suppressive system. She believed in the struggle for a free future and she knew that this can only happened if there is a organized struggle.

Comrade Suzan will always live in our hearts as we are continuing the struggle!

On Friday October 14th 2011 at 12:00 o’clock her funeral will be held in Tuzla behind the leather trade union Office.

PARTIZAN

Tysköversättning

2011-10-13T18:17:00.001+02:00

Kamraterna från Föreningen Nydemokrati i Tyskland har idag lagt upp en tysk översättning av det viktiga dokument som man publicerade den 3 oktober i år. De av våra läsare som inte kan spanska men som har kunskaper i tyska har alltså nu en möjlighet att få korrekt information om det läge som de peruanska kommunisterna nu befinner sig i. Kamraterna är noga med att påpeka att den översättning som de idag publicerar är av preliminär karraktär. När vi får kännedom om översättningar till andra språk blivit klara kommer vi att informera om det.

Själva ska vi ni hitta på hyss och återkommer först efter helgen.

Sossetricks

2011-10-12T18:30:00.000+02:00

Il capo dei capi - Håkan Juholt - offrar underbossen Morgan Johansson när det visar sig att det inte var en så god idé att öppet stödja fähunden Reepalus förslag på nazisistliknande raslagar. Simsalabim har Juholt en "skandal" på halsen, där han blir backstabbad av underhuggaren Peter Cervin. Precis som bland sicilianarna är det där med omertà något som alltid är högst relativt inom sossemaffian. Hur ett parti löser sin interna problem är ett synnerligt gott mått på ett partis kvalitet. Sossebossarnas uppträddande visar just att det rör sig om gangsters.

Upprörande brott

2011-10-11T18:30:00.000+02:00

Att Håkan Juholt är en korrupt fifflare förvånar oss inte ett dugg, det hör liksom till om man är sossepamp. Att han är ledare för det parti som organiserar den svenska imperialismens viktigaste social stöd är för oss ett betydligt värre brott. Listan över socialdemoktratins förbrytelser mot arbetarklassen i landet och i världen är ändlös, så det finns egentligen ingen anledning att hetsa upp sig nämnvärt för den senaste "skandalen". Med detta sagt finns det dock lite att anmärka. Att fiffla med statens pengar i förhållandevis liten skala är något som "den allmäna opinionen" tycker är synnerligen förfärligt. Att delta i imperialistiska angreppskrig - i Afghanistan och Libyen - är inget problem. Att utrikesministern är inblandad i folkmord för personlig vinning och i rent egenintresse inte rör ett finger för att försvara svenska medborgares liv och hälsa - Schibbye och Persson - därför att de i sin yrkesutövning snokat runt i hans blodiga affärer, det är ingen "skandal" som svensken blir upprörd över. Att man fifflar med skattepengar är ett problem, folkmord är det inte. Och herre min gud om landslaget förlorar mot Holland.

Det var någon som sjöng "det är ett härligt land vi bor i..." Så fan heller.

Om antiimperialism

2011-10-10T19:08:00.000+02:00

Det pågår i en hel del cirklar en debatt om vad verklig antiimperialism innebär. Här hittar ni en artikel som ger synpunkter värda att betrakta. Nedan ett utdrag.

"Genuine anti-imperialism does not lie in mere abstract anti-American/anti-west sloganeering. In the wake of a ‘post-national world’ discourse framed by apologists of multi-national capitalism and equally regressive capitalist-bureaucratic models as upheld by states like Turkey, China and Russia - both aiding the logic of genocidal states like Sri Lanka, anti-imperialism in concrete requires solidarity with national liberation struggles and their progressive representatives. Anything else is mere social-opportunism that can only promote a world-wide strengthening of forces of reaction. And then history will not absolve the pink left states, but condemn them to its dustbins."

Perus Kommunistiska Parti 83 år

2011-10-07T18:56:00.001+02:00

Idag är det den 83-årsdagen sedan José Carlos Mariátegui grundande Perus Kommunistiska Parti (PKP). Som vi tog upp tidagare i veckan finns det flera saker som just nu diskuteras bland PKPs anhängare, i Peru och i utlandet, och det finns en massa förvirring som spridds av diverse patrask. Dokumentet som vi länkade till i tisdags är nyttigt inte bara därför att det beskriver hur läget ser ut utan även för att det visar att det finns all anledning till optimism när det gäller PKPs och folkkrigets framtida utveckling. Kamraterna i Tyskland ger bland annat exempel från den internationella kommunistiska rörelsens moderna historia på hur kommunister i andra länder löst de mycket svåra situationer som de stått inför. Vi delar kamraterna optismims och är säkra på att PKP kommer att övervinna de svårigheter man nu upplever och att det de peruanska kommunisterna kommer att fullgöra sin roll i den proletära världsrevolutionens tjänst föredömmligt. Nedan ett översatt utdrag ur dokumentet från kamraterna i Tyskland.

"När det gäller Indien, kan vi se hur kamrater i början av 80-talet var sridda i ett stort antal fraktioner, i flera fall hade dessa fraktioner upprättas med utgångspunkt från de olika regionalkommitterna. Det dröjde mer än 20 år för att de skulle uppnå partienighet, men genom gå igenom en lång och komplicerad kamp, under vilken de fanns en hel rad av blodiga incidenter, kapitulationer och förädderi; men, trots allt, genom att insistera på att kämpa för enheten, utan att lämna ifrån sig vapnen, kunde kommunisterna upprätta partienheten. På Filippinerna förlorade de kommunistiska partiet sin viktigaste bas (Mindanao), de genomgick en intern process under vilken revisionisterna mördade mer än 1000 kamrater, men genom att sätta igång en stro korrigeringskampanj lyckades kommunisterna återta det som de förlorat. De turkiska kamraterna har förlorat ett stort antal ansvariga för sin Centralkommitté, en efter en, och kamraterna från MKP har till och med vid ett enda tillfälle förlorat inte bara generalsektreteraren och andresektreteraren utan huvudelen av själva Centralkommittén, men vid inget tillfälle har de lämnat ifrån sig sina vapen och de framhärdar längs folkkrigets väg. Om försonnarnas olycksbringande roll har vi en mycket klart negativt exempel i Nepal, där de som skulle utgöra vänstern är de som gatanterat kapitulationen och förorsakat en stro förvirring blande vissa avdelningar av den internationella kommunistiska rörelsen. Alla dessa erfarenheter bör hållas i minnet för att lösa den situation som vi måste bemöta. Genom att krossa revisionismen och kapitulatioen, utan att någonsin lämna ifrån oss våra vapen, genom att framhärda i folkkriget, genom att sätta enheten på principernas grund - vilka i vårt fall är, vilket är värt att upprepa, marxismen-leninismen-maoismen, gonzalos tänkande, huvudsakligen gonzalos tänkande - i första rummet, är det möjligt att övervinna svårigheterna och ta stora språng framåt i folkkriget."

Manifestationer för Johan Persson och Martin Schibbye

2011-10-06T18:29:00.000+02:00

Imorgon arrangeras manifestationer till stöd för de i Etiopien fänglsade journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye. Det tycker vi är, minst sagt, på tiden. Flera organisationer ställer sig bakom aktionen som äger rum samtidigt i Stockholm och Göteborg. Grundkravet som man för fram är journalisternas frigivning, och det är det naturligtivs helt riktigt att ställa sig bakom. Vi har synpunkter på manifestationens demo-liberala karraktär, men vill ändå uppmana alla våra läsare att sluta upp och vad vi förstår kan man även ta med sig egna banderoller.

Manifestationerna äger rum klockan 17.00; i Stockholm på Södermalmstorg och i Göteborg på Kungsportsplatsen. Ni kan läsa vad arrangörerna skriver här.

Ökad utsugning

2011-10-05T18:40:00.001+02:00

Att läsa de gula fackföreningarns publikationer kan ofta vara ganska tröttsam, men inte helt sällan hittar man intressanta uppgifter. Den här artiklen publicerad i Dagens Arbete är ett exempel. Den ger tydliga uppgifter som klarställer hur utsugningen av arbetarklassen ökar i landet. Nedan ett utdrag.

"Av uppgifterna framgår att 23.998 anställda producerade drygt 13 miljoner årston år 2000. Tio år senare producerade 18.864 anställda 14,6 miljoner årston. Räknat per anställd en ökning från 542 ton till 772 ton, det vill säga en ökning på 42 procent!"

Ett viktigt dokument om Perus Kommunistiska Parti

2011-10-04T18:26:00.001+02:00

Under den senaste tiden har vi inte skrivit mycket om Perus Kommunistiska Parti (PKP) och folkkriget det leder. Det finns flera skäl därtill, men det viktigaste är den oklarhet som råder kring det verkliga läget som PKP befinner sig i. En oklarhet som har sin grund i det uppenbara faktumet - uppenbart för alla som är något så när insatta i läget Peru - att de websidor som PKP tidigare använt sig av för att klargöra sin ståndpunkter inte längre ger information som överenstämmer med verkligheten. Därför är det dokument som peruanska maoister i Tyskland, organiserade i Föreningen Nydemokrati, publicerade igår synnerligen viktigt. För första gången gör kamrater, som håller fast vid den linje som beslutades vid PKPs första kongress, en systematisk och grundlig kritik av den högeropportunistiska linje som under de senaste åren orsakat oerhörd skada för den peruanska revolutionen. Kamraterna visar även hur denna högeropportunistiska linje haft, och har, medlöpare som fullt medvetet har försökt slå dunster i folk i utlandet som sympatiserat med folkkriget. Men, kamraterna lägger inte bara fram kritik av opportunisterna och deras medlöpare utan ger även bidrag till förståelsen av hur PKP kan övervinna de svårigheter som partiet står inför. Det som kamraterna i Tyskland inisterar på är framförallt att understödja de kamrater i PKP som faktiskt följer den officiellt fastslagna partilinjen. Tyvärr finns dokumentet endast tillgängligt på spanska, men det lär dyka upp översättningar till andra språk i framtiden. Vi återkommer absolut i ämnet.

Ät päron...

2011-09-30T18:52:00.001+02:00

Om ni vill ha direkt kännedom om ett visst ting eller en viss klass av ting, måste ni personligen deltaga i den praktiska kampen för att förändra verkligheten, för att förändra detta ting eller denna klass av ting, ty endast på detta sätt kan ni komma i kontakt med dem som företeelser; endast genom personligt deltagande i den praktiska kampen för att förändra verkligheten kan ni blottlägga detta tings eller denna klass' av ting väsen och förstå dem. Detta är den väg till kunskap som varje människa faktiskt går, ehuru vissa människor, som medvetet förvränger saker, påstår motsatsen. Den löjligaste varelsen i världen är "allvetaren", som plockar upp en smula kunskap genom hörsägen och proklamerar sig såsom "världens främste auktoritet", vilket visar endast att han icke tagit ett riktigt mått på sig själv. Kunskap är en fråga om vetenskap, inte minsta grand av oärlighet eller högmod är tillåtet. Vad som krävs är avgjort raka motsatsen - ärlighet och blygsamhet. Om ni vill förvärva kunskap, måste ni deltaga i praktiken för att förändra verkligheten. Om ni vill veta hur ett päron smakar, måste ni förändra päronet genom att själv äta det. Om ni vill lära känna atomens struktur och egenskaper, måste ni utföra fysiska och kemiska experiment för att förändra atomens tillstånd. Om ni vill lära känna revolutionens teori och metoder, måste ni deltaga i revolution.

- Mao, "Om praktiken"

CIA i Somalia

2011-09-23T18:44:00.001+02:00

Att Förenta Staterna är en aktiv parti i inbördeskriget i Somalia genom sina lokala lakejer är känt sedan länge. De etiopiska stridskrafternas direkta agrresion mot landet sker på uppdrag av de nordamerikanska imperialisterna är för alla bekant. Men, utöver deltagande av ockupationen av Somalias territorialvatten tillsammans med andra imperialistmakter (inklusive Sverige), har man efter att man 1993 kastades ut av det lokal motståndet officellt inte haft egen stridande trupp på marken i landet. Naturligtvis har alla nyktra beömmare dock utgått från att Förenta Staternas specialtrupper är verksamma i landet. Idag kommer en tydlig bekräftelse på att CIA har stridande trupp i Somalia.

I en artikel som publicerats i den spanska - ärkereaktionära - dagstidningen El País, framkommer det att en journalist vid namn Jon Sistiaga, som arbetar för TV-kanalen Canal Plus, under en resa i Somalia stött på legoknektar från CIA i huvudstaden Mogadishu. På stadens fotbollsstadion, som förvandlats till tillfälligt högkvarter för lakejregimens stridskrafter, träffade Sistiaga utöver massvis med legoknektar från Uganda och Burundi också på anställda på legoknektfirman Bancroft Global Development - som är direkt knuten till CIA. Under täckmantel av att vara en NGO förser Bancroft Global Development Förenta Staternas lydregimer med trupper som i verkligheten direkt leder de lokala trupperna. Man kallar sig "rådgivare" men leder förutom själva tränningen av lakejtrupperna, hela uppbyggnaden av de formellt självständiga ländernas väpnade styrkor och "säkerhetsorgan" samtidigt som man leder stridande trupp. Och nu är det alltså bekräftat att utom allt rimligt tvivel att Förenta Staterna direkt för kommandot över den somaliska lakejregimens stridskrafter. Allt stöd till regimen i Mogadishu är ett direkt stöd till Föenta Staterna - allt motstånd mot denna regim som sådan är legitimt.

Taxi

2011-09-21T18:55:00.001+02:00

Idag upptäckte vi den här artiklen, läs den. Den så kallade "taxinäringen" är mycket intressant att studera eftersom så många aspekter av hur det ekonimiska systemet i Sverige fungerar så tylidgt kommer i dagen. Utsugningen, "den svarta ekonomin", förhållandet mellan småborgarna och arbetarklassens olika skikt, de mindre kapitalisternas förhållande till monopolen, kampen mellan monopolen och deras band till bankerna och bilindustrin, statens roll, osv. Vid ett annat tillfälle hoppas vi kunna ta upp det hela mer utförligt. Artiklen som vi hänvisar till gör det inte, annat än mycket kort, men kan trots det vara en del av en introduktion till ämnet.

Den svenska ondskan är aldrig riktigt svensk

2011-09-20T18:48:00.000+02:00

Nedan ett utdrag ur en text som vi tycker ni bör läsa. Vi håller inte med artikelförfattarinan om en hel massa saker, men i denna text tar hon upp viktiga poänger.

"Det finns en medial handfallenhet kring den svenska vapenexporten, en motvilja mot att se det våld den skapar i vitögat. När populärkulturen tar sig an problemet skrivs det in i fiktionens kod, där det på samma gång normaliseras och avdramatiseras. Deckarpseudonymen Lars Keplers "Paganinikontraktet är ett exempel. Där är problemet inte den svenska vapenexporten som sådan, utan att en ondskefull utlänning tvingar svenska myndigheter att låta oetiska affärer drivas igenom.

Den svenska ondskan är aldrig riktigt svensk."

Solidaritet med Internationella Röda Hjälpen!

2011-09-16T18:27:00.003+02:00

Det finns en organisation som heter Kommissionen för Internationella Röda Hjälpen som arbetar för att skapa en internationell solidaritetsorganisation inspirerad av den Internationella Röda hjälpen som leddes av den Tredje Internationalen. Idagsläget är organisationen verksam i främst Belgien, Italien, Schweiz och Spanien, men har även sympatisörer i flera andra länder (bland annat Frankrike och Tyskland). Tyvärr finns, oss veterligen ingen organisaerad verksamhet i Sverige som är knuten till IRH. Kamraterna som arbetar i IRH är kosekventa antiimperialister och har genom åren gjort omfattande solidaritetarbete med revolutionärah fångar världen över och till stöd för kamper under ledning av verkliga kommunistiska partier. Naturligtivs sitter inte imperialisterna stilla och tittar på, utan tvärtom försöker de på alla sätt att angripa de verkliga antiimperialisterna. Nedan publicerar vi ett uttalande som berör de senaste angreppen som IRH utsatts för och vi hoppas att folk i Sverige lyssnar på uppmaningen till solidaritet. De intresserade kan även läsa mer här (engelska) och här (tyska).

...

Solidarity with the attacked militants in Belgium, Switzerland and Spain!

In the last few years various legal attacks have been launched against the participating groups for the constitution of a Red Help International (RHI) in different countries. These attacks range from the simple interdiction of a Red Help (as in Spain where being a member of the Red Help is enough to be jailed) to police attacks against structures of the Red Help (as is the case in Belgium concerning the affair of the 5th of June or the process in Switzerland in Bellinzona).

In these cases the reasons for the attack are not directly linked to the Red Help: in Belgium the members of the Red Help are presumed to be linked with a clandestine revolutionary group in Italy and in Switzerland the comrade of the Red Help and member of the international secretariat of the RHI is processed for militant actions different than the RHI. But in these two cases the police work (for example the interrogations) and the work of the justice system (for example the files linked to the case) show clearly that the RHI is the main target of the repression system. The Belgian justice system demanded an inquiry (along with persecution and interrogation) against the comrade of the RHI in Switzerland (who is also persecuted by the Italian state) as the aforementioned attacks in Belgium and Italy are use to fill the files in the Swiss process.

To these attacks which explicitly target the RHI one must add approximately 10 attacks against members of the Red Help in Germany, Belgium, Switzerland, Spain and Italy for some kind or another of militant action separate from the RHI and which haven't been used to launch a legal attack against the RHI.

It is well known that capitalism has nothing else to offer than the increase of wars, the reduction of life and work quality and the consequently intensified class struggle from above. The current crisis does not only reflect economically, but also in political and cultural domains, conservative and reactionary values replace progressive ones. When the spiral of the economic crisis turns, the repressive state tends to turn slightly belated along with it against protest at the working place, in education, on the streets, against the destruction of the environment and for a revolutionary alternative to capitalism. For the various forms and positions of this resistance in general and especially against revolutionary organizations the repressive systems answers with different means. The international attacks which are partly coordinated have one thing in common: with the criminalization of militants they aim against the construction of international class-solidarity and concrete political projects in the different countries.

If the capitalist crisis and the politics of cutbacks, which accompany the crisis, generates a resistance; if this resistance is confronted by repression, then the repression must produce a solidarity which understands itself as part of the anti-capitalist struggle in its widest and most radical sense. It is in this struggle that the RHI places itself. International class-solidarity is not only a question of morality and self-defense, it is also a weapon against the organs of domination and exploitation of the capital.

In September the process against Andi (member of the international secretariat of the RHI) will take place in Bellinzona (Switzerland). Also in autumn the meeting in Brussels will take place which will decide whether a process will be held against Abdallah, Bertrand, Constant and Wahoub (the three members of the Red Help in Belgium), while in Spain the militants of the RHI Erlantz, Fernando, Manuel, Jose and Carlos await the date of their trial.

Let us defend the militants of the RHI in Switzerland, Belgium and Spain!
Let us construct international class-solidarity!
Let us construct the Red Help International!
Commission for a Red Help International (Brussels-Zürich), August 2011

Läs de indiska maoisternas dokument!

2011-09-15T20:08:00.002+02:00

Det är många som hävdar att de vet vad kamraterna i Indiens Kommunistiska Parti (Maoisterna) faktiskt står för. Eftersom det finns ett relativt stort antal dokument från partiet som är tillgängliga så borde det logiska vara att de som är intresserade av kamraternas kamp faktiskt läser vad kamraterna skriver. Men det är naturligtivs bekvämmare att någon annan berättar det för en. Nedan ett kort utdrag ur två av IKP (M)´s grunddokument. Läs dom och de andra grundläggande partidokumenten. Så blir det lite svårare att för folk med andra politiska motiv att framställa det som om de talar för kamraterna.

"The unfolding of revolutionary struggles by the proletariat in the advanced capitalist countries will be of great significance in the worldwide militant people’s struggle against imperialism. Genuine proletarian parties based on MLM have already emerged, and are emerging, in several capitalist countries and it is certain that these parties and the working class parties in the oppressed countries that are spearheading the revolutionary struggles against imperialism and local reaction will unite and also forge a worldwide united front against imperialism and their lackeys."

(“Party Programme”, by the Central Committee (Provisional) of the CPI(Maoist), Sept. 21, 2004.)

"Com. Mao taught that the communist party plays the primary and vanguard role in all matters before, during and after the revolution in leading the proletariat and the masses in the historic struggle leading toward communism."

(“Hold High the Bright Red Banner of Marxism-Leninism-Maoism”, by the Central Committee (P) of the CPI(Maoist), Sept. 21, 2004.)

Svenska hökar och 46 miljoner fattiga i Förenta Staterna

2011-09-14T18:27:00.001+02:00

Läs den här texten. Den visar hur en väldigt stor del av den svenska befolkningen reservationslöst ställer upp på den svenska imperialismens krigspolitk. Självklart ska alla opinionsundersökningar tas med en väldigt stor nypa salt, men det finns i det här fallt ingen orsak att tvivla på slutsatserna som presenteras.

"Svenskarna har blivit ett folk av hökar och uppvisar det största stödet för den internationella militära aktionen i Libyen (69 procent) och toppar också när det gäller stöd för att störta Gaddafi (79 procent). Det finns också en optimism om vad som kan uppnås. 59 procent – högst bland de länder som omfattas i mätningen - ser ljust på möjligheterna att stabilisera läget i Libyen. Svenskarna är också mest positiva till den egna regeringens Libyenpolitik (65 procent).

Alla illusioner om att det skulle finnas något som helst positivt över "svenskheten" måste överges och bekämpas.

Samtidigt så läser vi idag ännu en bekräftelse på hur djup krisen är i Förenta Staterna. Notera att "Tröskeln för fattigdom ligger för en tvåbarnsfamilj på 22.000 dollar, ungefär 147.000 kronor."! Dvs, långt under svensk socialbidragsnivå. Som vanligt ingår inte alla miljoner "papperslösa", som i regel lever under långt sämre förhållanden, i undersökningen.

Avslöjande om den svenska staten

2011-09-13T18:28:00.000+02:00

Här kan ni läsa en mycket avslöjande text av Kerstin Lundell. Det är uppenbart att Martin Schibbye och Johan Persson sitter fängslade därför att svenska imperialisters intressen ska skyddas. Den svenska staten är imperialisternas stat, inte "medborgarnas". Fallet med de fänglsade journalisterna visar på ett tydligt sätt statens klasskarraktär, vilka intressen de verkligen skyddar. Redan från början har vi påtalat nödvändigheten av att inte lita på borgarstaten. Kampanjen för att få journalisterna frigivna är i förlängningen ett kampanj mot den svenska imperialismen själv. Bildt, oavsett hur avskyvärd han är som person, är i sig inte problemet. Staters politik dikteras inte av enskillda personers intressen, utan av klassers. Utan tvekan hade en socialdemokratisk regering agerat på samma skandalösa sätt som den moderatledda. Endast kraftfulla folkliga protester kan ge resultat, från borgarstaten kan vi inte förvänta annat än att den agerar i enlighet med imperialismens intressen.

Orsaken till varför staten inte gör något för journalisterna?

2011-09-12T16:47:00.001+02:00

När man läser den här artiklen ser det ut som om det finns verkligt "goda skäl" till varför den svenska staten inte anstränger sig för att, de i Etiopien fängslade, journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson ska friges. Ingen, utom de som vill bli lurade, kan tro på de svenska imperialisternas lögner. Endast genom att göra det politiska priset för dem tillräckligt högt för deras vidriga hantering av fallet med de båda journalisterna kan vi bidra till deras frigivning.

Översättning av en artikel av Lenin

2011-09-10T14:08:00.007+02:00

Som vi vid ett antal tillfällen påtalat uppskattar vi i allra högsta grad bidrag från våra läsare. Nyheter, kommentarer, musiktips, med mera, är varmt välkomna. Eftersom vi under den tid som bloggen existerat lyckats skaffa oss en stabil läsarkrets spridd över hela landet, tror vi att bloggen kan vara ett medium för de kamrater som vill nå ut med ett budskap till de människor i Sverige som är intresserad av en konsekvent revolutionär politik i den proletära internationalismens och den stridbara antiimperialismens tecken. Med detta sagt, är det med glädje som vi idag kan presentera en översättning som en av våra läsare gjort av en artikel av Lenin. Kamraten har översatt texten från engelska och vi har korrigerat vissa mindre språkliga fel. Vi har dock inte gjort en korrektur läsning med det engelska originalet i hand. Möjligtvis ingår texten i SSIU, men vi har för tillfället inte tillgång till dessa och kan därför inte säga huruvida det sedan tidigare föreligger en officiell svensk översättning. Hursomhelst är textens publicering för viktig för att den ska fördröjas och vi hoppas att våra övriga läsare gör oss uppmärksamma på om det finns några viktigare översättningsfel i texten.

...

[Översatt från engelska utifrån Lenin Collected Works, band 10, Progress Publishers, 1965, Moskva]

Den nuvarande situationen i Ryssland och arbetarpartiets taktik

Det Ryska Socialdemokratiska Partiet går igenom en mycket svår tid. Undantagstillstånd, skjutningar och prygel, överfyllda fängelser, ett proletariat som är utmattat av svält, kaos i organisationen, förvärrad av förstörelsen av många av de klandestina centren och av bristen på legala sådana, och sist den kontrovers angående taktiken, vilken sammanfaller med den svåra uppgiften att återupprätta partienheten, skapar ofrånkomligen allt samman en viss oreda bland partistyrkorna.

Den formella vägen ut ur denna oreda är sammankallandet av partiets enhetskongress, och det är vår djupaste övertygelse att partiarbetarna bör göra sitt yttersta för att skynda på detta möte. Men, medan arbetet med att sammankalla kongressen fortsätter, så måste vi uppmärksamma alla, och verkligt seriöst diskutera, den extremt viktiga frågan om de mer djupliggande orsakerna till oredan. Strängt taget, frågan om att bojkotta Statsduman är bara en liten del av den stora frågan om att revidera partiets hela taktik. Och denna fråga, i sin tur, är bara en liten del av den stora frågan om den nuvarande situationen i Ryssland och det nuvarande ögonblickets betydelse i den ryska revolutionens historia.

Vi kan se två taktiska linjer, vilka uppkommer av två olika värderingar av det nuvarande ögonblicket. Vissa (se, t.ex. Lenins artikel i Molodaya Rossiya) anser att undertryckandet av upproret i Moskva och på andra ställen bara förbereder jordmånen och förhållandena för en annan, mer beslutsam, väpnad kamp. De ser det nuvarande ögonblickets verkliga betydelse i skingrandet av konstitutionella illusioner. De ser på de två storslagna revolutionsmånaderna (november och december) som en period under vilken den fredliga generalstrejken växte över i ett hela folkets väpnade uppror. Möjligheten av ett sådant uppror har bevisats; rörelsen har rests till ett högre plan; de breda massorna har tillägnat sig den nödvändiga praktiska kunskapen för framtida upprors segerrika genomförande; fredliga strejker har spelat ut sin roll. Denna erfarenhet måste samlas mycket noggrant; proletariatet måste få en möjlighet att återhämta sig; alla konstitutionella illusioner och alla idéer på att delta i Duman måste förkastas med eftertryck. Vi måste mer uthålligt och tålmodigt förbereda för ett nytt uppror och etablera närmare förbindelser med bondeorganisationerna, vilka med all sannolikhet kommer att resa sig i än större styrka framåt våren.

Andra värderar situationen annorlunda. Kamrat Plechanov har i nr 3 och nr 4 av sin Dnevnik formulerat denna andra värdering av läget mer konsekvent än någon annan, dock har han tyvärr inte på alla ställen fullt ut lagt fram sina idéer.

”Den politiska strejken, som började olägligt,” säger kamrat Plechanov, ”resulterade i 'väpnade uppror i Moskva , Rostov och på andra platser. Proletariatets styrka visade sig otillräcklig för seger. Det var inte svårt att förutse det. Och därför var det fel att resa vapen.” Den praktiska uppgiften för de klassmedvetna elementen av arbetarklassrörelsen ” är att peka ut proletariatets misstag för dem, och att förklara för dem hur riskfyllt det spel är som kallas väpnat uppror” Plechanov förnekar inte att han vill bromsa rörelsen. Han erinrar att Marx, sex månader innan Kommunen, varnade Parisproletariatet för alltför tidiga utbrott. ”Livets fakta har visat, ”säger Plechanov, ”att den taktik som vårt parti har följt under de senaste månaderna har varit osund. Med risk för fortsatta nederlag måste vi lära oss att införa nya taktiker” … ”Huvudsaken är att omedelbart lägga mycket större uppmärksamhet på arbetarnas fackföreningsrörelse”... ”Ett väldigt stort antal av våra kamrater har börjat gå upp i idén om det väpnade upproret i den grad att de inte kan lägga någon seriös uppmärksamhet på frågan om att hjälpa fackföreningsrörelsen”... Vi måste värna om stödet från de icke-proletära partierna och inte stöta bort dem med taktlösa aktioner.” Alldeles självklart ställer sig Plechanov också mot bojkotten av Duman (utan att säga om han är för ett deltagande i Duman, eller för att väljarna ska bilda ”revolutionära lokala självstyrelseorgan”, Menchevikernas älsklingsidé) ”Valagitationen i landsbygdsdistrikten kommer på ett skarpt sätt att ta upp jordfrågan”. Konfiskering av jorden har godkänts av båda sektioner av vårt parti och ”det är nu hög tid att sätta sina resolutioner i verket”.
Sådana är Plechanovs åsikter, som vi har lagt fram nästan helt som författaren själv formulerade dem i sin Dnevnik.

Vi hoppas att denna genomgång har övertygat läsaren om att frågan om taktiken i förhållande till Duman bara är en del av den allmänna frågan om taktiken, som i sin tur är underordnad frågan om hur det nuvarande momentet som helhet skall bedömas. Rötterna till meningsskiljaktigheterna angående taktiken kan sammanfattas med följande. Vissa säger att det är fel att ta upp vapen och betonar att riskerna med ett uppror förklaras och att tyngdpunkten flyttas till fackföreningsrörelsen. Både de andra och tredje strejkvågorna och upproret var misstag. Andra säger att det var nödvändigt att ta upp vapen, för annars skulle inte rörelsen ha höjt sig till ett högre plan, den skulle inte ha fått de nödvändiga praktiska erfarenheterna av uppror och inte heller frigjort sig från den fredliga strejkens trånga skrankor, vilken hade spelat ut sin roll som ett vapen i kampen. Så för vissa har frågan om upproret lagts på hyllan, åtminstone tills en ny situation uppkommer som tvingar oss att åter revidera taktiken. Den logiska slutsatsen av detta blir ofrånkomligen att vi måste anpassa oss till ”konstitutionen” (delta i Duman och arbeta kraftfullt i fackföreningsrörelsen). För andra, å andra sidan, så är det nu frågan om upproret kommer i främsta rummet, på grundval av de praktiska erfarenheter som har förvärvats, vilka har visat att det är helt möjligt att strida mot reguljära trupper, och som har föreslagit som omedelbar uppgift ett mer bevarande och mer tålmodigt förberedande för nästa utbrott, därav slagordet ”Bort med konstitutionella illusioner!”, och att ställa uppgiften med den legala fackföreningsrörelsen på en mer blygsam, och i vart fall inte på en ”huvudsaklig” plats.

Det är en självklarhet att vi måste bedöma tvistefrågan i ljuset av den nuvarande objektiva situationen och av en bedömning av de samhälliga krafterna, inte utifrån en önskan om någon viss handlingsplan. Vi tycker att Plechanovs åsikter är felaktiga. Hans bedömning av Moskvaupproret, sammanfattad i orden ”det var fel att ta upp vapen”, är extremt ensidig. Att lägga frågan om upproret på hyllan betyder att erkänna att den revolutionära perioden nått sitt slut och att en ”konstitutionell” period för den demokratiska revolutionen har inletts, vilket innebär att placera undertryckandet av Decemberupproren i Ryssland i samma fack som undertryckandet av upproren i Tyskland 1849. Självfallet är det inte omöjlighet för vår revolution att sluta på detta sätt och i ljuset av det nuvarande läget, när reaktionen håller på att bli hämningslös, är det ganska lätt att dra slutsatsen att ett sådant slut redan har inträffat. Det finns heller inte några tvivel om att det är mer tillrådligt att helt överge upprorsidén, om de objektiva förhållandena har gjort det omöjligt, än att slösa våra styrkor på nya och fruktlösa försök.

Men det skulle innebära att göra en alltför hastig allmän slutsats om sakernas tillstånd i det nuvarande momentet och upphöja det till lag för hela perioden. Har vi inte sett reaktionen rasa med hela sin vrede efter nära nog varje viktigt framsteg för vår revolution? Och har inte rörelsen rest sig igen, gång på gång, med mäktigare styrka trots reaktionen? Aristokratin har inte gått med på, trots de obönhörliga kraven, på någon enda samhällig utveckling, tvärtom, den går bakåt, och framkallar nu protester även från bourgeoisien, vilken välkomnade undertryckandet av upproret. Styrkan hos de revolutionära klasserna, arbetarna och bönderna, är långt ifrån uttömd. Den ekonomiska krisen och den finansiella oredan växer och blir alltmer tillspetsad, snarare än att avta. Sannolikheten för ett nytt utbrott, t.o.m. nu när det första upproret ännu inte har krossats helt, erkänns t.o.m. av den ”laglydiga” borgarpressen, vilken definitivt är fientliga gentemot uppror. Dumans farsartade karaktär framgår alltmer tydligt och hopplösheten i att Partiet skulle försöka delta i den blir alltmer obestridlig.

Det skulle vara en kortsiktig slavisk passivitet i den nuvarande situationen om vi lade frågan om upproret på hyllan i dessa omständigheter. Se hur Plechanov säger emot sig själv när han, å ena sidan starkt förordar att vi ska realisera resolutionerna angående agitation bland bönderna för jordkonfiskering, och, å andra sidan, varnar oss för att stöta bort oppositionspartierna genom taktlösa aktioner, och ”drömmer” om att jordfrågan ska ställas ”på sin spets” under valagitationen på landsbygden. Man kan säga säkert att de liberala jordägarna kommer att förlåta miljoner med ”taktlösa” aktioner, men de kommer aldrig att förlåta dig för att förorda jordens konfiskering. Det är alltså ingen konstigt att också Kadetterna är för att undertrycka bonderevolter med hjälp av trupper, med förbehållet att de, och inte byråkratin, ska ha befälet över trupperna (se prins Dolgorukovs artikel i Pravo). Vi kan vara helt säkra på att jordfrågan aldrig kommer att komma till sin spets lika tydligt i valagitation som den kom, som den kommer för närvarande, och som den kommer att komma utanför Duman och utanför valen genomförda med hjälp av polisen.

Vi har helt och hållet accepterat slagordet om jordkonfiskeringar. Men slagordet är bara ett ihåligt eko om det inte innebär seger i väpnat uppror, för bönderna möter nu inte bara reguljära trupper utan också legoknektar inhyrda av godsherrarna. När vi predikar konfiskering av jorden, kallar vi faktiskt bönderna att göra uppror. Och om vi inte vill hänge oss åt revolutionistisk frasmakeri, har vi då rätten att göra detta om vi inte kan räkna med resningar i städerna, med att arbetarna stödjer bönderna? Det skulle vara ett grymt hån om bönderna reser sig som en man för att konfiskera jorden och arbetarna skulle erbjuda dem samarbete med fackföreningar under polisförmyndarskap, istället för samarbete med stridande organisationer.

Vi har verkligen ingen grund för att lägga frågan om upproret på hyllan. Vi måste anpassa vår partitaktik för att passa det nuvarande reaktionsmomentet. Vi kan inte, och vi får inte, ge upp hoppet om att slutligen sammansmälta de tre separata upprorsströmmarna – arbetarnas, böndernas och den militära – till ett enda segerrikt uppror. Vi måste förbereda för detta, självklart utan att avstå från några ”lagliga” medel för att utvidga vår propaganda, agitation och organisation, men utan att hysa några illusioner om hållbarheten och vikten av dessa medel. Vi måste samla erfarenheterna från Moskva-, Donets-, Rostov- och andra uppror och sprida kunskapen om dem vitt och brett; vi måste på ett bevarande och tålmodigt sätt förbereda nya stridsstyrkor; träna och stålsätta dem i en serie av stridande gerillaoperationer. Det nya utbrottet kanske inte kommer under våren, men det närmar sig, och med all sannolikhet är det inte långt borta. Vi måste möta det beväpnade, på ett militärt sätt, och förberedda för bestämda offensiva operationer.

Vi kommer här att göra en utvikning om stridsgruppernas gerillaoperationer. Vi anser att det är fel att likställa dessa operationer med den gamla typen av terrorism. Terrorismen bestod av hämndaktioner mot individer. Terrorismen var sammansvärjningar av grupper av intellektuella. Terrorismen reflekterade på intet sätt stämningarna bland massorna. Terrorismen tjänade aldrig till att träna upp stridande ledare ur massorna. Terrorismen var resultatet – och också symtomet och åtföljaren – av bristen på tro på upproret, och av frånvaron av förutsättningar för uppror.

Gerillaoperationer är inte hämndaktioner utan militära aktioner. De påminner lika lite om äventyrligheter som hemsökandet av fiendens bakre led med räder av jägare påminner om dödandet av en individ i en duell eller genom mord. Gerillaoperationer genomförda av stridsgrupper – vilka har bildats för länge sedan av båda fraktionerna av socialdemokratin i alla rörelsens viktiga center och som består huvudsakligen av arbetare – reflekterar tveklöst, klart och direkt massornas stämningar.

Gerillaoperationer av stridsgrupperna tränar direkt stridande ledare ur massorna. Dagens gerillaoperationer av stridsgrupperna härrör inte ur en brist på tro på upproret, och genomförs inte för att uppror är omöjligt; tvärtom är de väsentliga komponenter i det pågående upproret. Självklart kan man i alla saker och alltid göra misstag: för tidiga och onödiga upprorsförsök är möjliga; så ock övernitiskhet och excesser, vilket alltid och definitivt är skadligt, och kan skada även den bästa taktik. Men faktum är att i de flesta rent ryska center har vi hittills lidit av den andra ytterligheten, d.v.s. bristande initiativ bland våra stridsgrupper, brist på stridserfarenhet, och bristande beslutsamhet i deras aktiviteter. I denna aspekt har vi överträffats av Kaukasus, Polen och de baltiska provinserna, alltså de center där rörelsen har lämnat den gamla terrorismen längst bakom sig, där förberedelserna för upproret har gjorts bäst, och där den proletära kampen klart och mest livligt har en masskaraktär.

Vi måste hinna ifatt dessa center. Vi får inte hålla tillbaka utan sporra stridsgrupperna till gerillaoperationer om vi vill förbereda upproret annat än i ord, och om vi erkänner att proletariatet på allvar är redo för uppror.
Den ryska revolutionen började med petitioner till tsaren för frihet. Skjutningar, reaktion och Trepovism krossade inte utan gav syre till rörelsens flammor. Revolutionen tog ett andra steg framåt. Den tvingade med kraft tsaren att erkänna friheten. Den försvarade friheten med vapen i hand. Den lyckades inte vid det första försöket. Skjutningar, reaktion och Dubasovism kan inte krossa rörelsen, de kommer att ge syre åt flammorna. Det som sker inför oss är det tredje steget, vilket kommer att avgöra utgången av revolutionen: det revolutionära folkets kamp för en makt som verkligen kommer att introducera frihet. I denna kamp, måste vi räkna med stödet från de demokratiskt-revolutionära partierna och inte från oppositionspartierna. Sida vid sida med det socialistiska proletariatet kommer de demokratiska och revolutionära bönderna att marschera. Det kommer att bli en storslagen och mödosam kamp, en kamp för slutförandet av, för den fullständiga segern för, den demokratiska revolutionen. Men alla tecken nu visar på att en sådan kamp närmar sig genom händelsernas förlopp. Låt oss försäkra oss om att den nya vågen finner det ryska proletariatet med en ny nivå av stridsberedskap.

Nästan 20% arbetslösa i Förenta Staterna

2011-09-09T19:29:00.002+02:00

Nedan ett utdrag ur en artikel som ger viktiga upplysningar om massornas verkliga läge i Förenta Staterna. Det man ska hålla i åtanke när man läser texten är att artikelförfattaren i sina beräkningar överhuvudtaget inte tar med i beräkningen den situation som miljoner och åter miljoner "papperslösa" invandrare lever under.

"In all, if you add up the 14.6 million people officially counted as unemployed, the 5.9 million who have given up trying to find a job, and the 8.5 million who are working part-time involuntarily, that gives us 30 million people who are desperate.

Remember, there are 310 million Americans, but many of them are under 18 or are in college or the military, are too disabled to work, or are over 65 and are no longer in the labor force. So that means that actually there are only 153 million in the labor force, so the real unemployment rate is is 19.6 percent, or approximately one in five working-age Americans.

No wonder that Gallup also found that 30 percent of Americans say that they are worried about becoming unemployed themselves. Remember, those worried people are folks who are still working, so they’re on top of the 20 percent who don’t have to worry about losing jobs because they are already out of work.

In other words, 50 percent of us are either out of work or worried about becoming jobless."

Så gör kurder

2011-09-08T18:27:00.001+02:00

I vanliga fall när framstegsvänliga organisationer i Europa genomför lite större aktiviteter brukar det på sin höjd komma något (eller några om det rör sig om turkiska kamrater) tusental personer. Organistörerna för sådana aktiveter hyr då gymnastiksalar eller kanske någon aula. Så gör inte kurderna som stödjer PKK. De hyr en fotbollstadion.

Den 19 internationella kurdiska kulturfestivalen hölls den 3 september på 1. FC Kölns hemmaarena. Enligt arrangörerna deltog över 55.000 personer under dagen. Utöver de rent kulturella aktiviteterna hölls tal av olika organisationer och personligheter som alla gav sin syn på det kurdiska folkets situation. Dagens höjdpunkt var ett tal från en PKK-ledare som visades på stadions storbildsskärmar. Vi lägger upp videon så att våra läsare kan skaffa sig en egen uppfattning om den mobiliseringspotential som den kurdiska nationaliströrelsen har i Europa. I Sverige kommer det Kurdiska Rådet hålla sin 13:e Kulturfestival i Skandinavien på Solnahallen i Stockholm lördagen den 17 september.

Agera NU till försvar för Schibbye och Persson!

2011-09-07T18:44:00.002+02:00

Det kommer nya uppgifter i fallet med de i Etiopien fängslade journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson. Den etiopiska regimen framhärdar i sina falska påståenden om att journalisterna skulle vara inblandade i "terroristverksamhet" och den svenska imperialiststaten spelar oskyldig. Att de svenska imperialisterna inte har ett intresse av att de fänglsade journalisterna släpps fri så snabbt som möjligt har blivit uppenbart. De båda har gjort sitt jobb - till skillnad för alla de dilettanter som kallar sig för journalister men som inte är något annat än de härskandes drängar - och spriddit viktig information. Det gillar inte dee härskande i Sverige och det är helt uppenbart att imperialisterna inte har något emot att de sitter fängslade en tid. Tydligen ska de få lära sig en läxa. Alla som är intresserade av verklig yttrandefrihet måste agera och skapa en sådan opinion att det politiska priset för imperialisterna blir för högt om de fortsätter med sin nuvarnade politik i fallet. En annan konkret sak som man kan, och bör göra, är att stödja den insamling som Reportrar utan gränser och Journalistförbundet dragit igång för att täcka de adkvoaktkostnader som den svenska staten vägrar stå för.

För att förstå Teng

2011-09-05T18:44:00.000+02:00

Vid flera tillfällen har vi fått frågor om hur de kunde komma sig att Kina växlade färg, hur landet förvandlades från en bastion för världsrevolutionen till en socialimpieralistisk makt. Vi lägger idag upp en artikel som vi hoppas kan bidra till förståelsen av hur personer av Tengs typ kunde få framträdande roller inom KKP.

"The deepening of the revolutionary mass debate has raised a number of thought-provoking questions: Why is it that some people who were revolutionaries in the period of the new-democratic revolution have become capitalist-roaders in the period of the socialist revolution? Why does the capitalist-reader who refuses to mend his ways deny the existence of classes, class contradictions and class struggle in socialist society, oppose taking class struggle as the key link and run counter to the basic line formulated by Chairman Mao for our Party?"

(Peking Review, #13, March 26, 1976)

Läs "El Pueblo"!

2011-09-02T18:17:00.000+02:00

Vi har inte skrivit om våra favoritchilenare på ett tag, men nu är det dags igen. Kamraterna publicerar numera en tidning som heter "El Pueblo" ("Folket" på svenska). Med tanke på de växande folkprotesterna i Chile är innehållet högintressant. Vi rekomenderar alla våra spansktalande läsare att ta sig en titt på tidningen och naturligtivs att läsa den flitigt. Vi kommer i mån av tid att försöka översätta texter ur den. För de av er som inte kan spanska lägger vi upp en video, från den senaste tiden studentprotester, som vi hittade genom kamraternas websida - den kan man förstå även om man inte kan ett ord spanska!

Koloss på lerfötter

2011-09-01T18:32:00.000+02:00

Man behöver inte vara marxist för att förstå att Förenta Staterna har stora problem. Att frågan inte är "om" utan "när" den idag dominerande imperialistmaktens välde krackelerar är klart.

Helt rätt Sahlin!

2011-08-31T18:57:00.001+02:00

Mona Sahlin skriver idag på Newsmill om behovet av att "ta avstånd" från de som med militanta medel bekämpar fascisterna i Sverigedemokraterna. Kärntesen i hennes resonemang är att "Politiskt våld och hot är en cancersvulst i vår demokrati". Rörande detta finns det främst tre saker som vi vil påtala:

1) Som alltid när försvarar av den rådande ordningen, som Sahlin, talar om "demokratin" så talar den om det rådande borgerliga demokratin, den demo-liberala styrande form som borgarklassen - för närvarande - tillämpar i Sverige. Denna "deokrati" är en skärv, en mask, bakom vilken statsformen, den borgerliga diktaturen, döljs. När Sahlin talar om "vår demokrati" är det inget annat än den borgerliga dktiaturen som det handlar om.

2) Allt våld som en stat utövar är egentligen politiskt våld; politiskt i den meningen att det syftar till att bevara ett politiskt system, ett klassvälde. Att tala om att ta avstånd från "politiskt våld", när stater existerar, är alltså i bästa fall struntprat - i Sahlins fall bedräglig demagogi. Om Sahlin vill ta avstånd från "politiskt våld" så kan hon börja med att ta avstånd från den svenska statens polis- och krigsmakt.

3) Den "cancersvulst" som Sahlin talar om existerar faktiskt. Det är dock inget dåligt, utan tvärtom mycket bra. Det är det nya som växer inom det gamla samhället. Det är de nya samhälleliga krfater som kommer att förinta den gamla ordningen. Att framstegsvänner idag tillgriper våld för att bekämpa fascismen är något positivt. Dessa krafter är, oavsett vilka "radikala strömmningar" som idag är politisk dominerande bland dessa, kommunisternas bundsförvanter. Militanta antifascister gör inte bara en mycket lovvärd insats i att försvara arbetarklassen mot fascismens angrepp - de ställer även borgarstatens våldsmonopol ifråga. I ett samhälle som präglas av reaktion över hela linjen (vilket imperialismen betyder) är de militanta antifascisterna, även om de själva i flera fall inte är kommunister, kämpar på samma sida av barrikanden som vi. Det är våra kamrater som behövs i kampen för den proletära revolutionen, idag och i framtiden.

Så, Mona Sahlin har helt rätt: vi är hennes fiender!

Men det är inte bara folk som Sahlin, som knappast kan "anklagas" för att kalla sig kommunist eller revolutionär, som sluter leden i försvar av borgarstaten och "demokratin". Revisonisterna och opportunisterna i Vänsterpartiet gör det som bekant också. Det är omöjligt att hålla räkning på hur många gånger som företrädare för detta skamliga parti och deras än mer skamliga ungdomsförbund, "tagit avstånd" från varje form av revolutionär kamp. Nu gör de det igen. De bedyrar sin oskuld och krälar inför fascisterna. Bra så, det gör saker och ting lättare för många att förstå. Det är inte "kamrater" som har en felaktig uppfattning. Det är folk som springer borgarstatesn ärnden och är dess trogna försvarare. Den dagen en något så när stark revolutionär rörelse utvecklas här i landet kommer spjutspetsen mot den att utgöras av just krafter som de som Vänsterpartiet (och alla de småpartier som hänger i dess svans) representerar. Exemplen världen över är otaliga, alla som känner till erfarenheterna från Indien eller Peru vet att det är så.

Ett annat exempel, som inte ligger alltför långt tillbaka i tiden, härifrån Västeuropa, är hur revisionismen i Italien bekämpade de Röda Brigaderna (RB). Det revisionistiska IKP mobiliserade miljontals arbetare "till försvar för den borgerliga demokratin" och man fördömde med all kraft revolutionärerna i RB*. Det var samma parti som avväpnade de antifascistiska partisanerna efter andra världskriget. Under röda fanor med hammaren och skäran marscherade "kommunisterna" mot revolutionen, mot den revolutionära rörelsen, till försvar för "demokratin". Naturligtvis angav man alla som sympatiserade med RB till den polisen, alla verkliga revolutionärer som haft illusioner om "kamraterna" i IKP fick betala dyrt för sin politiska naivitet. Det fanns medlemar i "IKP" som var verkliga kommunister - vissa av dessa var även gamla partisaner som istället för att lämna in vapnen, när partiledningen krävde det, grävde ner dom och sedan grävde upp dom igen för att ansluta sig till RB - men de var en försvinnande minoritet. Vi tror inte att det finns några kommunister i Vänsterpartiet, men om där finns folk som vill vara revolutionärer bör de omedelbart inse vilket parti de faktiskt är medlemar i och söka sig till kommunisterna. Att hysa förhoppningar till opportunismen är att hysa förhoppningar till reaktionen.

*För tydlighetens skull kan det vara värt att påpeka att vi är mycket kritiska till RB i stort och inte ser dem som ett exempel att följa i allmänhet.

Indiska studenter slår huvudet på spiken!

2011-08-30T18:36:00.001+02:00

Det här uttalandet är mycket läsvärt. De ämnen som de indiska studenterna tar upp är inte bara viktiga för att förstå hur de indiska maoisterna förhåller sig till den reaktionära "anitkorruptionscharaden", utan framfröallt för hur kamraterna förhåller sig till de opportunismen. Vi tror att många av de som stödjer folkkriget i Indien bör läsa vad kamratenra självs skriver och dra lärdom därav.

Kreativa ungdommar

2011-08-29T18:33:00.001+02:00

Det är viktigt det här med att vara kreativ, att hitta nya infallsvinklar och nya lösningar. De unga kamrater som desingat ovanstående bild är duktigt folk som vi ofta har träffat på när vi åkte söderöver. Hur mycket nya lösningar de kommit fram till låter vi vara osagt - men det är åtminstone mycket kreativa!

Bildtexten lyder:

"Ge inte nassarna en chans!

I västra Hamburg och överallt:

Organisera antifascistiskt motstånd och lurpassa på högertokar!"

Heja Norrköping!

2011-08-28T15:04:00.004+02:00

Enligt kamrater på plats mobiliserades runt 500 antifascister i Norrköping för att protestera mot "Sverigedemokraternas" torgmöte. Protesterna var framgångsrika och Norrköpnings antifascister visade var skåpet ska stå. Så ska det vara överallt, fascistpacket ska bekämpas med alla medel.

Alla som angklagas för att ha begått "brott" i samband med protesterna måste räkna med allas vår solidaritet. De som agerar mot fascisterna är inte "brottslingar" utan föredömmen för arbetarungdommen!

Instruktionsvideo

2011-08-26T18:24:00.002+02:00

Vi äger inga tidningar. Inga TV eller radiostationer. Men stadens väggar är ett kraftfullt media för oss. Ett media som vi måste och kan utnyttja massivt. Nedan en video som visar hur man kan göra väldigt snygga målningar.

Krig mot krig!

2011-08-25T18:31:00.007+02:00

Som anti-imperialister måste vi nu se över vad vi egentlingen åstadkommit i kampen mot det imperialistiska angreppskriget mot Libyen. Nedan några citat ur klassikerna för en bättre förståelse av den grundinställning som alla i vårt läger bör ha. Bilderna har vi fått oss tillskickade av kamrater i Hamburg.

"Till en början måste vi ge en så exakt och fullständig definition som möjligt av imperialismen. Imperialismen är ett särskilt historiskt stadium av kapitalismen. Dess tre kännetecken är 1) en monopolistisk kapitalism; 2) en parasitär eller ruttnande kapitalism; 3) en döende kapitalism."

(Lenin, Imperialismen och splittringen inom socialismen)

"Monopol, oligarki, strävan efter herravälde i stället för strävan efter frihet, ett fåtal av de rikaste eller mäktigaste nationernas exploaterande av ett allt större antal små eller svaga nationer - allt detta har alstrat de imperialismens kännetecken, vilka gör, att vi karakteriserar den som en parasitär eller ruttnande kapitalism. Allt mera utpräglat framträder skapandet av "rentiärstaten", ockrarstaten - vars bourgeoisi i allt högre grad lever av kapitalexport och "kupongklippning" - som en av imperialismens tendenser. Det vore ett misstag att tro, att denna tendens till förruttnelse skulle utesluta en snabb tillväxt av kapitalismen. Nej, enskilda industrigrenar, enskilda skikt av bourgeoisin, enskilda länder uppenbarar under imperialismens epok med större eller mindre styrka än den ena, än den andra av dessa tendenser. I stort sett utvecklas kapitalismen ojämförligt mycket snabbare än förut, men denna utveckling blir inte endast i allmänhet allt mera olikmässig, utan olikmässigheten yttrar sig bl.a. även i de mest kapitalstarka ländernas förruttnande (England)."

(Lenin, Imperialismen som kapitalismens högsta stadium)

"Imperialismen är en förbittrad kamp mellan stormakterna för uppdelning och nyuppdelning av världen - därför måste den oundvikligt leda till ytterligare militarisering i alla länder, även i de neutrala och i de små länderna. Vad kommer då de proletära kvinnorna att göra mot detta? Endast förbanna varje krig och allt militärt, endast kräva avväpning? Kvinnorna från en förtryckt klass, som verkligen är revolutionär, kommer aldrig att samtycka till att spela en så skamlig roll. De kommer att säga till sina söner:

"Du blir snart vuxen och man ger dig ett gevär. Tag detta och lär dig militärvärvet väl. Proletärerna behöver detta vetande inte för att skjuta på sina bröder, arbetarna i andra länder, såsom man gör i det nuvarande kriget och som förrädarna mot socialismen råder dig att göra, utan för att kämpa mot bourgeoisien i ditt eget land, för att göra slut på utsugningen, fattigdomen och krigen, och det inte genom fromma önskningar utan genom att besegra bourgeoisien och avväpna den."

Om man avstår från att bedriva en sådan propaganda, och just en sådan propaganda i samband med det nuvarande kriget, så är det bäst att sluta upp med att bruka stora ord om den internationella revolutionära socialdemokratin, om den socialistiska revolutionen och om krig mot kriget"

(Lenin, Den proletära revolutionens militärprogram)

"Socialisterna kan inte nå sitt stora mål utan att kämpa mot allt slags nationellt förtryck. Därför måste de ovillkorligen kräva, att de socialdemokratiska partierna i de förtryckande länderna (särskilt de så kallade stormakterna) erkänner och förfäktar de förtryckta nationernas självbestämmanderätt, och just i detta ords politiska mening, d.v.s. deras rätt till politiskt avskiljande. Den socialist, som tillhör en stormaktsnation eller en nation, som besitter kolonier, och inte förfäktar denna rätt, är en chauvinist.

Att förfäkta denna rätt innebär ingalunda någon uppmuntran att bilda småstater, utan leder tvärtom till ett friare, djärvare och därför vidare och allmännare bildande av storstater och statsförbund, vilka är fördelaktigare för massorna och bättre motsvarar den ekonomiska utvecklingen.

Socialisterna från de förtryckta nationerna måste i sin tur ovillkorligen kämpa för fullständig (inklusive organisatorisk) enhet mellan de förtryckta och förtryckande nationaliteternas arbetare. Idén om en nations rättsliga avskiljande från en annan (den s.k. kulturell-nationella autonomin, som propageras av Bauer och Renner) är en reaktionär idé.

Imperialismen är en epok, då all världens nationer utsätts för ett ständigt ökande förtryck från en handfull "stora" makter, och därför är det omöjligt att kämpa för den socialistiska internationalistiska revolutionen mot imperialismen om man inte erkänner nationernas självbestämmanderätt. "Ett folk, som förtrycker andra, kan inte frigöra sig självt" (Marx och Engels). Ett proletariat, som tolererar en aldrig så obetydlig våldshandling av "sin" nation mot andra nationer, kan inte vara socialistiskt."

(Lenin, Socialismen och kriget)

"Historien visar att krigen är uppdelade i tvenne slag: rättfärdiga och orättfärdiga. Alla krig, som tjänar framåtskridandet, är rättfärdiga och alla, som hindrar framåtskridandet, är orättfärdiga. Vi kommunister bekämpar alla orättfärdiga krig, som hindrar framåtskridandet, men vi bekämpar inte progressiva, rättfärdiga krig. Vi kommunister nöjer oss inte med att inte bekämpa rättfärdiga krig, vi deltar aktivt i dem. Vad orättfärdiga krig beträffar, är första världskriget, i vilket bägge sidorna kämpade för imperialistiska intressen, ett exempel. Därför bekämpade kommunisterna i hela världen beslutsamt detta krig. Sättet att bekämpa ett sådant krig är att göra allt som är möjligt för att förhindra det, innan det bryter ut, och, sedan det väl brutit ut, att närhelst det är möjligt bekämpa kriget med krig, och bekämpa orättfärdigt krig med rättfärdigt krig."

(Mao Tsetung, Om långvarigt krig)

Nazisten Ingvar Kamprad

2011-08-24T18:21:00.000+02:00

Vissa av våra läsare har i samtal med oss uttryckt att det tvivlat på att Ingvar Kamprad verkligen är nazist. Om nu någon lyckats missa all uppmärksamhet som saken fått i andra medier, bör nedanstående citat vara tillräckligt för att alla ska förstå hur det ligger till:

"Men så hittade du hittills okända uppgifter om Ingvar Kamprad. Vad är det som är nytt?

- Jag hittade en akt med rubriken "nazist" som föregångaren till Säpo upprättat om Kamprad och jag hittade hans medlemsnummer i Svensk socialistisk samling, ett grovt nazistiskt parti. Där han var aktiv och väldigt engagerad. Men det mest anmärkningsvärda tycker jag är att han för ett år sedan när jag intervjuade honom hyllade Per Engdahl som "en stor människa". Engdahl var en centralgestalt inom extremhögern i Sverige och Europa efter kriget. Ingvar Kamprad har beskrivit sitt nazistiska förflutna som en ungdomsförvillelse. Men när han 2010 säger att Engdahl är en stor man som han beundrar kan han inte förklara bort det som en förvillelse i ungdomen."

Kolonialpolitik

2011-08-23T18:38:00.002+02:00

Det kan inte vara lätt att hänga med i svängarna för de lite äldre centerpartisterna. Från att ha varit ett parti för storbönder och fascistoida hembygdsromantiker gick man till och bli ett parti för stureplansknarkande nyliberaler. Nu ska man ta ett nytt språng. Centern ska bli partiet som genomdriver den interna kolonaliseringen av det svenska samhället. Man ska i skapa ghetton - vilken kanske kan ses som återvändande till partiets pronazistiska period.

De av oss som har direkt erfarenhet av hur livet ser ut i ghetton av "Chinatown-typ", dvs. fattigaområden med en befolkning bestående av en nationalitet, vet att dessa i princip utan undantag är totalt präglade av misär och stenhård expolatering - främst inom den "svarta"-ekonomin, men ständigt bundet till monopolkapitalet (se Lenin och förhållandet mellan småbourgeoisien i de imperialistiska länderna). Det finns redan små "svarta"-fabriker i vissa av våra proletära områden; men det är i jämförelse med tex. Chinatown på Manhattan ett begränsat fenomen. Att ghetton av denna typ skulle innebära samma sak, ökad misär och utsugning, även i Sverige är en självklarthet för den som känner till dynamiken i denna typ av områden.

En annan sak som även är en självklarhet i ghetton av "Chinatown-typ", är att deras sammansättning underlättare för reaktionära lokala element, såväl religösa som andra, att hävda sitt välde. Ett exempel som borde vara klart är tex hur det hade sett ut i ett "Somaliatown" i Sverige, redan idag har de progressiva elementen av somaliskt ursprung det tufft att hävda sig mot de agressiva reaktionära element som försöker skaffa sig inflyttande i områden i vilka det bor många somalier. Dessa reaktionära element är direkt knutna till de lokala utsugarna, vilka - som påtalats ovan - är imperialisternas hjon.

"Nationalitetsghetton" i vilken arbetarklassens lägsta skikt uppdelas efter "ursprungsländer" tjänar reaktionens syfte ypperligt, olika nationaliteter ställs mot varandra och de motsättningar av denna typ som redan finns skulle fullkommligt expoldera. Man bäddar upp för ömsesidiga prognomer mellan olika nationaliteter. Arbetarklassen splittras och den gemmensama kampen mot borgarstaten oskadliggörs. Denna taktik är av typisk kolonialtyp. Det är så som kolonialmakter alltid har försökt spela ut olika befolkningsgrupper, tillhörande verkliga eller påhittade kategorier (tex. "svarta", "färgade" osv. i Sydafrika), mot varandra. En cynisk och morbid politik.

Det ter sig för oss uppenbart att den politik som Centerpartiet föreslår, eller rättare sagt ser ut att komma att föreslå, är ett utryck för hur en del av den härskande klassen i landet insett att assimileringspolitiken (den så kallade "integrationspolitiken") är dömd att misslyckas och därför kommer med en alternativ lösning för imperialisterna. men det är ingen ny idé, det är klassisk kolonialpolitik och den måste kraftfullt bekämpa av alla framstegsvänner. Arbetarklassen är EN klass, alla former av chauvinism (självklart absolut främst "svensk" sådan) måste förkastas. Med Centerpartiets ärkereaktionära förslag blir det än mer uppenbart att imperialismen betyder reaktion över hela linjen. Vi måste bekämpa den med proletär internationalism, och därmed konsekvent stridbar anti-imperialism. "Segregation" såväl som assimilering tjänar endast klassfienden.

Läsvärt om England

2011-08-22T19:12:00.000+02:00

Den här texten tar upp viktiga aspekter som bör tas i åtanke när man analyserar de senaste kamperna i England. Vi delar inte artikelförtattarens alla åsikter, men som referenmaterial är texten användbar. Här kan ni läsa vad Mumia Abu Jamal skriver om det hela. R-arnas ställningstagande är naturligtivs, som vanligt, helt uppåt väggarna, bar titlen ("Kollektiv kamp istället för upplopp") är nog för att förstå deras grundinställning: upplopp är inte kamp, och dessutom, är upplopp tydlingen något som man gör individuellt och inte som kollektiv.

Dagens citat

2011-08-19T18:53:00.000+02:00

"Vi ska vara skattepengarnas väktare"

Rossana Dinamarca beskriver den "radikala" politik hon vill att Vänsterpartiet ska följa - kommentarer känns väldigt överflödiga...

Utopister...

2011-08-18T18:20:00.000+02:00

"I stället för samhällelig verksamhet sätter de sin personliga uppfinnarverksamhet, i stället för de historiska betingelserna för frigörelsen sätter de sina fantasier, i stället för proletariatets småningom försiggående organiserande till klass sätter de sin egen godtyckligt utkläckta samhällsorganisation. Den kommande världshistorien upplöser sig för dem i propaganda för och i praktiskt utförande av deras samhällsplaner.

De är visserligen medvetna om att i sina planer företräda framför allt den arbetande klassens intresse i dess egenskap av den mest lidande klassen. Bara ur denna synpunkt, som den mest lidande klassen, existerar proletariatet för dem.

Men klasskampens outvecklade form liksom deras eget klassläge för med sig, att de tror sig vara vitt höjda över varje klassmotsättning. De vill förbättra alla samhällsmedlemmars levnadsläge, även de bäst ställdas. De vädjar alltjämt till alla samhällsmedlemmar utan åtskillnad, ja, företrädesvis till den härskande klassen. Man behöver bara förstå deras system för att erkänna det som den bästa möjliga plan för det bästa möjliga samhälle.

De förkastar därför varje politisk och framför allt varje revolutionär aktion, de vill nå sitt mål på fredlig väg och försöker att bana väg för det nya sociala evangeliet genom små experiment, som naturligtvis slår fel, genom exemplets makt"

(Det kommunistiska partiets manifest)

En ny nivå

2011-08-17T18:41:00.003+02:00

Ungdommar i Göteborg bekämpar polis och väktare med molotovs. Snuten själv säger:

"- Att kasta brandbomber, bensinbomber, mot polisen för upp det här till en nivå där vi absolut inte ska vara. Jag har aldrig i min poliskarriär varit med eller hört om något liknande..."

Att kampen förs till en högre nivå är bra. Skriet efter en proletär ledning blir allt tydligare. Arbetarungdommen visar än en gång att den vill kämpa, att den är berred att utveckla kampen till nya höjder. Kommunisterna måste fatta att kampens utveckling även här i landet utvecklas språngartat, att det inte duger att utfärda allmäna uttalanden utan att leva, arbeta och kämpa tillsammans med massorna.

En månad till för Schibbye och Persson

2011-08-17T18:40:00.000+02:00

Martin Schibbye och Johan Persson ska sitta fängslade ännu en månad i Etiopien. För att de gjort sitt jobb. Om den svenska imperialiststaten hade utövat tryck på den etiopiska staten hade de båda journalisterna varit frigivna för länge sedan. Men, i det här fallet är den svenska staten inte uppenbarligen särskillt intresserad av att utöva något tryck. Schibbye och Persson är nämligen något så ovanligt som hederliga journalister som gör ett nyttigt arbete. Sådan tycker svenska imperialister inte om, alltså låter man dom gärna sitta en månad till.

Kamrater från Österrike om England

2011-08-16T19:01:00.000+02:00

Här finner ni ett uttalande på tyska vars titel lyder "Det var, det är och kommer alltid vara rätt att göra uppor! Uttlandet är från en revolutionär ungdomsorganisation i Österrike och är väl värt att läsa.

Ännu en

2011-08-15T18:54:00.000+02:00

Idag dog en arbetare i det svenska utsugningsmaskineriet. Ännu en som offrats på profitens altare. Ännu en att hämna.

Uttalanden rörande England - och tyska snutar som inte är helt rudis

2011-08-12T18:36:00.001+02:00

Här kan ni läsa ett uttalande från kamrater i Norge rörande händelserna i England (norska), här från tyska kamrater (tyska) och här ett från unga italienska maoister (engelska). Det frekar som de flesta verkligen fattat galoppen. Men som vanligt finns det dom som inte gör det. Till och med tyska poliser fattar att händelserna i England snarast är en förvarning om vad som komma skall:

"Varning för londonska förhållanden

Berlin. Funktionärer ur polisfacket och förbund ser även i Tyskland fara för sociala oroligheter som de i Storbritanien. "Det som sker där är ett resultat av samhällelig felutveckling, som vi även har i Tyskland" sade ordföranden för det tyska polisfacket, Rainer Wendt, på onsdagen till nyhetsbyrån dapd i Berlin. Den nationella konferensen om fattigdom varnade för att se kravallerna som ett rent britiskt fenomen. Även i Tyskland finns det bland unga en tilltagande perspektivlöshet."

(dapd/jW)

Samtidigt läser vi hur masskampen utvecklar sig i det socialimperialistiska Kina...

"Förfärligt" eller bra...

2011-08-11T19:21:00.008+02:00

Nedanstående text av Mao Tsetung lägger vi upp i dess helhet, pga att vi ser den som ett utmärkt exempel på hur verkliga kommunister förhåller sig till massornas kamp i hela världen, vilken, trots allt, inkluderar Sverige.

.......................................................................................

Rapport om en undersökning av bonderörelsen i Hunan[1]

Mars 1927

[Denna rapport skrevs såsom ett svar på den småaktiga kritik vilken vid denna tid både inom och utom partiet riktades mot böndernas revolutionära kamp. Kamrat Mao Tsetung gjorde under trettiotvå dagar i provinsen Hunan en undersökning av bonderörelsen där och skrev sedan denna rapport för att bemöta kritiken emot den. Högeropportunisterna i partiet, som leddes av Chen Tu-hsiu, ville inte godta hans åsikter utan höll fast vid sina felaktiga uppfattningar. Deras huvudfel var att de, skrämda av den reaktionära utvecklingen inom Kuomintang, inte vågade stödja de stora revolutionära bondestrider som brutit ut eller var i färd med att bryta ut. För att ställa sig in med Kuomintang föredrog de att svika bönderna, den viktigaste bundsförvanten i revolutionen, och ställde sålunda arbetarklassen och kommunistiska partiet isolerade och utan hjälp. Det var huvudsakligen till följd av att Kuomintang var i stånd att utnyttja denna svaghet inom det kommunistiska partiet som Kuomintang vågade förråda revolutionen, sätta igång sin "partirensning" och börja krig mot folket på sommaren 1927.]

BONDEPROBLEMETS BETYDELSE

Under mitt besök i Hunan[2] nyligen undersökte jag på platsen förhållandena i de fem häradena[*] Hsiangtan, Hsianghsiang, Hengshan, Liling och Changsha. Under de trettiotvå dagarna från den 4 januari till den 5 februari sammankallade jag i byarna och häradsstäderna erfarna bönder och kamrater som arbetar inom bonderörelsen till konferenser för att få fram fakta, och jag lyssnade uppmärksamt till deras rapporter och samlade en hel mängd material. Många av bonderörelsens hur och varför visade sig vara raka motsatsen till vad herrskapen i Hankow och Changsha påstår. Jag såg och hörde många underliga saker, som jag tidigare inte känt till. Jag tror detsamma gäller för många andra platser också. Allt tal som är riktat mot bonderörelsen måste snabbt vederläggas. Alla de felaktiga åtgärder som revolutionära myndigheter vidtagit beträffande bonderörelsen måste snabbt upphävas. Endast på det sättet kan revolutionens framtid gagnas. För bonderörelsens nuvarande uppsving är en väldig tilldragelse. Inom mycket kort tid kommer flera hundra miljoner bönder i Kinas mellersta, sydliga och nordliga provinser att resa sig som en mäktig storm, som en orkan, en kraft så snabb och våldsam att ingen makt, hur stark den än må vara, förmår att hålla den tillbaka. De kommer att krossa alla bojor som binder dem och storma framåt på vägen till befrielse. De kommer att sopa alla imperialisterna, krigsherrarna, de korrupta ämbetsmännen, lokala tyrannerna och elaka herrskapen i graven. Varje revolutionärt parti och varje revolutionär kamrat kommer att prövas av dem och efter deras beslut godtas eller förkastas. Vi har tre ting att välja på. Ska vi gå i spetsen för och leda dem? Ska vi släpa efter dem, gestikulerande och kritiserande? Eller ska vi ställa oss i vägen för och bekämpa dem? Varje kines är fri att välja, men händelserna kommer att tvinga er att träffa ert val snabbt.

ORGANISERA ER!

Utvecklingen av bonderörelsen i Hunan kan i stort sett uppdelas i två perioder med hänsyn till de härader i provinsens mellersta och sydliga delar, där rörelsen redan vunnit betydande framgångar. Den första, från januari till september i fjol, var en organisationsperiod. Under denna period var tiden från januari till juni en tid av underjordisk verksamhet och tiden från juli till september, då den revolutionära armen drev ut Chao Heng-ti,[3] en tid av öppen verksamhet. Under denna period översteg medlemsantalet i bondeföreningarna inte 300.000-400.000, de massor som stod direkt under deras ledning uppgick till litet över en miljon, det förekom ännu knappast någon kamp på landsbygden, och följaktligen förekom det i andra kretsar mycket litet kritik av föreningarna. Eftersom deras medlemmar tjänstgjorde som vägvisare, kunskapare och bärare åt Nordexpeditionens arme, hade till och med en del av officerarna ett gott ord att säga om bondeföreningarna. Den andra perioden, från oktober i fjol till januari detta år, var en period av revolutionär handling. Medlemsantalet i föreningarna sprang upp till två miljoner, och de massor som stod direkt under deras ledning ökade till tio miljoner. Eftersom bönderna, då de anslutet sig till en bondeförening, vanligtvis bara skriver in en medlem av familjen, betyder två miljoner medlemmar en massanslutning av omkring tio miljoner. Nästan hälften av bönderna i Hunan är nu organiserade. I härader som Hsiang- tan, Hsianghsiang, Liuyang, Changsha, Liling, Ninghsiang; Pingkiang, Hsiangyin, Hengshan, Hengyang, Leiyang, Chenhsien och Anhua har nästan alla bönderna sammanslutit sig i bondeföreningarna eller har kommit in under deras ledning. Det var i kraft av sin omfattande organisation som bönderna gick till aktion och inom loppet av fyra månader åstadkom en väldig revolution på landsbygden, en revolution utan motstycke i historien.

NED MED DE LOKALA TYRANNERNA OCH DE ELAKA HERRSKAPEN! ALL MAKT TILLBONDEFÖRENINGARNA!

De främsta målen för böndernas angrepp är de lokala tyrannerna, de elaka herrskapen och de laglösa godsägarna, men därjämte slår de också till mot patriarkaliska idéer och institutioner, mot de korrupta ämbetsmännen i städerna och mot dålig praxis och dåliga sedvänjor i landsbygdsområdena. Angreppets kraft och fart är våldsam, de som böjer sig för det överlever, men de som gör motstånd går under. Som ett resultat härav har de privilegier som de feodala godsägarna under tusentals år åtnjutit slagits i småstycken. Varje smula av värdighet och prestige, som godsägarna byggt upp, sopas ned i gruset. Med godsägarväldets sammanbrott har bondeföreningarna nu blivit de enda organ som har auktoritet och den populära parollen "All makt till bondeföreningarna" har förverkligats. Till och med småsaker som ett gräl mellan man och hustru dras inför bondeföreningarna. Ingenting kan avgöras utan att någon från bondeföreningen är med. Föreningen dikterar verkligen alla landsbygdens angelägenheter, och det är bokstavligen så att "vad den säger gäller". De som står utanför föreningarna kan endast tala väl om dem och kan inte säga någonting emot dem. De lokala tyrannerna, de elaka herrskapen och de laglösa godsägarna har berövats all rätt att yttra sig, och ingen av dem vågar ens muttra en avvikande mening. Inför bondeföreningarnas makt och tryck har de främsta bland de lokala tyrannerna och de elaka herrskapen flytt till Shanghai, de av andra rangen till Hankow, de av tredje rangen till Changsha och de av fjärde rangen till häradshuvudstäderna, medan de av femte rangen jämte de ännu mindre krypen kapitulerat för bondeföreningarna i byarna.

"Här är tio yuan. Var snäll och låt mig få gå med i bondeföreningen", säger en av de mindre figurerna ur de elaka herrskapens led.

"Bah! Vem vill ha dina smutsiga pengar?" svarar bönderna.

Många mellanstora och små godsägare och rika bönder och till och med mellanbönder, som allesammans tidigare var motståndare till bondeföreningarna, ansöker nu förgäves om inträde i dem. När jag besökte olika orter träffade jag ofta sådant folk som bönföll mig: "Herr kommittéledamot från provinshuvudstaden, var vänlig och rekommendera mig."

Under Chingdynastin bestod den av de lokala myndigheterna sammanställda hushållsförteckningen av ett regelmässigt register och "det andra" registret. Det förstnämnda för hederligt folk och det sistnämnda för inbrottstjuvar, banditer och andra icke önskvärda. På en del orter använder bönderna nu denna metod för att skrämma dem, som tidigare bekämpade föreningarna. De säger: "Sätt deras namn i det andra registret."

Rädda att bli införda i det andra registret försöker dessa människor olika knep för att vinna inträde i bondeföreningarna, något som de är så ivriga på att de inte känner sig säkra förrän de skrivits in. Men i de flesta fall blir de blankt avvisade, och därför sitter de alltid som på nålar. Så länge föreningens dörrar hålls stängda för dem, är de som luffare utan ett hem eller "bara slödder" som man säger på landsbygden. Kort sagt, det som man för fyra månader sedan såg ned på som "en hop bönder" har nu blivit en mycket hedervärd institution. De som tidigare kastade sig till marken inför herrskapsfolkets makt, bugar nu för böndernas makt. Alla, vilka de än må vara, medger att världen blivit annorlunda sedan oktober i fjol.

"DET ÄR FÖRFÄRLIGT" ELLER "DET ÄR BRA"

Böndernas revolt störde herrskapens ljuva drömmar. När nyheterna från landsbygden nådde städerna, framkallade de omedelbart uppståndelse bland herrskapen. Kort efter min ankomst till Changsha, träffade jag alla slags folk och fick höra rätt mycket skvaller. Från mellanskikten i samhället och upp till högerelementen i Kuomintang fanns det inte en enda som inte summerade hela affären i frasen: "Det är förfärligt!" Under trycket av "Det är förfärligt"-skolans åsikter, som då översvämmade staden, blev till och med ganska revolutionärt inställda människor nedslagna, när de i tankarna försökte göra sig en bild av händelserna på landsbygden; och de var ur stånd att bestrida ordet "förfärligt". Till och med ganska progressiva människor sade: "Fastän det är förfärligt, är det oundvikligt i en revolution." Kort sagt, ingen kunde helt bestrida ordet "förfärligt". Men, som redan nämnts, faktum är att de stora bondemassorna har rest sig för att fullgöra sin historiska uppgift och att demokratins krafter på landsbygden har rest sig för att störta feodalismens krafter där. De lokala tyrannernas, de elaka herrskapens och de laglösa godsägarnas patriarkaliskt-feodala klass har under tusentals år utgjort självhärskardömets grundval och är imperialismens, krigsherraväldets och den korrupta byråkratins hörnsten. Den nationella revolutionens verkliga mål är att störta dessa feodala krafter. På några få månader har bönderna uträttat vad dr Sun Yat-sen ville men inte lyckades uträtta under de fyrtio år han ägnade åt den nationella revolutionen. Detta är en underbar bragd som aldrig tidigare utförts, inte bara på fyrtio utan på tusentals år. Det är bra. Det är inte "förfärligt" alls. Det är allt annat än "förfärligt". "Det är förfärligt!" är uppenbarligen en teori för att i godsägarnas intresse bekämpa böndernas resning; det är uppenbarligen en godsägarklassens teori för att bevara den gamla feodala ordningen och hindra upprättandet av den nya demokratiska ordningen, det är uppenbarligen en kontrarevolutionär teori. Ingen revolutionär kamrat bör ge eko åt dylikt struntprat. Om era revolutionära åsikter är fasta och ni har besökt byarna och sett er omkring, känner ni er säkerligen hänförda som aldrig förr. Oräkneliga tusental av de förslavade - bönderna - är i färd med att slå de fiender som frossade på deras kött. Vad bönderna gör är fullkomligt rätt, vad de gör är bra. "Det är bra!" är böndernas och alla andra revolutionärers teori. Varje revolutionär kamrat bör veta att den nationella revolutionen kräver en stor förändring på landsbygden. Revolutionen år 1911[4] åstadkom inte denna förändring, därför misslyckades den. Denna förändring äger nu rum, och den är en viktig faktor för revolutionens fullbordan. Varje revolutionär kamrat måste stödja den, annars tar han ställning för kontrarevolutionen.

FRÅGAN OM "ATT GÅ FÖR LÅNGT"

Sedan finns det en annan grupp av människor, som säger: "Ja, bondeföreningarna är nödvändiga, men de går en smula för långt." Detta är medelvägens anhängares mening. Men hurudant är det faktiska läget? Det är sant att bönderna på landsbygden är i viss mening "ostyriga". Bondeföreningen, som har den högsta myndigheten, medger inte godsägaren någon talan och sveper undan hans prestige. Det är detsamma som att slå godsägaren till marken och hålla honom kvar där. Bönderna hotar: "Vi ska sätta dig i det andra registret." De bötfäller de lokala tyrannerna och de elaka herrskapen, de kräver kontributioner av dem och slår sönder deras bärstolar. Folk svärmar in i husen hos lokala tyranner och elaka herrskap, som är motståndare till bondeföreningen, och slaktar deras grisar och äter deras spannmål. De till och med vilar sig en stund på de elfenbensinlagda sängar som tillhör de unga damerna i de lokala tyrannernas och de elaka herrskapens hem. Vid minsta provokation företar de anhållanden, kröner de anhållna med höga pappershattar och för dem i parad genom byarna i det de säger: "Ni smutsiga godsägare, nu vet ni vilka vi är." De gör vad de vill och vänder upp och ner på allting, och därmed har de faktiskt skapat ett slags terror på landsbygden. Detta är vad en del människor kallar "att gå för långt", eller "att överskrida lämpliga gränser vid en orätts rättande" eller "verkligen för mycket". Dylikt tal må synas berättigat, men i verkligheten är det felaktigt. För det första, har de lokala tyrannerna, de elaka herrskapen och de laglösa godsägarna själva drivit bönderna till detta. Under långa tider har de brukat sin makt till att terrorisera bönderna och förtrampa dem; det är därför bönderna har reagerat så kraftigt. De våldsammaste revolterna och de allvarligaste tumulten har städse inträffat på de orter där de lokala tyrannerna, de elaka herrskapen och de laglösa godsägarna begått de värsta illgärningarna. Bönderna är klarsynta. Vem är dålig och vem är det inte, vem är den värste och vem är inte fullt så ondsint, vem förtjänar att straffas hårt och vem förtjänar att slippa lätt ifrån - bönderna är noggranna i sin bokföring, och mycket sällan har straffet gått utöver brottet. För det andra, en revolution är inte som en middagsbjudning, eller som att skriva en essä, måla en tavla eller brodera; den kan inte vara så förfinad, så lugn och mild, så måttlig, snäll, artig, återhållsam och storsint.[5] En revolution är ett uppror, en våldsakt varigenom en klass störtar en annan. En revolution på landsbygden är en revolution genom vilken bönderna störtar den feodala godsägarklassens välde. Bönder kan inte, utan att sätta in största möjliga kraft, störta godsägarens djupt rotade välde, som bestått i tusentals år. Landsbygden behöver ett väldigt revolutionärt uppsving, ty endast ett sådant kan resa folkets miljoner till att bli en mäktig kraft. Alla här omnämnda handlingar, vilka sammanförts under beteckningen "att gå för långt", härflyter ur böndernas makt, som framgått ur det väldiga revolutionära uppsvinget på landsbygden. Det var synnerligen nödvändigt att sådana saker gjordes under bonderörelsens andra period, den revolutionära handlingens period. Under denna period var det nödvändigt att upprätta böndernas absoluta makt. Det var nödvändigt att förbjuda illvillig kritik mot bondeföreningarna. Det var nödvändigt att störta herrskapens makt helt och hållet, att slå dem till marken och hålla dem kvar där. Det ligger en revolutionär betydelse i alla de handlingar som etiketterats såsom "att gå för långt" under denna period. Det är, för att säga det rättframt, nödvändigt att för en tid skapa terror i varje landsbygdsområde, eljest skulle det vara omöjligt att undertrycka kontrarevolutionärernas verksamhet på landsbygden eller att störta herrskapsfolkets välde. Tillbörliga gränser måste överskridas för att rätta till en orätt, ty eljest kan orätten inte rättas.[6] De som talar om att bönderna "gått för långt" synes vid första ögonkastet skilja sig från de, vilka såsom tidigare nämnts säger: "Det är förfärligt", men i grund och botten utgår de från samma ståndpunkt och framför likaledes en godsägarteori som ger uttryck för de privilegierade klassernas intressen. Eftersom denna teori hindrar bonderörelsens uppsving och sålunda stör revolutionen, måste vi beslutsamt vända oss emot den.

"PACKETS RÖRELSE"

Kuomintangs högerflygel säger: "Bonderörelsen är en packets, de lata böndernas rörelse." Denna åsikt är vanlig i Changsha. När jag var på landsbygden hörde jag herrskapen säga: "Det är riktigt att bilda bondeföreningar, men de människor som nu leder dem är inte bra. De borde ersättas med andra." Denna mening sammanfaller helt med vad högerflygelns medlemmar säger; enligt bägge är det bra att ha en bonderörelse (rörelsen finns redan och ingen vågar säga något annat), men de säger att de människor som leder rörelsen är dåliga och de hatar särskilt dem som har hand om föreningarna på lägre nivå och kallar dem "pack". Kort sagt, alla de som herrskapen föraktade, de som de trampade ned i smutsen, människor som inte hade någon plats i samhället, människor som inte hade någon rätt att yttra sig, har nu oförväget rätat på nackarna. De har inte endast rätat på nackarna, utan har tagit makten i sina händer. De leder nu bondeföreningarna i socknarna (på den lägsta nivån), vilka de gjort till något bistert och skräckinjagande. De har höjt sina grova, arbetsmärkta händer och lagt dem på herrskapen. De binder de elaka herrskapen med rep, kröner dem med höga pappershattar och för dem i parad genom byarna. (1 Hsiangtan och Hsianghsiang kallar de detta att "paradera genom socknen" och i Liling att "paradera över fälten".) Inte en dag förgår utan att de tutar barska, skoningslösa anklagelseord i dessa herrskaps öron. De ger order och bestämmer i allt. Dessa som brukade räknas som de lägsta står nu över alla andra, och därför kallas detta "att vända upp och ned på allt".

REVOLUTIONENS FÖRTRUPPER

Där det finns två motsatta sätt att betrakta ting och människor, framgår två motsatta åsikter. "Det är förskräckligt" och "Det är bra", "pack" och "revolutionens förtrupper" - här har vi träffande exempel.

Vi sade ovan att bönderna utfört en revolutionär uppgift, som lämnats outförd under många år, och gjort ett viktigt arbete för den nationella revolutionen. Men har denna stora revolutionära uppgift, detta viktiga revolutionära arbete, utförts av samtliga bönder? Nej. Det finns tre slags bönder, de rika, mellanbönderna och de fattiga bönderna. De tre lever under skilda förhållanden och har därför skilda åsikter om revolutionen. Vad som under den första perioden tilltalade de rika bönderna var talet om att Nordexpeditionens arme lidit ett förkrossande nederlag i Kiangsi, om att Chiang Kai-shek sårats i benet[7] och flugit tillbaka till Kwangtung,[8] och om att Wu Pei-fu[9] återtagit Yuehchow. Bondeföreningarna skulle säkerligen inte bli gamla och Folkets tre principer[10] skulle aldrig bestå, ty man hade aldrig hört talat om dem förr. Sålunda kunde en funktionär i en bondeförening i en socken (i regel en av "pack"typen) komma in i en rik bondes hus med medlemsförteckningen i handen och spörja: "Vill ni vara så vänlig och gå med i bondeföreningen?" Vad svarade den rike bonden? En som uppträdde något så när anständigt sade: "Bondeförening? Jag har levt här i decennier och odlat min jord. Jag har aldrig hört talas om något sådant förr, och ändå har jag lyckats klara mig bra. Jag råder dej att låta bli det där." En verkligt ondsint rik bonde kunde svara: "Bondeförening! Struntprat! En förening för att få sitt huvud avslaget. Ställ inte till tråkigheter för folk!" Likväl har bondeföreningarna överraskande nog nu bestått i många månader och har till och med vågat resa sig upp mot herrskapen. Herrskap i trakten, som vägrade att lämna ifrån sig sina opiumpipor, anhölls av föreningarna och fick paradera genom byarna. I häradsstäderna blev dess utom några stora godsägare avrättade såsom Yen Jungchiu från Hsiangtan och Yang Chih-tse från Ninghsiang. På Oktoberrevolutionens årsdag, vid tiden för det antibrittiska massmötet och de stora tillställningarna för att fira Nordexpeditionens seger, demonstrerade tiotusentals bönder i varje socken i väldiga framströmmande kolonner och bar sina små och stora baner jämte sina bärstänger och hackor. Det var först då som de rika bönderna började bli bestörta och oroliga. Under de stora festerna till firande av Nordexpeditionens seger fick de veta att Kuikiang tagits, att Chiang Kai-shek inte blivit sårad i benet och att Wu Pei-fu när allt kom omkring hade blivit besegrad. Och vad mera är, de såg också sådana paroller som "Leve Folkets tre principer!", "Leve bondeföreningarna!" och "Leve bönderna!" klart utskrivna på de "röda och gröna proklamationerna". "Vad nu?" undrade de rika bönderna, mycket bestörta och ängsliga, "Leve bönderna! Ska dessa människor nu betraktas som kejsare?"[11] Bondeföreningarna sätter alltså näsan i vädret. Folk från föreningarna säger till de rika bönderna: "Vi ska införa er i det andra registret" eller "nästa månad blir inträdesavgiften tio yuan per person". Under inverkan av allt detta går de rika bönderna motvilligt in i föreningarna,[12] varvid en del betalar femtio fen eller en yuan i inträde (den vanliga avgiften är endast tio kopparpengar), en del får inträde först sedan de bett andra människor att lägga ett gott ord för dem. Men det finns ganska många förhärdade som ännu i dag inte anslutit sig. När de rika bönderna ansluter sig till föreningarna, låter de vanligen skriva in någon sextio eller sjuttio år gammal familjemedlem, ty de lever i ständig fruktan för "utskrivning". De rika bönder som anslutit sig, är inte pigga på att utföra något arbete för föreningarna. De förblir inaktiva hela tiden.

Hur står det till med mellanbönderna? Deras hållning är vacklande. De tror inte att revolutionen ska medföra mycket gott för deras del. De har ris i sina grytor och ingen fordringsägare som knackar på deras dörr vid midnatt. Även de bedömer en sak utifrån huruvida den funnits tidigare, rynkar pannan och tänker för sig själva: "Kan bondeföreningen verkligen bli bestående?" "Kan Folkets tre principer verkligen segra?" Deras slutsats är: "Tyvärr inte." De inbillar sig att allt beror av Himmelens vilja och tänker: "En bondeförening? Vem vet om det är Himmelens vilja eller ej?" Under första perioden kunde folk från föreningen med registret i hand besöka en mellanbonde och fråga: "Vill du vara vänlig och gå med i bondeföreningen?" Mellanbonden svarade: "Det är ingen brådska med det!" Det var inte förrän under andra perioden, då föreningarna redan utövade stor makt, som mellanbönderna gick in. De sköter sig bättre i föreningarna än de rika bönderna, men de är ännu inte särskilt entusiastiska; de vill alltjämt vänta och se. Det är viktigt för bondeföreningarna att få mellanbönderna att ansluta sig och att utföra bra mycket mera upplysningsarbete bland dem.

De fattiga bönderna har alltid utgjort huvudstyrkan i den bittra kampen på landsbygden. De har oförskräckt kämpat igenom de två perioderna av underjordiskt arbete och öppen verksamhet. Det är de som lättast godtar kommunistiska partiets ledning. De är dödsfiender till de lokala tyrannernas och de elaka herrskapens läger och angriper det utan minsta tvekan. "Vi gick in i bondeföreningen för länge sen", säger de till de rika bönderna, "varför tvekar ni ännu?" De rika bönderna svarar spefullt: "Vad skulle hindra er att gå in? Ni har ju varken en tegelpanna över era huvuden eller en smula jord under fötterna." Det är sant att de fattiga bönderna inte är rädda att förlora någonting. Många av dem har verkligen "varken en tegelpanna över sina huvuden eller en smula jord under fötterna". Ja, vad skulle kunna avhålla dem från att gå med i föreningarna? Enligt undersökningen av Changshas härad utgör de fattiga bönderna 70 procent, mellanbönderna 20 procent och de rika bönderna och godsägarna tio procent av befolkningen på landsbygden. De 70 procenten, de fattiga bönderna, kan uppdelas i två kategorier: de ytterligt utblottade och de mindre utblottade. De ytterligt utblottade,[13] som utgör 20 procent, är de som berövats all egendom, det vill säga människor som varken har jord eller pengar, saknar varje medel till sitt uppehälle och är tvungna att lämna sina hem för att bli legohjon eller daglönare eller vandrande tiggare. De mindre utblottade,[14] de övriga 50 procenten, är de delvis egendomslösa, det vill säga folk med en smula jord eller en smula pengar, som äter upp mer än de kan förtjäna och som lever i slit och armod året runt, sådana som hantverkarna, arrendebönderna (med undantag för de rika arrendebönderna) och de till hälften självägande bönderna. Denna stora massa av fattiga bönder, eller allt som allt 70 procent av landsbygdens befolkning, är bondeföreningarnas ryggrad, förtruppen vid de feodala krafternas störtande och de hjältar som utfört den stora revolutionära uppgift som under många år lämnats ogjord. Utan de fattiga böndernas klass ("packet" som herrskapet kallar dem), skulle det ha varit omöjligt att åstadkomma den nuvarande revolutionära situationen på landsbygden, att störta de lokala tyrannerna och elaka herrskapen och fullborda den demokratiska revolutionen. De fattiga bönderna, som utgör den mest revolutionära gruppen, har vunnit ledningen av bondeföreningarna. Under såväl första som andra perioderna var nästan alla ordförandena och styrelseledamöterna på lägsta nivå i bondeföreningarna fattiga bönder (bland förtroendemännen i sockenföreningarna i Hengshans härad utgör de helt utblottade 50 procent, de mindre utblottade 40 procent och de utfattiga intellektuella 10 procent). Det är absolut nödvändigt att de fattiga bönderna har ledningen. Utan de fattiga bönderna skulle det inte bli någon revolution. Den som förnekar deras roll förnekar revolutionen. Den som angriper dem, angriper revolutionen. De har aldrig tagit fel ifråga om revolutionens allmänna kurs. De har skämt ut de lokala tyrannerna och de elaka herrskapen. De har slagit ned de lokala tyrannerna och de elaka herrskapen, stora som små, och hållit dem i underläge. Många av deras handlingar under den revolutionära handlingens period, vilka betecknades såsom att "gå för långt", var i verkligheten just vad revolutionen behövde. Vissa häradsstyrelser, häradshögkvarter för Kuomintang och häradsorganisationer av bondeföreningarna i Hunan har redan gjort en rad misstag; några har t o m på godsägarnas begäran skickat soldater att arrestera funktionärer i föreningarnas organisationer på lägre nivå. Rätt många ordförande och styrelseledamöter i sockenföreningarna i Hengshans och Hsianghsiangs härader har kastats i fängelse. Dessa misstag är mycket allvarliga och underblåser reaktionärernas övermod. För att avgöra huruvida det rör sig om misstag eller inte, behöver ni bara se hur glada de laglösa godsägarna blir och hur de reaktionära stämningarna växer varhelst ordförandena eller styrelseledamöterna i de lokala bondeföreningarna arresteras. Vi måste bekämpa det kontrarevolutionära snacket om "en packets rörelse" och "en rörelse av lata bönder" och måste särskilt akta oss för att göra misstaget att hjälpa de lokala tyrannerna och de elaka herrskapen i deras angrepp mot de fattiga böndernas klass. Ehuru ett fåtal av ledarna för de fattiga bönderna utan tvivel hade sina brister, har de flesta av dem nu bättrat sig. De strävar själva energiskt att förbjuda spel och undertrycka banditismen. Där bondeföreningarna är mäktiga har hasardspelet helt stoppats och banditismen försvunnit. På en del platser är det bokstavligen sant att folk inte tar några saker som lämnats vid vägkanten och att dörrarna inte är reglade nattetid. Enligt undersökningen i Hengshan har 85 procent av de fattiga bondeledarna gjort stora framsteg och har bevisat att de är dugliga och arbetar hårt. Endast 15 procent har några dåliga vanor kvar. Det mesta man kan säga om dem är att de utgör "en osund minoritet", och vi får inte verka som ekon av de lokala tyrannerna och de elaka herrskapen genom att utan urskiljning fördöma dem som "pack". Problemet om den "osunda minoriteten" kan angripas endast under bondeföreningarnas egna paroller om att "stärka disciplinen" genom att bedriva propaganda bland massorna, genom att uppfostra den "osunda minoriteten" och genom att strama upp disciplinen i föreningarna. Under inga förhållanden bör soldater godtyckligt sändas att företa sådana arresteringar som skulle skada de fattiga böndernas anseende och underblåsa de lokala tyrannernas och de elaka herrskapens övermod. Denna punkt kräver särskild uppmärksamhet.

NOTER

[*] Ang. häraderna i Kina se fotnot i Valda verk av Mao Tsetung, band I, s. 25.

[1] "Rapport om en undersökning av bonderörelsen i Hunan" består av åtta delar. I detta band har de första sju tagits med, men inte den åttonde, som har rubriken "Fjorton stordåd". Hela texten finns med i Valda verk av Mao Tsetung, band I, s. 25-62.

[2] Provinsen Hunan var då centrum för bonderörelsen i Kina.

[3] Chao Heng-ti, som då styrde Hunan, var agent för krigsherrarna i norr. Han störtades 1926 av Nordexpeditionens arme.

[4] 1911 års revolution var en borgerlig revolution som störtade Chingdynastins självhärskardöme. Den 10 oktober det året gjorde en avdelning av Chingdynastins Nya arme som stod under revolutionärt inflytande, uppror i Wuchang i provinsen Hupeh. Bourgeoisin och småbourgeoisin samt de breda massorna av arbetare, bönder och soldater svarade entusiastiskt och snart smulades Chingdynastins välde sönder. I januari 1912 upprättades Republiken Kinas provisoriska regering i Nanking med Sun Yat-sen som provisorisk president. Så gjorde man slut på Kinas feodala monarkiska system som hade bestått i mer än två tusen år. Tanken på en demokratisk republik hade trängt långt in i folkets hjärtan. Men bourgeoisin som ledde revolutionen var mycket försonlig till sin natur. Den mobiliserade inte bondemassorna i stor omfattning för att krossa godsägarklassens feodala välde på landsbygden, utan överlämnade i stället under imperialistiska och feodala påtryckningar statsmakten till krigsherren i norr, Yuan Shih-kai. Som följd härav slutade revolutionen i nederlag.

[5] Dessa var Konfutses dygder sådana de skildrats av en av hans lärjungar.

[6] Den gamla kinesiska frasen "att överskrida tillbörliga gränser för att rätta en orätt" anfördes ofta i syfte att hålla folkets aktivitet tillbaka. Reformer som höll sig inom den bestående ordningens ram kunde tillåtas, men verksamhet som syftade till att helt förinta den gamla ordningen skulle förbjudas. Handlingar inom denna ram ansågs som "tillbörliga", men de som syftade till att helt förinta den gamla ordningen sades "överskrida tillbörliga gränser". Detta är en bekväm doktrin för reformister och opportunister i de revolutionära leden. Kamrat Mao Tsetung vederlade denna reformistiska doktrin. Hans påpekande, att "tillbörliga gränser måste överskridas för att rätta en orätt, ty eljest kan orätten inte rättas", betyder att den revolutionära massmetoden och inte den revisonistisk-reformistiska metoden måste brukas för att göra slut på den gamla feodala ordningen.

[7] På vintern 1926 och våren 1927, när Nordexpeditionens arme marscherade in i Yangtsedalen, hade Chiang Kai-shek ännu inte helt avslöjats som kontrarevolutionär; bondemassorna trodde ännu att han var för revolutionen. Godsägarna och de rika bönderna tyckte illa om honom och spred rykten om att Nordexpeditionens arme lidit nederlag och att han blivit sårad i benet. Chiang Kai-shek blev fullständigt avslöjad som kontrarevolutionär den 12 april 1927, då han genomförde sin kontrarevolutionära statskupp i Shanghai och annorstädes, massakrerade arbetarna, undertryckte bönderna och angrep kommunistiska partiet. Godsägarna och de rika bönderna ändrade då hållning och började stödja honom.

[8] Kwangtung var den första revolutionära basen under det Första revolutionära inbördeskriget (1924-27).

[9] Wu Pei-fu var en av de mest bekanta krigsherrarna i norr. Tillsammans med Tsao Kun, som var ökänd för att han "fixat" presidentvalet 1923 genom att muta medlemmar av parlamentet, tillhörde han Chihli-(Hopei-)klicken. Han understödde Tsao i dennes ledarställning och de bägge omnämndes vanligen som "Tsao-Wu". Efter att ha besegrat Tuan Chi-jui, en krigsherre som tillhörde Anhweiklicken, förvärvade Wu Pei-fu 1920 i sin egenskap av agent för de anglo-amerikanska imperialisterna kontrollen över den av krigsherrarna i norr tillsatta regeringen i Peking. Det var han som gav order om massakern den 7 februari 1923 på de strejkande arbetarna vid Peking-Hankowjärnvägen. År 1924 besegrades han i kriget mot Chang Tso-lin (allmänt bekant såsom "kriget mellan Chihli- och Fengtienklickarna"), och blev därpå utkastad ur Pekingregimen. År 1926 förenade han sig på de japanska och brittiska imperialisternas tillskyndan med Chang Tso-lin och återkom därmed till makten. När Nordexpeditionens arme år 1926 trängde norrut från Kwangtung, var han den förste av fienderna som den störtade.

[10] Folkets tre principer var Sun Yat-sens principer och program för den borgerligt-demokratiska revolutionen i Kina i frågorna rörande nationalismen, demokratin och folkförsörjningen. Är 1924, i manifestet från Kuomintangs första rikskongress, omformulerade Sun Yat-sen Folkets tre principer och tolkade nationalismen såsom kamp mot imperialismen samt gav uttryck åt aktivt stöd till arbetar- och bonderörelserna. De gamla Folkets tre principer utvecklades sålunda till de nya, som bestod av de Tre stora politiska riktlinjerna, dvs förbund med Ryssland, samarbete med kommunistiska partiet och stöd åt bönderna och arbetarna. De nya Folkets tre principer utgjorde den politiska grundvalen för samarbetet mellan Kinas kommunistiska parti och Kuomintang under det Första revolutionära inbördeskrigets period.

[11] Det kinesiska ordet för "leve" är wansui, som ordagrant översatt betyder "tiotusen år" och innebär att den det gäller tillönskas ett mycket långt liv. Det var den traditionella hälsningen till kejsaren och hade därför blivit en synonym för "kejsare".

[12] Rika bönder borde inte ha tillåtits att ansluta sig till bondeföreningarna, men år 1927 insåg bondemassorna ännu inte detta.

[13] Med de "ytterligt utblottade" förstås här lantarbetarna (landsbygdsproletariatet) och trasproletariatet på landsbygden.

[14] Med de "mindre utblottade" avses landsbygdens halvproletariat.

För att förstå händelserna i England

2011-08-10T18:35:00.002+02:00

För de som kallar sig marxister och inte förstår betydelsen av det som nu utspelar sig i England (som är det senaste större uttrycket i Västeuropa för en världsomfattande tendens till revolution), rekomenderar vi verket Guerrilla Warfare av Lenin. Nedan ett kort uttdrag. De som inte fattar poängen (och även alla andra!) bör även läsa denna text.

"Let us begin from the beginning. What are the fundamental demands which every Marxist should make of an examination of the question of forms of struggle? In the first place, Marxism differs from all primitive forms of socialism by not binding the movement to any one particular form of struggle. It recognises the most varied forms of struggle; and it does not “concoct” them, but only generalises, organises, gives conscious expression to those forms of struggle of the revolutionary classes which arise of themselves in the course of the movement. Absolutely hostile to all abstract formulas and to all doctrinaire recipes, Marxism demands an attentive attitude to the mass struggle in progress, which, as the movement develops, as the class-consciousness of the masses grows, as economic and political crises become acute, continually gives rise to new and more varied methods of defence and attack. Marxism, therefore, positively does not reject any form of struggle. Under no circumstances does Marxism confine itself to the forms of struggle possible and in existence at the given moment only, recognising as it does that new forms of struggle, unknown to the participants of the given period, inevitably arise as the given social situation, changes. In this respect Marxism learns, if we may so express it, from mass practice, and makes no claim what ever to teach the masses forms of struggle invented by “systematisers” in the seclusion of their studies. We know—said Kautsky, for instance, when examining the forms of social revolution—that the coming crisis will introduce new forms of struggle that we are now unable to foresee.

In the second place, Marxism demands an absolutely historical examination of the question of the forms of struggle. To treat this question apart from the concrete historical situation betrays a failure to understand the rudiments of dialectical materialism. At different stages of economic evolution, depending on differences in political, national-cultural, living and other conditions, different forms of struggle come to the fore and become the principal forms of struggle; and in connection with this, the secondary, auxiliary forms of struggle undergo change in their turn. To attempt to answer yes or no to the question whether any particular means of struggle should be used, without making a detailed examination of the concrete situation of the given movement at the given stage of its development, means completely to abandon the Marxist position."

(Lenin, Guerrilla Warfare, 1906)

Det brådskar

2011-08-09T18:34:00.002+02:00

När man beaktar det internationella läget idag så är det uppenbart hur viljan till revolution hos världens förtryckta tar sig allt starkare uttryck. De senaste dagarnas kamper i England bekräftar denna trend fullt ut. Även i de imperialistiska ländernas storstäder exploderar hatet mot utsugarna. Än en gång ser vi hur problemet är avsaknaden av medvetna proletära organiserade förtrupper, kommunistiska partier, som förmår att organisera och leda massornas kamp. Det är väldigt lätt att skriva om saker och ting någon av de otaliga websidor som finns, det är väldigt lätt att fördömma och förkasta från elfenbenstornen. Men det som kommunisterna måste göra är att leva, arbeta och kämpa med massorna. En teori som inte är förbunden med en revolutionär praktik är inget värd. Naturligtvis är det en fråga om att gå från det lilla till det stora. Att utveckla till början relativit svaga styrkor till starka. Problemet ligger i nuvarande läge, i det stora flertalet av världens länder, i att kommunisterna sysslar med tusen och en andra saker än att faktiskt kasta sig in i masskampen.En riktig politisk linje kan inte utvecklas utan att man konkret deltager i klasskampen. Kommunister härdas inte i växthus. Imperialismens kris fördjupas och att kampen även här i Sverige än mer kommer att tillspetsas står klart. Det brådskar - klassen kallar.

Recension i DN

2011-08-08T18:47:00.000+02:00

På DNs hemsida publiceras idag en recension av Myrdals senaste Indienbok. För att vara en recension publicerad av en ärkereaktionär tidnings som DN är den inte så dålig. Vi har själva läst boken ifråga och kommer nog även våga oss på något som liknar en recension. Om ni inte har läst boken så gör det, ni kan beställa den bland annat här.

Tillbaka

2011-08-05T18:24:00.000+02:00

Efter ett kort blogguppehåll återupptar vi den reguljära verksamheten. En massa saker här hänt under de dagar vi inte bloggat och vi kommer nog att ta upp en del av dessa längre fram. Idag rekomenderar vi er att läsa den här texten. Inte för att vi håller med om vad Basanta skriver. Inte därför att den inte innehåller pinsamma (medvetna?) faktafel. Läs den därför att den tydligt visar två saker: 1) folkkriget i Perus betydelse för inledningen av folkkriget i Nepal, och 2) hur den "vänster" inom UCPN (M) som vissa framhärdar i att sätta hopp till är knuten till partiet som kallar sig RCP/USA.

What goes around comes around...

2011-07-22T18:45:00.001+02:00

Så smällde det i Norge. Samma Norge i vilket ett öppet rasistikst parti fick över 20% av rösterna i senaste riksdagsvalet. Samma Norge som gav massmördaren Obama "fredspriset". Samma Norge som deltar i ockupationen av Afghanistan. Samma Norge som utmärkt sig i det imperiaistiska terrorkriget mot Libyen genom att "bomba mest". What goes around comes around...

Hundraåriga dagsaktuella sanningar...

2011-07-21T18:56:00.000+02:00

"Europas förenta stater är under kapitalismen detsamma som en överenskommelse om uppdelning av kolonierna. Men den enda möjliga grundvalen, den enda möjliga fördelningsprincipen under kapitalismen är styrka. Miljardären kan inte dela ett kapitalistiskt lands "nationalinkomst" med någon annan på annat sätt än proportionsvis, "efter kapital" (och därvid med det tillägget att det största kapitalet skall få mer än det borde få). Kapitalismen innebär privatäganderätt till produktionsmedlen och anarki i produktionen. Att på en sådan grundval predika en "rättvis" fördelning av inkomsterna är proudhonism, kälkborgarens och brackans enfald. Det går inte att dela på annat sätt än "efter styrka". Men styrkan förändras med den ekonomiska utvecklingen. Efter 1871 stärktes Tyskland 3-4 gånger så snabbt som Storbritannien och Frankrike, Japan 10 gånger så snabbt som Ryssland. För att pröva en kapitalistisk stats verkliga styrka finns det inte och kan det inte finnas något annat medel än krig. Kriget står inte i motsättning till privatäganderättens grundvalar utan är en direkt och ofrånkomlig utveckling av dessa grundvalar. Under kapitalismen är en jämn tillväxt i de enskilda företagens och de enskilda staternas ekonomiska utveckling omöjlig. Under kapitalismen finns inga andra sätt att tid efter annan återställa den rubbade jämvikten än kriser i industrin och krig i politiken.

Naturligtvis är tillfälliga överenskommelser mellan kapitalisterna och mellan staterna möjliga. I den meningen är också Europas förenta stater något möjligt som en överenskommelse mellan de europeiska kapitalisterna - men om vad? Endast om hur de gemensamt skall slå ned socialismen i Europa, gemensamt försvara de rövade kolonierna mot Japan och Amerika som känner sig ytterst förfördelade genom den nuvarande fördelningen av kolonierna och som under det senaste halvseklet ökat sina krafter ojämförligt mycket snabbare än det efterblivna, monarkistiska och av ålder multnande Europa. Jämfört med Amerikas förenta stater erbjuder Europa i sin helhet en bild av ekonomisk stagnation. På nuvarande ekonomiska grundval, d.v.s. under kapitalismen, skulle Europas förenta stater innebära att reaktionen organiserade sig för att hämma Amerikas snabbare utveckling. Den tid, då demokratins sak och socialismens sak var knutna endast till Europa, är oåterkalleligen förbi."

(V.I. Lenin, Om parollen Europas förenta stater, 1915)

Agera till journalisternas försvar!

2011-07-20T18:53:00.002+02:00

Martin Schibbye och Johan Persson sitter fortfarande fängslade i Etiopien, deras enda "brott" är att ha gjort sitt jobb. Nu kommer det besked på att de ska tvingas sitta kvar i häktet till åtminstone den 17 augusti. Den svenska borgarstaten, som inte ens ser till att journalisterna får en vettig advokat, talar om att man måste "följa Etiopiens lagar"! Samma stat som deltar i den - enligt "internationell lag" - olagliga ockpuationen av Afghanistan, samma stat som deltar i det imperialistiska terrorkriget mot Libyen, talar om att man ska "respektera lagarna" i en förtryckt nation! Det hela visar tydligt att det handlar inte om vad borgarstaten kan göra, utan vad den vill göra. Att det hela bottnar i vilken typ av nyheter som Schibbye förmedlar, viktiga och intressanta sådana, är helt klart. Att sätta sin tilltro till borgarstaten är att svika de fängslade journalisterna, det är nödvändigt att alla som vill försvara dom själva skrider till handling!